PM: TÄPPAN-FRIDHEM - FÅGLAR PÅVERKAN AV KRAFTLEDNING PÅ FÅGELLIVET UTLÅTANDE TÄPPAN-FRIDHEM TIDAHOLMS KOMMUN PÅ UPPDRAG AV RAMBÖLL SVERIGE AB/ VATTENFALL ELDISTRIBUTION AB 2016-01-19
Innehåll Innehåll... 3 Bakgrund... 4 Material och metoder... 4 Rödlistan och EU:s fågeldirektiv... 5 Resultat och bedömning... 6 Slutsatser... 9 Referenser... 13 3
Bakgrund Vid Velinga i Tidaholms kommun ska Vattenfall Eldistribution AB ansluta en planerad vindpark till elnätet. Detta ska ske genom en ny nedgrävd 33 kv-markkabel mellan vindparken och en befintlig transformatorstation i Gimmene och därifrån vidare via en 132 kv-luftledning till en befintlig transformatorstation vid Tidaholm (föreslagen ledningssträckning för 132 kv-ledningen visas i figur 2). På uppdrag av Ramböll Sverige AB och Vattenfall Eldistribution AB har Naturcentrum AB genomfört en skrivbordsinventering avseende fåglar, som grundar sig på befintligt underlagsmaterial hos Artdatabanken/Artportalen. Genomgången ska resultera i ett utlåtande med preliminär bedömning av effekter på häckande och flyttande fåglar av den planerade kraftledningen. Bedömningen i denna rapport gäller luftledningen med sträckning enligt figur 2. Stolphöjden anges bli omkring 20 28 m och ledningsgatans bredd omkring 36 40 m. Figur 1. Området från vilket häckningsuppgifter har hämtats från Artdatabanken och Artportalen (röda rektangeln). Luftledningen som diskuteras i detta utlåtande går längs väg 26 mellan Gimmene och Acklinga (se figur 2 för fler detaljer). Material och metoder I första hand har förekomsten av arter som bör prioriteras vid tillämpningen av Artskyddsförordningen eftersökts (Naturvårdsverket 2009), det vill säga i princip arter som är listade i EU:s fågeldirektiv bilaga 1 eller på den svenska rödlistan (från 2015). Övriga minskande arter (>50% minskning) angivna i bilaga 3 i Naturvårdsverkets handbok (2009) har inte medtagits i detta utlåtande eftersom uppgifterna till stora delar är föråldrade. Tillståndsgivande myndighet kan möjligen kräva information även om dessa arter. 4
Data över rödlistade och skyddsklassade häckfåglar har erhållits från Artdatabanken (uttag 2015-12-07). Övriga uppgifter har hämtats genom sök i Artportalen (www.artportalen.se). Uttag och sök har gjorts för perioden 1990 2015; det är dock först från omkring 2005 som det finns riktigt gott om fynddata. För häckfåglarna har uppgifter inhämtats från ett område upp till 5 km från de planerade kraftledningarna (figur 1). Detta för att få med förekomster av fåglar med stor aktionsradie, som till exempel örnar, fiskgjuse och bivråk, samt för att de rapporterade uppgifterna inte alltid har hög geografisk precision. För sträckande och rastande fåglar har förekomsten jämförts från ett betydligt större område (som framgår av figur 3 och 4). Tack vare flera aktiva, flitigt rapporterande lokala ornitologer finns det ett förhållandevis stort underlagsmaterial från området både vad gäller häckande och sträckande fåglar. För de oftast rapporterade arterna finns över 1000 rapporter inom undersökningsområdet i figur 1, flest för sångsvan med drygt 2300 (se tabell 1 sist detta PM). Dessa data är dock inte systematiskt insamlade för de frågor som ska belysas i detta utlåtande. Alla delar av området är inte lika välbesökta, vilket förstås kan påverka fyndbilden. Markerna kring Tidaholms reningsverk är till exempel mycket välbevakade jämfört med övriga