Motivering till och tillämpning av föreskrift 65

MPS 65 12.7.2013 Motivering till och tillämpning av föreskrift 65 Om inomhusnäten i en fastighet och teleentreprenader MPS 65

MPS 65 2 Innehåll 1 Föreskriftens ändringshistoria, syfte, tillämpningsområde och definitioner... 6 1.1 Föreskriftens ändringshistoria... 6 1.2 1 Föreskriftens syfte... 11 1.3 2 Tillämpningsområde... 13 1.4 3 Definitioner... 16 1.4.1 Interna kommunikationsnät och -system i fastigheter, dvs. inomhusnät... 16 1.4.2 Generellt kabelnät... 17 1.4.3 Centralantennät... 17 1.4.4 Centralantennsystem... 18 1.4.5 Kabling... 18 1.4.6 Permanent länk... 19 1.4.7 Stamkabling... 19 1.4.8 Hemkabling... 19 1.4.9 Spridningskabling... 19 1.4.10 Anslutningskabel, dvs. huskabel... 20 1.4.11 Husfördelare... 20 1.4.12 Underfördelare, dvs. sekundär husfördelare... 20 1.4.13 Hemfördelare... 21 1.4.14 Våningsfördelare... 21 1.4.15 Kopplingsställe... 21 1.4.16 Stjärnpunkt... 21 1.4.17 Förnyelse... 22 1.4.18 Renovering... 22 1.4.19 Teleentreprenör... 22 1 kap. Uppbyggnad... 23 2 4 Inomhusnätens uppbyggnad... 23 3 5 Särskilda krav för generella kabelnäts uppbyggnad i bostadsfastigheter... 24 4 6 Särskilda krav för centralantennätets uppbyggnad... 28 2 kap. Marksänd tv-mottagning... 30 5 7 Mottagningsantenner... 30 6 8 Antennmast... 32 7 9 Förstärkare och frekvensband... 33 3 kap. Prestanda och systemvärden... 34, FI-00181

MPS 65 3 8 10 Inomhusnätens prestanda och systemvärden... 34 9 11 Prestanda hos generella kabelnät... 34 10 12 Systemvärden för centralantennät och -system... 38 4 kap. Elektroniskt och elektromagnetiskt skydd... 39 11 13 Skydd av inomhusnät... 40 12 14 Skydd av generella kabelnät... 40 13 15 Skydd av centralantennät och -system... 41 14 16 Jordning av antennmast... 41 15 17 Jordning av utrustningsutrymmen och potentialutjämning... 42 5 kap. Säkerhet... 43 16 18 Informationssäkerhet... 43 17 19 Låsanordningar... 44 18 20 Brandsäkerhet... 45 6 kap. Utrustningsutrymmen... 50 19 21 Husfördelare... 50 20 22 Underfördelare... 53 21 23 Hemfördelare... 53 22 24 Våningsfördelare... 54 7 kap. Material och komponenter... 55 23 25 Kabelvägar... 55 24 26 Kablar och anslutningstillbehör... 57 25 27 Övriga komponenter i centralantennät och -system samt system för tv-mottagning i villor... 59 8 kap. Installationsförfaranden... 60 26 28 Installationer av inomhusnät... 60 27 29 Särskilda krav för installationer av generella kabelnät... 61 9 kap. Tester och inspektioner... 62, FI-00181

MPS 65 4 28 30 Test och inspektion av inomhusnät... 62 29 31 Mätningar vid generella kabelnät... 64 30 32 Mätningar vid centralantennät och -system samt system för tv-mottagning i villor... 66 10 kap. Dokumentation... 68 31 33 Planeringsdokument... 68 32 34 Inspektionsprotokoll... 71 33 35 Slutdokumentation... 73 34 36 Upprätthållande och förvaring av dokument... 76 11 kap. Ikraftträdande och publicering... 77 35 37 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser... 77 36 38 Erhållande av upplysningar och publicering... 77 37 Övriga frågor som har samband med föreskriften... 77 37.1 Terminologi i anslutning till fastigheter och byggnader... 78 37.2 Om gränssnittet mellan inomhusnätet och det allmänna nätet... 79 37.3 Rekommendation om tidpunkten för renovering och förnyelse av inomhusnät... 80 37.4 Historisk överblick av regleringen om tele- och antennentreprenörer... 80 38 Lagstiftningen och tolkningen av den... 82 38.1 Rättsgrund, 128 och 129 i kommunikationsmarknadslagen... 82 38.2 Andra relaterade bestämmelser... 83 38.2.1 Användarens valfrihet, 69 a i kommunikationsmarknadslagen... 84 38.2.2 Fastighetens, teleentreprenörens, teleföretagets och invånarens avtalsförhållanden mot ljuset av 69 och 67 i kommunikationsmarknadslagen... 85 38.2.3 Skyldighet att undanröja störning, 1301 i kommunikationsmarknadslagen... 88 38.2.4 Bestämmelser om terminaler, 133 i kommunikationsmarknadslagen... 88 38.2.5 Skyldighet att distribuera, 134 i kommunikationsmarknadslagen... 89 38.2.6 33 i lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar och störningar i televisionsmottagningen... 90 38.2.7 Teleentreprenörens tystnadsplikt, 2 och 5 i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation... 92, FI-00181

MPS 65 5 38.2.8 s tekniska föreskrifter... 93 39 Referenslista... 95 40 Förteckning över bilagor... 101, FI-00181

MPS 65 6 1 Föreskriftens ändringshistoria, syfte, tillämpningsområde och definitioner I detta avsnitt beskrivs föreskriftens syfte och tillämpningsområde samt de definitioner som används i föreskriften. Dessutom redogörs för föreskriftens ändringshistoria. 1.1 Föreskriftens ändringshistoria Denna föreskrift upphäver de tidigare föreskrifter utfärdade av som berör inomhusnät i en fastighet 21 E/2007 om det interna centralantennätet och -systemet i en fastighet och 25 E/2008 M om inomhusnätet i en fastighet. Syftet med att förena kraven var att sammanföra alla krav som berör inomhusnät i en fastighet och de teleentreprenader som tillhandahålls en fastighet så att föreskriften tillgodoser behoven hos fastigheternas byggherrar och ägare på ett bättre sätt. Inomhusnäten i en fastighet avser i praktiken separata kablingar för olika ändamål och syftet med de förenade föreskrifterna är att förtydliga hur dessa olika nät förhåller sig till varandra. Syftet var även att i denna föreskrift åtgärda de oklarheter som branschen har framfört om skyldigheterna enligt föreskrifterna och iakttagandet av dem. I regel har detta utförts genom att förtydliga texterna och strukturen i föreskriften men även genom att i större utsträckning beskriva s etablerade tolkningar. I föreskriften har en kapitelstruktur införts så att alla krav inom ett ämnesområde som rör olika inomhusnät behandlas i samma avsnitt. Rubrikerna för de paragrafer som ingår dessa kapitel visar om de krav som upptas i respektive paragraf tillämpas allmänt på alla inomhusnät eller t.ex. endast på vissa typer av inomhusnät. I de tidigare föreskrifterna ingick förteckningar över bindande standarder. Alla dessa referenser har kontrollerats i anslutning till förnyelsen och de bindande standarderna har inkluderats i föreskriften i berörda punkter. I anslutning till sammanförandet av föreskrifterna har de utfärdade motiveringarna till kraven och tillämpningsanvisningarna, dvs. denna motiveringspromemoria, utökats betydligt. I större utsträckning än tidigare ingår vägledning som visar vad kraven i föreskriften innebär, hur de ska tillämpas i olika situationer och hur kraven eventuellt ansluter till annan lagstiftning. Nedan beskrivs per ämnesområde de viktigaste kravändringarna i denna föreskrift jämfört med de tidigare föreskrifterna., FI-00181

MPS 65 7 Planering, installation och dokumentation har under de senaste åren upptäckt kvalitetsproblem i planeringen och installationen av inomhusnät samt i dokumentationen. Det har funnits situationer där planer som hade behövts för installationsarbetet saknades för ett nät som skulle installeras eller där planerna av någon anledning inte hade följts. Kabling som ursprungligen hade planerats installerades t.ex. inte, vilket ledde till att nätet inte överensstämde med bestämmelserna. I förnyelseobjekt demonterades delar i ett befintligt gammalt inomhusnät, men anslutningsuttagen i nätet lämnades kvar i bostäderna. I dessa fall kan inga tjänster användas via inomhusnätet och om de som bor i fastigheten inte tydligt informeras om detta har de boende kanske anslutit sina terminaler till det gamla nätet och till sin förvåning upptäckt att de tidigare tjänsterna upphört att fungera. I vissa fall upprättades ingen slutdokumentation överhuvudtaget eller så motsvarade dokumentationen inte den utförda installationen. Av dessa skäl har i denna föreskrift önskat precisera och understryka betydelsen av högklassiga nätplaner och installationsarbeten när ett inomhusnät installeras. När installationsarbetena har slutförts är det ytterst viktigt att upprätta slutdokumentation som de facto motsvarar inomhusnäten och installationen samt mätprotokoll som beskriver nätets prestanda. Om dessa dokument saknas är det omöjligt att bedöma om inomhusnätet följer författningarna och motsvarar avtalen, och dessutom även svårt och ofta dyrt att utföra nätunderhåll. En noggrann dokumentation av inomhusnätet främjar ägarens, dvs. fastighetens, intresse. Planering, installation och dokumentation av hög kvalitet är viktigt för alla fastigheter och de krav i föreskriften som berör dessa frågor behandlar alla typer av fastigheter även om särskilt har sett till bostadsfastigheternas intressen när de nya minimikraven utarbetades. Vanligtvis har nämligen den som beställer arbeten för inomhusnätet i en bostadsfastighet, dvs. fastighetens byggherre eller ägare, själv inte tillräcklig expertis för att upprätta tekniskt heltäckande planer för att färdigställa inomhusnätet, för att övervaka kvaliteten när inomhusnätet installeras och för att se till att nivån på slutdokumentationen är tillräcklig. Denna föreskrift har alltså utökats med minimikrav på installationsförfaranden för inomhusnät i kapitel 8 och dessa är helt nya förpliktelser. Föreskriften kräver bl.a. entydigt att all kabling som installeras i inomhusnät ska avslutas i båda ändarna. Enligt s vedertagna tolkning har detta varit nödvändigt redan under de tidigare föreskrifternas giltighetstid, men verket har ändå blivit varse att detta inte alltid har fungerat särskilt vid installationer av fibernät. Dokumentationen, såväl av planering, kontroll som av slutförda installationer, beskrivs kapitel 9 i föreskriften. Dokumentationen av planeringen betonas särskilt och planeringens minimikrav beskrivs i en egen paragraf. I och för sig har planering som ämnesområde ingått i förpliktelserna även i de tidigare föreskrifterna. Specificeringen av kraven på dokumentation av planeringen, slutdokumentation och på inspektionsprotokoll i en egen para-, FI-00181

MPS 65 8 graf i föreskriften stödjer de praktiska processerna när inomhusnät installeras: 1) 1) efter beställningen av arbetet planeras det kommande nätets uppbyggnad och egenskaper 2) 2) efter slutförda installationsarbeten inspekteras installationens kvalitet och funktion bl.a. genom mätning och därefter upprättas ett inspektionsprotokoll enligt detta 3) 3) med dokumenten ovan som grund upprättas avslutningsvis slutdokumenten där all information ingår som behövs för användningen och underhållet av det nya eller renoverade inomhusnätet. System för mottagning av marksänd tv I denna föreskrift har kraven på mottagning av markbundna tv-sändningar införts som ett helt nytt ämnesområde. I den tidigare föreskriften 21 fastställdes endast egenskaperna för det nät som utgör en förlängning av ett sådant system för mottagning av marksänd tv för andra fastigheter än fastigheter med en bostadslägenhet (enfamiljshus). Nu omfattar föreskriften hela uppkopplingen för mottagning av markbundna tv-sändningar inne i en fastighet från mottagningsantennen till antennuttaget och detta gäller för alla fastigheter. En betydande ändring för enfamiljshus är därmed att mottagningen av markbundna tv-sändningar och uppkopplingen inne i byggnaden nu även omfattas av krav på de material och komponenter som används, t.ex. krav på koaxialkablar. Kraven infördes i denna föreskrift på grund av att man under den senaste tiden har överfört och, enligt vad som kan förutses, även i framtiden kommer att överföra frekvensband som är avsedda för tv-sändningar till mobiltelefonnätet, vilket har orsakat störningar i bristfälligt utförda system för mottagning av marksänd tv. Syftet med de minimikrav på mottagning som nu har ställts är att se till att de system för mottagning av marksänd tv som byggs eller renoveras i fortsättningen är av god teknisk kvalitet för att trygga en så störningsfri mottagning av tv-tjänster som möjligt. De nu utfärdade kraven överensstämmer med tidigare rekommendationer och vägledning i ämnet från. Såsom ovan angetts berörs alla fastigheter i vilka utsändningar via markbundna digitala masskommunikationsnät mottas med antenn av kraven på system för mottagning av marksänd tv. Särskilt betonas att detta även gäller enfamiljshus. Skälet till detta är att har blivit varse att det förekommer betydande brister inom detta område i enfamiljshus jämfört med övriga typer av fastigheter. De viktigaste nya kraven på system för mottagning av marksänd tv finns i kapitel 2 i föreskriften som innehåller minimiförpliktelserna för mottagningsantenner, antennmaster och de förstärkare som ska användas. Övriga krav på förmedlingen av markbundna tv-sändningar inom en fastighet anges i föreskriftens: kapitel 4 (i praktiken 13, 16 och 17) som innehåller bestämmelser om elektroniskt och elektromagnetiskt skydd., FI-00181

