Årgång 36 Nr 1, mars Medlemstidning för Göteborgs Astronomiska Klubb

Transkript

1 Årgång 36 Nr 1, mars 2012 Medlemstidning för Göteborgs Astronomiska Klubb

2 2 Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb blir du enklast genom att betala in 200 kronor till plusgirokonto: ungdom till och med 19 år: 100 kronor familj: 300 kronor skola/bibliotek/institution: 500 kronor* Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)! Som medlem får du: - tillgång till klubbens bibliotek - gå på 3-4 populärvetenskapliga föredrag per termin - gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke - komma med på star parties på olika ställen i landet - rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och Svensk Amatörastronomisk Förening (SAAF) Är du inte medlem så passa på att betala redan idag. Medlemskapet gäller ett år från det datum du betalar! Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar grundavgift till GAK ) Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 200:- (ordinarie avgift 240:- ) Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år. Hemsida: Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 150:- (ordinarie avgift 220:- ) Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger mängdrabatt. Hemsida: * Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information! E-postadresser: ordforanden@goteborgsastronomiskaklubb.se Bidrag till denna tidskrift kan sändas till aurora@goteborgsastronomiskaklubb.se Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst! Från och med i år kan du läsa AURORA via hemsidan. - Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan. - På Aurorasidan hittar du texten: Som medlem kan du läsa de senaste numren via denna länk (kräver - Klicka på länken. I år (2012) skall du ange medlem och lösenordet st10iii Nästa nummer beräknas utkomma i början av juni MANUSSTOPP: 1 maj 2012

3 3 GAK:s STYRELSE: Christian Vestergaard Claes-Göran Carlsson Jan Persson Jan-Gunnar Tingsell Göran Kajler Olof Karmedal Ingemar Ewaldz (ordf.) (vice ordf.) (kassör) (sekr.) (obs.-förv.) (ledamot) (ledamot) Gunnar Sporrong Sven-Göran Lätt Joaquin Vijil Christer Brattås Hans Almgren Saied Amini Anders Winnberg (ledamot) (suppleant) (suppleant) (suppleant) (suppleant) (suppleant) (medlemsadm.) ÅRSMÖTEN Söndagen den 18 mars 2012 är det dags för årsmöten. Kl. 12:00 årsmöte med Slottsskogsobservatoriets Vänner Kl. 13:00 årsmöte med GAK Kl. 14:00 professor Kjell Eriksson håller föredrag om AGB-stjärnor. Alla medlemmar inbjudes att delta! Årsmötet Föredragningslista (GAK) 1. Årsmötets öppnande 2. Val av ordförande och sekreterare för årsmötet 3. Fråga om mötet är utlyst i enlighet med stadgarna 4. Val av två personer med uppgift att tillsammans med mötesordföranden justera protokollet för årsmötet 5. Styrelsens verksamhetsberättelse 6. Ekonomisk redovisning för år Revisorernas berättelse för verksamhetsåret Fråga om ansvarfrihet för styrelsen 9. Val av ordförande och styrelseledamöter 10. Val av två ordinarie revisorer 11. Val av klubbens firmatecknare 12. Medlemsavgift för 2013 ( Förslag: oförändrad 200:- för vuxna, 100:- för ungdom t.o.m. 19 år, 300:- för familj) 13. Övriga frågor 14. Årsmötet avslutas

4 4 Studiecirkel En nybörjarcirkel i astronomi startar i slutet av april med fortsättning i september. Den kommer att gå på tisdagar mellan och (+/- 10 minuter). Kursboken heter Populärt om Astronomi och är skriven av Mikael Lerner från Onsala Rymdobservatorium. Den kan köpas på Slottsskogsobservatoriet för 80 kronor. Anmälningar prioriteras i kronologisk ordning. Du får information om startdatum när du anmält dig. Innehåll: 1. Solen, enda stjärnan vi kan studera i detalj. 2. Stenplaneterna, Merkurius, Venus, Jorden, Månen, Mars och asteroiderna. 3. Klimatet och astronomin, lite om atmosfärer. 4. Gasplaneterna Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus. 5. Kometer och plutoider och lite om hotet mot Jorden. 6. Stjärnors liv och generationsväxlingar. 7. Vintergatan och andra galaxer. 8. Liv i universum. 9. Kosmologi, universums historia. 10. Amatörastronomi för nybörjare. Denna fantastiska vädersol fotograferades av Kurt Steffner i december Halofenomenet är ganska vanligt men sällan så här tydligt. Det orsakas av sexsidiga iskristaller, vilka reflekterar solljuset så att en 22-gradersring kan bildas runt solen. Om denna ring hamnar nära horisonten bildas så kallade vädersolar eller solhundar. Kan i sällsynta fall observeras även vid fullmåne.

