VMK:s TILLÄMPNINGSANVISNING

SDC:s instruktioner för virkesmätning VMK:s TILLÄMPNINGSANVISNING till Mätningsinstruktion för travmätning av rundvirke 2015-04-22

Innehåll 1 Inledning... 3 1.1 VMK:s tillämningsanvisningar för virkesmätning... 3 1.2 Omfattning och tillämpning av denna tillämpningsanvisning... 3 1.3. Grundkrav för travmätning... 3 2 Traves mått och vedvolymprocent... 3 3 Travmätning på fordon... 5 4 Travmätning på lagerplats... 5 5 Utrustning för travmätning... 8 5.1 Redskap för manuell mätning av traves dimensioner... 8 5.2 Travmätning i foton... 8 6 Hjälptabell för bedömning av traves vedvolymprocent... 8 7 Revisionshistorik... 12 Sida 2 (12)

1 Inledning 1.1 VMK:s tillämningsanvisningar för virkesmätning Denna tillämpningsanvisning utgör ett stöd för tolkning av motsvarande mätningsinstruktion (benämnd Instruktionen) som fastställs av SDC:s styrelse. Tillämpningsanvisningarna fastställs av Kontrollkommissionen med representanter från VMK (Virkesmätningskontroll), VMF Nord, VMF Qbera och VMF Syd. Aktuella instruktioner och tillämpningsanvisningar kan hämtas från www.sdc under flikarna 1) Virkesmätning och 2) Instruktioner för mätning och kontroll av mätning. 1.2 Omfattning och tillämpning av denna tillämpningsanvisning Instruktionen: Travmätning används för rundvirke och ger volym i kubikmeter fast mått under bark (m 3 fub). Mätningen avser formutjämnad fastvolym, d.v.s. då avdrag för eventuella utbuktningar gjorts. Denna volym ska motsvara den volym som erhålls vid stockvis topprotmätning, se SDCs instruktion Mätning av stocks volym under bark. Denna instruktion är tillämplig vid ersättningsgrundande mätning av rundvirke, oavsett trädslag, sortiment eller tänkt användning. Virket kan vara i fasta längder eller i fallande längder mellan 2,5 och 6,5 m. Instruktionen avser dels mätning av virke lastat på fordon, dels mätning av travar på lagerplats. Kvalitetsbestämmelser beskrivs i sortimentsvisa mätningsinstruktioner. 1.3. Grundkrav för travmätning Instruktionen: Virkesmätning ska utföras noggrant och enligt de bestämmelser som anvisats för mätningen. Om förhållandena inte medger att mätningen kan utföras på detta sätt, får den inte utföras. Virket ska mätas i befintligt skick. Före mätning besiktigas leveransen/traven av mätaren för undersökning av att virkets egenskaper, samt förutsättningarna för mätning, t.ex. säkerställd identitet, överensstämmer med gällande instruktioner och avtal. Om så ej är fallet vägras mätning. Vid mätning på fordon kan mätningsvägran också betingas av arbetsmiljöskäl, t.ex. rörande lastningen på fordonet eller förekomst av främmande föremål som t.ex. sten. Mätningsvägran samt orsaken härtill meddelas omedelbart säljare och köpare av det aktuella virket. Om traven innehåller så mycket kvarhängande kvistar att virkesmätaren inte bedömer sig kunna utföra ett bra arbete, vägras mätning. 2 Traves mått och vedvolymprocent Instruktionen: Travens virkesvolym under bark bestäms med ledning av dess mått och vedvolymprocent. Traves mått, d.v.s. travlängd, stocklängd och höjd, mäts som om virket vore inlagt i och väl fyllde en rektangulär låda. I travens stockändesida placeras lådsidan så att hålrum orsakade av att stockar ej når fram till lådsidan volymmässigt kompenseras av utskjutande stockändar. Avståndet mellan motstående sidor i den tänkta lådan mäts vinkelrätt mot dessa. Måtten anges i cm med avrundning enligt svensk standard. Vedvolymprocenten är Sida 3 (12)

