Jordbruksverkets foderkontroll 2010 Rapporten ingår i en serie återkommande årsrapporter och bygger på uppgifter från Jordbruksverkets egna kontroller under 2010 samt statistikuppgifter från fodertillverkare och länsstyrelser. Resultatet från den offentliga kontrollen av foder 2010 visar att antalet anmärkningar som berör fodrets säkerhet ligger på en fortsatt låg nivå, 1,2 %. Analyser som berör redlighet har fortsatt en hög andel avvikelser. 26 % av proverna hade högre eller lägre än angivna halter av ett eller flera näringsämnen.
Jordbruksverkets foderkontroll 2010 Enheten för foder och hälsa 2011-05-26 Författare Johanna Dahlström Klara Eskilsson Sofie Gredegård Catrin Molander Kjell Wejdemar
Sammanfattning Rapporten för Jordbruksverkets foderkontroll 2010 ingår i en serie återkommande årsrapporter och bygger på uppgifter från Jordbruksverkets egna kontroller under verksamhetsåret 2010 samt inrapporterade statistikuppgifter från fodertillverkare och länsstyrelser. En sammanställning av analysresultaten för kontrollåret 2010 visar att för de s.k. säkerhetsanalyserna, där man undersöker smittämnen och främmande ämnen som t.ex. tungmetaller och mögelgifter, är avvikelserna 1,2 % vilket är en liten höjning jämfört med 2008 och 2009 men ska ändå anses ligga på en fortsatt låg nivå (3 % 2007, 0,4 % 2008, 0,4 % 2009). I den offentliga kontrollen togs under året 2010 totalt 522 prov ut för analys av salmonella varav 478 prov togs i miljöerna i och i kring foderanläggningen samt 44 prov som togs på färdigt foder. I den offentliga kontrollen som utfördes av Jordbruksverkets foderinspektörer påvisades salmonella i ett foder (2 %) samt i ett miljöprov vid en foderanläggning (0,2 %). Ett effektivt verktyg i övervakning av Salmonella i foder är de prover som fodertillverkarna själva tar ut från miljö och foder i anläggningarna (föreskriftsreglerad egenkontroll). 2010 togs totalt 3615 prov på importerade eller inhemska vegetabiliska foderråvaror eller vegetabiliskt foder för salmonellaundersökning varav 30 var positiva. De råvaror där salmonella påvisats är sojaprodukter (17), rapsrodukter (7), palmkärnexpeller (2) och solrosprodukter (4), Samtliga av sändningarna i vilka salmonella påvisats var importerade. Jordbruksverket lägger också stor vikt vid kontroll av förekomst av bearbetat animaliskt protein i foder. Under 2010 påvisades två avvikelser i kontroll av bearbetat animaliskt protein i kontroll av foder utanför primärproduktionen. Båda fallen gällde fiskmjöl i värphönsfoder och i dagsläget (april 2011) är orsaken ännu inte utredd. Provtagning för bearbetat animaliskt protein är viktigt för att bryta smittspridning av BSE hos idisslare och kommer att fortgå i samma omfattning framöver. Under 2010 analyserades 160 foderprov för näringsinnehåll som resulterade i 613 resultat. 26 % av proverna hade högre eller lägre än angivna halter av ett eller flera näringsämnen. Jordbruksverket avser att skärpa åtgärderna mot de företag som har många och upprepade avvikelser i analyserade näringsämnen jämfört med uppgivna halter. Jordbruksverkets kontroll av foderråvaror 2010 visade på förekomst av låga halter godkända GMO under tröskelvärdet på 0,9 % (spår) i 73 % proverna. Dessa resultat är i stort sett av samma storleksordning som resultaten från motsvarande kontroll 2009 (72 %). Vid kontroll av foderblandningar 2010 hittades det låga halter godkända GMO under tröskelvärdet på 0,9 % i två av proverna. Någon förekomst av otillåtna GMO i foder har inte påvisats. Utifrån Jordbruksverkets kontroll kan man konstatera att spår av tillåten GMO fortsatt hittas i stor utsträckning i foder. Då råvarorna hanteras i flera led från odling till import finns det en risk att oavsiktlig inblandning av GMO kan ske i råvaran
Användningen av foderspannmål är oförändrad jämfört med år 2009 (drygt 1000 ton). Totalanvändningen av proteinfoder 2010 låg på liknande nivå som 2009 (ca 600 000 ton). Användningen av sojaprodukter har minskat med 8 % medan användningen av rapsprodukter är i stort oförändrad. Raps är fortfarande det mest använda proteinfodret (305 ton) följt av soja (231 ton). Det proteinfoder som ökat mest är palmkärna (+34 %, 57 ton). Produktionen av foderblandningar är fortfarande stabil jämfört med tidigare år. Huvuddelen av produktionen är nötkreatursfoder (42 %) följt av fjäderfäfoder (26 %), grisfoder (18 %), sällskapsdjursfoder och hästfoder (10 %) och övriga (ca 4 %). Mängden tillverkat och importerat foder till nöt har minskat något (-5 %). Foder till sällskapsdjur har ökat med 10 %. För foder till ren och pälsdjur ses större ökningar men mängden totalt är liten och en mindre ökning i mängd ger en hög procentandel. Sammanfattningsvis kan konstateras att fodersäkerheten är fortsatt hög. Spår av tillåten GMO hittas i fortsatt stor utsträckning i foder, men de allvarligare avvikelserna är få. Analyser som berör redlighet har fortsatt en hög andel avvikelser.
