Årgång 36 Nr 2, juni 2012 Medlemstidning för Göteborgs Astronomiska Klubb www.goteborgsastronomiskaklubb.se
2 Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb blir du enklast genom att betala in 200 kronor till plusgirokonto: 4 77 03-4. ungdom till och med 19 år: 100 kronor familj: 300 kronor skola/bibliotek/institution: 500 kronor* Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 20)! Som medlem får du: tillgång till klubbens bibliotek gå på 3-4 populärvetenskapliga föredrag per termin gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke komma med på star parties på olika ställen i landet rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och Svensk Amatörastronomisk Förening (SAAF) Är du inte medlem så passa på att betala redan idag. Medlemskapet gäller ett år från det datum du betalar! Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar grundavgift till GAK ) Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 200:- (ordinarie avgift 240:- ) Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år. Hemsida: www.astro.su.se/sas Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 150:- (ordinarie avgift 220:- ) Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger mängdrabatt. Hemsida: www.saaf.se * Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information! E-postadresser: ordforanden@goteborgsastronomiskaklubb.se Bidrag till denna tidskrift kan sändas till aurora@goteborgsastronomiskaklubb.se Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst! Från och med i år kan du läsa AURORA via hemsidan. Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan. På Aurorasidan hittar du texten: Som medlem kan du läsa de senaste numren via denna länk Klicka på länken. I år (2012) skall du ange medlem och lösenordet st10iii Nästa nummer beräknas utkomma i början av september 2012. MANUSSTOPP: 1 augusti 2012 Omslagsbilden: Med tillstånd av Deirdre Kelleghan från Bray, Irland, kan vi delge denna teckning av protuberanser på den östra solranden. Hon använde sig av en Coronado PST med 40 mm öppning. Till detta hade hon ett 8 mm TVP-okular med förstoringen 50 ggr. Teckningen gjordes den tolfte januari mellan kl. 10.50 och 12.15 U.T.
3 GAK:s STYRELSE: Christian Vestergaard Claes-Göran Carlsson Jan Persson Jan-Gunnar Tingsell Göran Kajler Olof Karmedal Ingemar Ewaldz (ordf.) (vice ordf.) (kassör) (sekr.) (obs.-förv.) (ledamot) (ledamot) Gunnar Sporrong Joaquin Vijil Christer Brattås Sven-Göran Lätt Anders Winnberg (ledamot) (ledamot) (suppleant) (suppleant) (medlemsadm.) Från årsmötet 18 mars 2012 Årsmötet samlades i Slottsskogsobservatoriet med sjutton medlemmar närvarande. Det blev inte några stora förändringar i styrelsen, trots en ambition att få en föryngring till stånd. Några ledamöter hade ett år kvar på sin mandattid. Namnen på de valda styrelsemedlemmarna finns ovan på denna sida. Under året har medlemsantalet uppgått till omkring 130 personer, beroende på när medlemsavgifterna betalats in. En fortsättning på kursen i grundläggande astronomi, som startade i januari, planeras upprepas till hösten 2012. Ordföranden har genom sina många kontakter engagerat mycket intressanta föreläsare. Totalt har åtta föreläsningar givits samt fyra visningar i klubbobservatoriet. Mötet beslutade att från 2013 höja medlemsavgiften med 50 kr per år, utom för ungdom, som är under 20 år gamla, för vilka avgiften ligger fast på 100 kr. Den ekonomiska redovisningen anger att likviditeten varit stabil under året. Klubbens hemsida har numera runt 2500 besök varje månad. Aurora har utkommit med fyra nummer under året i en upplaga på runt 150 exemplar. Klubbobservatoriet har under året genomgått en fortsatt modernisering av spaltluckorna i kupolen och teleskopen har renoverats och kompletterats. Visningsverksamheten återupptogs under hösten och fortsätter nu under våren med ytterligare fyra visningar.
