VEDSVAMPAR PÅ EK - 3 Stellan Sunhede I Ekbladet har tdgare åtta vedrötande svapar på ek beskrvts ord och bld (Sunhede 1993, 1994). Nedan presenteras några tckorpå ek tllhö rande släktet Inonotus. Tårtcka- Inonotus dryadeus (Pers.: även funnen på bl. a. Acer, Aesculus, Fr.) Murr. Pcea, Pseudotsuga och Tsuga (Glbert- Hattbldande tcka (fgur 1A). Fruktkropp son och Ryvarden 1986). ettårg, konsolforad tll ± hovforad, Svapen förekoer vanlgen på ed brett vdvuxen bas, estadels 15-35 grova ekar ed en brösthöjdsdaeter c bred, 15-25 c djup och 8-15 c på 1 eller era. Fruktkropparna växer tjock vd basen, bland bestående av några på basen av levande träd (fgur 1 A,B) saanvuxna hattar, stundo av ± ore- där ycelet orsakar vtröta staens gelbunden for (jäför fgur 1 B), so basala delar och rötter. Davdson. fl. färsk köttg och tung, so torr ± kork- (1942) noterar vtröta både splnt och artad och relatvt lätt. Ovansdan hos unga kärnved edan Glbertson och Ryvarden och tllväxtzonen hos äldre fruktkroppar (1986) anger vtröta kärnveden. Tårvtgråtll gulockrafärgade, eden ängd, fckan förekoer på ek på bättre jorstörre eller ndre, rödbruna, genoskn- dar, från Skåne tll Uppland. Svapen lga vätskedroppar (därav nanet tårtcka; hör tll de sällsynta skyddsvärda artea fgur 1 A). Ovansda hos fullbldade ex- (Ingelög. fl. 1984, 1987). Den är fureplar ojän, utan droppar, först fltartad, nen på ek hagarks-, park- och skogssenare kal, gulbn-rostbrun-örkbrun. ljö (ofta genväxt hagark). Undersdans poryta först ljusgrå senare gråbrun, speglande (skftande tll sl- Kärntcka- Inonotus dryophlus vergrå ton när an ser den från sdan). (Berk.) Murr. Porlager brunaktgt, upp tll 2(-3).c Hattbldande tcka (fgur 2A). Fruktkropp tjockt. Hattkött hoogent, först gulbrunt, ettårg, nästan hovforad, ± brett trekansenare brunt. Gala fjolårsfruktkroppar tg tvärsntt, något nsnörd vd basen, örkt bruna (jäför fgur 1 B). estadels 15-20 c bred, 10-15 c Tårtckan växer norra Europa nästan djup och 10-15 c tjock vd basen, so uteslutande på ek, särsklt Quercus färsk ± köttg och tung, so torr ganska petraea och Q. robur, so är artens hård. Hattovansdan, ofta grovt zonerad, huvudsubstrat Europa. Svapen är även gulbrun - rostbrun - örkbrun, utan rapporterad från Abes och Pyrus vätskedroppar, hos fullt utvecklade ex- (Ryvarden och Glbertson 1993), Cas- eplar först borsthårg, senare kal. tanea satva (Doansk.fl. 1973) och Undersdans poryta först ljusgrå senare Fagus (Jahn 1979). I Nordaerka är gråbrun, speglande (jäför tårtckan). tårtckan, föruto på Quercus och Abes, Porlager brunaktgt, vanlgen 1-2 c 49
Tị-, >' 4 «' : "A". VV*V. *;' :',. oj%! X *7 lg-1 t ' BSkvLÿ v V- v, fé / v T j f. fsy tw X? Jt: & U:* -: A RE Fgur 1. Tårtcka (Inonotus dryadeus) på basen av levande grova ekar. -A: Ung fruktkropp ed utsöndrade rödbruna vätskedroppar och nneslutna lljekonvaljeblad.- B: Växande fruktkroppar av ± oregelbunden for tllsaans ed rester av örkbruna fjolårsexeplar.-a: Söderanland, Flen, Stenhaar 12.8.1992. -B: Öland, Högsru sn, Rälla, 16.7.1991.-Foto: Stellan Sunhede. n 50 KJ / - 'T 1Í
pte 1] å J.*ÿ K * t * SS 3ÿ K«; Ä ~ -al 4, f M 1 k L ÍW a Ww tl nä tj ftäy Ml sp* _ä. fk. rrb.. ] HkJ f í3 k L.a KS v M-MM t: l ;ÿ*- 2-* íf-%1 j»;g& Jp >:,'v* tl ; ;í Vÿ< Jv1» N4lT t 'é í*4 utøfy k b:;m h :,,y.«7': ;!(*! rf? b 3 *ÿ- _. {OT * I jpnhp? r : 4 a JP"- tv* :j (p» dty,; ;' - I'M 1 IlK,;VI 'A... j.; b.ja Hnl lfípífflk p!j. :. 6<"!a llyl«y l fe! I. ( Klc&l E rí't; SW kör»» vt'otk Fgur 2. Kätcka (Inonotus dryophlus). -A: Färsk fruktkropp på staen av nylgen död ek.- B: Längssntt geno sta nnanför fruktkroppen (A) vsande rötad ved ed ljusa avlånga fläckar.- A, B: Ltauen, Panevézys, Pereksla, 18.8.1994.- Foto: Stellan Sunhede. r ;ÿ*ÿ BL, u 51
