Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om flygande räddningsenheter

LUFTFART Serie OPS Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om flygande räddningsenheter

Innehåll 1 kap. Inledande bestämmelser... 1 Tillämpningsområde... 1 Grundläggande bestämmelser... 1 Definitioner och förkortningar... 1 2 kap. Verksamhet med flygande SAR-enheter... 4 3 kap. Krav på helikopter som används som flygande SAR-enhet... 5 Utrustning... 5 4 kap. Behörighet och utbildning... 7 Grundkrav på flygbesättning i flygande SAR-enhet... 7 Befälhavare... 7 Pilot... 7 Grundkrav på övrig besättning i flygande SAR-enhet... 7 Återkommande utbildning... 7 Utbildnings- och träningskrav för hela besättningen... 7 Utbildnings- och träningskrav för flygbesättningen... 8 Övriga personer som medföljer i flygande SAR-enhet... 9 Krav på simulator... 9 5 kap. Planering inför uppdrag med flygande SAR-enheter... 9 Planeringsminima NVIS... 10 6 kap. Operativa procedurer och minima för nedgång i eget system över vattenyta... 10 Operativa procedurer... 10 Operativa minima för IFR... 10 7 kap. Andra flygande räddningsenheter... 11 8 kap. Metoder och anropssignaler för flygande räddningsenheter... 11 Metoder... 11 Anropssignaler... 11 9 kap. Undantag... 12 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser... 12 Bilaga. Nedgång i eget system över vattenyta... 1

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om flygande räddningsenheter; beslutade den DATUM ÅR. Transportstyrelsen föreskriver följande med stöd av 12 kap. 4 luftfartsförordningen (2010:770) och beslutar följande allmänna råd. TSFS 2012:XX Utkom från trycket den DATUM ÅR LUFTFART Serie OPS 1 kap. Inledande bestämmelser Tillämpningsområde 1 Dessa föreskrifter ska tillämpas när en operatör utövar verksamhet med flygande SAR-enheter i Sverige. Räddningsinsatser som utförs av andra flygande räddningsenheter än flygande SAR-enheter ska tillämpa bestämmelserna i 7 och 8 kap. Utanför svenskt område ska dessa föreskrifter tillämpas om detta inte strider mot tillämpliga föreskrifter i det aktuella området. Grundläggande bestämmelser 2 Grundläggande bestämmelser finns i 1. luftfartslagen (2010:500), 2. luftfartsförordningen (2010:770), 3. lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, och 4. förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor. Definitioner och förkortningar 3 I dessa föreskrifter avses med ACO (Aircraft Co-ordinator) befälhavare/enhet som samordnar flygande räddningsenheter vid en räddningsinsats AEO (All Engines Operative) alla motorer fullt gående AGL (Above Ground Level) över underliggande mark eller vattenyta 1

AIP AMSL (Aeronautical Information Publication) luftfartspublikationer, publikation som ges ut av en stat eller på uppdrag av en stat och som innehåller varaktig information av betydelse för luftfarten (Above Mean Sea Level) över havsytans medelnivå andra flygande räddningsenheter enheter som har en kapacitet som efterfrågas av en räddningsledare men som inte uppfyller kraven på en flygande SAR-enhet ATPL(H) (Airline Transport Pilot Licence) trafikflygarcertifikat (helikopter) utan begränsningar befälhavare CAT CPL(H) EASA flygande SAR-enhet flyghöjd FMS HEED (pilot-in-command) pilot som är ansvarig för ett luftfartygs framförande och säkerhet under flygtid (Commercial Air Transport) kommersiell lufttransport (Commercial Pilot Licence) trafikflygarcertifikat (helikopter) med begränsningar (European Aviation Safety Agency) Europeiska byrån för luftfartssäkerhet enhet vars huvudsakliga uppgift är att efterforska, lokalisera och undsätta nödställda samt stå i beredskap för nämnda uppgift. enheten har särskild utrustning och bemanning samt är utbildad och övad för uppgiften enheten har förmåga att pejla nödsändare, utföra vinschning och genomföra insatser i svåra väderförhållanden sammanfattande benämning för luftfartygs läge i vertikalled, uttryckt i höjd över underliggande terräng (AGL), höjd över visst referensplan, t.ex. en flygplats höjd över havet, höjd över havsytans medelnivå (AMSL) eller i flygnivå (FL)/meter standard (m STD) (Flight Management System) utrustning för navigering som bestämmer luftfartygets position genom att integrera navigationsuppgifter från en eller flera positionsgivare med information från luftfartygets fart- och höjdmätarsystem, funktion för vägledning i höjdled kan ingå (Helicopter Emergency Egress Device) hjälpmedel som ger möjlighet till andning när helikoptern är vattenfylld 2