4 KALENDARIUM Om inget annat anges, hålls föredragen i Hörsalen, Slottsskogsobservatoriet Adress: Björn Hedvalls stig Det är inga planerade visningar under sommarmånaderna. Höstens program redovisas i nästa nummer, som utkommer i början av september. Hemsidan har alltid de mest aktuella uppgifterna. Skulle något speciellt hända av astronomiskt intresse, så annonseras också det på hemsidan. Hittills är följande föredrag inbokade under hösten, men det kommer fler. Kolla klubbens hemsida! 16 sept. kl. 14:00 Vega - En stjärna med förvånande egenskaper. Professor Göran Olofsson, Stockholms Universitet 7 okt. kl. 14:00 Föredrag: Vatten i stjärnbildningsområden - Tre år med det rymdbaserade teleskopet Herschel. Doktorand Per Bjerkeli, Onsala Rymdobservatorium 18 nov. kl. 14:00 Föredrag: Astrofotografering från Alingsås med en liten refraktor Amatörastronom Robert Wahlström ASTRONOMINS DAG (OCH NATT) Populär Astronomi, SAS tidskrift, skriver: Den första Astronomins dag och natt blir lördagen 13 oktober 2012. Tanken är att den återkommer varje år, kanske blir det andra lördagen i oktober. Vi utvärderar efter första omgången! Astronomins dag och natt koordineras av Svenska Astronomiska Sällskapet. En riktig hemsida kommer snart. Under tiden se Populär Astronomis nyhetsnotis och det första förslaget. Vill du eller din förening ordna ett evenemang? Alla är välkomna att ordna astronomiska evenemang: föreningar, individer, forskare och amatörastronomer, företag, institut, skolor och högskolor. Har du en idé eller en plan? Slå en signal till Jesper Sollerman, ordförande för Svenska Astronomiska Sällskapet, tel. 08 5537 8554, epost jesper@astro.su.se. Eller ta kontakt via Svenska Astronomiska Sällskapet på Facebook.
Rapport från klubbobservatoriet, maj-2012 5 Visningar: Visningsverksamheten rullade vidare under våren med fyra inplanerade visningar. Under nästa säsong så kommer antalet visningar att utökas från 7 till åtminstone 10 visningar. Siktet är inställt på ytterligare utökningar av antalet visningar. Nytt schema kommer i nästa nummer av Aurora. Det kommer också att finnas tillgängligt på hemsidan. Vi skulle också vilja uppmana er medlemmar som kan tänka sig att ställa upp som visningsledare, att höra av sig till mig eller någon annan i styrelsen. Vi behöver bli fler och kraven är inte speciellt höga. Arbetet är ideellt. Huvudsaken är att man tycker att det är kul, så brukar det bli bra i slutändan. Dagens visning? Under våren fick vi flera förfrågningar om vi kunde ta större grupper på ca 20-25 personer. Vi har bestämt oss att tillsvidare inte erbjuda visningar för den storleken på grupperna p.g.a. att vi inte har kapacitet att göra det på ett bra sätt. Vi hänvisar istället till Slottsskogsobservatoriet som har bättre förutsättningar. Lahallsobservatoriet kan t.ex. inte matcha Slottsskogsobservatoriet när det gäller bekvämlighetsanordningar och aktiviteter när vädret är dåligt. På Lahall finns endast ett utedass, en slipprig stig, ingen värme och inget vatten. Om t.ex. någon skulle halka i vattenpölen i början av stigen så får man stå med blöt fot i kylan. Det är också väldigt lätt att halka på stigen upp. Väl uppe i kupolen kan man inte ta in alla på en gång utan måste dela upp besökarna i 2-3 grupper. Helst skulle man vilja ha ytterligare ett teleskop tillgängligt
6 på utsidan. Problemet kan vara att förflytta grupper i mörkret utan att någon snubblar och slår sig. Terrängen är mycket brokig. Nåja, detta är praktiska problem och kan säkert övervinnas så småningom. Tillsvidare kommer vi att begränsa gruppstorlekarna till 10 personer. Venuspassagen: Vid soluppgången den 6 juni kan vi beskåda det ytterst sällsynta naturfenomenet att planeten Venus passerar rakt framför solskivan. Efter egna studier i datorprogrammet Stellarium (är lite nybörjare här) har jag funnit att solen bör gå upp ca 04:23 vid Lahall. Eftersom passagen startat flera timmar tidigare så återstår knappt 35 % av den för vår del. Detta tar ca 2 timmar och 26 min och avslutas ca 06:49. Problemet vid Lahall är att här finns ganska mycket träd i denna riktning och det lär inte vara möjligt att såga ned alla dessa. Därför kan vi inte utlova att det går att se något ifrån Lahall. När detta nummer kommer ut kommer det att finnas ytterligare information på hemsidan om detta. Så håll utkik där. Skadegörelse: Tyvärr så har vi råkat ut för åverkan på ett av fönstren till servicehuset. Rutan har krossats, dock bara den yttersta rutan. Man har även karvat ordentligt i undre delen av fönsterkarmen. Vi får hoppas att detta bara är en enstaka händelse och att vi inte ska behöva hamna i samma situation som Slottsskogsobservatoriet.
