Försurning och kalkning av sjöar och vattendrag i Västerbottens län Årsrapport 213
Försurning och kalkning av sjöar och vattendrag i Västerbottens län Årsrapport 213-1 -
Ansvarig funktion Miljöanalys Text och layout Johan Ahlström Foton: Länsstyrelsen, där annat inte anges Foto, omslag: Mats Lindberg, Svenska Mineral AB Gis-kartor (figur 18-2): Susanne Liinanki Tryck: Länsstyrelsens tryckeri, 214-2 -
Försurning och kalkning av sjöar och vattendrag i Västerbottens län Verksamhetsberättelse för 213 Varmt i februari och kallt i mars Vintern 212/13 var förhållandevis snörik. I stora delar av länet var nederbördsmängden upp mot 5 procent större än normalt. I fjällområdet var situationen den omvända med ovanligt lite nederbörd. Andra halvan av februari var mild med dagstemperaturer upp mot 7-8 o C i Umeå. Detta ledde till att snön tinade och sjönk ihop. Mars månad var ovanligt kall och även nederbördsfattig. I slutet av månaden var snödjupet 5-75 cm i stora delar av länet, men upp mot metern i fjällkedjan (figur 1). Normalsurt i snön Vid snöprovtagningen i månadsskiftet mars/april var snödjupet,4,35,3,25,2,15,1,5 Icke-marin sulfat (mekv/l) 1995 1998 1999 2 21 22 23 Figur 2. Sulfathalt i snö för perioden 1995-213. Fusbäcken och Lillån är kustnära. Kvarnbäcken (Botsmark), Bjurbäcken och Röjvattsbäcken ligger ca 5 mil från kusten. Kvarnbäcken (Storuman) ligger ca 2 mil från kusten och Storbäcken ca 3 mil från kusten. 7-9 cm på samtliga stationer. Sulfathalten i snön var högre än 212 och ungefär likvärdig med 21 och 211 (figur 2). Samtliga kustnära lokaler hade ett ph på 4,7-4,75, de övriga 4,9-5,. I förhållande till den nuvarande belastningen av försurande ämnen kan detta betecknas som normalt. 24 Fusbäcken, öppen yta Fusbäcken, skog Lillån Kvarnbäcken, Botsmark Bjurbäcken Röjvattsbäcken Kvarnbäcken, Storuman Storbäcken, Njakafjäll 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Intensiv vårflod med måttliga flöden Det kyliga vädret i mars höll i sig till mitten av april. Därefter blev det mildare och två regnområden passerade 15 och 18 april. Därmed startade vårfloden i stora delar av länet (figur 3). Andra halvan av april var för- Figur 1. Snödjupet den 31 mars 213. Karta från SMHI. Rekordvarmt väder i maj innebar att vårfloden snabbt avklingade och gav plats för en tidig blomning. - 3 -
-Verksamhetsberättelse för 213- Avslutningen av 213 blev mild och blöt. I Täfteån strax norr om Umeå var flödena höga på nyårsafton 213. hållandevis varm, vilket gav ett snabbt avsmältningsförlopp. Den egentliga vårfloden kulminerade under perioden 25 april till 1 maj. Den 1 maj passerade ett regnområde som innebar att ytterligare en flödestopp noterades i stora delar av länet. Andra halvan av maj blev rekordvarm. I Umeå noterades 26,6 o C 31 maj, vilket är rekord sedan mätningarna började 186. Vårflödena sjönk snabbt och gav plats för en tidig sommarkänsla. Låga flöden under sommar och höst Juni bjöd på typiskt varannandagsväder. Räknat för hela månaden var nederbördsmängden nästan dubbelt den normala. Eftersom regnet kom utspritt över hela månaden förblev flödena låga. De låga flödena fortsatte under juli och augusti. Under perioden 17-2 september passerade ett mera sammanhängande regnområde. I ett större vattendrag som Dalkarlsån gav detta bara en liten flödesökning (figur 3). I den betydligt mindre Stridbäcken noterades årets högsta flöde. En bidragande orsak var också att nederbörden var som mest intensiv i Ångermanland, där Stridbäcken ligger. Oktober gav något lägre regnmängder än normalt. Merparten kom emellertid under månadens slutskede, vilket innebar att flödena började öka. Gråvädret fortsatte under första halvan av november och runt 5/11 nådde höstflödena årets högsta noteringar. Figur 5. Årsnederbörd under 213 i förhållande till den normala. Karta från SMHI. Mild och blöt avslutning på året Efter en kall inledning blev andra halvan av december mycket mild. Vädret var ostadigt och nederbörden kom främst i form av regn. Tillsammans med det smältande snötäcket gav detta en sen flödestopp som kulminerade strax innan nyår. Sett över hela året var 213 ett normalår avseende nederbörd och avrinning (figur 4 & 5). 4 35 3 Flöde (m 3 /s) 213 212 211 25 2 Årsavrinning (l/(s*km 2 ) 25 2 15 15 1 1 5 5 213-1-1 213-2-1 213-3-1 213-4-1 213-5-1 213-6-1 213-7-1 213-8-1 213-9-1 213-1-1 213-11-1 213-12-1 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Figur 3. Vattenflödet i Dalkarlsån under 213. Som jämförelse visas flödet under 211 och 212. Data från SMHI-SVAR. Figur 4. Årsavrinningen i Dalkarlsån under perioden 199-213. Data från SMHI-SVAR. - 4 -
