Pensionsnivåer och indikatorer för ekonomiska incitament att övergå i ålderspension

1 (30) Pensionsnivåer och indikatorer för ekonomiska incitament att övergå i ålderspension Den demografiska utvecklingen mot en åldrande befolkning och ökad försörjningsbörda för de förvärvsaktiva satte tidigt fokus på pensionsfrågan. Det senaste decenniets regeländringar inom pensionsområdet har inneburit omställningar från förmånsbaserade till avgiftsbaserade pensioner, såväl inom det allmänna systemet som inom stora delar av tjänstepensionsområdet. Den samhällsekonomiska utvecklingen, lönetillväxten i samhället och pensionsfondernas avkastning avgör pensionsavgifternas värde i framtiden då de utbetalas i form av pension. Betydelse för den framtida pensionens storlek har också balansen mellan arbetslivets omfattning och längd och antalet år som pensionär. Den längre medellivslängden har dock inte avspeglat sig i senare pensionering. Med stigande realinkomst har arbetslivet förkortats en del av det ökade välståndet har tagits ut i form av mer ledig tid. Ett högt arbetskraftsdeltagande är väsentligt för försörjningen av välfärden. En utveckling som innebär att ungdomar kommer ut i arbetslivet senare, många lämnar arbetskraften i förtid av hälsoskäl, äldre går i pension tidigare bidrar till ett minskat arbetsutbud. Det allmänna pensionssystemet innehåller å andra sidan flera inslag som ger drivkraft att arbeta längre. Hur tjänstepensionerna är utformade i detta avseende spelar också en stor roll. Möjligheterna för fler äldre att stanna kvar längre i arbete förutsätter också ett arbetsliv som efterfrågar äldre arbetskraft. Pensionssystemets ersättningsnivå och hur den kan beskrivas behandlas i promemorians första avsnitt. Redovisning av det orange kuvertets pensionsprognoser ger en bild av den allmänna pensionens storlek för framtida pensionärsgenerationer. I promemorians andra avsnitt diskuteras olika sätt att mäta pensionssystemets stimulans till fortsatt arbete. Särskild vikt läggs vid de indikatorer som OECD har tagit fram. De används för att jämföra pensionssystemen i olika länder och har således en bred tillämpning och spridning. Promemorian har tagits fram i samarbete med Socialdepartementet enligt uppdrag i 2007 års regleringsbrev. Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Adolf Fredriks kyrkogata 8 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521

2 (30) 1. Pensionsnivåer och prognoser för den allmänna pensionen 1.1. Inledning och sammanfattning Att lämna arbetslivet och bli pensionär innebär en omställning på många sätt, inte minst ekonomiskt. Den huvudsakliga försörjningskällan för de flesta pensionärer, omkring 90 procent, är den allmänna pensionen i kombination med tjänstepension (avtalspension). Dessa försäkringssystem är obligatoriska i fråga om tjänstepensionerna gäller detta givetvis enbart dem som omfattas av respektive avtal. Obligatoriet undantar dock inte individens eget ansvar för sin framtida försörjning. Det är därför viktigt att individen själv har kunskap om vilka regler som gäller för de olika systemen. Beslut om omfattningen av förvärvsarbete m.m. vid olika tillfällen i karriären kan visa sig ha betydelse för pensionens storlek, det kan gälla den allmänna pensionen eller tjänstepensionen. Det är också angeläget att relativt tidigt skaffa sig en uppfattning om hur stor pensionen från de obligatoriska systemen kan förväntas bli. Den försäkrade kan ha en annan mening om vilken ekonomisk standard han eller hon vill ha som pensionär och vilja komplettera med eget sparande i privat försäkring eller på annat sätt. Den gällande principen för dagens pensionssystem är livsinkomstprincipen: den inkomstgrundade pensionen bestäms av de avgifter som har betalats in till systemet. Avgiftsnivån har alltså primär betydelse för pensionens storlek. Likaså är balansen mellan antalet år i förvärvslivet och (förväntat) antal år som pensionär av avgörande betydelse för pensionens storlek. Senare pensionering ger högre pension. Alla har dock inte möjlighet att välja pensioneringstidpunkt, t.ex. av hälsoskäl. Att sluta arbeta och att börja ta ut ålderspension går inte alltid hand i hand. Statistik 1 för 2006 visar att medelåldern för dem som tog ut sin allmänna ålderspension från detta år var 64 år och 8 månader, medan de förvärvsarbetande som lämnade arbetslivet i genomsnitt var ungefär ett och ett halvt år yngre den sistnämnda uppgiften är beräknad för dem som tillhörde arbetskraften vid 50 års ålder. Orsakerna till detta är flera - många lämnar arbetslivet i förtid med sjukersättning, andra med tjänstepension eller andra typer av avtalslösningar för att nämna några av de vanligaste vägarna för utträde från arbetslivet 2. Hur omställning från lön till pension bäst bör mätas är inte självklart. Olika metoder ger olika resultat och val av metod kan också bero på vad man vill visa, t.ex. systemets ersättningsnivå, förväntad ersättningsnivå för äldre eller yngre förvärvsarbetande. En fråga är hur en beräknad framtida inkomstnivå kan göras begriplig, till vad den ska relateras. Pensionen uttrycks ofta i procent av tidigare förvärvsinkomster och kan variera kraftigt, inte bara med prognosantaganden, utan också med val av 1 Försäkringskassan Redovisar 2007:5, Medelpensioneringsålder 2 Försäkringskassan Analyserar 2006:11, Genomsnittlig pensionsålder i de nordiska länderna resp. 2007:6 hur länge arbetar vi i Sverige?

3 (30) jämförelseinkomst. Detta har tidigare redovisats i artikeln Hur stor blir den allmänna pensionen? 3, som behandlas i avsnitt 1.5. Den enskildes framtida pensionsnivå beror på såväl egna beslut under livets gång som omständigheter som individen inte kan påverka, till exempel samhällsekonomins utveckling. För den som är i början av sin yrkeskarriär blir en pensionskalkyl därför ganska schablonartad; ju närmare pensionsåldern en individ är desto säkrare blir prognosen. En pensionsprognos, med standardiserade antaganden, ges varje år i det orange kuvertet. Tjänstepensionen, som är en del av det obligatoriska pensionsskyddet för de flesta, ingår inte i prognosen. I den utformning som tjänstepensionen har för många av dagens förvärvsarbetande kan den beräknas motsvara omkring 15-20 procent av slutlönen för en genomsnittlig inkomsttagare. Hur den allmänna pensionen kommer att utvecklas enligt det orange kuvertets prognos redovisas i avsnitt 1.6. Först några ord om pensionssystemens utformning. 1.2 Den allmänna pensionen Inom det allmänna systemet tjänar alla som förvärvsarbetar in pensionsrätt för inkomstpension och premiepension. Pensionsrätten beräknas på förvärvsinkomsten upp till ett tak på 8,07 inkomstbasbelopp. Därefter görs ett avdrag för den allmänna pensionsavgiften på 7 procent. Det betyder att den pensionsgrundande inkomsten har ett tak på 7,5 inkomstbasbelopp 4. För pensionsrätten betalas en pensionsavgift av motsvarande storlek. Avgiften är totalt 17,21 procent av förvärvsinkomsten upp till 8,07 inkomstbasbelopp eller 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten. Inom premiepensionssystemet fonderas individens pensionsrätter 5 och pensionskontot växer med avkastningen på de fonder som individen valt. Inom inkomstpensionssystemet bokförs en pensionsbehållning som även den förräntas. Räntan mäts med inkomstindex och motsvarar tillväxten i genomsnittlig pensionsgrundande inkomst, utan begränsning till taket 7,5 inkomstbasbelopp. Det är inte bara förvärvsinkomster som ger pensionsrätt utan även inkomster i form av arbetslöshetsersättning och socialförsäkringsersättningar som till exempel sjukersättning. Man kan också få pensionsrätt för tid som man är hemma och tar hand om små barn, för studier och för plikttjänst. Pensionen beräknas som behållningen fördelad på förväntat antal utbetalningsår - ju senare pensionering, desto högre blir pensionen. I beräkningen används ett delningstal, som förutom genomsnittligt antal pensionsår även inkluderar en viss framtida indexering (avkastning). Då de nya reglerna för den allmänna pensionen trädde i kraft 1999 var det klart att information om förändringarna krävdes, men också att information var av ännu större 3 Ole Settergren: How large will the national pension be?, Nordisk Försäkringstidskrift 3/2006 4 År 2008 är inkomstbasbeloppet 48 000 kr. Den högsta förvärvsinkomst som ger pensionsrätt är 32 275 kronor per månad, maximal pensionsgrundande inkomst 30 000 kronor per månad. 5 Av den totala avgiften 18,5 procent fonderas 2,5 procentenheter för premiepension och resterande 16 procentenheter bokförs för inkomstpensionen. För personer födda före 1954 fonderas/bokförs en lägre avgift, eftersom de får en del av pensionen beräknad enligt de tidigare ATP-reglerna.

