Kv Yxan och Symaskinen

Rapport 2012:55 Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Kv Yxan och Symaskinen RAÄ 36, 37 och 42:1 samt ÖM 1 och 2 Mjölby stad och kommun Östergötlands län Rickard Lindberg Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD

Kv Yxan och Symaskinen Innehåll Sammanfattning.................................................. 2 Inledning........................................................ 4 Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö........................... 4 Syfte............................................................ 5 Metod och dokumentation.......................................... 5 Resultat och tolkning............................................... 7 Sammanfattande åtgärdsförslag..................................... 11 Referenser...................................................... 11 Tekniska uppgifter................................................ 12 Bilaga 1. Aktuella RAÄ- och ÖM-nummer, objekt samt åtgärdsförslag..... 13 Bilaga 2. Beskrivning av befintliga RAÄ- och ÖM-nummer samt objekt.... 14 Omslagsbild: Ö S T E R G Ö T L A N D S M U S E U M AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box 232 581 02 Linköping 013-23 03 00 www.ostergotlandsmuseum.se 1

Sammanfattning Den arkeologiska utredningen etapp 1 och etapp 2 föranleddes av att Mjölby Svartådalen Energi AB och Mjölby kommun planerar att bygga av ett nytt kraftvärmeverk inom kv Yxan och Symaskinen, Mjölby stad och kommun. Ursprungligen ingick även förundersökningar i ärendet. Efter överläggning mellan Östergötlands museum, länsstyrelsen och uppdragsgivare beslutades att endast arkeologisk utredning etapp 1 och 2 initialt skulle utföras i området. Sammanlagt var utredningsområdet ca 24 ha stort. Vid utredningen etapp 1 framkom två nya fornlämningar, ÖM 1 och ÖM 2. ÖM 1 består av ett färdvägssystem med två hålvägar och ÖM 2 består av en stensträng. Tre befintliga RAÄ-nummer har reviderats avseende beskrivning och/eller utbredning. Utöver dessa forn- och kulturlämningar registrerades två områden med objekt, objekt 1 och 2. Efter utförd utredning etapp 1 visade det sig att endast den nordöstligaste delen av objekt 2 kom att påverkas av den kommande exploateringen i detta skede. Inom denna del av objekt 2 utfördes en arkeologisk utredning etapp 2. Totalt öppnades tio schakt och sex 0,5 m 2 stora rutor. Inget av arkeologiskt intresse framkom. Rickard Lindberg antikvarie 2

506000 Mjölby 246:1 Mjölby 262:1Mjölby 261:1 Mjölby 231:1 Mjölby Mjölby 80:2 80 Mjölby 80:1 Mjölby 228:2Mjölby 228:3 Mjölby 228:1 Mjölby 232:1 Mjölby 232:2 Mjölby 79:1 Mjölby 282 Högby 43:1 6464000 Mjölby 36:1 6464000 Mjölby 37:1 6463000 Högby 69:1 Högby 68:1 Mjölby 38:2 Mjölby 38:1 Mjölby 39:3 Mjölby 41:1 Mjölby 39:1 Mjölby 39:2 Högby 85:1 Mjölby 40:1 Mjölby 104:1 Mjölby 58:2 Mjölby 101:1 Mjölby 42:2 Mjölby 91:1 Mjölby 102:1 Mjölby 103:1 Mjölby 42:1 Mjölby 44:1 Mjölby 43:3 Mjölby 43:2Mjölby 43:1 Mjölby 275 Mjölby 275 Mjölby 272 Mjölby 272 Mjölby 271 Mjölby 279 Mjölby 277 Mjölby Mjölby 275 6463000 Lantmäteriverket MS2008/06551 Teckenförklaring Utredningsområde 506000 Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan, blad 64F 6a SO, med utredningsområdet markerat. Skala 1:10 000. 3

