Kazakhstan and Kyrgyzstan

1 Kazakhstan and Kyrgyzstan June 2-21 2012 Stäppsparv Blek rosenfink Stig Holmstedt

2 Foreword This tour was arranged by Michael Westerbjerg Andersen/Miksture after an initiative from Stig Holmstedt, Gysinge, Sweden. Michael lives in Bishkek, the capital of Kyrgyzstan, since several years and has arranged many birding and other tours in Kyrgyzstan and Kazakhstan. His concept is a kind of expedition with a very good team who drive the minibuses, cook the food and raise the tents where camping is necessary because of lack of indoor alternatives. (We camped three nights and spent two nights in yurtas.).thus we were able to reach and spend plenty of time in many very exciting and scenic areas. Mikstures combination of both Kazakhstan and Kyrgyzstan is better than spending all the time in Kazkhakstan. The mountain scenery and mountain birding is superior in Kyrgyzstan. Miksture is much cheaper than other companies that specialize in birding tours in these areas. I can strongly recommend Michael and Miksture. The report is written in English except the diary which is in Swedish. However, the chapter with the tour itinerary also includes a short version of the day- by- day diary. Participants Håkan Delin, Djursholm Lars Edenius, Umeå Per Edenius, Stockholm Hans Elleby, Stockholm Nils-Erik Evers, Stockholm Leif Godin, Stockholm Christer Jonasson, Malmö Johnny Jönsson, Lund Göran Moheim, Stockholm Åke Ryrfeldt, Nykvarn Anders Sennmalm, Järfälla Roy Woodall, Eugene, Oregon, USA Stig Holmstedt,Gysinge Promoter, co-leader and writer of this report Michael Westerbjerg Andersen/Miksture Bishkek Organizer and tourleader. Misha Danischkin, Vadim Ivanov, Tanya Malodka and Sergei Polotkvos. Support team.

3 Tour itinerary including a summary of species seen Friday June 1. Flight Stockholm/Arlanda - Istanbul (ten participants). Overnight in Istanbul Saturday June 2. Half a day of sightseeing and birding in the old town and on the Bosporus. Birds : Yelkouan Shearwater, Shag, Great Cormorant, Yellow-legged Gull, Laughing Dove, Alpine Swift, Eastern Olivaceous Warbler. Flight Copenhagen/Kastrup - Istanbul (two participants). Flight Istanbul-Astana. Sunday June 3. Arrival in early morning in Astana, the capital of Kazakhstan. By minibus to Korgalzhyn NR. Staying in the reserve village Karazhar in small cabins for three nights. Steppe, lakes. Birds: Red-crested Pochard, White-headed Duck, Dalmatian Pelican, Flamingo, Black Kite, Pallid Harrier, Long-legged Buzzard, Red-footed Falcon, Merlin ssp pallidus, Baillon s Crake (heard), Demoiselle Crane, Marsh Sandpiper, Great Black-headed Gull, Slender-billed Gull, Heuglin s Gull, Caspian Tern, White-winged Tern, White-winged Lark, Black Lark, Bluethroat, Savi s, Moustached, Paddyfield and Booted Warbler, Isabelline Shrike, Rose-coloured Starling. Monday June 4. All day in and around Korgalzhyn NR. Birds: Most of those of yesterday plus Ruddy Shelduck, Ferrugineous Duck, Spoonbill, Steppe Eagle, Black-winged Pratincole, Sociable Lapwing, Pacific Golden Plover, Terek Sandpiper, Gull-billed Tern, Twite. Tuesday June 5. All day in and around Korgalzhyn NR. Birds: Most of those of June 3 and 4 plus Montagu s Harrier, Oriental Turtle Dove, Bee-eater, Citrine Wagtail, Siberian Stonechat, Lesser Grey Shrike. Also up to 100 Sociable Lapwings including one female with two pulli. Visits to colonies of Great Black-headed Gull and Black-winged Pratincole. Wednesday June 6. Morning in and around Korgalzhyn NR, then back to Astana for an evening flight to Almaty. Birds: Many of those of June 3-5 plus Nightingale and Blackbird in Almaty. Thursday June 7. With our Kyrgyzian team in minibus from Almaty to the little village of Karaoi, at the end of the road in the semidesert south of Lake Balkhash. Staying in a private home here for two nights. Rather lush vegetation in the village. Semidesert around it. New birds: Little Bittern, Black-eared Kite, Egyptian Vulture, Shikra, Booted Eagle, Lesser Kestrel, Caspian Gull, Blue-cheeked Bee-eater, Roller, Hoopoe, Red-rumped Swallow, Masked Wagtail, Pied Wheatear, Syke s Warbler, Blyth s Reed Warbler, Turkestan Tit, Golden Oriole, Long-tailed Shrike, Common Mynah, Saxaul Sparrow, Red-headed Bunting. Friday June 8. The whole day in Karaoi and its surroundings. New birds: Black-bellied Sandgrouse, Nightjar, Lesser Short-toed Lark, Rufous Scrub Robin, Isabelline and Desert Wheatear, Desert Warbler, Siberian Chiffchaff, Azure Tit, Turkestan Shrike, Steppe Grey Shrike, Brown-necked Raven, Desert Finch. Saturday June 9. In the morning an early tour in the vicinity of Karaoi. After that to the turanga forest in Zhelturanga with frequent stops en route. Camping in the forest. New birds: White Pelican, White-tailed Eagle, Stone Curlew, Yellow-eyed Stock Dove, Scops Owl, Pallid Scops Owl, White-winged Woodpecker, Eastern Olivaceous Warbler.