Innehåll 1 Inledning... 1 1.1 Händelser nationellt och internationellt... 1 1.1.1 Nationellt... 1 1.1.2 Internationellt... 4 1.1.3 Hantering av foderfrågor inom EU och i internationella organ... 4 1.1.4 Gällande EG-förordningar och direktiv inom foderområdet... 8 1.1.5 Nationell lagstiftning... 8 2 Kontrollens omfattning... 11 2.1 Definitioner och begrepp... 11 2.1.1 Primärproduktion... 11 2.1.2 Foderkedjan utom primärproduktionen... 11 2.1.3 Risk- och erfarenhetsmodell... 11 2.2 Kontrollobjekt och kontrollresurser... 12 2.2.1 Primärproduktion... 12 2.2.2 Foderkedjan utom primärproduktionen... 12 2.3 Rapporteringssystem... 15 2.3.1 Registrering av anläggningar... 15 2.3.2 Registrering av foderprodukter... 15 2.3.3 Råvaruförbrukning... 15 2.3.4 Foderblandningar... 16 2.3.5 Läkemedelsförbrukning... 17 2.4 Kontrollprojekt... 18 2.4.1 Primärproducenter... 18 2.4.2 Foderkedjan utom primärproduktionen... 18 2.4.3 Redlighetskontroll... 19 2.4.4 Säkerhetskontroller... 19
2.4.5 Kontroll av rutiner, lokaler och företagens egenkontroll... 24 2.5 Måluppfyllelse... 24 2.5.1 Primärproduktionen... 24 2.5.2 Foderkedjan utom primärproduktionen... 25 2.6 Ej planerad kontroll... 27 3 Efterlevnad hos företag och produkter... 28 3.1 Antal och typ av bristande efterlevnad... 28 3.1.1 Primärproduktionen... 28 3.1.2 Redlighetskontroll i foderkedjan utom primärproduktionen... 28 3.1.3 Säkerhetskontroll i foderkedjan utom primärproduktionen... 28 3.1.4 Kontroll av rutiner, lokaler och egenkontrollen... 31 4 Beslut om åtgärder mot företag och produkter... 32 4.1 Primärproduktion... 32 4.2 Foderkedjan utom primärproduktionen... 32 4.2.1 Yttrande om avvikelser funna vid provtagning av foder... 32 4.2.2 Begäran om åtgärdsplan utifrån avvikelser vid kontroll... 32 4.2.3 GMO... 32 4.2.4 Föreläggande efter allvarliga anmärkningar... 32 4.2.5 Åtalsanmälningar... 32 4.3 Extra offentlig kontroll... 33 4.4 Åtgärder hos kontrollmyndigheterna... 33 4.5 Importkontroll av foder från tredje land... 33 5 Tabeller... 35 Tabell 1 Råvaror ingående i foderblandningar samtliga djurslag (ton/år)... 36 Tabell 2 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar (1000 ton/år)... 60 Tabell 3 Tillverkad/importerad kvantitet foderblandningar per djurslag... 62
Tabell 4 Provtagning avseende salmonella 2010... 83 Tabell 5 Analysmetoder och gränsvärden... 86 Tabell 6 Sammanställning över genomförda analyser samt bedömning för samtliga djurslag år 2010... 93 Tabell 7 a Sammanställning över antalet officiellt tagna prov av foder avsett för olika djurslag år 2010... 100 Tabell 7 b Sammanställning över antalet officiellt tagna prover av olika fodertyper år 2010... 101 Tabell 8. Totalförbrukning av kg aktiv substans inblandat i foder till samtliga djurslag 2010... 102 Tabell 9 Förbrukning av läkemedel inblandat i foder till svin 2010... 103 Tabell 10 Förbrukning av koccidiostatika mot protozoer inblandat i foder till höns och slaktkycklingar 2010... 104 Tabell 11 Förbrukning av koccidiostatika mot protozoer och läkemedel inblandat i foder till övriga fjäderfä 2010 samt totalförbrukningen... 104 Tabell 12 Förbrukning av läkemedel inblandat i foder till nötkreatur 2010... 104 Tabell 13 Förbrukning av läkemedel inblandat i foder till pälsdjur 2010... 105 Tabell 14 Förbrukning av läkemedel inblandat i foder till odlad fisk 2010... 105
1 Inledning Rapporten för Jordbruksverkets foderkontroll 2010 ingår i en serie återkommande årsrapporter och bygger på uppgifter från Jordbruksverkets egna kontroller under verksamhetsåret 2010 samt inrapporterade statistikuppgifter från fodertillverkare och länsstyrelser. Tidigare år har rapporten ställts till regeringen enligt regleringsbrevet men detta krav är numera borttaget. 2010 års rapport producerades i samband med utvärderingen av kontrollåret. Syftet är att sammanställa inrapporterad foderstatistik samt foderkontrollens resultat. Rapporten är till största del ämnad som information till foderbranschen och övriga foderintresserade. Ytterligare material i form av äldre rapporter och diagram som visar på utvecklingen under längre tid finns på Jordbruksverkets hemsida www.jordbruksverket.se 1.1 Händelser nationellt och internationellt 1.1.1 Nationellt 1.1.1.1 Samrådsgruppen Mykotoxiner I samrådsgruppen för mykotoxiner diskuteras kommande lagstiftning på området och vilka undersökningar som är aktuella samt information kring möten och projekt inom området. Livsmedelsverket är sammankallande och förutom Jordbruksverket kommer deltagarna från bl.a. livsmedelsindustrin, laboratorier (Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA) och från forskningssidan (Sveriges lantbruksuniversitet, SLU). Ett möte hölls i gruppen under slutet av 2010. 1.1.1.2 Foderrådet Under 2010 sammankallade Jordbruksverket till två möten med referensgruppen för foder, det s.k. foderrådet, vilket är ett forum för myndigheter och näringen att diskutera aktuella frågeställningar. Förutom Jordbruksverket ingår representanter från SVA, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och andra branschorganisationer. Under dessa möten tar Jordbruksverket upp förändringar i foderkontroll, tillsyn och lagstiftning. Information och diskussion har förts avseende - Beräkningsmallar för nötfoder, information från Svensk Mjölk - Frågeställningar avseende foder - Rapporteringen från mötena med SKLD-Foder diskuterades, näringen är nöjda med de förenklade rapporter som man får ta del av (förenkligen innebär att t.ex. vad olika länder uttryckt för åsikt tas bort, eller hur de röstat, etc.). Jordbruksverket underströk att det är av stor vikt att näringen återkommer med synpunkter och input för att Sverige ska kunna driva frågorna framåt i kommittéarbetet. 1