MPS 65 9 kapitel 5 (särskilt 19 och 20) som innehåller bestämmelser om systemsäkerheten, t.ex. låsanordningar och brandsäkerhet. kapitel 6 som innehåller bestämmelser om minimikraven på utrustningsutrymmen, dvs. fördelare. kapitel 7 som innehåller bestämmelser om material och komponenter som ska användas, t.ex. kablar och anslutningstillbehör. I anslutning till detta har i kapitel 24 i denna motiveringspromemoria i syfte att garantera störningsfrihet gett rekommendationer om vilken anslutningskabel som bör användas när en tv-mottagare ansluts till ett antennuttag. kapitel 9 (särskilt 30 och 32) som innehåller bestämmelser om de mätningar och test som ska utföras på utförda installationer. kapitel 10 som innehåller bestämmelser om dokumentationen, t.ex. inspektionsprotokoll. Förutom det ovan angivna innehåller föreskriften uttryckliga förpliktelser beträffande ett centralantennät som kan anslutas som förlängning av ett system för mottagning av marksänd tv. Centralantennät och -system Kraven på centralantennät och -system ingick tidigare i föreskrift 21. Jämfört med den tidigare föreskriften är de viktigaste ändringarna och preciseringarna i denna föreskrift: 1) Centralantennätet är uppbyggt av koaxialkablar. Mellan byggnader är det möjligt att använda optisk kabling men nätet innehåller ingen partvinnad kabling. I definitionen av ett centralantennät i denna föreskrift anges att ett centralantennät är ett koaxialkabelnät mellan olika byggnader som ingår i samma nät och är uppbyggt med hjälp av koaxialkablar eller optiska kablar. Föreskriften fastställer minimikraven på ett sådant näts konstruktion och egenskaper. I den tidigare föreskriften 21 angavs att ett centralantennät kan planeras och byggas enligt standarderna för generell kabling, dvs. t.ex. genom att använda partvinnad kabling. Detta undantag har nu avlägsnats av praktiska skäl eftersom syftet var att klargöra att om ett nät enligt kraven i standarderna för generella kabelnät och denna föreskrift installeras avses uttryckligen ett generellt kabelnät och inte ett centralantennät. 2) Den övre gränsen för minimifrekvensbandet har höjts Den tidigare föreskriften 21 förutsatte att minimifrekvensbandet för centralantennät och -system var 5 862 MHz. Den övre minimigränsfrekvens som krävs enligt denna föreskrift har höjts till 1000 MHz, dvs. här förutsetts att ett centralantennät och -system fungerar åtminstone inom frekvensbandet 5 1000 MHz. Orsaken till detta är att allt högre, FI-00181

MPS 65 10 Generellt kabelnät frekvenser används i kabeltelevisionsnäten när tjänsterna blir mångsidigare. 3) Kraven på de kablar och anslutningstillbehör som ska användas har preciserats Jämfört med den tidigare föreskriften 21 har kraven på koaxialkablar, optiska kablar och anslutningstillbehör för dessa i centralantennät specificerats i denna föreskrift (26 ). Nu krävs nämligen att koaxialkablar tillhör minst skyddsklass A och skruvanslutningar är inte tillåtna. Kravet vid användning av optisk fiberkabel är att kategori OS2 singelmodfibrer används och att tillåtna typer och slipningarna av anslutningar har definierats. I båda kabelfallen krävs dessutom att fastställda standarder följs. Det generella kabelnät som avses i denna föreskrift omfattades tidigare av kraven i föreskrift 25. I den tidigare föreskriften användes benämningen "inomhusnät" för detta nät. Ändringarna i terminologin behandlas i kapitel 1.4.2. Ett flertal förpliktelser i föreskrift 25 har preciserats i denna föreskrift. Kraven har även grupperats i tydligare helheter. Kraven på de kablar som ska användas beskrivs exempelvis i en egen paragraf separerat från de krav som berör den faktiska systemuppbyggnaden. De viktigaste ändringarna och specificeringarna är: 1) Obligatorisk optisk kabling fram till bostadslägenheterna Den största ändringen i denna föreskrift är att installation av optisk kabling krävs i bostadsfastigheter från husfördelarna till lägenheterna. I den tidigare föreskriften ingick krav på att åtminstone kabelvägar för sådan kabling installerades. I praktiken visade det sig att kraven på installation av tillräckliga kabelvägar de facto inte uppfylldes. Dessutom avancerar byggandet av allmänna fiberkommunikationsnät kontinuerligt. Utifrån detta ansåg att det nu finns skäl att kräva installation av fiber. 2) Kraven på de kablar och anslutningstillbehör som ska användas i bostadsfastigheter har preciserats Kablingen av det generella kabelnätet består av partvinnad kabling och optisk kabling. I bostadsfastigheter har minimikraven för dessa preciserats väsentligt i denna föreskrift. Nu krävs entydigt att kablarna och anslutningstillbehören i båda kablingarna överensstämmer med standarderna för generella kabelnät. Möjligheterna i den tidigare föreskriften att av motiverade skäl avvika från dessa standarder har nu tagits bort. Orsakerna till detta är helt enkelt att man genom föreskriften vill se till att material av så hög kvalitet som möjligt används vilket tryggar ett mångsidigt nät med lång livslängd., FI-00181

MPS 65 11 I praktiken förutsätts att de partvinnade kablar som används under alla förhållanden är partvinnade kablar av minst kategori 6. Vid installationen av optisk kabling i bostadsfastigheter förutsätts att de fibrer som används är singelmodfibrer av minst kategori OS2. I den tidigare föreskriften tilläts även användning av singelmodfibrer av kategori OS1. Kategori OS1 har tagits bort på grund av att kategorin inte används i praktiken. Kraven på anslutningar vid optisk kabling i bostadsfastigheter har även preciserats så att anslutningarnas typ, slipning och kvalitetskrav nu har fastställts. Skyddsrum, tekniska utrymmen o.d. Brandsäkerhet I de tidigare föreskrifterna förutsattes att anslutningarna för det generella kabelnätet installerades i skyddsrum, de tekniska utrymmena i fastigheten eller andra lämpliga utrymmen och att kablingen för centralantennätet installerades i skyddsrum. Dessa krav har preciserats i denna föreskrift och övergått till rekommendation eftersom föreskriftens syfte är att särskilt se till att det exempelvis är möjligt att mångsidigt utnyttja kommunikationstjänster i bostadslägenheter medan behovet av kabling som behövs för fastighetstekniska system fastställs fastighetsspecifikt på andra grunder. Kraven på utrustning i skyddsrum fastställs av inrikesministeriet och därför anser att det inte är motiverat att verket utfärdar separata bestämmelser i dessa frågor och på så sätt upprätthåller överlappande regelverk. Ett nytt ämnesområde som har införts i denna föreskrift är kraven på brandsäkerhet i inomhusnät (20 ). Kraven ansågs vara påkallade eftersom det inte finns förpliktelser som berör brandsäkerheten i inomhusnät i den övriga lagstiftningen. Enligt kommentarer från branschen finns det behov att fastställa en minimikravnivå för detta. 1.2 1 Föreskriftens syfte I denna paragraf beskrivs föreskriftens syfte och principer. Kraven i föreskriften fokuserar på att dessa mål uppnås och målen styr anvisningarna för tillämpningen av föreskriften. Det är anledning att använda de mål som beskrivs i paragrafen som utgångspunkter vid all planering, installation och allt underhåll av interna kommunikationsnät och -system i en fastighet. De interna kommunikationsnäten och -systemen i fastigheter, dvs. inomhusnäten, ingår i fastigheternas basutrustning på samma sätt som elektrifieringen i fastigheten. Högklassiga inomhusnät ger möjlighet att använda kommunikationstjänster i en fastighet. Lägg märke till att ett kabelbaserat inomhusnät utgör en plattform med lång livslängd för utnyttjande av ett brett urval av tjänster även om det är möjligt att installera trådlösa telekommunikationsförbindelser., FI-00181

MPS 65 12 Det centrala syftet med föreskriften är att säkerställa den tekniska kvaliteten och tillförlitligheten hos inomhusnäten så att olika kommunikationstjänster ska kunna användas enkelt och tillförlitligt i fastigheterna både nu och i framtiden. I detta ingår nätets fysiska säkerhet och informationssäkerhet vid sidan av de tekniska egenskaperna, kvaliteten på installationsarbetet och prestanda. Med säkring av interoperabiliteten avses att egenskaperna hos inomhusnäten anpassas till egenskaperna hos teleföretagens allmänna kommunikationsnät så att inomhusnäten kan sammankopplas med god funktion till teleföretagets nät för förmedling av tjänster via ledning eller via radio. Utgångspunkten för föreskriften är att det i alla fastigheter är möjligt att: använda fast telefon, dvs. antingen traditionell analog telefontjänst eller VoIP, dvs. tjänsten Voice over Internet Protocol beställa snabba, fasta internetförbindelsetjänster, dvs. bredband (t.ex. det generella kabelnät som avses i denna föreskrift ger möjlighet till kommunikationshastigheter på åtminstone 1 Gbit/s i inomhusnätet) motta sedvanliga tv-sändningar antingen markbundet eller via kabeltelevisionsnätet och lyssna på radio. Syftet med föreskriften är att främja konkurrensen mellan teleföretagen, dvs. ge möjligheter för flera olika teleföretag att tekniskt producera tjänster och förbindelser för fastigheter och att ge användaren möjlighet att välja tjänsteleverantör. Detta främjas särskilt genom krav som berör uppbyggnaden av inomhusnäten. De lösningar som berör byggande, förnyelse och renovering av inomhusnät är långsiktiga. Den planerade livslängden för inomhusnät är minst 20 år. Därför är det viktigt att beslut, anskaffning och arbete som berör inomhusnät utförs systematiskt även med tanke på de framtida behoven. Ett av syftena med denna föreskrift är att beakta dessa behov. Således är även syftet med föreskriften att öka kunskapen hos byggherren och ägaren av inomhusnät, dvs. fastigheten, om omständigheter som berör inomhusnät samt att stödja beslutsfattandet. Syftet med föreskriften är även att för en fastighet trygga en gedigen dokumentation av inomhusnätens planering, installation och underhåll. En dokumentation som är tillräcklig och aktuell ger möjlighet att trygga kvaliteten och ger tillräcklig information för beslutsfattande under olika skeden i nätets livscykel. Aktuell dokumentation underlättar anskaffning av tjänster till fastigheten och bidrar till att de tjänster som fastigheten köper av teleentreprenörer uppfyller de lagstadgade kraven. Ett flertal olika aktörer fattar beslut och vidtar åtgärder som berör planeringen, installationen och underhållet av inomhusnät i fastigheter under olika skeden i nätens livscykel. Hit hör byggherrar och byggare vid nybyggnad och inomhusnätens ägare, dvs. fastigheten, inomhusnätens planerare samt teleentreprenörer som utför installations- och underhållsarbeten. Det är viktigt att dessa aktörer är medvetna om sin andel och sitt ansvar be-, FI-00181

