Hållfasthet på lagat protesbasmaterial.

Hållfasthet på lagat protesbasmaterial. Termoplast och varmpolymeriserad PMMA lagat med olika material och tekniker. Marie Billsten och Zita Eva Tudor Tandteknikerutbildningen K6 2012 Handledare: Lars Olsson, universitetsadjunkt Odontologiska fakulteten 0

Sammanfattning Syfte och nollhypotes: Syftet med föreliggande studie är att testa hållfastheten hos lagat varmpolymeriserad PMMA och termoplast med och utan monomervätning av ytorna som sammanfogas. Samt jämföra termoplast lagad med kallpolymeriserad PMMA och termoplast lagad med tillhörande lagningsmaterial. Nollhypotesen är att det inte finns en signifikant skillnad mellan material och tekniker. Material och metod: 30 stycken provkroppar i varmpolymeriserad PMMA och 40 stycken provkroppar i termoplast tillverkades. Varje grupp bestod utav 10 provkroppar. Som lagningsmaterial användes kallpolymeriserad PMMA och termoplasts egna lagningsmaterial. Provkropparna kapades och kanten fasades till 45. En grupp i termoplast respektive varmpolymeriserad PMMA behandlades med monomervätska innan lagning. Alla provkroppar förvarades i destillerat vatten och termocyklades i 5000 cykler med temperatur mellan 5±2 C och 55±2 C. Trepunktsböjhållfasthetstest utfördes. Värdet registrerades och resultatet analyserades med hjälp av One-way ANOVA, Tukey. Signifikansnivån sattes till α=0,05. Resultat: Varmpolymeriserad PMMA utan monomervätning visade signifikant lägre hållfasthet än varmpolymeriserad PMMA med monomervätning, varmpolymeriserad PMMA kontroll och termoplast kontrollgrupp. Termoplast lagat med Qu-resin visade en betydlig lägre hållfasthet jämfört med termoplast lagad med kallpolymeriserad PMMA. Dominerande fraktur för alla grupper var kohesiv med brott i lagningsmaterialet. Slutsats: Vätning av varmpolymeriserad PMMA med monomervätska innan lagning ger en signifikant bättre böjhållfasthet än lagning av varmpolymeriserad PMMA utan vätning. Vätning med monomervätska på termoplast ger ingen signifikant effekt på hållfastheten. Lagning med kallpolymeriserad PMMA ger bättre böjhållfasthet än Qu-resin på termoplast. Därmed kan nollhypotesen förkastas. 2

Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 4 Inledning... 6 Bakgrund... 6 Varmpolymeriserad PMMA... 6 Termoplast... 6 Kallpolymeriserad PMMA... 6 Allergi... 7 Frakturer... 7 Syfte... 8 Nollhypotesen... 8 Material och metod... 10 Varmpolymeriserad PMMA... 10 Termoplast... 10 Slipning... 11 Lagning... 11 Termocykling och trepunkttest... 13 Fraktur... 13 Resultat... 14 Frakturtyper... 15 Diskussion... 16 Slutsats och nollhypotes... 20 Materialbilaga... 22 Material:... 22 Apparatur:... 22 Referenser... 24 Slutord... 26 Bilaga 1... 28 4

