Dopet Av: Johannes Djerf Konfirmationsläger 26/5 2012 Vi ska för en stund nu prata om dopet. Då jag tänkte att vi skulle följa med en kille som heter Filippus under en av alla spännande dagar i hans vandring i tron på Jesus. Filippus var en av sju st som jobbade i församlingen i Jerusalem, som hade blivit utvalda för att hjälpa till med att dela ut mat till de behövande i staden. Det var en man som hade varit med om otroligt mycket den senaste tiden. Han hade fått gå igenom djup sorg, då en av hans bästa vänner, Stefanos stenats till döds för hans tro på Jesus som Guds son. Och förföljelsen mot honom och de andra kristna hade bara blivit starkare efter det, men Filippus hjärta för Jesus kärlek till människor hade inte slocknat. Filippus hade rest till staden i Samaria och predikat för människor som inte ens var judar och han fick i Jesu namn både se orena andar fara ut ur människor och lama ställa sig upp och gå. Och när vi nu ska möta honom så går han mitt ute i öknen mellan Jerusalem och Gaza. Troligtvis en väldigt torr och mager gestalt som gett största delen av sin mat till andra den senaste tiden. Innesluten i damm och hetta. Men helt innesluten i Guds helige Ande. Som nu leder honom att gå tätt intill rikemansvagnen som plötsligt dyker upp på den annars tomma och ödsliga vägen. Inuti vagnen så sitter en hovman, som är en Eunuck. Som kan betyda att han var en vuxen man med en skadad pung, eller så var det så att han var kastrerad. Hur det än låg till med orsaken till att han var Eunuck så kan vi förstå att detta gjort honom många gånger annorlunda och utanför. Hans muskulatur hade aldrig riktigt blivit utvecklad. Han hade aldrig fått någon skäggväxt eller kommit i målbrottet, så han pratade nog väldigt ljust och han kunde heller inte skaffa någon familj. När de andra männen byggde sin framtid på sin familj och sin släkt så hade han ingenting. Därför var han heller inget hot mot den etiopiska drottningen, som han tjänade hos. Risken var inte så stor att han skulle utnyttja sin ställning och göra uppror eftersom han inte hade några arvingar som kunde efterträda honom. Han hade ingenting annat i sitt liv helt enkelt, så han kunde vara en trogen och pålitlig man som hade uppsikt över hennes rikedomar. Så det är en av världens mäktigaste finansförvaltare som kommer längs vägen framför Filippos.
I ett följe av gnistrande rustningar, guld och juveler och stiliga trumpetare. Något som verkligen borde göra hans liv rikt och meningsfullt tycker vi, har man bara pengar så är man lycklig tänker vi, men på insidan av den ståtliga vagnen så var det fortfarande mögel. Han hade mycket som många andra saknade, men själv såg han inte rikedomen i det. Han ville ha tag på något som var riktigt levande, som verkligen gav mening och framtidstro. Han har nu varit i Jerusalem. I judarnas tempel, platsen där han trodde att livet fanns. Men hans hjärta hade bara blivit ännu mer uppfyllt av förvirring och frågor utan svar. Inom honom så fanns det en djup längtan att verkligen förstå livet och att förstå Gud. Och det fanns någonting levande i tron på Israels Gud, det visste han, men vad? Han var trött på regler och tomt prat, han ville ha något som kunde förändra hela han, något som kunde ta bort hans ensamhet och besvikelse på livet. Framför sig hade han rullat ut Jesaja bok. En sådan här skriftrulle var väldigt dyr och säkert inte helt enkel att få tag på, och det är inte en liten pocketbok som vi har med oss när vi är ute och reser. Jesajabok som han har framför sig har 66 kapitel och det är en stor bokrulle, nästan 6 meter lång, som han tar sig tid med att läsa i den skakande vagnen, så vi kan förstå att han ville verkligen veta om det fanns något levande i tron på Israels Gud. Och just där han sitter och läser så händer detta. Vi läser apg.8:30-35. Profetian som han läser är den mest tydligaste profetiorna vi har i gamla testamentet om Jesus som judar än idag undviker att läsa, just för att den talar så klart om Jesus. Men mannen är inte rädd för att fråga, han vill veta! Så därför så tar han chansen att fråga när nu Filippus plötsligt kommer småjoggandes utanför och undrar om han förstår det han läser. Även om Fillipus är en helt okänd man så bjuder han in den skinntorra fattiglappen till sin glittriga Cadillac, som sätter sig bredvid honom och berättar utifrån de andra texterna i GT och hans egen erfarenhet, att texten du läser handlar om Jesus. Guds egen son som har gett sitt liv, som inte öppnade sin mun utan, utan lät sig förnedrats för att du skulle bli fri ifrån synd. Jesus valde döden, han togs bort ifrån jorden, för att du, eunucken hos den etiopiska drottningen som känt sig som en döende hela sitt liv utan något hopp skulle få liv, ja liv i överflöd!! Och med de orden så började frågorna få svar. Och där det under en lång tid varit dött hos hovmannen, började det nu hända saker. Vi fortsätter och läser vers 36-39.