- 2009 publicerades den nya märkningsförordningen ((EG) nr 767/2009) som började gälla fr.o.m. den 1 september 2010 Övergångsbestämmelser har antagits som bl.a. klargör att för foder till sällskapsdjur så behöver märkningsbestämmelserna inte följas fullt ut förrän den 1 september 2011. Första versionen av foderkatalogen har antagits (förordning (EG) nr 242/2010) och arbetet på en uppdaterad version inleddes omedelbart av näringen. Bilaga III (förordning (EG) nr 568/2010) avseende förbjudna råvaror och IV (förordning (EG) (939/2010) avseende toleranser har uppdaterats. Näringen har under året presenterat två utkast vardera avseende märkningskoder för respektive foder till sällskapsdjur och foder till livsmedelsproducerande djur. Diskussionen fortgår mellan kommissionen och medlemsländerna samt industrin avseende kodernas utformning och fastställande. - Rapportering avseende fodertillsatser Jordbruksverket har återrapporterat till näringen avseende den process som pågick under 2010 där samtliga tillsatser på marknaden ska omprövas och en ansökan lämnas in senast i november 2010, i praktiken i måste proverna skickas till CRL senast i slutet av september för att den interna processen ska hinna med. Klassificeringen av svavel har diskuterats i foderkommittén vars slutsats är att svavel är en icke godkänd fodertillsats. Ett arbete påbörjades av kommissionen att ta fram en vägledning avseende distinktionen mellan foderråvaror, fodertillsatser, biocider och läkemedel. - Direktivet om oönskade substanser (direktiv 2002/32/EG) har uppdaterats ett flertal gånger de senaste åren och kommissionen inleder nu en process för att skriva om direktivet i ett nytt format som kommer att antas i förordningsform. - Förpackningsmaterial har diskuterats ett antal gånger i kommittén. Förpackningsmaterial återfinns i listan över förbjudna råvaror såväl näringen som flera medlemsländer anser att en viss tolerans bör finna. Frågan granskas av EFSA och i vänta på besked har kommissionen klargjort att det är nolltolerans som gäller. - Frågeställningar avseende ABP - 2009 publicerades den nya ABP-förordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) som började tillämpas fr.o.m. den 4 mars 2011. Förordningen innehåller själva artikeltexten medan detalj- och särregler återfinnas i kommissionsförordningen 142/2011. En av de frågeställningar som klargjorts i förordningen är att livsmedel som 2
klassats som animaliska biprodukter inte åter kan gå in i livsmedelskedjan. - Frågeställningar avseende GMO - En aktuell frågeställning som diskuterades var en teknisk lösning i fråga om inblandning i foder av låga halter av GM-råvaror som inte är EU-godkända men godkända i tredje land. - En aktuell reklamkampanj angående griskött drevs av en livsmedelskedja, där man hävdade att djuren enbart fått GMO-fritt foder. Påstående bygger på intyg från näringen som anger att de inte säljer GMfoder. Vid diskussionen framkom att foderföretagen därmed avser att fodret inte behöver märkas dvs. är under tröskelvärdet 0,9 %. Ärendet drivs av Jordbruksverket som ett märkningsärende mot foderföretaget medan konsumentverket granskar påståenden i reklamen. - Rutiner vid salmonella på gård Jordbruksverket har rapporterat om de utbildningsinsatser som gjorts för utredande veterinärer vid salmonellautbrott på gård där även foderfrågor är aktuella. - Rapportering från SVA - Vid salmonella i foder återfinns normalt låga nivåer bakterier som är ojämnt fördelade i foderpartierna. SVA har granskat olika former av fodermatriser och konstaterat skillnader i detektionssäkerhet vid analys av olika foderråvaror. - I ett MSB-finansierat projekt ( biotracer-projektet ) har SVA bl.a. jämfört olika provtagningstekniker och konstaterat att automatisk provtagning ger en högre säkerhet jämfört med jämfört med manuell provtagning. - SVA har i projektform bedrivit omvärldsbevakning av kemiska risker gällande foder. Ett nyhetsbrev har under året skickats ut av SVA till berörda inom näringen och myndigheterna. - Rapportering avseende kontrollåret 2009 - Konstaterade avvikelser på de s.k. säkerhetsanalyserna kan fortfarande betraktas som låga, däremot så har resultaten av avvikelserna för redlighetsanalyser ökat avsevärt under året. - Jordbruksverket har informerat och förklarat hur processen för att ändra föreskrifter går till. 1.1.1.3 Samrådsgruppen och information GMO Jordbruksverket har under 2010 deltagit i de återkommande möten som hålls höst och vår där de myndigheter som ansvarar för frågor på GMO-området träffas. Jordbruksverkets ansvarsområde omfattar bland annat genetiskt modifierat foder. Detta är ett informationsnätverk vars ambition är att förmedla erfarenheter och lagförändringar på GMO-området. 3
1.1.1.4 Dricksvattensmyndigheterna Jordbruksverket har under 2010 deltagit i ett av de återkommande möten som hållits där de myndigheter som ansvarar för frågor inom vattenområdet träffas. Jordbruksverkets ansvarsområde omfattar bland annat användning av vatten till djur och i foderindustrin samt åtgärder för att förhindra läckage av näringsämnen och bekämpningsmedel i vattendragen. Detta är ett informationsnätverk vars ambition är att förmedla erfarenheter och lagförändringar på vattenområdet. 1.1.1.5 Övrigt Under 2009 hölls en utbildning tillsammans med Livsmedelsverket om kontroll av primärproduktionen av foder och livsmedel. Utbildningen hölls för länsstyrelserna under ett tillfälle under året. (Samma utbildning hölls under ett flertal tillfällen under 2009.) En vidareutbildning hölls också efter önskemål från de södra länen under ett tillfälle. 1.1.2 Internationellt 1.1.2.1 Norden och Baltikum 2010 års fodermöte med de nordiska och baltika länderna hölls på Island. Under mötet diskuterades bl.a. metoder för riskbaserad kontroll, främmande ämnen i foder och riskanalys av dessa samt provtagning av foder och miljöer. Ett annat aktuellt ämne var krisberedskap och krisorganisation. Island presenterade sitt arbete med analyser och riskbedömning av vulkanaska vilket var aktuellt efter Eyjafjallajökulls utbrott tidigare 2010. 1.1.2.2 Norden och Baltikum, - GMO I maj 2010 hölls det ett nordiskt-baltiskt möte i Köpenhamn. Bland annat diskuterades kontrollstrategier och checklistor vid GMO-kontroll av livsmedel och foder. Jordbruksverket kunde inte delta, men har tagit del av dokumentationen från mötet. 1.1.3 Hantering av foderfrågor inom EU och i internationella organ 1.1.3.1 Primärproduktionen Via bilaga II i rådets förordning 73/2009, som är en förordning som utgör grunden för direktstöd och tvärvillkor, pekas delar av EU:s foderförordning 183/2005 ut som tvärvillkor för primärproducenter som söker jordbrukarstöd. 1.1.3.2 SKLD Foder Under året har Sverige deltagit i tio möten med Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa fodersektionen. Den tidsmässigt största ärendegruppen under året var den löpande hanteringen av ansökningar avseende nya eller omprövningar av godkännanden av fodertillsatser, totalt har beslut tagits om ca 30. Med anledning av den pågående omprövningsprocessen med 4
