EUROPAPARLAMENTET 2014-2019 Plenarhandling 24.3.2015 A8-0061/2015 BETÄNKANDE om begäran om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet (2014/2095(IMM)) Utskottet för rättsliga frågor Föredragande: Evelyn Regner RR\1055246.doc PE541.623v02-00 Förenade i mångfalden
PR_IMM_Waiver INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT... 3 MOTIVERING... 7 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET... 14 PE541.623v02-00 2/14 RR\1055246.doc
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT om begäran om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet (2014/2095(IMM)) Europaparlamentet fattar detta beslut med beaktande av den begäran om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet som översändes den 21 juli 2014 av det litauiska rättsväsendet med anledning av det pågående brottmålsförfarandet i en litauisk appellationsdomstol, och som tillkännagavs i kammaren den 15 september 2014, efter att ha hört Viktor Uspaskich den 24 mars 2015, i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen, med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013 1, med beaktande av artikel 62 i Republiken Litauens författning, med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 7 september 2010 (2009/2147(IMM)), med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0061/2015), och av följande skäl: A. Europaparlamentets ledamot Viktor Uspaskich har befunnits skyldig i regionaldomstolen i Vilnius. Denna dom har dock ännu inte vunnit laga kraft. B. Detta fall behandlas nu i den litauiska appellationsdomstolen. C. De anklagelser som riktas mot Viktor Uspaskich rör inte några yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet, varför artikel 8 i protokollet inte är tillämplig. 1 Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 419, svensk specialutgåva, volym 1, s. 203, dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2403, svensk specialutgåva, volym 8, s. 703, dom av den 15 oktober 2008 i mål T-345/85, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, dom av den 21 oktober 2008 i de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929, dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, REG 2010, s. II-1135, dom av den 6 september 2011 i mål C-163/10, Patriciello, REG 2011, s. I-7565, mål T-346/11, Gollnisch, EU:T:2013/23. RR\1055246.doc 3/14 PE541.623v02-00
D. Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska Europaparlamentets ledamöter, under sin mandatperiod och vad avser deras egen stats territorium, åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Om en ledamot tas på bar gärning kan dock inte denna immunitet göras gällande och Europaparlamentet kan inte hindras att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet. E. I artikel 62 i Litauens författning fastställs att en ledamot av det nationella parlamentet (Seimas) inte utan godkännande från Seimas får ställas till svars i en rättsprocess, kvarhållas eller på annat sätt bli föremål för frihetsbegränsande åtgärder. F. Ett brottmålsförfarande har inletts mot Europaparlamentets ledamot Viktor Uspaskich, som i ett förfarande vid regionaldomstolen i Vilnius anklagades för brott i enlighet med artikel 24.4 jämförd med artikel 222.1, artikel 220.1, artikel 24.4 jämförd med artikel 220.1, artikel 205.1 och artikel 24.4 jämförd med artikel 205.1 i den litauiska strafflagen. G. Den 14 juli 2009 ansökte den riksåklagaren i Republiken Litauen om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet i samband med ovannämnda brottmålsförfarande. H. Den 27 januari 2010 hördes Viktor Uspaskich för första gången i utskottet för rättsliga frågor och hördes sedan en andra gång den 2 september 2010 efter att två rättsliga frågor hade besvarats av de litauiska myndigheterna, och tillerkändes därigenom rätten att höras på varje möjlig nivå. I. Den 7 september 2010 1 beslutade Europaparlamentet att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet. J. Den 5 april 2011 gjorde Viktor Uspaskich en begäran om fastställelse av sin immunitet, i vilken han bland annat uppgav att utskottet för rättsliga frågor inte hade hört honom tillräckligt och dessutom framförde invändningen att