Överklagande av hovrättsdom grovt insiderbrott

ÖVERKLAGANDE Sida 1 (9) Chefsåklagaren Lars Persson Ert datum Er beteckning Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Överklagande av hovrättsdom grovt insiderbrott Klagande Riksåklagaren Motparter 1. IC Ombud och offentlig försvarare: Advokaten KN 2. LM Ombud och offentlig försvarare: Advokaten GF Ombud: Advokaten BS Saken Grovt insiderbrott Dom Svea hovrätts, avd. 1, dom den 4 januari 2008 i mål B 7956-07 Yrkande Jag yrkar att Högsta domstolen med ändring av hovrättens dom dömer IC och LM för grovt insiderbrott till fängelse. Även om brotten inte rubriceras som grova yrkas att påföljden för var och en av dem bestäms till fängelse. Vidare yrkas att IC ska förpliktas att som förverkat värde av utbyte av brott utge sammanlagt 694 808 kronor. Av detta belopp ska IC utge 150 400 kronor privat och 544 408 kronor som företrädare för sitt bolag S AB. Slutligen yrkas att Högsta domstolen förordnar om kvarstad på så mycket av ICs respektive S AB:s egendom att 150 400 kronor respektive 544 408 kronor kan antas bli täckt vid utmätning. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax Webbadress 08 453 66 99 www.aklagare.se

ÖVERKLAGANDE Sida 2 (9) Framställningen från Ekobrottsmyndigheten Kammaråklagaren Robert Engstedt vid Ekobrottsmyndighetens 6:e kammare i Stockholm har hemställt att riksåklagaren ska överklaga hovrättens dom till Högsta domstolen. Generaldirektören Gudrun Antemar har överlämnat framställningen hit och i ett eget yttrande tillstyrkt att domen överklagas. Framställningen och yttrandet bifogas. Bakgrund Kort om omständigheterna i målet Försommaren 2006 beslutade det USA-baserade bolaget GE H att lägga ett bud på det svenska bolaget B AB (B). B var noterat på Stockholmsbörsens O-lista. Budet, 330 kronor per aktie, offentliggjordes den 20 juni 2006. Sista betalkurs för aktierna i B den 19 juni 2006 var 282 kronor. B anlitade investmentbanken C som rådgivare vid affären. LM var anställd i C med ansvar för affärer inom Health Care. Han ingick i projektet avseende uppköpet av B. Förhandlingar mellan parterna pågick under maj och juni 2006. LM och IC är goda vänner sedan lång tid tillbaka. IC sysslar med offshoreinriktad verksamhet, framförallt olja och gas. Han äger bolaget S AB. Veckorna före offentliggörandet av uppköpsbudet på B förekom ett eller flera telefonsamtal mellan LM och IC. Den 12 juni 2006 sålde IC egna och S AB:s aktier i bl.a. L P. Fråga var om 10 000 egna aktier och 20 000 aktier som ägdes av S AB. Samma dag och dagen därpå köpte han totalt 12 000 aktier i B för sammanlagt drygt 3,2 miljoner kronor för sin egen och S AB:s räkning. Den 21 juni 2006 sålde IC S AB:s samtliga aktier i B. Tre dagar senare sålde han även samtliga egna aktier i B. Den sammanlagda vinsten för affärerna har beräknats till 694 808 kronor. Den 10 juli 2006 köpte IC för egen räkning lika många aktier i L P som han tidigare sålt. För S AB köpte IC den 10 och 14 juli 2006 sammanlagt 15 000 aktier i L P. Domarna Tingsrätten dömde såväl LM som IC för grovt insiderbrott. Enligt tingsrätten var det genom den utredning som förebringats ställt utom allt rimligt tvivel att LM vid något tillfälle uppsåtligen hade försett IC med information om att B skulle köpas upp av ett annat företag och att detta har föranlett IC att köpa aktier i B.