ett sista datum för att lämna in ansökningar för förnyat godkännande av samtliga tillsatser har ca 450 ansökningar varav flera s.k. gruppansökningar som innehåller ett flertal likartade ämnen inkommit till kommissionen. Utöver hantering av ansökningar har riktlinjer tagits fram för att underlätta för näringen att avgöra om en produkt är en fodertillsats, råvara, läkemedel eller en biocid (Kommissionens rekommendation 2011/25/EU). Då kommissionen vill undvika att produkter kan vara listade såväl som tillsatser och råvaror har ett 20-tal produkter tagits bort från tillsatslistan i en särskild förordning (förordning (EU) nr 892/2010) samtidigt klargjordes att ett flertal omdiskuterade produkter inte är att betrakta som fodertillsatser (dessa produkter kan därmed eventuellt föras in i råvaruregistret). Även främmande ämnen har varit ett återkommande ämne (direktiv 2002/32/EG) under året i och med att EFSA granskat samtliga ämnen upptagna i direktivet. Allteftersom EFSA publicerat sina utlåtanden har dessa diskuterats och omarbetas till nya ändringsförordningar. Med anledning av de många ändringar som genomförts och önskemål om ett nytt format har kommissionen fortsatt ett arbete som inleddes 2009 att omformulera direktivet i förordningsform, förslaget röstades igenom i december 2010. Dessutom har löpande diskussioner pågått för såväl foder som livsmedel att införa gränsvärden för icke-dioxinlika PCB:er samt en ändring av beräkningsmetoden för dioxinlika PCB:er. Märkningsförordningen dvs. förordning (EG) nr 767/2009 började gälla den 1 september 2010 vilket har resulterat i ett intensivt arbete med att dels fastställa övergångsregler, uppdatera vissa bilagor samt publicera foderkatalogen. Övergångsreglerna fastställdes i förordning (EU) nr 454/2010 vilket bl.a. innebär foder till sällskapsdjur kan bibehålla den gamla märkningen t.o.m. den 31 augusti 2011. Bilagorna III och IV har uppdaterats (förordning (EU) nr 568/2010 respektive 939/2010. Foderkatalogen dvs. förordning (EU) nr 242/2010 publicerades den 24 mars och var tillämplig fr.o.m. den 1 september. Denna första version var i princip en kopia av tidigare direktiv. Näringens foderregister var i drift fr.o.m. den 1 september och näringen påbörjade i nära samarbete med kommissionen att ta fram version två av katalogen. Flera diskussioner avseende klassificering av olika foder har förts under året: - Svavel: Inte godkänd fodertillsats - Urea: Har i coated form marknadsförts som ett kompletteringsfoder. Produkten är att betrakta som en fodertillsats. - Gallsalter/syror: Råvara - Solanum glaucophyllum: Råvara - Amadeite: Fodertillsats - Cell-Pet/Cell-Vet: Frågeställningen inte avgjord ännu. - Fermenterad mjölk: Användning av fermenterad mjölk som råvara (alternativ till antibiotika), ska produkten betraktas som ett bioprotein måste mikroorganismerna avdödas eller så ska produkten godkännas som en fodertillsats. Kommissionen klargjorde att fodermedel med levande mikroorganismer accepters i vissa fall t.ex. vissa alger och mjölkprodukter, dvs. produkter som redan används i livsmedelsindustrin får användas. 5
En ny beteckning avseende dietfoder har förts in avseende understödjande av ämnesomsättningen i lederna vid artros hos hundar och katter (förordning (EU) nr 1070/2010). Produkter innehållande höga koncentrationer av fodertillsatser (> 100 ggr högsta tillåtna halt) får finnas kvar på marknaden efter den 1 september 2010 om en ansökan som dietfoder inlämnats före detta datum. Ca 45 ansökningar har inkommit som kommer att granskas av medlemsländerna. Märkningsförordningen anger att näringen ska ta fram två märkningskoder för att vägleda näringen avseende märkning, en avseende foder till sällskapsdjur och en avseende foder till livsmedelsproducerande djur inklusive pälsdjur. Utkast till de båda koderna har presenterats och diskuterats. Kommittén har följt enskilda fall av föroreningar i foder som inträffat under året och rapporterats vida RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed), se https://webgate.ec.europa.eu/rasff-window/portal/. Kommittén och specifika arbetsgrupper har löpande granskat nya och uppdaterade versioner av s.k. branschriktlinjer, se http://ec.europa.eu/food/food/animalnutrition/feedhygiene/guide_goodpractice_en.htm. Kommittén har löpande diskuterat och följt arbetet i Codex alimentarius där en process pågår för att på ett tydligare sätt inarbeta foder i hygienarbetet. 1.1.3.3 SKLD-GMO SKLD:s sektion för genetiskt modifierade livsmedel, foder och miljörisker har under 2010 haft sex möten. Fem kommissionsbeslut har antagits under 2010 som rör godkännande av genetiskt modifierade grödor för foderanvändning enligt förordning (EG) nr 1829/2003: 6 - Den genetiskt modifierade majsen 1507x59122 enligt kommissionens beslut 2010/432/EU - Den genetiskt modifierade majsen MON88017xMON810 enligt kommissionens beslut 2010/429/EU - Den genetiskt modifierade majsen 59122x1507xNK603 enligt kommissionens beslut 2010/428/EU - Den genetiskt modifierade majsen Bt11xGA21 enligt kommissionens beslut 2010/426/EU - Den genetiskt modifierade majsen MON89034xNK603 enligt kommissionens beslut 2010/420/EU - Den genetiskt modifierade majsen MON863xNK603 enligt kommissionens beslut 2010/141/EU - Den genetiskt modifierade majsen MON863xMON810 enligt kommissionens beslut 2010/140/EU - Den genetiskt modifierade majsen MON863xMON810xNK603 enligt kommissionens beslut 2010/139/EU
- Den genetiskt modifierade potatisen EH92-527-1 (Amflora) enligt kommissionens beslut 2010/136/EU Övriga frågor som har diskuterats på SKLD-möten rörande GMO under 2010 handlade bland annat om: - Ytterligare GMO-ansökningar som befinner sig i godkännandeprocessen och där EFSA kommit med sitt utlåtande, - Uppföljning av otillåtet linfrö från Kanada och de åtgärder som vidtagits med anledning av händelsen, - Ett förslag på en förordning om harmonisering av provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av foder med avseende på förekomst av genetiskt modifierat material som har börjat godkännandeprocessen i EU eller vars godkännande har gått ut har lämnats. - En utvärdering av GMO-lagstiftningen som gäller foder och livsmedel har lämnats till Kommissionen för kvalitetsgranskning. 1.1.3.4 SKLD Djurhälsa Inom SKLD:s sektion djurhälsa och i arbetsgrupper under denna kommitté hanteras bl.a. lagstiftning rörande animaliska biprodukter (ABP). I denna lagstiftning regleras foderfrågor i de fall fodret är framställt av material av animaliskt ursprung. Under 2010 antogs följande kommissionsförordningar vilka också hanterar foderrelaterade frågor: - (EG) nr 595/2010 som bl.a. uppdaterar hälsointyget för import av mjölk och mjölkprodukter - (EG) nr 780/2010 som uppdaterar kommissionens beslut 2003/322/EG vad gäller utfodring av vissa asätande fåglar i Italien och Grekland - (EG) nr 790/2010 som uppdaterar villkoren för behandling av mjölk och mjölkprodukter samt råmjölk och råmjölksprodukter inklusive hälsointyg för import av sådana produkter. Den nya Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om animaliska biprodukter antogs redan i oktober 2009. Denna kompletterades med genomförandebestämmelser i en kommissionens förordning om animaliska biprodukter. Under 2010 hölls nio arbetsgruppsmöten men förordningen blev inte slutgiltigt antagen förrän 2011. Båda förordningarna ska dock tillämpas från 2011 (den 4 mars). 7
