19 IV:2 Järnvägsbebyggelsen Själva järnvägsbebyggelsen har genom årens lopp genomgått åtskilliga förändringar. En del hus har rivits, nya har uppförts. Det som finns kvar av den äldre bebyggelsen har oftast genomgått flera om- och tillbyggnader. Stationshuset var, då det byggdes 1875, en relativt enkel envånings timmerbyggnad. Det påbyggdes 1890 med en våning för att även inrymma bostad för stationsföreståndaren. Järnvägsrestaurangen, omedelbart väster om stationshuset, byggdes troligen strax efter 1875 (äldsta utarrenderingskontrakt från 1890). Den har fått behålla sin envåningsskala, men har byggts till vid flera tillfällen. 1898 tillkom en matsalspaviljong, 1900 två rum och 1921 en första klassens kafelokal. Restaurangen var efter tidens sed uppdelad i första, andra och tredj e klass. Den goda maten var vida berömd. Vid sekelskiftet for man till Tillberga enbart för att smörja kråset vid den förnämliga restaurangen. I och med att direkttåg infördes, stationsuppehållen blev kortare och allt fler tåg gick Tillberga förbi, fick järnvägsrestaurangen allt svårare att hävda s i g. 1959 upphörde rörelsen, och byggnaden omändrades till verkstads- och expeditionslokaler. Såsom den betydelsefullaste knutpunkten på SWB-banan blev Tillberga den första station, som försågs med mekaniska ställverk. Aret var 1906 och två ställverk uppfördes. Det östra är numera rivet, men det västra står kvar, i stort sett oförändrat till såväl exteriör som interiör. Byggnaden användes dock inte, underhållet är eftersatt, fönstren utslagna och ersatta med i sin tur trasiga masonitskivor. Samtliga dessa uppräknade byggnader är, liksom det lilla förrådshuset, som använts av posten, uppförda i en för SWBbanan typisk träarkitektur. De har alla ljusmålade, omväxlande stående och liggande paneler och snickarglädje i detaljer som takfot och fönsteromfattningar. Övriga byggnader inom området är ett l okstall i tegel från 191Ö-talet samt signalverkstäder, godsmagasin, transformatorer osv av senare datum. Den gamla stinsvillan från 1875 har, lik-
20 som betjäningsbostaden från 1886, nyligen rivits. Av banvaktsstugorna återstår idag en. Den flyttades dock i samband med spårutvidgning 1916 och är idag belägen vid Verkstadsgatans östra ände. IV :3 Egnahems- och arbetarebostäder, i huvudsak från tiden före 1920 ("stationssamhället" ) Järnvägsgatan Som samhällets huvudgata har Järnvägsgatan spelat ut sin roll. Här finns idag en servering med kiosk och en sanitetsaffär, men i övrigt är det en ren bostadsgata. Bebyggelsen har behållit en hel del av sin ursprungliga karaktär. på sträckan fram till och med stationen ligger de stora trähusen kvar. Träpanel och rappning dominerar fortfarande som fasadmaterial, men exempel på ombyggnader finns. Såväl tegel som kalksandsten och aluminiumplåt finns representerat. Mitt emot stationen har två trettiotalshus trängt sig in, och i parken bakom den plats där den gamla stinsvillan en gång l åg, byggdes på 1960-talet två flerfamiljshus. Träpanel dominerar ännu, men i samband med fasadrenoveringar förses alltfler med för byggnaderna främmande fasadmaterial. De äldsta husen längs Järnvägsgatan har i allmänhet raka sadeltak, de något yngre, från tiden kring 1915 oftast brutna tak, s k mansardtak. En solitär är det mera. stadsmässiga, rappade huset med valmat tak på Sörby 1:28. Här fanns tidigare postkontor.