ÖVERKLAGANDE Sida 3 (9) Hovrätten ändrade tingsrättens dom och ogillade åtalet. I likhet med tingsrätten ansåg hovrätten att ett åtal för insiderbrott kan vara styrkt även om åklagaren inte kan visa exakt vilken information som lämnats ut, förutsatt att det ändå är tillförlitligen styrkt att insiderinformation verkligen lämnats ut. Hovrätten fann emellertid att omständigheterna i målet inte så entydigt talade för att ICs köp av aktier i B grundats på insiderinformation eller att sådan lämnats ut till honom av LM att andra tänkbara händelseförlopp i praktiken kunde uteslutas. De berättelser som de tilltalade lämnat var enligt hovrätten inte heller sådana att de kunde lämnas utan avseende. Mot denna bakgrund fann hovrätten att det inte var ställt utom rimligt tvivel att IC och LM gjort sig skyldiga till de åtalade gärningarna. Grunderna för överklagandet Bevisfrågan Den centrala frågan i målet är om det är bevisat att de tilltalade begått de åtalade gärningarna. För att kunna döma IC för insiderbrott krävs att det är bevisat att han fått insiderinformation när han förvärvade aktierna i B. För att kunna döma LM krävs att det är bevisat att han föranlett IC att förvärva aktierna. Bevisning i insidermål När det gäller de relevanta reglerna i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument får jag hänvisa till Ekobrottsmyndighetens yttrande. Enligt 35 kap. 1 rättegångsbalken ska rätten efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat. Bevisprövningen är således fri. En konsekvens av den fria bevisprövningen är att domstolen har att ta hänsyn till varje omständighet som kan vara ägnad att påverka bedömningen av sakfrågorna. En annan konsekvens av den fria bevisprövningen är att domstolen har att fritt värdera bevisningens styrka. I brottmål har åklagaren bevisbördan för de omständigheter som måste föreligga för att den tilltalade ska kunna dömas för brottet. Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet. Som Ekobrottsmyndigheten uttalar lämnas insiderinformation i de allra flesta fall muntligen. Det är ovanligt att åklagaren kan påvisa kontakter under den kritiska tidsperioden mellan insidern och den person som gjort de anmärkningsvärda affärerna. Vidare är det, i de fall åklagaren kan leda i bevis att sådana kontakter förekommit, ovanligt att det går att utreda exakt vad som sagts. Jag delar tingsrättens och hovrättens uppfattning att ett åtal om insiderbrott kan anses styrkt även om åklagaren inte kan visa exakt vad som sagts vid ett samtal

ÖVERKLAGANDE Sida 4 (9) mellan insidern och den person som gjort aktieaffären. Det måste vara tillräckligt att det är styrkt att insiderinformation verkligen lämnats ut. I likhet med Ekobrottsmyndigheten anser jag att det för fällande dom bör krävas att den åberopade bevisningen visar att affärerna rimligen måste ha sin förklaring i att insiderinformation överlämnats från insidern till den som utnyttjat informationen. Vid bevisvärderingen ska sannolikheten hos de alternativa händelseförlopp som de tilltalade angett eller som annars är tänkbara vägas in. Utredningen ska med styrka utesluta andra tänkbara händelseförlopp för att det skall anses ställt utom rimligt tvivel att aktieaffärerna skett med kännedom om insiderinformation och föranletts av insidern (jfr NJA 1990 s. 555). Bevisvärderingen i målet Omständigheter som talar för att IC haft insiderinformation vid aktieförvärven IC förvärvade aktierna en kort tid innan budet på B offentliggjordes. För egen del och genom sitt bolag S AB förvärvade IC totalt 12 000 aktier för drygt 3,2 miljoner kronor. IC finansierade köpet genom försäljning av i stort sett samtliga sina och S AB:s aktier, bl.a. i L P och T. Vidare ökade han belåningen på S AB:s värdepappersdepå hos Erik Penser Fondkommission. Efter köpet av B- aktierna var skulden på depån över 900 000 kronor. IC genomförde köpen på ett forcerat sätt. På kort tid köpte han ett stort antal aktier i B. IC stod för en stor del av handeln i B-aktien den 12 juni. Under dagen omsattes totalt 66 300 aktier. Av dessa handlades 24 350 aktier internt inom SEB. IC stod för ungefär 45 procent av den övriga handeln i aktien. Fr.o.m. kl. 15.33 t.o.m. kl. 15.53 den 12 juni köpte han för S AB:s räkning 6 900 aktier genom Erik Penser Fondkommission. Betalkursen steg under denna tid från 261 till 269 kronor. Från kl. 16:03 t.o.m. kl. 16:22 köpte IC 1 800 aktier via sin privata depå hos Nordea. Betalkursen steg under denna tid till 276 kronor. Från kl. 15.33 t.o.m. kl. 16:22 var det endast IC som köpte akter i B. Det var alltså IC själv som drev upp kursen. Senare på eftermiddagen förvärvade IC ytterligare aktier i B såväl genom Erik Penser Fondkommission som genom Nordea och betalade då som mest 278 kronor. Av de fyra köporder IC lämnat via Internet till Nordea framgår att han angett kurslimit, dvs. det högsta pris han var beredd att betala, till 275-279 kronor. När han lägger in sina köporder hos Nordea hade han som mest betalat 269 kronor för de aktier han köpt genom Erik Penser Fondkommission. Även av de inspelade mäklarsamtalen från den 12 juni framgår att IC varit anmärkningsvärt angelägen att förvärva aktier i B. IC uppgav att det viktiga var att mäklaren fick in så många aktier som möjligt upp till 10 000. Mäklaren upplyste IC om att omsättningen var liten och att den under dagen uppgått till endast 54 000 aktier. Vidare upplyste han att man förstör kursbilden helt och hållet om man köper allt för aggressivt. Mäklaren fann ICs sätt att handla så