4 Sunday June 10. Morning tour in the turanga forest, then on to Taukum with some stops en route. Camping near a waterhole in the desert. New birds: Night Heron, Macqueen s Bustard, Greater Sandplover, Pallas s Sandgrouse, Calandra, Bimaculated and Crested Lark, Cetti s Warbler, Spanish Sparrow. Also many Black-bellied Sandgrouses. Monday June 11. Morning in Taukum. Then by Sobulak Lake to the Nurly area. Overnight in a guesthouse in the little town of Chelek. New birds: Little Gull, Clamorous Warbler. Also more Pallas s Sandgrouses in Taukum and a stunning breeding colony of about 7000 Rosecoloured Starlings at Sobulak. Tueday June 12. Morning in the Nurly area and at the Kokpek Pass. Then a long ride west to Bishkek, Kyrgyzstan. Overnight in an excellent hotel. New birds: Golden Eagle, Taiga Flycatcher, Black-headed Penduline Tit, White-capped Bunting. Wednesday June 13. Drive Bishkek- Karakol. Stop at Shrike Boulevard near Bishkek. Night in a guesthouse. New birds: Quail, Turtle Dove, Laughing Dove, Grey Wagtail, Indian Golden Oriole, Corn Bunting. Also 20 Long-tailed and 25 Lesser Grey Shrikes at Shrike Boulevard! Thursday June 14. Karakol - May Saz (a pristine valley high up in the Tien Shan) with a special sixwheel-drive bus. Camping in May Saz. Great Scenery! New birds: Himalayan Snowcock, Pheasant, Lammergeier, Himalayan Griffon Vulture, Ibisbill, Crag Martin, Citrine Wagtail ssp calcarata, Dipper, Brown Dipper, Black-throated Accentor, White-tailed Rubythroat, Eversmann s, Blue-capped, Black(ssp. Phoenicuroides) and Güldenstädt s Redstart, Mistle Thrush, Greenish, Hume s Leaf and Sulphur-bellied Warbler, Yellow-billed Chough, Chough, Raven, Red-fronted Serin, Plain Mountain Finch, White-winged Grosbeak, Pine Bunting. Friday June 15. Morning in May Saz. Then back to Karakol for changing to our regular vehicles. After that on to Tamga. Two nights in a guesthouse there. New birds: Daurian Partridge, Honey Buzzard, Hill Pigeon, Horned Lark, Redstart, Coal Tit, Wallcreeper, Nutcracker, Rock Bunting. Saturday June 16. Half a day up in the Barskaun Mtns along the Kumtor Mine Rd. In the afternoon Fairy Tale Canyon outside Tamga. New Birds: Goosander, Chukar, Altai Accentor, Hume s Whitethroat, Rock Sparrow, Brandt s Mountain Finch, Mongolian Finch, Greynecked Bunting. Also six Güldenstädt s Redstarts. Sunday June 17. Drive Tamga-Son Kul (a big lake at about 3000 m above the sea.) with several stops en route. Great scenery along the Son Kul rd and at Son Kul! Two nights in yurtas at Son Kul. New birds: Black Vulture, Little Crake (heard), Lesser Sand Plover (12), Richard s and Water Pipit, Rock Thrush, Pallas s Grasshopper Warbler (at least five in a little wetland area - second breeding record for Kyrgyzstan!), Snowfinch. Lots of big raptors - 12 Himalayan Griffon Vultures, four Black Vultures and eight Golden Eagles!

5 Monday June 18. The whole day around Son Kul. New birds: Cotton Pygmy-goose (a male, a first record for Kyrgyzstan!), Black Stork (three), Barbary Falcon, Brown Accentor, Blue Whistling Thrush. Also four Lammergeiers, two Himalayan Griffon Vultures, five Black Vultures, one Booted Eagle and ten Golden Eagles. And today there were about 50 Lesser Sand Plovers, including at least two nesting pairs, at the lake. Tuesday June 19. The morning at Son Kul. In the afternoon back on the Son Kul rd and on to Bishkek with some stops en route. Two nights in the same excellent hotel as before. New birds: Collared Pratincole, Alpine Swift, Kingfisher, White-crowned Penduline Tit. The Cotton Pygmy-goose was still at the lake and we saw two Altai Accentors at close range along the Son Kul Rd. Sunday June 20. In the morning a hike in the Ala-Archa National Park, in the afternoon a visit to the former fishponds outside Bishkek. New birds: Pygmy Cormorant, Blue-capped Redstart (only heard before), White-browed Tit Warbler (a stunning male!), Rufous-naped Tit, Red-mantled Rosefinch. A nice dinner at a restaurang in Bishkek in the evening. Monday June 21. Flight to Istanbul over the Aral, Caspian and Black Sea. And then to Stockholm, the last part over a sunny and calm Baltic Sea with the big islands and birders paradises of Gotland and Öland in sight.

6 Dagbok Fredagen den 1 juni. Planet till Istanbul var ca en timme försenat, varför vi landade här först omkring kl. 23. Anders shoppingväska, som hade skickats som specialbagage, hade dessutom kommit på avvägar och hittades inte förrän vid midnatt. Detta var dock bara det första av nattens problem - när vi trötta och svettiga äntligen nådde Turkish Airlines hjälpdisk för att få den utlovade transporten till ett hotell fick vi av några synnerligen nonchalanta och begränsat språkkunniga tjejer beskedet att Turkish inte alls var skyldiga att hjälpa oss med hotell eftersom det fanns ett plan från Stockholm som vi hade kunnat ta påföljande dag. Jag tvingades gå upp flera instanser i hierarkin, men alla gav samma svar på samma nonchalanta och närmast ovänliga sätt. Inte ens om vi själva betalade transport och hotell ville de hjälpa oss. Turkish är billiga, jag har tidigare bra erfarenhet av dem och de har år 2011 blivit utnämnda till Europas bästa flygbolag, men detta var ett absolut bottennapp. Tills sist blev vi tvungna att anlita en privat hotellförmedlare som fixade ett riktigt bra hotell i gamla staden inkl transport t.o.r för ca 550 kr per person. Lördagen den 2 juni. Som tur var kunde vi ta sovmorgon så det var med en inte alltför stor sömnbrist som vi vid 10-tiden gav oss ut på stan. Jag blev f.ö. väckt redan några timmar tidigare av kuttrande palmduvor. Vi tog oss först ned till Marmarasjön varefter vi följde en strandpromenad runt hela Gamla stan in till Gyllene Hornet, en vandring om minst fem kilometer. Fågelmässigt gav detta medelhavstrutar, stor- och toppskarvar, medelhavsliror samt en sjungande eksångare. I luften syntes, förvånansvärt nog, en mängd alpseglare, medan vanliga tornseglare lyste med sin frånvaro. Vid Gyllene Hornet uppraggades vi av en säljare som faktiskt visade sig erbjuda en riktigt trevlig tvåtimmarstur på Bosporen för facila ca 60 kr. Vi fick se staden inkl. en mängd palats samt båda de stora hängbroarna fint från sjösidan. Medelhavsliror i smärre flockar passerade mot både norr och söder i en aldrig sinande ström. Efter båtturen hade vi tänkt promenera till hotellet, men vi insåg snart att tiden inte skulle räcka utan var tvungna att ta taxi. Tyvärr fick vi bara se de största turistiska sevärdheterna på avstånd - Hagia Sofia, Blå moskén, Topkapi och basarerna. Trots att det var lördag var bilköerna enorma och vi fruktade ett tag att vi skulle missa vårt plan. Det hela gick dock bra, särskilt som även denna avgång blev en timme försenad. Detta passade våra resenärer från Köpenhamn, Christer och Johnny, vars anslutande plan också var just ca en timme försenat! Söndagen den 3 juni. Vid tretiden på morgonen landade vi i Kazakhstans nya huvudstad Astana där Michael Westerbjerg Andersen mötte med Mercedesbuss inkl förare. Här väntade även vår blivande färdkamrat Roy från Oregon i USA. Han var ingen ungdom, 81 år närmare bestämt, men frånsett att han hörde illa var han pigg och frisk och hade dessutom en god portion av humor som det senare skulle visa sig. Tuff var han också - efter att ha prickat in Vår amerikanske medresenär Roy. Foto: Leif Godin över 6000 arter i världen hade han nu som projekt att se världens alla arter hackspettar. Han kom direkt från Vietnam