Här finns vatten, vad hindrar att jag blir döpt!? Jag vet inte om Eunucken ifrån Afrika redan visste vad ett dop handlade om eller om Fillipus i vagnen precis berättat det, i vilket fall så ser han det direkt som en väg ett gå, ett uttryck på sin nyfunna tro på Jesus Kristus! Tro och dop på samma dag! Vi kanske tycker det låter märkligt. Vi kanske tycker att det är något som man måste fundera länge på och göra en viss tid i livet. Som en av min frus konfirmander sa till henne förra året på frågan om han ville döpa sig, nae.. jag vill nog gifta mig och skaffa familj först. Hjärtat behöver vara med, och man behöver vara medveten om vad det är man gör och det kanske ibland behöver sin tid, det är väldigt olika, men att döpa sig är ett självklart steg om man tror på Jesus, det är inget man behöver dra på till en viss tid i livet infinner sig. Det var ett självklart steg för hovmannen, nu när han ville bli lärjunge till Jesus, det var inget konstigt. Och det ser vi även i resten av NT att när människor kommer till tro så låter man sig döpas. När Petrus predikar på torget i Jerusalem efter det att den Helige Ande fallit över dem och givit dem övernaturlig kraft, så står det att de som tog emot hans ord döptes och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. När Petrus talade om Jesus död och uppståndelse i Officeren Kornelius hus så föll Guds Ande över de samlade och inget hindrade dem att bli döpta med vatten står det. När Paulus blir drabbad av Jesus och får sin syn tillbaka så döps han. När fångvaktaren i staden Fillipi fick vara med om ett kraftigt under i fängelset och fick möta Guds kärlek och tro genom Paulus och Silas vittnesbörd, så döptes hela hans familj på enda gång. Det var inget konstigt med det, utan tro hör ihop med dop. Och i den ordningen. Man döps inte före man tror, utan dopet är något som är ett naturligt steg efter ett personligt ställningstagande att jag tror på Jesus och vill följa honom. Det finns ett tillägg i vissa handskrifter efter vers 36, vad hindrar att jag blir döpt där det står att Fillipus svarar hovmannen om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske. Hovmannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds son. Alltså grunden till dop är bekännelsen på Jesus som Guds son. Det är det enda kravet Bibeln ställer omkring dopet, vår egen tro. Vårt eget svar på frågan om vi vill vandra tillsammans med honom i våra liv. Och det är därför som jag har svårt att praktisera dop för små spädbarn. Jag kan inte uttala mig eller döma om hur ett litet barn kan tro eller inte tro. En sådan hållning skulle göra att jag även uteslöt tex.förståndshandikappade till att tro och döpa sig.
Vilket inte stämmer ihop med det Jesus gör när han lyfter upp barnet högt och dess egenskaper i Bibeln. Därigenom har jag en stor respekt för den som säger sig stå på sitt barndop än idag, eller för de föräldrar som verkligen tar på sig uppgiften utifrån sin bekännelse att vägleda sitt barn in i livet med Jesus, redan ifrån början. Men, och ett stort men, jag tror ändå att det behövs en medvetenhet och personlig upplevelse för att det ska bli en drivkraft, och även för att tron ska bli en drivkraft och komma ifrån sitt eget hjärta, och inte bara ifrån vad ens familj bestämt åt en. Jag tror ni kan förstå vad jag menar. Det finns många, många barn kanske inte minst i Sverige som en gång blivit döpta, men som knappt vet om det och knappast lever i det idag, och vars föräldrar inte tagit dopets betydelse alls till sig utan har det bara som en tradition utan någon mer mening än att barnet får sitt namn, vilket dopet inte alls handlar om. Dopet är inte någon namngivelse. När prinsessan Estelle döptes i veckan så var prästerna som hade hand om detta barndop väldigt tydliga med det, men det är inte alltid lika tydligt och självklart vad dopet står för när det gäller dop för barn. På en löpsedel efter den lilla Prinsessans dop så stod det nu har prinsessan Estelle fått sitt namn, vilket gör mig väldigt ledsen. För i Dopet så döps du inte till Emma, Natalie eller till Filip utan till Kristus. Och därför så tror jag att det behövs en medvetenhet och ett personligt beslut bakom det man gör, det pekar Jesus på och det berättar hela NT om. Paulus skriver i rom.10:10 att med sin muns bekännelse och mitt sitt hjärtats tro på Jesus, så blir vi räddade! Dopet hör ihop med det som den etiopiske hovmannen läser i Jesaja, om Jesus som dog. Jag tror faktiskt att dopet handlar om att dö. Det kanske låter ruggigt, med det är mycket befriande! För när man sänks ner i sjön eller i en dopgrav i kyrkan så avslutas ett gammalt liv. Man lämnar misslyckanden och felsteg bakom sig. Det är inte riktigt meningen att man skall drunkna i vattnet, men det finns en grymt bra poäng i att vara död! Poängen är att Djävulen, han som anklagar oss inför Gud att inte vara tillräckliga för hans kärlek har inte längre har något att komma med. Det här är fruktansvärt bra! När Djävulen säger till Gud att nu skall jag ha tag på Jakob därför att han har gjort sådant som borde straffas och jag utför gärna bestraffningen. Då kommer Gud att säga nej, nej..det går inte, han är död.