Inledning Bakgrund Polymetylmetakrylat (PMMA) har dominerat marknaden som protesbasmaterial under mer än 50 år. Polymeren består utav organiska molekylkedjor som utgör grunden för dentala akrylater. Till det tandtekniska laboratoriet levereras PMMA oftast i form av polymerpulver och monomervätska som blandas till en akrylmassa. För att polymeriseringen ska påbörjas krävs en aktivering. Aktivering med värme för varmpolymeriserad PMMA, kemisk för kallpolymeriserad PMMA eller i form av UV-ljus för ljushärdande akrylater. Efter aktivering påbörjas polymeriseringen genom att fria radikaler bildas som bygger kedjor av polymeren. Dessa kedjor slutar växa till exempel när radikalerna tar slut eller när kedjorna krockar med varandra. Ju längre kedjor det blir desto hållbarare blir materialet. (1-3) Beroende av polymertyp, kan protesbasen framställas genom kallpolymerisation, varmpolymerisation eller genom smältning och pressning av färdigpolymeriserat akrylat det vill säga termoplastiska polymerer. Det termoplastiska polymermaterialet utvecklades som ett alternativ till varmpolymeriserad PMMA för patienter som visar allergiska reaktioner mot PMMA. (2,4) Varmpolymeriserad PMMA Varmpolymeriserad PMMA levereras i form av polymerpulver och monomervätska som blandas och polymeriseras först vid 70 C. Vid denna temperatur går polymerisationsprocessen igång och binder restmonomererna. För att få ett bra resultat med långa kedjor bör temperaturen upphöjas till 95 C mot slutet av processen. (5) Termoplast Termoplastiska polymerer levereras färdigpolymeriserade i små metallrör. (6) Dessa uppvärms tills termoplasten når sin smälttemperatur vid 280 C. Därefter injiceras det i proteskyvetten. Det termoplastiska materialet har fördelen att det kan repareras med konventionell teknik och att materialet innehåller mycket låga halter av monomerer. (6,7) Kallpolymeriserad PMMA Kallpolymeriserad PMMA som är en självhärdande polymer, är vanligast vid reparation och rebasering av proteser. (5,7,8) Kallpolymeriserad PMMA polymeriseras vid 45-55 C och är mera känsligt för utmattningsbrott, har lägre böjhållfasthet och större polymerisations- 6

krympning jämfört med varmpolymeriserad PMMA. Den låga polymerisationstemperaturen gör att det finns mer restmonomerer och polymerkedjorna är kortare. (7) Allergi Ett stort växande antal patienter är överkänsliga mot plaster och får reaktioner av sina proteser. (4) Det finns en del restmonomerer (MMA) kvar i PMMA-proteser efter polymerisering. MMA-monomer kan orsaka allergiska reaktioner vid kontakt med hud eller den orala slemhinnan. (5) En protes som poleras till hög lyster får ett signifikant reducerat monomerutsläpp jämfört med opolerade exemplar. (9) De tandtekniker som använder sig utav PMMA riskerar att utveckla allergi mot protesbasmaterialet. Det är 8 gånger högre risk för tandteknikern jämfört med genomsnittsbefolkningen. För att minska allergirisken för patienter och tandtekniker har tillverkare försökt sänka monomerhalten i protesbasmaterialet genom att förändra tillverkningsprocessen som vid termoplastmetoden. (9) Frakturer Frakturer på tandproteser är ett vanligt förekommande problem. Syftet med en reparation är att återställa den ursprungliga formen och styrkan i protesen, med minimal kostnad och tid. (8,10) En lagad protes har ofta bara 75-80% av den ursprungliga hållfastheten. (11,12) En bra lagning av en protes med hög böjhållfasthet bygger på vidhäftningen mellan lagningsmaterialet och protesbasmaterialet. Ju bättre vidhäftning desto mer resistent blir protesen mot ytterligare frakturer. Vidhäftningen kan främjas med olika behandlingar på ytan, såsom uppruggning och vätning med monomervätska. (10,13) Monomervätskan luckrar upp ytan och ger bättre vidhäftning. (14) Det har rapporterats att proteser som har reparerats med självhärdande akryl utan någon extra ytbehandling frakturerar vid förbindelsen mellan lagningsmaterialet och protesbasen. En av orsakerna till detta är den begränsade böjhållfastheten i självhärdande akryl. (10) Det finns olika tekniker att utföra kanten på frakturytan. Vanligast är att kanten är avfasad i 45, rundad eller att den är 90. Den avfasade kanten är vanligast förekommande i praktiken eftersom den är enklare att utföra än en rundad. Användningen av den avfasade kanten ger även bättre hållfasthet än kanten med 90. (10,11,15) Mellanrummet vid lagningen bör vara vid 1,5 mm. Större avstånd gör att fraktur lättare uppstår. (11) 7