7 och skulle vidare till Kina. I Kazakhstan var han främst ute för att se och filma den vitvingade hackspetten. Det visade sig att Mercedesbussen inte kunde ta både oss och bagaget så Michael rekvirerade snabbt ännu ett fordon. Ett större problem var att ta sig ut från den fullkomligt kaotiska parkeringsplatsen där man ställt bilarna hur som helst och ofta så att de blockerade varandra. En massa bilar var i rörelse och det hela liknade mest ett femtonspel. Det märkliga var att ingen förare tog några som helst smarta initiativ utan bara zombielikt trängde sig på och blockerade. 70 års Sovjetstyre sitter tydligen fortfarande i väggarna! Som genom ett under kom vi i alla fall ut och for ner på stan för att bl.a växla pengar och köpa drycker (Ja, växlingskontor och affärer var faktiskt öppna så här tidigt!). Astana, som är Kazakhstans huvudstad sedan 1997 och vars namn betyder just huvudstad, är i stort sett helt nybyggd med början för 20 år sedan. Massor av skrytbyggen tornar upp sig mot skyn och staden liknar mest Las Vegas eller Abu Dhabi - det är väl här som mycket av pengarna för landets olje-och gastillgångar spenderats? Så småningom kom vi i alla fall loss från eländet och ut på landsbygden som utgjordes av en i stort sett helt platt stäpp, till en början delvis uppodlad, men gradvis alltmer orörd i takt med att vi med sydvästlig kurs närmade oss det ca 20 mil avlägsna Korgalzhyn Nature Reserve. Små byar passerades med jämna mellanrum, alla med talrika ruiner och skrothögar som arv efter främst kolchoser, men även andra meningslösa projekt från Sovjettiden. I början av resan såg vi en del aftonfalkar, stäpphökar, svarttärnor och vitvingade tärnor och efter ca en timme började de först genuina stäpparterna dyka upp. Vid ett stopp nära ett vägkors utanför en liten by såg vi bl.a jungfrutranor, svartlärkor, vitvingade lärkor, några rosenstarar och ett par stäppsångare. Granne med de sistnämnda var, något överraskande, en sjungande blåhake. Successivt allt fler gulärlor av rasen beema visade sig. Örnvråk. Vi passerade tre örnvråkar och en välbevakad bom och så var vi inne i det stora reservatet som består av en mosaik av genuin stäpp och sjöar, en del salta, andra med näringsrikt sötvatten och fyllda av stora vassar. Vid en sjö av sistnämnda typ låg den lilla reservatsbyn Karazhar, tidigare ett Gulagläger(!). Bebyggelsen var dock i stort sett ersatt sedan den tiden, som tur var... Här inkvarterades vi i ganska små tvåbäddstugor. Tyvärr blev det ganska hett under vår vistelse här och valet kom att stå mellan att svettas våldsamt eller att vädra och då släppa in myriader av mygg och bromsar. Men vad bryr sig en hängiven skådare om sådana små förtret? I sjöns vassbård huserade fält-, kaveldun-, vass- och rörsångare samt talrikt med skäggmesar som såg mycket blekare ut än våra men som ändå inte anses vara av en egen ras. Och förbi flög krushuvade pelikaner, skräntärnor, långnäbbade måsar, svarthuvade trutar och stäpptrutar (Larus heuglini barabensis). På eftermiddagen, då värmen började släppa lite, gjorde vi en vandring bort till en lång udde där vi såg ett par stenfalkar av den mycket bleka rasen pallidus samt våra första rödhuvade dykänder och isabellatörnskator. Vår första kopparand, en hanne, noterades också. Vid en sen kvällstur kunde Åke och jag addera en spelande dvärgsumphöna samt en dito vattenrall till artlistan. Däggdjur som noterades under dagen var sislar samt en bisamråtta.

8 säkerligen ytterligare stora mängder eftersom vi bara spanade av en bråkdel av de öppna sjöytor där de i huvudsak låg. Lite förbryllande var att det här fortfarande, ett stycke in i juni, fanns så många arktiska vadare. Svarthuvad trut. Måndagen den 4 juni. Hela denna dag besökte vi olika delar av Korgalzhyn Nature Reserve under ledning av den lokale guiden Alexej, en kraftig man med stora knävelborrar. Vi kunde framför allt notera stora mängder vattenfågel och vadare. Både knöl- och sångsvan samt grågås fanns i stora antal, liksom alla de simänder som förekommer hemma i Sverige. Särskilt vanliga var årtor och snatteränder som kunde uppskattas till ca 200 ex. vardera. För oss ovanligare arter som rostand (åtta ex.), vitögd dykand (märkligt nog bara ett ex.), rödhuvad dykand (minst 50 ex.) samt kopparand (ca 40 ex.) fanns också på plats. Ett lite för oss oväntat fynd var fyra salskrakar, men de lär faktiskt häcka här Fyra arter doppingar samt sex arter tärnor noterades, bland de senare de resnya sand- och småtärna som båda var ganska vanliga. Två skedstorkar och fyra juv flamingos samt 16 jungfrutranor och 15 vanliga tranor upptäcktes, de sistnämnda, som det skulle visa sig, de enda på resan. En grund lagun med fullt av änder och framför allt vadare ådrog sig särskilt intresse. Intensiv tubspaning här gav stora mängder av framför allt damm- och småsnäppor, men även svartbenta strandpipare, roskarlar, kärr- och spovsnäppor, brushanar, tereksnäppor samt - finast av allt - 10 stäppvipor i kanten av våtmarken. Här upptäckte Leif också en ensam pipare som visade sig vara en sibirisk tundrapipare. Andra trevliga vadare var ca fem svartvingade vadarsvalor samt minst 500 smalnäbbade simsnäppor. Av de senare fanns det Stäppvipor. Vi letade särskilt i områden med chans på kaspisk pipare, men hittade inga - uppenbarligen var de klara med häckningen och hade dragit iväg. I ett av de intressanta områdena var det däremot osedvanligt gott om lärkor och här sågs merparten av dagens ca 500 svartlärkor, 15 vitvingade lärkor, 50 korttålärkor och 200 sånglärkor. 45 vinterhämplingar, en art som har en märklig fläckvis utbredning i Eurasien och som här representeras av rasen kirghizorum, noterades också. Under dagen sågs också resans första stäppörn, fältpiplärka och trastsångare samt ett par saigaantiloper ett flertal stäppmurmeldjur (bobak). Svartlärka.