Inledning Den arkeologiska utredningen etapp 1 och 2 föranleddes av Mjölby kommuns detaljplanearbete för ett område väster om Lundby industriområde. I detta område avser Mjölby Svartådalen Energi AB uppförande av ett nytt kraftvärmeverk. Den arkeologiska utredningen omfattar en yta av knappt 24 ha. Området begränsas i nordöst av Hallevadsgatan och i sydväst av väg 32. Ursprungligen ingick även eventuella förundersökningar i ärendet. Efter överläggning mellan Östergötlands museum, länsstyrelsen och uppdragsgivare beslutades att endast arkeologisk utredning 1 och 2 initialt skulle utföras i området. Uppdragsgivare var Mjölby kommun och för de arkeologiska kostnaderna svarade Mjölby Svartådalen Energi AB. Undertecknad var ansvarig för den arkeologiska utredningen samt utformandet av rapporten. I utredningen etapp 1 deltog även antikvarie Anders Persson. Anders Persson var ansvarig för den antikvariska bedömningen och kvalitetssäkring. Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö Detaljplanearbetet är förlagt till en del av Mjölby som har hög exploateringstakt och där ett flertal arkeologiska undersökningar utförts från 1990-talet och framåt i form av utredningar etapp 1 och 2, förundersökningar samt slutundersökningar. Denna del av Mjölby är också rik på fornlämningar i form av gravfält, gravar och boplatser samt ett fossilt odlingslandskap med stensträngar och hålvägar. Vissa av fornlämningarna var kända sedan tidigare medan andra, främst boplatser, har framkommit vid de olika utredningarna. Idag utgörs områdets västra del av kuperad skogsmark medan den östra delen är flack och bebyggd av industrier. Området ligger på ca 120-135 m över havet. Genom utredningsområdet har en järnväg löpt (NV-SÖ) som togs ur bruk så sent som under 1990-talet. I västra delen av området finns en mindre väg (NÖ-SV). Inom undersökningsområdet finns två stensträngar (RAÄ 36 och 42:1) och ett röjningsröse (RAÄ 37). Stensträngarna är placerade i områdets norra respektive södra del och var 70 respektive 30 m långa. Röjningsröset ligger skogsmarken och har en diameter på 5 m och var vid förstagångsinventeringen bedömd som en stensättning (grav). Lämningstypen har dock efter förstagångsinventeringen ändrats till röjningsröse. Riksantikvarieämbetet utförde hösten 1991 en arkeologisk utredning etapp 2 utmed en planerad omdragning av väg 32 nordväst om det nu aktuella området invid gravfältet RAÄ 228 (Elfstrand & Skjöldebrand 1992). Utredningen resulterade i att man fann en stenanhopning som tolkades som ett röjningsröse. Vidare påträffades en gles stencirkel och en stenpackning som tolkades som gravar samt tre på högkant stående stenar som tolkades som gravmarkeringar i form av resta stenar (ibid). De framkomna anläggningarna antogs vara en del av gravfältet RAÄ 228. Under våren 1992 utförde Östergötlands länsmuseum en förundersökning - med Riksantikvarieämbetet som huvudman - av anläggningarna man funnit vid utredningen året innan (Hörfors 1993). Vid förundersökningen framkom sju anläggningar i form av en ofylld oregelbunden och närmast kvadratisk stensättning, en svårt skadad rund ofylld stensättning samt tre stolphål. Över hela undersökningsytan fanns ett tunt, något svårdefinierat, fyndförande kulturlager. I kanten av undersökningsområdet framkom även en rund stensättning med mittblock som dock inte kom att beröras av exploateringen och anläggningen kvarligger än idag (ibid). Omedelbart efter förundersökningen utfördes slutundersökningen av de framkomna anläggningarna. Två gravar (de två ofyllda stensättningarna) undersöktes. Båda innehöll flera koncentrationer med brända ben, på ytan och i en brandgrop. Fynden utgjordes av keramik, bearbetat horn och bältesdetaljer. Dessutom påträffades ett kvartsmaterial bestående av avslag, kärnor och spån i kulturlagret (ibid). Under samma vår, 1992, fortsatte exploateringsarbetet med den nya vägkorridoren, väg 32, väster om gravfältet (RAÄ 228:1). På gravfältets västra sida gjordes en förundersökning varvid inga gravar påträffades i schakten. Sökschaktningen visade istället att området utgörs av röjnings- eller odlingsrösen samt två rester av stensträngar. Rösena påträffades inom, såväl som på ömse sidor om, den nya vägkorridoren. Rösena tolkades vid undersökningstillfället som samtida med stensträngarna och daterades till äldre järnålder. Några rösen, belägna väster om Sågverksvägen, ansågs av utseendet att döma vara av yngre datum (Helander & Zetterlund 1993). Söder om dessa fornlämningar gjordes ytterligare undersökningar våren 1992. De omfattade den nu aktuella stensträngen RAÄ 42:1. Väster om väg 32 finns ytterligare stensträngar i form av RAÄ 101, 102 och 103. I samband med dessa stensträngar finns även flera 4