andelen ved av den tänkta lådans volym. Virkesvolymen utgör produkten av travens mått och vedvolymprocent. Virkesvolymen beräknas i kubikmeter (m³fub) med minst två decimaler. Med vedvolymprocent avses vedvolymen uttryckt i procent av travvolymen. Ett virkespartis vedvolym beräknas som produkten av dess travvolym och vedvolymprocent dividerad med 100. För utbildningsändamål och som hjälp vid mätningen har utvecklats tabeller som med ledning av aktuella stock- och travegenskaper gör det möjligt att beräkna vedvolymprocenten. Principen för tabellerna är att ett utgångstal korrigeras med värdet av enskilda bedömningsfaktorer. Slutsumman ger travens vedvolymprocent. Med tilltagande erfarenhet kan bedömningen av en traves vedvolymprocent i praktisk mätning ske genom att mätaren med utgångspunkt i det "helhetsintryck" med avseende på virkestätheten, som en trave uppvisar, direkt ange dess vedvolymprocent. Instruktionen: Höjd: Traves höjd utgör avståndet mellan en plan bottenyta och ett medeltal för det översta stocklagrets högsta punkter. Traves överyta och bottenyta, även kallad bottenlinje, ska på samma sätt som gäller för övriga sidor avjämnas så att den tänkta lådan väl fylls. Avståndet mellan överyta och bottenlinje utgör travens höjd. Avjämningen av travens överyta ska göras med bibehållen täthet i traven eller sektionen som helhet. Överytan ska alltså fixeras vid en nivå som gör att stockarna i de avjämnade partierna varken ligger tätare eller glesare än stockarna i traven för övrigt. Figur 1. Avjämning av traves överyta. Vid mätning av en hög trave, t.ex. på avlägg eller vid bilväg, kan det, om man står nära traven, vara svårt att avgränsa travens eller sektionens överyta. Den avjämnade överytan kan då bedömas på avstånd från traven varvid överytans nivå fixeras till en bestämd punkt på någon lämplig stockända. Höjden bestäms därefter som summan av två delmått av vilka det ena utgörs av måttet från den fixerade punkten för överytan ned till en markering på lämplig arbetshöjd och det andra av måttet från bottenlinjen upp till markeringen. Bottenlinjen bestäms i regel av stockarnas underkanter om traven ligger på jämnt underlag. Om travens bottenlinje inte är rak ska den avjämnas på samma sätt som gäller för överytan. Underlag av massaved ska ingå i travens volym. Underlagets volym får bedömas. Sida 4 (12)

