U 8/2009 rd. Bostadsminister Jan Vapaavuori

U 8/2009 rd Statsrådets skrivelse till Riksdagen om ett förslag till Europaparlaments och rådets förordning om ett miljömärkesprogram för gemenskapen (EU:s miljömärkesprogram) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska gemenskapernas kommissions förslag av den 16 juli 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om förslag av gemenskapens miljömärkningsprogram (EU:s miljömärkningsprogram) samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 19 februari 2009 Bostadsminister Jan Vapaavuori Regeringsråd Ulla Kaarikivi-Laine 294455

2 U 8/2009 rd EU/2008/1245 MILJÖMINISTERIET PROMEMORIA 16.2.2009 Överinspektör Taina Nikula KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖR- ORDNING OM FÖRSLAG AV GEMENSKAPENS MILJÖMÄRKNINGSPROGRAM 1 Allmänt Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förslag av gemenskapens miljömärkningsprogram (nedan EU:s miljömärkningsförordning) gavs 16.7.2008 och det utgör en del av ett större hållbarhetspaket. Kommissionen gav samtidigt ett meddelande om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (KOM 397/2008) samt ett meddelande om främjande av miljövänlig offentlig upphandling (KOM 400/2008). I dessa meddelanden drar man upp linjerna för hur man kunde öka energi- och resurseffektiviteten i Europa, koppla loss de negativa miljökonsekvenserna från den ekonomiska tillväxten och utnyttja miljöutmaningarna i näringspolitiken. Kommissionens centrala mål är att utveckla befintliga styrmedel och att bättre synkronisera de instrument med vilka man försöker minska produkternas negativa påverkan på miljön. Konsekvensanalysen av miljömärkningen visar att man med det nuvarande programmet inte kan uppnå de uppställda målen, eftersom det inte finns en tillräcklig kännedom om märket och eftersom det har fått dåligt genomslag i industrin. Med översynen av miljömärkningsprogrammet vill man uppnå följande mål: - Kännedomen om EU:s miljömärke förbättras och det får mer uppskattning i EU:s medlemsstater och i hela världen. Riktmärket för framgång på medellång sikt är att miljö- märket känns igen av konsumenter och företag inom hela EU. - Miljömärkningskriterierna fastslås för de produkter och tjänster där miljömärket kan erbjuda mest fördelar, särskilt för produktgrupper som har en betydande miljöpåverkan och i fråga om vilka det finns en hög potential för förbättring av miljöskyddsnivån. Antalet produktgrupper ökar från 25 till 40 50 senast 2015. - I butikerna bjuds det ut många fler miljömärkta produkter, som konsumenterna kan välja mellan. Målet är en marknadsandel på 10 procent i de produktgrupper som omfattas av märket. - Dokumenten om miljömärkningskriterierna utarbetas så att det är lätt för offentliga upphandlare att använda dem. - EU:s miljömärke harmoniseras med andra märken, både globalt och nationellt. - Miljömärket borde vara sådant att ansökandet (och erhållandet) av märket inte innebär höga kostnader och mycket arbete för företagen, samtidigt som en hög ambitionsnivå bibehålls. En hög ambitionsnivå säkerställer trovärdigheten för märket bland konsumenter och miljöorganisationer. Kommissionen föreslår att förordningen ändras så att det blir enklare och går snabbare att utarbeta kriterierna samt blir mer lockande för företagen att ta märket i bruk. 2 Det huvudsakliga innehållet i förslaget till förordning Förslaget är avsett att ersätta Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

U 8/2009 rd 3 1980/2000 av den 17 juli 2000 om ett reviderat gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke. Det övergripande målet med detta förslag till förordning är att främja en hållbar produktion och konsumtion av produkter samt ett hållbart tillhandahållande och utnyttjande av tjänster. För att nå målet fastställs riktmärken (benchmarking) för god miljöprestanda för produkter och tjänster. Dessa riktmärken utarbetas i samarbete med olika intressentgrupper, och utgångspunkten är den miljökvalitet som de bästa marknadsaktörernas produkter har. Med hjälp av miljömärket blir konsumenterna uppmärksamma på dessa produkter och tjänster. Miljömärket främjar användningen av produkter och tjänster vilkas miljöpåverkan är mindre jämfört med andra produkter och tjänster