MPS 65 13 träffande inomhusnätet. Syftet med föreskriften är att främja samverkan och informationsutbyte mellan aktörerna. Detta eftersträvas t.ex. genom krav på dokumentation eftersom korrekt dokumentation ger möjlighet att trygga kvaliteten och ger tillräcklig information för beslutsfattande när nätet byggs och under olika skeden i nätets livscykel. 1.3 2 Tillämpningsområde Olika fastighetstyper Föreskriften gäller interna kommunikationsnät och -system i en fastighet, dvs. inomhusnäten och de utrustningsutrymmen dessa kräver. Inomhusnät definieras i 3 (se kapitel 1.4.1) men förenklat omfattar föreskriften kabling, apparater och utrymmen som sammanhänger med och betjänar en fastighet men som inte ingår i ett teleföretags allmänna kommunikationsnät. Föreskriften tillämpas inte på ett teleföretags allmänna kommunikationsnät. Gränssnittet för ett teleföretags allmänna kommunikationsnät är i princip kopplingspunkten i den husfördelare som finns i fastigheten (se kapitel 37.2). Om teleutrustning, t.ex. en förstärkare eller kopplare, som ägs av teleföretaget och är avsedd för tjänster i fastigheten enligt avtal mellan teleföretaget och fastigheten placeras i fastigheten berörs inte denna utrustning av föreskriften emedan utrustningen är en del av teleföretagets allmänna kommunikationsnät och regleras av andra bestämmelser. Teleföretaget svarar för de mätningar och den dokumentation som anses vara nödvändig för sådan utrustning som tillhör teleföretaget. Föreskriften tillämpas i princip på alla inomhusnät oberoende av fastighetens användningsändamål. De noggrannaste kraven i föreskriften ställs på bostadsfastigheter med flera lägenheter, dvs. hög-, rad- och parhus. Föreskriften omfattar uttryckligen fastigheter som är avsedda för permanent boende, dvs. den gäller inte för fritidsbostäder. Byggnader för arbetslokaler och offentliga byggnader skiljer sig mycket från varandra och från bostadsfastigheter och för dessa anges mer generella krav i föreskriften för planering från fall till fall. I tillämpliga delar gäller föreskriften även för småhus med en bostadslägenhet. Jämfört med de tidigare föreskrifterna 21 och 25 har föreskrifternas tillämpbarhet på enfamiljshus i sig inte ändrats men eftersom kraven på mottagning av markbundna tv-sändningar är helt nya och de är uttryckligen avsedda för att förbättra mottagningslösningarna i enfamiljshus har detta särskilt lyfts fram i denna paragraf. Nedan visas en förteckning över vilka kapitel/paragrafer i föreskriften som gäller för respektive fastighetstyp: Höghus, radhus och parhus samt sådan enfamiljshus som ingår i ett nät som är gemensamt för flera byggnader 1, 2 och 3 Kapitel 1, FI-00181

MPS 65 14 Kapitel 2 om fastigheten mottar tv-sändningar via det marksända tv-nätet Kapitel 3 Kapitel 4 (16 endast om fastigheten är försedd med antennmast) Kapitel 5 Kapitel 6 paragraf 21, 22 och 23 Kapitel 7-11 Enfamiljshus som inte delar ett gemensamt inomhusnät med flera andra byggnader 1, 2 och 3 Kapitel 1 paragraf 4 och 5 Kapitel 2 om fastigheten mottar tv-sändningar via det marksända tv-nätet Kapitel 3 paragraf 10 och 11 Kapitel 4 paragraf 13, 14 och 17 samt paragraf 16 om fastigheten är försedd med antennmast Kapitel 5 kapitel 6 paragraf 23 Kapitel 7-11 Lokalfastigheter och offentliga fastigheter 1, 2 och 3 Kapitel 1 paragraf 4 och 6 Kapitel 2 om fastigheten mottar tv-sändningar via det marksända tv-nätet Kapitel 3 paragraf 10, 11 (med undantag för 4 mom.) och paragraf 12 Kapitel 4 (16 endast om fastigheten är försedd med antennmast) Kapitel 5 Kapitel 6 paragraf 21, 22 och 24 Kapitel 7 paragraf 25, 26.1 och 26.3 Kapitel 8-11 Vem är skyldig att följa föreskriften? Föreskriften ska följas av, dvs. de tekniska kraven i föreskriften är bindande, för ägaren av inomhusnät, dvs. fastigheten, och för den som utför arbeten på inomhusnäten, dvs. teleentreprenören. Eftersom även andra aktörer, t.ex. byggherrar och planerare, utför planering, byggande och underhåll av inomhusnät bör man lägga märke till att även annat kan leda till skyldigheter och påföljder än den lagstiftning som övervakas av och t.ex. avtal mellan entreprenörer och detta behandlas inte i denna föreskrift. När en fastighet t.ex. beställer planering av inomhusnätets förnyelse svarar fastigheten i förhållande till den lagstiftning övervakar för att kraven på planering av inomhusnät i denna föreskrift uppfylls. Om det uppstår oklarheter mellan fastigheten och den planerare som anlitas om det är fastigheten eller planeraren som ansvarar för den utförda planeringen, dvs. om det som avtalats med beställaren,, FI-00181

MPS 65 15 omfattas dessa ärenden i egenskap av avtalstvister inte av s beslutsrätt. Inomhusnätens livscykel Föreskriften omfattar minimikraven på planering, byggande och underhåll i olika skeden av livscykeln för ett inomhusnät. Föreskriften tillämpas alltid när: vilket som helst inomhusnät installeras i en fastighet vid nybyggnad ett inomhusnät förnyas (se kapitel 1.4.17), dvs. då ett helt nytt nät installeras i en fastighet vid sidan av eller i stället för ett befintligt nät ett befintligt inomhusnät renoveras (se kapitel 1.4.18), dvs. när ett inomhusnät eller en del av detta nät byts eller modifieras i syfte att förbättra inomhusnätets kvalitet. Om endast en del av ett inomhusnät renoveras tillämpas naturligtvis denna föreskrift uttryckligen på denna del av nätet. Inga krav kan i sig ställas i föreskriften på vilka inomhusnät som installeras i en fastighet eller när ägaren av en fastighet beslutar att renovera ett inomhusnät eller att installera ett nytt nät. har emellertid i anslutning till denna föreskrift gett rekommendationer om detta (se bl.a. kapitel 37.3). Föreskriftens uppbyggnad Minimikraven i föreskriften gäller för inomhusnät och de utrustningsutrymmen som de behöver: uppbyggnad särskilt i följande kapitel i föreskriften 1 uppbyggnad 5 säkerhet 6 utrustningsutrymmen 7 material och komponenter teknisk kvalitet, prestanda och tillförlitlighet särskilt i föreskriftens kapitel 2 marksänd mottagning av tv-sändningar 3 prestanda och systemvärden 6 utrustningsutrymmen 7 material och komponenter 8 installationsförfaranden säkerhet och skydd särskilt i föreskriftens kapitel 4 elektroniskt och elektromagnetiskt skydd 5 säkerhet 7 material och komponenter mätning och kontroll särskilt i föreskriftens kapitel 9 tester och inspektioner dokumentation särskilt i föreskriftens kapitel 10 dokumentation, FI-00181

MPS 65 16 1.4 3 Definitioner I detta kapitel beskrivs de definitioner som används i denna föreskrift. Föreskriften ger inga nya definitioner på de begrepp som fastställs i kommunikationsmarknadslagen [1] och definitionerna har även uppgjorts så att de inte står i konflikt med definitionerna enligt lagen. 1.4.1 Interna kommunikationsnät och -system i fastigheter, dvs. inomhusnät Med interna kommunikationsnät och -system i fastigheter, dvs. inomhusnät, avses i denna föreskrift kommunikationsnät- och system i en fastighet eller byggnad. Kommunikationsnät är definierade i kommunikationsmarknadslagen [1] 2 : "Med kommunikationsnät avses ett system som består av sammankopplade ledningar och anordningar och som är avsett för överföring eller distribution av meddelanden via ledning, med radiovågor, optiskt eller på något annat elektromagnetiskt sätt." Inomhusnäten är alltså sådana kommunikationsnät med tillhörande system som avses i lagen och som är belägna inne i en fastighet eller byggnad eller på en fastighets eller byggnads område och som kan anslutas till ett allmänt kommunikationsnät som står under ett teleföretags kontroll. Fastigheter (se kapitel 37.1) är bostadsfastigheter och lokalfastigheter samt offentliga fastigheter och byggnader. Offentliga fastigheter är t.ex. ämbetsverk, skolor, sjukhus och hotell. Normalt är inomhusnäten installerade i en byggnad. Om flera byggnader ingår i en fastighet (t.ex. en fastighet som består av flera radhus) hör kommunikationsnäten och -systemen i dessa byggnader i princip till samma fastighets interna kommunikationsnät och -system. Det kan emellertid finnas undantag. Även om olika byggnader ingår i samma fastighet är det möjligt att installera egna inomhusnät och egna anslutningar till teleföretagets allmänna kommunikationsnät i respektive byggnad. Inomhusnäten kan vara fasta eller trådlösa. Exempel på fasta inomhusnät är generella kabelnät (se kapitel 1.4.2), centralantennät (se kapitel 1.4.3) och centralantennsystem (se kapitel 1.4.4). För dessa anges minimikraven för uppbyggnad och prestanda i denna föreskrift. Även andra antennsystem, t.ex. system för mottagning av marksända tv-sändningar (se kapitel 5, 6 och 7) och mobilnätens mottagningssystem är sådana inomhusnät som avses i föreskriften till skillnad från teleföretagens allmänna kommunikationsnät, dvs. i detta fall sändningsnäten. Med andra ord anges även minimikraven för dessa system för mottagning via antenn i denna föreskrift. Inomhusnäten består av en husfördelare, eventuella underfördelare, lägenhetsfördelare i bostadsfastigheter och lokalfastigheter samt av våningsfördelare i offentliga fastigheter, av kablingen mellan dessa, t.ex. stamkabling och bostadskabling, samt av datauttag, antennuttag och andra anslutningsuttag som används som kopplingsställen för terminalutrustning. I cen-, FI-00181

MPS 65 17 tralantennät och -system ingår dessutom aktiv utrustning, t.ex. förstärkare och i vissa fall antenner. I ett generellt kabelnät (se kapitel 1.4.2) ingår däremot inga apparater. Definitionen av inomhusnät är ny. Syftet är att med en gemensam benämning definiera alla olika interna nät och system i en fastighet för att främja läsbarheten i föreskriften. Om t.ex. en förpliktelse anges i föreskriften för inomhusnät beträffande platsen för ett centralantennät omfattas alla interna kommunikationsnät och -system i fastigheten utförda med olika tekniker av denna förpliktelse. 1.4.2 Generellt kabelnät Ett generellt kabelnät är en typ av inomhusnät. Med generellt kabelnät avses i denna föreskrift ett inomhusnät som har utförts med optiska kablar och partvinnade kablar, överensstämmer med standarder för generella kabelnät, har specificerad form och är lämplig för att användas i olika telekommunikationssystem och som används för att ansluta terminalutrustning till det allmänna fasta kommunikationsnätet och som stöder en hel del tilllämpningar och kommunikationstjänster. Optisk kabling avser en kabling (se kapitel 1.4.5) som utförs med hjälp av optiska kablar och kopplings- och anslutningstillbehör för dessa. Partvinnad kabling avser kabling med hjälp av symmetriska kablar, dvs. kablar som består av tvinnade par, med tillhörande kopplings- och anslutningstillbehör. Ett generellt kabelnät är oberoende av tillämpning och flexibelt, dvs. kabelnätet kan planeras och installeras i en fastighet utan att på förhand i detalj känna till alla kommande användningsbehov. Lägg märke till att den utrustning som finns mellan delsystem eller i ändarna inte ingår i det generella kabelnätet. Definitionen på generellt kabelnät är en ny term i denna föreskrift. I den tidigare föreskriften 25 från användes benämningen "inomhusnät" på svenska och "sisäjohtoverkko" på finska för ett nät som definierades på detta sätt. I denna föreskrift (se kapitel 1.4.1) är "inomhusnät" en gemensam benämning på olika interna nät i en fastighet. I en ännu tidigare version av föreskriften 25 från (25 D/2003 M) avsåg inomhusnät uttryckligen ett inomhusnät för telefon. 1.4.3 Centralantennät Med centralantennät avses inomhusnät i en fastighet med åtminstone två bostadslägenheter, i en lokalfastighet eller i en offentlig fastighet som har utförts genom koaxialkablar inne i byggnaden eller genom koaxialkablar eller optiska kablar mellan byggnader och som används för förmedling av kommunikation i fastigheten från ett masskommunikationsnät till användarnas terminalutrustning. Inne i en byggnad är centralantennätet enligt denna föreskrift helt och hållet ett koaxialnät. I stora fastigheter som består av flera byggnader kan, FI-00181