4 (30) betydelse i det reformerade systemet än i det tidigare ATP-systemet. Ett skäl är livsinkomstprincipen, som innebär att förvärvsarbetets omfattning även i yngre åldrar i hög grad påverkar den framtida inkomst- och premiepensionen. Ett annat skäl är de valsituationer individen ställs inför, där placeringen av premiepensionsmedel är ett exempel som berör alla. Ett mål är att allmänheten ska ha sådana kunskaper om systemet att den kan bedöma sin framtida allmänna pension och på vilket sätt den kan påverka pensionens storlek. Den allmänna pensionen har förändrats från ett förmånsbestämt system, där pensionen i princip bestämdes som en viss procent av lönen, till ett avgiftsbestämt system, där summan av inbetalda avgifter är grunden för pensionens storlek. Det kan göra det svårare att uppskatta den framtida pensionen i förhållande till den egna lönen. I det årliga orange kuvertet får de försäkrade en pensionsprognos baserad på intjänade pensionsrätter. Prognosen bygger på ett par enkla antaganden om framtiden och ger pensionens storlek i kronor vid olika pensionsåldrar. En personligt anpassad pensionsprognos kan den som vill göra på Försäkringskassans hemsida. Där finns också möjlighet att gå vidare till internetportalen minpension.se och få en beräkning som inkluderar tjänstepensionen. Inom den allmänna pensionen finns också ett skattefinansierat grundskydd: garantipension till dem som har ingen eller låg inkomstgrundade pension, ett inkomstprövat bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd som garanterar en skälig levnadsnivå. 1.3 Tjänstepensionen kompletterar Sammanlagt uppskattas ungefär 90 procent av de förvärvsarbetande omfattas av ett kollektivavtalat pensionssystem. Tjänstepensionssystemen har betydligt högre övre inkomstgräns än det allmänna systemet och har därför särskilt stor betydelse för personer med högre inkomster. För lönedelar upp till taket i det allmänna systemet ger den ett komplement till den allmänna pensionen, tidigare motsvarande ungefär 10 procent av lönen de sista förvärvsåren. Emellertid har även tjänstepensionsförsäkringarna förändrats i riktning mot avgiftsbestämda system. Inom de fyra stora tjänstepensionsförsäkringarna 6 är pensionen för lönedelar under taket numera avgiftsbestämd. För individen innebär en sådan förändring större rörelsefrihet på arbetsmarknaden - intjänade pensionsrättigheter riskerar inte att förlora i värde vid byte av sektor. Å andra sidan bär individen både ansvar och risk förknippade med den framtida pensionens storlek genom placeringen av fonderade pensionsrätter. Även inom det allmänna systemet, som till största delen är ett fördelningssystem, innebär övergången från ett förmånsbaserat system till ett avgiftsbaserat system med fast avgift, att effekterna av såväl överraskande positiva som negativa förlopp kommer att tillgodoräknas respektive påföras pensionärskollektivet i form av högre respektive lägre pensioner än förväntat. 6 För privatanställda arbetare och tjänstemän, kommunal- och landstingsanställda samt statligt anställda. Samtliga avtal har långa övergångsregler innan förändringarna får fullt genomslag. Offentliganställda har fortfarande förmånsbestämda pensioner för högre inkomster.

5 (30) Förändringar i pensionssystem är oftast förknippade med långa övergångsregler. Det gäller också regeländringarna i tjänstepensionssystemen. Det är först när de som är unga idag går i pension, som de nya reglerna får fullt genomslag på pensionsinkomsten. 1.4 Pension uppskjuten lön Det finns inget entydigt svar på frågan hur stor del av inkomstbortfallet de obligatoriska pensionsförsäkringarna bör kompensera. De individuella variationerna i behov och önskemål är sannolikt stora och kan skifta både med tidigare inkomster och utgifter. Den ekonomiska situationen kan se helt annorlunda ut närmare pensionsåldern jämfört med tidigare i livet under den period då många skaffar bostad och bildar familj avbetalningar på lån har minskat och försörjningsbördan likaså, samtidigt som lönen kanske är högre efter en lång yrkeskarriär. I sådana fall kan en lägre pension, mätt i förhållande till de sista årens lönenivå, vara både acceptabel och rimlig. För andra är marginalerna mindre och även ett mindre inkomstbortfall innebär en snålare vardag. I samband med pensioneringen kan vissa utgifter falla bort som t.ex. extra kostnader för arbetsresor och luncher. Å andra sidan tillkommer med stigande ålder andra utgifter då orken och hälsan börjar svikta, som utgifter för hemhjälp, läkarvård och mediciner. Hur stor del av lönen som den enskilde är beredd att avstå från idag och istället skjuta upp till pensionen varierar mellan individer. I princip torde villigheten att skjuta upp lön vara korrelerad till önskemål om pensionsersättning. Pensionsavgiften är emellertid inte särskilt synlig för de anställda, eftersom den till största delen betalas direkt av arbetsgivaren. En del av avgiften till den allmänna pensionen dras visserligen från den anställdes lön 7, men avdraget kompenseras i sin helhet via skattesystemet och medför därför ingen minskning av nettolönen för den enskilde. Pensionen enligt de nya avtalen för privatanställda arbetare och tjänstemän är helt avgiftsbestämd, såväl under som över taket 7,5 inkomstbasbelopp. Avgiften är 4,5 procent av lönen under taket och 30 procent däröver 8. Den sammanlagda pensionspremien för den allmänna pensionen och dessa tjänstepensioner på inkomst under taket uppgår därmed till 21,71 procent 9. Avgiftssatsen är således högre för höga inkomster, men det är inte säkert att ersättningsgraden blir högre. Pensionen bestäms inte bara av avgiftens storlek utan också av hur många år avgift betalas in. På inkomstdelar över taket blir inbetalningstiden oftast kortare. En annan faktor som har betydelse för pensionens storlek är förväntat antal år som pensionär. Medelåldern för uttag av ålderspension ligger strax under 65 år. Pensionering vid 65 års ålder innebär med dagens medellivslängd att pensionen ska betalas ut i ungefär 19 år. En person som arbetar i t.ex. 40 år ska med andra ord försörja sig under nästan 1,5 gånger så lång tid på sitt förvärvsarbete. Vad det innebär för personens levnadsstandard som pensionär jämfört med tiden som förvärvsarbetande beror bl.a. på avkastningen på pengarna som avsatts till pensionen på ett verkligt eller, som för inkomstpensionen, fiktivt konto. 7 Den allmänna pensionsavgiften på 7 procent. 8 Gäller intjänande fr.o.m. 2012 för arbetare, för tjänstemän fr.o.m. 2007 och i första hand för födda efter 1978. 9 I det allmänna systemet är avgiften 17,21 procent på inkomsten före avdrag för allmän pensionsavgift. Det betyder att på lönedelar mellan de två taken 7,5 och 8,07 inkomstbasbelopp är avgiften 47,21 procent.