Instruktionen: Stocklängd (detta mått har tidigare benämnts travens bredd): För virke i fallande längder utgör travens stocklängd den grundytevägda medellängd som en stockmätning skulle resultera i. För virke i fasta längder är grundregeln att den avtalade stocklängden gäller som mått. Vid behov kontrolleras denna genom att längden hos enskilda stockar i åtkomliga delar av traven mäts. Om denna mätning ger en medellängd hos stockarna som avviker mer än 3 cm från den avtalade stocklängden ska den uppmätta längden gälla. Grundytevägd medellängd beräknas genom summering för varje stock av produkten av dess längd och area (grundyta) i ett plan genom travens mitt. Den erhållna produktsumman divideras därefter med summan av samtliga stockars areor (grundytor). Stocklängden blir på detta sätt "vägd" med stockarnas areor som vikter. Av detta följer att grövre stockar påverkar den beräknade medellängden mer än klenare stockar. 3 Travmätning på fordon Instruktionen: Om mätbrygga finns vilken medger mätning och besiktning av travens översida får måttagningen begränsas till att ske från bryggan. Detta förfarande kallas ensidesmätning. Saknas mätbrygga ska mätningen utföras som tvåsidesmätning. Undantag från kravet på tvåsidesmätning får göras dels för virke på järnvägsvagnar, dels för deltravar. Huvudregeln är att höjdmåtten ska tas vid var och en av stakarna på traven och därefter beräkna en medelhöjd. Även travens övre längdmått bör bestämmas som medelvärdet av måtten mellan stakarna. Anledningen till detta tillvägagångssätt är att stakarna ändrar form med tid och slitage, samt att det kan vara svårt att se om veden är ojämnt travad eller krokig vid det bortre måttstället mitt på traven. Instruktionen: Travlängden mäts mellan lasthållarens stakar, den så kallade bankbredden. Travlängden beräknas som medeltalet av nedre och övre bankbredd. Det nedre travlängdsmåttet (nedre bankbredden) är svårt att mäta när fordonet är lastat. Detta mått ska därför vara uppmätt och finnas angivet på fordonet, eller på annat sätt finnas tillgängligt för mätaren. Måttuppgifterna på ett fordons bankbredd bör kontrolleras årligen, och ska dessutom kontrolleras efter nytillverkning och reparationer. 4 Travmätning på lagerplats Instruktionen: Med lagerplats avses bilväg, hamn, terminal etc. Sektionsmätning av trave. Om travlängden överstiger 3 m ska sektionsmätning ske av stocklängd och höjd. Traven indelas därvid i ett antal lika långa sektioner om längst 3 m. Vid mätning av stocklängd tas ett mått för varje sektion. Vid mätning av traves höjd tas ett mått i vardera stockändesidan på varje sektion, medelvärdet anges som travens höjd. Krokig trave ska längdmätas med redskapet tätt intill traven. Travens längd utgör medelvärdet av längden på respektive sida. Sida 5 (12)

Figur 2. Längdmätning av krokig trave. För en trave framräknas i princip två olika volymer, nämligen dels travvolymen som utgör produkten av travens längd, bredd och höjd dels vedvolymen som utgör produkten av travvolymen och vedvolym procenten dividerad med 100. Volymberäkningen av en trave beskrivs i följande exempel. Antag att vi har en trave med de mått som framgår av Figur 3. Sektion Längd Bredd Fram Höjd Bak cm cm cm 1 100 303 54 37 2 100 301 139 119 3 100 299 134 135 4 100 302 137 148 5 100 300 101 111 6 100 303 83 93 Medelvärde 301,3 107,6 avrundat 600 301 108 Travvolymen kan beräknas till 6,00 3,01 1,08 = 19,505 m 3 t Med en antagen vedvolymprocent på 55 % blir vedvolymen 19,50480 0,55 = 10,72764 = 10,73 m 3 fub Sida 6 (12)

Figur 3. Volymmätning av trave. Sida 7 (12)

5 Utrustning för travmätning 5.1 Redskap för manuell mätning av traves dimensioner Instruktionen: Redskap för mätning av travlängd, stocklängd och höjd ska vara godkända enligt det mätande företagets regelverk. Travens höjd ska av samma orsak mätas med mätredskap av minst samma längd som travens största höjd. Denna bestämmelse motiveras av riskerna för det fel i mätningen som kan uppstå, om höjdmåttet till följd av för korta redskap skulle behöva bestämmas i två steg. Med hänsyn till denna bestämmelse är de mätribbor som används normalt 3 m långa. 5.2 Travmätning i foton Instruktionen: Travmätning på fordon får göras i foton. Fotona måste möjliggöra likvärdig mätning och likvärdiga kontrollmöjligheter jämfört med manuell mätning vid fordonet. För berörda fordon ska bankbredden finnas registrerad och vara tillgänglig för mätaren. I system för travmätning i foton ska ingå: Foto vinkelrätt från traven för mätning av höjd och stocklängd. Funktion för kalibrering, t.ex. tydligt synligt kalibreringsobjekt i foton där mätning görs. Minst ett foto per trave i sådan vinkel att maximal del av travens ändyta kan bedömas. Möjlighet att zooma i bilderna så att leverantörsmärkning kan avläsas och kvalitetsbedömning kan göras. För ytterligare specifikationer vid uppförande av mätplats för travmätning i foton hänvisas till måttstocken som för tillfället revideras. För kontrollrutiner gällande bl.a. tillsyn hänvisas till kontrollanvisning för travmänting i foton som är under framtagande. 6 Hjälptabell för bedömning av traves vedvolymprocent Instruktionen: Korrigering för virkets medeldiameter (aritmetisk medeldiameter på bark). Medeldiametern hos stockarna i en trave har teoretiskt sett inget direkt inflytande på vedvolymprocenten, vilket bl.a. framgår av redogörelsen för kvadratisk och triangulär travning nedan. I praktiken visar det sig emellertid att travens vedvolymprocent ökar med stigande medeldiameter hos stockarna i traven vilket alltså måste bero på att denna faktor indirekt samverkar med andra egenskaper, som i sin tur påverkar vedvolymprocenten. Betydelsefullt i detta sammanhang är sambandet mellan den enskilda stockens diameter och mantelyta respektive diameter och volym. Av detta följer också ett samband mellan stockdiameter och mantelarea per volymenhet. Detta samband framgår i princip av Figur 4. Sida 8 (12)