-Verksamhetsberättelse för 213-5,7 ph 7, ph 211 5,6 5,5 6,5 6, 212 213 5,4 5,3 5,2 5,5 5, 5,1 4,5 5 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 4, 213-1-1 213-2-1 213-3-1 213-4-1 213-5-1 213-6-1 213-7-1 213-8-1 213-9-1 213-1-1 213-11-1 213-12-1 Figur 6. Lägsta ph i okalkade vattendrag från vårfloderna 1993-213. Figuren baseras på 12 vattendrag spridda över hela länet. Figur 7. ph i Kvarnbäcken under 213 jämfört med 211 och 212. Kvarnbäcken är okalkad och ligger i Umeå kommun. Höga ph-värden under våren okalkade vattendrag var ph I under vårfloden 213 betydligt högre än föregående år (figur 6). Under de senaste 2 åren är det bara 25 som uppvisat högre värden. Den våren var flödena betydligt lägre, vilket naturligt leder till högre ph-värden. Sett till flödet var 213 likvärdigt med 1993. År 1993 var lägsta ph i genomsnitt 5,1 i de 12 okalkade vattendrag som ingår i figur 6. Motsvarande ph för 213 var 5,6. Således en ökning på,5 ph-enhet som huvudsakligen kan tillskrivas minskad försurning. Korta episoder under hösten Skillnaden i flöden mellan 212 och 213 avspeglades i ph. Till följd av regn blev vårfloden 212 extremt utdragen. I exempelvis Kvarnbäcken vid Botsmark var ph-värdet lågt under hela maj och juni. Under våren 213 pågick vårfloden ett par veckor och ph-värdet ökade snabbt när flödena sjönk under andra halvan av maj (figur 7). Även under hösten 213 var flödena beskedligare än under 212. Hösten 212 sjönk ph ner mot 5, redan i slutet av augusti och låga värden noterades konstant till slutet av november. Hösten 213 noterades låga värden i samband med korta flödestoppar och däremellan högre värden när flödena åter sjönk. En liten ökning av giftigt aluminium Tillsammans med ph utgör oorganiskt aluminium det största problemet för djurlivet i ett försurat vatten. Oorganiskt aluminium frigörs från marken i samband med försurning. Halten är beroende av ph, vilket innebär att halten i regel är högre vid låga ph och vice versa. I okalkade trendvattendrag har oorganiskt aluminium analyserats sedan 1998. Mätt som högsta halt under vårfloden har halterna i princip halverats, vilket är en effekt av minskad försurning (figur 8). Jämfört med 212 var halterna av oorganiskt aluminium i allmänhet något högre under våren 213. Eftersom phvärdena generellt var högre 213 hade vi förväntat lägre aluminiumhalter än 212. Någon förklaring till denna avvikelse har vi inte. Ökningen av oorganiskt aluminium under våren innebar att halterna på våren var lika höga som under hösten (figur 9). Under de senaste åren har annars trenden varit att halterna varit som högst i samband med högflöden på hösten. Trots att halterna ökade i förhållande till 212 är de fortfarande långt under de nivåer som uppmättes i slutet på 199-talet. Hög kemisk måluppfyllelse i kalkade vattendrag Totalt insamlades 155 vattenprover i kalkade vattendrag, varav drygt 7 procent under våren. Flest prover (129 st) insamlades 29 april när snösmältningen var som mest intensiv (figur 1). Till följd av regn inföll ytterligare en flödestopp runt 1 maj. Betydligt färre 16 Oorganiskt aluminium (µg/l) 8 Oorganiskt aluminium (µg/l) 14 7 12 1 8 6 6 5 4 3 2 4 1 2 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 212-12-17 213-1-16 213-2-15 213-3-17 213-4-16 213-5-16 213-6-15 213-7-15 213-8-14 213-9-13 213-1-13 213-11-12 Figur 8. Högsta halt av oorganiskt aluminium i Fusbäcken under vårfloderna 1998-213. Bäcken är okalkad och ligger i Nordmalings kommun. Liknande trend ses i samtliga okalkade trendvattendrag i länets östra del. - 5 - Figur 9. Oorganiskt aluminium under 213 i Fusbäcken. Halterna följer ph och var högst i samband med vårfloden och höstens flödestoppar.
-Verksamhetsberättelse för 213- Antal vattenprov/dygn (st) 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Antal prov Flöde, Sågbäcken Flöde, Västerån 213-1-1 213-1-16 213-1-31 213-2-15 213-3-2 213-3-17 213-4-1 213-4-16 213-5-1 213-5-16 213-5-31 213-6-15 213-6-3 213-7-15 213-7-3 213-8-14 213-8-29 213-9-13 213-9-28 213-1-13 213-1-28 213-11-12 213-11-27 213-12-12 213-12-27 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, Flöde (m3/s) 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Vattenkemis måluppfyllelse i vattendrag (%) 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Figur 1. Antal insamlade vattenprover under 213 i kalkade vattendrag i förhållande till flödet i Västerån (Umeå) och Sågbäcken (Nordmaling). Figur 11. Andel målpunkter i kalkade vattendrag med uppfylld vattenkemisk målsättning under vårfloderna 1989-213. prover insamlades vid detta högflöde, vilket berodde på att det sammanföll med Kristi himmelsfärds dag. Vårens provtagning omfattade 164 målpunkter. Måluppfyllelsen uppgick till 93 procent (figur 11). Utfallet var ungefär som 21 och 211 och därmed klart bättre än för 212. Vattendrag som enbart kalkas via källsjöar var påtagligt överrepresenterade bland vattendrag där ph-målet underskreds (tabell 1). Strategin med källsjökalkning används sparsamt, vilket innebär att vattendragen i tabell 1 motsvarar hälften av de som enbart kalkas via källsjöar. Av flera anledningar är det svårt att uppnå en stabil nedströmseffekt från kalkade sjöar. Det hjälper bara marginellt att höja kalkdosen. För att erhålla stabil måluppfyllelse behövs komplettering med våtmarkskalknig, men det är inte aktuellt i dessa vatten. Flera doseringskalkade