7 Visningsledarträff: Den 1:a maj träffades vi några stycken för lite avstämning av vad som varit och vad som kan tänkas hända framöver. Vi installerade en begagnad IKEA-hylla av modell Expedit samt tre korglådor. Här kan man förvara kapellen till teleskopen, sittdynor, eget bagage mm. Det lilla flyttbara laptopbordet med okularlåda och lampa med röd belysning är nu klart och kan beskådas på bilden nedan. Därmed har en Dobsonhörna skapats i ett runt kupolrum. (Vits!) Vi mätte även upp fokusutsticket från tuben. Meningen med detta är att undersöka om det är möjligt att få plats med ett vinkelprisma mellan tuben och binoviewern. Det skulle i så fall bli ett stort lyft ur bekvämlighetssynpunkt. Hittills har vi endast haft tillgång till rakt tittande med denna, vilket kan medföra att man ibland får sitta på golvet. En modifiering av solfiltret till refraktorn diskuterades också. Ett nytt Baaderfilter är inköpt och ska monteras i hållaren till refraktorn. Förhoppningsvis ska vi också kunna utvinna bitar som räcker till sökare och ledtub. Träffen avslutades med fika ute i den härliga vårsolen.
8 Dobsonteleskopet: För att kunna utnyttja detta teleskop effektivare så finns planer på att hänga upp det på motviktssidan på det befintliga stativet i kupolen. Fördelen med detta skulle vara att man då kan utnyttja drivningen samt pekhjälpen från cirklarna. I framtiden hoppas vi även kunna montera digitala cirklar på stativet. Med denna konstellation skulle man snabbt kunna hitta många Deep Sky-objekt under ett kvällspass. En trevlig kombination av f-tal erhålls också då refraktorn har ett f-tal på 15 och Dobsonteleskopet har ett på 4,5. Någon har påpekat att lagren skulle kunna skadas om man hänger på mera vikt. Vår bedömning är ännu så länge att det finns mycket överkapacitet att ta av här. Dessutom så plockar man bort det antal motvikter som motsvarar teleskopets vikt och därmed uppstår ingen viktökning. En modell av Dobsonteleskopet i skala 1:1 har redan tillverkats och hängts upp (en så kallad fattigmans-cad ).
9 Det här gjorde vi för att undersöka om tuben går fri från pelaren i alla lägen, hur högt kan okularet hamna och kan man möjligen titta ut genom kupolöppningen med båda teleskopen samtidigt. Svaren blev att okularet kan komma väldigt högt upp och tuben kan gå emot pelaren. För att motverka detta så bör tuben sitta längst ut på axeln och den har hängts upp med mycket bakvikt. Det bidrar till att motverka nämnda nackdelar. För att ytterligare motverka detta så finns en ide om att låta tuben vara både vridbar och skjutbar. Genom att låta tuben vara skjutbar i längdled ca en halvmeter, så kan man flytta fram den när bakänden vill gå emot pelaren samt flytta ned den när okularet kommer högt upp. Genom att man även kan vrida tuben runt så kan man alltid se till att okularet hamnar bekvämt till. För att genomföra detta krävs bl.a. en ny tub och en ny spegelhållare. Tyvärr så kan man inte se ut genom kupolöppningen med båda teleskopen samtidigt, men det är av mindre betydelse. Spännande fortsättning följer. Nästan allt är möjligt Göran Kajler, föreståndare
10 Jupiter under ganska dåliga förhållanden. Planeten ligger nästan längst ifrån oss. Dessutom var seeingen dålig. Datum: 2012-02-13. Foto: Gunnar Sporrong Kamera: Meade - Lunar and Planetary Imager. Saturnus igen. Foto: Gunnar Sporrong Kamera: Meade - Lunar and Planetary Imager