5 KALENDARIUM Om inget annat anges, hålls föredragen i Hörsalen, Slottsskogsobservatoriet Adress: Björn Hedvalls stig 5 5 febr & (18) februari 18 mars & (17) mars 15 april & (14) april 13 maj 2012 Stjärnhimmelsvisningar vid Slottsskogsobservarotiet Se program på Slottsskogsobservatoriets hemsida! Stjärnhimmelsvisningar vid klubbobservatoriet. Datum inom parentes ska ses som reservdatum vid dåligt väder. Medtag ficklampa och varma kläder. 14:00 Föredrag: Infraröd astronomisk forskning med det rymdbaserade Herschel-teleskopet. (preliminär titel) Docent Kay Justtanont CTH/OSO Föredraget hålles på engelska. kl. 19:00 12:00 13:00 14:00 kl. 19:00 Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet Johan Linnér tel: visningsledare-2@goteborgsastronomiskaklubb.se Årsmöte SV Årsmöte GAK Föredrag: Kolstjärnor modell och verklighet, Prof. Kjell Eriksson Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet Johan Sandqvist tel: visningsledare-3@goteborgsastronomiskaklubb.se 14:00 Föredrag: Om konsten att mäta en miljard stjärnor - ESAsatelliten GAIA, Docent Ulrike Heiter, Uppsala universitet kl. 21:00 Stjärnhimmelsvisning vid klubbobservatoriet Göran Kajler tel: visningsledare-4@ goteborgsastronomiskaklubb.se 14:00 Föredrag: Sveriges första kvinnliga astronom. Hennes namn var Frida Palmér och disputerade på Lunds Observatorium Fil. dr Charlotte Sikö-Helin, ordförande i Hallands Astronomiska Sällskap

6 6 Rapport från klubbobservatoriet, jan-2012 Visningsverksamheten har åter kommit igång på klubbobservatoriet efter en tids frånvaro. Under hösten hölls tre visningar och under våren ligger fyra visningar planerade. Kalendern för dessa är upplagd på vår hemsida: Den senaste visningen hölls den 13 januari i år och hade 5 besökare. Visningsledare var Bengt Andrén och han var mycket nöjd med kvällen. Man började före utsatt tid för att hinna med Venus. Sedan tittade man på Jupiter, Orionnebulosan (M42) och senare på kvällen klev även månen upp. Det blev en lång kväll och kylan gjorde sig påmind mot slutet. Man hann även med några fotograferingsförsök genom refraktorn. Dels via en adapter för systemkamera, dels en bild på fri hand med en kompaktkamera. Den senare stod Bengt Andrén för och den kan beskådas här nedan. För övrigt kan nämnas att det varit ett par arbetsdagar under hösten där lite skräp och gamla möbler körts till tippen. Det har inhandlats två nya lagerhyllor samt ett antal backar som ska fyllas på med diverse grejer. En arbetsbänk med skruvstycke, verktygstavla och bra belysning ska inredas, så att man kan utföra en del servicearbete på plats. En ny observationspall med höj- och sänkbar sits har inhandlats på second hand och även en minisolstol för riktigt låga sittställningar har införskaffats. Ett laptop-bord har fått ny färg, trappan har fått halkskydd, klappstolar med frigolitdynor finns till besökare och det är mycket annat på gång. Motorerna till kupolens luckor är nu klara och har varit igång sedan tidigt i höstas. Två rejäla elektronikboxar med start- och stoppknappar har monterats och nu ska de bara märkas upp med textremsor. Sladdarna kommer också att kunna snurras ihop och läggas snyggt och prydligt i plastkorgar på kupolens insida. Dobsonteleskopet har försetts med en ny två tum Crayfordfokuserare och ett tvåtumsokular. Ett Baader solfilter