6 (30) Med given nivå på pensionsavgiften kan den framtida pensionsnivån höjas genom att förlänga förvärvslivet och därmed förkorta den tid som det inarbetade pensionskapitalet ska vara försörjningskälla. För att yngre födelseårgångar ska uppnå samma relativa nivå som äldre generationer måste den ökade medellivslängden kompenseras med senare pensionering. Med nuvarande utformning av tjänstepensionsavtalen avsätts emellertid inga avgifter efter 65 år. Det betyder att fortsatt arbete efter 65 års ålder ger ytterligare pensionsrätt endast inom det allmänna systemet. I tabellen nedan har beräknats hur mycket längre en person måste arbeta för att kompensera för effekten på pensionsnivån som ökningen i medellivslängd medför. Hela pensionen antas vara beroende av livslängdseffekten så som den avspeglas i inkomstpensionens delningstal. Jämförelse görs med en person som gick i pension vid 65 års ålder 1995. Genomsnittligt sett kunde den som gick i pension vid 65 års ålder 1995 se fram emot drygt 17 år som pensionär. En person född på 1960-talet förutspås leva drygt tre år längre efter fyllda 65 år. För att kompensera för den ökade livslängden måste 60-talisten arbeta drygt två år längre, vilket innebär att han eller hon ändå kan förvänta sig ett längre pensionärsliv än 30-talisten. Enligt tabellen bör ungefär två tredjedelar av den förväntade längre medellivslängden efter 65 år användas till förvärvsarbete, om den relativa pensionsnivån ska upprätthållas. Tabell 1 Behövlig pensionsålder för att kompensera för ökad medellivslängd jämförelse med pensionsålder 65 år 1995 Årskull född år..fyller 65 år Förväntad livslängd vid 65 år Behövlig pensionsålder Återstår tid som pensionär * Skillnad jämfört med födda 1930 1930 1995 82 år 5 månader 65 år 17 år 5 månader 1938 2003 83 år 4 månader 65 år 8 månader 17 år 8 månader +3 månader 1940 2005 83 år 7 månader 65 år 9 månader 17 år 10 månade +5 månader 1945 2010 84 år 3 månader 66 år 3 månader 18 år +7 månader 1950 2015 84 år 10 månader 66 år 7 månader 18 år 3 månader +10 månader 1955 2020 85 år 3 månader 66 år 11 månader 18 år 4 månader +11 månader 1960 2025 85 år 7 månader 67 år 2 månader 18 år 5 månader +1 år 1965 2030 85 år 11 månader 67 år 5 månader 18 år 6 månader +1 år 1 månad 1970 2035 86 år 3 månader 67 år 7 månader 18 år 8 månader +1 år 3 månader 1975 2040 86 år 7 månader 67 år 10 månader 18 år 9 månader +1 år 4 månader 1980 2045 86 år 10 månader 68 år 18 år 10 månader +1 år 5 månader 1985 2050 87 år 68 år 2 månader 18 år 10 månader +1 år 5 månader 1990 2055 87 år 1 månad 68 år 2 månader 18 år 11 månader +1 år 6 månader * Skillnad mellan förväntad levnadsålder vid 65 år och behövlig pensionsålder. Generellt sett har övergången till avgiftsbestämda pensionssystem ökat kraven på antalet år i förvärvslivet för att uppnå en viss ersättningsnivå. I de förmånsbestämda systemen räckte det oftast med 30 förvärvsår för att få full pension. Med en ökande medellivslängd kommer det att fordras fler år i arbetslivet för att hålla ersättningsnivån uppe. Det kan knappast anses orimligt att en del av de extra åren läggs till arbetslivet och inte enbart till att förlänga tiden som pensionär. Ett alternativ skulle vara att höja pensionsavgiften. Även i de förmånsbestämda systemen skulle samma typ av åtgärder ha krävts, om inte pensionsnivån skulle sänkas. Under den senaste tioårsperioden har

7 (30) debutåldern i arbetslivet legat på ca 22 år 10 och den genomsnittliga pensionsåldern strax under 65 år, vilket innebär ett arbetsliv på drygt 40 år. De som idag tar ut sin ålderpension vid 65 år började emellertid i allmänhet förvärvsarbeta tidigare än dagens unga. Hur pensionsåldern kommer att utvecklas för dagens unga, med kanske allt fler friska år efter 65-årsåldern och ett flexiblare arbetsliv, är svårt att sia om. 1.5 Att mäta ersättningsnivå Hur omställning från lön till pension bäst bör mätas, vilka förvärvsinkomster pensionen bör jämföras med, är inte självklart. Det kan variera såväl med syftet, vad måttet ska återspegla, som med individens inkomstprofil. En beskrivning av olika metoder att beräkna en ersättningsnivå och vad de resulterar i för olika typer livsinkomstprofiler redovisas i artikeln Hur stor blir den allmänna pensionen? 11. I tabell 2, hämtad från artikeln, sammanfattas resultaten. Vilka antaganden som görs om den framtida löneutvecklingen har betydelse för beräkningen av ersättningsnivå. Två typiska profiler för typfalls- och prognosberäkningar är den raka respektive den konkava inkomstprofilen. Den raka profilen innebär att individens inkomst växer i takt med den allmänna inkomstutvecklingen. Det är ett inkomstantagande som är lätt att förmedla och lätt att förstå, men det är mer tveksamt hur väl det avspeglar verkligheten. Med den konkava inkomstprofilen antas inkomsten växa snabbare till en början och avta de sista åren före pensioneringen det är den form som en livsinkomstkurva baserad på en årskulls genomsnittsinkomster uppvisar. Minskad arbetstid kan vara en anledning till att inkomsterna avtar under de sista förvärvsåren. Exempel på rak respektive konkav inkomstprofil 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 genomsnittlig pensionsgr inkomst för män födda 1940 Fiktiv rak inkomstprofil, 2,2 % tillväxt per år 10 Försäkringskassan Analyserar 2007:6, Hur länge arbetar vi i Sverige? 11 Ole Settergren: How large will the national pension be?, Nordisk Försäkringstidskrift 3/2006