1.1.3.5 SCOF-Ekologisk produktion Under 2010 antogs en ändringsförordning 1 rörande import från tredjeland. En viktig innebörd av detta är att Japans system för ekologisk produktion och kontroll numera anses likvärdig med EU:s och att japanska ekologiska produkter därmed har fritt tillträde till EU:s marknad. Den expertpanel som kommissionen tidigare har beslutat om inrättades under hösten. Panelen ska bistå kommissionen med teknisk kompetens när det gäller ekologisk produktion. Under hösten 2010 påbörjades en omfattande diskussion, som ska leda till en total översyn av de regler som för foder och utfodring inom ekologisk djurhållning. I övrigt dominerades diskussionerna i kommittén av regler för ekologiskt vin, dock utan att nya regler kom till stånd. 1.1.3.6 Codex Alimentarius Från 2004 finns en antagen Code of Practise on Good Animal Feeding (foderkodex). Det är en motsvarighet till standarden på livsmedelssidan. Under 2008 medverkade Jordbruksverket till att ta fram ett underlag till Codex kommittén med begäran om att starta upp en ny arbetsgrupp (Task force) för att komplettera den nuvarande standarden, eftersom det finns luckor som komplicerar eller bromsar handeln. Under 2009 har en elektronisk arbetsgrupp, under ledning av Danmark och USA (som ordförande), granskat och lämnat förslag på ändringar i nuvarande standarder för livsmedelshygien. I princip har ett förslag lämnats på att de aktuella dokumenten kompletteras med begreppet foder där man talar om livsmedel eller livsmedelkedjan. Under hösten 2010 tillsattes en ny Task force under ledning av Schweiz för att fortsätta arbetet. 1.1.4 Gällande EG-förordningar och direktiv inom foderområdet För gällande EU-regelverk hänvisas till Eur-Lex 2. Under rubriken Samlingar/Gällande unionslagstiftning finns ett register, foderområdet återfinns under rubriken 03.50.10 Djurfoder. 1.1.5 Nationell lagstiftning 1.1.5.1 Lagar och förordning som inverkar på användningen av foder I gällande lagar och förordningar har inga förändringar skett under året. 1 Kommissionens förordning (EG) nr 471/2010 av den 31 maj 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1235/2008 när det gäller förteckning över de tredjeländer i vilka vissa jordbruksprodukter som erhålls genom ekologisk produktion måste ha sitt ursprung för att få marknadsföras i gemenskapen 2 www.eur-lex.europa.eu 8
1.1.5.2 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (2006:81) om foder Föreskriften har ändrats tre gånger under året: - SJVFS 2010:30: Bilaga 11 avseende nya gränsvärden för främmande ämnen pga. införlivning av EU-direktiv (2009/141/EG). - SJVFS 2010:60 Omtryck: De delar som berör märkning togs bort i.o.m. att märkningsförordningen dvs. förordning (EG) nr 767/2009 trädde i kraft den 1 september 2010. - SJVFS 2010:75: - Bilaga 11 avseende nya gränsvärden för främmande ämnen pga. införlivning av EU-direktiv (2010/6/EU) samt - Bilaga 18 återinförs (tidigare bilaga 16) avseende kategoribeteckningar på foderråvaror som får användas vid märkning av foder till sällskapsdjur. 1.1.5.3 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter En ändring av föreskriften (SJVFS 2010: 83) har gjorts under året avseende - uppdatering pga. ändringar i de grundläggande regelverken, - definitioner, - förenklingar av texten, - justering av timavgiften och resekostnader, - nya avgifter för importkontroll samt - förtydligande av kontrollansvar och skyldigheter. 1.1.5.4 Andra bestämmelser om användning av foder Andra bestämmelser om användning av foder finns i: - Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:34) om hantering av djurkadaver och andra animaliska biprodukter, - Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:20) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur, och - Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:21) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonella hos svin, - -Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:78) om frivillig och förebyggande hälsokontroll avseende salmonellakontroll hos fjäderfä (den äldre föreskriften SJVFS 1995:79 gäller under en övergångsperiod 1.1.5.5 Riktlinjer för god praxis (branschriktlinjer) Begreppet riktlinjer för god praxis införs via hygienförordningen (EG) nr 183/2005 och ska vara verktyg framtagna av foder branschen för att säkerställa att företagen lever upp till kraven i hygienförordningen. Riktlinjerna kan vara dels nationella (nationella riktlinjer) och dels på gemenskapsnivå (gemenskapsriktlinjer). Framtagandet av sådana riktlinjer ska uppmuntras av den behöriga myndigheten/kommissionen som också ska bedöma kvaliteten i innehållet och sedan också medverka till informationsspridningen. 9
I praktiken innebär det att kommissionen, för de tre EG-riktlinjer som för närvarande är bedömda, länkar till respektive riktlinje från kommissionens hemsida (www.ec.europa.eu). Nationellt finns två accepterade branschriktlinjer - Branschriktlinjer för hygienisk mjölkproduktion - Branschriktlinjer för foderråvaruproducenter 10
2 Kontrollens omfattning 2.1 Definitioner och begrepp 2.1.1 Primärproduktion Primärproduktion av foder definieras i förordning (EG) nr 183/2005 (hygienförordningen) som produktion av jordbruksprodukter, särskilt odling, skörd, mjölkning, uppfödning av djur (före slakt) eller fiske som enbart resulterar i produkter som inte genomgår någon hantering efter det att de har skördats, insamlats eller fångats, med undantag av enkel fysisk behandling. I dagligt tal syftar man i princip på enskilda lantbruk som producerar foder eller som hanterar foder i och med att de håller djur. Privat enskild produktion och utfodring inom hushållet t.ex. hushållsgris eller sällskapsdjur omfattas inte av hygienförordningen. Inte heller de som håller hästar som har noterat i sitt hästpass att de inte ska ingå i livsmedelskedjan. 2.1.2 Foderkedjan utom primärproduktionen Foderleverantör definieras i foderföreskriften (SJVFS 2006:81) som den som i första led, efter införsel eller tillverkning, släpper ut foder på marknaden. Den som utför blandartjänst är inte att anse som foderleverantör. För foderindustrin dvs. kommersiell tillverkning och handel med foder har sedan flera år ett registreringsförfarande varit i drift. Samma gäller butik/lager, transportörer och blandartjänst. De sistnämnda definieras dock inte som foderleverantörer. Detaljhandel med försäljning av foder till sällskapsdjur omfattas inte av registreringskraven i hygienförordningen. 2.1.3 Risk- och erfarenhetsmodell Primärproducenter Jordbruksverket och Livsmedelsverket har tillsammans utarbetat en riskklassificeringsmodell för primärproduktionen av både foder och livsmedel. Modellen syftar främst till att underlätta urvalet av en liten andel kontrollobjekt bland primärproducenterna. Eftersom foder- och livsmedelskontroll hos primärproducenter är en relativt ny företeelse saknar kontrollmyndigheterna erfarenheter från de enskilda företagen. Modellen bygger därför tills vidare på hypoteser om inom vilken slags produktion de största folk- och djurhälsoriskerna kan finnas. Riskklassificeringsmodellen finns tillgänglig i en gemensam rapport från Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA: Riskklassificering i primärproduktionen foder- och livsmedelskedjan (www.slv.se). Foderkedjan utom primärproduktionen Riskmodellen utgår från olika risker inom foderområdet, i enlighet med vad som krävs i den befintliga EG-lagstiftningen. Foderanläggningarna klassificeras i 10 riskklasser utifrån den verksamhet anläggningen bedriver. 1 är den högsta riskklassen och 10 den lägsta riskklassen. 11