stensättningar och gravfält RAÄ 38, 39, 40, 41 och 91. Längst i sydväst av detta område med fornlämningar finns hålvägar såsom RAÄ 68, 69 och 105. Inför undersökningen våren 1992 avtorvades stensträngen (RAÄ 42:1) inom vägområdet, men man följde den även utanför exploateringsområdet. Den uppmättes till en längd av totalt 77 m, vilket medförde en sträckning utanför ömse sidor av vägområdet. I direkt anslutning till strängen påträffades tre härdar varav två daterades till yngre romersk järnålder respektive vendeltid. Strax söder om stensträngen undersöktes även en nyupptäckt boplatslämning med 78 anläggningar i form av härdar, stolphål, stensamlingar, mörkfärgningar och gropar (RAÄ 42:2). Boplatsen är inte avgränsad och de påträffade boplatslämningarna har tolkats utgöra utkanten av en boplats vars utbredning fortsätter mot nord och nordöst mot dagens utredningsområde. Dateringarna ligger dels i mesolitikum respektive tidigneolitikum, dels i äldre romersk järnålder respektive vendeltid. Det är troligt att anläggningarna från de båda undersökningarna ska länkas samman med tanke på dateringarna (Helander & Zetterlund 1998). Således kan lämningar från samma boplats, från både stenålder och järnålder, finnas inom det nu aktuella utredningsområdet. Under 1997 tog man ett helhetsgrepp om ett större område mellan bostadsområdet Ryttarhagen i öster och den gamla järnvägen i väster. Vid utredningen framkom boplatslämningar i den del av område som låg närmast Ryttarhagen, vilket resulterade i fornlämningarna RAÄ 246, 261 och 262 (Larsson 1997). Östergötlands museum utförde under 2011 en utredning etapp 1 och 2 samt en förundersökning inom fastigheten Mjölby 40:5, i direkt anslutning till det nu aktuella exploateringsområdets nordvästra del. Vid undersökningarna framkom att gravfältet RAÄ 228 haft en betydligt större utbredning än vad som tidigare antagits. Det har haft en användningstid från århundradet före Kr fram till och med 500-talet e Kr. I den östra delen av gravfältet framkom även stolphål, härdar och kokgropar som daterades till romersk järnålder - folkvandringstid (Räf 2012). Inga forn- eller kulturlämningar framkom i den del av området som angränsar till det nu aktuella utredningsområdet. Syfte Syftet med den arkeologiska utredningen etapp 1 och 2 var att ge en bild av de kända forn- och kulturlämningarnas karaktär och belägenhet samt påvisa eventuella sedan tidigare ej kända forn- och kulturlämningar inom utredningsområdet. Utöver detta redovisas presumtiva lägen, så kallade utredningsobjekt (objekt), för fornlämningar inom utredningsområdet. Resultatet av den arkeologiska utredningen skall dels ligga till grund för länsstyrelsens bedömning av kunskapspotential och vara vägledande för länsstyrelsen kommande beslut, dels utgöra underlagsmaterial i uppdragsgivarens fortsatta planeringsprocess. Metod och dokumentation Utredningen kom att innehålla tre huvudmoment: Arkeologisk utredning etapp 1 (kart- och arkivstudier samt fältinventering) Arkeologisk utredning etapp 2 (sökschaktsgrävning) Sammanställning av resultaten i rapportform Utredningen inleddes med en kart- och arkivgenomgång. Kartstudierna med tyngdpunkt på äldre kartmaterial syftade till att ge en kulturhistorisk bakgrundsbild av landskapet samt ge underlag och stöd för lokalisering av sedan tidigare ej registrerade lämningar inom utredningsområdet. Kart- och arkivstudierna omfattade följande moment och källmaterial. Lantmäteriets digitala arkiv Riksantikvarieämbetets Fornminnesregister/ Informationssystemet om fornminnen (FMIS) Östergötlands museums topografiska arkiv & bibliotek Arkeologiska rapporter Efter utförda kart- och arkivstudie gjordes en inventering i fält inom området. Inventeringsinsatserna inriktades på såväl fornlämningar som senare tiders kulturlämningar. Dokumentationen bestod av inmätning med DGPS mot digitala fastighetskartan och upprättande av beskrivning som följer RAÄ/ FMIS nomenklatur beträffande lämningstyper m m. 5