SKAPA PROFESSIONELLA KARTOR FÖR DINA OBSERVATIONER GRATIS Efter en idé från en artikel av Alan Goldstein publicerad i marsnumret 2012 av Astronomy. Sammanställd av Jan-Gunnar Tingsell Till långt fram på 1980-talet hade amatörastronomer begränsad möjlighet att få tillgång till resurser för att göra djuprymdsobservationer. Det som fanns var NGC-POSS (National Geografic Society Palomar Observatory Sky Survey). Den var både dyr och tung. 1872 fotografiska negativ förpackade i tre lådor, som vägde runt 70 kg! Internet har gjort det möjligt att få tillgång till mer eller mindre skräddarsydda sökkartor av svårlokaliserade nebulosor och galaxer. Alla amatörer med access till World Wide Webb har en väg in till detaljerade kartor med information, samma som professionella astronomer använder. Speciellt gäller det två hemsidor: NED (NASA Extragalactic Database) och SIMBAD (Set of Identifications, Measurements and Bibliography for Astronomical Data). NED (http://ned.ipac.caltech.edu) passar bäst för att hitta galaxer. Databasen innehåller över 167 millioner objekt med såväl bilder som en mängd övrig information och referenser. 11 SIMBAD (http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/) innehåller 5,4 millioner objekt och har en inriktning mot objekt i Vintergatan, även om många galaxer också finns med. Båda databaserna ger, förutom bilder i olika våglängdsområden, information om position, spektra, ljusstyrka, utsträckning m.m. En nackdel kan vara att de flesta bilderna ligger i FITS-format (Flexible Image Transport System), vilket är den standard för astronomiska bilder som stöds av både NASA och IAU. Dessa filer innehåller möjlighet att skicka med kompletterande information förutom själva bilden. En förteckning över program som stöder FITS och som kan konvertera till andra vanligare format finns exempelvis på: http://www.phy.duke.edu/~kolena/ima gepro.html SAKNAR DU STJÄRNORNA? När dagarna blir ljusare och stjärnhimlen bleknar bort i sommarnatten, kan man ändå studera Vintergatan i olika våglängdsområden allt från radiofrekvenser till gammastrålning. Gå till www.chromoscope.net välj svensk text, justera reglaget till höger i bilden och +/- för att zooma bilden. Du kan känna dig som en superhjälte med röntgensyn. En mycket intressant bild.
12 Att förbättra en hundkoja Ulf Jonsson Visst är det lite krångligt att behöva transportera sig till en bra observationsplats, lasta ur all utrustning, montera och polinställa, för att sedan stå och frysa i flera timmar. När man sedan är som mest trött och frusen ska allt monteras ner och transporteras hem, helst utan att man glömmer något (dyrt) kvar på platsen. Sådana gånger längtar man efter ett eget observatorium. När jag för ca tre år sedan köpte ett fritidshus några mil norr om Luleå, insåg jag potentialen. Den förre ägaren var jägare och hade en stor hundgård med en rejäl, timrad och varmbonad hundkoja (storlek som en Friggebod). Jag fick en idé som jag testade genom att möblera en skalenlig ritning för att se om utrymmet skulle räcka för att bygga om hundkojan till ett observatorium. Det var möjligt om jag valde jag inriktningen Enkelt och Billigt. Turligt nog stod hundkojan på en betongplatta så den är förhållandevis stabil. Utvecklingen till observatorium skulle bestå av två steg: 1. Göra taket flyttbart. 2. Bygga en pelare för att slippa ett trebent stativ i det trånga utrymmet. Observatoriet i Gussö utanför Luleå.