brottmålsförfarandet mot honom var politiskt motiverat och försvårade för honom att uppfylla sina parlamentariska förpliktelser. K. I en skrivelse av den 11 april 2011 begärde Viktor Uspaskich att parlamentets beslut av den 7 september 2010 skulle omprövas eftersom WikiLeaks nu skulle ha offentliggjort nya uppgifter som visade att han hade utsatts för fumus persecutionis. L. Denna begäran avvisades eftersom man inte kunde fastställa att det fanns en tillräckligt stark koppling mellan de påstådda nya uppgifterna och inledandet av en rättsprocess för bokföringsbrott mot Viktor Uspaskich. M. Europaparlamentet beslutade att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet och privilegier 2. 1 Jämför 2009/2147(IMM). 2 Jämför 2011/2162(IMM). PE541.623v02-00 4/14 RR\1055246.doc
N. Den 12 juli 2013 förklarade regionaldomstolen i Vilnius Viktor Uspaskich skyldig till brott enligt artikel 24.4 jämförd med artiklarna 182.2 och 222.1 i den litauiska strafflagen, och dömde Viktor Uspaskich till fyra års fängelse. O. Både Viktor Uspaskich och den allmänna åklagaren har därefter överklagat domen, vilket innebär att samma rättsfall som Viktor Uspaskichs immunitet upphävdes för, nu behandlas i andra instans. P. För appellationsdomstolen krävs det ett nytt beslut från Europaparlamentet eftersom det enligt artikel 62 i den litauiska författningen inte är möjligt att ställa en medlem av det nationella parlamentet (Seimas) till svars i en rättsprocess utan Seimas medgivande. Q. Enligt artikel 9 a i protokollet fastställs innehållet och omfattningen av den immunitet som ledamöterna åtnjuter, vad avser deras egen stats territorium, av respektive nationella lagar. R. Viktor Uspaskich uppger att den rättsliga grunden för åtalet har ändrats. Brottsbekämpande och rättsliga myndigheter kan dock mycket väl göra sådana ändringar, förutsatt att den brottsliga gärningen fortfarande är densamma. S. Handlingarna visar dock även att sakförhållandet i åtalet hela tiden har varit densamma. T. Viktor Uspaskich uppger att det pågår två förfaranden som berör honom vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, men en kontroll har visat att dessa två förfaranden inte har någon relevans för det aktuella fallet. U. Ett fall kan endast läggas fram i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna efter att alla inhemska rättsvägar har uttömts, och det är därför omöjligt att ett fall som behandlas i en litauisk appellationsdomstol samtidigt är föremål för ett förfarande vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. V. I sin skrivelse av den 24 oktober 2014 lade Viktor Uspaskich fram ytterligare, nya fakta, som skulle visa att han hade utsatts för fumus persecutionis. W. Viktor Uspaskich hänvisar dessutom till WikiLeaks-dokument som nya handlingar i ärendet. Dessa dokument beaktades dock redan i det förfarande om fastställelse av immunitet som inleddes den 5 april 2011 och utgör varken bevis eller är relevanta för ärendet. X. Det gick återigen inte att fastställa att det fanns en tillräckligt stark koppling mellan de påstådda nya uppgifterna och inledandet av en rättsprocess för bokföringsbrott mot Viktor Uspaskich. Y. Det finns inga övertygande bevis för att fumus persecutionis föreligger och det brott som Viktor Uspaskich anklagas för har ingeting med hans roll som ledamot av Europaparlamentet att göra. Z. Beslutet om upphävande av immunität utgör i enlighet med artikel 9.7 i arbetsordningen under inga omständigheter ett ställningstagande i skuldfrågan, då detta enbart är en RR\1055246.doc 5/14 PE541.623v02-00
fråga för nationella processer. AA. Det är dessutom inom ramarna för ett immunitetsförfarande inte utskottet för rättsliga frågors uppgift att kontrollera rättssystemen i enskilda medlemsstater. 1. Europaparlamentet beslutar att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Litauen. PE541.623v02-00 6/14 RR\1055246.doc