delar. Uppgifter om exakt läge för observationen, liksom för sträckhöjd och sträckriktning saknas ofta (även om viss vägledning ibland finns i kommentarsfältet till observationen). Vetskap om arternas krav på livsmiljö gör dock att det ofta går att bedöma ungefär var de bör ha observerats. Följande har kontrollerats för varje art vid utvärderingen: fyndens fördelning i området på karta (figur 2 visar ett exempel), fåglarnas aktivitet (häckningskriterier, födosökande, sträckande, rastande med mera) och eventuella noteringar i kommentarsfältet till fynden. Häckningskriterierna består av allt från observerad i häckningstid, lämplig biotop, spel/sång till bo med ägg eller ungar. Mycket få av rapporterna handlar om konstaterade häckningar, rapporter med svaga häckningsindicier dominerar. Vid utvärderingen har också flyg- och satellitbilder, länsstyrelsens i Västra Götalands nätbaserade karttjänst och Google Street-view använts. Uppgifter om beståndsstorlekar har hämtats från Ottosson m fl (2011). Information om flera av de mest skyddsvärda arternas ekologi med mera återfinns till exempel i Naturvårdsverkets (2003) och Artdatabankens (2015a) artfaktablad. Rödlistan och EU:s fågeldirektiv Den svenska rödlistan (ArtDatabanken 2015b) anger en arts risk för utdöende i landet till följd av till exempel liten utbredning, låg populationsstorlek eller minskande population. Sårbar (VU) innebär att arten enligt uppställda kriterierna bedöms löpa hög risk att dö ut i vilt tillstånd. Starkt hotad (EN) innebär att risken mycket hög och Akut hotad (CR) att risken är extremt hög. Därefter följer kategorin Nationellt utdöd (RE). Kategorin Nära hotad (NT) innebär att en art inte uppfyller kriterierna för att vara hotad (dvs Sårbar eller högre hotkategorier), men ligger nära att göra det nu eller i framtiden. Livskraftig anges för arter som inte rödlistats. Även fortfarande vanliga arter kan hamna på rödlistan om beståndet minskat kraftigt under senare tid. Rödlistan uppdateras vart femte år, den senaste versionen kom 2015. För de arter som är upptagna i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv ska bland annat "särskilda skyddsområden" upprättas (artikel 4). Direktivet föreskriver också att medlemsstaterna utanför de skyddade områdena ska "sträva efter att undvika förorening och försämring av livsmiljöer" (artikel 4.4). Både ovanliga men också flera arter som är ganska vanliga i 5
Sverige men sparsamt förekommande i kontinentala Europa, finns med i bilagan till EU:s fågeldirektiv. Figur 2. De svarta punkterna visar lokaler från vilka rödlistade fågelarter har rapporterats med häckningskriterier. Observera dock att det inte behöver betyda att arten häckar på den aktuella platsen, vanligen rör det sig om svaga häckningskriterier som spel/sång". Det grå området utanför kartbilden är medtaget för att visa på utbredningen av observationer inom ett större område. Föreslagen ledningssträckning för 132 kv-ledningen längs väg 26 är markerad med blå linje. Resultat och bedömning För fåglar innebär luftledningar risk för kollision med trådarna (ibland med strömgenomgång som följd) eller risk att eldödas om de sätter sig på dåligt isolerade stolptoppar eller transformatorer. Ledningsgatorna kan också förändra delar av miljön för fåglarna (både till det sämre och bättre beroende på artens miljökrav) och en del fåglar undviker markerna närmast kraftledningar och andra konstruktioner. I denna utvärdering förutsätts att ledningsstolpar och annan utrustning kommer att konstrueras så att eldöd undviks. 6