i samma kategori. Dessa riktmärken kommer också att användas för utveckling och genomförande av andra miljöpolitiska instrument, när enhetliga regler om produkter behövs på den gemensamma marknaden. Exempel på dessa andra användningsändamål är de miljökriterier som tas fram för de offentliga upphandlarna samt de genomförandeåtgärder som kommer att godkännas för energiförbrukande apparater och som ingår i ramdirektivet om ekologisk planering av produkter. Med förslaget till förordning vill man få till stånd en enklare verksamhet inom EU:s miljömärkesprogram. De största ändringarna består av att tillämpningsområdet utvidgas, förfarandet vid förhandskontrollen blir enklare samt att årsavgiften avskaffas. Tillämpningsområde Förordningens tillämpningsområde (artikel 2) utvidgas genom att den tidigare begränsningen i fråga om livsmedel, medicinpreparat och medicintekniska produkter avlägsnas. När det gäller livsmedelsprodukter enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 ska förordningen tillämpas endast på bearbetade livsmedel samt på fiske- och vattenbruksprodukter. Ansökningsförfarandet Förslaget till förordning innehåller motstridig text vad gäller ändringen av förfarandet med förhandskontroll vid ansökan till ett registreringsförfarande. I förordet till förslaget till förordning betonas att för att förenkla gemenskapens miljömärkesprogram och minska den administrativa bördan i samband med användningen av miljömärket, bör utvärderings- och kontrollförfarandena ersättas med ett registreringssystem. Ändå konstateras det i punkt 4 i artikel 9 i själva förordningstexten att det behöriga organet inom två månader efter mottagandet av en ansökan om registrering ska kontrollera den dokumentation som nämns i punkt 2. I artikel 9 föreslås ett förenklat ansökningsförfarande, i vilket det inte längre tydligt krävs förhandskontroll och godkännande av kontrolldokument innan rätten att använda miljömärket beviljas. Mellan tillståndshavaren och det behöriga organet ingås inget avtal med vilket den sökande förbinder sig att följa reglerna för miljömärket. I stället föreslås registrering och att de behöriga organen ska utföra marknadsövervakning och kontroll av användningen av miljömärket. Registreringsavgiften och avskaffandet av årsavgiften Enligt kommissionens förslag kan det behöriga organ till vilket en ansökan om registrering inlämnas ta ut en avgift på upp till 200 euro för handläggningen av registreringen. Enligt förslaget till förordning ska den årsavgift som tas ut för användningen av miljömärket avskaffas. Förslagets relation till nationella märkningsprogram Förslaget till förordning definierar på ett nytt sätt relationen mellan gemenskapens miljömärke och de övriga miljömärken som är i bruk i medlemsstaterna. Om gemenskapens miljömärkeskriterier har offentliggjorts för en viss produktgrupp får andra nationellt erkända miljömärkningsprogram som inte

4 U 8/2009 rd omfattar den produktgruppen vid tidpunkten för offentliggörandet utvidga kriterierna till att omfatta den produktgruppen endast om de kriterier som utarbetats inom dessa program är minst lika strikta som gemenskapens miljömärkeskriterier. Utarbetande och godkännande av miljömärkeskriterier Administrationen av miljömärkningen bibehålls i nästan samma form. Kommissionen ansvarar för administrationen av programmet och sekretariatet som ansvarar för märkningen förblir hos kommissionen (artikel 7). Medlemsstaterna utser det behöriga organet (artikel 4). Europeiska unionens miljömärkningsnämnd (EUEB) behåller sin ställning och sammansättning (artikel 5). Till denna nämnd hör utöver de behöriga organen även tillverkarna och andra intressentgrupper. För miljömärkningen utarbetas inte längre någon arbetsplan, eftersom artikel 5 i den nuvarande förordningen har strukits, utan målet är att beredningen av EU:s miljömärke, den ekologiska produktplaneringen och kriterierna för energimärket synkroniseras och till och med godkänns samtidigt. Kommissionen ger inte längre EUEB ett mandat, utan kommissionen har befogenheter att själv besluta om vilka produktgrupper man ska börja utarbeta kriterier för och vem ansvaret för utarbetandet ges till. Kommissionen beslutar även om vad för slags kriterium som ska föreläggas