Att reparera en allergivänlig protes av termoplast är inte lika enkelt. Avsaknaden av ett allergivänligt lagningsmaterial gör att protesen istället får göras om helt. På tandtekniska laboratorier utförs lagning med tillhörande lagningsmaterial (som inte är allergivänligt) eller konventionell kallpolymeriserad PMMA ifall patienten inte är känslig. Det finns ytterst få studier om lagad termoplast. Syfte Syftet med föreliggande studie är att testa hållfastheten hos lagat varmpolymeriserad PMMA och termoplast med och utan monomervätning av ytorna som sammanfogas. Samt jämföra termoplast lagad med kallpolymeriserad PMMA och termoplast lagad med tillhörande lagningsmaterial. Nollhypotes Nollhypotesen är att det inte finns en signifikant skillnad i hållfasthet mellan varmpolymeriserad PMMA och termoplast lagat med kallpolymeriserad PMMA, med eller utan monomervätning. Samt att termoplast lagat med tillhörande lagningsmaterial också har samma hållfasthet som de övriga materialen i studien. 8

Material och metod Till föreliggande studie används FuturAcryl 2000 ξ som varmpolymeriserad PMMA FuturaPressN ϔ som kallpolymeriserad PMMA och Bre. Crystal HP ϡ som Termoplast. Provkroppar i vax framställdes med hjälp utav en metallform på en keramikplatta där smällt vax hälldes ner. Provkropparna i vax förvarades i rumstemperatur på en plan yta. (Se bild 1). Bild 1. Framställning av provkroppar Bild 2. Inbäddning av provkroppar Varmpolymeriserad PMMA 30 provkroppar i vax bäddades in med typ 3 gips ⱡ i 6 kyvetter. (se bild 2) Därefter isolerades Ɫ delarna. Akryl blandades enligt fabrikantens rekommendationer, 20gram pulver och 8 gram vätska för varje kyvett med 10 min sintringstid. Kyvetthalvorna pressades ihop under 150 bar tryck Ᵽ och lades sedan ner i en kok med en långsam temperaturstigning till 70 C och därefter 95 C i 20 minuter. Termoplast 40 vaxprovkroppar placerades i specialanpassade kyvetter. 5 stycken provkroppar i vax placerades i varje kyvett tillsammans med kanaler och bäddades in med typ 4 gips. Efter stelning spolades vaxet ur i en varmvattenspol och delarna isolerades. Kyvetthalvorna skruvades ihop och placerades i en pressapparat för termoplast. Materialet pressades in i kyvetten när materialet hade uppnått 280 C i 1 minut med 7 minuters uppvärmning (se bild 3-4). 10

Bild 3. Inbäddning av provkroppar. Bild 4. Pressapparat. Slipning Efter avkylning delades kyvetterna och provkropparna klipptes ur och kontrollerades. De planslipades på sandpapper med vattenavkylning med en rotationshastighet på 150 rpm till måtten: 50x12x3 mm. Bild 5. Mått på provkroppar Bild 6. Slipning av provkroppar. Samtliga provkroppar delades med en bandsåg (förutom kontrollgruppen) enligt en utmarkerad linje som visade mitten på provkroppen. Den avfasade kanten på de delade provkropparna slipades i en planslip med vattenkylning efter en markering för 45, (se bild 5-6). Alla grupper markerades sedan med namn (se tabell 1). Lagning Provkropparna placerades i en puttyform dimensionerad för att kompensera polymerisationskrympning och fixerades med klibbvax så att glipan mellan delarna var ca 1.5mm från delarnas spets (se bild 7). Kallpolymeriserad PMMA blandades enligt fabrikantens anvisningar: 7g monomervätska Bild 7. Placering av provkroppar innan lagning 11