Det är ont om uppgifter om hur hög dödligheten är på grund av elledningar i Sverige. En del sådana finns dock hos Rydell m fl (2011). Även om mycket data fanns skulle det vara vanskligt att ge några generella siffror, eftersom frekvensen verkar variera kraftigt från plats till plats (Bevanger 1998, BirdLife International 2003, APLIC 2012 med flera). Oftast verkar dock olycksfrekvensen vara låg, men den kan på stråk där fåglar koncentreras vara mycket hög. Detta gäller till exempel smala dalgångar, näs och fågelrika våtmarker. I allmänhet anses påflygningar (och även eldöd) vara överrepresenterade bland stora rovfåglar som kungsörn, havsörn, röd glada, fiskgjuse och berguv. Även andra stora fåglar är ofta inblandade i kollisioner, till exempel svanar, gäss, tranor, storkar och skogshöns. Dessa arter och artgrupper prioriteras därför vid bedömningen nedan. Observera dock att olyckor vid luftledningar inte är begränsade till stora fåglar (som ju är enklast att upptäcka), se till exempel tabell 1 i BirdLife International (2003). Fåglar som vistas längre tid på en plats (t ex häckande eller övervintrande) kan delvis lära sig att undvika faror som kraftledningar. Populationer av lite ovanligare fåglar med lång livslängd och långsam reproduktion (få ungar), som stora rovfåglar, är mest känsliga för ökad dödlighet (särskilt om det är de gamla, reproducerande individer som råkar illa ut). I tabell 1 och 2 finns en sammanställning rapportfördelningen på fågelarterna. Omkring 60 naturvårdsarter (på rödlistan och/eller i EU:s fågeldirektiv) har rapporterats med häckningskriterier i undersökningsområdet och ytterligare drygt 30 arter finns rapporterade utan häckningskriterier. Många av de häckande arterna förekommer förstås även som sträckande, rastande och övervintrande. Häckande fåglar. Nitton av arterna med häckningskriterier har noterats på lokaler inom 2 km (rovfåglar) eller 1 km (övriga fågelarter) från luftledningen. Andelen lokaler inom 1 eller 2 km är dock låg även för dessa nitton arter. Av de stora häckande rovfåglarna har bivråk, fiskgjuse och ormvråk observerats på lokaler inom 2 km från den planerade luftledningen. Bivråken (rödlistad som NT och i EU:s fågeldirektiv) är en stor rovfågel med omfattande födosöksområden och utmärker sig något i tabell 1 med fyra lokaler nära den planerade luftledningen (figur 3). Tillsammans med ormvråk (den vanligaste rovfågeln i området och i Sverige) är bivråk kanske den rovfågel som oftast kan förväntas passera kraftledningen på sina födosöksturer. Fiskgjusen (fågeldirektivsart) har en boplats inom 2 km från den planerade luftledningen. Av rapporterna och landskapet att döma bör dock födosöksturerna huvudsakligen ske väster om väg 26, dvs samma sida som boet ligger. Många arter som lever i öppen terräng undviker höga konstruktioner eller träd (t ex Rydell m fl 2011). Arter som storspov (NT), kornknarr (NT), vaktel (NT) och sånglärka (NT) kan därför tänkas undvika att vistas nära luftledningar. Ledningen planeras dock gå huvudsakligen i skogsterräng och passerar inte över några öppna fält, varför sådana undvikande effekter bör vara försumbara. Att sträckningen följer väg 26 medför att ledningen inte bidrar till att ytterligare fragmentera landskapet i någon hög utsträckning. Ledningsgatan kan till en del öka arealen lämplig livsmiljö för trädlärka (fågeldirektivsart), buskskvätta (NT), törnskata (fågeldirektivsart), gulsparv (VU) och nattskärra (fågeldirektivsart), som föredrar öppna marker och brynmiljöer. 7