MPS 65 18 kablingen mellan byggnaderna bestå antingen av koaxialkablar eller av optiska kablar (se kapitel 4). Definitionen av centralantennät avser inte småhus med en lägenhet om huset delar ett gemensamt nät med flera andra (åtminstone två) småhus. De krav som anges för centralantennät i denna föreskrift gäller således inte småhus med endast en lägenhet. Lägg emellertid märke till att t.ex. kraven på använda material och dokumentation i föreskriften även gäller enfamiljshus. I 2 i kommunikationsmarknadslagen [1] avses med masskommunikationsnät "ett kommunikationsnät som i huvudsak används för sändning eller tillhandahållande av televisions- eller radioprogramutbud eller annat material som förmedlas i samma form till alla mottagare". Till masskommunikationsnäten hör åtminstone kabeltelevisionsnäten och de markbundna masskommunikationsnäten. Kabeltelevisionsnäten upprättas via ledning eller annan fast förbindelse och de markbundna masskommunikationsnäten via radiovågor som utbreder sig fritt. De marksända televisionsnäten och rundradionäten är de mest typiska exemplen på markbundna masskommunikationsnät. Även om termen "centralantennät" innehåller ordet "antenn" används centralantennätet även för mottagning av sändningar från fasta televisionsnät och inte endast för förmedling inom fastigheten av sändningar från radionät som mottas med antenn. Ett centralantennät ingår normalt i ett centralantennsystem (se kapitel 1.4.4) och såsom ovan beskrevs är det centrala syftet med centralantennätet att garantera möjligheterna att motta televisions- och radioprogram. Ett centralantennät kan emellertid också vara försett med returkanal och då kan det användas i båda riktningar som en del av ett kommunikationsnät avsett för målgruppskommunikation. Ett centralantennät kan alltså ge möjlighet till användning av bredbandiga dataöverföringstjänster, t.ex. kabelmodemtjänster. 1.4.4 Centralantennsystem 1.4.5 Kabling Med centralantennsystem avses i denna föreskrift en helhet som består av ett centralantennät (se kapitel 1.4.3), en huvudförstärkare och eventuella antenner samt används för förmedling av kommunikation mellan ett masskommunikationsnät och terminalutrustningar i fastigheten. Centralantennsystemet har separerats från centralantennätet på grund av att kabeltelevisionsnäten i berörda internationella standarder i allmänhet fortsätter in i fastigheten till användarens antennuttag från det allmänna nätet. I Finland är emellertid det allmänna kommunikationsnätet och inomhusnätet separerade från varandra (se kapitel 37.2). Med kabling avses en helhet som består av inomhusnätets kablar (optiska kablar, partvinnade kablar och koaxialkablar), kopplingskablar, anslutnings-, FI-00181

MPS 65 19 tillbehör och övriga passiva komponenter, t.ex. passiva skarvar, fördelare och avtappare. Kablingen ingår i ett inomhusnäts grundinfrastruktur som dessutom innehåller utrustningsutrymmen, kabelvägar och anslutningspunkter. 1.4.6 Permanent länk 1.4.7 Stamkabling 1.4.8 Hemkabling Permanent länk är en definition som berör det generella kabelnätet och som avser kablingen mellan två fördelare eller en fördelare och ett datauttag där kablarna är avslutade i båda ändarna. Kablingen i ett generellt kabelnät (se kapitel 1.4.5) innehåller med andra ord flera permanenta länkar. En permanent länk i spridningskablingen i en lokalfastighet kan även innehålla en vidareföringspunkt. Testgränssnittet i en permanent länk finns i en testkabel precis innan anslutningen mellan testkabeln och den permanenta länkens avslutningspunkt så att anslutningen ingår i den permanenta länken men inte de övriga delarna av testkabeln. Med stamkabling avses den kabling i ett inomhusnät som förenar hemfördelarna (se kapitel 1.4.13) eller våningsfördelarna (se kapitel 1.4.14) med husfördelaren (se kapitel 1.4.11). Vanligen är stamkablingen en kabling från husfördelaren till hemfördelaren i respektive lägenhet. Om ett inomhusnät innehåller underfördelare, dvs. sekundär husfördelare (se kapitel 1.4.12), dras stamkablingen kablingstopologiskt via underfördelarna. I enfamiljshus, då husen inte delar ett gemensamt inomhusnät med flera andra småhus, finns i regel ingen stamkabling eftersom hemfördelaren och husfördelaren oftast är samma enhet i enfamiljshus. Med hemkabling (bostadskabling) avses den kabling i ett inomhusnät som förbinder de interna datauttagen, antennuttagen eller andra uttag (t.ex. audiovisuella anslutningar) i en bostadslägenhet med hemfördelaren (se kapitel 1.4.13). Bostadskablingen finns alltså inne i respektive bostadslägenhet. 1.4.9 Spridningskabling Med spridningskabling avses den kabling i ett inomhusnät som förbinder de interna datauttagen, antennuttagen eller andra uttag (t.ex. audiovisuella anslutningar) i en kontorslokal eller lokalfastighet med våningsfördelaren (se kapitel 1.4.14). Spridningskablingen finns alltså inne i en kontorslokal (jfr. bostadskabling, kapitel 1.4.8), lokalfastighet eller offentlig fastighet., FI-00181

MPS 65 20 1.4.10 Anslutningskabel, dvs. huskabel Med anslutningskabel avses en kabel i det allmänna fasta kommunikationsnätet som förläggs i en fastighet. För en anslutningskabel används allmänt även benämningen huskabel. Denna kabel förbinder inomhusnätet med det allmänna, dvs. teleföretagets, fasta kommunikationsnät, t.ex. ett fast telefonnät eller ett kabeltelevisionsnät. Anslutningskablarna innehåller de ledare och/eller optiska fibrer som behövs för anslutningen till de allmänna kommunikationsnät som installeras i fastigheten. 1.4.11 Husfördelare Med husfördelare avses det utrustningsutrymme i en fastighet där det allmänna kommunikationsnätet ansluts till inomhusnät. En husfördelare innehåller bl.a. anslutningspaneler, fastighetens stjärnpunkt samt den utrustning som krävs för anslutning och användning av inomhusnätet. Om det finns underfördelare, dvs. sekundära husfördelare, i en fastighet används ibland benämningen primär husfördelare för den faktiska husfördelaren. Fysiskt kan en husfördelare vara ett rum, förvaringsutrymme, skåp eller annat motsvarande utrymme om detta uppfyller de krav som ställs på husfördelare i denna föreskrift. I enfamiljshus, när huset inte delar kablingen, dvs. ett inomhusnät, med flera andra enfamiljshus, är husfördelaren och hemfördelaren (se kapitel 1.4.13) oftast i praktiken samma enhet eftersom teleföretagets anslutningskabel och hemkablingen möts i detta utrymme. 1.4.12 Underfördelare, dvs. sekundär husfördelare Med underfördelare, dvs. sekundär husfördelare, avses i denna föreskrift ett utrustningsutrymme för inomhusnätet som är beläget kablingstopologiskt mellan husfördelaren och hemfördelaren eller våningsfördelaren och via vilken stamkablingarna är dragna och i vilken kablingarna kopplas ihop. Partvinnad kabling i generella kabelnät avslutas t.ex. i kopplingspaneler i underfördelar och optiska kablingar kan svetsas. Underfördelare behövs inte och finns inte heller i alla inomhusnät. Radhusfastigheter t.ex. saknar i allmänhet underfördelare. I höghus krävs däremot ofta underfördelare för att prestandakraven för partvinnad kabling i det generella kabelsystemet ska kunna uppfyllas (i praktiken på grund av kabellängderna). En underfördelare innehåller alla anslutningspaneler och all utrustning som behövs. Fysiskt kan en underfördelare vara ett rum, förvaringsutrymme, skåp eller annat motsvarande utrymme om detta uppfyller de krav som ställs på husfördelare i denna föreskrift. Inkapslade uttag och andra småskaliga kopplingsställen längs stamkablingen anses t.ex. inte vara underfördelare., FI-00181

MPS 65 21 1.4.13 Hemfördelare Med hemfördelare avses ett utrymme i en bostadslägenhet (förvaringsutrymme, kapsling, dosa eller annat utrymme) där hemkablingen ansluts till stamkablingen. Stamkablingen avslutas i hemfördelaren och där placeras den lägenhetsspecifika kopplingspunkten, stjärnpunkten och den utrustning och övriga konstruktioner som behövs för att ansluta och använda inomhusnätet. I enfamiljshus, när huset inte delar ett inomhusnät med andra fastigheter, är hemfördelaren och husfördelaren (se kapitel 1.4.11) oftast i praktiken samma enhet eftersom teleföretagets anslutningskabel och bostadskablingen möts i detta utrymme. I dessa fall innehåller inte heller inomhusnätet någon stamkabling och de krav som ställs på en husfördelare tillämpas på fördelaren (se kapitel 21). 1.4.14 Våningsfördelare Med våningsfördelare avses ett utrymme (rum, förrådsutrymme, kapsling, dosa eller motsvarande utrymme) i en kontorslokal, lokalfastighet eller offentlig byggnad där spridningskablingen (se kapitel 1.4.9) ansluts till stamkablingen (se kapitel 1.4.7). I våningsfördelaren avslutas stamkablingen och där placeras den utrustning och de konstruktioner som behövs för att använda inomhusnätet, t.ex. anslutningspaneler och stjärnpunkt. 1.4.15 Kopplingsställe 1.4.16 Stjärnpunkt Med kopplingsställe avses en strukturhelhet i ett generellt kabelnät där kablarnas ledare eller optiska fibrer som är avslutade i en plint eller kopplingspanel kan kopplas ihop med de övriga ledarna eller de övriga optiska fibrerna. Vilken fördelare som helst är t.ex. även ett kopplingsställe om den innehåller strukturella kopplingar som ingår i ett generellt kabelnät. Alla kopplingsställen, t.ex. ett inkapslat uttag längs en stamkabling, är dock inte fördelare. Med stjärnpunkt avses en punkt i ett centralantennät där nätet fördelas eller förgrenar sig till flera lägenheter eller till flera antennuttag i en lägenhet. Ett centralantennät som utförs enligt denna föreskrift innehåller normalt en eller två stjärnpunkter i fastigheten och stjärnpunkter i lägenheterna. En stjärnpunkt i en lägenhet är ett ställe till vilket antennuttagen i lägenheten har kablats med varsin egen kabel och där lägenheten ansluts till stamkablingen. Stjärnpunkten i en bostadslägenhet finns alltså i hemfördelaren. En fastighets stjärnpunkt är ett ställe där de lägenhetsspecifika stamkablingarna ansluts till teleföretagets nät. Stjärnpunkten i en fastighet placeras i allmänhet i husfördelaren och den består av aktiva och passiva komponenter, elanslutning samt jordnings- och potentialutjämningsskenor., FI-00181

MPS 65 22 1.4.17 Förnyelse 1.4.18 Renovering Med förnyelse avses i denna föreskrift byggandet av ett helt nytt inomhusnät (t.ex. ett nytt centralantennät och/eller generellt kabelnät) parallellt med eller som ersättning för ett befintligt inomhusnät. Byggande parallellt med innebär att det tidigare inomhusnätet behålls funktionellt i drift. Byggande som ersättning för innebär att det tidigare inomhusnätet inte längre hålls i drift. Förnyelse av ett inomhusnät är t.ex. att ersätta ett befintligt kaskadnät i en fastighet med ett helt nytt stjärnformigt centralantennät som uppfyller kraven i denna föreskrift. Förnyelse av ett inomhusnät är även byggandet av ett nytt generellt kabelnät parallellt med ett befintligt inomhustelefonnät eller i stället för ett sådant nät (inomhustelefonnätet tas ur bruk). Med renovering avses i denna föreskrift en förbättring av kvaliteten hos det befintliga inomhusnätet eller en del av nätet. En renovering utförs i praktiken genom att byta komponenter i nätet till prestandamässigt bättre komponenter eller genom att modernisera nätets uppbyggnad. Centralantennät och -system renoveras t.ex. så att ett befintligt kaskadnät ändras till ett nät som fungerar inom frekvensbandet 5-1000 MHz. I normala fall renoveras inte gamla inomhustelefonnät. 1.4.19 Teleentreprenör Med teleentreprenör avses i denna föreskrift en fysisk eller juridisk person som bygger eller underhåller ett inomhusnät. För en teleentreprenör som är specialiserad på centralantennät eller mottagning av markbundna tv-sändningar i enfamiljshus används i allmänhet även benämningen antennentreprenör. Teleentreprenad var tidigare en verksamhet som krävde auktorisation och därefter en anmälningspliktig verksamhet tills anmälningsplikten upphörde 1.1.2008 (se kapitel 37.4). Teleentreprenör är definierad i denna föreskrift eftersom definitionen togs bort i kommunikationsmarknadslagen [1], som föreskriften bygger på, när anmälningsplikten upphörde. Inomhusnätens planering samt byggnads- och underhållsarbeten, dvs. teleentreprenad, kräver särskild expertis. Enligt s uppfattning borde en kompetent tele- eller antennentreprenör som känner de lokala förhållandena anlitas så att arbetet blir högklassigt och professionellt utfört., FI-00181