blandat med 13g akrylpulver. Blandningen hälldes direkt i formen och placerades 15 minuter i en tryckkokare i 45 C enligt fabrikantens anvisningar. Provkroppar med monomervätning vättes i 180 sekunder på lagningsytorna innan hällning. + 10 provkroppar i termoplast lagades med Qu-Resin enligt tillverkarens rekommendationer. Ytorna blästrades = med aluminiumoxid i 2 bar. Därefter tvättades provkropparna under rinnande vatten och lät torkas. Den avfasade ytan behandlades med en bondingvätskaꜛoch härdades under UV-ljusꜛ i 90 sekunder. Qu-resinꜛ applicerades med hjälp av en pistol //, därefter fick provkropparna självhärda under 3 minuter. 10 provkroppar i varmpolymeriserad PMMA och 10 provkroppar i termoplast sparades hela som kontrollgrupper (se tabell 2). Tabell 1. Gruppnamn. Gruppens Namn Material Lagning VUV Varmpolymeriserad PMMA Kallpolymeriserad PMMA Utan Vätning VMV Varmpolymeriserad PMMA Kallpolymeriserad PMMA Med Vätning TUV Termoplast Kallpolymeriserad PMMA Utan Vätning TMV Termoplast Kallpolymeriserad PMMA Med Vätning TQ Termoplast Qu-Resin VK Varmpolymeriserad PMMA Kontrollgrupp TK Termoplast Kontrollgrupp Tabell 2. Gruppindelning av provkroppar. Antal Provkroppar Material Lagningsmaterial och vätning 10 Varmpolymeriserad PMMA Kallpolymeriserad PMMA utan vätning 10 Varmpolymeriserad PMMA Kallpolymeriserad PMMA med 180sek monomervätning 10 Termoplast Kallpolymeriserad PMMA utan vätning 10 Termoplast Kallpolymeriserad PMMA med 180sek monomervätning 10 Termoplast Qu-resin 10 Varmpolmymeriserad PMMA Kontrollgrupp 10 Termoplast Kontrollgrupp 12

Efter polymerisering togs överskott bort med hjälp av planslip och därefter polerades Ⱶ samtliga provkroppar med poleringsmedel och pimpsten tills en fin polerad yta med lyster hade uppnåtts (se bild 8). Alla provkroppar kontrollmättes och förvarades i destillerat vatten. Bild 8. Lagade och polerade provkroppar. Termocykling och trepunkttest Samtliga provkroppar termocyklades Ⱡ och växlades mellan vattenbad vid 5±2 C och 55±2 C i 5000 cykler. En cykel varade i 60 sekunder. 20 sekunder i varje bad och 10sek växlingstid mellan baden. Provkropparna utsattes för en trepunkts böjhållfasthetstest efter termocykling och belastades med en hastighet på 5mm/min tills fraktur uppstod. Belastningspunkten placerades i mitten på provkroppen, distansen mellan varje vals mitt var 35 mm och varje vals hade en diameter på 2 mm. Resultatet dokumenterades och infördes i statistikprogrammet SPSS, version 18, one-way ANOVA, Tukey med en signifikansnivå på α=0,05 Fraktur Alla provkroppar analyserades okulärt och delades in i 3 grupper. Provkroppar som fick en adhesiv fraktur, en fraktur som befinner sig skarven mellan lagningsmaterialet och protesbasmaterialet. Provkroppar med en kohesiv fraktur, de som hade en fraktur i ett och samma material. En blandad fraktur, de provkroppar som hade en blandad fraktur mellan både lagningsmaterialet och protesbasmaterialet. 13 Bild 9. Trepunktsböjhållfasthets test.