Figur 3. Lokaler där bivråk noterats med häckningskriterier i undersökningsområdet. Ingen av bivråksrapporterna gäller konstaterad häckning. Undersökningsområdet (figur 1) sträcker sig utanför det erhållna kartutsnittet, därav den grå ytan. Föreslagen ledningssträckning för 132 kv-ledningen längs väg 26 är markerad med blå linje. Sträckande fåglar. Det sträcker en hel del fåglar över trakten, vilket framgår åtskilliga rapporter. Där finns till exempel flera dagssiffror för ormvråk på över 500 individer och ett tiotal rapporter med fler än 200 sträckande tranor (som mest 1476 ex 8 oktober 2011). Kanske är sträcket, liksom antalet rastande fåglar, något intensivare öster om väg 26 än väster om för många arter; åtminstone kan data som i figur 3 och 4 ge den bilden, som dock beror mycket på var ornitologerna håller till. Det reguljära sträcket i området går sannolikt normalt på bred front över landskapet och för det mesta på höjder som klart överstiger kraftledningshöjd (Rees 2011 och referenser däri). Några uttalade ledlinjer som koncentrerar sträcket till stråk över kraftledningsdragningen är svåra att se i det genomgångna materialet (bortsett från Hökensås och Vätterns strandlinje, men även jordbruksmarkerna och de små åarna kanske ge viss vägledning). Väder och vind kan förmodligen ibland förskjuta sträckvägarna både i höjd- och sidled. Vid västliga vindar kan till exempel vråkar och andra rovfåglar tänkas komma längs Hökensås i större utsträckning än annars. 8
Sträckriktningen anges oftast som nordlig eller sydlig i rapporterna, men avser kanske också rörelser åt sydväst eller nordost. Hur som helst går sträcket huvudsakligen i ungefär samma riktning som ledningssträckningen, vilket sannolikt minskar kollisionsrisken för de sträckande fåglarna som kommer i ledningshöjd. Lokala flygrörelser av rastande eller övervintrande fåglar. Förmodligen är det vid sådana rörelser som riskerna för kollisioner med den eventuella luftledningen är som störst i området. Sådana flygrörelser sker på lägre höjd än reguljärt sträck och förmodligen inte sällan vinkelrätt mot ledningen. Från föreliggande data går det emellertid inte att utläsa i vilken omfattning det till exempel förekommer mer eller mindre dagliga flygningar mellan födoplatser och övernattningsplatser i undersökningsområdet eller dess omgivningar. Det tycks finnas fler rastande och sträckande tranor, sångsvanar väster om väg 26 än öster om att döma av figur 4 och 5. Även grågås, kanadagås och sädgås (NT) visar detta mönster. Det kan bero på att arealen jordbruksmark är större väster om vägen, men kan också påverkas av ornitologernas skådarvanor. Kollisionskänsliga arter som kungsörn (NT, fågeldirektivsart) och havsörn (NT, fågeldirektivsart) häckar inte i området, men uppträder regelbundet under framför allt vinterhalvåret. Kungsörn har rapporterats på ungefär lika många lokaler på båda sidor av väg 26 i undersökningsområdet, medan havsörn har rapporterats framför allt från lokaler öster om väg 26 (figur 6). Hur deras flygvanor ser ut i området går inte att avgöra från rapporterna. Utifrån befintligt material är det är svårt att avgöra om det finns särskilt attraktiva lokaler för stora