för den föreskrivande kommittén för omröstning. Förfarandet vid utarbetande av miljömärkeskriterierna görs snabbare. Utvecklingen av kriterierna kommer att bli smidig och det kan göras på många olika sätt, under förutsättning att man följer alla principer som ska iakttas vid utarbetandet och som anges i bilaga 1. Enligt artikel 7 kan följande parter vara ansvariga ledare: kommissionen, en forskningsinstitution underställd kommissionen eller det behöriga organet ensamma kommissionen och det behöriga organet tillsammans organet/medlemsstaten tillsammans med en konsult övriga forskningsinstitutioner och institutioner övriga samarbetspartner och intressentgrupper; industri- och frivilligorganisationer Före omröstningen säkerställer kommissionen att man vid utarbetandet har iakttagit de regler och principer som finns. De godkända kriterierna kommer fortfarande att offentliggöras som ett kommissionsbeslut i den officiella tidningen. I det förkortade förfarandet kan man i gemenskapens miljömärkesprogram lättare dra nytta av arbete som redan utförts av andra. Denna typ av arbete görs bland annat i anslutning till medlemsstaternas nationella märken samt i Global Ecolabelling Network GEN. Mallar för kriteriedokumenten samt handböcker I punkterna 4 och 5 i del A av bilaga 1 konstateras att man tillhandahåller en mall för kriteriedokumenten för att se till att de blir mer användarvänliga. En handbok som fungerar som guide för sökande utarbetas. Vid utarbetandet av kriterierna beaktas direktiven för miljöanpassad offentlig upphandling. För offentliga upphandlare utarbetas handböcker så att upphandlarna lättare ska kunna använda de EU-omfattande harmoniserade kriterierna. Inbördes utvärdering För att säkerställa en harmoniserad tilllämpning av artiklarna 9 och 10 i förslaget till förordning ska de behöriga organen genomgå en inbördes utvärdering (artikel 13). Vid den inbördes utvärderingen används tillförlitliga och öppna kriterier och bestämmelser. Kommissionen övervakar att reglerna för de behöriga organens inbördes utvärdering följs och ser till att den fungerar korrekt. De behöriga organen ska överlämna en rapport om den inbördes utvärderingen till kommissionen, som ska vidarebefordra den för kännedom till EUEB och göra den tillgänglig för allmänheten.

U 8/2009 rd 5 Det föreslås i bilaga 2 att logotypen för Europeiska miljömärket får en ny, tydligare utformning. 3 Förslagets konsekvenser 3.1 Konsekvenser för lagstiftningen Den reviderade förordningen förutsätter att man i Finland ändrar lagen om förfarandet vid tilldelning av Europeiska gemenskapens miljömärke (890/1998) och miljöministeriets förordning om avgiftsbelagda prestationer som gäller Europeiska gemenskapens miljömärke (1362/2001). 3.2 Ekonomiska konsekvenser Enligt kommissionen kommer den administrativa bördan för medlemsstaterna i samband med förvaltningen av miljömärkesprogrammet att förbli densamma. Enklare kriterier bör emellertid bidra till att minska den erforderliga administrationen. Kostnaderna för den verksamhet som Finlands behöriga organ, Finlands Standardiseringsförbund SFS, bedriver uppskattades till 130 000 euro år 2008, och av denna summa utgör 74 000 euro bidrag som har anslagits av miljöministeriet och 56 000 euro inkomster som tillstånden inbringar. I dagens läge sköts det behöriga organets uppgifter av en sakkunnig som assisteras av en sekreterare och ett marknadsföringsteam. Enligt förslaget till förordning skulle årsavgifterna helt avskaffas, vilket betyder att de inkomster som tillstånden inbringar skulle minska med cirka 50 000 euro. Å andra sidan kunde ett eventuellt stigande intresse från företagens sida öka behovet av personalresurser. Det är inte möjligt att kvantifiera de totala administrativa kostnaderna, inklusive offentliga myndigheters kostnader för administration av programmet, eftersom vi har att göra med ett frivilligt instrument där kostnaderna i stor utsträckning är beroende av i vilken omfattning det används inom industrin. De totala ekonomiska konsekvenserna är således beroende av i hur stor utsträckning företagen är intresserade av att skaffa rätt att använda miljömärket för sina produkter. Enligt konsekvensanalysen kommer den administrativa bördan för företagen att bli lättare. De administrativa besparingarna i ett företag skulle kunna uppgå till cirka ett halvt dagsverke per år, utöver fördelen med att inte behöva betala en årlig avgift. 