21 En annan solitär är det f d hotellet, byggt vid sekelskiftet i ett slags schweizerstil med balkonger och utsmyckning i form av snickarglädje. Det är numera. enfamiljshus och har genomgått en viss förändring. Nya fönster har satts in och en del av snickarglädjen har tagits bort. Karaktäristiskt för bebyggelsen här är även de många uthusen, oftast med faluröd liggande panel och tegeltak. Här fanns ända in på 40-talet både höns och grisar. Idag har uthusen mest funktion av förråd och skräpkammare, och ett visst förfall har satt in. Byggnaderna är i allmänhet väl underhållna. Undantag är smedjan och det gamla bostadshuset närmast Västeråsvägen (numera lagerlokaler), samt en del av uthusen inne på tomterna. Verkstadsgatan Bebyggelsen längs Verkstadsgatan, söder om järnvägen, domineras ännu av relativt stora trähus från tiden kring första världskriget. De är i allmänhet byggda i två våningar och försedda med raka sadeltak. Flera har uppförts av byggmästaren Nils Andersson, bl a SWB:s betjäningsbostäder. Den södra av dessa har brunnit och ersatts av ny villabebyggelse. Den norra står kvar och är idag privatägd. på 1920-talet kompletterades bebyggelsen med något mindre, enklare hus ofta med brutna tak, s k mansardtak. En solitär från 1923 är det chokladbruna kubformade huset med högt, valmat tak på Sörby 3:30. Den äldsta byggnaden längs gatan torde dock vara järnvägens gamla trädgårdsmästarstuga, som lär vara byggd i samband med järnvägen kring 1875. Också den lilla banvaktsstugan längst i öster, vid viaduktens södra fäste, byggdes då. Den var då belägen ett femtiotal meter åt norr, mitt i nuvarande spårområdet. Den flyttades till sin nuvarande plats i samband med utvidgning av bangården 1916.
22 vid gatan ligger också de tre fina tegelhus, som uppfördes omkring 1910; Sörbyskolan, det lilla bostadshuset mittemot samt det lite större vid korsningen med Eldarevägen. Även här l ängs Verkstadsgatan är uthusen en betydelsefull del av miljön, dock inte lika påtagligt som vid Järnvägsgatan. Bebyggelsen vid Verkstadsgatan kompletterades under 1950-talet, och under de sista åren har, som sagt, villor byggts på platsen för den brunna betjäningsbostaden. Området kring f d gjuteriet vid Kvistbergavägen Kring gjuteriet, som låg där radhusen intill Kvistbergavägen idag ligger, uppfördes från 1908 och fram till 1920 ett tiotal byggnader. Det var dels bostäder för gjuteriarbetare, vid Gamla vägen och Lokföraregatan, dels direktörens egna stora jugendvilla i korsningen Kvistbergavägen - Gamla vägen samt dessutom små egnahem längs Kvistbergavägen.
23 Iv:4 Egnahem från 1920-talet Egnahemsområdet Böseberg är ännu idag en klart urskiljbar del i det växande samhället, ett samlat enhetligt område, som minner om det expansiva 20-talet. Stadsplanen uppgjordes 1919 av arkitekten Nils A Blanck. Han utnyttjade, i sann national-romantisk anda, den vackra, kuperade terrängens möjligheter. Svagt böjda gator med intressanta, omväxlande perspektiv lades ut kring en central rymlig naturpark. Byggnadsstilen var till en början tydligt national-romantisk. Här byggdes små faluröda stugor med rakt sadeltak eller brutet tak och rikt utsirade förstukvistar, gärna med årtal på. Senare på 20-talet blev inslag av klassicism allt märkbarare, speciellt i färg:;ättningen. Husen blev nu ofta oljemålade i ljust beige, grå eller gula toner. I början innehöll stugorna oftast två lägenheter, en på vardera planet, men senare under 20-talet blev enfamiljshus med två eller tre rum och kök vanliga. Idag har en hel del om- och tillbyggnader skett. Tegel, kalksandsten, plåt och eternit är nya, främmande beklädnader på de gamla trähusen. Flera av husen har fortfarande kvar sitt ursprungliga utseende, men förändringen sker snabbt. Lägenheter slås samman, och de flesta husen bebos idag aven enda familj.
24 IV : 5 Egnahemsområden med blandad bebysgelse, i huvudsak från 1920- och 30-talen Stora delar av dagens Tillberga upptas av egnahemsområden, som börjat bebyggas under 1920- och 30- talen. Speciellt gäller detta västra delen av samhället. Områdena kring Sörby och Mälby gårdar, liksom bebyggelsen l ängs Kvarnbacksvägen längst i väster, tillkom till stor del under perioden 1920-talets mitt till 1930-talets mitt. Bebyggelsen från den här perioden domineras av egnahem i ett och ett halvt pl an. Raka sadeltak och brutna mansardtak förekommer blandat. De ljusa 20-talsfärgerna dominerar. på flera ställen har villabebyggelse från 50-60- och TO-tal trängt sig in, samtidigt som de ursprungliga husen till stor del byggts om och förändrats. Områdena har därför idag en ganska splittrad karaktär.