skaror av födosökande eller övernattande fåglar i närområdet. De mycket välbesökta maderna vid reningsverket nordost om Tidaholm skulle vara en sådan lokal och kanske i viss utsträckning fälten väster om Velinga kyrka. Bra fågellokaler och hög besöksfrekvens brukar gå hand i hand (även om närhet till tät befolkning också spelar in). Slutsatser Så långt det går att utläsa från det analyserade materialet bör luftledningens effekter på de häckande fåglarna vara små, även i ett lokalt perspektiv, att döma av fågelobservationernas fördelning i området. Även för de reguljärt sträckande fåglarna bör riskerna vara små. De sträckande fåglarna passerar normalt över ledningshöjd, ledningen sträcker sig i den huvudsakliga sträckriktningen och några uppenbara förutsättningar för ett koncentrerat flyttstråk över området där ledningen planeras gå verkar inte finnas. Om det finns några betydande lokala förflyttningar som korsar ledningssträckningen till och från födosöksplatser eller övernattningsplatser går inte att utläsa av materialet. En luftledning innebär alltid en viss risk för påflygningar av fåglar. Att ledningen till stor del planeras gå i trädbekädd terräng och längs en större befintlig väg minskar riskerna för negativa effekter. Några för fåglarna särskilt värdefulla naturtyper verkar inte heller direkt beröras av ledningsdragningen. Om markkabel inte är ett alternativ är den planerade ledningssträckningen förmodligen den bästa möjliga i närområdet från fågelsynpunkt. 9
Figur 4. Lokaler med fler än 50 sträckande tranor (till vänster) och fler än 50 rastande tranor (till höger). Blå symboler innebär att det finns flera näraliggande lokaler. (Skärmdumpar från Artportalen 2015-12-15.) Figur 5. Lokaler med fler än 50 sträckande sångsvanar (till vänster) och fler än 50 rastande sångsvanar (till höger). Blå symboler innebär att det finns flera näraliggande lokaler.. (Skärmdumpar från Artportalen 2015-12-15.) Figur 6. Lokaler från vilka kungsörn (till vänster) och havsörn (till höger) rapporterats. Flertalet rapporter kommer från den välbesökta lokalen Tidaholms reningsverk alldeles NNO om tätorten: 72 av 106 rapporter för kungsörn och 82 av 110 för havsörn.. (Skärmdumpar från Artportalen 2015-12-15.) 10
Tabell 1. Antal lokaler där häckningskriterier noterats för de olika arterna, liksom antalet rapporter med häckningskriterier och totala antalet rapporter. Arter som påträffats inom 2 km (rovfåglar) eller 1 km (övriga fåglar) är gulmarkerade. Ormvråk och sparvhök har tagits med trots att de inte rödlistade eller listade i fågeldirektivet. RL: svenska rödlistan 2015. Beteckningarna NT, VU, EN, CR och RE förklaras på sidan 5. FD: listad i EU:s fågeldirektiv bilaga 1. Antal häckningslokaler Antal rapporter Skyddsstatus Inom 1 km Totalt Häckning Totalt RL FD Sångsvan 1 14 215 2311 X Årta 0 1 20 138 VU Brunand 0 1 1 270 VU Järpe 0 6 6 12 X Orre 0 17 66 93 X Tjäder 0 6 9 42 X Vaktel 0 16 42 47 NT Rapphöna 0 8 15 63 NT Storlom 0 3 64 124 X Svarthakedopping 1 14 485 812 X Svart stork 0 7 51 86 RE Bivråk (2 km) 4 17 67 423 NT X Röd glada (2 km) 0 11 47 177 X Brun kärrhök (2 km) 0 8 231 855 X Duvhök (2 km) 0 6 17 352 NT Sparvhök (2 km) 1 7 187 864 Ormvråk (2 km) 4 29 55 1028 Fiskgjuse (2 km) 1 3 15 244 X Lärkfalk (2 km) 0 12 88 513 Pilgrimsfalk (2 km) 0 1 45 79 NT X Småfläckig sumphöna 0 5 32 72 VU X Kornknarr 0 16 45 50 NT Trana 2 26 240 1189 X Dubbelbeckasin 0 1 1 5 NT