9 plan som dessvärre helt nyligen störtade på sin första försäljningsturné i Indonesien Transportsträckan till Astana gav inget nytt till listan, men däremot en mängd favoriter i repris - stäppörn, stäpphökar, aftonfalkar, rosenstarar m.m. Särskilt minnesvärt var ett par jungfrutranor med ungar som bjöd på fina obsar på fint fotoavstånd från bussen. Vitvingad lärka. Tisdagen den 5 juni. Ännu en dag i Korgalzhyn Nature Reserve och dess omgivningar, nu med inriktning mot främst häckande stäppvipa samt kolonier av svartvingad vadarsvala och svartvingad trut. En adult stäppvipa med ungar vid en liten by ägnades mycket intresse och senare på dagen såg vi inne i reservatet även en jätteflock om uppemot hundra ex. Inget gott, tecken ansåg dock Alexej - det tydde på många misslyckade häckningar. Kolonin med de svartvingade vadarsvalorna räknade minst 25 par och den med de svarthuvade trutarna säkert över 100 par plus flera hundra stora dunungar. De svarthuvade bodde på en sandrevel i en liten saltsjö och åsynen av de vackra trutarna utgjorde enligt många en av resans finaste upplevelser. Resnya arter under dagen var ängshök, skogssnäppa, större turturduva, biätare, citronärla (minst 20 ex - uppenbarligen förbisedd dagarna innan), vitgumpad buskskvätta (Saxicola maurus) samt svartpannad törnskata. Onsdagen den 6 juni. Denna dag blev i huvudsak en transportdag tillbaka till Astana varifrån vi med flyg fortsatte till Almaty. Flyget blev dessvärre, liksom alla tidigare flyg vi råkat på denna resa, försenat. Denna gång kraftigt så vi fick tillbringa lång tid på flygplatsen i Astana. Men denna var alldeles ny och fräsch och planen också nya och västerländska, Boeing och Airbus. De gamla sovjetiska flygande likkistorna är gudskelov sedan länge borta och några nya passagerarplan har ryssarna inte presenterat förrän i år, ett Jungfrutranor med ungar. Vid ankomsten till Almaty möttes vi av vår kirgisiska tross med fin Mercedesbuss och två minibussar för bagage och campingutrustning. Alla i trossen var etniska ryssar - basen Misha, allt-i-allon Vadim, den unga kokerskan Tanja samt chauffören Sergej. Misha och Vadim talade båda utmärkt engelska och motsvarande inte alls bilden av typiska ryssar. Särskilt Vadim såg mer ut som en amerikan eller västeuropé med sin långa ljusa hästsvans. Och alla skulle visa sig jobba hårt och kompetent för att underlätta vår vistelse och vårt skådande så mycket som möjligt. Vi inkvarterades på ett högklassigt hotell i Almatys centrum och åt middag på en bra restaurang ett stycke därifrån. Almaty är en mycket grön stad med massor av träd och om man blundade från en del fula och förfallna bostadshus från Sovjettiden och istället tittade på det livliga gatulivet, den omfattande trafiken med i stort sett enbart västbilar, de många butikerna och restaurangerna samt den myckna reklamen ville man önska att man kunde återuppväcka Lenin, Stalin, Chrusse och de andra Sovjet-förbrytarna och tryna i dem allt detta. De skulle då sannolikt

10 omgående avlida igen i hjärtslag, sörjda och saknade av få. Torsdagen den 7 juni. Dags för resans huvudetapp två - en rundresa om sju dagar i södra Kazakstan. Vi började med en lång färd om ca 40 mil upp till byn Karaoi vid vägs ände och omgiven av stora vildmarker av öken/halvöken söder om Balkhasj-sjön, Asiens fjärde största insjö. På vägen ut ur Almaty skymtades resans första rostgumpade törnskata. I Kapchagay gjordes ett stopp vid en liten sjö i en klyfta nära vägen där det fanns en sjungande busksångare, ett par dvärgrördrommar, några nunnestenskvättor och rostgumpsvalor samt resans första stäppsparv, en hona. På telefonledningarna längs vägens fortsättning satt europeiska biätare (ca 30), blåkråkor (ca 50), gökar (ca 15) samt två rödfalkar, resans enda. Även i övrigt var det gott om rovfåglar och nya för resan var svartörad glada (som här i söder ersatte de närbesläktade brungladorna som vi sett på stäppen kring Astana), smutsgam, ängshök, dvärgörn, sparvhök och lärkfalk. Härfåglar var vanliga. varit grå. I samband med att vi vek av på vägen nedemot floden tappade vi kontakten med den ena trossbilen och den återfanns inte förrän efter ett par timmar eftersom den av misstag fortsatt rakt fram. Ett nytt stopp vid vägkanten gav flera saxaulsångare, ärtsångare av rasen halimodendri (med en gentemot våra helt avvikande sång och som lockade med ett blåmeslikt skorrande) samt stäppsparvar. Gökar gol extatiskt runtom oss. När vi började nalkas byn Karaoi ersattes våra europeiska biätare av gröna dito. Närmare ett tjog av de senare räknades. Karaoi var en liten by på sandig mark och med mycket grönska i form av höga popplar i dungar. Mitt i byn låg ett långsmalt vattendrag med en del vegetation och här fanns bl.a dvärgrördrom. I själva byn stiftade vi snart bekantskap med dess påfallande talrika bevingade invånare - minervaugglor, härfåglar, turkestanmesar, azurmesar, sommargyllingar och saxaulsparvar var alla vanliga. Och mycket rovfågel häckade här också - tornoch lärkfalk samt shikra. Nisse och Anders såg också både hanne och hona av aftonfalk. Människors närhet verkade inte bekomma vare sig rovfåglarna eller andra i byn förekommande fåglar det minsta. Härfågel. Vi gjorde lunchpaus vid floden Ili där vi bl.a såg kaspisk trut, mindre strandpipare, strandskata (som låter pipigare än vår - kanske för att de inte behöver överösta något starkare vågbrus), maskärla (Motacilla personata), citronärla, trastsångare samt sjungande hanne av stäppsparv. Resans första svartkråka visade sig - uppe i norr hade alla kråkor Azurmes. Vi inkvarterades på en gård som tillhörde en av Michaels vänner, en äldre man som bl.a. hade arbetat med inventering av Pander s ökenskrika.hans stora familj, som omfattade tre generationer, flyttade ihop sig och vi fick disponera flera rum där vi kunde lägga ut

11 våra liggunderlag och sovsäckar på golvet. Och i köket lagade trossen vår första fältmiddag. Panders ökenskrika. Sislar var däremot mycket vanliga i området. Saxualsparv. Shikra. Foto: Leif Godin Fredagen den 8 juni. På morgonen och förmiddagen sysslade vi i första hand med att i smågrupper vandra runt i den märkligt fågelrika byn. Flera par shikra verkade häcka och det syntes också turkduvor samt åtskilliga azurmesar, turkestanmesar, turkestantörnskator (Lanius phoenicuroides) och saxaulsparvar. På eftermiddagen gav vi oss iväg på en lång expedition på dåliga, sandiga vägar till ett område där det skulle finnas chans att få se Panders ökenskrika av den sällsynta och isolerade rasen ilensis, som har sitt utbredningsområde i halvöknarna söder om Balkhasj-sjön. Det visade sig vara längre dit än väntat och det tog tre timmar att nå området som karakteriseras av böljande, delvis buskklädda sandåsar. Längs vägen sågs bl.a. resans enda trädnäktergal samt örnvråkar, gulärlor av rasen feldegg, ökenstenskvättor, dvärglärkor, några ökenfinkar och en stäppvarfågel. Trots vädjan om sammanhållning spred sig gänget snart i alla riktningar och själv fattade jag posto på den högsta åsen i omgivningarna. Här fanns det misstänkta fågelspår i sanden, men sannolikt tillhörde de ökenkorpar som syntes här och var på avstånd. Dominerande art var annars ökensångare, väldigt charmiga fåglar. Och tyvärr lyckades ingen, trots på många håll mycket intensivt spanande, se någon Trädnäktergal. Innan alla hade återsamlats vid bilarna hade det hunnit bli sent och huvuddelen av den långa tillbakafärden fick ske i mörker. Före skymningen såg vi två svartbukiga flyghöns och i mörkret sedan en nattskärra. Lördagen den 9 juni. Huvudprogrammet var sovmorgon, men det fanns också en möjlighet att åka ut tidigt för att söka Panders ökenskrika på ett annat, mer närbeläget ställe. Och tänk - huvuddelen av gruppen offrade sömnen och hängde på! Tyvärr blev utbytet lika klent som vid försöket föregående kväll. Vi finkammade lokalen, en sandig ås, men hittade tyvärr inte minsta spår av de hett åtrådda fåglarna. I området fanns dock flera stäppvarfåglar och gröna biätare. Några såg även fem överflygande ökenfinkar. På återvägen såg vi ett örnvråkbo med tre stora ungar i en trädartad men låg saxaulbuske.