25 V" Sammanfattning och rekommendationer Förteckning och karta Utvärderade byggnader och miljöer se bil 4 och 5 Platsen där Tillberga är beläget, var före 1875 en utpräglad jordbruksbygd. Då SWB-järnvägen byggdes utbildades här en viktig knutpunkt, och det blivande stationssamhället Tillberga började ta form. Någon riktig fart på byggnationen blev det dock inte förrän i början av det nya seklet. västerås låg för nära, och några nyetableringar till följd av j'ärnvägen blev inte av förrän SWB, i två etapper kring 1920, byggde sina vagn- och lokverkstäder här. 20-talet blev härigenom det mest expansiva i Tillbergas relativt korta historia, och bebyggelsen mer än fördubblades under decenniet. De senare årtionde~a har återigen präglats aven lugn utveckling. Villabyggandet har fortsatt och fortsätter ännu, huvudsakligen i riktning söderut. Ett ökat antal västeråsare hs.r b8satt sig i Tillberga och pendlar dagligen in till centralorten. Samhället har idag kvar en hel de~ av sin sekelskifteskaraktär. Faktorer som den lugna utvecklingstakten och centrumverksamheternas förflyttning söderut har säkert bidragit till att förhållandevis få hus har rivits. Vad som däremot idag hotar det gamla stationssamhällets egenart är en allt mer utökad om- och tillbyggnadsverksamhet. Sekelskiftets panelhus förändras inte sällan till oigenkännlighet, en utveckling underblåst av det statliga energisparstödet och med moderna villakataloger som ideal. Tillberga har förutom järnvägsbebyggelsen, från riks- eller länssynpunkt, inte några helt omistliga byggnader och miljöer. Däremot finns områden med relativt oförändrad bebyggelse, som representerar olika stadier i ortens utveckling från jordbruksbygd till järnvägsknut, och som verksamt bidrar till upplevelsen av stationssamhällets speciella karaktär. För förståelsen av samhället, dess egenart och utveckling, vore det värdefullt om en del av dessa miljöer kunde bevaras för framtiden. I annat fall riskerar stationssamhället Tillberga att till stor del förlora sin särprägel. Den ursprungliga jordbruksbebyggelsen, stationssamhället och senare tids egnahemsbyggande borde finnas represen-
26 terade även i framtiden, inte bara för att ge orten kontinuitet bakåt i tiden, utan även på grund av de stora miljövärden som den äldre bebyggelsen representerar. Av jordbruksbebyggelsen återstår idag Mälby gård som ett fungerande jordbruk inkapslad i senare tids bebyggelse. Det tidiga stationssamhället representeras i första hand av Järnvägsgatan, med både bostads- och stationsbebyggelse, men även delar av Verkstadsgatan och Kvistbergavägen intill Sörby gård har en hel del av sin ursprungliga karaktär kvar. Av senare tiders egnahemsbebyggelse är bara den snabbt uppvuxna 20- talsbebyggelsen på Böseberg av något större intresse. Samhället i övrigt har en betydligt mera blandad bebyggelse, och den är också till stor del förändrad. V:l Mäl by Mälby gård är än idag en brukad gård, belägen längst ut i västra kanten av samhället och avskild från detta av riklig trädvegetation. Sitt största värde har gårdsbildningen som helhet. Den har stor betydelse för miljön i den här delen av samhället. Parken med sin resliga blad- och barrträdsvegetation är viktig, och det fungerande jordbruket, med sitt öppna åker- och ängslandskap över slätten mot Badelundaåsen, har stora miljövärden, som man bör slå vakt om. I kommande stadsplaneändring i området bör därför byggnadsrätten väster om Mälbyvägen tas bort. Raden av villor längs Mälbyvägen kan möjligen kompletteras med två hus längst i söder. ytterligare bebyggelse så nära inpå gårdsmiljön som REMA:s kontorsbyggnad l norr bör undvikas. Viktig att värna om är också den täta, fasanrika skogsdunge, som skiljer Mälby gård från villabebyggelsen i kvarteret Hästen. Den har stor betydelse för den klart markerade gränsen mellan landsbygd och tätbygd och har därför en viktig miljöskapande funktion.