505900 506200 6463800 6463800 6464100 6464100 Teckenförklaring Ny sträckning RAÄ 36 Ny position RAÄ 37 ÖM 1 ÖM 2 6463500 Lantmäteriverket MS2008/06551 Objekt 1 Objekt 2 Utredningsområde 6463500 6 505900 506200 Figur 3. Utdrag ur digitala Fastighetskartan, blad 64F 6a SO, med ÖM-nummer, reviderade RAÄ-nummer och objekt markerade. Skala 1:3000.

Nypåträffade lämningar numrerades löpande, efter preliminär nummerserie (ÖM-nr). De tidigare registrerade lämningarna besiktigades vid inventeringen för att kontrollera dess status och kondition. Lämningarna, som redovisas efter utförd utredning, indelas i två kategorier efter dess typ och status. Uppdelningen är gjord efter en bedömning av dess kulturhistoriska värde. Här följer en definition av kategorierna. Fast fornlämning. Registrerad fast fornlämning med fornlämningsnummer (RAÄ-nr), utmärkt på ekonomiska kartan eller nyupptäckt fast fornlämning upprättad efter preliminär nummerserie (ÖM nr). Fast fornlämning är skyddad enligt Lag om kulturminnen (SFS 1988: 950) Övrig kulturhistorisk lämning. Lämningar med kulturhistoriskt värde, vilka normalt inte faller under Lag om kulturminnen (SFS 1988: 950). Lämningar i denna kategori är de som inte uppfyller kriterierna för fast fornlämning. Dessa kan dock betraktas som fornlämning om de t ex ingår i ett sammanhang, som motiverar en sådan status. Övrig kulturhistorisk lämning kan karteras och dokumenteras samt bör hänsyn tas vid en exploatering. Utöver de ovan beskrivna kategorierna tillkommer även arkeologiska utredningsobjekt (objekt), som utgör presumtiva fornlämningar. Utredningsobjekt är ytor som utifrån sin topografi och omkringliggande fornlämningsmiljö bedöms kunna innehålla dold fornlämning. Objektgränserna skall ej ses som absoluta gränser utan bara som en topografiskt möjlig begränsning. Det är först efter att fornlämning har konstaterats vid en utredning etapp 2 och/eller en arkeologisk förundersökning som fornlämningens faktiska utbredning kan avgöras. Objekten numreras löpande, också efter preliminär nummerserie (Objekt-nr). Den arkeologiska utredningen, etapp 2 utfördes som en sökschaktsgrävning inom ett de områden som bedömts som objekt vid utredningen etapp 1. Utöver schakten handgrävdes även sex 0,5 kvm stora rutor, främst i syfte att finna lämningar och fynd från stenåldern. Dokumentationen bestod av en kombination av digitala inmätningar med DGPS, fotografering och beskrivning. Resultat och tolkning Det äldre kartmaterialet visar att större delen av utredningsområdet har varit skog- eller betesmark under historisk tid. På de historiska kartorna återfinns åkermarken främst i den nordöstra delen av utredningsområdet, vilket är den del av området som idag är industrimark (D18:13, D68-21:1, D68-35:1, D68-35:2, J112-45-6, J133-8f3b50). Den väg som än idag löper igenom området finns med på den äldsta studerade kartan över området från år 1695 men är troligen äldre än så (D18:13). Vid fältinventeringen framkom två nya fornlämningar, ÖM 1 och ÖM 2. ÖM 1 består av ett färdvägssystem med två hålvägar och ÖM 2 består av en stensträng. Hålvägarna och den nypåträffade stensträngen är belägna centralt i utredningsområdet, inom samma del av utredningsorådet. På ett ställe korsas stensträngen av den södra hålvägen och hålvägen har skapat en öppning i stensträngen. Detta tyder på att hålvägen är yngre än stensträngen. Ett liknade företeelse finns norr om utredningsområdet, i en sänka öster om gravfältet RAÄ 228. Här ligger en stensträng och en hålväg (RAÄ232:1 och RAÄ232:2). Stensträngen korsas av hålvägen och det är även här stensträngen som har plockats bort. Samtliga tre befintliga RAÄ-nummer har reviderats avseende beskrivning och/eller utbredning. Stensträngen RAÄ 36 har fått en ny utbredning samt skadebeskrivning. Stensträngen gick att följa ytterligare mot sydväst samtidigt som den nordöstliga delen är övertäckt alternativt förstörd. Röjningsröset har fått en ny reviderad position samt skadebeskrivning. Stensträngen RAÄ 42:1 har fått ett tillägg avseende lämningens karaktär, som var diffus och svårbedömd. En observation i det historiska kartmaterialet är att RAÄ 36 och delvis RAÄ 42:1 löper på gränsen mellan två olika markslag, mellan åkermark och skog/hagmark, på bland annat den ekonomiska kartan från 1947 och häradskartan (J112-45-6, J133-8f3b50). Detta skulle kunna peka på en sentida datering av stensträngarna (jmf Petersson 2006). RAÄ 42:1 har dock daterats genom intilliggande anläggningar till romersk järnålder - vendeltid (Helander & Zetterlund 1993). Mer noggrann datering av stensträngarna i området får framtida arkeologiska undersökningar visa. Utöver dessa forn- och kulturlämningar registrerades två områden med objekt, objekt 1 och 2. Objekt 1 är ett grav- och boplatsläge, beläget på en platå centralt i skogsmarken. Området ter sig stenröjt och hålvägarna ÖM 1 ansluter till objektets norra del. Inom objektet ligger även rjöningsröset RAÄ 37. Objekt 2 är ett boplatsläge, beläget i en sydöstsluttning inom utredningsområdets sydvästra del. Även detta objekt ter sig stenröjt medan 7