vattendrag återfinns också i tabell 1. I Ottjärnbäcken underskreds ph-målet med,5 ph-enhet. Orsaken var att kalken inte låg an mot transportskruvarna. Detta är ett problem som kan uppstå om kalken blir fuktig. Ingen larmfunktion varnar för detta, vilket innebar att ph var lågt i flera dagar innan problemet uppdagades. I Pålböleån underskreds ph-målet med,3 ph-enhet. Orsaken var att silon stod tom under 12 timmar 29 april. I övrigt noterades bara marginella underskridanden i doseringskalkade vattendrag. Tabell 1. Målpunkter i vattendrag där ph-målet underskreds under 213. Gärssjöbäcken och Klappmarksbäcken var de enda våtmarkskalkade vattendrag där ph-målet underskreds. I Gärssjöbäcken är orsaken att flera våtmarksytor tagits bort till följd av naturvårdshänsyn. I Klappmarksbäcken beror det på att vi minskat kalkmängden lite väl mycket i förhållande till ursprungsplanen. Oroväckande höga halter av aluminium i några kalkade vattendrag Under vårfloden 213 analyserades oorganiskt aluminium på 9 målpunkter i kalkade vattendrag. I 11 vattendrag noterades halter mellan 2-4 µg/l och i Ottjärnbäcken uppmättes 52 µg/l. Tendensen med ökade halter jämfört med 212 var därmed samma som i de okalkade vattendragen (figur 12). Utöver Ottjärnbäcken noterades de högsta halterna i Fäbodbäcken (35 µg/l), Smörbäcken (3 µg/l) och i Sågbäcken (28 µg/l). Under hösten 213 uppmättes även höga halter i Aspan (41 µg/l) och Vadbäcken (38 µg/l). Vattendrag Målpunkt Kommun Kalkmetod ph-mål Lägsta ph Avvikelse 213(v=vår/h=höst) Ottjärnbäcken Ottjärn Nordmaling Doserare 6, 5,5v,5 Sågbäcken Ovan Bergsjön Nordmaling Källsjö 6, 5,5v,5 Smörbäcken Mariagården Umeå Källsjö 6, 5,6h,4 Pålböleån Sävar Umeå Doserare 6, 5,7v,3 Korvbäcken Utloppet Lidsjön Skellefteå Källsjö 6, 5,75v,25 Gärssjöbäcken Tallmyran Umeå Källsjö/våtmark 6, 5,75v,25 Tallån Storliden Skellefteå Källsjö 6, 5,85h,15 Sågbäcken Nedan gamla doseraren Nordmaling Doserare/källsjö 6, 5,9v,1 Klappmarksbäcken Hemmesmark Umeå Våtmark 6, 5,9v,1 Fällforsån Fällforsån Umeå Doserare 6, 5,9v,1 Sågbäcken Ottjärn Nordmaling Doserare/källsjö 6, 5,95v,5 Sågbäcken Innan Ottjärnbäcken Nordmaling Doserare/källsjö 6, 5,95v,5 Aspan E4:an Nordmaling Doserare 6, 5,95h,5 Stridbäcken E4:an Nordmaling Doserare 6, 5,95h,5 Vadbäcken Stormark Skellefteå Doserare 6, 5,95h,5 Tvärån, Åbyälven Bukälen Skellefteå Doserare 5,6 5,55h,5-6 -
-Verksamhetsberättelse för 213-1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Andel målpunkter (%) 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 < 2 µg/l 2-4 µg/l 4-6 µg/l 6-8 µg/l 1 98 96 94 92 9 Vattenkemisk måluppfyllelse i sjöar (%) 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Figur 12. Oorganiskt aluminium i kalkade vattendrag under vårfloderna 22-213. Figur 13. Vattenkemisk måluppfylllelse i kalkade målsjöar under perioden 23-213. Den höga halten i Ottjärnbäcken uppmättes vid ph 5,5. I övriga vattendrag var ph 5,95-6,2 när aluminiumhalterna var höga. Resultaten understryker vikten att hålla ph över 6, i områden med höga aluminiumhalter i tillrinnande vatten. ph-målet uppnåddes i alla kalkade målsjöar Inför 213 ändrades strategin för vattenprovtagning i kalkade sjöar. Tidigare har prov insamlats från is på vintern samt i utloppet under maj. Under 213 togs enbart prover vid sjömitt i början av juni. Undantag gjordes för länets västra del där provtagningen genomfördes som tidigare. Orsaken till omläggningen är att proverna numera tas från helikopter. Resultaten för 213 visade att samtliga målsjöar uppnådde målsättningen (figur 13). Under de senaste tio åren har som mest åtta sjöar missat måluppfyllelse. Detta var under 28 när det totala antalet målsjöar uppgick till 128. Sedan 211 när antalet målsjöar reducerades till 98 har 1-2 sjöar missat målet. Årets resultat ska betraktas med viss reservation. Provtagningen med helikopter utfördes inte förrän i början av juni. Med tanke på den snabbt avklingade vårfloden var därmed flödena låga. Mer idealiskt hade varit att provtagningen genomförts ett par veckor tidigare. Även avsaknaden av vinterprover kan ha betydelse. Resultaten från tidigare år visar att låga ph-värden är vanligare på vintern än på våren, vilket beror på ett högre kolsyratryck. Från och med 214 kommer vi därför åter att provta målsjöarna även på vintern. Konkurs för Airlift Helicopter AB Under 212 tecknade länets samtliga kommuner treårsavtal med Airlift Helicopter Sweden AB avseende kalkspridning under 212-214. I september 213 sattes bolaget i konkurs och samtliga avtal upphävdes. Innan konkursen hade kalkning skett i Dorotea och Vilhelmina samt i två projekt i Nordmaling. Ungefär hälften av kalksäckarna fanns utkörda på lastplatserna och resterande var kvar i hamnen. Efter förhandlingar med konkursförvaltaren och OMYA AB köpte Svenska Mineral AB (SMA) det återstående kalkpartiet. I mitten av oktober kunde kalkningen i länet återupptas med Scandair Helicopter AB som underentreprenör. Enligt planerna skulle kalkningen slutföras i november. Spridningen påbörjades i Åsele 19 oktober. Direkt uppdagades att den granulerade kalken var mycket svår att sprida. Granulerna, som innehåller ca 1 % vatten, hade frusit samman till klumpar. Vissa säckar var helt sammanfrusna och brast när de lyftes från marken. Normalt ska granulerna inte frysa samman. Det är ännu inte helt klarlagt varför detta parti hade dessa egenskaper. Problemen vid spridningen kunde efterhand minskas via en grävmaskin Undermålig kvalitet i kombination med minusgrader innebar att spridningen av granulerad kalk blev vansklig under senhösten 213. Genom att ta hjälp av en grävmaskin som masserade säckarna blev hanteringen något enklare. Foto: Scandair Helicopter AB. - 7 -