ÖVERKLAGANDE Sida 5 (9) anmärkningsvärt att han rapporterade det till andra inom Erik Penser Fondkommission som rapporterade vidare till Stockholmsbörsen. I sammanhanget bör också nämnas att index för de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen (OMXS30) den 12 juni 2006 föll med 1,67 procent. Dagen efter att uppköpserbjudandet i B offentliggjorts sålde IC samtliga aktier i B. Ett par veckor senare köpte IC på nytt aktier i bl.a. L P, såväl för egen del som för S AB. IC och LM är goda vänner sedan lång tid tillbaka. De har haft en relativt stark personlig koppling och bl.a. vid ett par tillfällen hjälpt varandra ekonomiskt. LM har varit engagerad i förhandlingarna om det i målet aktuella uppköpserbjudandet. Det har förekommit ett eller flera telefonsamtal mellan IC och LM under veckorna före uppköpserbjudandet varvid B diskuterats. IC visste enligt egen uppgift inget om B annat än att det var verksamt inom Health Care. Han visste att LM arbetade inom detta område. IC uppgav vid häktningsförhandlingen att LM sagt att B var en uppköpskandidat. De redovisade omständigheterna talar mycket starkt för att ICs köp av aktierna i B grundats på insiderinformation avseende det förestående uppköpsbudet. ICs förklaring till aktieförvärven IC hävdar att han beslutade sig för att sälja sina aktier i L P efter att priset på denna aktie gått ned under en längre period. Han sökte då andra aktier att investera i och hittade då B som han investerat i under 1990-talet. Som tingsrätten och hovrätten funnit måste emellertid ICs försäljning av aktierna i bl.a. L P ha gjorts för att finansiera köpet av B-aktier. För detta talar inte minst det faktum att han efter försäljningen av B-aktierna åter investerade i de aktier han tidigare under lång tid innehaft. IC säger sig ha blivit intresserad av B p.g.a. kursutvecklingen. Kursen hade först gått rätt upp och sedan rätt ner. När han köpte aktierna var kursen på uppgång igen efter en kraftig nedgång. IC hade också på bl.a. olika sidor på Internet inhämtat information om B. Mycket av informationen tydde på att det kunde bli ett uppköp, något han inte utifrån sina kunskaper själv kunde bedöma. Enligt ICs förklaring har det således berott på rena tillfälligheter att han just före det att uppköpserbjudandet offentliggjordes kom att intressera sig för och köpa aktier i B. IC har uppgett att han tidigare omsatt aktier för 5-6 miljoner kronor per år. Sedan han 2001 flyttade utomlands har handeln minskat väsentligt. IC saknade kunskaper om verksamheten i B. Det förefaller mycket riskfyllt att endast utifrån tidigare kursrörelser och allmänna uppgifter om att B kunde komma att bli föremål för ett uppköp köpa aktier för drygt 3,2 miljoner kronor. IC har dessutom finansierat köpet genom att sälja i princip alla aktier