MPS 65 23 1 kap. Uppbyggnad I detta kapitel i föreskriften anges de förpliktelser som berör inomhusnätens uppbyggnad. 2 4 Inomhusnätens uppbyggnad Tillämpning: kabling Denna paragraf innehåller allmänna bestämmelser om olika inomhusnäts uppbyggnad i alla olika fastigheter. Paragrafen innehåller principiella grundkrav på uppbyggnaden av kablingen i ett inomhusnät och på de utrustningsutrymmen i en fastighet mellan vilka kablingen, dvs. nätets fysiska struktur, upprättas. Kraven i paragrafen är motiverade för att inomhusnäten uppbyggnadsmässigt ska stödja föreskriftens syfte (se kapitel 1.2). Föreskriften kräver t.ex. att en husfördelare installeras i alla fastigheter vilket utgör stöd för att ett tydligt ställe skapas i en fastighet där anslutningen till teleföretagets allmänna nät utförs (se även kapitel 37.2). Kablingens uppbyggnad i inomhusnät i bostadsfastigheter ska i princip bilda ett stjärnnät relativt alla fördelare. Detta innebär att kablingen mellan fördelarna samt mellan fördelarna och anslutningsuttagen planeras och utförs så att de fysiskt bildar en stjärnstruktur. Preciserade krav på uppbyggnaden av generella nät i bostadsfastigheter finns i 5 i föreskriften (se kapitel 3) och krav på uppbyggnaden av centralantennät i 6 i föreskriften (se kapitel 4). I princip förutsätts att uppbyggnaden i lokalfastigheter och offentliga byggnader planeras och realiseras så att uppbyggnaden stödjer nätets användningsändamål och de kommande utbyggnads- och tillämpningsbehov som kan förutses. Detta innebär att kablingen i inomhusnäten i dessa fastigheter ska övervägas så att de i så hög grad som möjligt motsvarar behoven hos fastighetens användare. Lägg emellertid märke till att mer preciserade krav på uppbyggnaden av centralantennät i lokalfastigheter och offentliga fastigheter anges i 6 i föreskriften (se kapitel 4). Förutom vad som ovan anges bör man även observera att den strukturella helheten för inomhusnät i väsentlig grad ansluter till 25 i föreskriften (se kapitel 23) som bl.a. innehåller bestämmelser om dimensioneringen av kabelvägar. Tillämpning: fördelare, dvs. utrustningsutrymmen Husfördelare installeras i alla fastigheter (se kapitel 1.4.11). Om det enligt planeringen anses vara nödvändigt installeras ett lämpligt antal underfördelare i en fastighet (se kapitel 1.4.12). Om t.ex. en höghusfastighet består av flera olika byggnader installeras husfördelaren i den byggnad där anslutningen av teleföretagets allmänna nätverk utförs. I de övriga byggna-, FI-00181

MPS 65 24 Rekommendationer derna installeras byggnadsspecifika underfördelare. Kraven på inomhusnätens prestanda i kapitel 3 i föreskriften påverkar nödvändigheten, antalet och placeringen av underfördelare. I ett generellt kabelnät begränsas kabellängderna nämligen av kraven på de partvinnade kablingarnas prestanda t.ex. i de ovan nämnda höghusen och då uppstår det behov av underfördelare. Ett tillräckligt antal våningsfördelare planeras och installeras i lokalfastigheter, kontorslokaler och offentliga fastigheter (se kapitel 1.4.14). I praktiken påverkas antalet våningsfördelare av hur kablingen i inomhusnätet kommer att vara uppbyggt och t.ex. vilken typ av objekt fastigheten är till sin uppbyggnad. I t.ex. köpcentra behövs våningsfördelare åtminstone i varje affärslokal medan t.ex. en uppbyggnad med en våningsfördelare per våning kan räcka till i ett ämbetsverk. En lägenhetsspecifik hemfördelare installeras i alla bostadslägenheter (se kapitel 1.4.13). Lägenhetsspecifika hemfördelare installeras även i eventuella kontorslokaler i bostadsfastigheter. Bestämmelser om planeringen och genomförandet av fördelare, dvs. utrustningsutrymmena i en fastighet, finns i kapitel 6 i föreskriften (se kapitel 19, 20, 21 och 22). Såsom ovan konstaterades innehåller denna föreskrift inga uttryckliga krav på det generella kabelnätets uppbyggnad i lokalfastigheter och offentliga fastigheter. Föreskriften förutsätter att planeringen av detta görs med bl.a. beaktande av nätets användningsändamål. I t.ex. köpcentra och lokalfastigheter som används av flera företag har företagen ofta behov av att optisk fiber dras fram till företagets lokaler. I dessa fall rekommenderar att kablingen planeras och byggs så att optisk fiberförbindelse dras från husfördelaren fram till företagens lokaler och inte så att fiberförbindelsen avslutas i våningsfördelaren. 3 5 Särskilda krav för generella kabelnäts uppbyggnad i bostadsfastigheter Denna paragraf innehåller bestämmelser om generella kabelnäts uppbyggnad i en bostadsfastighet. Det bör noteras att paragrafen omfattar alla fastigheter som är avsedda för bostadsbruk, t.ex. höghus, radhus och enfamiljshus. I enfamiljshus, som inte delar ett gemensamt generellt kabelnät med flera andra enfamiljshus, är de minimikrav på bostadskabling som anges i paragrafen de krav som ska tillämpas. De särskilda kraven på generella kabelnäts uppbyggnad i bostadsfastigheter är motiverade för att alla bostadsfastigheter ska utrustas med generella kabelnät med lång livslängd och med tillräckligt mångsidiga egenskaper. I denna föreskrift är minimikravet för stamkablingen i bostadsfastigheter under alla förhållanden en parkabel och fyra optiska kablar för respektive, FI-00181

MPS 65 25 lägenhet. Minimikravet på lägenhetsspecifik stamkabling i den tidigare föreskriften 25 var en partvinnad kabel och kabelrör som ger möjlighet att installera optisk fiber i efterhand. Om man i detta sammanhang fattade beslut om att installera fiber ställdes krav på att installera fyra optiska fibrer. Kraven på kabelrörberedskap i den tidigare föreskriften visade sig vara en lösning som inte har fungerat och därför beslöt verket att i denna föreskrift entydigt kräva installation av båda kabeltyperna. De aktuella kraven på kabelvägar och dimensioneringen av dem beskrivs i 25 i denna föreskrift (se kapitel 23). Innan utfärdade denna föreskrift kontaktades verket med önskemål om att inga krav på partvinnade kablar borde ställas i områden där teleföretagets accessnät redan är ett fibernät. Av följande skäl ville inte frångå kravet på partvinnad kabling: Minimikravet på partvinnade kablar garanterar tillgången på tjänster i områden där fiber till hemmet-abonnemang inte finns att tillgå. Enligt s synsätt är det inte en långsiktig lösning att knyta kablingen i en fastighet till ett teleföretags nuvarande lokala utbud även om en stegvis övergång till fibrer håller på att ske i de allmänna kommunikationsnäten. har erfarenheter av situationer där endast optiska fibrer har installerats i fastigheter och teleföretaget har lagt ned verksamheten eller slutat tillhandahålla en viss teknisk produkt och där de boende av tekniska skäl inte har fått någon ersättande tjänst av ett annat teleföretag. Detta har lett till ett behov att i efterhand installera nya kablingar i fastigheterna. känner även till situationer där en boende i en fastighet inte får den tjänst han önskar från det teleföretag han valt eftersom fastigheten saknar partvinnade kablar. Partvinnad kabling ger även möjlighet till mycket snabba bredbandsförbindelser även om teleföretaget endast har fiberförbindelse till fastigheten. Inom fastigheten kan partvinnad kabling utnyttjas på många andra sätt än endast till förmedling av ett teleföretags kommunikationstjänster. Tillämpning: stamkabling Stamkabling i en bostadsfastighet planeras och byggs alltid så att partvinnad kabling och optisk kabling installeras från husfördelaren via eventuella underfördelare till varje hemfördelare. Om en bostadsfastighet innehåller verksamhetslokaler vid sidan av bostadslägenheter planeras även stamkablingen till dessa på motsvarande sätt. Partvinnade kablar i stamkablingen utförs så att minst ett par fyrparig tvinnad kabel installeras för varje lägenhet mellan alla fördelare (antingen direkt mellan husfördelare och hemfördelare eller mellan husfördelare och underfördelare och underfördelare och hemfördelare). Bestämmelser om prestanda hos de permanenta länkar som bildas av partvinnade kablar mellan fördelare finns i 11 i föreskriften (se kapitel 9) och bestämmelser om, FI-00181

MPS 65 26 vilka kablar och installationstillbehör som ska användas i 26 i föreskriften (se kapitel 24). Normalt innehåller alltså stamkablingen med partvinnade kablar för en bostadslägenhet en kabel i minst kategori 6 direkt från husfördelaren till hemfördelaren i lägenheten. Prestanda för den permanenta länk som denna kabling bildar tillhör i princip klass E. Om en stor höghusfastighet avses, dvs. om avståndet från husfördelaren direkt till hemfördelaren blir så stort att de prestandakrav som krävs inte uppnås (för uppnå prestanda enligt klass E med kabel i kategori 6 får kabellängden vara högst 90 meter), är det möjligt att, beroende på om fastigheten består av en eller flera byggnader och med beaktande av prestandakraven i föreskriften (se kapitel 9), gå till väga på två alternativa sätt: antingen så att de partvinnade kablarna i den lägenhetsspecifika stamkablingen installeras i två delar eller så att man tänjer på kraven i prestandaklassen E för kablingen mellan olika byggnader. Installationen i två delar utförs på följande sätt: en minst kategori 6 kabel från husfördelaren till en underfördelare och en minst kategori 6 kabel från underfördelaren till hemfördelaren. Dessa båda kablar består båda av en egen permanent länk. Vardera länkens prestanda ska överensstämma med minst klass E. Permanenta länkar kan kopplas ihop direkt med en kopplingskabel, men då sjunker prestanda för hela förbindelsen under klass E. Alternativt kan en aktiv utrustning (t.ex. switch) installeras mellan dessa båda permanenta länkar och då kan förbindelsehastigheten från husfördelaren via den aktiva utrustningen i underfördelaren till hemfördelaren bestämmas genom att helt och hållet utnyttja en förbindelse vars prestandanivå är klass E. Vid valet av de aktiva utrustningar som fastigheten äger (jfrt med teleföretagets utrustning) ska fastighetens, dvs. inomhusnätets, ägare fästa särskild uppmärksamhet vid inomhusnätets informationssäkerhet som avses i 18 i föreskriften (se kapitel 16). Den ovan beskrivna lösningen är den mest lönsamma och bör utgöra en utgångspunkt eftersom uppbyggnaden ger möjlighet till högre överföringshastigheter även om de inte tas i bruk omedelbart. I radhus-, parhus- och småhusfastigheter finns det emellertid situationer då två sådana kablingar av lämpliga dimensioner inte kan installeras eftersom fastigheterna saknar underfördelare, dvs. stamkablingens längd mellan husfördelaren och hemfördelaren blir större än 90 meter. Då tillåts, enligt 11 i föreskriften (se kapitel 9), en avvikelse från prestanda enligt klass E. I dessa fall installeras emellertid en partvinnad kabel som tillhör minst kategori 6 från husfördelaren till varje lägenhet med så kort kabelväg som möjligt. Inne i höghus tilllåts inte tillämpning av prestandaavvikelser från föreskriften enligt 11 utan inne i höghus installeras alltid permanenta länkar som uppfyller prestandaklass E. Optiska kablar i stamkablingen utförs så att minst fyra optiska fibrer installeras från husfördelaren, vid behov via eventuella underfördelare, till alla hemfördelare. Bestämmelser om prestanda hos de permanenta länkar som bildas av optiska kablingar finns i 11 i föreskriften (se kapitel 9) och be-, FI-00181