506000 Mjölby 37:1 6463600 6463600 6463800 6463800 Mjölby 42:1 Mjölby 42:2 Mjölby 91:1 Teckenförklaring Objekt 2 6463400 Lantmäteriverket MS2008/06551 Mjölby 103:1 Exploateringsområde Utredningsområde 6463400 8 506000 Figur 4. Den del av objekt 2 där arkeologisk utredning etapp 2 utförts. Området avgränsas av utredningsområdet, exploateringsområdet och objekt 2. Skala 1:2000.

området runt objektet är relativt blockrikt. I södra delen av objektet återfinns stensträngen RAÄ 42:1 och strax utanför objektet ligger boplatsen RAÄ 42:2. Förutom ovan beskrivna lämningar och objekt noterades även vid fältinventeringen att i områdets södra del fanns några få större, troligen sentida, röjningsrösen eller stendumpar. Vidare noterades att där vägen genom området möter väg 32 växer det kulturväxter i form av bland annat körsbärsträd och snöbär. Kulturväxterna kan indikera övergiven bebyggelse. Inga husgrunder kunde dock observeras och inga belägg för bebyggelse återfanns i det historiska kartmaterialet. Efter utförd utredning etapp 1 visade det sig att endast den nordöstligaste delen av objekt 2 kom att påverkas av den kom mande exploateringen i detta skede. Inom denna del av utfördes en arkeologisk utredning etapp 2. Denna del av objekt 2 ligger i en svag sydöstsluttning och sökschakten öppnades främst på en avsats i denna Figur 6. Objekt 2 vid sökschaktsgrävningen. Foto Rickard Lindberg, Östergötlands museum. sluttning. Totalt öppnades tio schakt och sex 0,5 m 2 stora rutor. Djupet var ca 0,2-0,3 m. Undergrunden bestod av sand med enstaka till måttligt med sten, 0,10-0,25 m stora. Inget av arkeologiskt intresse framkom. 506000 6463700 6463700 Teckenförklaring Rutor Schakt Objekt 2 Exploateringsområde Utredningsområde 506000 Figur 5. Schakt och rutor inom objekt 2 inom den del av objekt 2 där arkeologisk utredning etapp 2 utförts. Skala 1:1000. 9