homing-funktion HUET IFR IMC ljuskällor i cockpit och kabin MCC MORA moving map mörker NVIS OEI operatör PPL utrustning som upptäcker nödsändning på nödfrekvenser och som leder en räddningsenhet till nödsändningens position (Helicopter Underwater Egress Training) träningsprogram för att ta sig ur en cockpit som är nedsänkt i vatten (Instrument Flight Rules,) instrumentflygregler, regler och procedurer som ska följas när ett luftfartyg huvudsakligen flygs med hjälp av instrument för att möjliggöra kontroll av luftfartygets attityd, navigering och separation till hinder, terräng samt i viss utsträckning andra luftfartyg (Instrument Meteorological Conditions) instrumentväderförhållanden, väderförhållanden uttryckta i värden för sikt, avstånd från moln samt molnbas lägre än fastställda minima för visuella väderförhållanden instrumentbelysning, varningsindikeringar, bildskärmar, kartläsarlampor, kabinbelysning och ficklampor (Multi Crew Cooperation) samarbete inom hela besättningen (Minimum Off Route Altitude) lägsta flyghöjd över definierat område, 1000 ft över högsta hinder inom det definierade området, publiceras på berörd sträckkarta i AIP av Transportstyrelsen accepterad kartinformation som utgår från det interna navigationssystemet och presenteras på en bildskärm i realtid tillstånd som anses råda under den tid mellan solnedgång och soluppgång då ett framträdande obelyst föremål inte tydligt kan urskiljas på avstånd över 8 km på grund av nedsatt dagsljus (Night Vision Imaging System) visualiseringssystem för mörkerflygning; integration av alla enheter som krävs för att framgångsrikt och säkert använda bildförstärkare för mörkerseende vid helikopterverksamhet (One Engine Inoperative) en motor ur funktion en person, organisation eller ett företag som bedriver luftfartsverksamhet (Private Pilot Licence) privatflygarcertifikat 3

RNP1 räddningsenhet räddningsledare SAR SAR-enhet sikt meteorologiskt begrepp som anger luftens genomskinlighet terrängvarningssystem utbildningshjälpmedel för flygsimulering VFR visuella referenser VMC (Required Navigation Performance) RNP 1 innebär att luftfartyget kan navigera utmed avsedd flygväg med en noggrannhet av +/- 1 NM under 95 % av flygtiden övergripande benämning på enheter som kan medverka i en räddningsinsats person som leder en räddningsinsats i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (Search And Rescue) efterforskning, lokalisering och undsättning en mobil resurs som består av utbildad personal och som har utrustning för att genomföra snabba och effektiva efterforsknings- och räddningsinsatser ett system i luftfartyg som kan varna föraren om luftfartyget riskerar oavsiktlig kontakt med mark eller hinder teknisk utrustning som i olika grad och funktion återger ett luftfartygs förarutrymme, flygegenskaper och omgivning (Visual Flight Rules) visuellflygregler; regler som kan följas om väderförhållandena är tillräckligt goda för att luftfartygets pilot visuellt ska kunna kontrollera luftfartygets attityd, navigera och upprätthålla separation till hinder, terräng samt andra luftfartyg punkter i luftfartygets omgivning som medger en korrekt bedömning av flygläge och säkerställande av hinderfrihet (Visual Meteorological Conditions) visuella väderförhållanden; väderförhållanden uttryckta i värden för sikt, avstånd från moln samt molnbas lika med eller högre än fastställda minima. 2 kap. Verksamhet med flygande SAR-enheter 1 Den som utövar verksamhet med flygande SAR-enheter ska ha ett godkännande för detta. Godkännande för SAR-verksamhet meddelas av Tranportstyrelsen. 4