MPS 65 27 stämmelser om vilka kablar och installationstillbehör som ska användas i 26 i föreskriften (se kapitel 24). Om avståndet mellan husfördelaren och en underfördelare är över 90 meter ska alltid sex optiska fibrer som avslutas i båda fördelarna installeras mellan dessa. Med dessa tilläggsfibrer säkras ett utbud av tjänster som är snabbare och mångsidigare. I en underfördelare kan t.ex. överföringsmediet ändras från optisk fiber till partvinnad kabel och på detta sätt ge möjlighet till snabbare förbindelse till lägenheterna. Lägg även märke till att om hus- och underfördelarna är placerade i olika byggnader i dessa fall och fastigheten vid sidan av det generella kabelnätet även är försedd med ett centralantennät så ska totalt 12 optiska fibrer installeras mellan fördelarna (se kapitel 4). Tillämpning: hemkabling Rekommendationer Vid nybyggnad planeras och byggs hemkablingen (se kapitel 1.4.8) så att minst ett datauttag med två jack installeras i varje bostadsrum (se kapitel 37.1). Från datauttagen dras två partvinnade kablar till hemfördelaren i lägenheten. När ett inomhusnät förnyas (se kapitel 1.4.17) eller renoveras (se kapitel 1.4.18) installeras ett datauttag med två jack i åtminstone ett bostadsrum i varje lägenhet (se kapitel 37.1). Från datauttaget dras två partvinnade kablar till hemfördelaren i lägenheten. Vid renovering tillämpas detta naturligtvis endast då en befintlig hemkabling renoveras. Bestämmelser om prestanda hos de permanenta länkar som bildas av partvinnade kablingar finns i 11 i föreskriften (se kapitel 9) och bestämmelser om vilka kablar och installationstillbehör som ska användas i 26 i föreskriften (se kapitel 24). rekommenderar för fastigheter att: minst ett datauttag med dubbla jack installeras i varje tekniskt utrymme och i andra utrymmen där det anses finnas behov av datauttag och två partvinnade kablar i stjärnstruktur dras från respektive datauttag till husfördelaren ett datauttag med ett jack installeras i skyddsrummet och två partvinnade kablar i stjärnstruktur dras från datauttaget till husfördelaren Lägg märke till att kommunikationsutrustning i skyddsrum regleras i inrikesministeriets förordning 506/2011 [8]. rekommenderar att man vid planeringen av generella kabelnät i lokalfastigheter följer anvisningarna i kortet ST 681.10 [7]., FI-00181

MPS 65 28 4 6 Särskilda krav för centralantennätets uppbyggnad Detta kapitel i föreskriften innehåller bestämmelser om ett centralantennäts uppbyggnad. Paragrafen gäller centralantennät (se kapitel 1.4.3) oberoende av fastighetstyp, dvs. kraven gäller för såväl bostads- och lokalfastigheter som offentliga fastigheter. Kraven i paragrafen berör inte sådana småhus med en bostadslägenhet som inte delar ett nät som är gemensamt för flera byggnader eftersom dessa fastigheter saknar ett sådant centralantennät som avses i föreskriften. Föreskriften förutsätter att centralantennätet byggs i stjärnstruktur vilket är en garanti för att tjänster av hög kvalitet tillhandahålls lägenheterna. Föreskriften innehåller mildare krav vid renovering av ett centralantennät (se kapitel 1.4.18): i detta fall behöver inte nätet ändras till stjärnnät i relation till husfördelaren eller hem-/våningsfördelarna om nätets prestanda uppfyller kraven i 12 i föreskriften (se kapitel 10), dvs. ger t.ex. möjlighet till tillräckliga signalnivåer i antennuttagen. Föreskriften tillåter alltså i praktiken att våningskaskadnät byggs av de nät som renoveras om man bara observerar att t.ex. tv-tjänster kan förmedlas relevant till alla lägenheter. Tillämpning: stamkabling Stamkablingen i ett centralantennät utförs i bostadsfastigheter, lokalfastigheter och offentliga fastigheter så att koaxialkablar dras mellan husfördelaren och varje hemfördelare respektive våningsfördelare. I t.ex. en bostadsfastighet planeras och installeras en egen koaxialkabel från husfördelaren via eventuella underfördelare till varje bostadslägenhet. Om en fastighet består av flera byggnader kan kablingen mellan byggnaderna, dvs. mellan husfördelaren och en underfördelare i en annan byggnad, utföras med optisk fiber. Då ska minst sex optiska fibrer installeras mellan fördelarna. Om det finns ett generellt kabelnät vid sidan av centralantennätet i en sådan bostadsfastighet ska totalt 12 optiska fibrer installeras mellan fördelarna (se kapitel 3). När ett befintligt centralantennät renoveras är det inte nödvändigt att ändra stamkablingen enligt vad som anges ovan om prestanda hos det nät som renoveras uppfyller kraven i 12 (se kapitel 10). Egenskaperna för de koaxialkablar, optiska fibrer och installationstillbehör för dem som ska användas fastställs i 26 (se kapitel 24). Bestämmelser om övriga komponenter i centralantennätet finns i 27 (se kapitel 25). Tillämpning: hemkabling Vid nybyggnad utförs den interna kablingen i bostadslägenheter i bostadsfastigheter, dvs. hemkabling, så att åtminstone ett antennuttag installeras i varje bostadsrum (se kapitel 37.1) och så att varje antennuttag kablas med egen koaxialkabel till hemfördelaren i lägenheten. Hemkablingen bildar alltså ett stjärnnät relativt hemfördelaren., FI-00181

MPS 65 29 Vid förnyelse- och renoveringsarbeten installeras ett antennuttag i minst ett bostadsrum och uttaget kablas med egen koaxialkabel till hemfördelaren. Om flera nya antennuttag installeras när ett nät förnyas eller renoveras ska naturligtvis dessa kablas med egna koaxialkablar i form av ett stjärnnät till hemfördelaren. Vid renovering tillämpas detta uttryckligen då en befintlig hemkabling renoveras, dvs. då befintliga installationer renoveras, och då är det inte nödvändigt att ändra den interna kablingen i lägenheten till ett fullständigt stjärnnät om t.ex. signalnivåerna i antennuttagen uppfyller de krav på prestanda som anges i 12 i föreskriften (se kapitel 10). Egenskaperna för de koaxialkablar och installationstillbehören för dem som ska användas fastställs i 26 (se kapitel 24). Bestämmelser om övriga komponenter i centralantennätet, t.ex. antennuttag, finns i 27 (se kapitel 25). Tillämpning: spridningskabling Rekommendationer Spridningskabling i lokalfastigheter och offentliga fastigheter (se kapitel 1.4.9) utförs med beaktande av nätets användningsändamål och de utbyggnadsbehov som kan förutses. När spridningskabling planeras överväger man nätets användningsändamål och utifrån detta avgörs t.ex. antalet antennuttag som installeras och var de placeras. Stjärnformig uppbyggnad av spridningskablingen är oftast motiverad men föreskriften tillåter även avvikelser från detta. Bestämmelser om de material som ska användas för spridningskabling finns i kapitel 7 i föreskriften (se kapitel 23, 24 och 25). rekommenderar att man vid planeringen av ett centralantennät följer anvisningarna i kortet ST 621.10 [9]. rekommenderar för fastigheter att: minst ett antennuttag installeras i varje tekniskt utrymme och i andra utrymmen där det anses finnas behov av antennuttag och en egen koaxialkabel i stjärnstruktur dras från respektive uttag till husfördelaren ett antennuttag installeras i skyddsrummet och en koaxialkabel i stjärnstruktur dras från uttaget till husfördelaren., FI-00181

MPS 65 30 2 kap. Marksänd tv-mottagning Rekommendationer Detta kapitel av föreskriften innehåller bestämmelser om minimikraven för att ordna mottagning av markbundna tv-sändningar i en fastighet. Kraven i detta kapitel i föreskriften tillämpas på alla fastigheter, såväl på fastigheter som är avsedda för permanent boende (t.ex. enfamiljshus, höghus, och radhus) som på lokalfastigheter och offentliga fastigheter i vilka tv-sändningar mottas från det markbundna digitala masskommunikationsnätet, dvs. det marksända tv-nätet. I anslutning till kraven i detta kapitel är det viktigt att beakta de övriga kraven i föreskriften, t.ex. beträffande de kablar som ska användas (se kapitel 24) och beträffande jordning av antennmast (se kapitel 14). rekommenderar att kortet ST 621.03 utnyttjas vid planeringen och installationen av antennsystem i enfamiljshus [10]. 5 7 Mottagningsantenner Denna paragraf innehåller bestämmelser om mottagningsantenner för tvsändningar; antennernas egenskaper och användning. Kraven är motiverade för att tv-mottagningen ska bli så högklassig och störningsfri som möjligt. Föreskriften förutsätter att separata antenner används för mottagning av sändningar på olika frekvensband (VHFIII och UHF). Under de senaste åren har frekvenser som var avsedda för tv-sändningar överförts till mobil kommunikation. Den senast genomförda ändringen är överföringen av frekvensbandet 800 MHz. För att skydda mot de störningar som användningen av detta frekvensband för mobil kommunikation kan orsaka tvmottagningen förutsätts i denna föreskrift att en UHF-antenns övre gräns för frekvensbandet är 790 MHz och inte högre. Eftersom det kan förutses att även fler frekvenser som tidigare var avsedda för tv-sändning i framtiden kommer att överföras till mobil kommunikation kommer även i framtiden att bedöma behovet av att ändra de krav som angetts för mottagningsantennerna för tv-sändningar. Vid den tidpunkt denna promemoria publicerades var det känt att de ändringar i användningen av frekvensbandet 700 MHz som beskrivs ovan planeras. Mottagningsantennens placering och riktning (mätningar) är arbeten som kräver särskild yrkeskunskap. Redan av arbetarskyddsskäl, t.ex. risk för fall, bör man även för enfamiljshus anlita en kompetent tele- eller antennentreprenör som känner de lokala förhållandena (se kapitel 1.4.19)., FI-00181

MPS 65 31 Tillämpning För mottagning av sändningar på olika frekvensband (VHFIII och UHF) används separata antenner. VHFIII-bandet är 174 230 MHz och UHF-bandet 470 790 MHz. Med andra ord så ska en VHFIII-antenn täcka kanal 5 12 i VHF-bandet och en UHF-antenn kanal 21 60 i UHF-bandet. En UHF-antenns minimiförstärkning ska vara 12 db och en VHFIII-antenns minimiförstärkning 9 db. Större förstärkning kan behövas när detta krävs på grund av mottagningsförhållandena. Det är inte tillåtet att använda antenner som är försedda med integrerad förstärkare. Antennerna ska placeras på fri plats minst fem (5) meter ovanför markytan. Det kan vara nödvändigt att placera antennerna på högre nivå om mottagningsförhållandena kräver detta. Såsom ovan nämnts påverkar de lokala mottagningsförhållandena antennens förstärkning och installationshöjd. Lägg märke till att man vid planeringen av täckningsområdet för nät inom UHF-bandet antar att tittaren vid behov använder en mottagningsantenn med en förstärkning på 17 db och att tittaren vid behov placerar mottagningsantennen både för UHF- och VHF-bandet på 10 meters höjd ovanför markytan. Med andra ord så är det ofta nödvändigt att placera en mottagningsantenn på högre nivå än fem (5) meter ovanför markytan särskilt i utkanten av täckningsområdet för nätens sändare. Det kan finnas behov av större förstärkning än 12 db särskilt vid antenner för UHF-bandet. Närmare information om täckningsområdet för olika sändningsnät lämnas av respektive nätoperatör. Båda antennerna ska riktas separat för sig mot den sändare som ger bäst signal. För att rikta antennen måste man alltså ta reda på var de sändare i de olika tv-näten är belägna som är närmast installationsobjektet. VHFIIIoch UHF-sändarna finns på olika platser och därför måste mottagningsantennerna riktas åt olika håll. Den bästa signalen vid riktningen innebär att antennsignalens kvalitet vid mottagningen är bättre i denna riktning än en signal mottagen i någon annan riktning. Kvaliteten på antennsignalen bedöms enligt fältstyrkenivån, bruset och modulationsfelkvoten. Observera att föreskriften förutsätter uttryckligen att antennen riktas mot den sändare som ger den bästa signalen. Tv-nät i UHF-bandet är försedda med slavsändare vars utbud av tv-kanaler inte alltid helt överensstämmer med huvudsändaren i området. I syfte att ordna så störningsfri mottagning som möjligt bör mottagningsantennen även i en sådan situation riktas mot slavsändaren om denna ger den bästa signalen., FI-00181

MPS 65 32 6 8 Antennmast Tillämpning Denna paragraf i föreskriften innehåller de krav som ställs på konstruktionen, placeringen och t.ex. infästningen av en antennmast i syfte att garantera tillförlitliga mastkonstruktioner. Valet av plats för en antennmast (mätningar) samt byggnads- och underhållsarbeten är arbeten som kräver särskild yrkeskunskap. Redan av arbetarskyddsskäl, t.ex. risk för fall, bör man även för småhus anlita en kompetent tele- eller antennentreprenör som känner de lokala förhållandena (se kapitel 1.4.19). Dessutom är det viktigt att observera att kraven i paragrafen även berör de krav på dokumentation som ingår i kapitel 10 i föreskriften (se kapitel 31, 32, 33 och 34) eftersom t.ex. förslaget på placering av antennmast ska ingå i planeringsdokumenten. Slutdokumentationen ska innehålla beräkningar av antennmastens hållfasthet. Bestämmelser om jordning av en antennmast ingår i 16 (se kapitel 14). Antennmastens plats väljs genom mätning, dvs. ett mätinstrument används för att undersöka den bästa platsen för antennmasten så att goda och användbara tv-sändningar kan mottas. När mastens plats mäts får man i praktiken samtidigt en uppfattning om vilka egenskaper antennen behöver ha (se kapitel 5). Monteringsplatsens lämplighet undersöks t.ex. enligt mottagningens spänningsnivåer. Som mast- och stödrör används runda rör (formfaktor 1,2) som är tillräckligt hållbara. I praktiken används sömlösa stålrör (ST52). Mastkonstruktionen monteras vertikalt. Masten ska fixeras tillförlitligt så att den tål det vindtryck som den utsätts för. Mastkonstruktionen ska skyddas mot vatten genom att täta den för att undvika fukt- och mögelskador på konstruktionen. I praktiken ska konstruktörens anvisningar följas när masten tätas. Stödröret fixeras tillförlitligt i takets bärande konstruktioner. Det är även möjligt att fästa röret i gjuten betong, betongvägg eller tegelvägg. Längden på stödrörets fixerade del ska vara minst en sjättedel av hela mastens fria längd men dock minst 60 cm. Mastfästena placeras så att de vid behov enkelt kan inspekteras och dras åt eftersom tryckkraften i fästena kan minska. Mottagningsantennerna ska monteras och hanteras enligt tillverkarens monteringsanvisningar. Med hänsyn till mastens belastning är det fördelaktigt att montera små antenner högst upp. Det minsta avståndet mellan antenner är 80 cm och olika antennelement får inte komma i beröring med varandra., FI-00181