Resultat Högst hållfasthet visade sig vara TK med medelvärdet 196 MPa och gruppen med lägsta hållfasthet var VUV med 95 MPa och TQ med 97 MPA. Jämförelse mellan monomervätning och utan, visade det sig att i Varmpolymeriserad PMMA är hållfastheten signifikant högre med monomervätning i 180sek. Däremot var det ingen signifikant skillnad mellan Termoplast med eller utan monomervätning (se figur 1-2). Värdena på varje provkropp finns på bilaga 1. 63 196 138 95 125 128 97 Figur 1. Medelvärdet av grupperna i MPa. VK TK VMV VUV Varmpolymeriserat kontrollgrupp Termoplast kontrollgrupp Varmpolymeriserat lagad med monomervätning Varmpolymeriserat lagad utan monomervätning TUV TMV TQ - Termoplast lagad utan monomervätning - Termoplast lagad med monomervätning - Termoplast lagad med Qu-Resin 14

Figur 2. Spridning mellan provkropparna Frakturtyper Bland alla lagade provkroppar dominerade kohesiv fraktur. 5 stycken provkroppar fick en blandad fraktur, det vill säga både kohesiv och adhesiv: -1 TUV, 3 VMV, 1 VUV. 1 styck av de 5 delade sig i 3 bitar: Endast 1 styck provkropp fick adhesiv fraktur: - 1 VMV. Resterande provkroppar fick kohesiv fraktur i lagningsmaterialet. Bild 10. De olika frakturtyperna 15

Diskussion Futura pressn och FuturAcryl 2000 valdes som material, detta var för att möjliggöra en jämförelse med ett examensarbete på kandidatnivå från 2010 (16) och för att jämföra studiens resultat med termoplastiska materialet Bre.Crystal HP. Bre.Crystal HP som används som ett alternativ till varmpolymeriserad PMMA för patienter med allergiska besvär mot PMMA. Qu-resin som lagningsmaterial för termoplast valdes utifrån termoplasttillverkarens rekommendationer. Materialet är en självhärdande akryl som inte är monomerfri. Det skulle vara önskvärt att använda ett lagningsmaterial som har liknande egenskaper som termoplasten, men ett sådant material saknas på marknaden. Trots det visade sig att bindningen mellan termoplast och lagningsmaterialet var tillräcklig stark det vill säga kohesiva brott uppstod i Qu-resinen. I gruppen lagat med Qu-Resin förekom ett bortfall av en provkropp på grund av felaktiga mått efter planslipning. Enligt fabrikantens anvisningar ska FuturAcryl 2000 läggas direkt i kokande vatten i 20min. Detta var dock inte möjligt enligt föreliggande pilotstudie. Det resulterades i mycket porositeter i materialet. Till studien ändrades temperaturerna efter samtal med en återförsäljare för materialet. Provkropparna fixerades i en puttyform med klibbvax och efter hällning kallpolymeriserades de i vatten vid 45 C. Denna höga temperatur kan ha bidragit till att klibbvaxen tappat sin förmåga att fixera provkopparna och delarna kan ha förskjutits från sin ursprungliga plats. Men i studien planslipades och polerades alla provkropparna efter lagning och på så vis fick de en korrekt utformning. Belastningen på de lagade provkropparna placerades på den bredaste ytan av lagningen. Ett alternativ hade varit att placera provkropparna omvänt, det vill säga den smalaste lagningsbredden mot belastningen. En sådan placering efterliknar den kliniska situationen när en protes har en dålig passform då kristan har resorberats. Detta kan även ha gett annorlunda värden och frakturtyper. Placeringen av provkropparna i föreliggande studie gjorde att den lagade ytan var större än valsens diameter. Frakturtyperna analyserades okulärt då lagningen syntes tydligt. Den okulära analyseringen kunde dock ha ersatts med en mera grundlig metod, till exempel med mikroskopbilder för 16