MOTIVERING I. BAKGRUND Vid sammanträdet den 15 september 2014 informerade talmannen om att han i enlighet med artikel 9.1 i arbetsordningen hade tagit emot en skrivelse från riksåklagarmyndigheten i Litauen med begäran om upphävande av Viktor Uspaskichs parlamentariska immunitet. Talmannen hänvisade i enlighet med artikel 9.1 i arbetsordningen begäran till utskottet för rättsliga frågor. Riksåklagaren i republiken Litauen gavs genom beslut i den litauiska appellationsdomstolen av den 11 juni 2014 i uppdrag att begära att Europaparlamentet ska upphäva immuniteten för sin ledamot Viktor Uspaskich så att det straff som han dömdes till av regionaldomstolen i Vilnius den 12 juli 2013 kan verkställas. Viktor Uspaskich åtalades i ett förfarande vid regionaldomstolen i Vilnius för brott i enlighet med artikel 24.4 jämförd med artikel 222.1, artikel 220.1, artikel 24.4 jämförd med artikel 220.1, artikel 205.1 och artikel 24.4 jämförd med artikel 205.1 i den litauiska strafflagen. Trots att han frikändes enligt artikel 24.4 jämförd med artikel 182.2 i den litauiska strafflagen dömdes Viktor Uspaskich den 12 juli 2013 till 4 års fängelse. Denna dom har dock inte vunnit laga kraft. Det aktuella brottmålsförfarandet är innehållsmässigt identiskt med det förfarande för vilket Europaparlamentet redan under år 2010 hade beslutat att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet. Därför beskrivs inte anklagelserna i detalj här, utan dessa kan läsas i utskottets betänkande från det tidigare ärendet. 1 Han anklagades då framför allt för att, i strid med lagen och genom att underlåta att ha en vederbörlig kontroll av ekonomin i det parti som han då var ledare för, ha lett en organiserad grupp i syfte att begå en rad brott. Bland annat fanns det en fiktiv bokföring för att dölja inkomster och utgifter. Han ska ofta ha gett order om att inte öppet deklarera eller ta upp vissa affärer och ekonomiska operationer. Både åklagaren och Viktor Uspaskich själv har överklagat domen från den första instansen, och detta fall behandlas nu i andra instans, som är den litauiska appellationsdomstolen. Appellationsdomstolen har nu bordlagt fallet, eftersom Viktor Uspaskich under tiden har omvalts som ledamot av Europaparlamentet och appellationsdomstolen ansåg det därför nödvändigt att återigen begära att hans immunitet upphävs. Eftersom det i artikel 9 i protokollet fastslås att innehållet och omfattningen på immuniteten styrs av nationella lagar och det nationella parlamentet därför skulle bestämma om upphävande av immuniteten, är det, för att värna om ett lojalt samarbete med Europaparlamentet, lämpligt att också detta beslut följer dessa bestämmelser. Varken fördragen eller Europaparlamentets arbetsordning innehåller heller några bestämmelser om flera beslut i samma ärende. Därför verkar det rimligt att fatta ett nytt beslut rörande Viktor 1 Utskottets betänkandea7-0244/2010; förfarande 2009/2147(IMM). RR\1055246.doc 7/14 PE541.623v02-00
Uspaskichs parlamentariska immunitet, eftersom detta enligt Litauens författning är nödvändigt då han har omvalts som ledamot av Europaparlamentet. Dessutom bör nämnas att Viktor Uspaskich den 24 oktober 2014 lämnade in en skrivelse som skulle innehålla nya uppgifter om hans fall. En jämförelse med de redan tillgängliga handlingarna och de uppgifter Uspaskich har angett i dem, leder dock till slutsatsen att det inte föreligger några betydande eller övertygande ändringar av sakförhållandena. Dessutom fastslås att fram till nu har de behöriga litauiska myndigheterna undantagslöst upphävt Uspaskichs parlamentariska immunitet i samband med det aktuella fallet. II. RÄTTSLÄGET a) Unionsrätt Primärrätt: Protokoll 7 Artikel 8: Artikel 9: Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. Under Europaparlamentets sessioner ska dess ledamöter åtnjuta a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land, b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring. Immuniteten ska även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet. I Europaparlamentet regleras förfarandet av artiklarna 6 och 7 i parlamentets arbetsordning. De relevanta bestämmelserna i dessa artiklar lyder som följer: PE541.623v02-00 8/14 RR\1055246.doc