12 ex. av den andra av skogens specialiteter turkestanduvan - samt konstaterat att saxaulsparv var synnerligen vanlig här. Örnvråkbo. Foto: Leif Godin Christer, som tagit sovmorgon, noterade en sjungande eksångare i byn, resans enda förutom den i Istanbul. Vi bröt upp på förmiddagen och satte kurs mot söder och sedan sydväst. Vid ett stopp ganska tidigt fick vi fina bilder/obsar på gröna biätare, en av de snyggaste i det släktet, faktiskt. Här vimlade det av gökar och sjöng saxaulsångare. Resans första vita pelikaner (sju) flög över. Någon mil längre bort satt en stäppörn på en telefonstolpe invid vägen. Lunchrasten blev på samma ställe som två dagar tidigare, vid bron över floden Ili. Här passade många på att ta ett dopp inkl tvagning, jätteskönt efter två dagar utan dusch. En havsörn kretsade i skyn och en ängshökhanne korsade floden. Efter ytterligare några timmars körning kom vi fram till turangaskogen vid Zhelturanga där vi skulle tälta. Här utlyste Roy en belöning om 100... pennies ( = en dollar) för den som först visade honom en vitvingad hackspett. Skogen som bestod av turangapopplar var mycket öppen och lättskådad och ganska omgående fick vi höra kyckande och trumningar som inte kunde härröra från något annat än den eftersökta spetten. Folk gav sig nu ut åt alla håll och mycket snart hittades ett par med utflugna ungar. Samtidigt kom det bud från annat håll att Nisse hittat ett bo och visat Roy detta. Vid en högtidlig ceremoni senare på kvällen utdelades den utlovade belöningen av en synbarligen mycket belåten Roy. Dessförinnan hade vi hunnit se åtskilliga Vitvingad hackspett. Mindre trevligt var att marken i skogen, åtminstone inom några hundra meter från vägen, var överströdd med krossat glas. Precis som i Ryssland verkar det vara ett folknöje att dra ut i skogen för att pimpla vodka och sedan bara slänga flaskorna på platsen. I skymningen hördes både tjockfot och nattskärra och strax därefter minst två dvärguvar. Med en otrolig tur lyckades vi få in en tredje i ficklampsskenet - den hoppade f.ö. så småningom in i en avbruten stam där den uppenbarligen hade bo. Lyckan fullbordades genom att en blek dvärguv lät höra sitt något lappugglelika, poande spel. Några lättväckta hörde sedan ytterligare spel av den arten under natten. Söndagen den 10 juni. Morgonturer i turangaskogen gav samma arter som förut plus en shikra fint på bo. Inom ett relativt litet område verkade det häcka minst fyra par shikra! Vi kunde konstatera att de gamla eller döda popplarna var helt perforerade av gångar efter långhorningslarver och att alla lågor hade stora högar av trämjöl under sig. Överallt syntes spår av hackspettarnas födosök och de hade således födoval som vitryggar, men såg mer ut och lät som större hackspettar. Sedan lägret brutits fortsatte vi vår färd mot sydost. Längs vägen sågs under dagen minst 25 blåkråkor och lika många

13 härfåglar. Vid en mindre våtmark väster om Zhelturanga sjöng en cettisångare samt kretsade ca 200 vita pelikaner på avstånd. Ett stopp vid en annan våtmark strax utanför byn Topar gav 30 rödhuvade dykänder, tre vitögda dito, 25 årtor, två dvärgrördrommar och en natthäger. Två rördrommar noterades och tre havsörnar kretsade på avstånd. Tvåpuckliga kameler. Foto Leif Godin Så småningom blev landskapet alltmer ökenartat, vi var nu i Taukum. Långt därute kom vi fram till Konchangel - en pump, en vattensamling och någar små obetydliga hus mitt i ödemarken.l. Här hade en stor mängd tvåpuckliga kameler samt några dromedarer samlats för att dricka och utstöta eländiga klagande ljud. En hel del fågel var också nere och drack, bland annat fem arter lärkor - kalander-, asiatisk kalander-, korttå-, dvärg- och tofslärka. Även några svartbukiga flyghöns landade och fler flög förbi. Och gråsparvarna på plats var av den snygga rasen bactrianus, Indisk gråsparv, en möjlig framtida split. Efter ett kort stopp vid en buske i vägkanten med spanska sparvar och rosenstarar drog vi tvärsöver vägen vidare ut i öknen. Vi slog upp vårt läger i närheten av ett vattenhål. Det såg lite hotfullt ut på himlen och vi undrade hur det skulle bli att tälta och sedan ta oss tillbaka mot civilisationen om det blev störtregn med påföljande lervälling. Platsen såg dessutom väldigt ödslig ut. Men sedan tälten kommit upp hade vi plötsligt att trivsamt läger. Vid vattenhålet fanns ett naturligt fågeltorn i form av något som mest liknade en bunker, men som sades ha varit en pumpanläggning. Här placerade sig omgående ett gäng medan övriga stannade kvar i lägret. Spanarna kunde konstatera att fyra av de fem lärkarterna (alla utom tofslärka) som vi sett vid den andra pölen var nere och drack, liksom även flera svartbukiga flyghöns. Så upptäcktes plötsligt, från både utkiken och lägret, en stäppflyghöna som kom pilande förbi. Lite senare hittade Michael, på en ås, en spelande kragtrapp. Två av resans mest efterlängtade arter inom loppet av några minuter således. Några gav sig nu ut i den oändliga öknen i riktning mot en avlägsen gård och hittade efter någon kilometer två adulta och en unge av ökenpipare samt såg en spelande kragtrapp, troligen samma ex som setts från lägret, men här på betydligt närmare håll. Vid pölen sågs då ett par stäppflyghöns, hanne och hona, som gick ner för att dricka samt fukta bröstfjädrarna så att även ungarna skulle kunna få vätska. Svartbukig Flyghöna. Stäppflyghöna.