-Verksamhetsberättelse för 213- som masserade säckarna innan de lyftes in i konverteringen. Trots grävmaskin och en närmast heroisk insats av personalen vid Scandair blev konsekvensen att spridningstakten nästan halverades mot den normala. Därmed kom spridningen att dra ut på tiden. I mitten av december skulle kalkningen likväl varit klar. När fyra projekt återstod fick spridningen avslutas till följd av vinterbetande renar. Denna kalkning kom sedermera att genomföras i mars 214 när renarna flyttats närmare kusten. Airlifts konkurs innebar att kostnaden för kalkspridningen ökade med 2,6 miljoner kronor. I oktober 213 beviljade Havs- och vattenmyndigheten ett extra anslag för att täcka merkostnaden. Uppgörelsen med SMA gällde enbart kalkspridningen under 213. Inför spridningen 214 ska en ny upphandling genomföras. Denna kommer att göras som en gemensam upphandling för samtliga kommuner i länet. Prisnivåerna förväntas öka betydligt till 214. I ansökan till Havs- och vattenmyndigheten angav länsstyrelsen en förväntad prisnivå på 13 kr/ton för båtspridning, 2 kr/ton för helikopterspridning av kalkstensmjöl samt 22 kr/ton för granulat. I det treårsavtal (212-214) som fanns med Airlift var priserna 1223 kr/ton för båt, 152 kr/ ton för helikoptermjöl samt 1432 kr/ ton för granuler. För spridning med helikopter befaras således en prisökning på 5 procent. Airlift helicopter AB Airlift Helicopter Sweden AB är ett av de anrikaste företagen i kalkbranschen. Företaget bildades 1982 4 35 3 25 2 15 1 5 Kalkförbrukning (ton) och är mest förknippat med Kenneth Johansson från Hudiksvall. Kenneth är en av de viktigaste innovatörerna vad gäller utveckling av utrustning för kalkning. Han är främst känd för att ha utvecklat tekniken för att hantera säckad kalk. Mindre känt är att han också konstruerat de sk IMEK-båtarna. Airlift helicopter AB såldes sedermera och kom därmed att ingå i samma koncern som norska Airlift. Under flera år hade man ett samarbete med Svenska Mineral AB (SMA). När samarbetet upphörde utbröt en bitter konkurrens mellan Airlift och SMA, vilket resulterade i kraftigt sänka priser under 211. Tillsammans med minskande volymer inom skogsgödslingen innebar detta att Airlift gjorde förluster på 18 respektive 12 miljoner kronor för 211 och 212. I september 213 bestämde det norska moderbolaget att försätta svenska Airlift i konkurs. Figur 14. Förbrukningen av kalk i Västerbottens län under åren 1987 till och med 213. Airlift Helicopter Sweden AB gick i konkurs 213. Efter Cassel Aero är Airlift det företag som genom åren spridit mest kalk i Västerbotten. Foto: Airlift Helicopter. 1987 1988 1989 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213-8 - Rekordlåg kalkförbrukning Kalkförbrukningen i länet har i princip minskat kontinuerligt sedan mitten av 199-talet (figur 14). Minskningen avbröts abrupt under 212 när kalkförbrukningen ökade till 12469 ton. Orsaken var de höga flödena under vår och höst som ledde till en extrem kalkåtgång i doserarna. Under 213 var flödena sett över året tämligen normala. Kalkförbrukningen i doserarna hamnade på drygt 3 ton, jämfört med 66 ton för 212. Störst var förbrukningen i Tvärån (Åby älv) med 635 ton och i Pålböleån med 461 ton. Eftersom ph-målet sänkts i Tvärån kommer kalkbehovet framöver att minska. Båt- och våtmarkskalkningen minskade med ungefär 5 % jämfört med 212. Sjökalkningen med helikopter var i princip oförändrad. Den totala kalkförbrukningen 213 uppgick till 859 ton, viket var nästan 39 ton mindre än 212. Kalkningen i Västerbotten fick högsta betyg november 213 presenterade I Havs- och vattenmyndigheten en rapport om kvalitet och kalkbehov inom den svenska kalkningsverksamheten. Rapporten bygger på HaV:s granskning av länsstyrelsernas regionala åtgärdsplaner för 21-215. Resultatet av granskningen sammanfattades i sex kvalitetsfaktorer enligt: Åtgärdsområden, målområden och motiv Försurningsbedömning