För att få godkännande ska den som utövar verksamhet med flygande SAR-enheter (operatören) uppfylla följande krav enligt EASA-OPS 1 : 1. Inneha CAT drifttillstånd eller uppfylla villkor enligt särskilt beslut av Transportstyrelsen. 2. Uppfylla kraven för att utföra verksamhet enligt del SPA.HHO. 3. Uppfylla kraven för att utföra verksamhet enligt del SPA.HEMS. Den operatör som bedriver SAR-verksamhet i mörker ska uppfylla kraven enligt EASA-OPS del SPA.NVIS. 2 Operatörens drifthandbok ska beskriva SAR-verksamheten. 3 kap. Krav på helikopter som används som flygande SAR-enhet 1 Helikopter som används som flygande SAR-enhet ska ha ett luftvärdighetsbevis enligt nationella bestämmelser. Den fortsatta luftvärdigheten ska bibehållas enligt nationella bestämmelser. 2 Helikopter som används som flygande SAR-enhet ska vara certifierad i kategori A. Flygningar ska utföras i prestandaklass 1. I undantagsfall får flygningar utföras i prestandaklass 2. 3 Flygande SAR-enhet ska flygas i tvåpilotsystem. Allmänna råd Helikoptern behöver inte vara certifierad för minst två piloter, det räcker att den manövreras efter sådana rutiner. Utrustning 4 Varje flygande SAR-enhet ska, utöver kraven i 2 kap. 1, ha följande utrustning anpassad för verksamheten: 1. Radar anpassad för att presentera underliggande yta och väder (minimum 120 grader spaningsvinkel). 2. Styrautomat med SAR- och IFR-profiler som minst omfattar: auto transition to hover, hover och transition to flight. 3. FMS med SAR- och flygfunktioner (approach, holding, enroute) som har installation som medger redundans. 4. Utrustning för noggrann positionsbestämning (RNP1). 5. Terrängvarningssystem. 6. Moving Map. 7. Räddningsvinsch med manövrering från såväl cockpit som kabin. 8. Pejlutrustning för nödsändare. 1 Arbetsnamn innan nya EASA-OPS finns tillgängliga, ändras till korrekta EUR LEX 5

9. Två sökstrålkastare som manövreras av flygbesättningen. Sökstrålkastarna ska kunna riktas i både vertikal- och horisontalplan. 10. Minst två sökstrålkastare som manövreras av den övriga besättningen. Sökstrålkastararna ska kunna riktas i både vertikal- och horisontalplan. 11. Visualiseringssystem för mörkerflygning (NVIS). 12. Yttre belysning ska vara anpassad för NVIS enligt specifikation i EASA-OPS. 13. Belysning i cockpit och kabin ska vara anpassad för NVIS enligt specifikation i EASA-OPS 14. Binokulär bildförstärkare av minst generation 3 för hela besättningen. 15. System för positionering och identifiering av fartyg. 16. System för färdplanering Med system avses ett automatiserat hjälpmedel anpassat för enkel användning. vikt och balansberäkning, ska minst finnas vid ordinarie baseringar. 17. Reservsystem för räddningsvinsch (som lägst dimensionerad för att kunna vinscha egen besättning). 18. Nödkapningssystem för räddningsvinsch från såväl cockpit som kabin. 19. System för säker transport av nödställda i kabinen när sittplatserna inte räcker till. 5 NVIS-systemet ska integreras i operatörens underhållssystem för fortsatt luftvärdighet. NVIS-systemet ska minst omfatta 1. binokulär bildförstärkare för mörkerseende, 2. NVIS-filtrerade ljuskällor i cockpit och kabin, 3. NVIS-filtrerad yttre belysning, 4. helikopterkomponenter, och 5. utbildning. Allmänna råd Ljuskällorna bör vara filtrerade för att inte störa bildförstärkarna så att läsbarheten i dagsljus eller för öga utan bildförstärkare påverkas (NVIS adapted). Allt ljus över 645 nm bör vara filtrerat. Den yttre belysningen (navigationsljus och kollisionsljus) bör vara utformad för att inte störa egna bildförstärkare och andra luftfarkoster som opererar med eller utan NVIS (NVIS friendly). Allt ljus mellan 645-920 nm bör vara dämpat för att kunna ses med eller utan bildförstärkare. 6 Varje flygande SAR-enhet ska, utöver kraven i 2 kap 1, ha möjlighet till snabb och tillförlitlig kommunikation med 1. förekommande räddningsledning (även angränsande länder), och 2. förekommande räddningsenheter. 6