Erfarenhetsmodellen består av fyra erfarenhetsklasser, A-D där A är den högsta erfarenhetsklassen. Nyregistrerade företag placeras vid registreringen i erfarenhetsklass C och omklassificeras vanligen först efter att det första kontrollbesöket är genomfört, om skäl till detta finns. D är den lägsta erfarenhetsklassen. Företag som följer nationella eller EG:s riktlinjer för god foderpraxis eller är certifierade inom foderområdet erhåller erfarenhetsklassen B. För de företag som uppfyller både kravet gällande certifiering och följer nationella eller EG:s riktlinjer för god foderpraxis är det även möjligt att erhålla riskklass A. Risk- och erfarenhetsmodellerna sammanfattas i en risk- och erfarenhetsmatris som anger antalet grundkontroller som ska genomföras på den enskilda anläggningen per år. Utöver grundkontrollen tillkommer eventuellt ett antal kontrolltillfällen beroende på företagets verksamhetsomfattning (tillverkad införd kvantitet foder). Allteftersom anläggningarna kontrolleras klassificeras de enligt ovan angivna modell och utifrån företagens storlek och komplexitet bedöms den tid som krävs för att utföra kontrollen på den enskilda anläggningen. 2.2 Kontrollobjekt och kontrollresurser 2.2.1 Primärproduktion En exakt siffra på antalet primärproducenter går för närvarande inte att fastställa då befintlig statistik i många avseende överlappar varandra t.ex. djurhållning eller inte på gården, hästhållare med eller utan lantbruk, etc. I grova drag uppskattas antalet primärproducenter till ca 73 000 3. I det s.k. foderanläggningsregistret har 52 081 primärproducenter registrerat 55169 foderanläggningar. 2.2.2 Foderkedjan utom primärproduktionen 2.2.2.1 Butik, lager, transportörer och blandartjänst Inför kontrollåret 2010 fanns registrerade i Jordbruksverkets register 385 butik och lager, transportörer samt blandartjänsthanterar som hanterar foder till livsmedelsproducerande djur. 2.2.2.2 Foderleverantörer Under 2010 har 415 foderleverantörer varit registrerade i Jordbruksverkets foderdatabas. Antalet registrerade foderleverantörer har sedan föregående år minskat med 13 %. Detta är dock ingen trend. 2009-2010 ökade antalet foderleverantörer med 6 %. Foderleverantörernas verksamhetsinriktning redovisas i nedanstående tabell. Observera att eftersom en foderleverantör kan vara registrerad för fler än en verksamhetsinriktning. Summan av antalet foderleverantörer i tabellen nedan är därför högre än 415. 3 Enligt Jordbruksstatistisk årsbok 2010 12
Antalet foderleverantörer inom verksamhetsinriktning Foderleverantör Tillverkning av råvaror Tillverkning av foderblandningar Tillverkning av tillsatser Tillverkning av förblandningar För in råvaror från annat EU-land För in foderblandningar från annat EU-land Livsmedelsproducerande djur Djurkategori Päls- och sällskapsdjur Ej angiven djurkategori Totalt antal - - 107 55 58 2 115 - - 10 - - 5 - - 46 66 66 4 136 För in tillsatser från annat EU-land - - 13 För in förblandningar från annat EU-land - - 6 För in råvaror från tredjeland - - 32 För in foderblandningar från tredjeland För in tillsatser från tredjeland För in förblandningar från tredjeland 18 28 2 48 - - 8 - - 0 13
Den största förändringen jämfört med föregående år är att antalet registrerade foderleverantörer som för in råvaror från annat EU-land har ökat med 18 %. Antalet registrerade foderleverantörer som för in foderblandningar till Sverige från annat EUland eller från tredje land har minskat med 11,5%. 2.2.2.2.1 Godkända anläggningar För att bedriva vissa verksamheter krävs godkännande från Jordbruksverket. Detaljer kring tillståndsgivningen för användning av läkemedel i foder regleras i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:81) om foder. Totalt 80 anläggningar varav 72 primärproducenter och 8 foderleverantörer var 2010 godkända för att blanda in läkemedel i foder. Primärproducenterna är företrädesvis svin- eller pälsdjursuppfödare. Hygienförordningen (förordning (EG) nr 183/2005) anger att godkännande krävs för tillverkning av vissa fodertillsatser, förblandningar och foderblandningar. Två godkännande enligt hygienförordningen avseende primärproducenter föreligger. 11 foderleverantörer har godkännande för olika verksamheter i enlighet med hygienförordningen och Statens jordbruksverks föreskrifter om foder. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 4 (den s.k. ABPförordningen eller biproduktsförordningen ) reglerar hanteringen av animaliska biprodukter dvs. animaliska produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel t.ex. för att användas som foder. I förordningen anges att godkännande krävs för - hanteringsställen dvs. anläggningar som tar emot obearbetade animaliska biprodukter och levererar dem vidare till slutdestination (eventuellt efter sortering, styckning/malning, kylning/djupfrysning, syrning), - lagringsanläggningar dvs. mottagande anläggningar för foderråvaror i form av bearbetat animaliskt protein (t.ex. fiskmjöl, kött- och benmjöl) som förs in från andra länder, - bearbetningsanläggningar dvs. anläggningar för bearbetning av animaliska biprodukter som sedan går vidare som foderråvaror i form av t.ex. fiskmjöl och kött- och benmjöl, - anläggningar som tillverkar sällskapsdjursfoder där obearbetade animaliska biprodukter används som råvara, - anläggningar som av obearbetade animaliska biprodukter tillverkar foder till bl.a. pälsdjur och djurparksdjur s.k. uppsamlingscentraler. Under 2010 var 17 anläggningar godkända för tillverkning av sällskapsdjursfoder där obearbetade animaliska biprodukter användes som råvara. 7 anläggningar var godkända som uppsamlingscentraler och 4 bearbetningsanläggningar var godkända för produkter för foderändamål. 8 anläggningar var godkända som hanteringsställe för animaliska biprodukter för foderändamål och 12 anläggningar var godkända som lagringsanläggningar som får föra in bearbetat animaliskt protein för foderändamål. 4 Har från och med den 4 mars 2011 ersatts av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1069/2009 samt 142/2011. 14