14 Måndagen den 11 juni. Morgonskådning kring pölen gav ca 50 svartbukiga flyghöns, fem stäppflyghöns samt fem arter lärkor, nu även några tofslärkor. Sedan vi brutit lägret gav vi oss ut på spaning efter kaspisk pipare. Liksom i Korgalzhyn Nature Reserve var det dock för sent på året - fåglarna var färdiga med häckningen och hade dragit iväg. Tre krävgaseller passerade och Michael skymtade en kragtrapp och där vi vände och gick runt ett tag fanns det bl.a ca 200 spanska sparvar och en ökenfink. Under vår färd mot sydost och Almaty lämnade vi så småningom ökenområdet och kom in i uppodlade trakter. Vi stannade vid Sorbulaksjön en stund, främst för att få se den stora kolonin av rosenstarar. De häckade i ett ca 500 meter långt och kanske 20 meter brett lågt stenskrammel, mellan sjön och en grusväg. Antalet par var uppskattningsvis 3-4000! (det lär dock finnas en ännu större koloni på andra sidan sjön!). Annat vid sjön var bl.a. 25 roständer, 15 rödhuvade dykänder, 45 vita och två krushuvade pelikaner, en havsörn, en ökenpipare, fem dammsnäppor, en 3k dvärgmås, två sandtärnor och en papyrussångare. Tyvärr medgav inte tiden någon mer noggrann utforskning - här fanns mycket mer att se kändes det som. fram och installerade oss på vårt hotell i den lilla staden Shelek. Tisdagen den 12 juni. Öster om Shelek ligger Nurly-området som är ornitologiskt mest känt för sina stäppflyghönor, men eftersom vi redan sett dessa så fint i Taukum koncentrerade vi oss istället på en skogsomgiven våtmark norr om den lilla byn Nurly för att leta efter främst svarthuvade pungmesar. Vi hann knappt ur bussen förrän vi fick höra en fågelsång som ingen av oss blev klok på. Sångaren var mycket skulkig och det gissades vilt på allt möjligt innan den till sist kunde ses och bestämmas till taigaflugsnappare, en mycket sällsynt gäst här. En stund senare upptäckte Anders också målarten - en hanne av svarthuvad pungmes vid bobygge. I området fanns även turkestanmesar och från vassen i den intilliggande våtmarken hördes papyrusoch vassångare. Jungfrutranor och svartbukiga flyghöns sågs på avstånd. Taigaflugsnappare. Rosenstare. Foto: Leif Godin Vid passagen genom Almaty sågs ringoch turkduva samt en rostgumpad törnskata. Sent på eftermiddagen kom vi Efter detta lyckade besök for vi upp till Kokpekpasset, där vi bl.a. såg tre svarthakade sparvar (upptäckta av Roy), ca 2000 rosenstarar, uppenbarligen på genomflyttning, samt två kungsörnar. Tyvärr blev besöket här ganska kort. Några dagar innan resan hade Michael fått reda på att gränsövergången mot Kyrgyzstan tio mil bort var tillfälligt stängd vilket medförde att vi måste ta oss tillbaka västerut via Almaty för att övernatta i Bishkek och nästa dag därifrån fara hela vägen tillbaka mot öster på den kirgiziska

15 sidan till staden Karakol. Detta innebar en natt mindre i Shelek och en mycket stor omväg på minst 30 mil. Det blev alltså en mycket lång färdetapp denna dag, ända till Bishkek, huvudstaden i Kyrgyzstan, där vi dock inkvarterades på ett alldeles utmärkt hotell, resans i särklass bästa. nästan dåligt samvete när vi bara kunde sätta i oss en bråkdel av maten. Resan i övrigt, i huvudsak längs nordsidan av den stora och fågeltomma sjön Issyk-Kul, blev inte särskilt händelserik. Från bussen sågs av intresse bara en juv natthäger samt resans första turturduva och forsärla. Sent på eftermiddagen anlände vi till vårt hotell i den lilla staden Karakol, strax öster om Issyk-Kul, och var därmed åter i fas med programmet. Lunch i fält vid Nurly. Foto: Leif Godin Onsdagen den 13 juni. Under resan hade tyvärr en sjuka med framför allt svår hosta brutit ut i gruppen och den som var mest illa däran var Roy. Han beslöt därför att stanna kvar i Bishkek, medan vi andra for runt under den avslutande veckan i Kyrgyzstan. På grund av den eländiga stängningen av den östra gränsövergången blev även denna dag i huvudsak uppfylld av resande. Efter palmduvor vid hotellet startade vi dock med en dryg timme i ett stycke jordbrukslandskap på en väg som Michael brukar kalla Shrike Boulevard utanför staden Tokmok. Och den gjorde verkligen skäl för sitt namn, med något halvdussin av vardera rostgumpade och svartpannade törnskator. Vi fann dessutom ett bo av den sistnämnda arten. Utifrån åkrarna slog vaktlar och sjöng kornsparvar och här såg vi också resans sista stäppsparvar. Från en dunge sjöng indisk sommargylling (rasen kundoo, en sannolik splitt). De lät identiskt lika våra. Lunchen intogs i ett privat hem hos en familj som Michael kände. Den var minst sagt överdådig - bordet dignade av alla slags rätter och godsaker och vi hade Torsdagen den 14 juni. På morgonen sjöng såväl lundsångare som rosenfink i hotellets lilla trädgård. Efter frukost embarkerade vi vårt specialfordon, en stor rysk sexhjulsdriven lastbil med en passagerarkabin istället för flak. Nu skulle vi nämligen långt upp i bergen för att tälta en natt i ett område som heter May Saz. Vi gjorde ett första stopp bland kullarna nedanför bergen för att söka efter tallsparv. Minst tre sådana hittade vi med lätthet. I samma område syntes också fasan (och här var de inte inplanterade) och, i en bäck, forsärla samt både brun och vanlig strömstare, den senare av den vitmagade rasen leucogaster. Tallsparv. Redan vid nästa stopp, vid en älv med breda stenstränder, stötte vi på en av resans målarter - ett par av den legendariska ibisnäbben. En art som nog de flesta av oss trodde skulle bli svår. Under den närmaste timmen såg vi ytterligare minst två par under vår färd på vägen längs älven. Här fanns också två par roständer med ungar.