8 (30) Med typfallsberäkning menas här att underlaget utgörs av en helt fiktiv inkomstprofil, medan en prognosberäkning baseras på faktiska historiska inkomster. I tabell 2 redovisas beräkningar av ersättningsnivån i alla fyra kombinationerna typfall/prognos och rak/konkav profil för olika årskullar. Tabellen visar att ersättningsnivån varierar med val av mätmetod. De helt fiktiva inkomstprofilerna, typfallsberäkningarna, visar på lägre ersättningsnivåer än beräkningarna som delvis baseras på faktiska individuppgifter. Den raka inkomstprofilen ger de lägsta nivåerna. I det följande kommenteras tabellen mer i detalj. Redovisningen i tabellens två första kolumner bygger på helt fiktiva inkomstprofiler konstruerade enligt antagandena för rak respektive konkav profil. I exemplen med konkav profil beräknas individens pension i procent av snittinkomsten under livet. Med den raka profilen är genomsnittet av individens inkomster under livet, uppräknade till sista årets penningvärde, samma belopp som sista årets inkomst. Redovisningen i tabellens två sista kolumner baseras på faktiska individinkomster. I kolumnen Kuvertet 05 redovisas genomsnittliga ersättningsnivåer från orange kuvertets prognoser. Prognosen bygger på pensionsrätter intjänade fram till 2003. För framtiden antas individen behålla 2003 års inkomst men uppräknad med den allmänna inkomsttillväxten, en rak inkomstprofil. Pensionen sätts i relation till sista årets förvärvsinkomst. I kolumnen PÅR 2005 antas individens framtida inkomster istället följa en konkav profil. I det här fallet jämförs genomsnittpensionen för 65-åringar med genomsnittsinkomsten i samhället samma år. Den redovisade ersättningsnivån baseras således inte på förhållandet mellan pensionen och den enskildes tidigare inkomst, den ska istället tolkas som systemets ersättningsnivå.

9 (30) Tabell 2 Pension i procent av förvärvsinkomst beräknad med olika metoder och antaganden Metod, m.m. Helt fiktiva inkomster Faktiska + antagna inkomster Årskull Rak profil* Konkav profil* baserad på 2003 Faktisk + rak Kuvertet 05* Faktisk + konkav, PÅR 2005 års snittinkomster 1940 46 56 70 68 1945 45 55 62 67 1950 45 54 56 63 1955 44 54 52 59 1960 44 53 52 58 1965 44 53 53 57 1970 44 53 54 56 1975 44 53 53 54 1980 43 53-54 1985 43 52-54 1990 43 52-53 Intjänanderegler Jämförelseinkomst 100 procent nya systemets regler** 100 procent nya systemets regler** Faktiska övergångsregler Faktiska övergångsregler Inkomst vid 64 Snittinkomst 16-64 Inkomsten vid 64 Snittinkomst 16-64 Förvärvskrav Avkastning Inkomst i 40 år mellan 25-64 1,45 procent mer än inkomsttillväxten Källa Hur stor blir den allmänna pensionen? Inkomst i 42 år mellan 23-64 1,45 procent mer än inkomsttillväxten Inget krav på visst antal arbetade år. 3,5 procent mer än inkomsttillväxten 30 år med PGI över ett inkomstbasbelopp 1,45 procent mer än inkomsttillväxten Inte i någon metod ingår inkomster över inkomsttaket i jämförelseinkomsten. Effekten av att inkludera inkomster över taket kan skattas genom att dividera procenttalen i tabellen med 1,09. * Framtida pensionsrätt för barnår, studier och plikttjänst ingår inte i beräkningen. Skulle sådan pensionsrätt beaktas ökar procenttalen i tabellen med 1-2 procentenheter. **Premiepensionen följer infasningen av det nya systemet, dvs. intjänas from 1995 I det orange kuvertets prognos ( Kuvertet 05 i tabellen) har antagits en högre avkastning för premiepensionen (3,5 procent) jämfört med de andra beräkningarna som redovisas i tabellen (1,45 procent). Om avkastningen hade antagits vara 1,45 istället för 3,5 procent skulle ersättningsnivån för de yngre årskullarna, födda 1970 och senare, sjunka med ungefär 4 procentenheter i tabellens kolumn Kuvertet 05. 1.6 Orange prognos för förvärvsarbetande I det här avsnittet redovisas några resultat från det orange kuvertets prognoser. De ger en bild av hur stor den allmänna pensionen kan bli, den bild som förmedlas till den enskilde försäkrade. De prognostiserade pensionsbeloppen är dock inte jämförbara för unga och äldre. Beloppen har räknats fram på basis av unga personers idag låga inkomster och utan antaganden om lönekarriär. Pensionen i kronor, uttryckt i dagens penningvärde, blir därmed missvisande låg för unga personer. Jämförelse över

10 (30) generationer görs istället med pension uttryckt som procentandel av slutlönen (upp till taket 8,07 inkomstbasbelopp). Prognosens beräkningsförutsättningar beskrivs i bilaga. Pension i procent av slutlön Utifrån pensionsprognoserna i 2007 års orange kuvert har beräknats hur stor den inkomstgrundade pensionen blir vid pensionsåldern 65 år i procent av slutlönen, begränsad till den del av lönen som ger pensionsrätt i det allmänna systemet. I prognosen antas individens årsinkomst öka i samma takt som genomsnittsinkomsten i samhället, det vill säga i samma takt som inkomstindex. Premiepensionens avkastning antas vara 3,5 procentenheter större än lönetillväxten. Individens behållning på premiepensionskontot förräntas alltså i snabbare takt än pensionsbehållningen för inkomstpension. För de fem äldsta årskullarna (1943-1947) är skillnaden i räntesats dock mindre, 1,9 procentenheter 12. Den förhållandevis lägre avkastningen för de äldre, jämfört med yngre årskullar, påverkar den slutliga ersättningsgraden med som mest en procentenhet. I prognosen tillämpas alltså den raka inkomstprofilen, som är lätt att förklara och lätt att förstå, men innebär att inkomstskillnaden vid pensioneringen tenderar att överskattas, om individens lönetillväxt i själva verket kommer att bromsas upp i slutet av livet. Den inkomstgrundade pensionens sammansättning ser olika ut för olika årskullar. Orsaken är förstås de övergångsregler som gäller för införandet av inkomst- och premiepensionen. Personer födda 1954 eller senare får hela sin pension beräknad enligt de reformerade reglerna. Premiepension kan dock ha tjänats in från tidigast 1995. För dessa årskullar utgörs alltså den inkomstgrundade pensionen av inkomstpension och, i ökande omfattning, av premiepension. Äldre årskullar får en del av sin pension i form av tilläggspension 13. Personer födda 1943 får 55 procent av sin intjänade tilläggspension och resterande del som inkomst- och premiepension. Andelen tilläggspension minskar för varje årskull och utgör 5 procent för födda 1953. Diagram 2a visar den inkomstgrundade pensionen i det allmänna systemet i procent av individens slutlön. De flesta får också någon form av tjänstepension. Tjänstepensionen kan beräknas höja ersättningsnivån med omkring 20 procentenheter för dem med ett långt förvärvsliv 14. Prognosperiodens längd ökar för varje födelseårgång, från 2-3 år för de äldsta till att omfatta så gott som hela förvärvslivet för de yngsta. 12 Premiepensionsavkastningen har antagits vara 3,5 procent för alla, men för de äldsta har inkomsttillväxten satts till 1,6 procent jämfört med 0 procent för födda 1948 och senare. Motivet till att tillämpa olika tillväxttakter beskrivs i bilagan. Det kan tilläggas att för de äldsta åldersgrupperna har avkastningsantagandet mindre betydelse, eftersom prognosperioden är kortare och premiepensionens omfattning mindre för dem. 13 Det vill säga i princip folkpension+atp. 14 Exempel: För dem födda före 1979 gäller att ITP motsvarar 10 procent av slutlönen. Därtill kommer ITPK, där avgiften 2 procent av lönen fonderas. ITPK har beräknats med premiepensionens antaganden om avkastning m.m.