505900 506200 Mjölby 36:1 Mjölby 37:1 6463800 6463800 6464100 6464100 Teckenförklaring Ny position RAÄ 37 Ny sträckning RAÄ 36 ÖM 2 Mjölby 42:1 ÖM 1 Objekt 1 Objekt 2 6463500 Mjölby 42:2 Schakt Rutor 6463500 Lantmäteriverket MS2008/06551 Utredningsområde 10 505900 506200 Figur 7. Utdrag ur digitala Fastighetskartan, blad 64F 6a SO, med fornlämningar, reviderade RAÄ-nummer, ÖM-nummer och objekten samt schakt och rutor markerade. Skala 1:3 000.

Sammanfattande åtgärdsförslag Inom den del av objekt 2 där den arkeologiska utredningen etapp 2 utförts bedömer undertecknad att inga vidare arkeologiska insatser är nödvändiga. Inom övrig del av objekt 2 och inom objekt 1 bör en arkeologisk utredning etapp 2 utföras vid en framtida exploatering. Vid RAÄ 36 och 42:1 samt ÖM 1 och 2 bör arkeologisk förundersökning utföras vid en framtida exploatering. Vid RAÄ 37 bedöms inga vidare arkeologiska insatser vara nödvändiga, dock ligger lämningen inom objekt 1 och vid en framtida exploatering av området kommer lämningen indirekt att omfattas av en arkeologisk utredning etapp 2. Fortsatta arkeologiska åtgärder kräver beslut enligt Kulturminneslagen (SFS 1988:950). Beslut om tillstånd fattas av Kultur- och samhällsbyggnadsenheten vid Länsstyrelsen Östergötland. Referenser Tryckta källor Elfstrand, B. & Skjöldebrand, M. 1992. Sörby Hulje-Borneholm. Arkeologisk utredning. Planerad Riksväg 32, Mjölby och Högby socknar, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, Byrån för arkeologiska undersökningar, UV- Linköping. Helander, A. & Zetterlund, P. 1993. Väg 32. Arkeologiska utredningar och förundersökningar. Hulje 8:1, 8:3 och Stg 1422, Mjölby stad. Skrukeby 9:3 och 12:5, Högby socken, Mjölby kommun, Östergötland. Rapport Riksantikvarieämbetet UV Linköping 1993. Linköping. Helander, A. & Zetterlund, P. 1998. Sörby boplats och stensträng. Sörby, Stg 1041, RAÄ 42. Mjölby socken och kommun, Östergötland. Arkeologisk för- och slutundersökning. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Rapport UV Linköping 1998:18. Hörfors, O. 1992. Rapport. Arkeologisk förundersökning och slutundersökning. RAÄ37, Hulje mellangård, Stg 1559, Mjölby (f d Högby sn) sn, Östergötland. Östergötlands Länsmuseum/Riksantikvarieämbetet, Byrån för arkeologiska undersökningar, UV-M. Linköping. Larsson, M. 1997. Mjölby Västra Industriområde. Arkeologisk utredning, Mjölby socken, Mjölby kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar, Rapport UV Linköping 1997:11. Linköping. Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet och Uppsala universitet. Linköping. Räf, E. 2011. Gravar, kokgropar och torp. Arkeologisk utredning, etapp 1 och 2 samt arkeologisk förundersökning. RAÄ 228:1-2 f fl, Mjölby 40:5, Sågverket 2>1, Mjölby stad och kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum, Rapport 2012:7. Linköping. Akter från Lantmäterimyndighetens arkiv, Lantmäteristyrelsen arkiv och Rikets allmänna kartverks arkiv Geometrisk avmätning. 1695. Mantorp nr 1. Akt LMS D18-13. Geometrisk avmätning. 1722. Sörby nr 1-4. Akt LMS D68-35:1. Ägomätning. 1760. Lundby nr 1-5. Akt LMS D68-21:1 Storskifte. 1768. Sörby nr 1-4. Akt LMS D68-35:2. Häradsekonomiska kartan. 1868-77. Bladnamn Mjölby. Rak-id J112-45-6. Ekonomiska kartan. 1947. Bladnamn Högby. Rak-id J133-8f3b50. Övriga källor Fornminnesregistret (FMR). Informationssystemet om fornminnen (FMIS). Östergötlands museums topografiska arkiv, Mjölby. 11