7 har också inhandlats och ska ersätta det gamla filtret som är defekt. Det blir ju en Venuspassage på nationaldagsmorgonen och det lär gå att beskåda den sista tredjedelen av denna vid soluppgången. Vi kommer naturligtvis att försöka observera detta från Lahall om möjligt. Naturligtvis måste man ha vädret med sig men det kan också finnas ett bekymmer med fri horisontlinje i denna riktning. Det är möjligt att skogen kan skymma så mycket att man inte kan se passagen. Vi får återkomma med information om detta längre fram och den kommer att läggas ut på hemsidan. Nästan allt är möjligt. Göran Kajler, föreståndare 7

8 8 Föreläsning I december 2011 höll professor emeritus Claes-Ingvar Lagerkvist ett föredrag i Slottsskogsobservatoriet om asteroider och småplanter i solsystemet. Följande citat liksom bilden nedan är hämtade från en sammanställning över svenska asteroider. 1 Claes-Ingvar Lagerkvist, planetary astronomer at the Uppsala Astronomical Observatory, well known for his observational work on shapes and spin properties of minor planets, particularly small ones. His research has also provided extensive astrometric data and has led to the numbering of six of his discoveries as of July An inspiring teacher with a great ability to stimulate the interest and research activity of young students, Lagerkvist has made important contributions to the popularization of astronomy in Sweden in recent years. Citation prepared by H. Rickman. Sista(?) bilden som togs med Schmidtteleskopet på La Silla, november 27, 1998 av kometen Hale-Bopp 1

9 Voyager 1 på väg ut ur solsystemet 9 Citerar Assi Süers blogg Läste precis ett inlägg som Universe today har skrivit. Det handlar om Voyager 1, en satellit som jag har skrivit om tidigare. Nu finns det nya uppdateringar kring den, satelliten som har rest i rymden sen 1977! Man kan nästan inte tro det, över 30 år i rymden! Den har rest väldigt långt, ca 133 AU (1 AU= km) och befinner sig i "stagnation region", vilket är regionen mellan den interstellära rymden och heliosfären. Med interstellära rymden menar jag då området som inte påverkas av solen. Heliosfären är då området där man fortfarande känner av solens magnetfält. Snart är den alltså utanför heliosfären och i rymden, och det är nu man vet hur det är mellan stjärnorna i rymden. Här finns det inget och inga krafter från solen som stör, precis som det är mellan alla stjärnor i rymden. Man tror att den kommer att passera denna gräns inom några månader eller till och med år. "The magnetometer aboard Voyager 1 has picked up an increase in the intensity of the magnetic field located within this stagnation field. Essentially the inward pressure from interstellar space is compressing the magnetic field to twice its original density. The spacecraft has also detected a 100-fold increase in the intensity of high-energy electrons diffusing into our solar system from outside this is yet another indicator that Voyager 1 is approaching the heliosphere." (Källa: Unversetoday) 2

10 10 RECENSIONER Jan Sandström A Field Guide to Deep-Sky Objects Michael D. Inglis Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN häftad, 278 sidor, pris: pund. Michael Inglis är engelsman (fattas bara, med det efternamnet). Till professionen astronom, men med ett djupt förflutet inom amatörastronomin. Bland annat som medlem i den förnämliga, engelska deep-sky föreningen Webb Society. Numera är han verksam som professor vid State University i New York. Den här boken kom i sin första upplaga 2007 och har väl egentligen blivit så värst mycket uppdaterad. Boken är helt enkelt en vägvisare till olika typer av objekt under ett kalenderår. Lämplig för jordens alla latituder. Efter en introduktion till stjärnhimlen objekten, instrument och olika observationstekniker, så kommer själva katalogdelen. Den här boken innehåller inga stjärnkartor och praktiskt taget inga fotografier. Men däremot så är det uppdelad på en mängd kategorier som inte brukar förekomma när det gäller Deep-sky objekt. Förutom de traditionella såsom öppna stjärnhopar, galaxer och dylikt, så hittar vi listor för de ljusaste stjärnorna, de närmaste stjärnorna, olika spektralklasser, de rödaste stjärnorna och naturligtvis dubbel och multipelstjärnor. Objekten delas in i kategorierna lätta, medium och svåra. Uppgifterna som ges om objekten varierar verkligen. I en del fall fattas saker som man skulle vilja ha haft med. Ibland får man intrycket av att boken skulle ha mått väl av att innehålla lite mindre antal förslag och istället fler data om de som finns med. Ibland kommer helt förbluffande uppgifter som säkert bottnar i att Inglis är yrkesastronom. Jag tror att få amatörastronomer ute vid teleskopet bryr sig så värst mycket om att den och den stjärnan har starka absortionslinjer för silikon etc. Jag retar mig också på att Inglis när det gäller multipelstjärnor bara ger separationen mellan primärstjärnan och sekundären. Det intresserar åtminstone undertecknad höggradigt vad separationen till den tredje komponenten är när jag försöker observera en trippelstjärna. Bokens två sista kapitel av sju tar upp svåra objekt typ kvasarer och stellära svarta hål mm. Det sjunde avsnittet redovisar så objekt för blotta ögat. Här kan man nog säga att en del av dom som han inkluderar kräver mycket goda observationsförhållanden och likaledes en mycket god syn för att se med blotta ögat. Likaså undrar jag vad det egentligen ger att bara svagt kunna ana en ytterst ljussvag dimfläck med indirekt seende. Visserligen är ju det vad man ibland gör när man ägnar sig åt t.ex. ljussvaga galaxer med teleskopet, men när det gäller observationer med blotta ögat så är det väl rimligare att man i så fall investerar i en billig fältkikare.