tjockt. Hattkött gulbrunt- brunt ed en stor brun ycelalkäa ed blekgula stråk. Kätckan växer norra Europa på ek, särsklt Quercus petraea och Q. bur, so också är artens huvudsubstrat. I öv rga Europa är den även känd från Fraxnus och Eucalyptus (Ryvarden och Glbertson 1993). I Nordaerka är arten fräst funnen på ek en också känd från bl. a. Acer, Fagus och Prunus (Glbert son och Ryvarden 1986). Kätckan förekoer fräst på le vande ekar ed en brösthöjdsdaeter på 0,5 eller era. Mycelet orsakar hålröta (en typ av vtröta, jäför Sunhede 1993) kärnveden av sta och grövre grenar. Lgnn och cellulosa bryts ned fläckvs och en vss nedbrytnngsfas ser an vta, avlånga stråk och fläckar av cellulosarester den örkare veden (fgur 2 B). Jahn (1963) rapporterar att veden blr brun ed 1-2 breda vta öar och band edan Ryvarden och Glbertson (1993) enbart noterar vtröta kärnveden. Fruktkropparna bldas es tadels 2-10 över arken. Arten är fräst funnen landskapen rant Mälaren och Östergötland. Svapen tllhör de sällsynta skyddsvärda artea (Ingelög. fl. 1984, 1987). Den är funnen på ek hagarks-, park- och skogsljö. Andra arter av släktet Inonotus på ek I Europa fnns två andra tckor av släktet Inonotus so har levande ek so stt huvudsaklga substrat. Då de bl.a. ärfunna så nära so Tyskland beskrvs de här korthet. I. ndus-pc Plåt bldar ettårga, skorplka fruktkroppar ed en gulgrön tll rostbrun poryta ed 5-6 porer/. De är först juka senare spröda och del vs lossnande. Fruktkropparna bldas särre hålgheter levande eller döda 52 träd. Svapen kan också blda s.k. perfekta fruktkroppar på staen (se vdare Ryvarden och Glbertson 1993). I Europa är arten funnen fräst på Quercus cerrs och Q. pubescens en även på Q. robur, Q. petraea sat en del andra lövträd (Kotlaba 1984, Ryvarden och Glbertson 1993). Svapen orsakar vtröta kärnveden. De nordlgaste fyn den är gjorda Polen och Tyskland. Arten beskrvs so en verklg patogen av Ryvarden och Glbertson (1993). I. anderson (El. & Everh.) Cey bldar ettårga, skorplka fruktkroppar ed en gulbrun tll örkbrun poryta ed 1-5 porer/. Fruktkroppen blr 5-25 tjock och 30-50 c lång eller längre. Den är först ± köttg, senare hård och söndersprucken. Den anläggs under de yttre lagren av splntveden eller under barken (so brster) sat hålgheter (Doansk. fl. 1972, Ryvarden och Glbertson 1993). I Europa sällsynt, funnen på Quercus petraea Tyskland och på Q. cerrs Tjecken (Cey 1963, Dunger 1991, Kotlaba 1984, Ryvarden och Glbertson 1993). I U.S.A. växer svapen fräst på ek och förekoer 19 delstater från öst- tll västkusten (Glbertson och Ry varden 1986). Svapen orsakar vtröta levande träd. Davdsson.fl. (1942) no terar: vt, juk, svapg röta splnt och kärnved. Ryvarden och Glbertson (1993) skrver "vtröta kärnveden" och benäner svapen so en verklg patogen. Andra Inonotus-ater har andra träd slag än ek so stt huvudsubstrat. En del av dessa fnner an bland på ek. Ht hör bl. a. altckan - I. radatus (Sow.: Fr.) Karst., so an stundo fnner på död ekved.
Referenser Cey, A. 1963: Rezavec Andersonuv - Inonotus anderson (Ells et Everhart) Cey cob. nov. - novy chores pro CSSR.- Ceska. Mykol. 17: 1-8. Davdson, R. W, Capbell, W. A. and Vaughn, D. B. 1942: Fung causng de cay of lvng oaks n the Eastern Unted States and therculturaldentfcaton.- U. S. Dept. Agr. Tech. Bull. 785: 1-65. Doansk, S., Kochan, J. and Skrgello, A. 1972: Fung, Polyporaceae I Glbertson, R. L. and Ryvarden, L. 1986: NorthAercan Polypores l,abortporus- Lndtnera.-Oslo. Ingelög, T.,Thor, G.,Gustafsson, L. (red.) 1984 (1987 2:a uppl.). Floravård skogsbruket. Del 2. Artdel.-Skogssty relsen, Jönköpng. Jahn, H. 1963. Mtteleuropäsche Porln- ge (Polyporaceae s. lato) und hr vorkoennwestfalen.-westfalsche Plzbrefe 4: 1-143. Jahn, H. 1979: Pke de an Holz wachsen. - Herford. Koúaba, F. 1984. Zeepsné rozsren a ekologe chorosu /Polyporales s.u v (resupnatae), Mucronoporaceae I (resupnatae).- Warsaw. Doansk, S., Orlos, H. and Skrgello,A. 1973: Fung, Polyporaceae II (pleatae), Mucronoporaceae II (pleatae), Ryvarden, L. and Glbertson, R. L. Ceskoslovensku.-Acadea, Praha. 1993: Ganoderataceae, Bondarzewaceae, European Polypores 1. Abortporus- Boletopsdaceae, Fstulnaceae. - Lndtnera.-Oslo. Warsaw. Sunhede, S. 1993: Vedsvapar på ek. - Dunger, I. 1991: En flr Deutschland Ekbladet 8: 5-10. neuerporlng:inonotusanderson(an- Sunhede, S. 1994: Vedsvapar på ek - 2. derson's Schllerporlng) Verglech - Ekbladet 9: 15-19. zu Inonotus oblquus.- Mykol. Mttelbl. 34:2-5. 53