Artikel 6 Upphävande av immunitet 1. Parlamentet ska vid utövandet av sina befogenheter i frågor som rör immunitet och privilegier verka för att upprätthålla parlamentets integritet som en demokratisk lagstiftande församling och befästa ledamöternas oberoende när dessa fullgör sina åligganden. Varje begäran om upphävande av immunitet ska bedömas i enlighet med artiklarna 7, 8 och 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier och med de principer som avses i denna artikel. Artikel 7 Fastställelse av immunitet och privilegier 3. En begäran om fastställelse av en ledamots immunitet och privilegier ska inte vara tillåtlig om en begäran om upphävande eller fastställelse av den ledamotens immunitet redan har mottagits avseende samma rättsliga förfarande, oavsett om ett beslut fattades vid den tidpunkten eller inte. 4. En begäran om fastställelse av en ledamots immunitet och privilegier ska inte längre behandlas om en begäran om upphävande av den ledamotens immunitet tas emot avseende samma rättsliga förfarande. 5. Om ett beslut har fattats om att inte fastställa en ledamots immunitet och privilegier, får ledamoten begära omprövning av beslutet om nya bevis kan läggas fram. Begäran om omprövning ska vara otillåtlig om talan väckts mot beslutet enligt artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller om talmannen anser att de nya bevis som har lagts fram inte är tillräckligt underbyggda för att motivera en omprövning. b) Nationell lagstiftning Republiken Litauens författning. (Antagen av Republiken Litauens folk genom folkomröstning den 25 oktober 1992 och ikraftträdd den 2 november 1992) Artikel 62 En person som är ledamot av Seimas är okränkbar. En ledamot av Seimas får inte utan godkännande från Seimas ställas till svars i en rättsprocess, kvarhållas eller på annat sätt bli föremål för frihetsbegränsande åtgärder. En ledamot av Seimas får inte lagföras till följd av omröstningar eller tal i Seimas. Ledamöter kan dock ställas till svars för förolämpning eller förtal i en vederbörlig rättsprocess. Arbetsordning för Seimas i Republiken Litauen (17 februari 1994 nr I-399) (senast ändrad den 23 april 2009 nr XI-228) (inofficiell svensk översättning) RR\1055246.doc 9/14 PE541.623v02-00
Artikel 22 Immunitet för Seimas ledamöter 1. En person som är ledamot av Seimas är okränkbar. 2. En ledamot av Seimas får inte lagföras till följd av omröstningar eller tal i Seimas, dvs. sessioner i Seimas och i dess utskott eller kommissioner eller grupper. Ledamöter kan dock ställas till svars för förolämpning eller förtal i en vederbörlig rättsprocess. 3. En ledamot av Seimas får inte utan godkännande från Seimas ställas till svars i en rättsprocess, kvarhållas eller på annat sätt bli föremål för frihetsbegränsande åtgärder, om ledamoten inte tas på bar gärning. I sådana fall ska riksåklagaren utan dröjsmål informera Seimas om detta. Litauens strafflag Artikel 24 Medverkan till brott och former av delaktighet 1. Medverkan är ett uppsåtligt, gemensamt deltagande i ett brott av två eller fler straffmyndiga personer som har uppnått den ålder som fastställs i artikel 13 i denna lag. 2. Personer som medverkar vid ett brott är bland annat gärningsmän, organisatörer, anstiftare och medhjälpare. 3. Gärningsman är en person som har begått ett brott själv eller genom utnyttjande av icke straffmyndig person eller personer som ännu inte har uppnått den ålder som anges i artikel 13 i denna lag, eller andra personer som inte kan ställas till svars för detta brott. Om brottet begås av flera personer, som agerade tillsammans, är var och en av dessa gärningsmän/medbrottslingar. 4. Organisatör är en person som har bildat eller lett en organiserad grupp eller kriminell sammanslutning, eller har samordnat gärningarna för medlemmarna av en sådan grupp, eller har förberett ett brott eller lett genomförandet av det. 5. Anstiftare är en person som har anstiftat en annan person till att begå ett brott. 6. Medhjälpare är en person som har hjälpt till vid ett brott genom rådgivning, anvisningar, tillhandahållande av medel, undanröjande av hinder, erbjudande av skydd eller döljande av annan hjälp, eller som i förväg har lovat att skydda gärningsmannen, gömma material eller hjälpmedel för genomförandet av brottet eller dölja spår eller gods som har införskaffats på kriminell väg samt en person som i förväg har lovat att ta hand om det gods som har införskaffats eller producerats genom brottet. Artikel 222 Bokföringsbrott 1. En person som för de enligt lag erforderliga räkenskaperna på ett bedrägligt vis eller som döljer, förstör eller skadar handlingar som har relevans för bokföringen på ett sätt som gör att personens verksamhet eller storleken eller strukturen på förmögenheten, tillgångarna eller skulderna helt eller delvis inte kan fastställas, bestraffas med böter, häktning eller fängelse i upp till fyra år. 2. Också juridiska personer kan ställas till svars för brott i enlighet med denna artikel. PE541.623v02-00 10/14 RR\1055246.doc