3.3 Miljökonsekvenser Översynen och konsekvensanalysen av gemenskapens miljömärkningsprogram påbörjades i februari 2002 genom lanseringen av en storskalig utvärdering av miljömärket. Utöver översynen har ett antal samråd med berörda parter genomförts. Dessa samråd kulminerade i ett offentligt Internetsamråd i början av 2007. Utvärderingen av miljömärket samt samrådet visade att programmet har varit framgångsrikt på mikronivå, eftersom det bidrar till att förbättra deltagande organisationers miljöprestanda. Samrådet visade också att de ursprungliga målen för programmet fortfarande är giltiga och önskvärda ur gemenskapspolitiskt perspektiv. Miljömärket ger konsumenterna en miljöcertifiering de kan lita på, och det kan ge företagen möjlighet att använda ett enda märke för all global eller Europaomfattande marknadsföring. Kriterierna för EU:s miljömärke används även av företag som inte deltar i programmet. Under senare tid har antalet företag som innehar licens ökat, men samtidigt finns det fortfarande bara 26 etablerade produktgrupper och cirka 768 företag som tillverkar miljömärkta produkter (31.1.2009). Med en samlad försäljning av miljömärkta produkter på mer än en miljard euro per år utgör detta en mycket liten del av den potentiella EUmarknaden. Konsekvensanalysen visar att man med det nuvarande programmet inte uppnår de uppställda målen, eftersom det inte finns en tillräcklig kännedom om märket och eftersom det har fått dåligt genomslag i industrin. Enligt kommissionen beror detta på alltför byråkratiska förfaranden och alltför byråkratisk förvaltning.

6 U 8/2009 rd 4 Behandling av förslaget i Europeiska unionens organ Förslaget ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram (2006/ENV7053) Kommissionen lade fram förslaget och det diskuterades preliminärt i rådets miljöarbetsgrupp 5.11. Behandlingen i arbetsgruppen fortsätter i februari-mars. Ordföranden har som mål att förslaget ska tas upp på Corepernivå i mars och att man ska ansöka om ett mandat för trepartsförhandlingar med Europaparlamentet. Målet är att finna en kompromiss som kan godkännas gemensamt vid den första behandlingen i Europaparlamentet denna vår. Den av parlamentets miljöutskott utarbetade rapporten blev färdig 23.12.2008 och omröstningen om förslaget till förordning genomförs 17.2.2009. Omröstningen i parlamentet kommer att genomföras tidigast i slutet av mars. 5 Statsrådets preliminära ståndpunkt Rättslig grund och subsidiaritetsprincipen Förordningen baserar sig på miljöpolitiska synpunkter som det finns föreskrifter om i artikel 175 i EG-fördraget. Samma rättsliga grund tillämpades även när förordningen 1980/2000/EG antogs. Statsrådet anser att den föreslagna rättsliga grunden, punkt 1 i artikel 175 i EG-fördraget, är korrekt. Det är nödvändigt att ta i bruk ett program på gemenskapsnivå för att få till stånd ett trovärdigt program och undvika att det grundas olika nationella program. Genom förslaget ändrar man inte den rådande situationen på den inre marknaden och dessutom ska man följa subsidiaritetsprincipen genom att låta medlemsstaterna ta hand om det tekniska genomförandet via de behöriga organen och ackrediteringsorganen. Gemenskapen har inte exklusiv behörighet i fråga om sakinnehållet i förslaget. Enbart med åtgärder inom medlemsstaterna vore det inte möjligt att säkerställa att användningen av miljömärkesystem skulle främjas i alla medlemsstater. Statsrådet anser att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Som regleringssätt har man valt en förordning, eftersom det är det enda rätta sättet att säkerställa en tillräcklig harmonisering när man tillämpar de regler och förfaranden som gäller registrering och verifiering som utgör en väsentlig del av programmet. Relationen till grundlagen Enligt 124 i grundlagen kan andra än myndigheter anförtros offentliga förvaltningsuppgifter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Förslagets status i fråga om landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet Förslaget gäller miljövård, som enligt 18 10 