27 V:2 Järnvägsgatan Sekelskiftets stationssamhälle representeras idag i första hand av Järnvägsgatan, den gamla livaktiga huvudgatan, som numera i stort sett endast rymmer bostäder. Detta är det gamla, genuina Tillberga. Raden av hus längs Järnvägsgatan har stor betydelse för upplevelsen av samhället, inte minst sett från järnvägen. Det är framför allt delen fram till och med det forna järnvägshotellet som är viktig. Här finns de finaste husen och här är läget centralt. Husen exponerar sig fritt mot vägar och järnvägar och har därför stor miljömässig betydelse. Östra delen av gatan är inte fullt så viktig. Här är husen enklare och läget mera dolt. Några hus har försetts med nya fasadmeterial, men flera har fått behålla sitt ursprungliga utseende. Det vore värdefullt för upplevelsen av stationssamhället, om dessa hus även i framtiden finge behålla sina exteriörer i oförändrat skick. Träpanel och rappning bör alltså bibehållas, spröjsade fönster och glaspartier likaså. Uthusbyggnaderna är också av betydelse för miljön, och bör helst stå kvar. De kan dock bytas mot nya, ändamålsenligare, om hänsyn tas till befintlig bebyggelse, då det gäller placering, proportion och material. Vid Järnvägsgatan ligger även själva stationsområdet. De fyra ljust panelade byggnaderna, stationen, restaurangen, det lilla förrådet och ställverket, har kvar mycket av sin ursprungliga karaktär. Stationshuset störs dock av nya ospröjsade fönsteröppningar, och restaurangen har blivit något oformlig efter alla tillbyggnader. Ställverket är välbevarat såväl till exteriör som interiör. Här finns hela den gamla apparaturen kvar, och förslag har därför kommit om byggnadsminnesförklaring. Om detta, SWB-banans första ställverk, ska kunna räddas åt framtiden krävs dock snabba åtg~rder, eftersom det idag, med sina sönderslagna fönster, står öppet för såväl välkomna som för ovälkomna besökare. Hela stations-
28 området, med de tidigare nämnda byggnaderna samt lokstall och förrådslokaler, är föreslaget som byggnadsminnesmärke. Det stora plåtskjul, som idag stör miljön vid Järnvägsgatan borde helst avlägsnas. Den typen av bebyggelse kan möjligen placeras längre österut, bortom stationen och godsmagasinet. V:3 Verkstadsgatan Också den centrala delen av Verkstadsgatan, speglar ännu på ett fint sätt det gamla stationssamhället från början av seklet. De dominerande trähusen har stor betydelse för miljön, sedda både från själva gatan och från stationsområdet. Ett hus har försetts med Sidi-plattor, andra har klätts om med plåtpanel, men några byggnader har ännu fått behålla sitt ursprungliga utseende. Det vore värdefullt för upplevelsen av stationssamhället Tillberga om dessa hus även i framtiden finge behålla sina exteriörer i oförändrat skick. v:4 Kvistbergavägen vid Sörby Även vid Kvistbergavägen, i anslutning till Sörby gård, finns några välbevarade bitar av sekelskiftets stationssamhälle. Det gäller framför allt Sörby-skolan och det lilla tegelhuset norr därom samt den stora jugendvillan i korsningen med Gamla vägen. V:5 Banvaktsstugan Den lilla banvaktsstugan, vid Verkstadsgatans östra ände, är den enda som idag finns kvar inom Hubbo socken. Den har därför ett visst kulturhistoriskt intresse, och även miljömässigt är den lilla stugan med uthus och lummig trädgård ett positivt inslag i samhällsbilden.