16 Vid det första stoppet med ibisnäbb fick vi också stifta bekantskap med en del fåglar i granskogens bryn - först och främst en makalöst vacker svarthakad rubinnäktergal men också svartstrupig järnsparv, altairödstjärt, blåhätta (bara hörd), bergstaigasångare och tujastenknäck. Dubbeltrastar var vanliga. Bergrödstjärt. Svarthakad rubinnäktergal. Nästa stopp gav en stensångare som blev synnerligen exalterad när vi spelade upp hans sång. Här såg vi även vår första bruna alpfink. Snögam och kungsörn syntes över klippkammarna, liksom många alpkråkor och alpkajor. De två senare arterna fanns också i stora mängder i dalbottnarna. Där var det också gott om murmeldjur, som med sina visslingar förvirrade oss en del i början. Efter en lång stigning på vindlande och i mångas tycke livsfarliga vägar kom vi så upp till vägens högsta punkt i form av ett pass på ca 3800 meters höjd. Tyvärr var det rätt tomt på fågel, men den flitige spanaren Anders lyckades i alla fall upptäcka ett ex. av den synnerligen vackra bergrödstjärten (Güldenstädt s redstart, Phoenicurus erythrogaster), därtill hyfsat nära. Senare hittades också en flock om ca 50 bruna alpfinkar samt ett bo med nästan vuxna ungar av alpkråka i en stenruin i närheten. Efter passet bar det rejält nedåt igen och efter någon timme hade vi nått en enslig militärpostering (vi var nu ganska nära den kinesiska gränsen) där Michael visade upp ett tillstånd han fått för att vi skulle få köra vidare in i en dal för att slå upp lägret. Men då hade han inte räknat med den postsovjetiska byråkratin. Befälhavaren på plats hade uppenbarligen för låg grad för att våga släppa förbi oss, vilket innebar en lång väntan på ett par timmar. Under denna fick vi roa oss med att studera unga alpkråkor, rödpannade gulhämplingar samt svarta rödstjärtar av den rödmagade rasen phoenicuroides, känd från bl.a Torekov... Över en bergsrygg skymtade resans första lammgam. Till sist kom det efterlängtade klartecknet och vi kunde i en vid sväng passera posteringen och köra in på en mycket rudimentär väg tills vi efter ca en halvtimme kom ned på en bred slätt invid en flod och alldeles under en brant bergsrygg med en bård av granar och ädelgranar vid foten. Här slogs lägret upp och medan vi väntade på middagen spanades det mot bergsryggen samt gjordes enskilda mindre turer upp mot skogsbrynet. Spaningarna gav gott resultat - en adult lammgam satt utomordentligt fint på en klippspets och vidare letades det fram fyra Himalayasnöhöns samt tio sibiriska stenbockar på eller nära bergskrönet. Klippsvalor snurrade utanför branterna. Invid lägret fanns ett par citronärlor av den mycket vackra svartryggade rasen calcarata och isabellastenskvättor var talrika.

17 Lägret i May Saz. Foto: Leif Godin Några skymtadesåväl strömstare som brun strömstare. Vi lastade om till våra egna bilar vid hotellet i Karakol. Längs vägen mot Tamga där vårt nästa övernattningsställe låg gjordes ett stopp vid brustna hjärtats kanjon där vi noterade dvärgörn (mörk), bivråk, klippsparv och vanlig rödstjärt. Några backsvalekolonier genomsöktes efter bleka dito, men det kändes som ett besvärligt företag då en mängd ungfåglar var ute och förvirrade bilden. Klippsparv. Citronärla ssp. calcarata. Fredagen den 15 juni. När vi gick upp på morgonen hördes himalayasnöhönsens ganska spovlika visslingar uppifrån bergstopparna - vi bedömde att det rörde sig om ca fyra exemplar. Efter frukosten gick de flesta, ensamma eller i mindre grupper, upp och följde skogskanten mot söder för att så småningom successivt bli upplockade av bussen. Vandringen blev givande med resnya östliga klippduvor och nötkråkor samt tidigare bekanta som svartstrupiga järnsparvar, svartbröstade rubinnäktergalar, altairödstjärtar, bergstaigasångare, lundsångare och rödpannade gulhämplingar. Per hittade två stäpprapphöns och rovfågelspanarna kunde redovisa två kungsörnar samt ett ex. av vardera snögam och lammgam. Längs återvägen sågs av nya arter en murkrypare (dock endast av Håkan, i en skymt på nära håll genom bilfönstret) och några berglärkor samt bekantingar som ibisnäbb, bergrödstjärt och stensångare. Vi övernattade i byn Tamga på ett hotell, som ägdes av Mishas föräldrar. Fadern var bortrest, men modern var på plats och var mycket trevlig, precis som sonen. Detta var f.ö. det första stället utanför Almaty och Bishkek där vi såg andra utländska resenärer - i detta fall en grupp från Nya Zeeland. Lördagen den 16 juni. Vi inledde med att tidigt på morgonen bege oss upp i Barskaunbergen längs en väg som så småningom ledde upp på ca 4000 meters höjd. Vägen slutar vid en guldgruva, mot och från vilken en ganska tät trafik av långtradare, de flesta amerikanska Mack eller Freightliner, försiggick. Så långt som till gruvan hade vi dock ingen anledning att fara. Ungefär halva gänget, med Michael i spetsen, drog iväg uppför en krävande sluttning och bort över fjällheden. Utbytet blev dock klent med bara en altaijärnsparv och två grå alpfinkar som dessutom bara ett fåtal fick se. Då hade de andtrutna som stannade kvar kring bussen bättre tur med två altaijärnsparvar och en stor flock

18 bruna alpfinkar i närheten. Ett stycke längre bort längs vägen fick dock även vi övriga se ett antal altaijärnsparvar. Här såg bl.a Johnny också några bergrödstjärtar. Tyvärr började det nu att snöa varför vi fann det för gott att dra tillbaka mot lägre höjder. Ett kort första stopp vid en mindre sjö gav ytterligare en bergrödstjärt och längre ned såg vi också på ett ställe två par svarthakade rubinnäktergalar och två stensångare. Lasse hittade även resans första ex. av brun järnsparv. Tyvärr upphörde inte nederbörden utan övergick i regn så vi for tillbaka till låglandet utan att ens stanna för att leta efter songarmes i ett granparti. I låglandet var vädret fint så efter fältlunch drog vi vidare till Fairy Tale Canyon. Det var en ganska grund kanjon, men den röda sandstenen gjorde att man kände sig förflyttad till Utah eller Arizona och väntade på att Clintan när som helst skulle dyka upp på häst bakom ett klippkrön... Kanjonen var framför allt en lokal för bergortolan och vi hann knappt ur bussen förrän vi fick vår första kontakt med ett par sådana som ivrigt matade ungar i bo. Och längs våra vandringar genom kanjonen hördes nästan hela tiden deras ringande sång, som inte helt oväntat förde tankarna till vår ortolan. Vi uppskattade att vi hörde minst ett tiotal sjungande hannar. Andra nya fåglar här var bergärtsångare ( Hume s Lesser Whitethroat Sylvia althea), stensparvar samt 1+5 mongolfinkar. Nunnestenskvättor var allmänna. Bergortolan. På tillbakavägen till Tamga lyssnade vi förgäves efter höksångare, utan hörde bara vår första sånglärka sedan besöket på stäppen utanför Astana samt några kornsparvar. I hotellträdgården sågs ett tiotal azurmesar. Söndagen den 17 juni. Vi började med en mindre tur i jordbruksbygden strax utanför Tamga, ett område som är det säkraste i Kyrgyzstan för kornknarr. Någon sådan hörde vi dock inte, däremot en vaktel och några kornsparvar. Målet för dagen var sjön Son-Kul långt uppe i bergen och dit var det långt så vi fortsatte tämligen omgående. Efter en knapp timme stannade vi vid ett våtmarksområde nära sydvästra hörnet av sjön Issyk-Kul. Det visade sig vara en fullträff. Ganska snart tyckte sig nämligen Michael höra en starrsångare och vi som hade ordentliga skodon gav oss därför ut på fuktängarna. Jodå, så småningom hördes fågeln eller snarare fåglarna, bättre - det visade sig snart vara fråga om minst fem exemplar, varav tre sjungande hannar. Detta var andra häckningsfyndet i Kyrgyzstan! På köpet hittade vi resans enda större piplärkor, minst ett häckande par, samt såg skäggmesar och hörde mindre sumphöna. Enkelbeckasiner var vanliga, liksom gökar. Vi åt lunch på en vägkrog, en måltid som det kom att råda mycket delade meningar om. Själv gillade jag den mustiga soppan med ett stort stycke fårkött i. Redan vid detta matställe såg vi dagens första snögamar och fler skulle det bli! Efter några kilometer vek vi in på en liten grusväg som skulle ta oss till Son- Kul. Vid ett första stopp spanade vi in ytterliagre fyra snögamar och tre kungsörnar samt hittade fyra vackra stentrastar. Hans såg en rödvingad fink av något slag, men trots letande lyckades vi inte återfinna den. Vägen gick genom ett underbart vackert landskap, både pastoralt och storslaget. Och hela tiden bar den uppåt tills vi hade