ÖVERKLAGANDE Sida 6 (9) han innehade och dessutom öka sin belåning. Vissa av de sålda aktierna hade IC innehaft under lång tid. Vidare är ICs förklaring till varför han köpte aktier i B inte förenlig med det sätt på vilket aktieköpen genomfördes. IC var anmärkningsvärt angelägen om att på kort tid förvärva en större kvantitet aktier. Han var också beredd att betala mer för aktierna än andra aktörer på marknaden. Det avslut som skett närmast innan IC påbörjade sina köp hade skett till betalkursen 260 kronor. IC betalade som mest 278 kronor under den korta tid han handlade på eftermiddagen den 12 juni. Mäklaren talade om för IC att omsättningen på B-aktien var låg och att det fanns få aktier till salu. Trots detta lade IC samtidigt som inköpen via Erik Penser Fondkommission pågick in köporder till Nordea via Internet. Han kom därmed att konkurrera med sig själv om att köpa B-aktier. I de köporder IC lade hos Nordea angav han en limit som låg sex kronor över vad han dittills som mest betalat för de aktier han köpt genom Erik Penser Fondkommission. Om IC skulle ha agerat endast utifrån tidigare kursrörelser och allmänna uppgifter om att B kunde komma att bli föremål för uppköp hade det saknats anledning att forcera igenom köpen och betala de priser för aktien som det varit fråga om. Till detta kommer att IC redan dagen efter budet sålde samtliga aktier i B. Han investerade sedan i de aktier han tidigare ägt, bl.a. L P. Sistnämnda bolag var verksamt inom den bransch IC själv verkade i och han hade under lång tid ägt aktier i bolaget. Sammanfattande bedömning beträffande IC Enligt min uppfattning kan ICs förvärv av aktier i B endast ha sin förklaring i att han haft kännedom om det förestående uppköpsbudet avseende B. Utredningen i målet talar således med sådan styrka emot det händelseförlopp IC hänfört sig till att det får anses ställt utom rimligt tvivel att han genomfört aktieaffärerna med kännedom om den aktuella insiderinformationen. Genom sin erfarenhet när det gäller aktiehandel måste IC ha insett att det var fråga om icke offentliggjorda, inte allmänt kända omständigheter som var ägnade att väsentligt påverka priset på B-aktien. Har LM lämnat insiderinformation till IC? LM hävdar att han vid ett tillfälle blivit uppringd av IC som då ställde frågor om B. LM svarade endast i allmänna ordalag att det var ett bra bolag. Enligt LM var B-aktien känslig. Få aktier omsattes och den omsättning som skedde ledde lätt till kursändringar. Det är svårt att dölja stora transaktioner i en sådan aktie. LM anser därför att B-aktien var den sämsta tänkbara aktien för insidertransaktioner. Enligt LM var det sammanlagt omkring 230 personer hos B, i andra bolag och på olika advokatbyråer som hade insiderinformation avseende budet.

ÖVERKLAGANDE Sida 7 (9) När LM hördes under förundersökningen kunde han inte erinra sig att han över huvud taget talat med IC om B. I domstolarna hävdar han att B behandlats vid ett telefonsamtal med IC. Enligt IC är det fråga om flera samtal. IC har uppgett att LM sagt att B var en uppköpskandidat. Det finns inget i utredningen som tyder på att IC under den aktuella tiden haft kontakt med någon annan än LM angående B. IC bodde sedan flera år tillbaka utomlands och var verksam inom en helt annan bransch än B. Om någon annan hade lämnat insiderinformationen till IC skulle det ha saknats anledning för honom att under förundersökningen berätta om sina kontakter med vännen LM. Det får därför anses ställt utom rimligt tvivel att LM uppsåtligen lämnat informationen om det kommande uppköpet till IC och därigenom föranlett honom att förvärva aktierna i B. Påföljdsfrågan m.m. I likhet med tingsrätten anser jag att brotten på grund av den vinst som IC gjort på affärerna och då LM utnyttjat en exklusiv position i finansbranschen ska bedömas som grova. I samma riktning talar det förhållandet att uppköpserbjudanden erfarenhetsmässigt medför stora kursändringar. I Ekobrottsmyndighetens yttrande framförs uppfattningen att såväl grovt insiderbrott som brott av normalgraden ska anses som ett brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. Enligt Ekobrottsmyndigheten ger varken karaktären hos de aktuella gärningarna eller de tilltalades personliga förhållanden anledning att frångå normalpåföljden varför IC och LM bör dömas till fängelse. Jag delar Ekobrottsmyndighetens uppfattning i denna fråga och får hänvisa till myndighetens yttrande. Då det inte kan anses oskäligt ska vinningen av brottet förklaras förverkad. Vid fällande dom bör kvarstadsyrkandet bifallas då det skäligen kan befaras att IC undandrager sig att betala värdet av den förverkade egendomen. Frågan om prövningstillstånd Enligt 2 första stycket 3 förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten handlägger myndigheten mål som avser lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. Inom åklagarväsendet är det således endast Ekobrottsmyndigheten som handlägger mål om bl.a. insiderbrott. Inom Ekobrottsmyndigheten handläggs dessa mål vid myndighetens 6:e kammare i Stockholm. I motsats till vad som är fallet inom domstolsväsendet har handläggningen av målen p.g.a. deras karaktär koncentrerats till några specialiserade åklagare. Vid den aktuella kammaren finns också specialiserade poliser och ett antal finansiella experter. Enligt 3 förordningen med instruktion för Ekobrottsmyndigheten ska myndigheten utveckla metoder för att effektivisera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Myndigheten ska särskilt följa och analysera utveckling-