Figur 4. Sambandet mellan stockdiameter och mantelarea per volymenhet. En följd av det samband, som bilden visar, är att den sammanlagda mantelarean hos stockarna i en trave med klent virke är större än mantelarean hos genomsnittligt grövre virke vid i övrigt samma travvolym. Den större mantelarean innebär att antalet "kontaktpunkter" mellan stockarna också ökar. Utgörs dessa punkter av kviststumpar eller kvistknölar är det uppenbart att vedvolymprocenten i en trave med klen ved blir lägre än i en trave med grövre ved även om kvistningens noggrannhet i båda fallen är densamma. Vid en viss tjocklek på t.ex. isbark påverkas av samma anledning vedvolymprocenten i en trave med klent virke mer negativt än i en trave med grövre virke. Eftersom travtätheten påverkas av många egenskaper, som direkt eller indirekt anknyter till den sammanlagda mantelarean hos stockarna i en trave, är alltså diametern i praktiken en mycket väsentlig faktor då det gäller att bestämma vedvolymprocenten. Det är också sambanden mellan diametern och andra egenskaper, som korrektionstalen för faktorn medeldiameter avser att ta hänsyn till. Av diagrammet över arean per volymenhet framgår att arean minskar kraftigt med stigande diameter upp till 20-25 cm men att kurvan därefter "planar ut". Detta förhållande beaktas också i hjälptabellen. Korrektionstalen i tabellen ökar upp till 26-27 cm diameter men är därefter oförändrade. Det krävs alltså speciell uppmärksamhet vid bedömning av vedvolymprocenten, när traven innehåller stockar med mycket liten eller stor medeldiameter. Instruktionen: Avdrag för bark respektive travning Med faktorn travning avses den täthet i traven som beror på stockarnas inbördes läge. De enskilda stockarnas utseende och form har i och för sig inget med travningen att göra. Ett uttryck för dålig travning är t.ex. att bitarna ligger snett eller att de inte lagts tillräckligt tätt intill fordonets stakar. Sida 9 (12)