11 (30) Diagram 2a Inkomstgrundad pension vid 65 år i procent15 av slutlön 65 60 55 50 45 40 1943 1945 1947 1949 1951 1953 1955 1957 1959 1961 1963 1965 1967 1969 1971 1973 1975 1977 1979 För hälften av årskullen ligger det beräknade värdet i det intervall som stapeln markerar. Den svarta kvadraten markerar årskullens genomsnittliga värde (medelvärdet). Den genomsnittliga ersättningsnivån sjunker fram till årskullarna födda i mitten på 1950-talet för att därefter stiga igen. Det finns flera förklaringar till den utveckling som diagrammet visar, vilket diskuteras nedan. Vilken betydelse faktorer som den ökande livslängden, den historiska ekonomiska utvecklingen och den antagna fondavkastningen i förhållande till lönetillväxten har för utfallet varierar för årskullarna. Utvecklingen för årskullarna 1943-1955 Medellivslängden har stigit successivt, åren efter 65 har blivit fler. Medellivslängden antas fortsätta att öka, vilket innebär att med oförändrad pensionsålder minskar inkomstpensionen. Tilläggspensionen påverkas däremot inte. Personer födda före 1954 har en del tilläggspension, men dess andel av den inkomstgrundade pensionen minskar stegvis. Det innebär att effekten av den allt längre pensionärstiden förstärks för yngre årskullar. För de äldsta årskullarna (1943-1947) beror den sjunkande ersättningsnivån dock inte enbart på att pensionsbeloppet blir lägre utan också på att jämförelseinkomsten, den prognostiserade slutlönen, är förhållandevis högre för dem som är några år yngre. 2005 års inkomst, som ligger till grund för prognosen, avtar i dessa årskullar med stigande ålder, vilket indikerar en konkav inkomstprofil för dem som närmar sig slutet av karriären. I prognosberäkningen har istället antagits en rak inkomstprofil, vilket får betydelse för pensionens storlek i procent av individens slutlön. För dem som är nära pensionsåldern baseras prognosen till största delen på redan intjänad pensionsrätt. 2005 års inkomst har därför inte så stor betydelse för den slutliga pensionens storlek i kronor räknat, men däremot för ersättningsgraden. En annan förklaring till den sjunkande ersättningsnivån är inkomstindexets historiska utveckling, dvs. pensionsbehållningens förräntning. Inkomstindex hade sin bästa reala 15 Personer för vilka pensionen är 150 procent eller mer av slutlönen har uteslutits, eftersom så höga värden oftast beror på en tillfälligt låg inkomst.

12 (30) utveckling under 1960-talet. Under första hälften av 1980-talet, liksom några år på 1990-talet, var utvecklingen negativ under dessa år minskades pensionsbehållningarna realt sett. Många av dem som är födda i mitten på 1950-talet påbörjade sin karriär just de åren då realtillväxten vände nedåt. Under hela perioden från 1960 till 2005 har inkomstindex ökat realt med i genomsnitt 1,2 procent per år. För den som började arbeta i slutet på 70-talet har motsvarande ökning istället varit hälften så stor. Utvecklingen för årskullarna 1955-1979 Eftersom den längre medellivslängden inte bemöts med en senarelagd pensionering skulle man förvänta sig en fortsatt minskning av pensionen för senare födelseårgångar. Så sker också med inkomstpensionen, den fortsätter att sjunka i förhållande till lönen. Men till följd av premiepensionens antagna gynnsamma utveckling, vänder den sammanlagda ersättningsnivån uppåt och ligger på 53-54 procent för dem födda på 1970-talet. Premiepensionskontot antas i prognosen varje år växa med 3,5 procent mer än individens lön, vilket gör att premiepensionen växer i relation till lönen. Effekten av den högre avkastningen förstärks av att premiepensionen utgör en successivt större del av den totala pensionen till följd av en längre intjänandetid. Årsklasserna födda på 1970- talet är de första som tjänar in premiepension under hela förvärvslivet. För dem kommer premiepensionen att utgöra 24 procent av den prognostiserade pensionen jämfört med 13,5 procent (2,5/18,5) om den årliga avkastningen istället hade antagits vara lika stor som inkomstindexeringen inom inkomstpensionssystemet. Fler intjänandeår högre pension Livsinkomstprincipen innebär att ju fler år man arbetar och tjänar in pensionsrätt, desto större blir pensionen. Detta förhållande återspeglas i pensionens relation till individens slutlön (diagram 2b). Alla årskullar finns inte representerade för alla intjänandeår. I prognosen kommer alla födda 1970 eller senare att ha minst 30 intjänandeår, eftersom den fiktiva inkomstprofilen startar 2005 då de har minst 30 år kvar till pension. Personer födda 1979 kommer att ha minst 39 intjänandeår. Av samtliga personer ingår 89 procent i redovisningsgruppen minst 40 intjänandeår, 3 procent i gruppen högst 29 intjänandeår. Diagram 2b Inkomstgrundad pension i procent av slutlön efter antal intjänandeår, genomsnitt för män och kvinnor 65 60 55 50 45 40 35 30 25 20 1943 1945 1947 1949 1951 1953 1955 1957 1959 1961 1963 1965 1967 1969 1971 1973 1975 1977 1979 Föde ls e år högst 29 injtår 30-39 intjår minst 40 intjår

13 (30) För yngre årskullar med 40 intjänandeår motsvarar den prognostiserade pensionen i genomsnitt 55 procent av slutlönen vid 65 års ålder. Om pensionsåldern successivt skulle öka för att kompensera effekten av den ökande medellivslängden, skulle de framtida pensionerna istället motsvara i snitt 60 procent av slutlönen. Pensionen för män och kvinnor I alla åldersgrupper är både genomsnittsinkomsten år 2005 och den beräknade pensionen lägre för kvinnor än för män. Bilden blir annorlunda då pensionen uttrycks i procent av slutlönen (se diagram 3a). Utfallet beror i det här fallet på hur 2005 års inkomst förhåller sig till individens genomsnittslön tidigare under livet. Diagram 3a Inkomstgrundad pension i procent av slutlön, genomsnitt för män respektive kvinnor 65 60 55 50 45 40 1943 1945 1947 1949 1951 1953 1955 1957 1959 1961 1963 1965 1967 1969 1971 1973 1975 1977 1979 kvinnor män För äldre är ersättningsnivån lägre för kvinnor än för män. Det tyder på att kvinnornas slutlön är förhållandevis hög jämfört med deras inkomster tidigare under livet, till exempel för att kvinnor i större utsträckning arbetat deltid tidigare. En annan förklaring till den lägre ersättningsnivån kan vara att kvinnor har färre intjänandeår än män. Skillnaderna är emellertid inte påfallande stora för de som förvärvsarbetade 2005. Männen födda på 1940-talet har i snitt 1-2 fler intjänandeår än kvinnor i motsvarande ålder. För övriga åldersgrupper är det genomsnittliga antalet intjänandeår lika stort för män och kvinnor. Yngre kvinnors högre pension relativt slutlönen kan på motsvarande sätt förklaras av den vid prognostillfället (år 2005) aktuella pensionsgrundande inkomsten i förhållande till inkomsterna tidigare under livet. Högst ersättningsnivå får kvinnor födda 1969-1974, dvs. de som var i 30-35-årsåldern år 2005. En orsak till lägre inkomst i dessa åldrar kan vara föräldrapenning och vård av små barn.