2.3 Rapporteringssystem 2.3.1 Registrering av anläggningar Jordbruksverket har sedan i början av 90-talet registrerat samtliga foderleverantörer i Sverige. I och med att foderhygienförordningen (EG) nr 183/2005 trädde i kraft ska samtliga foderföretagare, från jord till bord, anmäla de foderanläggningar de ansvarar för till Jordbruksverket (gäller fr.o.m. den 1 januari 2006). Dessa krav innebär att även primärproducenter, transportörer, hästägare m.fl. ska registrera sig. För att hantera framför allt den stora mängden primärproducenter finns en webbtjänst tillgänglig på Jordbruksverkets webbplats. Här kan foderföretagare (utom foderleverantörer) registrera sig via webben. För webbregistrering krävs dock att man har en e-legitimation och att man tidigare har sökt stöd via SAM. Uppfyller man inte dessa krav kan man genom att till Jordbruksverket sända in en ansökan om fullmakt ändå få tillgång till webbtjänsten genom e-legitimation. Möjlighet till anmälan om registrering finns även via blankett. För foderleverantörer finns för närvarande inget motsvarande system för egenrapportering via webbtjänst. Jordbruksverket har dock ambitionen att dessa företag framöver ska kunna utföra registreringar av foder och foderkvantiteter elektroniskt och en förstudie påbörjades för detta projekt under 2010. 2.3.1.1 Anläggningsregister Anläggningarna som anmäls enligt ovan hamnar i ett publikt anläggningsregister som finns tillgängligt via webben. Under 2010 ingick alla registrerade foderföretagare (även foderleverantörer) i det publika registret. 2.3.2 Registrering av foderprodukter Enligt foderföreskriften SJVFS 2006:81 ska foderleverantören via blankett anmäla och lämna en beskrivning av varje enskild produkt denne är ansvarig för. Produkterna registreras i Jordbruksverkets foderdatabas. Registrerade foder omfattas av den offentliga kontrollen i enlighet med företagets risk- och erfarenhetsklass (se 3.1.3 Riskoch erfarenhetsmodell). Det ska observeras att registreringen inte innebär att produkten godkänns. Under 2010 har 10 058 foderprodukter (inkl. fodertillsatser och förblandningar) varit registrerade i Jordbruksverkets foderdatabas vilket är en ökning med 15 % jämfört med föregående år. 2.3.3 Råvaruförbrukning Rapporteringskrav av råvaruförbrukning för foderleverantörerna är reglerat enligt foderföreskriften SJVFS 2006:81 och rapporteringen sker per helår. Förbrukningen av råvaror under 2010 redovisas i tabell 1. Den totala mängden använd foderspannmål i Sverige under 2010 är i i nivå med föregående år. Även den inbördes fördelningen mellan olika foderspannmål är i 15
huvudsak jämförbar med föregånde år med undantag av ris där användningen ökat med 88 % och råg där användningen minskat med 72 %. Mängden använd torkad drank ökade med 11 %. De tydligaste trenderna i råvaruförbrukning jämfört med föregående år är: Den använda mängden av produkter från oljeväxterna jordnöt och solros var markant högre under 2010 än för föregående år och hade ökat med 426 % resp 78 %. Den använda mängden av åkerbönor under 2010 hade ökat med 240 % jämfört med 2009. Citruspulpa som hade en topp under 2008 användes inte alls under 2010. Mängden bageri- och pastaprodukter som under 2010 användes som foder hade minskat med 74 % jämfört med föregående år. Mängden använda produkter från landdjur hade ökat med 30 % under 2010 jämfört med föregående år. Fördelningen mellan olika slag av dessa produkter var i huvudsak jämförbar med föregående år Användning av majsråvara 5 som var kraftigt förhöjd 2008 var 2010, liksom för 2009 nere på en nivå som är jämförbar med den för 2007. 2.3.4 Foderblandningar Rapporteringskrav av foderblandningar för foderleverantörerna är reglerat enligt Foderföreskriften SJVFS 2006:81 och rapporteringen sker årsvis. Redovisade kvantiteter av foderblandningar för 2010 redovisas i tabellerna 2 och 3. Mängden tillverkad eller importerad kvantitet av foderblandningar är jämförbar med föregående år och var totalt 2 065 tusen ton. Under 2010 var 3,6 % av allt foder till livsmedelsproducerande djur producerat utanför Sverige. Detta är en ökning jämfört med 2009 då motsvarande siffra var 1,2 %. Mängden foder till livsmedelproducerande djur som förts in från andra EU-länder var 61 % högre än 2009. (total summa 2010 = 44 000 ton). Mängden foder till livsmedelproducerande djur som importerats från länder utanför EU var under 30 % lägre än 2009. (total summa 2010 = 4 450 ton). Under 2010 var 57,4 % av allt foder till sällskapsdjur producerat utanför Sverige. Detta är en ökning jämfört med 2009 då motsvarande siffra var 42,6%. Mängden foder till sällskapsdjur som importerats från andra EU-länder var under 2010 18 % högre än 2009 (total summa 2010 = 98 000 ton). 5 Tabell 1, 1.34-1. 41 16
Mängden foder till sällskapsdjur som importerats från länder utanför EU var under 2010 26 % högre än 2009 (total summa 2010 = 2 260 ton). 2.3.5 Läkemedelsförbrukning Läkemedelsstatistik presenteras i tabellerna 8-14. Mängden läkemedel anges i kg aktiv substans enligt ATC-systemet 6. Uppgifterna avser enbart läkemedel och koccidiostatika som distribueras via foder antingen i form av inhemsk fodertillverkning eller införsel (avseende fiskodlingar) för användning inom landet. Uppgifterna är inhämtade från tillverkarnas egna förbrukningsuppgifter, primärproducenternas uppgifter till Jordbruksverket samt från Fiskhälsan FH AB. Användning av läkemedel till fisk har under 2010 ökat. Orsk till detta kan vara den varma sommaren i östra Sverige 2010 samt även en ökad produktion vad gäller sättfisk på vissa anläggningar 7. Parasit och avmaskningsmedel som blandas i foder har minskat med 50 % (från 34 till 14 kg aktiv substans). Användning av tetracykliner har ökat från 33 till 93 kg aktiv substans där användningen till gris står för den största ökningen. Nivåerna för zinkoxid inblandat i foder till gris var låga i början av 2000-talet men har stigit kraftigt sedan dess. Den bakomliggande orsaken är oklar och p.g.a. den ökade användningen under flera år har Jordbruksverket sänd ett uppdrag till SVA om att utreda användningen av zinkoxid. Felaktighet i läkemedelsrapporteringen till Jordbruksverket upptäcktes men likväl har en ökning skett. De orsker som framkommit är: Högre doser av zinkoxid används. Användning av blötfodersystem har ökat. Det är svårt att styra att zinkoxiden går till rätt avdelningen och man ökar användningen för att vara säker att målgruppen nås. PMWS (Postweaning Multisystemic Wasting Syndrome) etablering i landet bedöms vara en orsak till ökad användning. Ekonomiska drivkrafter. Grisbranchens ekonomiska problem gör att man som lantbrukare inte vill riskera förluster vid tex. avvänjningsdiarré. Utredningen kommer att fortgå under 2011. 6 Anatomical Therapeutic Chemical classification system = ett gemensamt skandinaviskt system bestående av 14 huvudgrupper uppdelade efter var eller hur läkemedlet verkar. FASS VET. Läkemedel för veterinärmedicinskt bruk, 2002. LINFO Läkemedelsinformation AB, Box 17608, 118 92 Stockholm 7 Uppgifter från Fiskhälsan FH AB. 17