Steg 1 genomfördes genom att det gamla taket monterades ner, tillsammans med gavelspetsarna och två av takbjälkarna ersattes med klenare dimension och de överblivna, kraftiga, fick bli utliggare att rulla över taket på. Två stolpar och två färdiga, 70 cm, betongplintar med justerbar stolpsko fick bli den bärande konstruktionen. Det översta lagret av timringen kompletterades med brädor för styrning av hjulen när de rullar på väggarna och utliggarna. Det demonterade taket satte jag ihop igen på en träram med hjul på varje sida. För att låsa fast taket monterade jag lämlås från en släpvagn invändigt i varje hörn. För att minska risken för att snö driver in i skarven mellan taket och väggarna täckte jag glipan med en remsa av tjärpapp. 13 Steg 2 genomfördes efter att ha använt observatoriet under en vinter med trebent stativ. Ett järnrör med 20 cm diameter och flänsar med borrade hål (överskott) kapades och svetsades ihop igen i lagom längd. Det hela bultades fast i bottenplattan, målades svart och fylldes med sand för att minska vibrationerna. Konstruktionen tar mycket mindre plats än stativet och medger praktisk ledningsdragning, även om det inte blev så vibrationsfritt som jag hoppats. Elektricitet fanns redan indraget i stugan så det var bara att komplettera med fler och bättre placerade uttag för att slippa löst liggande sladdar till lampor, dator, nätaggregat till teleskopet, radio mm. På golvet la jag en grov utomhusmatta av svart plast eftersom golvet annars lätt blir halt när man drar in snö. Kablarna mellan datorn och elnätet drog jag under golvet och upp längs piren eller tillfälligtvis under plastmattan när någon ny funktion skulle provas ut.
14 Det är lite trångt men det går att vara upp till fem personer samtidigt om man tar det lite försiktigt när man byter plats men med fem är det inga problem. Den montering jag använder är en Celestron CGEM och på den sitter normalt en Orion Optics ODK10 (Optimised Dall Kirkham) 250 mm, brännvidd 1700 mm (f/6,8) med en William Optics Megrez 80 som guidetub. ODK10 är avsedd för foto men fungerar bra även visuellt. Konstruktionen innebär att den har korrektionslinser inne i strålgången, mellan sekundärspegeln och okularet, i stället för vid ingången till tuben som i en Cassegrain. Det gör hela tuben lättare (12 kg) och mindre känslig för fukt. ODK10 får ibland ge plats för min William Optics FLT-110, främst när jag vill ha lite större synfält. En PC med Internet-anslutning ryms naturligtvis också. Ulf Jonsson
En bild från Astronomdagarna i Göteborg 2011. GAK:s ordförande, Christian Vestergaard, på promenad i LOFAR-stationen vid Onsala Rymdobservatorium. Foto: Claes Göran Carlsson 15 Venus fotograferad med en Meade Lunar and Planetary Imager från Slottsskogsobservatoriet 23 mars 2012. Bilden är taget i blått, grönt och rött ljus med gult som luminansbild. Bilderna är kombinerade i Photoshop.
16 VENUSPASSAGE PÅ NATIONALDAGEN När solen går upp den 6:e juni i år, vilket sker omkring 04:15 i göteborgstrakten, har planeten redan passerat som närmast solskivans mittpunkt kl. 03:30. Befinner man sig norr om polcirkeln kan man följa hela passagen, vilken startar strax efter midnatt (om vädret tillåter förstås). Kl. 06:37 når Venus fram till solskivans kant och 06:54 är skådespelet slut. Försover du dig får du vänta till år 2117, då det är dags igen!! Observation från Sjömanstornet! Denna gång tar vi med teleskop till Sjömanstornet (bakom Sjöfartsmuseet). I sjöfartstornet finns begränsat med plats. Vi kan inte ta emot fler än 30 personer. Föranmälan är tyvärr ett måste och anmälan är bindande. Anmäl dig på: slottsskogsobservatoriet@gmail.com Ange adress och telefonnummer. Om du uteblir och vädret är bra fakturerar vi beloppet i efterhand. Du kan avboka senast 22 maj. På det viset kan vi sälja din plats till dem som står på kö. Finns platser kvar samma morgon så gäller drop in. Ring vår telefonsvarare för besked. 031-12 63 00 Insläpp sker: 04.00-04.05 05.00-05.05 06.00-06.05 Pris: 100 kronor. Skulle du komma och det blir mulet kostar besöket endast inträde i sjömanstornet (50 kr). Förbered dig på en fantastisk morgon med soluppgång över vår vackra stad! SOMMARSOLSTÅNDET inträffar den 21 juni kl. 01:09. Dagen blir den längsta under året och mitt på dagen når solen högre än någon annan dag under året. Eftersom sommarsolståndet inträffar för kl. 12:00 så är det natten före, mellan 20:e och 21:a, som är kortast.