4 kap. Behörighet och utbildning Grundkrav på flygbesättning i flygande SAR-enhet Befälhavare 1 För att påbörja tjänstgöring som befälhavare krävs minst följande behörigheter och erfarenheter: 1. ATPL(H) + IFR-behörighet 2. 1500 tim som flygbesättning i helikopter varav minst 500 timmar från i SAR-verksamhet 3. 200 timmar IFR-erfarenhet (varav minst 100 timmar i SAR-verksamhet) 4. MCC-behörighet 5. NVIS-erfarenhet: 50 timmar (verklig flygtid) 6. HUET/HEED-behörighet. Pilot 2 För att påbörja tjänstgöring som pilot krävs minst följande behörigheter och erfarenheter: 1. CPL(H) med ATPL(H)-teori + IFR-behörighet 2. 500 timmar som flygbesättning i helikopter 3. 100 timmar IFR erfarenhet (verklig flygtid) 4. MCC-behörighet 5. NVIS-erfarenhet 20 timmar (verklig flygtid) 6. HUET/HEED-behörighet. Grundkrav på övrig besättning i flygande SAR-enhet 3 Färdmekaniker ska inneha medicinskt intyg klass 2 och behörighet för flygtekniker på aktuell typ enligt nationella bestämmelser särskild behörighet enligt EASA del 66 för färdmekaniker på aktuell typ samt HUET/HEED-behörighet. 4 Ytbärgare/vinschoperatör ska inneha medicinskt intyg klass 2 och särskild behörighet för ytbärgare och/eller vinschoperatör på aktuell typ enligt operatörens utbildningsprogram samt HUET/HEED-behörighet. Återkommande utbildning Utbildnings- och träningskrav för hela besättningen 5 Samtliga besättningsmedlemmar ska genomföra minst 300 timmars dokumenterad övningstid per år, varav minst 100 timmar ska vara verklig flygtid, i syfte att säkerställa en minsta godtagbar kompetensnivå. Flygtiden ska innehålla reella flygövningsmoment. Det ska beskrivas i operatörens drifthandbok när flygövningsmomentet börjar och slutar. Transportflygning 7

räknas inte som övningstid. Övningsmoment kan ersättas med räddningsuppdrag av samma karaktär. Träningen ska protokollföras och finnas tillgänglig enligt kraven i EASA-OPS, del-oro. Flygövningstiden ska redovisas enligt de procedurer som beskrivs i drifthandboken. HUET/HEED-träning ska genomföras vartannat år. Program för grundläggande och återkommande träning samt uppföljning av träningen ska ingå i drifthandboken. Programmet ska beskriva hur företaget avser att säkerställa att färdigheten upprätthålls i alla moment. Allmänna råd Övningarna bör spegla de olika uppdragsprofilerna och omfattningen bör vara i paritet med de verkliga räddningsuppdragen avseende svårighetsgrad och frekvens. Om uppdragsfrekvensen i ett SARmoment är hög bör övningstiden användas till mindre frekventa uppdragsprofiler. Eftersom anflygningstider kan variera beroende på var basen finns i förhållande till övningsområdet bör det anges tydligt när själva övningsmomentet ska anses pågå. Utbildnings- och träningskrav för flygbesättningen 6 Flygbesättningen ska årligen utbildas i samarbete, beslutsprocesser och handlingsplaner för specifika och kritiska situationer i SAR-operationer. Detta ska övas i ett för ändamålet lämpligt utbildningshjälpmedel för flygsimulering så att besättningsmedlemmarna är väl förtrogna med nödåtgärder och procedurer. 7 Flygbesättningen ska genomgå minst följande utbildning och träning: 1. Simulatorträning i flygsimulator som uppfyller kraven i 6 om minst 15 tim/år, varav 5 tim/år i NVIS-miljö, som omfattar grundläggande delar och operativa delar. 2. Den grundläggande delen ska omfatta momentvisa övningar där alla förekommande delar i nödchecklistan samt nödlandningar VMC och IMC land/hav i dager/mörker tränas. 3. Den operativa delen ska omfatta träning av uppdragsrealistiska övningar som motorstopp vid vinschning från fartyg, bergssida och högstammig skog i dager/mörker. 4. Träning i NVIS-miljö ska genomföras med binokulära bildförstärkare. Träningen ska omfatta de delar av nödchecklistan där NVIS påverkar cockpitarbetet eller manövreringen av helikoptern. 5. Särskild vikt ska läggas vid moment som inte är praktiskt möjliga att genomföra vid verklig flygning, som till exempel att utlösa vajerklippare (cable cutter) och flottörer (floats). Allmänna råd Simulatorträning bör genomföras med hel besättning (MCC). 8