14 (30) 1.7 Ett exempel på avkastningens betydelse Avslutningsvis kan konstateras att både lönetillväxten, den individuella såväl som den generella, och avkastningen i de pensionsfonder där individens pensionsrätter är placerade har betydelse för hur stor pensionen kommer att bli. Ersättningsnivån, pensionens storlek i förhållande till individens tidigare förvärvsinkomster, påverkas däremot i princip inte av lönetillväxten det gäller för en person som har arbetat i många år med en inkomstutveckling som följt den allmänna utvecklingen. Avkastningen, eller mer exakt avkastningen i förhållande till lönetillväxten, har dock fortfarande betydelse för utfallet. I det allmänna systemet avsätts 13,5 procent av varje års intjänade pensionsrätt till premiepensionen 16. Även de nya tjänstepensionerna är av premiepensionstyp. Fondavkastningen, efter avdrag för förvaltningsavgift, får därför en ökad betydelse för individens pension. I tabellen nedan visas några exempel på detta. Pensionen i tabell 3 har beräknats schablonmässigt för en person som har förvärvsarbetat och haft en medellön hela livet. Tjänstepensionen motsvarar den som kommer att gälla för arbetare och tjänstemän: 4,5 procent av lönen som fonderas och i exemplet beräknas på samma sätt som premiepensionen. Inkomstpensionens pensionsrätter växer i takt med genomsnittsinkomsten i samhället. För de fonderade pensionsrätterna antas en viss avkastning utöver snittlönetillväxten varje år. Pensionen beräknas vid 65 år i förhållande till dagens medellivslängd 17. Tabell 3 Inkomstgrundad pension i procent av slutlön vid olika avkastningsantaganden Pension i procent av slutlön Avkastning utöver lönetillväxten 0 procent 1,1 procent 3,5 procent allmän pension 49 procent 51 procent 57 procent allmän pension och tjänstepension 62 procent 67 procent 86 procent Om fondavkastningen är lika stor som den årliga lönetillväxten, blir den sammanlagda ersättningsnivån vid 65 år 62 procent av slutlönen. Om fondavkastningen istället överstiger lönetillväxten med 3,5 procent, som antas i det orange kuvertets prognos, blir ersättningsnivån för den allmänna pensionen 57 procent och den sammanlagda ersättningsnivån 85 procent av slutlönen. Att döma av diagram 4 nedan förefaller ett antagande om 3,5 procents överavkastning under hela livet som tämligen högt. Den nyblivna pensionären i tabell 3 skulle alltså få en pension på mellan 62 och 86 procent av de samtida förvärvsarbetandes medellönen, beroende på storleken av överavkastningen i de fonderade systemen. Så som följsamhetsindexeringen 18 är 16 Gäller personer födda 1954 eller senare. 17 Delningstal för nybeviljad pension 2007. För arvsvinsttillägg räknas slutbehållningen upp med 6 procent och för administrationskostnader görs avdrag med 1 procent. 18 Inkomstpensionen följsamhetsindexeras, vilket innebär att den skrivs upp med genomsnittsinkomstens tillväxt minskad med 1,6 procent. 1,6 procents tillväxt har redan tillgodoräknats i delningstalet.

15 (30) utformad kommer pensionen att växa långsammare än medellönen i samhället under pensionärstiden. Om fondavkastningen skulle fortsätta att överstiga lönetillväxten med t.ex.1,1 procent per år, skulle pensionärens begynnelsepensionen på 67 procent i slutet av livet 19 motsvara 49 procent av snittinkomsten för de samtida förvärvsarbetande. Det kan tilläggas att om pensionen skulle ha beräknats i förhållande till enbart återstående medellivslängd vid 65 år 2007, utan tillgodoräknad framtida tillväxt och avkastning i delningstalen, skulle begynnelsepensionen istället motsvara 56 procent av genomsnittsinkomsten. Under pensionärstiden hade den vuxit till 61 procent av medelinkomsten för en förvärvsarbetande. Hur stor överavkastningen 20, uttryckt som ett snitt över en 20-årsperiod, faktiskt har varit under perioden 1940-2002 kan utläsas ur diagram 4 nedan. Under en 40-årsperiod fram till 1985 var överavkastningen (ett genomsnitt för aktier och statsobligationer) negativ, därefter har den varit kraftigt positiv. Diagram 4. Real kapitalavkastning uppnådd på rullande 20-årsplaceringar 1920-2002. Procent per år 20 15 Börsaktier 10 5 0 Medeltal BNP Statsobligationer -5 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 Källa: Socialförsäkringsboken 2001, uppdaterad version. Medeltalet är ovägt medeltal av börsaktier och statsobligationer. BNP-kurvan avser 20-års glidande medeltal av reala tillväxttal. 19 I delningstalet för premie- och tjänstepensionen har tillgodoräknats en framtida avkastning på 2,7 procent. Det betyder att med överavkastningen 1,1 procent kommer även premie- och tjänstepensionerna minssa med 1,6 procent per år relativt genomsnittsinkomsten i samhället (tillväxt+1,1-2,7 = tillväxt-1,6). En 65-åring förväntas leva i 19 år. 20 Avkastning utöver BNP-tillväxten