Vad är Sponsornet? 17 På klubbens hemsida finns länkar till Sponsornet. Varför gör vi reklam för dem? Sponsornet AB samarbetar med ett stort antal företag, vilka genom sitt samarbete med Sponsornet ger föreningar del i intäkterna. Samarbetet med Sponsornet är kostnadsfritt och GAK har en egen sida med länk från klubbens hemsida. Alla anslutna företag kan man handla hos och samtidigt stödja klubben. Du handlar till företagens ordinarie priser, så det blir ingen merkostnad (inte heller billigare) för dig att stödja GAK. Genom Sponsornet kan du handla från flera stora näthandelsföretag t.ex. hemelektronik, telefoni, bredband, kläder, resor, musik, filmer, kosmetika, kontaktlinser och mycket mera. Så här gör du för att stödja GAK: gå till GAK:s hemsida klicka på symbolen SPONSORNET Du kommer till en sida med Välkommen till Göteborgs astronomiska klubbs sponsorgalleria leta fram det företag Du vill handla från följ länken dit (det är viktigt att gå den här vägen för att få sponsorbidraget registrerat på GAK:s konto) När det sammanlagda bidraget överstiger 200 kr överförs det automatiskt till klubben en gång per år. Det är därför värdefullt för klubben om du och dina vänner handlar så här nästa gång ni beställer varor över nätet.
18 Bifrostobservatoriet utanför Mariestad Sommaren 1942 byggde en av mina skolkamrater, Gunnar Georgsson och jag själv några kilometer utanför Mariestad den första enkla versionen av det observatorium vi skulle komma att kalla Bifrostobservatoriet. Det har nu gått nästan sjuttio år sedan detta bygge. Och jag hoppas att i det närmaste sju decenniers kontinuerliga arbete med och på Bifrostobservatoriet kan anses vara ett godtagbart motiv för denna artikel. Bifrostobservatoriets första inkarnation blev både en mycket enkel och kortvarig historia. Redan sommaren 1943 måste vi montera ned observatoriet, där vi endast använt handhållna instrument men med nybörjarnas fascination och stora entusiasm. Verksamheten förlades nu till mitt föräldrahem, Ängsbytesgatan 4, en villa min far byggt på tjugotalet, således med en stor trädgård som lämpligt nog var placerad söder om huset. Så småningom monterade jag här mitt första teleskop, en hemmabyggd 15- centimeters reflektor under ett enkelt skydd som nu hedrades med beteckningen "Bifrostobservatoriet" i en medveten avsikt att bevara kontinuiteten i väntan på värdigare framtida versioner. Mitt föräldrahem var beläget nära Mariestads centrum, men detta inverkade föga på observationerna eftersom den tidens ljusföroreningar var obetydliga i småstäder. Därtill kunde krigsårens mörkläggningar utnyttjas.