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) omfattas av landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. Enligt 59 i självstyrelselagen bibehålls fördelningen av behörigheten mellan landskapet och riket även vid genomförande av gemenskapsrätten. Den nationella behandlingen av förslaget Miljösektionen för EU-ärenden (den utvidgade) har behandlat förslaget 2.10.2008 och 12.2.2009. Dessutom har en inofficiell arbetsgrupp sammanträtt under ledning av miljöministeriet. I denna arbetsgrupp har utöver ministerierna även Finlands Standardiseringsförbund, intressentgrupper och representanter för företagen deltagit. Riksdagen har informerats genom ett E- brev 16.10.2008 (E95/2008). Statsrådets ståndpunkt Finland understöder att förordningen revideras. Avsikten är att EU:s miljömärke förenklas och att kriterierna ska godkännas

U 8/2009 rd 7 snabbare, för att det ska vara lättare för tillverkarna att ansöka om miljömärket. Finland understöder målet att synkronisera beredningen av EU:s miljömärke, den ekologiska produktplaneringen och kriterierna för energimärket. I förslaget till förordning finns också problematiska ändringsförslag, som om de skulle genomföras betydligt skulle försvaga förtroendet för EU:s miljömärke, dess trovärdighet och den ekonomiska grunden för det. Förslagen om att försvaga förfarandet med förhandskontroll och ersätta det med registrering samt att avskaffa årsavgifterna är de mest problematiska. Utvidgning av tillämpningsområdet Enligt artikel 2 skulle förordningen tillämpas på alla produktgrupper. I praktiken skulle utvidgningen av tillämpningsområdet möjliggöra utveckling av kriterier för livsmedel samt fiske- och vattenbruksprodukter. Enligt förslaget begränsas tillämpningsområdet i fråga om fiske- och vattenbruksprodukter samt bearbetade livsmedel så att kriterierna gäller endast bearbetning, transport eller förpackning. Statsrådet understöder inte att tillämpningsområdet utvidgas på det föreslagna sättet. I kommissionens förslag beaktas inte livsmedlets miljöpåverkan under hela livscykeln, trots att det är utgångspunkten i miljömärkesprogrammet. Till exempel när det gäller livsmedel är märket för ekologiska produkter enligt EU:s förordning om ekologisk produktion för närvarande det enda sättet att kontrollera vilken miljöpåverkan en produktionsprocess där livsmedel tillverkas har. Enligt förslaget till förordning skulle det emellertid inte av ett miljömärkt livsmedel krävas att det skulle tillverkas i en produktionsprocess enligt förordningen om ekologisk produktion eller att produktionsprocessens miljöpåverkan på något annat sätt skulle kontrolleras. Detta kan orsaka konflikter med förordningen om ekologisk produktion samt vilseleda konsumenterna. Förhandskontrollens ändring till registrering Statsrådet anser det vara viktigt att förfarandet med förhandskontroll bevaras med tanke på programmets allmänna trovärdighet och tillförlitlighet. Den europeiska miljömärkningen är ett tredjepartscertifierat och livscykelbaserat märkningssystem av typ I enligt ISO 14024. För att kraven i ISOstandarden ska vara uppfyllda förutsätts att det organ som ansvarar för märkningen både på förhand och i efterhand kontrollerar att märkningskriterierna uppfylls för produkten i fråga. Kommissionens förslag om att ändra kontrollen vid ansökan till ett registreringsförfarande och till kontroll i efterhand kan inverka negativt på märkningens trovärdighet. Avgifter Statsrådet understöder inte avskaffandet av årsavgiften. Årsavgiften har garanterat märkningens tillförlitlighet och resurserna för utveckling av kriterierna, för kontrollerna och för den allmänna utvecklingen av märkningen. I praktiken skulle avskaffandet av årsavgiften betyda att finansieringen av Finlands miljömärkesprogram skulle minska med cirka 40 procent. Förslagets relation till nationella märkesprogram Statsrådet understöder harmonisering av Europeiska miljömärket med de nationella märkena. De märkningsprogram som finns inom gemenskapen motsvarar dock inte helt varandra. Harmoniseringen bör också basera sig på ömsesidighet. Det vill säga man ska också utnyttja kriterierna i de befintliga nationella miljömärkesprogrammen av typ I enligt ISO-standarden 14024 när man utvecklar kriterierna för EU:s miljömärke.