Vattenkemiska mål Vattenkemisk effektuppföljning Vattenkemisk måluppfyllelse Kalkningsplanering och genomförande Kalkningen i Västerbottens län var den enda som fick högsta betyg på samtliga faktorer. Närmast efter kom Västra Götaland och därefter Jönköpings län. Granskningen innefattade även en bedömning av kalkbehovet. Behovet beräknades inom ett intervall där den lägsta nivån motsvarar en fullt ut optimerad verksamhet och den högsta nivån anses som ett maxbehov. För Västerbotten angavs intervallet till 86-96 ton. Detta kan jämföras med förbrukningen för 213 som uppgick till 859 ton. Rekord avseende fynd av känsliga bottendjur Bottenfaunan provtas årligen i samtliga kalkade vattendrag. Måluppfyllelsen definieras som förekomst av indikatorarter som inte tolererar ph lägre än 5,5 (index 4-arter). Innan kalkning återfanns sådana vid 18% av lokalerna (figur 15). Provtagningen av bottendjur görs på våren, precis efter att vårfloden avklingat. Därmed vet vi att de djur som fångats har överlevt de kritiska högflödena under senhöst och vår. Med en senare provtagning hinner många arter omvandlas till flygande insekter. Dessutom tillkommer nya arter som överlevt höst och vinter i form av tåliga ägg. Provtagningen under våren 213 fördröjdes till följd av de regnväder som kom runt 1 maj. Fältarbetet startade 13 maj och avslutades i Åsele 27 maj. I fjällområdet påbörjade Aquanord provtagningen 27 maj och var klar 31 maj. Sammantaget insamlades 88 prov i kalkade vattendrag och 16 i okalkade referenser. Av 88 lokaler ingår 86 i bedömningen av måluppfyllelse. Två lokaler, Rensjöbäcken och Sågbäcken, ligger i avslutade projekt. Känsliga arter återfanns på 8 lokaler, vilket ger en måluppfyllelse på 93% (figur 15). Detta är den högsta noteringen någonsin. Jämfört med fjolårets resultat på knappt 8% var resultatet anmärkningsvärt positivt. Förbättringen från 212 är främst en effekt av de svåra provtagningsförhållanden som rådde 212 till följd av höga flöden. Bottenfaunan används som en indikator på vattenkemin. Tveklöst finns också ett samband mellan svag kalkeffekt och avsaknaden av känsliga arter. Fjällbäcken, Malbäcken (Sävarån) och Tväråbäcken är våtmarkskalkade vattendrag där ph vid högflöden ofta sjunker ner mot 6,-6,1 (tabell 2). Uppenbarligen är 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1-9 - -Verksamhetsberättelse för 213- Provtagningen av bottendjur under våren 213 gjordes delvis i väldigt behagligt väder. Vid Grubbsjöbäcken på Njakafjäll var lufttemperaturen 21 o C den 31maj. Foto: Aquanord AB. Andel lokaler med känsliga bottendjur (%) detta inte tillräckligt för att upprätthålla en stabil biologisk effekt. Aspan och Vadbäcken kalkas enbart via doserare. Bägge vattendragen har tidvis mycket höga halter av oorganiskt aluminium i tillrinnande vatten. I målområdet noteras tidvis ph ner mot 6, och Tabell 2. Lokaler som saknade känsliga bottendjur vid provtagningen 213. Vattendrag Lokal Kommun Kalkmetod Aspan E4:an Nordmaling Doserare Fjällbäcken Ovan väg Åsele Våtmark Malbäcken Fallabrånet Umeå Våtmark Svartsjöbäcken Ovan Svartsjön Vilhelmina Våtmark Tväråbäcken Räftan Nordmaling Våtmark Vadbäcken Stormark Skellefteå Doserare 213 212 211 21 29 28 27 26 25 24 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 Innan kalk Figur 15. Andel lokaler med fynd av känsliga bottendjur (index 4 = tål inte ph < 5,5)).
-Verksamhetsberättelse för 213-1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Andel lokaler med måluppfyllelse avseende öring (%) 213 212 211 21 29 28 27 26 25 24 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 Innan kalk Figur 16. Andel lokaler i kalkade vattendrag med uppfylld målsättning avseende öringårsungar. Innan kalkning uppfylldes målet på 27% av lokalerna. År 213 uppnåddes målet på 47 procent av lokalerna. Elfiske under hösten 213. ibland därunder. Detta ger en torftig bottenfauna där känsliga arter ofta saknas. Den positiva utvecklingen för öring har stagnerat Under 213 genomfördes elfiske på 234 lokaler i kalkade vattendrag. Vid 211 lokaler fångades öring. På 173 lokaler konstaterades föryngring, dvs förekomst av årsungar. Måluppfyllelse definieras som mer än 5 årsungar av öring/1 m 2. Innan kalkning uppnåddes målet på 27% av lokalerna. 213 uppfylldes målet på 47 procent, vilket var samma nivå som 212 (figur 16). Efter en markerad ökning fram till och med 25 har den positiva utvecklingen stagnerat. I flera stora vattendrag med många provfiskelokaler är tillgången på öring väldigt blygsam och vi ser ingen positiv trend. Detta gäller exempelvis i Åbyälven, Tvärån (Åby älv), Tallån, Tavelån, Fjällån och Stamsjöån. I Sävarån, Fällforsån och Hörnån är situationen bättre, men endast ett fåtal lokaler når måluppfyllelse. Totalt provfiskar vi närmare 5 lokaler i stora vattendrag. Känslan är att det krävs närmast ett mirakel för att vända trenden och uppnå en betydande förbättring i dessa vatten. Särskilt gäller detta mot bakgrund av att havsöringsbeståndet i Bottniska viken går en ojämn kamp mot ett alltför högt fisketryck. Kartläggningen av kvicksilver och cesium avslutad Under perioden 21-213 genomfördes en kartläggning av kvicksilver och cesium i länets sjöar. Un- dersökningen avser fisk som konsumeras och omfattar därför populära fiskesjöar. Den fisk som testats är i ätvänlig storlek. Detta innebär att gäddan väger