19 Så småningom kom jag till Uppsala, observationsverksamheten måste skäras ned, men jag fick tillstånd att hysa min reflektor i en av Uppsalaobservatoriets mindre observationspaviljonger, och jag kunde i viss mån använda reflektorn och viss kamerautrustning. Man kan möjligen säga att Bifrostobservatoriet tillfälligt var inackorderat. 1954 organiserade min blivande fru, en studerande vid Uppsalaobservatoriet, Ulf Linderoth och jag själv en solförmörkelseexpedition till Kragenäs på västkusten. Vi tog bl.a. med oss min reflektor (för fotografering av protuberanserna) och en kamera jag byggt speciellt för en serie fotografier av koronan. Vädret gynnade oss och hela fotograferingsprogrammet lyckades ganska väl. Men viktigare var nog att jag blev god vän med bl.a. en av deltagarna i en tysk expedition i grannskapet. Den sedermera välkände men tyvärr numera bortgångne optikern Dieter Lichenknecker. Han lovade att åt mig slipa optiken för ett större spegelteleskop. Så småningom levererade han också en 38 cm parabolisk huvudspegel (brännvidd 2, 5 m), ett par planspeglar och ett par cassegrainspeglar för brännvidderna 7,4 och 11, 3 m. Instrumentet kom att färdigställas först nästan tio år senare, men detta blev början till en utveckling för Bifrostobservatoriet som jag varken förutsett eller planerat. Efter hemkomsten från solförmörkelseexpeditionen kom min fru och jag att bosätta oss i Börje utanför Uppsala. Jag började nu här bygga en tredje version av Bifrostobservatoriet. Det blev först ett enkelt skydd för femtoncentimeters reflektorn med bortfällbart tak och utfällbara väggar. Därnäst ett vridbart hus med uppfällbara takhalvor och slutligen en sfärisk, vridbar kupol. Nu hände att jag sånär hade lurat den astronomiska världen med ett falskt meddelande om en nova - en otydlighet på en observationskarta för en variabel stjärna (jag hade sedan många år observerat variabler inom ramen för den danska Astronomisk Selskabs program) lurade i sin tur mig. Jag fastställde att jag behövde en tillförlitlig stjärnkarta som nådde ganska svaga magnituder. Så jag framställde en fotografisk stjärnkarta med en liten dubbelastigmat (25 mm:s öppning, 12 cm brännvidd) på en pankromatisk emulsion. Kartan kom därigenom att någorlunda visuellt representera stjärnor ned till mellan elfte och tolfte magnituden och ner till deklinationen -20 grader. Kartan såldes i några tiotals exemplar i form av fotografiska förstoringar (främst till amerikanska amatörer). Sedan kartan omtalades i tidskrifter kom jag i kontakt med Bernth Malm, astronomiintresserad byggnadsingenjör och sedermera forskningsingenjör vid Uppsalaobservatoriet. Bernth och jag byggde sedan gemensamt 38 cm reflektorn i Upplands Bälinge någon mil nordnordväst om Uppsala, dit jag flyttat. Observatoriet kom att omfatta en 5,5 meters kupol för trettioåttacentimetaren, ett par mindre kupoler för bl.a. min 15 cm reflektor med en liten påhängd schmidtkamera (vars optiska element jag fått av Lichtenknecker), och en stationsbyggnad som till slut blev c:a 100 kvadratmeter stor, med en välutrustad mekanisk verkstad, arbetsrum, förråd m.m. Man kan säga att detta blev möjligt dels genom att vi gratis fick det mesta av materialet för teleskopet och byggnaderna av ett antal olika firmor. Och dels för att vi hade bestämt oss för och lyckades genomföra att alltid -oavsett temperatur och nederbörd och andra
20 omständigheter arbeta en veckokväll och lördagsförmiddagen. Det hela måste förstås utföras på fritiden. Vi fick mer eller mindre tillfälligtvis flera olika medhjälpare, och så småningom anslöt sig permanent läraren John Brusell och Lars Lundin (den senare en tid forskningsingenjör vid Uppsalaobservatoriet). Av flera skäl flyttade jag tillbaka till Mariestad med min familj 1977. Skälen saknar intresse i detta sammanhang men klimatet i trakten är astronomiskt sett betydligt bättre än på de flesta andra håll i landet. Trettioåttacentimetaren och mina övriga instrument "riktigt" observatorium var jag inställd på att den femte versionen av detta skulle bli enkla skydd. Men medan jag letade efter en lämplig plats för Bifrost träffade jag personer som tyckte idén med ett observatorium var spännande och intressant och som lovade att hjälpa mig med