Tekniska uppgifter Lokal Stad och kommun Län och landskap Kv Yxan och Symaskinen Mjölby Östergötland Fornlämning: RAÄ 36, 37 och 42:1 Ekonomiska kartans blad 64F 6a SO Koordinater N 6463515-6464210 E 505690-506400 Koordinatsystem SWEREF 99 TM Typ av undersökning Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Östergötlands museums dnr 281/12 D:o projektnummer 531409 Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Mjölby kommun Mjölby Svartådalen Energi AB Rickard Lindberg Anders Persson Fältarbetstid 2012-09-25 och 2012-10-16 Fynd Foto Analyser Nej Endast digitalt Nej Grafik Rickard Lindberg Renritning - Grafisk form Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial ISSN 1403-9273 Lantmäteriverket MS2008/06551 Rapport 2012:55 Östergötlands museum 12

Bilaga 1. Aktuella RAÄ- och ÖM-nummer, objekt samt åtgärdsförslag ID Lämningstyp Beskrivning Antikvarisk bedömning Åtgärdsförslag Kommentar RAÄ 36 Hägnad Stensträng Fast fornlämning Arkeologisk förundersökning RAÄ 37 Röjningsröse Röjningsröse Övrig kulturhistorisk Ingen åtgärd Ligger inom objekt 1 lämning RAÄ 42:1 Hägnad Stensträng Fast fornlämning Arkeologisk förundersökning ÖM 1 Färdvägssystem Hålvägar Fast fornlämning Arkeologisk förundersökning ÖM 2 Hägnad Stensträng Fast fornlämning Arkeologisk förundersökning Objekt 1 Arkeologisk utredning etapp 2 Objekt 2 Arkeologisk utredning etapp 2 Grav- och boplatsläge Boplatsläge 13

Bilaga 2. Beskrivning av befintliga RAÄ- och ÖM-nummer samt objekt RAÄ 36 Lämningstyp: Hägnad Antikvarisk bedömning: Fast fornlämning Terräng: Flack moränmark, f.d hagmark. Nu delvis industribebyggelse. Lövträd. Beskrivning: Stensträng ca 70 m l (NÖ-SV) enskiktad. Tre till fem radig, 1-2 m bred och 0,2 m hög. Lätt övertorvad av 0,3-0,7 m stora stenar. Enligt tidigare anteckningar har stensträngen fortsatt ytterligare ca 270 m med samma huvudriktning åt NÖ och med ca 20 m åt SV. Kommentar efter besiktning: Stensträngen gick att följa ytterligare ca 40 m åt SV. Denna del av stensträngen är kraftigt övertorvad och delvis svårbedömd. Ett avbrott på ca 10 m i SV. Den NÖ delen av den tidigare registrerade stensträngen, ca 25 m, är nu bortagen och/eller övertäckt med grus. Stensträngen är nu ca 85 m lång. Den del som enligt tidigare anteckning fortsatte 250 m åt NÖ är förstörd av industribebyggelse. Besiktningsdatum 2012-09-25. RAÄ 37 Lämningstyp: Röjningsröse Antikvarisk bedömning: Övrig kulturhistorisk lämning Terräng: Svagt V-sluttande moränmark. Skogsmark. Beskrivning: Röjningsröse, närmast rund, 5 m i diam och 0,2-0,3 m hög. Stenarna är 0,2-0,5 m stor. Kommentar efter besiktning: Ny position ca 15 m åt NV. Oklar anläggning, enstaka stenar kännbara i ytan. Röjningsröset är överväxt med hallonsly och täckt med granris. Röjningsröset är skadat av ett vindfälle. Besiktningsdatum 2012-09-25 RAÄ 42:1 Lämningstyp: Hägnad Antikvarisk bedömning: Fast fornlämning Terräng: Flack moränmark. Skogsmark. Beskrivning: Stensträng 30 m lång (30-230cg). Enskiktad, en till tre radig, 0,5-1 m bred och 0,1-0,2 m hög. Den består av 0,3-0,7 m stora stenar. Kommentar efter besiktning: Mycket svårbedömd och diffus. Besiktningsdatum 2012-09-25 ÖM 1 Lämningstyp: Färdvägssystem Antikvarisk bedömning: Fast fornlämning Terräng: NÖ-sluttande, något stenig, moränmark,. Skogsmark. Beskrivning: Hålvägssystem, bestående av två hålvägar med en sammanlagd längd av ca 115 m (NÖ-SV). Hålvägarna är 80 m långa respektive 35, 1-2 m breda och 0,1-0,5 m djupa. Hålvägarna är parallellt belägna på 6-20 m avstånd. Den södra hålvägen genombryter stensträngen ÖM 2. Den norra hålvägen ansluter i SV till markering för polygonpunkt. Den södra hålvägen är belamrad med ris i NÖ. Besiktningsdatum 2012-09-25 14 Den norra hålvägen, ÖM 1. Foto Anders Persson, Östergötlands museum.