att fastställa ifall frakturtypen var kohesiv, adhesiv eller blandad. Mikroskopanalys hade gett ett säkrare resultat. I Camilla Johanssons examensarbete från 2010, (16) dominerades resultatet av en adhesiv frakturtyp. Men i den föreliggande studien visade det sig att den dominerande frakturtypen var kohesiv. Detta kan bero på att det tidigare arbetet hade för få provkroppar och därmed fick ett missvisande resultat, vilket författaren även antydde i diskussionen. Lagningsytans utformning skiljer sig även ifrån examensarbetet (16). Till den studien gjordes två sorters utformningar, en avfasad och en rundad design som är helt olik den 45 avfasning som användes till föreliggande studie. Lagningsytans design kan då även vara en anledning till att frakturtyperna skiljer sig åt mellan studierna. I föreliggande studie polerades även provkropparna till hög lyster, vilket skiljer sig från examensarbetet. (16) Vilket kan ha bidragit till bättre hållfasthet av provkropparna på grund utav avsaknad av distinkta kanter vid lagning. Vid polering sker en plastisk deformation på ytan som slätar ut alla defekter. Den kohesiva frakturen uppstod i lagningsmaterialet, detta kan bero på att bindningen var starkare än själva lagningsmaterialet. Det går därför inte att bedöma vilken av studiens lagningsteknik som gav bäst bindningsstyrka (med vätning eller utan). Framtida studier med fokus på bindningsstyrka behövs för att fastställa bindningen. Att resultaten mellan grupperna blev olika kan bero på att monomervätningen kan ha påverkat det kallpolymeriserade lagningsmaterialet. En annan faktor som kan ha bidragit till bra bindningsstyrka på de lagade provkropparna är den uppruggande ytan. Slipningen av 45 kanten gav en grov yta. Vilket resulterade i en ökad area som i sin tur gav en större bindningsyta. Den 45 slipade kanten var mycket svår att genomföra då detta skedde för hand med hjälp av en bandsåg. Därför blev glipan ungefärlig och detta kan ha påverkat resultatet. Delningen av provkropparna med hjälp av en bandsåg kan ha bidragit till en felkälla då det utfördes utan avkylning. Bandsågens rotation uppnådde en så pass hög hastighet att den kan ha påverkat materialet negativt på grund utav värme. För att motverka denna påverkan av värme i gränsytan gjordes avfasningen av provkropparna med vattenkylning och det gjorde att det mesta av det utsatta materialet slipades bort. Monomervätningen av provkropparna gjordes för hand med hjälp av en pensel. Vätningen kan ha blivit olika på provkropparna som i sin tur kan ha påverkat resultatet. Resultatet visar att provkropparna med monomervätning gav bättre hållfasthet än lagning utan 17

monomervätning. Vätning på termoplast gav ingen signifikant skillnad från de övriga materialen. Detta kan bero på att monomervätskan kan ha svårare att tränga in sig i termoplasten. Eftersom termoplasten är färdigpolymeriserad vid ankomst i röret och pågrund utav den höga presstemperaturen som är vid 280 C. Kanske hade en kortare eller längre vätningstid gett ett annorlunda resultat. En lagad protes har 75-80% av den ursprungliga hållfastheten. (11) Enligt föreliggande studie visade det sig att varmpolymeriserad PMMA lagat med kallpolymeriserad PMMA utan monomervätning överstiger dessa procent, vilket även gäller termoplast lagat med Qu-Resin. Enligt ISO standard 20795-1 är den lägsta hållfastheten 65 MPa tillåten för lagade protesbasmaterial, vilket alla provkropparna uppnådde. Det kallpoyleriserade materialet i VUVgruppen fick ett signifikant lägre resultat jämfört med kallpolymerisaten i de andra grupperna. Under termocyklingen fastnade korgen med alla provkroppar ur VUVgruppen samt 5 stycken ur VKgruppen i det varma badet. Eftersom termocyklingsprogrammet fortsatte räkna cykler är det omöjligt att fastställa hur lång period korgen låg i det varma badet. Det bestämdes att provkropparna inte skulle göras om, då de redan var omgjorda på grund utav samma fel vid termocykling. För att fastställa betydelsen av termocyklingens effekt krävs ytterligare studier. Provkropparna borde ha termocyklats även innan lagning för att simulera normalt åldrande av protesen innan fraktur. Detta framförs även i det förra examensarbetet (16) och kan ha bidragit till andra resultat. Krafterna i den orala miljön är mycket svåra att efterlikna då krafterna varierar i riktning och styrka. Varje individ har olika tuggrörelse och krafter i munnen. Valet att använda ett trepunktsböjhållfasthetstest var för att undersöka själva området kring lagningen. Ett alternativ kunde vara en fyrpunktsböjhållfasthetstest men detta test fördelar kraften över hela provkroppen istället för en centrerad yta. Flera studier använder sig utav ett trepunktsböjhållfasthettest (12). 18