MPS 65 33 7 9 Förstärkare och frekvensband Tillämpning Denna paragraf innehåller bestämmelser om förstärkares egenskaper och användning. Kraven är motiverade för att signaler som mottas från olika tv-nät och t.ex. har olika signalstyrka ska kunna behandlas korrekt vid mottagningen. Om förstärkare som är kopplade till mottagningsantenner används ska förstärkningen kunna justeras enligt det frekvensband som används. Detta innebär att de förstärkare som används ska ha separat reglering för VHF- och UHF-banden. Bredbandiga förstärkare som täcker flera frekvensband får inte användas så att de är direkt kopplade till en kabel som kommer från antennen. Sådana förstärkare är inte avsedda för direkt koppling till en antenn. Genom att förbjuda koppling av bredbandiga antennförstärkare till antennen minskas risken för att andra radiosystem, t.ex. 800MHz och kommande 700 MHz mobilnät, stör mottagningssystemet. Integrerade förstärkare i utomhusantenner får inte heller användas eftersom de är bredbandiga. Vid behov är det möjligt att använda en separat mastförstärkare som är försedd med frekvensbandsspecifika ingångar och regleringar. Detta betyder att en förstärkare med frekvensbandsspecifik reglering kan användas om signalnivån till huvudförstärkaren är för låg, dvs. om signal-brusförhållandet inte är tillräckligt för mottagning. I sådana centralantennsystem där tv-sändningarna mottas via det marbundna tv-nätet används förstärkare som är utrustade med kanalspecifika ingångar och justeringar. Detta innebär en förstärkare med möjlighet att reglera signalnivåerna per frekvenskanal. Den övre gränsfrekvensen vid mottagning av tv-sändningar med centralantenn är 790 MHz. Kravet på övre frekvensgräns har ställts för att LTE800 sändare inte ska orsaka störning i centralantennsystemet för tvsändningar. För att uppfylla kravet är det möjligt att ansluta ett lågpassfilter före antennförstärkaren eller att använda tv-mottagningsantenner med inbyggt LTE800-filter. Frekvensfunktionen i de förstärkare som används ska uppfylla selektivitetskraven i standarden SFS-EN 50083-2 [11]., FI-00181

MPS 65 34 3 kap. Prestanda och systemvärden Detta kapitel i föreskriften innehåller bestämmelser om inomhusnätens prestanda och systemvärden. 8 10 Inomhusnätens prestanda och systemvärden Tillämpning Denna paragraf i föreskriften innehåller allmänna bestämmelser om alla inomhusnäts prestanda och systemvärden. Prestanda för ett generellt kabelnät behandlas närmare i 11 i föreskriften (se kapitel 9) och systemvärden för ett centralantennät och -system i 12 i föreskriften (se kapitel 10). Föreskriften förutsätter att alla prestanda och systemvärden för alla inomhusnät planeras innan respektive nät installeras. Detta är motiverat för att arbetena med inomhusnät ska bli systematiska med beaktande av kvaliteten i hela processen ända från början. Observera gärna att dokumentationen av planeringen av ett inomhusnäts prestanda och systemvärden fastställs i 33 i föreskriften (se kapitel 31). Planeringen av prestanda och systemvärden innan ett nät installeras avser i praktiken ett övervägande på förhand av det nät som ska byggas och dess användningsändamål samt fastställandet av prestandamålen och de viktigaste systemegenskaperna för detta nät utifrån dessa överväganden. Dessa planerade värden dokumenteras på det sätt som anges i föreskriften och planerna tillämpas exempelvis: vid valet av material och komponenter så att sådana nätkomponenter väljs som ger möjlighet att uppnå planerade prestandanivå när installationsarbetena utförs vilket innebär att installationsmetoder väljs och installationsarbeten utförs t.ex. så att kabelvägarnas prestanda når den nivå som planerades vid mätningen av det färdiga nätet så att man säkerställer att nätet har den prestationsförmåga som planerades. 9 11 Prestanda hos generella kabelnät Denna paragraf i föreskriften innehåller bestämmelser om minimiprestanda för ett generellt kabelnät. Kraven är motiverade för att ett generellt kabelnät ska motsvara moderna krav, vara tekniskt högklassigt och användningsmässigt flexibelt samt få lång livslängd. Tillämpning: partvinnad kabling I alla fastigheter ska prestanda hos permanenta länkar för partvinnad kabling överensstämma med minst klass E i standarden SFS-EN 50173-1 [2]. Klass E är en prestandaklass för partvinnad kabel och den är fastställd upp till frekvensen 250 MHz., FI-00181

MPS 65 35 För en permanent länk i klass E gäller att: kablar och installationstillbehör i kategori 6 används vid installationen (se kapitel 8.2), sammansättningar och installationslängder enligt standardserien SFS-50173 [2] - [6] tillämpas vid kablingen, installationen utförs enligt krav och anvisningar, god installationspraxis och standardserien SFS-EN 50174 [12] - [14] (se kapitel 9.2) och att miljöklassificeringen beaktas vid valet av komponenter och i installationsmetoderna. Det bör noteras att kravet i föreskriften är ett minimikrav vilket innebär att det även är tillåtet att tillämpa prestanda enligt klassen E A, som allmänt används till exempel i lokalfastigheter. I bostadsfastigheter är det endast möjligt att avvika från prestanda i klassen E i två fall: 1) När avståndet mellan byggnaderna i fastigheter som består av två eller flera byggnader är sådant att kablingen mellan husfördelaren och de byggnadsspecifika underfördelarna inte kan installeras så att längden på de permanenta länkarna understiger 90 meter. Med andra ord så ska varje byggnad förses med underfördelare, men kablingen mellan byggnaderna från husfördelaren till underfördelarna får utföras i form av över 90 meter långa installationer. Vanligtvis avser undantaget fastigheter som består av flera höghus. Lägg märke till att föreskriften inte ger möjlighet att avvika från kabellängder enligt klass E inom ett höghus. 2) Radhus, parhus eller enfamiljshus där genomförandet av stamkablingen direkt från husfördelaren till hemfördelarna medför en permanent länk som överstiger 90 meter. Med andra ord i fastigheter som t.ex. består av flera radhus är det inte nödvändigt att installera en egen underfördelare i alla byggnader, utan stamkablingen kan dras direkt från husfördelaren till lägenheterna även om installationslängden överstiger 90 meter. Prestanda för de permanenta länkar som beskrivs ovan ska dock motsvara den högsta prestandaklassen som den kalkylmässiga kablingslängden tillåter enligt tabell 44 i standarden SFS-EN 50173-1. Detta innebär alltså att prestandaklassificeringen även för sådana långa permanenta länkar ska fastställas enligt standarderna för generella kabelnät utifrån kablingens längd. Som prestandaklass fastställs den högsta klass som kablingslängden ger möjlighet till. Den fastställda prestandaklassificeringen dokumenteras på det sätt som anges i 33 och 35 i föreskriften (se kapitel 31 och 33). Kriterierna för godkända mätningar enligt 31 i föreskriften (se kapitel 29) definierar prestandaklassificeringen. Lägg dessutom märke till att material enligt 26 i föreskriften (se kapitel 24) i samtliga fall ska användas för kablarna och anslutningstillbehören i permanenta länkar, dvs. i praktiken material som åtminstone tillhör kategori 6., FI-00181

MPS 65 36 Tillämpning: optisk kabling Kraven på optisk kablingen avser uttryckligen bostadsfastigheter. För optisk kabling i lokalfastigheter och offentliga fastigheter tillämpas 10 i föreskriften, dvs. prestanda för den optiska kablingen planeras innan nätet byggs. Dämpningen vid definierade våglängder i länkar för optisk kabling i bostadsfastigheter får vara högst lika stor som det kalkylmässiga dämpningsvärdet för en permanent länk. Det kalkylmässiga dämpningsvärdet fastställs utifrån följande faktorer: dämpningen per längdenhet hos den fiber som används vid kablingen och kablingens längd, tillåten skarvdämpning hos de fiberskarvar som finns i kablingen (svetsskarv eller mekanisk skarv) och antalet skarvar inklusive fiberskarvar för svansar i avslutningar, samt anslutningsdämpningen i de anslutningar som finns i båda ändar av kablingen samt dämpningarna i anslutningarna till eventuella permanenta länkar. De största tillåtna dämpningarna i komponenter enligt denna föreskrift vid våglängderna 1310 nm och 1550 nm är följande: dämpningen hos en fiber (OS2): 0,4 db/km skarvdämpning hos svetsad fiberskarv: 0,1 db skarvdämpning hos mekanisk fiberskarv: 0,3 db kopplingsdämpning hos optiskt anslutningsdon: 0,3 db Nedan visas ett exempel på en dämpningsberäkning för länkar vid optisk kabling: I en höghusfastighet ingår två byggnader. Ena byggnaden innehåller husfördelaren och den andra en underfördelare. Granskningen avser optisk kabling från husfördelarens panel till hemfördelarens avslutning där den optiska kabeln är försedd med tre svetsskarvar: fibersvansskarvar i båda ändar och en svetsskarv i en underfördelare. Kablingens längd är 90 m. Den kalkylmässiga dämpningen (IL) för den permanenta länken beräknas enligt följande: IL = 0,09 0,4 db + 3 0,1 db + 2 0,3 db = 0,936 db 0,95 db (med 0,05 db:s noggrannhet) Tabell 1 visar färdigt beräknade värden för några olika sammansättningar och längder angivna med noggrannheten 0,05 db., FI-00181

MPS 65 37 Tabell 1. Värden på den kalkylmässiga dämpningen för en permanent länk vid olika sammansättningar och längder. Alla skarvar är svetsade skarvar. Längd (m) Kalkylmässig dämpning för en permanent länk (db) 2 anslutningar 2 skarvar 3 skarvar 4 skarvar 50 0,80 0,90 1,00 100 0,85 0,95 1,05 150 0,85 0,95 1,05 200 0,90 1,00 1,10 250 0,90 1,00 1,10 300 0,90 1,00 1,10 350 0,95 1,05 1,15 400 0,95 1,05 1,15 450 1,00 1,10 1,20 500 1,00 1,10 1,20 Tillämpning: användningsmiljö Kablingen ska uppfylla de överföringstekniska prestandakrav som ställs på kablingen oberoende av användningsförhållandena. En relevant MICEmiljöklass enligt SFS-EN 50173-1 [2] ska därför fastställas för de olika installationsobjektens kabling och kablingens komponenter och skydd ska väljas och utföras så att de prestationskrav som är ställda för en permanent länk uppfylls under de förhållanden som den relevanta klassen avser. Bokstäverna M, I, C och E i MICE-klassificeringen kommer från påkänningsfaktorernas engelska benämningar: Mechanical, dvs. mekanisk klassificering, Ingress, dvs. kapslingsklassificering, Climatic and Chemical, dvs. klimatklassificering och kemisk klassificering samt Electromagnetic, dvs. elektromagnetisk klassificering. Det finns tre miljöklasser (klass 1, 2 och 3) och de används så att klassen ökar när påkänningsgraden ökar. Kablingens miljöklassificering, dvs. MICE-klass, ska alltid fastställas. Detta berör alla delsystem i kablingen. MICE-klassen ska också fastställas när den är M 1 I 1 C 1 E 1, dvs. den lägsta påkänningsgraden i alla delfaktorer., FI-00181