19 snö, snöfinkar, vattenpiplärkor, berglärkor och bruna snöfinkar i vägkanten. På en lämplig plats spanade vi rovfågel med stor framgång - ca tio snögamar, fyra grågamar och åtta kungsörnar räknades in. När vi kommit över krönet och sakta körde ner mot Son-Kuls dalgång började vi se små samlingar av jurtor (ett slags runda tält av filt) samt hjordar av jakar och då, om inte förr, kände vi att vi verkligen var i det oändliga Centralasien. Närmare Son-Kul fanns också stora hjordar av hästar och får med tillhörande cowboys. Sjön låg på 3000 m höjd som ett stort blått smycke omgiven av stora stäppmarker och på längre avstånd höga snöklädda berg, något av de vackraste landskap jag upplevt. Någon fick en känsla av Ngorongoro-kratern och det lät inte helt fel. Vi rundade sjön och stannade för att titta på svarthakedoppingar i en liten sjö. Strax därefter upptäckte jag en mongolpipare flygande parallellt med vägen och den vållade givetvis en tvärnit av bussen. Så småningom kom vi fram till vårt läger som bestod av ett antal jurtor i vilka man lagt in färggranna mattor och bra madrasser för vår trevnad och bekvämlighet. Från lägret spanade vi nedemot en näringsrik och vegetationsfylld vik av sjön där vi uppdagade alla de simänder som finns i Sverige och därtill 12 mongolpipare. I övrigt var det dåligt med vadare - endast rödbenor som dock uppträdde i rejäla mängder. Mindre väntat var en svarthuvad trut ute på en sandrevel. Efter solnedgången väntade en god måltid i en av jurtorna. Stickan och Håkan framför Håkans minijurta. Foto: Leif Godin Måndagen den 18 juli. På morgonen inleddes skådningen med att ett mindre gäng gick ned mot den vegetationsfyllda viken. Från en observationspunkt nära denna inräknades nu hela 50 mongolpipare inkl. två ungkullar samt en svart stork. Just när vi var på väg att återgå upptäckte Johnny en flygande and med vitt huvud. Jag, som inte hann se den, föreslog kopparand hanne, men det var tydligen flera detaljer som inte stämde med en sådan så vi gav oss iväg mot den pöl där fågeln landat. Och här fick vi en rejäl överraskning när det visade sig röra sig om en bomullsdvärgand (Cotton Pygmy-goose Nettapus coromandelianus), närmast förekommande i Indien! Detta innebar en förskjutning av programmet eftersom även alla sjusovarna naturligtvis ville ner och kryssa fågeln. Inget konstigt med det - enligt Michael var detta en ny art för Kyrgyzstan! Bomullsdvärgand.

20 Så småningom kom vi i alla fall iväg upp mot en ravin ett stycke upp i bergen. På ditvägen såg vi ytterligare två svarta storkar samt stötte en grågam som satt på en stor sten nära vägen. Den fick sällskap av en lammgam uppe i luften. Strax därefter fick alla kryssa brun järnsparv samt frossa i stentrastar och rödmagade svarta rödstjärtar (rasen phoenicuroides). Frosseriet fortsatte när vi vandrade nedför en ravin längre upp i bergen och där fanns också vattenpiplärkor, stensångare, snöfinkar och bruna alpfinkar att titta på. De som gick längst ned i ravinen fick även se en blå visseltrast som hastigast. Åskan mullrade ett tag på avstånd, men vid 15- tiden klarnade det upp och en massa rovfåglar höjde sig över kammarna - minst en ad plus två juv. lammgamar, två snögamar, fem grågamar och tio kungsörnar. Sedan vi återkommit från vandringen i ravinen körde vi ytterligare en bit på vägen och gjorde ett nytt spaningsstopp. Ytterligare grågamar och kungsörnar noterades, liksom en ljus dvärgörn. Och Nisse upptäckte resans första och enda berberfalk som vi alla kunde avnjuta under en god stund. Att notera är att vi satte dagsrekord för roständer - ca 60 ex. På kvällen upptäcktes två jungfrutranor från lägret. Tisdagen den 19 juli. Bomullsdvärganden var kvar, liksom svarta storken och jungfrutranorna. I övrigt sågs två svarthalsade doppingar i sjön. Altaijärnsparv. Foto: Leif Godin Efter frukosten bröt vi så upp för ännu en lång dagsetapp, nu tillbaka till Bishkek. Vid vårt första stopp fick vi se två altaijärnsparvar på nära håll och vid det andra vållade oss ett vråkbo i ett stup, liksom en av de gamla fåglarna, oss en del huvudbry. Efter studier och diskussion kom vi dock fram till att boet var bebott av vanliga örnvråkar av mörk fas. Vi stannade i ett område vid Tokmok, strax utanför presidentens (och tidigare sovjet-koryféernas jaktpark), främst i syftet att få se vitkronad pungmes. Det lyckades vi också med så småningom - ett par med bo t.o.m. Som bonusarter fick vi kungsfiskare, rödvingad vadarsvala och rostgumpsvala. Vid ett höghus i Bishkek sågs minst 25 alpseglare. Vi tog in på samma fina hotell som tidigare. Här återsåg vi nu Roy, till vår glädje i huvudsak frisk igen. Anders och Leif kunde från hotellrummet avnjuta en vacker hanne indisk sommargylling som satt och sjöng öppet. Onsdagen den 20 juli. Nu var det dags för den stora finalen - sista dagen på resan. Vi inledde med ett halvdags besök i den relativt närbelägna nationalparken Ala- Archa som består av en stor ravin mellan höga berg söder om Bishkek. Från bussen skymtade vi en blå visseltrast vid en bäck. I nationalparken vandrade vi uppför en vandringsled till en platå ovan trädgränsen. Vandringen tog ett par timmar och var ställvis ganska jobbig - vi utgick från 2350 meters höjd. Första delen gick genom barrskog och ganska omgående fick vi se en sjungande hanne av den tidigare bara hörda blåhättan. I skogen var det gott om lundsångare, bergstaigasångare, svartstrupiga järnsparvar, simlamesar och rosenfinkar. Ovan trädgränsen stötte vi på flera ex. av en av målarterna, blek rosenfink, som namnet till trots nästan är snyggare än den åtminstone i mitt tycke alltför bjärt färgade vanliga rosenfinken. Den andra målarten, violsångaren, tog lite längre tid att finna, men efter ett tag hittade