16 (30) 2. Indikatorer för ekonomiska incitament att övergå i ålderspension och en diskussion kring OECD:s nya indikator 2.1. Inledning Valet av tidpunkt för att lämna arbetslivet och övergå i ålderspension är för de allra flesta ett stort och viktigt beslut. Tidpunkten för valet kan bero på en rad faktorer t.ex. individens privatekonomi, preferenser, arbetssituation, hälsa, familj, allmänna sociala konventioner. Syftet med detta kapitel är att kortfattat beskriva olika mått och metoder för att mäta och beräkna ekonomiska incitamenten för övergång till ålderspension. I kapitlet exemplifieras detta genomgående i en diskussion om de indikatorer för incitament som Organisationen för ekonomisk samarbete och utveckling (OECD) har beräknat och publicerat i Pensions at a Glance. 21 OECD har utgått från de mest förekommande metoderna och gjort en jämförelse av ett stort antal länder. De vanligaste måtten för att mäta pensionens storlek är ersättningsgraden och pensionsförmögenheten. Pensionsförmögenheten kan både vara ett absolut mått (mätas i pengar) eller likt ersättningsgraden vara relativt och mätas som andel av ett lönemått. Måtten kan beräknas på olika sätt men oftast, så länge det inte rör sig om observationer av faktiskt utfall, så beräknas dessa vanligen med någon form av modellansats. Alla modeller hur ambitiösa de än må vara utgår från förenklande antaganden av hur verkligheten ser ut. Valet av dessa förenklingar och antaganden är direkt avgörande för utfallet (se kapitel 1). Det finns ett antal olika sätt att beräkna ekonomiska incitament att övergå i ålderspension. I avsnitt 2.3 presenteras några av dessa beräkningar kortfattat. 22 I avsnittet därpå förs en diskussion om OECD:s arbete med att ta fram och beräkna pensionsindikatorer. Först beskrivs den typfallsmodell som OECD konstruerat för att möjliggöra pensionsindikatorberäkningar för medlemsländernas pensionssystem och effekten av detta val av modell. Därefter presenteras huvudscenariot (basscenariot) i modellen och effekterna av valet av parametrar i just detta scenario. I avsnittet därpå beskrivs och diskuteras ersättningsgraden, pensionsförmögenheten och hur indikatorn för ekonomiska incitament beräknas i modellen. Nästa stycke diskuterar de övergripande effekterna av hur valet av modell, i detta fall en typfallsmodell, påverkar utfallet. I stycket därpå förs en diskussion om vad effekten blir givet de nivåer som antas på parametrarna realinkomsttillväxt, inflation, realkapitalavkastning (ränta) och diskontering (den riskfria räntan). Först presenteras de allmänna effekterna och sedan förs en diskussion om effekterna av dessa antaganden för de modellerade svenska pensionssystemen. Slutligen avslutas kapitlet med en diskussion med några allmänna kommentarer och rekommendationer. 21 Organisationen för ekonomisk samarbete och utveckling (2007) Pensions at a Glance: Public Policies across OECD Countries, 2007 Edition, OECD, Paris 22 Flera av dessa mått beskrivs mer ingående i kunskapsöversikten Äldres arbetsutbud och möjligheter till sysselsättning (Regeringskansliet 2007).

17 (30) 2.2. Ersättningsgraden och pensionsförmögenheten de vanligaste indikatorerna De två vanligaste måtten som mäter pensionsersättnings storlek är ersättningsgraden och pensionsförmögenheten. Det är också oftast dessa två mått som ligger till grund alla beräkningar av ekonomiska incitament för övergång till ålderspension. 2.2.1 Ersättningsgraden Ersättningsgraden är ett relativt mått som visar pensionsersättnings nivå vid en given ålder och ett givet år i relation till något bestämt lönemått. Ersättningsgraden kan definieras på ett antal olika sätt och valet av definition är avgörande för resultatet (se avsnitt 1.5). 2.2.2 Pensionsförmögenheten Pensionsförmögenheten är alla förväntade enskilda utbetalningar summerat över den förväntade återstående tiden som pensionsersättningen betalas ut. 23 Pensionsförmögenheten kan vara absolut (dvs. i faktiska pengar) eller likt ersättningsgraden relativ dvs. i relation till något, oftast något lönemått. I beräkningar av pensionsförmögenheten diskonteras vanligtvis betalningar i framtiden dvs. värderingen av en krona i framtiden är oftast lägre än värderingen av en krona idag och ju längre in i framtiden utbetalningen ligger desto lägre är värderingen av den kronan. 24 Eftersom diskontering endast görs för den tid individen förväntas få ersättningen finns här en direkt koppling till den återstående livslängden. Eftersom förväntad livslängd hänger samman med bland annat individegenskaper såsom kön, utbildning, inkomst etc. kan sådana egenskaper påverka pensionsförmögenhetens storlek. Den diskonterade förväntade återstående tiden motsvaras av delningstalet i det svenska pensionssystemet och är en funktion av dödlighet (förväntad livslängd) och indexeringen av pensionsersättningen. Indexeringen i ett fördelningssystem kan rent teoretiskt följa priserna, löneutvecklingen, kapitalavkastningen eller en kombination av de tidigare nämnda. 2.3. Indikatorer som mäter ekonomiska incitament för övergång i ålderspension Nedan följer en kortfattad beskrivning av de i litteraturen vanligast förekommande metoderna för att mäta ekonomiska incitament för övergång i ålderspension beräknad i olika pensionsmodeller. En utförligare beskrivning finns i Departementsskriften Äldres arbetsutbud och möjligheter till sysselsättning En kunskapsöversikt (Ds 2007:21). 25 Därför beskrivs dessa modellansatser för att studera ekonomiska incitament endast kortfattat i denna promemoria. 23 I de fall då endast socialförsäkringar räknas in i denna förmögenhet kallas den ibland för socialförsäkringsförmögenhet. 24 I vissa fall är detta inte möjligt utan en krona i framtiden är värd en krona idag. I dessa fall brukar man tala om rak diskontering. 25 Regeringskansliet (2007) Äldres arbetsutbud och möjligheter till sysselsättning En kunskapsöversikt (Ds 2007:21), Stockholm

18 (30) Det absolut vanligaste, och kanske enklaste, måttet på det ekonomiska incitamentet för att skjuta upp övergång till ålderspension är att beräkna förändringen av pensionsersättningens storlek utryckt i kronor vid uppskjutandet av övergången i ålderspension med ett år. Indikatorn används såväl inom EU som av Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten i det orange kuvertet. I det orange kuvertet anges pensionen för åldrarna 61, 65 och 70 år. Fördelarna med måttet är att det är enkelt, tydligt och lätt att ta till sig. Nackdelen är att det inte till fullo tar hänsyn värdet av tiden med ersättning. Ett närbesläktat mått till att beräkna förändringen av pensionsersättnings storlek (ersättningsgraden) vid uppskjutandet av övergång till ålderspension med ett år är att beräkna samma förändring men för värdet av pensionsförmögenheten (eng. benefit accrual). Individen förväntas i denna beräkning övergå i ålderspension vid den ålder och tidpunkt då ökningen av pensionsförmögenheten är som störst. Fördelen med metoden är att den gör det möjligt att ta hänsyn till individegenskaper som t.ex. kön och dess förväntade påverkan på återstående livslängd. Det finns flera problem med metoden, ett är att individerna i denna beräkning antas vara mycket kortsiktiga i sina val och endast tar hänsyn till ett år i taget. Ett annat är att de antas ha fullständig information vid sina övervägningar samt att de i övrigt är fullständigt ekonomiskt rationella. Två andra mått på incitament som är nära besläktade med varandra är alternativvärdet (eng. option value) och det högsta värdet (eng. peak value). Båda beräkningarna är framåtblickande och beräknar individens pensionsförmögenhet vid varje möjlig framtida tidpunkt för övergång till ålderspension. Individen antas övergå vid den tidpunkt som ger störst pensionsförmögenhet. Beräkningarna kräver en uppskattning av ett stort antal parametrar och beräkningarna baseras på en nyttofunktion som jämför värdet av en krona med pension med en krona i lön med hänsyn även taget för mer fritid vid övergång till ålderspension vid en tidig ålder. Fördelen med beräkningen är att den tar hänsyn till preferenser av fritid och arbete. Nackdelen är att beräkningen är komplicerad. En annan variant är att beräkna incitamenten i en så kallad livstidsbudgetmodell. Modellen är en dynamisk pensionsmodell där varje individ möter en fullständig budgetrestriktion formulerad över hela livet bestämd av gällande och framtida bidrags-, pensions- och skattesystem. Valet av pensionstidpunkt antas vara ett mycket längsiktigt beslut. I modellen står individen inför ett klassiskt optimeringsproblem där målet är att bestämma det optimala antalet år i arbetslivet så att individens inkomster räcker till den önskade mängden varor och tjänster. Kritiken mot ansatsen är att den är mycket komplicerad och att den antar att individen besitter all fullständiga information livet igenom och därtill har perfekt kännedom på förhand om alla framtida möjliga avvägningar genom hela livet 26. 2.4. En diskussion om mått på incitament beräknade i typfallsmodeller 2.4.1 Typfallsmodeller allmänt Ett vanligt sätt att beskriva incitament i ett pensionssystem är att göra beräkningar i en typfallsmodell. Modellen ger svar på hur så kallade typfallsindivider dvs. en individ 26 Regeringskansliet (2007)