11 11 Sammanfattningsvis: En del skönhetsfel, men ändå många fina tips av en erfaren observatör. Att boken kommer i en andra upplaga talar ju också för att den har sina förtjänster. Michael Inglis har också tidigare skrivit flera fina böcker som riktar sig till relativt erfarna amatörastronomer, exempelvis An Observers Guide to Stellar Evolution och år 2007, Astrophysics is Easy. Observing the Messier Objects with a Small, Telescope Philip Pugh Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN , häftad, 401 sidor, pris: pund. Handböcker för att observer de 110 objekten i den berömde franska 1700-tals kometjägaren Charles Messier, finns det gott om och här kommer ytterligare en. Den är skriven av den genomsnittligt erfarne engelske amatörastronomen Philip Pugh och handlar om att observera de 110 objekten med små instrument. Den visar vad vi kan vänta oss om vi observerar från norra Europa eller USA. De instrument som Pugh har använt är en Skywatcher Maksutov-Cassegrain med 5 tums öppning, Helios Stellar kikare 15X70 samt en Skywatcher Star Travel 80 Short Tube refraktor. Varje objekt beskrivs med hjälp av talrika fotografier av ytterst skiftande kvallite och tämligen värdelösa sökarkartor på 2-4 sidor. Om varje objekt får vi först allmän information, när Messier eller någon annan fann objektet etc. Därefter var och hur man ska hitta det, en liten faktaruta med objekttyp, RA och deklination samt magnitud. Därefter hur det ser ut i något av de ovan nämnda instrumenten, Charles Messiers originalanteckningar (översatta till engelska) om detsamma, hur man ska observera det samt eventuella, fotografiska detaljer. På det hela taget lämnar Pugh realistiska beskrivningar, ibland nästan lite i överkant negativa, av vad man kan förvänta sig. Under en mörk himmel kan man faktiskt med de instrument som står till buds se fler detaljer än vad han ger sken av. Men man känner igen mycket av sina egna vedermödor i början av karriären. Han verkar också vara en föreningsmänniska och utan tvivel har han och hans vänner trevligt när de är ute under den engelska natthimlen och observerar. Man känner också igen mycket av upptäckandets glädje och det ger hela framställningen charm. Jag har förvisso läst bättre och mera detaljerade observationshandledningar av Messierobjekt, men jag är ändå väldigt svag för den här lilla boken. En trevlig och lärorik minibiografi på 30 sidor över Charles Messier samt en rejäl ordlista i slutet av boken höjer värdet.