Artikel 220 Uppgivande av felaktiga uppgifter rörande inkomst, vinst eller förmögenhet 1. En person, som i avsikt att undanhålla skatt, medvetet uppger felaktiga uppgifter rörande personens inkomst, vinst eller förmögenhet eller avser att använda sådana uppgifter i en skattedeklaration eller i en genom ett tillåtet förfarande tillåten rapport eller annan handling, och som lägger fram sådan information till en statligt bemyndigad institution, bestraffas med indragen rätt till anställning på en viss tjänst eller utövande av en viss typ av verksamhet, eller med fängelse i upp till tre år. 2. En person, som begår det brott som anges i punkt 1 i denna artikel i syfte att undanhålla skatt till ett belopp på upp till 10 miljoner litas, bestraffas för förseelsen genom samhällstjänst, böter eller fängelse. 3. Också juridiska personer kan ställas till svars för brott i enlighet med denna artikel. Artikel 205 Vilseledande förklaringar rörande en juridisk persons verksamhet 1. En person som, i en juridisk persons namn, lämnar vilseledande information om den juridiska personens verksamhet eller förmögenhet i en officiell rapport eller en ansökan och på så sätt vilseleder en statlig institution, internationell offentlig organisation, fordringsägare, medlem av den juridiska personen eller andra personer och därigenom orsakar dem större materiell skada, bestraffas med indragen rätt till anställning på en viss tjänst eller utövande av en viss typ av verksamhet, eller med inskränkning av den personliga rörelsefriheten eller med kvarhållande eller med fängelse i upp till två år. 2. Också juridiska personer kan ställas till svars för brott i enlighet med denna artikel. III. ALLMÄNN DISKUSSION OCH MOTIVERING TILL DET FÖRESLAGNA BESLUTET Till att börja med måste man påpeka att i det aktuella fallet framgår klart av de framförda uppgifterna att immuniteten inte kan fastställas enligt artikel 8 i protokoll 7 eftersom Viktor Uspaskichs agerande, som låg till grund för domen mot honom, inte på något sätt hör samman med gjorda uttalanden eller någon omröstning vid utövandet av sitt ämbete. Fallet rör istället Viktor Uspaskichs agerande i Litauen, i sin roll som partiledare för Litauens arbetarparti. Därför är artikel 9 i protokoll 7 tillämplig, enligt vilken Europaparlamentets ledamöter, vad avser deras egen stats territorium, åtnjuter samma immunitet som de nationella parlamentsledamöterna i landet. Omfattningen på den personliga immuniteten fastställs därmed i nationell lagstiftning, och utskottet för rättsliga frågor har inte någon behörighet att yttra sig angående detta. Enligt väletablerad praxis kan Europaparlamentet besluta att inte upphäva immuniteten för en av sina ledamöter om det finns misstanke om att rättsprocessen är politiskt motiverad och bara syftar till att skada eller påverka ledamotens politiska aktivitet. I detta fall finns dock inga trovärdiga tecken på att ett så kallat fumus persecutionis, som skulle kunna leda till att parlamentet vägrar att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet, föreligger. RR\1055246.doc 11/14 PE541.623v02-00