Teoretiskt sett kan runda, jämngrova (cylindriska) stockar med en viss diameter aldrig travas tätare än att det uppstår 10-20 % luftmellanrum. Beroende på sättet att trava stockarna kan de vedvolymprocenter erhållas som framgår av Figur 5. Kvadratisk travning Triangulär travning Figur 5. Vedvolymprocenter vid kvadratisk och triangulär travning I praktiken förekommer aldrig kvadratisk eller triangulär travning och dessutom ytterst sällan stockar med samma diameter. Stockarnas diameter och form varierar nämligen vanligtvis, och tillsammans med övriga egenskaper bidrar detta till att vedvolymprocenten aldrig blir ens så tät som 79 %. Instruktionen: Avdrag för krokighet respektive kvistning. Med faktorn krokighet avses den krokighet hos virket som minskar tätheten i traven på grund av att krokiga stockar normalt inte kan läggas tätt intill varandra. Vid bedömningen ska hänsyn enbart tas till den inverkan krokigheten har på tätheten i traven. Instruktionen: Korrigering för stamform/avsmalning. Denna faktor avser att beakta stamformens inflytande på vedvolymprocenten. I synnerhet rotstockar kännetecknas av stark avsmalning vartill rotansvällningen givetvis bidrar. Rotstockens stamform motsvaras av formen hos en neiloid. Som framgår av Figur 6 är dess avsmalning inte jämn längs hela stocken utan den ökar i rotändan. Mantelytans konturer blir därmed kurvformiga. Hög andel rotstockar minskar därför travens relativa vedvolym. Denna tendens blir särskilt påtaglig för virke i standardlängd som "änddragits", d.v.s. stockändarna bildar ett jämnt plan. Omvänt gäller att utskjutande rotändar inte "gillrar" traven. Figur 6. Stock med neiloidform. Sida 10 (12)

Den beskrivna stocken med neiloidform är alltså apterad från rotändan av ett träd med den stamform som framgår av Figur 7. Figur 7. Principskiss av stammens form. Trädstammen kan grovt indelas i en rotdel, en mellandel och en toppdel. Stamdelen närmast rotskäret har normalt en ansvällning vilket gör att rotstocken har en ganska stor avsmalning (= dålig stamform). Ansvällningens storlek liksom stamformen i övrigt varierar mellan olika trädslag och mellan individer av samma trädslag. Stammens mellandel, mellanstocken (-stockarna), har som regel ganska liten avsmalning. Stor andel mellanstockar kan därför medföra en påtaglig höjning av vedvolymprocenten vilket alltså måste beaktas i vedvolymbedömningen under faktorn stamform. Toppdelen hos en trädstam har normalt rätt stor avsmalning. Till skillnad från den neiloidformade rotstocken har toppstocken en tilltagande avsmalning mot toppändan vilket ger stocken s.k. paraboloidform, Figur 8. Figur 8. Stock med paraboloidform. Faktorn stockars läge i traven saknas i bedömningstabellerna men har ändå betydelse när det gäller att i praktisk mätning beakta inverkan på en traves vedvolymprocent av såväl de enskilda stockarnas läge i traven som deras diameterspridning. Travens täthet ökar nämligen högst avsevärt ju större variationen är hos stockarnas diameter. Denna effekt förklaras av att utrymmet mellan grova stockar i större utsträckning kan fyllas ut med klena stockar. Tidigare undersökningar visar att om diameterblandningen är stor, kan travtätheten öka med hela 4 %-enheter. Vedvolymtabellen anger ej så stor variationsvidd som 4 %-enheter men eftersom tabellen ska användas till ledning för bedömningen av vedvolymprocenten, är det givetvis tillåtet att göra en större korrigering än vad som finns angiven i tabellen, t.ex. vid bedömning av vedvolymprocenten i en timmertrave med särskilt stor diameterblandning. Instruktionen: Avdrag för snö och is respektive avverkningsavfall. Användningen av faktorn snö och is beror ytterst av de klimatiska förutsättningarna inom det geografiska området där mätningen sker. Det bör därför finnas anledning att beakta faktorn under en större del av året i norra Sverige än i landets södra delar. Sida 11 (12)

Problemen med snö och is upplevs dock i vissa fall som större i de södra delarna av landet än i norr. Förklaringen torde vara dels att erfarenheterna i allmänhet av snö och is är begränsade, dels att temperaturen inom detta område ofta pendlar kring nollstrecket med skarsnö eller isbildning som följd. Inverkan på vedvolymprocenten blir härigenom större än om snön hela tiden är kall och lös. 7 Revisionshistorik 2015-04-22 Tillämpningsanvisningen ersätter travmätningsdelarna i Kompendium i Virkesmätning del III (kapitel 1.3.4-1.3.6), allmänt om virkesmätning. Anvisningen fastställs av Kontrollkommissionen. Sida 12 (12)