Övriga personer som medföljer i flygande SAR-enhet 8 Information och utbildning till övriga medföljande personer och dokumentation om denna ska ske enligt EASA-OPS del CAT.OP.MPA.170. Krav på simulator 9 En simulator som används för utbildning i samband med verksamhet med flygande SAR-enheter ska 1. vara så lik operatörens SAR-helikopter att alla förekommande procedurer är möjliga att genomföra i simulatorn, 2. kunna visualisera variabel sikt och molnbas för alla typer av SARuppdrag i såväl dager som mörker, 3. ha en kartdatabas för alla aktuella terrängtyper, 4. ha någon form av rörelsesintryckssystem, 5. ha ett audiosystem, 6. möjliggöra NVIS träning, och 7. möjliggöra genomförande av kompetenskontroll. 5 kap. Planering inför uppdrag med flygande SAR-enheter 1 Vid planering och genomförande av ett uppdrag får en flygande SARenhet göra avsteg gällande trafikregler för luftfart och tillämpa nedanstående väderminima vid VFR-flygning. Tabell 1: Planeringsminima VFR DAGER Molntäckeshöjd Sikt 500 ft och högre enligt luftrummets VFR-minima 499 400 ft 1000 m* 399 300 ft 2000 m MÖRKER Molntäckeshöjd Sikt 1200 ft** 2500 m * Under flygning får sikten sjunka till 800 meter under korta perioder när land är inom synhåll om helikoptern framförs med en hastighet som ger god möjlighet att upptäcka alla hinder i tid för att undvika en kollision. ** Under flygning får molntäckeshöjden reduceras till 1000 ft under korta perioder. Med NVIS får molntäckeshöjden reduceras till 500 ft om flygningen vid behov kan övergå till IFR. 9

Allmänna råd När det är tillåtet att flyga med sikt lägre än 5 km bör inte sikten i flygriktningen vara mindre än det avstånd som helikoptern flyger under en period om 30 sekunder för att piloten ska kunna upptäcka och undvika eventuella hinder (tabell 2). Tabell 2: Rekommenderade hastigheter Sikt (meter) Lämplig hastighet (knop) 800 50 1 500 100 2 000 120 Planeringsminima NVIS 2 För att planera en flygning med NVIS måste ljusförhållandena vara minst 1 mlux. Allmänna råd Operatören bör inhämta astronomiskt och meteorologiskt underlag för beräkning av ljusförhållanden. 6 kap. Operativa procedurer och minima för nedgång i eget system över vattenyta Operativa procedurer 1 Operatörens drifthandbok ska omfatta procedurer för att sjunka till hovring över en vattenyta utan yttre hjälpmedel (nedgång i eget system över vattenyta) i syfte att säkerställa hinderfrihet. Nedgång i eget system över vattenyta ska genomföras enligt den procedur som beskrivs i bilagan. Allmänna råd Rekognoserade platser med flygvägar för nedgång i eget system över vattenyta bör tas fram av operatören. Operativa minima för IFR 2 Inflygningar med nedgång i eget system över vattenyta får endast utföras med kopplad autopilot. Sikten får inte understiga 500 meter. Flygbesättningen ska ha visuella referenser vid lägst 100 fots höjd för att få fortsätta hovringen över vattenytan med visuella referenser. Om visuella 10