Viktor Uspaskich framför visserligen tesen att han förföljs av politiska skäl och har utsatts för en komplott från högt uppsatta tjänstemän i Litauen. De fakta som framkommer vid förstainstansdomen (som ännu inte har vunnit laga kraft) samt ur överlämnande handlingar, visar dock att så inte är fallet. I dessa handlingar finns det tydliga bevis för att det är osannolikt att rättsprocessen är politiskt motiverad, och utredningen bygger snarare på objektiva fakta. Härigenom görs inget uttalande om Viktor Uspaskichs eventuella skuld eller oskuld, eftersom detta är förbehållet de ansvariga nationella organen och är strängt förbjudet för Europaparlamentet, vilket också anges i artikel 9.7 i arbetsordningen. Slutsatsen ska endast tydliggöra att utskottet för rättsliga frågor anser att det inte finns någon anledning att utgå ifrån att lagförandet är politiskt motiverat. Man bör påminna om att utskottet för rättsliga frågor beslutade om att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet i detta ärende redan den 2 september 2010 (jämför utskottet för rättsliga frågors betänkande A7-0244/2010). Vid upprepade tillfällen har man påpekat att det inte har framkommit några uppgifter som skulle kunna medföra att utskottet för rättsliga frågor fattar ett annat beslut. I detta sammanhang bör betonas, att trots att det förfarande som nu behandlas i andra instans är identiskt, så krävs det ett nytt beslut om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet eftersom Europaparlamentet strikt följer bestämmelserna i den nationella författningen och det i denna står att det krävs ett sådant beslut innan de nationella myndigheterna kan driva processen vidare. I en aktuell dom from domstolen 1 behandlas sambandet mellan en sådan begäran om upphävande och en begäran om fastställelse av immunitet. Däri fastställdes: Punkt 52: Eftersom den okränkbarhet som avses i artikel 9 i protokollet gäller i kraft av själva lagen, och en ledamot endast kan fråntas den såvida parlamentet har upphävt den, kan det inom ramarna för bestämmelserna i artikel 9 i protokollet endast vara fråga om att fastställa immuniteten då okränkbarheten, så som den följer av bestämmelser i nationell rätt i ledamotens ursprungsmedlemsstat, åsidosätts, bland annat genom handlingar av polismyndigheter eller rättsvårdande myndigheter i denna stat, och det inte har riktats någon begäran om att ledamotens immunitet ska upphävas. Punkt 56: Om nationella myndigheter däremot har begärt att immuniteten ska upphävas ska parlamentet besluta huruvida detta ska ske eller inte. I så fall finns det inte längre något skäl att fastställa immuniteten, eftersom parlamentet antingen upphäver den, med följd att den inte längre kan fastställas, eller nekar att upphäva den, med följd att det inte längre är nödvändigt att fastställa den, eftersom nationella myndigheter underrättas om att parlamentet har avslagit deras begäran om upphävande av immuniteten och om att immuniteten således utgör hinder för de åtgärder de kunde eller önskade att vidta. 1 Domstolens dom (första kammaren) av den 17 januari 2013 Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet i de förenade målen T-346/11 och T-347/11. PE541.623v02-00 12/14 RR\1055246.doc
Detta innebär att Europaparlamentet implicit även fattar beslut om fastställande av immuniteten, vilket medför att en nu följande ansökan från Viktor Uspaskich om fastställande av hans immunitet skulle vara ogiltig. Det bör påpekas att de litauiska myndigheterna sammarbetade fullt ut och lämnade tillfredsställande svar och försäkringar redan innan det första beslutet fattades. Framför allt med tanke på att det redan har fattats ett beslut i den aktuella frågan och att ett nytt beslut endast blev nödvändigt på grund av att Viktor Uspaskich omvaldes som ledamot av Europaparlamentet, samt på grundval av ovanstående och de tillgängliga handlingarna, kommer man att komma fram till slutsatsen att det inte finns någon anledning att inte återigen upphäva Viktor Uspaskichs parlamentariska immunitet. RR\1055246.doc 13/14 PE541.623v02-00
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET Antagande 24.3.2015 Slutomröstning: resultat +: : 0: 14 4 4 Slutomröstning: närvarande ledamöter Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Andrzej Duda, Laura Ferrara, Enrico Gasbarra, Mary Honeyball, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Emil Radev, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka Slutomröstning: närvarande suppleanter Mario Borghezio, Daniel Buda, Pascal Durand, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Victor Negrescu, Giovanni Toti PE541.623v02-00 14/14 RR\1055246.doc