uppförandet. Jag ritade en byggnad för en femmeters kupol för 38 centimeters reflektorn vid västra gaveln och ett lika stort vid östra gaveln för en 36 cm reflektor som jag höll på att bygga. Samt utrymmen för bl.a. en mekanisk verkstad, mörkrum och arbetsrum. Bifrost hade ännu en gång bestämt sig för att bli mycket mer än vad jag tänkt mig! Byggnaden började uppföras våren 1978 i Lugnås inte fullt en mil sydväst om Mariestad på en utmärkt väl skyddad plats i en praktiskt taget helt ljusföroreningsfri omgivning. Vi bildade nu Mariestads Astronomiska Klubb, åtta medlemmar stor - till min förvåning skulle det snabbt bli mycket större, men mer om detta senare. Flera klubbmedlemmar hjälpte till med byggandet, givetvis alltjämt ett ideellt fritidsarbete, och det blev naturligtvis att överföra observatoriet i klubbens ägo (även om jag behöll instrumenten som mina för att på olika sätt stå till klubbens förfogande). Trettioåttacentimetaren togs på nytt i bruk i april 1980. En byggnad med bl.a. en föreläsningssal har senare byggts, i detta fall utan min medverkan, men jag har i stället byggt en 60 cm reflektor och en gemensam montering för denna och 38 cm teleskopet samt en sju meters kupol av nio meters höjd ("Norra kupolen") för denna dubbelreflektor. Sextiocentimetarens huvudspegel har slipats av den i Frankrike bosatte belgaren optikern Dany Cardoen. Teleskopet är första hand avsett för fotografisk och elektronisk (CCD) -avbildning. Men Sven O. Rehnlund har slipat en newtonspegel (lillaxel 16 cm) åt mig så att teleskopet även kan användas visuellt. Test har visat att båda de optiska elementen är av allra bästa kvalité. Projektet med 60 cm teleskopet och dess kupolbyggnad har varit mitt personliga projekt - för att inte förskräcka klubbmedlemmarna! - men jag har fått god hjälp vid kritiska tillfällen. Jan Johansson har hjälpt mig med en del svetsningsarbeten på monteringen, Martin Furuhed har byggt teleskopets elektronik och bl.a. Magnus Johansson har hjälpt till med byggnaden. Klubben har köpt ett 46 cm teleskop som medlemmarna grundligt byggt om. Man har byggt en 32 cm newton/cassegrainreflektor särskild avsedd för undervisning i konsten att hantera ett teleskop och för visningar, samt ett 25 cm Dobsonteleskop. Bland dem som gjort särskilt betydande insatser för Bifrostobservatoriets version nr. 5 vill jag särskilt nämna Bertil Svensson, Magnus Johansson samt Urban Jacobsson. Alla tyvärr numera bortgångna, samt bl.a. Werner Hernek, Lennart och Jan Johansson, Martin Furuved, Rolf Bergblom, Nils Litsne och några av medlemmarna i Kumla Astronomiklubb.
21 Den omständigheten att vi bildade en förening som kom att innebära att en helt ny dimension lades till mitt astronomiintresse, nämligen en oväntad, lärorik och kolossalt rolig typ av kontakt med människor som normalt inte alls funderar över astronomiska ting. Visningar för föreningar, skolklasser och andra grupper har nämligen kommit att bli en viktig del av klubbens verksamhet. Trycket på oss i detta avseende har emellanåt varit så stor att vi fått problem. I bland har visningskön varit mer än ett år lång! Förutom visningar anordnar vi i allmänhet tre föreläsningskvällar per termin. Ofta har vi då nöjet att se en professionell astronom som vår föreläsare och det gläder oss mycket att professionella astronomer beredvilligt kommer till oss. Vi har också anordnat kurser i olika ämnen och jag hopps alla läsare av Asterisken* känner till våra årligen återkommande begivenheter, "Träff Under Stjärnorna" för i princip all världens astronomiintresserade samt "Midvinterfesten" för, i princip, klubbmedlemmar. Vi kan glädja oss åt att alla våra arrangemang drar väldigt många deltagare. Rune Fogelquist Mariestad
22 Konjunktionen Månen Venus Jupiter Jan-Gunnar Tingsell Jag har försökt att med en relativt enkel kamera (typ pocketkamera) dokumentera konjunktionen mellan Venus, Jupiter och vår egen måne. Eftersom jag inte har någon större vana att fotografera stjärnhimlen tog jag ett stort antal bilder med olika exponeringar. Här är delar av resultaten. Tidsangivelserna är i svensk normaltid! Datum: 2012-03-25.
23
24 Om du har möjlighet att göra manuell inställning så lönar det sig att experimentera. Automatiken klarar inte astrofoto särskilt bra.