Nä, vadå det är han ju inte, han står ju och viftar med både armar och ben, jag ser ju honom helt livs levande, han är ju inte död. Joho..säger Jesus..han är jättedöd. Förstår du, när en människa i tro sänks ner i vattnet så avbryts jakten!! Åtalet läggs ner, det blir ingen rättegång. Jag har aldrig sätt att man tar in ett lik i domstolen, har du det? Eller att man kräver något ifrån någon som är död. Det går inte. Med döden är det slut. Och i den meningen så är dopet en död. Du behöver aldrig frukta för någon ondska över huvud taget. Du är i Jesu vård! Men det är inte slut där. Döden är aldrig slutet för någon som tror på Jesus. Utan Han har också gjort oss levande tillsammans med honom, Precis som Jesus uppstod. Vi kan läsa Rom.6:4. Dopet bekräftar att det är nytt liv som det handlar om! När din kropp varit under vatten så lyfts du upp igen och ett nytt liv där du inte lever för dig själv. Då det är inte du själv som ger livet mening. Utan Gud, han som skapat dig, som känner dig, vet hur du fungerar och som älskat dig innan du ens kom till den här världen. I dopet så har livet på riktigt börjat och detta nya livet är avsett att levas in i evigheten. Dopet är liksom en startplats, inte ett mål. När vi döps till Kristus så blir vi också en del av hans kropp. Vilket i Bibeln beskriver som att vi är en del av en ny gemenskap, en ny familj, där alla vi som tror på Jesus är Guds barn, och där vi alla är betydelsefulla delar för att det ska fungera, precis som varje del är i en kropp. Alltså du behövs i den kristna gemenskapen. Genom ditt hjärtats bekännelse, genom dopet så får du ett medborgarskap, som ingen kan ta ifrån dig. Om någon frågar mig om jag är Tore Nilsson-Djerfs son så svarar inte jag hm, du jag har inte riktigt tagit ställning till det, jag jobbar fortfarande med frågan Utan jag svarar ju Ja. Ibland har man hört om människor som förnekar helt att de har en dotter eller en son pågrund av svek eller något annat, men egentligen går det ju faktiskt inte säga så. Man kan inte upphöra att vara någons barn. Och i Guds familj är det minst lika bestående. Den som är född i vatten och helig ande är och förblir Guds barn. Det kanske finns perioder då man lever som att Gud inte är närvarande, men man upphör aldrig att tillhöra Gud om man en gång i tro har döpts med honom. Det är en underbar styrka och en underbar glädje, som fyller en i dopet och som följer en i alla livets situationer. När hovmannen stigit upp ifrån vattnet, där han blivit döpt av Fillippus, så rycker Guds Ande bort Fillipus står det, och hovmannen såg honom inte mer. Både overkligt och övernaturligt, men Hovmannen verkar inte grubbla så mycket mer på det utan fortsätter glad sin resa.
En glädje som Guds Ande ger i dopet som både är overklig och övernaturlig då glädjen kan fylla en, hur än dagen ser ut och hur man än mår. Jag tror att dopet är viktigt. Jesus visar detta genom att själv bli döpt av en mycket speciell kille som valt att leva väldigt enkelt ute i öknen, som kallades för Johannes döparen. Johannes predikade att Guds rike, himmelriket var nära och att människorna behövde omvända sig, då han praktiserade ett bättringsdop. Det var ett dop där man avslutade en dålig period i sitt liv, dränkte det i floden Jordans vatten och sedan tog man sats för att börja ett nytt. Men detta var inte det enda, det var bara en förberedelse till det som skulle komma. Han sade att Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld, Och plötsligt så möts han av Jesu ansikte som klivit ner till honom i floden, då detta händer, vi läser matt.3:13-17. Jesus behövde inte omvända sig ifrån något. Han döptes inte för att bli en bättre människa som alla de andra. Han var helt utan synd men han lät sig döpas för att låta sin renhet bli genomdränkt av våra, dina och mina floder av ondska. Alltså Jesus visar att han är den som gör allt rent igen, då dopets väg är en bekräftelse på att Jesus är den han är, Guds son, som vi läste, då vi tillsammans med honom i dopet får det bekräftat att också vi är Guds barn. Och Jesus Kallar oss som hans lärjungar att berätta om honom, göra alla folk till lärjungar och döpa dem i faderns och i sonens och i den helige andes namn, matt.28. Det uppdraget tog Filippus ett steg i och det kallas även du och jag till.