Slutsats och nollhypotes Vätning av varmpolymeriserad PMMA med monomervätska innan lagning ger en signifikant bättre böjhållfasthet än lagning av varmpolymeriserad PMMA utan vätning. Vätning med monomervätska på termoplast ger ingen signifikant effekt på hållfastheten. Lagning med kallpolymeriserad PMMA ger bättre böjhållfasthet än Qu-resin på termoplast. Därmed kan nollhypotesen förkastas. 20

Materialbilaga Material: ξ Protesbasmaterial: Varmpolymeriserad PMMA: FuturAcryl 2000, Schütz ϔ ϡ ꜛ ꜛ Lagningsmaterial: Kallpolymeriserad PMMA: FutruraPressN, Schütz Protesbasmaterial: Termoplast: Bre.Crystal HP, Bredent Lagningsmaterial: Qu-Resin, Bredent Bonding: Qu-Connector lot 330447, Bredent Vax: Vertex Modeling Wax Regular Lot 100925 Gips: Gildur Syntetisk dentalgips, BK Giulini Isolering: APS Acrylic & Plaster Separator, DVA- Dental ventures of America, inc. Polermedel: Candulor, KMG Poliermittel, art 69100500 ⱡ Ɫ Pimpsten: Dammfri pimpsten, tecnoline Putty: Colténe lab-putty lot C2815 Klibbvax: Tandläkare Carl Åmans klibbvax, Åman & co rotebro Gips: GC Fujirock EP Isoleringsmedel: Isoliermittel Lot 041162, Dentaurum 125 Aluminiumoxid: Cobra aluoxyd 125 µm/115 mesh, Renfert GmbH lot 009A00000 Apparatur: Kok: Kavo EWL 5502 Tryckkok: Labormat SD, Dreve Pressapparat:Thermo Press 400, Bredent Planslip: buehler Phoenix 4000, Sample preparation system Sandpapper: buehler, sic grinding paper, 250 mm grit p240 Bandsåg: Rexon profiline BS-10SA Planslip: Renfert Mtplus Tryckkok: Palamat practic ELT, Heraeus Kulzer = Bläster: Basic quattro IS, Renfert ꜜ ljushärdningslampa: DEMI Kerr // Pistol: Colténe Whaledent DS74 1:1/2:1 3-punkts test: Instron 4465 22

Ⱡ Termocykel: LAM Technologies, LTC 100 Ᵽ Press: F.Pugliese, Cunea Italia Ⱶ Poleringsmaskin: KaVo-EWL 23