12 12 Celestial Delights Francis Reddy Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN , häftad, 438 sidor, pris: pund. Låt mig säga det direkt. Den här boken är tillsammans med Steinieckes Galaxies and How to Observe Them den bästa observationshandledning jag läst. Och tro mig, jag har hunnit med några. Denne eminente amerikan, Francis Reddy är vetenskapsskribent för Syneren Technologies Corporation, som i sin tur arbetar på kontrakt med NASA Goddard Space Center, så det är kanske inte att undra på att han är skicklig. Det här är till på köpet tredje, upparbetade upplagan av boken. Men det som är mest fascinerande med boken är helhetsintrycket. Reddy behärskar både det rent astronomiska, fysik och teknik, och inte minst är han mycket kunnig när det gäller folklore och myter kring de himmelska objekten och företeelserna. Därtill en duktig pedagog som kan lära ut med enkla ord och termer. Det här är en bok som både nybörjare och erfaren amatörastronom har mycket att ösa ur. På något sätt som man alltför sällan upplever så flyter det bara på naturligt att fortsätta att läsa när man väl har börjat. Boken är uppdelad på nio stycken väl illustrerade (med väl menar jag att det är rätt antal illustrationer och diagram samt skisser, i stort sett alla fyller sin funktion, men det är ändå texten som dominerar). Första kapitlet är en introduktion, där han sätter läsaren in i vad detta med astronomi och kosmologi menas och framförallt sätter in människan, både dagens nutidsmänniska och gårdagens i sitt rätta, kosmiska sammanhang, något som ofta missas. Därefter följer kapitel om månen, om Venus och Merkurius, samt ett avsnitt om soloch månförmörkelser. De nästa två kapitlen ägnas åt Mars, Jupiter och Saturnus samt deras viktigaste månar. Han hoppar faktiskt över de yttre delarna av solsystemet bortsett från kometer, helt enkelt för att det knappast är något som berör den genomsnittlige observatören. Därefter ett synnerligen intressant kapitel om stjärnbilder, där han refererar till Bradley Schaeffer, som har lagt ner ett stort arbete på att spåra de klassiska 48 stjärnbildernas rötter. Några är urgamla, men annars verkar det som om spåren leder till assyrierna för ungefär 3400 år sedan. Bokens två sista kapitel ägnas åt meteorer samt oförutsägbara saker som kan dyka upp på den vaksamme observatörens himmel. Dit räknas kometer, norr- och sydsken samt supernovor (och novor). Varje kapitel avslutas med referenslista och en tabell med nyttiga webbadresser. Men boken innehåller också fyra appendix om sammanlagt hundra sidor där alla intressanta företeelser från år 2011 t.o.m redovisas i tabellform och sammanfattningar för varje år. Händelserna redovisas månad för månad. Lägg till detta en astronomisk ordlista på 12 sidor allra längst bak. Massvis med skisser över planetpositioner, okultationer, stjärnkartor förhöjer boken ytterligare. Ska ni bara köpa en astronomibok under år 2012 så bör den här vara en mycket stark kandidat.

13 The Chemical Cosmos. Steve Miller Springer-Verlag, Heidelberg, 2012, ISBN , häftad, 248 sidor, pris: pund Den här boken fokuserar på kemin i universum och dess stora betydelse för hur det utvecklas. För utvecklas gör det, dynamiskt och egentligen med en rasande fart, även om det ur människans synvinkel kan förefalla evigt. Till allra största delen handlar det om molekyler, alltså ett flertal atomer ihopbundna med varandra genom elektronernas verkan. Men naturligtvis måste man ha ett någorlunda grepp om vad atomer är för att förstå molekylerna. Författaren Steve Miller, verksam vid University College of London ger kanske en väl ytlig bild av det, men å andra sidan undviker han skickligt att gå i kvantfällan dvs. beskriva kvantfysiken så noggrant så att det inte blir något kvar åt det övriga. Kvantfysiken spelar en stor roll för molekylers vibrationer och vridningar i och med att Heisenbergs osäkerhetsrelation inte tillåter någon molekyl, inte ens i de kallaste interstellära moln, att helt sakna rörelse. Molekyler är livsviktiga i stjärnbildningen för att ge ifrån sig energi under protostjärnans kontraktionsfas, detta tillsammans med magnetfält. Här spelar trippelvätemolekylen en avgörande roll genom att vara dels lätt att bilda, dels genom att vara reaktiv med andra molekyler och atomer. Efterhand som vi rör oss in mot vårt eget solsystem så tar kolmolekyler över allt mer, de är ju fundamentala för organiskt liv, åtminstone som vi känner till det. Fram till ungefär hälften av boken är det väldigt mycket kemi och kemiska bindningar, ibland blir det nästan som om Miller tappar bort det astronomiska sammanhanget bland alla valenser och bindningar, men å andra sidan är hans språk lättförståeligt och han tynger inte framställningen med en massa kemiska formler. Bokens senare del handlar mycket om vårt solsystem, dess skapelse, kometer och meteorer, Jupiter och sist hur livet uppkom på vår jord. Miller hinner också med en liten utvikning till extrasolära planeter. Boken innehåller också en detaljerad referenslista och lite bra webbadresser. Jag hade dock gärna sett en astronomisk ordlista med, då boken är avsedd för nybörjare inom det astrokemiska området och intresserade lekmän. Som en sådan får jag säga att den väl fyller sin plats och åtminstone jag själv, som ligger mera åt det astrofysikaliska än det astrokemiska, lärde mig en hel del nytt. Kan rekommenderas. 13