cirka ett kilo och abborre, öring, röding och harr ca 3 hg. Tabell 3. Kvicksilver och cesium i kalkade målsjöar som provfiskades under 212 och 213. I tabellen anges min och maxvärden från fem fiskar, eller ibland färre. Sjö Kommun Fiskart Kvicksilver (mg/kg) Cesium (Bq/kg) Min Max Min Max Inner-Bjännsjön Bjurholm Öring,19,4 351 653 Karlstjärnen Bjurholm Abborre,52 1,28 527 1275 Lillsjön Bjurholm Abborre,73,79 488 574 Lill-Bjurvattnet Bjurholm Abborre,43,53 2 451 Mörtsjön Bjurholm Abborre,2,59 125 1855 Stor-Armsjön Bjurholm Abborre,25,28 872 1226 Stor-Armsjön Bjurholm Gädda,19,41 537 1132 Stor-Holmsjön Bjurholm Abborre,21,22 567 825 Bergsjön Nordmaling Abborre 1,25 (en fisk) 119 Korptjärnen Nordmaling Abborre,92 (en fisk) 3849 Aron-Olsaträsket Robertsfors Abborre,46,8 9 149 Hartsjön Robertsfors Abborre,33,61 324 47 Holmsjön Robertsfors Abborre,41,52 48 88 Ryssjön Robertsfors Abborre,5,58 168 184 Vargsjön Robertsfors Abborre,4 1,8 12 598 Degerträsket Skellefteå Gädda,79 1,19 5 89 Finnträsket Skellefteå Gädda,54,83 7 7 Holmsvattnet Skellefteå Gädda,44,51 74 9 Stor-Lövvattnet Skellefteå Gädda,35,69 25 63 Gärssjön Umeå Abborre,3,63 22 469 Höträsket Umeå Abborre,47,64 437 564 Mjösjön(Överboda)Umeå Abborre,39,41 221 236 Smörsjön Umeå Abborre,16 (en fisk) 182 Stor-Malsjön Umeå Abborre,2,52 215 365 Lossmenträsket Vindeln Gädda,28,37 21 256 Petisträsket Vindeln Abborre,53 (en fisk) 299 Stor-Sävarträsket Vindeln Gädda,57 1,14 198 392-1 -
Kvicksilver är ett grundämne som bland annat kan påverka människans nervsystem. Kvicksilver passerar moderkakan och redan mycket låga halter kan påverka fostrets mentala utveckling. Det finns flera olika gränsvärden och kostråd. Kvinnor som är gravida eller ammar ska i princip inte äta abborre och gädda från insjöar. För övriga människor anger WHO (Världshälsoorganisationen) ett maximalt veckointag av kvicksilver på,2 mg. Fram till 1991 svartlistades sjöar med halter över 1, mg/kg. Numera finns ett gränsvärde på,5 mg/kg som avser försäljning av fisk. Gäddan är emellertid undantagen och har en gräns på 1, mg/ kg för försäljning. Cesium är ett radioaktivt ämne som främst härrör från Tjernobylkatastrofen 1986. Det största nedfallet drabbade länets södra del (figur 17). Trots att halterna minskat avsevärt kvarstår vissa problem. Gränsvärdet för cesium i fisk är 15 Bq/kg. Sjöars värde för fritidsfiske och friluftsliv är en viktig faktor när kalkningens nytta värderas. Därför är det viktigt att ha kunskap om sådana faktorer som kan förväntas påverka detta. Naturligtvis är det inte positivt om fisken är olämplig att äta till följd av miljögifter. De kalkade sjöar som provfiskades under 213 ligger främst inom Bjurholms kommun. Ganska många analyssvar tillkom också från sjöar som provfiskades 212 i Robertsfors, Umeå och Skellefteå kommun (tabell 3). Höga kvicksilverhalter i abborre Bland de sjöar som fiskades 212 och 213 förekom fiskar med höga halter inom samtliga kommuner. Den högsta halten (1,8 mg/kg) uppmättes i en abborre på 3,9 hg från Vargsjön i Robertsfors. Den näst högsta (1,28 mg/kg) i en 3 hektos abborre från Karlstjärnen i Bjurholm. I nästan alla sjöar fångades en eller flera abborrar som överskred gränsvärdet för avsalu (,5 mg/kg). Endast i Stor-Armsjön, Stor-Holmsjön och Mjösjön (Överboda)underskred samtliga abborrar gränsvärdet. Gränsvärdet för gädda underskreds av samtliga fiskar i Stor-Armsjön, Finnträsket, Holmsvattnet, Stor-Lövvattnet och i Lossmenträsket. I den sistnämnda fångades emellertid abborre under 211 som överskred gränsvärdet. Totalt under 21-213 har 53 kalkade målsjöar undersökts. I merparten återfanns en eller flera fiskar med kvicksilverhalter över,5 mg/kg (figur 18). I fjorton sjöar var halterna lägre. Merparten av dessa finns inom en central del av Umeå kommun. Gemensamt för sjöar med låga halter är att de endera är näringsrika eller förhållandevis klara. Höga cesiumvärden i Bjurholm och Nordmaling Nedfallet av cesium var störst i länets södra del. Som väntat är halterna i fisk också högre i den delen. Vid provfisket 212-213 fångades abborre som överskred gränsvärdet i Mörtsjön och Korptjärnen (tabell 2). -Verksamhetsberättelse för 213- Figur 17. Markbeläggning av cesium efter Tjernobyl-olyckan 1986. Karta från Livsmedelsverket, Vår föda nr 3, 1996. Den förstnämnda ligger i Bjurholm och Korptjärnen i Nordmaling. I de övriga testade sjöarna inom dessa kommuner var halterna också tydligt förhöjda. Totalt för hela projektperioden återfanns åtta sjöar där en eller flera fiskar överskred gränsvärdet på 15 bq/kg (figur 19). Fyra ligger i Nordmaling, tre i Bjurholm och en i södra delen av Umeå kommun. I Skellefteå kommun var cesiumhalterna mycket låga. Figur 18. Högsta kvicksilverhalt i fisk i kalkade målsjöar som undersöktes 21-213. Figur 19. Högsta halt av cesium i fisk i kalkade målsjöar som undersöktes 21-213. - 11 -