referenser inte uppnås vid fastställda minima ska nedgången avbrytas och proceduren för utflygning påbörjas. 3 Nedgång i eget system över vattenyta utan kopplad autopilot får bara genomföras under VMC. 7 kap. Andra flygande räddningsenheter 1 Andra luftfartyg än flygande SAR-enheter kan ingå i en efterforsknings- eller räddningsinsats om detta efterfrågas av en räddningsledare. De enheterna ska flyga efter de operativa bestämmelser som gäller för luftfartyget vid det aktuella tillfället. Luftfartygets förutsättningar och begränsningar ska meddelas räddningsledaren. Det är befälhavarens ansvar att luftfartygets begränsningar inte överskrids. 8 kap. Metoder och anropssignaler för flygande räddningsenheter Metoder 1 När en räddningsledare har involverat en flygande SAR-enhet och/eller en annan luftburen räddningsenhet i en räddningsinsats ska enheterna använda de metoder som beskrivs i IAMSAR Manual Volume III (Doc 9731) utfärdad 2010, om metoderna är tillämpliga med hänsyn till rådande förhållanden. Om dessa metoder inte är tillämpliga kan den flygande räddningsenheten föreslå ett annat lämpligt förfarande för räddningsledaren. 2 När räddningsledaren har utsett en lämplig enhet som samordnar de flygande räddningsenheterna vid en räddningsinsats (ACO) ska enheten ta hänsyn till de övriga ingående räddningsenheternas kapacitet och operativa begränsningar. ACO-enheten ska fungera som en samverkande, rådgivande och stödjande funktion. 3 Vid en samordnad efterforskningsinsats med flygande SAR-enheter och/eller andra flygande räddningsenheter under VMC-förhållanden ska höjdåtskillnaden mellan enheterna vara minst 500 ft. Alternativt ska den geografiska åtskillnaden vara minst 2 NM. Anropssignaler 4 Flygande räddningsenheter ska använda följande anropssignaler som prefix till ordinarie anropssignal eller som en specifik uppdragsanropssignal. RESCUE SAREX luftartyg med räddningsuppdrag luftfartyg som deltar i internationella eller nationella övningar 11

AIR CO-ORDINATOR luftfartyg som på uppdrag av en räddningsledare samordnar andra luftfartyg som deltar i en räddningsinsats 9 kap. Undantag 1 Transportstyrelsen kan medge undantag från dessa föreskrifter. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1. Denna författning träder i kraft den 1 maj 2013. 2. Kraven på NVIS enligt 3 kap, 3-4, 4 kap, 1-2, 7 och 9 ska vara uppfyllda senast 1 oktober 2014. 3. Tidigare tillstånd som utfärdats till operatörer som bedriver verksamhet med flygande SAR-enheter ska ersättas med godkännande för flygande SAR-enheter enligt 2 kap. senast den 1 maj 2014. På Transportstyrelsens vägnar STAFFAN WIDLERT Annika Wallengren (Luftfartsavdelningen) 12 Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN 2000-1975

Bilaga Bilaga. Nedgång i eget system över vattenyta Nedgång i eget system över vattenyta får endast utföras om vattenytan omfattar en rektangulär yta som är minst 3 x 1,5 nautiska mil och landningen riktas mot en punkt mer än 0,3 NM från land i alla riktningar. Inflygningssektorns minima ska vara minst 500 ft över hinder i sektorn som ska omfatta en konformad yta om minst 2 NM bredd i yttre delen och 1.5 NM bredd mot nedgångsytan samt en längd om minst 4 NM. Utflygningssektorns minima ska vara minst 500 ft över hinder i sektorn som ska omfatta en konformad yta om 1,5 NM bredd mot nedgångsytan och 2 NM i yttre delen samt en längd om minst 4 NM. In och utflygningssektorerna behöver inte ligga i linje med nedgångsytan men vinklar större än 30 grader bör undvikas. 1