14 14 Astronomiska händelser år 2012 sammanställda av Assi Süer Nu har ett nytt år just börjat och det finns saker att se fram emot. Nedan hittar ni en astronomisk kalender med allt som kommer att hända i år. Jag hoppas att jag har fått med allt! Januari 3/4 (maximum) - Kvadrantiderna, ett meteorregn. Upp till 300 meteorer/h går att se om man har tur. Mars 3 - Planeten mars kommer att vara som närmast jorden. Passa på att gå ut med era teleskop Venus och Jupiter konjuktion. Himlakropparna kommer att vara väldigt nära varandra, och det går inte att missa. Missta dem inte för stjärnor April 15 - Saturnus kommer att vara väldigt nära jorden, vilket betyder fina astrofotografier och en mer detaljerad Saturnus genom okularet! Missa inte att observera den då! 22 (maximum) - Lyriderna. Ett meteorregn som man kan se varje år. Har man tur med vädret så kommer man att kunna se mellan st. /h 3 (maximum) - Eta-Aquariderna, också ett meteorregn. Upp till 300 går att se! Maj 20 - Solförmörkelse. Dock går det inte att se från Sverige, men runt Asien går det däremot. Juni 4 - Partiell månförmörkelse. Går att se endast från Asien, tråkigt nog. 6 - Venuspassage. Venus kommer att passera framför solen. Har ni ett solteleskop så kommer ni att kunna se en svart prick framför solen. Har ni inte ett så får ni projicera bilden på ett papper. Kommer att kunna ses runt kl 04:36 från Stockholm. Kommer att påminna er i förväg så att ingen missar detta. Är säker på att observatoriet kommer att ha öppet då. Annars ska jag se till att det är öppet. Augusti 6 - Marslandaren Curious kommer äntligen att landa på den röda planeten. 12 (maximum) - Perseiderna, vilket är ett meteorregn. Det går att se mellan st/h Neptunus är som närmast jorden. Har aldrig sett planeten med ett teleskop. Kanske hittar jag, och ni också, den i år?

15 15 September 29 - Uranus är som närmast jorden. Oktober 21 - Orioniderna. Ännu ett meteorregn med ca 40 meteorer/h November 13- Total solförmörkelse. Går bara att se kring Australien. 17- Leoniderna, vilket är ett meteorregn. Man kan se upp till stycken om man har tur! 27- Konjuktion mellan Venus och Saturnus. Planeterna kommer att vara nära varandra på himlen. 28- Penumbral månförmörkelse. Går att se från Europa. Vi kommer att kunna se den när månen går upp. December 3- Jupiter är som närmast jorden. 15- (maximum)- Geminiderna, ännu ett meteorregn. Går att se runt 100 st /h. HÄR ( hittar du en kalender med fler meteorsvärmar ifall du är intresserad. Vill du se jorden i HD? Titta på hotos/gsfc/ / sizes/m/in/photostream/ Some rights reserved by NASA Goddard Photo and Video

16 16 Den aktuella solstrykande kometen C-2011 W3 Lovejoy. Den här bilden och den på pärmens framsida är tagen på juldagen utanför Perth, Australien av Grahame Kelaher. Publicerade med särskilt tillstånd av Grahame Kelaher. Kometen eller Christmas Comet, som den populärt kallas, har kunnat ses endast från södra hemisfären. Kometens stoftsvans är på hela 22 grader.