-Verksamhetsberättelse för 213- Uppföljning av kalkskador på skog Kalkning av bäckzoner och våtmarker kan leda till skador på tall och gran. Skadorna orsakas av borbrist. Bor är ett grundämne som binds hårdare i marken när ph-värdet höjs, exempelvis till följd av kalkning. Problemen med skogsskador uppdagades första gången år 2. Under 22 genomfördes en länsomfattande skadeinventering. Skadade träd återfanns på 57% av de besökta ytorna. Skadade träd fanns dels ute på våtmarkerna i form av myrtallar och dels i kantzonerna. För att följa utvecklingen etablerades fyra kalkade referensytor under 23 (figur 2). Ytorna ligger vid Torsbäcken i Nordmaling, Malbäcken i Umeå, Tryssjöbäcken i Robertsfors och i Sågbäcken i Skellefteå. Dessutom ingår en okalkad yta vid Hössjö i Umeå. På varje försöksyta undersöks 25 tallar. Undersökningen innefattar kontroll av synliga skador, analys av borhalt i barren samt fotografering. Träden är individmärkta, vilket innebär att samma träd undersöks vid varje återbesök. Träden har utvalts efter ett schema med en grupp centralt placerade på våtmarken samt en grupp vardera i samtliga vädersträck i anslutning till våtmarken. Huvuddelen av träden står alltså inte ute på myrarna, utan i skogen bredvid. Under hösten 22 genomfördes en provbehandling med bor på en våtmark (Jämmerdalsmyran i Gärssjöbäcken) med många skadade träd. Denna myr följs på samma sätt som de kalkade våtmarkerna. Provtagningen av barr görs med en stångsax. Träden mår allt bättre Sedan starten 23 har försöksytorna återbesökts 25, 27, 21 och 213. Resultaten visar en positiv utveckling. På samtliga kalkpåverkade ytor har borhalten ökat i barren (figur 21). Detta har inneburit att antalet träd med borbrist (<5 mg/kg) minskat betydligt. Ökningen i borhalt har också inneburit att många träd tillfrisknat. Detta ses i att nya toppar har bildats och att barrtätheten ökat. Orsaken till att borhalterna ökat kan inte fullt ut förklaras. Sannolikt bidrar flera faktorer. Övergången från kalkmjöl till granulerad kalk som genomfördes 1997 torde vara en viktig faktor. Kalkmjöl drev med vinden och påverkade därmed skogsmarken i anslutning till kalkade våtmarker. Flertalet träd som ingår i uppföljningen växer utanför det egentliga spridningsområdet där marken inte torde ha påverkats av ytterligare kalkning sedan 1997. Även kalkmängderna ute på spridningsytorna har reducerats kraftigt sedan 199-talet. På ytorna i Torsbäcken och Sågbäcken har kalkningen till och med avslutats sedan 28 respektive 212. En ytterligare faktor tycks vara en allmän ökning av borhalten, vilket observerats på den okalkade referensytan. Vi vet inte orsaken till ökningen, men variationer i klimatet framstår som den troligaste förklaringen. 25 Borhalt i barr (mg/kg) 2 15 1 5 Figur 2. Lokaler för uppföljning av skogsskador orsakade av våtmarkskalkning. 23 25 27 21 213 Gärssjöbäcken (borbehandlad) Hössjö (referens) Malbäcken Tryssjöbäcken Sågbäcken Torsbäcken Figur 21. Medelvärden för borhalter i tallbarr på kalkade våtmarker. Gränsen för borbrist är 5 mg/kg. - 12 -
25 2 15 1 5 Borhalt i barr (mg/kg) 21 23 25 27 21 213 Figur 22. Borhalt i barr från den borbehandlade ytan i Gärssjöbäcken. Borbehandlingen gjordes 22. Bra resultat av borbehandling Utvecklingen på den borbehandlade ytan är mycket positiv. Innan behandlingen var borhalterna extremt låga (medelvärde 1,2 mg/kg) (figur 22). Redan vid den första uppföljningen 23 hade borhalterna ökat kraftigt (medel: 15 mg/kg), men närmare hälften av träden hade fortfarande synliga skador. Vid återbesöket 213 uppvisade bara ett försöksträd synliga skador och borhalten var i medeltal 2,9 mg/kg. Borbehandlingen gjordes genom att en borhaltig lösning spreds med helikopter. Uppföljningen visar att behandlingen fungerat som avsett. Försöken med borbehandling gjordes i ett läge där -Verksamhetsberättelse för 213- vi befarade att skogsskadorna kunde öka. I och med att utvecklingen nu är positiv finns ingen anledning att behandla ytterligare våtmarksområden. Kan kalkning orsaka igenväxning av sjöar? Hösten 212 fick länsstyrelsen uppgifter om att det under senare år skett en ökad tillväxt av abborgräs och sjögräs i Storträsket i Norsjö. Storträsket kalkades under perioden 1993 till 25 som en källsjö till Kvarnån. Efter 25 påverkas sjön enbart via kalkning av uppströms belägna sjöar. Det finns förhållandevis lite kunskap om kalkningens effekter på högre vegetation. Den regionala effektuppföljningen innefattar i princip aldrig makrofyter, vilket är samlingsnamnet för den synliga vegetationen i sjöar. I den forskningsinriktade nationella uppföljningen (IKEU) ingår makrofyter. Resultaten från IKEU visar att antalet arter i kalkade sjöar är likartat med antalet i neutrala referenser. Däremot är artantalet högre än i sura referenser. Försöksträd nummer 11 på den kalkade våtmarksytan i Malbäcken (Umeå kommun). Fotot till vänster är från 23 när borhalten i barren var 2,4 mg/kg. Bilden till höger är från 213 när borhalten var 6,4 mg/kg. - 13 -