Referenser (1) Kenneth J. Annusavice, D.M.D, Ph.D. Phillips' science of dental materials 11th edition. St. Louis, Mo. Saunders: W.B. Saunders Company; 2003:143-169. (2) Socialstyrelsen, Kunskapscenter för Dentala Material. Kompendium, Material till helproteser 1.0. 2005-06-21. (3) M. Powers J, L. Sakaguchi R. Craig's Restorative Dental Materials. USA: Evolve; 2006:150-159. (4) Pfeiffer P, Rolleke C, Sherif L. Flexural strength and moduli of hypoallergenic denture base materials. J Prosthet Dent 2005 4;93(4):372-377. (5) Tanoue N, Nagano K, Matsumura H. Use of a light-polymerized composite removable partial denture base for a patient hypersensitive to poly(methyl methacrylate), polysulfone, and polycarbonate: a clinical report. J Prosthet Dent 2005 Jan;93(1):17-20. (6) Bortun C, Lakatos, Sorin, Sandu, Liliana, Nagrutiu M, Ardelean L. Metal-free removable partial dentures made of thermoplastic materials. TMJ 2006;56(1):80-87. (7) Ehrnford L. De vita materialen i praktiken 2006-2007, Kompendium i klinisk materialteknik och materialvetenskap med praktiska tips, handlening mm. Malmö; 2006:293 305. (8) Faot F, da Silva WJ, da Rosa RS, Del Bel Cury AA, Garcia RC. Strength of denture base resins repaired with auto- and visible light-polymerized materials. J Prosthodont 2009 Aug;18(6):496-502. (9) Pfeiffer P, Rosenbauer E. Residual methyl methacrylate monomer, water sorption, and water solubility of hypoallergenic denture base materials. J Prosthet Dent 2004 7;92(1):72-78. (10) Bural C, Bayraktar G, Aydin I, Yusufoglu I, Uyumaz N, Hanzade M. Flexural properties of repaired heat-polymerising acrylic resin after wetting with monomer and acetone. Gerodontology 2010 Sep;27(3):217-223. (11) Seo RS, Neppelenbroek KH, Filho JN. Factors affecting the strength of denture repairs. J Prosthodont 2007 Jul-Aug;16(4):302-310. (12) Rached RN, Powers JM, Del Bel Cury AA. Repair strength of autopolymerizing, microwave, and conventional heat-polymerized acrylic resins. J Prosthet Dent 2004 7;92(1):79-82. (13) Sato T, Takahashi H, Hongo T, Hayakawa I. Effect of degradation of denture base resin on bond strength to relining resins. 2007;Jan(26):89-95. 24

(14) Vallittu PK, Lassila VP, Lappalainen R. Wetting the repair surface with methyl methacrylate affects the transverse strength of repaired heat-polymerized resin. J Prosthet Dent 1994 12;72(6):639-643. (15) WARD J, MOON P, LEVINE R, BEHRENDT C. Effect of repair surface design, repair material, and processing method on the transverse strength of repaired acrylic denture resin J Prosthet Dent 1992;67(6):815 <last_page> 820. (16) Johansson C. Hållfastheten på protesbasmaterial efter lagning med olika tekniker. Fördjupningsstudie; Odontologiska Fakulteten, Malmö Högskola 2010. 25

Slutord Ett stort tack för all stöd och hjälp till: Lars Olsson, Univeristetsadjunk, Odontologiska fakulteten, för ovärderlig handledning, hjälp och inspiration. Hans-Ove Persson på Normedentia AB för sponsring med material. Bredent för sponsring med termoplast och Qu-Resin. Håkan Fransson för vägledning och hjälp med testapparatur. Teknodont för sponsring med apparatur. Evaggelia (Lisa) Papia, Doktorand/Tandtekniker, Odontologiska fakulteten, för hjälp med statistik. Kurskamrater för inspiration. 26

Bilaga 1 Värden i MPa för varje provkropp: VK1 182 TK1 208 VMV1 140 VUV1 111 TUV1 134 TMV1 143 TQ1 68 VK2 151 TK2 224 VMV2 123 VUV2 91 TUV2 112 TMV2 138 TQ2 82 VK3 179 TK3 203 VMV3 146 VUV3 63 TUV3 113 TMV3 115 TQ3 112 VK4 162 TK4 218 VMV4 162 VUV4 72 TUV4 129 TMV4 132 TQ4 94 VK5 160 TK5 201 VMV5 131 VUV5 112 TUV5 104 TMV5 127 TQ5 91 VK6 148 TK6 177 VMV6 122 VUV6 90 TUV6 141 TMV6 130 TQ6 103 VK7 172 TK7 198 VMV7 151 VUV7 110 TUV7 126 TMV7 133 TQ7 129 VK8 168 TK8 187 VMV8 135 VUV8 97 TUV8 150 TMV8 119 TQ8 84 VK9 146 TK9 194 VMV9 138 VUV9 114 TUV9 126 TMV9 111 TQ9 107 VK10 163 TK10 150 VMV1 128 VUV10 86 TUV10 117 TMV1 130 TQ10-28