Del av stensträngen, ÖM 2. Foto Anders Persson, Östergötlands museum. ÖM 2 Lämningstyp: Hägnad Antikvarisk bedömning: Fast fornlämning Terräng: NÖ-sluttande, något stenig, moränmark,. Skogsmark. Beskrivning: Stensträng, ca 80 m lång (NV-SÖ), 0,8-1,2 m bred och 0,2-0,8 m hög. Vanligen enradig och enskiktad av 0,3-0,8 m stora stenar, enstaka intill 1,5 m stora. Ansluter till bergvägg i SÖ. Troligen bortschaktad i NV. Genombruten av hålväg (ÖM 1) i SÖ. Kortare avbrott förekommer. Besiktningsdatum 2012-09-25 Objekt 1 Typ: Grav- och boplatsläge Terräng: Platå i skogsmark. Beskrivning: Grav- och boplatsläge, 130x75-30 m stort (NV-SÖ). Topografiskt lämpligt läge som ter sig stenröjt. Hålvägarna ÖM 1 ansluter till objektets norra del. Inom objektet ligger även röningsröset RAÄ 37. Objekt 2 Typ: Boplatsläge Terräng: Sydöstsluttning med avsatser. Skogsmark. Beskrivning: Boplatsläge, 200x70-30 m stort (NÖ-SV). Topografiskt lämpligt läge som ter sig stenröjt medan området runt objektet är relativt blockrikt. I södra delen av objektet återfinns stensträngen RAÄ 42:1 och strax utanför objektet ligger den oavgränsade boplatsen RAÄ 42:2. 15

16

Den arkeologiska utredningen etapp 1 och etapp 2 föranleddes av att Mjölby Svartådalen Energi AB och Mjölby kommun planerar att bygga av ett nytt kraftvärmeverk inom kv Yxan och Symaskinen, Mjölby stad och kommun. Vid utredningen etapp 1 framkom två nya fornlämningar, ÖM 1 och ÖM 2. ÖM 1 består av ett färdvägssystem med två hålvägar och ÖM 2 består av en stensträng. Tre befintliga RAÄ-nummer har reviderats avseende beskrivning och/eller utbredning. Utöver dessa forn- och kulturlämningar registrerades två områden med objekt, objekt 1 och 2. Efter utförd utredning etapp 1 visade det sig att endast den nordöstligaste delen av objekt 2 kom att påverkas av den kommande exploateringen i detta skede. Inom denna del av objekt 2 utfördes en arkeologisk utredning etapp 2. Totalt öppnades tio schakt och sex 0,5 m 2 stora rutor. Inget av arkeologiskt intresse framkom. ISSN 1403-9273 Rapport 2012:55