-Verksamhetsberättelse för 213- I försurade och sura sjöar kan olika arter av vitmossa dominera bottenvegetationen. Den mest påtagliga effekten av kalkning är därför att vitmossan minskar och ger plats för kärlväxter. Problem med löktåg i Norge Från södra Sverige finns rapporterat om kraftig tillväxt av löktåg (Juncus bulbosus) och hårslinga (Myriophyllum alterniflorum) i enstaka kalkade sjöar. I sydvästra Norge finns stora problem med massförekomst av löktåg (norska=krypsiv) i både sjöar och vattendrag. Tidigare ansågs kalkning vara huvudorsaken. Men i takt med att problemet blivit alltmer utbrett i okalkade vatten har orsaken snarare tillskrivits nedfallet av kväve. Ökningen av löktåg observerades främst i överkalkade sjöar som var på väg att återförsuras. Överkalkningen antogs leda till en mobilisering av ammonium och koldioxid i sedimenten. Detta gav höga koldioxidhalter i vattnet samt en ökad tillgång på ammonium, vilket är den form av kväve som löktåg föredrar. Gäddnate och igelknopp Fotografierna från Storträsket i Norsjö visar att vegetationen främst utgörs av gäddnate (Potamogeton natans) samt någon art av igelknopp (Sparganium sp.). Dessa växter tillhör gruppen flytbladsväxter där även näckrosor ingår. Det finns inga indikationer från tidigare studier som visar att flytbladsväxter påverkas av försurning eller kalkning. Tvärtom visar resultaten från IKEU att artantalet i kalkade sjöar är likvärdigt med såväl sura som neutrala referenser. Att ökningen av vegetation i Storträsket skulle bero på kalkning är således inte sannolikt, men det går naturligtvis inte att utesluta. Tillgången på näring är en nyckelfaktor Vegetationen i sjöar beror på en mängd faktorer. Vattendjup, bottensubstrat och ljusförhållanden är avgörande för olika arters utbredning. Närbild på gäddnate från Storträsket. Gäddnate kan bilda täta bestånd som förvårar såväl båtfart som fiske. Foto: Göran Löfstedt. Storträsket i Norsjö. I förgrunden ses gäddnate. Den finbladiga växten i bakgrunden är igelknopp. Foto: Göran Löfstedt. - 14 - Tillgången på näringsämnen i form av kväve och fosfor är vanligen begränsande för vegetationens totala biomassa. Snabba förändringar i växtsamhället kan ofta tillskrivas en förändrad tillgång på näring. Ökad belastning av näringsämnen kan komma från jordbruk eller avlopp. Även kalavverkning kan leda till att näringsämnen frigörs Eftersom vattendjupet begränsar vegetationens utbredning blir effekten särskilt påtaglig i grunda sjöar. Storträsket har ett medeldjup på bara 2,7 meter. Därmed har stora delar av sjön ett vattendjup där exempelvis gäddnate kan växa. Minskat vattendjup ökar också vegetationens möjligheter att expandera. Vattendjupet varierar naturligt till följd av variationer i nederbörd. Vattendjupet kan också minska till följd av ökad tillförsel av finmaterial. Om vegetationen får fäste på nya bottnar kan detta leda till att mer sediment binds, vilket resulterar i ytterligare uppgrundning. Full fart på restaureringen i Sävarån Behovet att återställa Sävarån efter flottningsepoken är stort. Projektet påbörjades 211 och under 213 genomfördes tredje etappen. Arbetet skedde uteslutande i området mellan Lill-Sävarträsket och Botsmark. En stor del utfördes i Skjutbaneforsen som är ungefär 1,5 km lång. Forsen var kraftigt påverkad i form av stenrensning, stenkistor, murar och avstängda sidogrenar.
Arbetet i Sävarån påbörjades 23 juli och avslutades 15 november. Umeå kommun är huvudman och arbetsledningen i fält sköttes av Henrik Karlborg vid Länsstyrelsen. Henrik har också producerat en film om restaureringen http://www. youtube.com/watch?v=9ehnu18msf4. Arbetet i Sävarån kostade 67 kronor under 213. Projektet samfinansierades via bidraget till biologisk återställning, fiskevårdsbidrag, bidrag från vattenmyndigheten i Bottenviken samt Holmen AB. Restaureringen i Sävarån kommer att fortsätta under 214 och beräknas vara klar 217. För de kommande åren är finsieringen säkerställd via särskilda medel från Havs- och vattenmyndigheten. Fjärde säsongen avklarad i Hörnån Återställningen i Hörnån startade 211. Arbetet under 213 påbörjades 29 juli och avslutades 24 oktober till följd av höga flöden. Under 213 genomfördes merparten av arbetet i området runt Brännland, vilket ligger -Verksamhetsberättelse för 213- Pågående återställning med grävmaskin i Sävarån under 213. uppströms Hörnsjön. Återställningen skedde främst i Skravelforsen och Krokforsen som är de dominerande forsarna inom denna del av Hörnån. Nordmalings kommun är huvudman för åtgärderna i Hörnån. Arbetsledningen i fält har skett av Robert Ström vid länsstyrelsen. Kostnaderna under 214 uppgick till 523 kronor, varav 357 kronor hämtades från bidraget till biologisk återställning. Resterande medel erhölls från vattenmyndigheten i Bottenviken. Skjutbaneforsen i Sävarån innan åtgärd. Samma avsnitt av Skjutbaneforsen efter återställning 213. Krokforsen i Hörnån innan åtgärd. Krokforsen i Hörnån efter återställning 213. - 15 -
Länsstyrelsen Västerbotten Storgatan 71 B, 91 86 Umeå www.lansstyrelsen.se/vasterbotten vasterbotten@lansstyrelsen.se 1-225 4 ISSN 348-291