29 v:6 Böseberg Järnvägsmännens egnahemsområde på Böseberg bl ev en föl jd av SWB : s beslut att l okalisera s ina verkstäder t ill Tillberga. Bebyggel sen bildar än idag en samlad, enhetlig och tidstypisk mil jö, med visst kulturhistoriskt intresse. En hel del hus har genomgått ombyggnader. Den ursprungliga nationalromantiken med rödfär gad panel och utsirade förstukvistar har i många fall fått vika för en nyare tids ideal. Fl era av husen har dock f ått behålla sin ursprungliga karaktär, och som helhet har området kvar mycket av sin egenart. Stadspl anemönstret, med sina svagt krökta gator kring den kuperade naturparken, och de fina proportionerna mellan gator och hus, gör Böseberg t ill en god representant för sin tids ideal. Det viktigaste partiet är själ va Bösebergsvägen, där den första, snabba byggnationen kom till. Dess kuperade, svagt böjda sträckning, med ständigt skiftande perspektiv, är väl vär d att slå vakt om. Det vore också värdefull t om de hus, som har kvar sitt ursprungliga utseende, fick behålla s ina exteriörer i oförändrat skick även i framtiden.
30 m Litteratur och källförteckning VI:l Litteratur Bert il Blornrne Tillberga järnvägsmäns egnahems förening " " Från SWB till Västerås trafikområde (komp i stadsarkivet) Böseberg 1920-1930 Böseberg 1920-1945 Tillberga - prel utredning av utbyggnads förutsättn dec 1974 Skultuna, Tillberga, Dingtuna, Ullvi, Barkaröby - utbyggnadsförutsättningen för perioden 1976-1985 (rev nov 1975) Västeråsbebyggelsen 1890-1975 del I-III (jan-aug 1975) VI:2 Källor Stadsbyggnadskontoret Lantmäterikontoret Intervjuer med ortsbefolkningen Jordregister, kartor Jordregister, kartor
31 Bi 1.1 m Bilagor RÅD OCH REKOMMENDATIONER I BYG~NADSV A.. :m En byggnads värde ur kulturhistorisk SY:lpunkt grundas till stor del på att dess tidstypiska karaktär bevarats exteric:-rt och att den så fullständigt som möjli~t är bevarad i sina det~ljer. Detaljerna är viktiga för byggnadens kulturhistoriska virde och kan också höja byggnadens värde r,:,:nt ekonomiskt. En viktig grundprincip vid all renovering är att göra s å få förl~iri~6ar som,möjligt. Avgörande f ör husets v&r,'::'e är äktheten, modebetonade tillskott so~ anspelar på äldre tiders byggnadsskick enbart minskar värdet. Exteriör Vid valet av fasadmaterial bör observeras att några sk "underhållsfria" n:aterial i.nte existerar och att de som ger sig ut för att vara "underhållsfria" ofta måste bytas helt när de slitits ned eller gått sönder. ~n g a garantier finns heller för att de fir... J1S kvar i marknaden om delar behöver bytas ut efter en tid. Kulturhistoriskt värdefulla byggr:ade:!: bör om möjligt få bibehålla sina fasader i ursprungligt skick - såväl färg som material. ~i!!~gg~i~~!~~i~g - för kulturhistoriskt v&rdefull bebyggelse är det väsentligt att k~raktär och utseende bevaras. Detta krav bör vid bedömning av lämpliga värmebesparingsåtgärder vägas mot effekter hos de alternativa möjligheter som står till buds. De effektivaste åtgärderna, tätning a'l fönster och dörrar samt vindtätning av träväggar, är alternativ som bör vara tillräckliga. Tilläggsisolering av väggar samt ändring av fönster bör däremot undvikas eftersom ie~ta innebär stora ingrepp och ofta ger förhållandevis liten utdelning ur besparingssynpunkt. ~~~E~~~~~~ har varit det traditionella fasadmaterialet under de senaste 200 åren. De vfu~ligast förekommande panel typerna är locklist och lockpanel. Man bör undvika byte av hela panelen och endast ersätta den del av panelen där skador uppkommit med nya brädor av samma utseende som de gamla. ~~~g~~ - träfasaderna bör målas antill6en med ren oljefärg eller med Falu rödfärg. Oljefärgen låter träet andas och är lätt att måla om, detsamma gäller rödfärgen (?alurcd sl~färg utan tillsatser) som också impregnerar träet. Färgen bör vara sa...mma som huse~ haft