19 (30) med särskilda egenskaper som t.ex. en 25 årig kvinna som arbetat 2 år med en för åldern genomsnittliginkomst faller ut i de modellerade systemen givet vissa antaganden om framtiden. 2.4.1 OECD:s typfallsmodell OECD har skapat en typfallspensionsmodell för att möjliggöra beräkningar av pensionsnivåer och incitament i syfte att jämföra länders pensionssystem. Modellen visar också vilka skillnader som finns i gränsdragningen mellan olika system inom och mellan länder. 27 Alla pensionsberäkningar är framåtblickande och bygger på de pensions- och skatteregler som gäller för respektive land år 2004 samt på prognoser för den framtida mortaliteten. 28 Alla typfallsberäkningar utgår ifrån typindivider med givna inkomstnivåer. Inkomstnivåerna beräknas som andelar av den på förhand antagna genomsnittliga lönen; inkomstnivåerna sträcker sig från trettio procent av genomsnittsinkomsten upptill tre gånger densamma. Varje individ behåller sin relativa inkomstnivå under hela arbetslivet. Vidare antas att varje person börjar arbeta vid 20 års ålder och att karriären varar i 45 år. 29 För Sveriges del beräknas i typfallsmodellen inkomstpensionen, premiepensionen, garantipensionen och ITP tjänstepensionen enligt det tidigare avtalet. För de länder som har reformerat sina pensionssystem (bl.a. Sverige) finns även de gamla systemen med. Dessa modelleras sedan efter de då gällande regelsystemen och beräknas på samma framåtblickande sätt som det nuvarande systemet. Ett mycket viktigt modellantagande i OECD:s typfallsmodell är det faktum att alla ersättningar och parametrar (t.ex. prisbasbeloppets utveckling) är kopplade till den genomsnittliga löneutvecklingen och inte till prisutvecklingen. Detta gäller även i de fall där lagstiftningen specificerar prisindexering. En direkt effekt av detta för svenskt vidkommande är att garantipensionen växer snabbare än förväntat. Garantipensionen är enligt lag prisindexerad och utformningen är en del av pensionsöverenskommelsen. OECD:s motivering till att ändå löneindexera är att de inte anser det vara särskilt troligt att garantipensionerna kommer att förbli prisindexerade eftersom den då kommer tillåtas att tappa i real storlek med fortsatt reallönetillväxt i ekonomin. En stor del av inkomstförstärkningen till de mest utsatta pensionärerna sker med en förmån som ej finns modellerad i modellen bostadsbidraget till pensionärer (BTP), en behovsprövad ersättning till dem med låga pensioner som modellen inte tar hänsyn till. 2.4.2 OECD:s basscenario Det enskilt viktigaste och det som avgör utfallet för hur pensionssystemen i framåtblickande typfallsmodeller faller ut i jämförelse med varandra är valet av nivå på 27 Modellen har byggts av AXIA Ltd med finansiellt stöd från Världsbanken och OECD. 28 De antaganden om den framtida mortaliteten som görs är de som gjorts av Förenta Nationerna/Världsbanken i Befolkningsdatabasen för 2040. Inkomstfördelningen är beräknad som den genomsnittliga fördelningen i alla OECD-länderna. 29 OECD har satt den svenska genomsnittslönen 2004 till 300 814 SEK. Den totala medellivslängden för en 65-åring år 2040 är satt till 84,3 för män och 87,5 för kvinnor. De systemregler som gäller 2004 antas också vara fullt implementerade dvs. det existerar inga övergångsregler och systemreglerna antas också vara desamma för hela beräkningsperioden.

20 (30) nyckelparameterna och hur dessa förhåller sig till varandra i storleksordning. I OECDmodellens basscenario görs antaganden gällande real inkomsttillväxt, kapitalavkastning, inflation, antalet år i arbetskraften, och diskonteringsräntan. Alla dessa parametrar är de samma över hela beräkningsperioden. Inflationen antas vara 2,5 %. Den reala lönetillväxten antas vara 2 % per år vilket motsvarar en nominell lönetillväxt på 4,5 % tillsammans med antagandet för inflationen. Kapitalavkastningen antas realt vara 3,5 % per år vilket tillsammans med inflationsantagandet ger en nominell ränta på 6 %. Diskonteringsräntan antas realt vara 2 % per år. Denna variabel går även under namnet den riskfria räntan. 30 Den riskfria räntan brukar approximativt sägas motsvara avkastningen på ett statspapper med lång löptid. Effekten av att kapitalavkastningen är högre än lönetillväxten i basscenariot är att fonderade system ger bättre pensioner än fördelningssystem. 2.4.3 OECD:s val av indikatorer De indikatorer som OECD använder sig av och beräknar i typfallsmodellen är: Ersättningsgraden (brutto och netto) Pensionsförmögenheten (brutto och netto) Indikatorn för incitament (förändringen av pensionsförmögenheten) Ersättningsgraden och pensionsförmögenheten beräknas före respektive efter skatt. Därför har även moduler för de olika medlemsländernas skattesystem konstruerats och lagts in i modellen. 2.4.4 Effekter av OECD:s val av beräkning av ersättningsgraden I OECD:s typfallsmodell beräknas ersättningsgraden med en konstant uppräkning av lönen varje år fram till pension. Ersättningsgraden beräknas genom att dividera den första pensionen med den försäkrades sista inkomst innan övergången till pension, dvs. slutlönen. 31 Detta kan jämföras med Orange Rapport där beräknas ersättningsgraden med faktiska uppgifter om löneprofil (motsvaras av konkav i tabell 2 kapitel 1) och livstidsinkomst. En viktig skillnad mellan OECD beräkningen och beräkningen i det orange kuvertet och Orange Rapport är att OECD beräkningen även inkluderar avtalspensionen. 30 Det är dock värt att notera att det i dagsläget inte existerar några finansiella derivat som fullständigt neutraliserar den risk som uppkommer av en ökande medellivslängd (Pablo Antolin och Hans Blommestein (2007)"Governments and the Market for Longevity-Indexed Bonds" OECD Working Papers on Insurance and Private Pensions No. 4 ). 31 I och med att OECD i sin typfallsmodell antar att alla försäkrade har en rak löneprofil över hela det förvärvsaktiva livet och att de stannar i sin relativa inkomstklass så sammanfaller den genomsnittsinkomsten för alla individer med slutlönen för den äldsta årskullen.