2.4 Kontrollprojekt 2.4.1 Primärproducenter Kontrollen i primärproduktionen av foder 2010 utfördes i huvudsak som en del av den fullständiga tvärvillkorskontrollen dvs. länsstyrelsen kontrollerade i de fallen alla tvärvillkor 8 som var relevanta med hänsyn till respektive jordbruksföretags produktionsinriktning. Kontrollen genomfördes som en detaljerad genomgång av rutiner, dokumentation, lokaler och utrustningens funktion och hygienstatus utifrån en upprättad checklista. Ingen provtagning ingick i vägledningarna för kontroll av primärproduktionen. 2.4.2 Foderkedjan utom primärproduktionen Den kontroll som genomförs hos de kommersiella fodertillverkarna (foderleverantörerna) av Jordbruksverkets personal, sker i enlighet med en av verket årligen upprättad kontrollplan. Kontrollplanen arbetas fram utifrån den risk- och erfarenhetsmodell som föreskrivs i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2007:21) om offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter (se avsnitt 3.1.3). Genom denna modell fastställs kontrollfrekvens utifrån verksamhetens omfattning och inriktning. Den offentliga kontrollen hos foderleverantörer utförs dels som en detaljerad genomgång av rutiner, dokumentation, lokaler och utrustningens funktion och hygienstatus m.m. samt eventuell provtagning av foderprodukter eller som kontrollbesök inriktade på i huvudsak provtagning. Kontrollbesöken omfattar både redlighetskontroller och säkerhetskontroller. Exempel på redlighetskontroll kan vara kontroll av märkningsuppgifter, dokumentation och näringsinnehåll i foderprodukter. Säkerhetskontrollen kan omfatta kontroll av företagets egenkontrollsystem (HACCP; Hazard Analysis and Critical Control Point, ett verktyg för riskanalys och hantering av risker) och provtagning av foder för analys av t.ex. främmande ämnen så som t.ex. dioxin och salmonella. Ambitionen med kontrollsystemet har varit att successivt under ett antal år minska andelen redlighetskontroller i form av provtagning för analys av näringsinnehåll i foder till förmån för en ökad säkerhetskontroll. Då avvikelser som berör näringsinnehåll och märkning av foder under 2009 fortfarande var anmärkningsvärt hög, beslutade Jordbruksverket att under 2010 inte ytterligare reducera antalet kontroller av denna typ. Detta beslut påverkade inte antalet planerade säkerhetskontroller. Kontrollen av kommersiella foderföretag finansieras genom avgifter och genomfördes under året av Jordbruksverkets personal med hjälp av en utarbetad checklista med tillhörande anvisningar. Jordbruksverkets personal utför provtagning enligt en provtagningsplan där det för varje anläggning framgår vilka fodertyper som ska provtas 8 Tvärvillkoren är ett begränsat antal regler inom olika områden, till exempel foder- och livsmedelssäkerhet som lantbrukaren/primärproducenten måste följa för att få full utbetalning av jordbrukarstödet. Överträdelser av dessa regler kan resultera i avdrag i jordbrukarstödet. Ytterligare information om tvärvillkor återfinns på Jordbruksverkets hemsida, www.jordbruksverket.se. 18
och vilka analyser som ska göras. En särskild instruktion finns för varje typ av provtagning. Företagen betalar en årlig avgift som omfattar timkostnaden för utfört arbete samt resekostnader. (Kostnaden för kontrollbesök hos företag som ska besökas mindre än en gång per år fördelas så företaget betalar en mindre årlig avgift). Årsavgift betalas därmed oavsett om besök sker under aktuellt år eller ej. Eventuella analyskostnader tillkommer och betalas av företaget först efter utförd provtagning och analys. Analysmetoder och gränsvärden finns sammanställda i tabell 5. En nyhet för kontrollåret 2010 var att även kategorierna transportörer, blandartjänst samt butik & lager kontrollerades. Urval av kontrollobjekten för kontroll av dessa foderföretagare ska göras av tillsynsenheten och grundas på riskklassificeringsmodellen i Statens Jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om offentlig kontroll (SJVFS 2007:21) av foder och animaliska biprodukter. För gränskontroll av vissa vegetabiliska foder (enligt 669/2009) anlitas SLV för provtagning avseende aflatoxin. 2.4.3 Redlighetskontroll Redlighetskontrollen består bl.a. av kontroll av näringsinnehåll i foderblandningar och jämförelser av analyserade värden och de deklarerade värden som tillverkaren redovisar på produkten. Kontrollen omfattar även övriga krav på märkning av foder samt att företagen har registrerat hos Jordbruksverket. Vid bedömningen av analysresultatet inom redlighetskontrollen använder Jordbruksverket ett särskilt poäng- och betygssystem. Varje ämne som analyseras blir tilldelad en poäng från 1-4 beroende på hur väl resultatet överensstämmer med det deklarerade värdet. Provet får sedan ett sammanvägt betyg baserat på de enskilda poängerna för varje ämne. Det högsta betyget för ett enskilt prov är 5 och det lägsta är 1. Även i de fall då deklarerat värde saknas får provet betyget 1. Om provet får betyget 1 innebär detta en avvikelse och foderleverantören ska till Jordbruksverket lämna in ett skriftligt yttrande över orsaken till avvikelsen samt en åtgärdsplan på hur liknande avvikelser ska kunna förhindras i framtiden. Under 2010 provtogs i redlighetskontrollen foder för analys av råprotein, råfett, växttråd, aska och vatteninnehåll. Dessutom genomfördes analyser för innehåll av E- vitamin, selen och aminosyrorna lysin och metionin. Kontroll har även utförts av att märkning av GMO-råvaror sker på ett korrekt sätt. Se även avsnitt 2.4.4.7 gällande kontroll av GMO med hänsyn till märkningskravet. Kontroll av permanent märkning av kött- och benmjöl samt fett har också genomförts. 2.4.4 Säkerhetskontroller Vid besöket kontrolleras rutiner för hygienen vid anläggningen, lokaler och företagets egenkontroll. Kontrollen genomförs av Jordbruksverkets personal, eventuellt tillsammans med länsveterinär som ansvarar för smittskyddsläget i det aktuella länet. Säkerhetskontrollen består bl.a. av kontroll av att fodret inte innehåller främmande 19