ÖVERKLAGANDE Sida 8 (9) en av den ekonomiska brottsligheten, följa rättstillämpningen och utarbeta förslag till åtgärder. I Ekobrottsmyndighetens yttrande uttalas att hovrätternas avgöranden angående oegentligheter på finansmarknaderna ofta får stor uppmärksamhet inte minst i massmedia. Avgörandena röner alltid stort intresse och får ofta en stor spridning. Domarnas prejudicerande betydelse kan i vissa fall vara stor. Enligt Ekobrottsmyndigheten finns det därför alltid en risk för att även hovrättsdomar som är svåra att förena med förarbeten och tidigare rättspraxis får genomslag. Marknadsmissbrukslagen trädde i kraft den 1 juli 2005. De ändringar som skedde i förhållande till vad som gällde enligt 2000 års insiderstrafflag innebar bl.a. att straffansvaret för insiderbrott utvidgades. Enligt Ekobrottsmyndigheten ökade antalet anmälningar om insiderbrott betydligt under 2006 jämfört med 2005 och ökningen har fortsatt under 2007. Under 2006 anmäldes 102 brott mot marknadsmissbrukslagen. Motsvarande siffra för 2007 uppgår till cirka 160. Med hänsyn till att fråga är om ny lagstiftning och att antalet anmälningar ökar finns det enligt min uppfattning generellt sett ett behov av vägledande uttalanden från Högsta domstolen beträffande tillämpningen av marknadsmissbrukslagen. Målet gäller frågan om hur bevisningen i målet ska värderas. Bevisfrågor är i och för sig generellt sett inte lämpade för en prövning av Högsta domstolen. Detta hindrar emellertid inte att en prövning av en bevisvärderingsfråga i vissa fall kan förväntas komma att vara av sådan betydelse för rättstillämpningen att det finns skäl att meddela prövningstillstånd. Huvudfrågan i insidermål är ofta om åklagaren förmått styrka att den person som köpt eller sålt aktier haft tillgång till insiderinformation. Som framgått i det föregående lämnas sådan information i de allra flesta fall muntligen. Om åklagaren kan påvisa kontakter under den kritiska tidsperioden mellan insidern och den person som gjort de anmärkningsvärda affärerna är det ovanligt att det går att utreda exakt vad som sagts. Den av åklagaren åberopade bevisningen syftar därför oftast till att visa att affärerna rimligen måste ha sin förklaring i att insiderinformation överlämnats från insidern till den som utnyttjat informationen. Därvid ska sannolikheten hos de alternativa händelseförlopp som de tilltalade angett vägas in. Bevisläget ser därför ofta ut på ett liknande sätt som i det nu aktuella målet. Att Högsta domstolen tar ställning till den bevisning som åberopats i målet och lägger fast normerna för bevisvärderingen i mål om insiderbrott skulle därför vara av praktisk betydelse för de åklagare och domare som handlägger mål av detta slag. Jag anser därför i likhet med Ekobrottsmyndigheten att ett avgörande i Högsta domstolen skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Högsta domstolen har tidigare meddelat prövningstillstånd i ett mål angående insiderbrott (mål B 455-07, rotel 16). Huvudförhandling i målet kommer att

ÖVERKLAGANDE Sida 9 (9) hållas den 13 februari 2008. Den centrala frågan i det målet är vad som är att anse som insiderinformation enligt 1 marknadsmissbrukslagen. Vidare kan gränsdragningen mellan insiderbrott av normalgraden och det grova brottet samt frågan om påföljdsval komma att aktualiseras. I riksåklagarens överklagande uttalas att omständigheterna i målet är väl utredda och bevisläget tydligt. Bevisfrågorna synes därför inte komma att ställas på sin spets i det målet. Bevisning m.m. Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet. Guntra Åhlund Lars Persson Kopia till: Ekobrottsmyndigheten, Rättsenheten (EBM B-2008/0007) Ekobrottsmyndigheten, 6:e kammaren i Stockholm (EB-1429-07)