Storspov 0 18 102 290 NT Gråtrut 0 3 6 413 VU Berguv (2 km) 0 1 1 3 VU X Sparvuggla (2 km) 0 9 15 35 X Jorduggla 0 1 1 6 Pärluggla (2 km) 0 14 21 21 X Nattskärra 0 7 41 54 X Tornseglare 0 5 8 280 VU Kungsfiskare 0 2 7 100 VU Gröngöling 0 34 259 679 NT Spillkråka 1 27 101 425 NT X Mindre hackspett 0 22 202 424 NT Tretåig hackspett 0 2 6 7 NT X Trädlärka 1 21 64 150 X Sånglärka 2 39 125 454 NT Backsvala 0 8 15 161 NT Hussvala 1 8 10 184 VU Ängspiplärka 1 10 47 448 NT Svart rödstjärt 0 5 64 90 NT Buskskvätta 3 37 198 376 NT Flodsångare 0 4 10 10 NT Vassångare 0 1 3 3 NT Busksångare 0 2 2 2 NT Trastsångare 0 1 65 82 NT Kungsfågel 4 34 106 337 VU Brandkronad kungsfågel 0 1 1 1 VU 11
Mindre flugsnappare 1 5 21 27 X Skäggmes 0 1 12 72 NT Sommargylling 0 2 4 5 VU Törnskata 2 24 104 403 X Nötkråka 0 6 9 105 NT Stare 3 27 87 626 VU Rosenfink 0 9 20 20 VU Gulsparv 5 41 104 418 VU Sävsparv 1 19 123 531 VU Tabell 2. Antal rapporter av arter som inte noterats med häckningskriterier, dvs i huvudsak rastande, övervintrande och sträckande fåglar. Antal rapporter Skyddsstatus Totalt RL FD Sädgås 0 504 NT Stjärtand 0 99 VU Bergand 0 34 VU Ejder 0 5 VU Svärta 0 2 NT Salskrake 0 41 X Smålom 0 2 NT X Svarthalsad dopping 0 3 EN Vit stork 0 2 CR Brun glada 0 8 EN Havsörn 0 110 NT X Blå kärrhök 0 221 NT X Ängshök 0 1 EN X Fjällvråk 0 171 NT Kungsörn 0 106 NT X Stenfalk 0 62 X Fjällpipare 0 19 X Ljungpipare 0 146 X Brushane 0 360 VU X Rödspov 0 6 CR Myrspov 0 5 VU X Grönbena 0 575 X Smalnäbbad simsnäppa 0 16 X Kustlabb 0 1 NT Silltrut 0 13 NT Silvertärna 0 2 X Fisktärna 0 62 X Lappuggla 0 23 NT Härfågel 0 1 RE Berglärka 0 26 VU Rödstrupig piplärka 0 17 VU Blåhake 0 93 X Vinterhämpling 0 61 VU Lappsparv 0 7 VU 12
Referenser APLIC (Avian Power Line Interaction Committee). 2012. Reducing Avian Collisions with Power Lines: The State of the Art in 2012. Edison Electric Institute and APLIC. Washington, D.C. Artdatabanken. 2015a. Artfakta: http://artfakta.artdatabanken.se/ Artdatabanken. 2015b. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken SLU, Uppsala. Bevanger, K. 1998. Biological and conservation aspects of bird mortality caused by electricity power lines: a review. Biological Conservation 86: 67 76. BirdLife International. 2003. Protecting birds from powerlines: a practical guide on the risks to birds from electricity transmission facilities and how to minimise any such adverse effects. Secretariat memorandum prepared by the Directorate of Culture and Natural Heritage. Haas, D. Nipkow, M., Fiedler, G., Schneider, R. Haas, B. & Schürenberg, B. 2005. Protecting birds from powerlines. Nature and environment, No. 140. Council of Europé Publishing. Strasbourg. Naturvårdsverket. 2012a. Handbok för Artskyddsförordningen. Bilaga 3. http://www.naturvardsverket.se/upload/handbok/1/bilaga3_nyckelbegrepp_hackning.pdf (hämtad 2015-08-10). Naturvårdsverket. 2003. Art- och naturtypsvisa vägledningar till Natura 2000. http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/n2000_art_naturtyp/faglar1.pdf (fyra filer faglar1 faglar4). Rees, J. 2011. Fåglar i Vänerområdet ur ett vindkraftsperspektiv. Länsstyrelsen i Värmland, rapport 2011:05/Länsstyrelsen i Västra Götaland, rapport 2011:17. Rydell, J., Engström, H., Hedenström, A., Larsen, K. J., Pettersson, J. & Green, M. 2011. Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss en syntesrapport. Naturvårdsverket, rapport 6467. 13