MPS 65 38 Rekommendationer I bostads- och lokalfastigheter råder vanligtvis en miljö som motsvarar klass M 1 I 1 C 1 E 1. Om samma fastighet innehåller t.ex. industrilokaler eller lagerlokaler kan miljöklassificeringen för dessa vara strängare. Det är även möjligt att de olika delarna i en permanent länk är exponerade för olika miljöförhållanden. Parametrarna i miljöklasserna är närmare definierade i standarden SFS-EN 50173-1 [2]. I första hand beaktas MICE-klassificeringen genom att välja komponenter som behåller sina prestanda i den aktuella miljön. Om sådana material används vid installationen som inte uppfyller kraven för den miljöklass som är fastställd för objektet ska sådana skyddstekniker och konstruktioner användas i installationsmiljön som ger upphov till de förhållanden som motsvarar komponentens MICE-klass (se bl.a. kapitel 23). När renoveringen av ett befintligt inomhustelefonnät eller inomhusnät övervägs rekommenderar att en konditionsundersökning utförs och att resultaten dokumenteras innan renoveringsarbetena planeras och utförs. rekommenderar att korten ST 98.11 [15] och 98.12 [16] tillämpas vid konditionsundersökningen av ett inomhustelefonnät i en bostadsfastighet. 10 12 Systemvärden för centralantennät och -system Denna paragraf i föreskriften innehåller bestämmelser om centralantennäts och -systems minimiprestanda och systemvärden. Kraven är motiverade för att ett centralantennät och -system ska motsvara sitt användningsändamål, vara tekniskt högklassigt och flexibelt samt få lång livslängd. Tillämpning: minimifrekvensband Ett centralantennät och -system ska planeras och utföras så att det möjliggör distribution av tjänster till alla antennuttag eller andra anslutningsuttag åtminstone inom frekvensområdet 5-1000 MHz. Detta innebär att nätets uppbyggnad (observera även kapitel 4)planeras och utförs med beaktande av frekvensbandet. Komponenterna i nätet ska även väljas så att distributionen garanterat fungerar inom hela minimifrekvensbandet. Lägg märke till att föreskriften inte förbjuder användningen av ett bredare frekvensband (t.ex. övre gränsfrekvens 2150 MHz vid satellitmottagning). Tillämpning: systemvärden i antennuttag Ett centralantennät och -system ska planeras, byggas och underhållas så att dess systemvärden uppmätta i alla antennuttag och övriga anslutningsuttag överensstämmer med standarderna SFS-EN 60728-1 [17] och SFS- EN 60728-10 [18]., FI-00181

MPS 65 39 Rekommendationer I tilläggsdelarna SFS-EN 60728-1-1 [19] och SFS-EN 60728-1-2 [20] till standarden SFS-EN 60728-1 behandlas särskilt egenskaperna hos hemkabling (det interna nätet i en lägenhet). Kraven i föreskriften innebär i praktiken t.ex. följande: I Finland ska signalnivåerna i antennuttag vara följande oberoende av mottagningsmetod och frekvens: marksänd tv-mottagning (DVB-T): 45-74 dbµv mottagning av kabeltelevision (DVB-C) 64 QAM: 47-67 dbµv mottagning av kabeltelevision (DVB-C) 128 QAM: 50-70 dbµv mottagning av kabeltelevision (DVB-C) 256 QAM: 54-74 dbµv radiomottagning (ULA) 50-70 dbµv Nivådifferensen mellan invidliggande kanaler får vara högst 3 db. Isolationen mellan två lägenheter ska vara minst 42 db. När detta dokument publicerades var systemvärdena för DVB-T2- mottagning på förslagsstadiet till en standard. Som maximivärde på signalnivån har 74 db föreslagits medan minimivärdet är beroende av den modulering som används. När renoveringen av ett befintligt centralantennät och -system övervägs rekommenderar att en konditionsundersökning utförs och att resultaten dokumenteras innan renoveringsarbetena planeras och utförs. rekommenderar att konditionsundersökningen av centralantennätet utförs enligt kortet ST 98.10 [21]. 4 kap. Elektroniskt och elektromagnetiskt skydd Detta kapitel av föreskriften innehåller bestämmelser om elektroniskt och elektromagnetiskt skydd av inomhusnät, nätens strukturer och bl.a. utrustningsutrymmen, dvs. t.ex. jordning och potentialutjämning, överspänningsskydd samt utstrålning och störningsimmunitet. Störningsimmunitet behövs för att tåla de störningar som t.ex. termostatkopplare, statisk elektricitet eller mobil kommunikation orsakar. Utstrålning ska begränsas för att t.ex. säkerställa ett störningsfritt tv-tittande. Syftet med jordning är att skydda människor och nätet mot farliga spänningar som orsakas av atmosfäriska överspänningar, elektroniska störningar och felsituationer., FI-00181

MPS 65 40 11 13 Skydd av inomhusnät Tillämpning Denna paragraf i föreskriften innehåller allmänna bestämmelser om alla inomhusnäts elektroniska och elektromagnetiska skydd. Föreskriften förutsätter att standarderna följs. Detta är motiverat i syfte att skydda alla inomhusnät på ett relevant sätt med iakttagande av allmänna beprövade förfaranden. Kravet i paragrafen tillämpas på alla inomhusnät i alla fastigheter. Det elektroniska skyddet i inomhusnät, dvs. jordningar och kopplingen av olika skyddsledare, dvs. ledarna för skyddsjordning och potentialutjämning ska utföras enligt standarden SFS 6000-5-54 [22] om inte annat föranleds av andra paragrafer i kapitlet i denna föreskrift. Utgångspunkten för genomförandet av jordningen och potentialutjämningen är att ingen spänning får uppstå i utrustningen eller kablarna när olika delar i nätet lösgörs från varandra. Det elektromagnetiska skyddet i inomhusnät ska utföras enligt standarden SFS 6000-4-44 [23] om inte annat föranleds av andra paragrafer i kapitlet i denna föreskrift. SFS 6000-5-54 innehåller bestämmelser om jordningar och potentialutjämning och SFS 6000-4-44 EMC (Electro Magnetic Compatibility) om kompatibilitet. 12 14 Skydd av generella kabelnät Tillämpning Denna paragraf i föreskriften innehåller bestämmelser om uttryckligen ett generellt kabelnäts elektroniska och elektromagnetiska skydd. Kraven i paragrafen kompletterar de allmänna krav som anges i 13 (se kapitel 11). I paragrafen förutsätts att de lösningar för elektroniska och elektromagnetiska skydd följs som anges i standarderna för generella kabelnät vilket är motiverat eftersom föreskriften även i övrigt följer standarderna för generella kabelnät. Dessutom innehåller paragrafen bestämmelser om de anordningar för överspänningsskydd som ska installeras i ett generellt kabelnät. I föreskriften förutsätts att en skyddsanordning inte får försämra de prestanda som krävs av nätet. Detta är motiverat för att ett generellt kabelnät ska uppfylla de kvalitets- och funktionskrav som ställs på nätet oberoende av skyddsanordningar. Det elektroniska och elektromagnetiska skyddet av generella kabelnät ska utföras i enlighet med standard SFS-EN 50174 [12] - [14] och standard SFS-EN 50310 [24]. I standardserien SFS-EN 50174 behandlas bl.a. sepa-, FI-00181

MPS 65 41 rationen mellan generella kabelnät och elkabelnät, överspänningsskydd och skydd mot blixtnedslag. Omständigheter som berör potentialutjämning och jordning ingår i standarden SFS-EN 50310. Anordningar för överspänningsskydd får installeras i generella kabelnät. Tändspänningen för den skyddsanordning som installeras i en anslutningskabel, dvs. huskabel, ska vara 370 V utanför tätorter. I tätorter väljs tändspänning enligt den anläggning som ska skyddas. Lägg märke till att uppgifterna om skyddsanordningar ska dokumenteras på det sätt som anges i denna föreskrift i inomhusnätets dokumentation. 13 15 Skydd av centralantennät och -system Tillämpning Rekommendationer Denna paragraf i föreskriften innehåller bestämmelser om uttryckligen ett centralantennäts och -systems elektroniska och elektromagnetiska skydd. Kraven i paragrafen kompletterar de allmänna krav som anges i 13 (se kapitel 11). Syftet med de jordningar och potentialutjämningar som krävs är att skydda systemets enheter mot atmosfäriska överspänningar och att förhindra farliga beröringsspänningar. Det elektroniska och elektromagnetiska skyddet av ett centralantennät och -system ska utföras enligt standarderna SFS-EN 60728-11 [25], SFS-EN 50083-2 [11] och SFS-EN 50083-8 [26]. SFS-EN 60728-11 fastställer hur jordningen, potentialutjämningen och skyddet mot atmosfäriska överspänningar ska utföras. SFS-EN 50083-2 definierar anordningars elektromagnetiska kompatibilitet och SFS-EN 50083-8 den elektromagnetiska kompatibiliteten för system. rekommenderar att inga anordningar för överspänningsskydd installeras i ett centralantennät och -system som inte är anslutet till kabeltelevisionsmottagning. I ett läge då en tv-mottagare är försedd med jordad stickpropp kan nämligen en potentialdifferens uppstå mellan centralantennätets jord och elsystemets jord i lägenheten vilket orsakar störningar i tv-mottagningen. Detta problem håller gradvis på att upphöra då tv-mottagarnas elanslutningar ändras till stickproppar i klass 0. 14 16 Jordning av antennmast Denna paragraf i föreskriften innehåller bestämmelser om jordningen av en eventuell antennmast. Kravet i föreskriften bygger på standarden SFS-EN 60728-11 [25] som täckande behandlar jordningen av antennsystem, potentialutjämning och skydd mot blixtnedslag. Syftet med jordningen av antennmasten är att leda atmosfäriska överspänningar till jord och att förhindra uppkomsten av skador genom blixtnedslag., FI-00181

MPS 65 42 Tillämpning Jordningen av en antennmast utförs på det sätt som anges i standarden SFS-EN 60728-11 [25]. Antennernas metallstödkonstruktioner och satellitantenners maströr jordas med en isolerad gulgrönrandig kopparledare med en tvärsnittsarea på minst 16 mm 2 från masten till byggnadens grundjordtag. Om fastigheten är försedd med ett separat åskskyddssystem utförs jordningen till åskskyddets jordtag. Jordledaren installeras så direkt som möjligt. Lång ledningsdragning och tvära böjar ska undvikas. 15 17 Jordning av utrustningsutrymmen och potentialutjämning Tillämpning Denna paragraf i föreskriften innehåller bestämmelser om jordning av utrustningsutrymmen och potentialutjämning. Korrekt jordning av utrustningsutrymmen är viktig både för anläggningsoch för personsäkerheten. I husfördelaren installeras en potentialutjämningsskena eller -plint. Till denna kopplas potentialutjämningsledarna, dvs. de skyddsledare som används för potentialutjämning. Från denna potentialutjämningsskena eller -plint installeras en egen skydds-, dvs. potentialutjämningsledare till huvudjordningsskenan i byggnadens lågspänningssystem. Om huvudjordningsskena saknas ansluts ledaren till den jordningsledare som går till ett jordtag eller direkt till ett jordtag. Om ingen anslutning till lågspänningsnätet finns i byggnaden ska potentialutjämningsskenan eller -plinten medelst jordledare kopplas till ett jordtag som uppfyller kraven i standarden SFS 6000-5-54 [22]. Metallstativen och kapslingarna i husfördelaren och i underfördelarna samt jordklämmorna för de teleutrustningar som har placerats i fördelaren ska anslutas till potentialutjämningen. Kablarnas metallskärmar ska dessutom förbindas med potentialutjämningen i husfördelaren, dvs. i en punkt inne i byggnaden. Normalt sett förenar en plint avsedd för kablar metallskärmen via anslutningspanelen med potentialutjämningen. Det ovan beskrivna gäller även underfördelare i olika byggnader eftersom föreskriften i detta fall förutsätter att jordningen i underfördelaren utförs på samma sätt som i husfördelaren. Jordningen av kablarnas metallskärmar i en punkt inne i byggnaden (inte t.ex. i en hemfördelare vid sidan av husfördelaren) förhindrar att jordfelsströmmar uppkommer. Såsom ovan har angivits ska jordningarna i olika byggnader, om fastigheten består av flera byggnader, utföras på samma sätt som i husfördelare., FI-00181

MPS 65 43 Potentialutjämningen i underfördelare som finns i en annan fastighet ska kopplas med egen potentialutjämningsledare till huvudjordningsskena i fastigheten. 5 kap. Säkerhet Detta kapitel i föreskriften innehåller faktorer som påverkar säkerheten för inomhusnät och användningen av dessa. 16 18 Informationssäkerhet Tillämpning En ägare av ett inomhusnät, dvs. fastigheten, svarar för inomhusnätets informationssäkerhet. Därmed är det motiverat att skyddet av ett inomhusnäts struktur och de konstruktioner och utrymmen nätet kräver utförs systematiskt och med beaktande av informationssäkerhetsaspekter. I föreskriften förbjuds placering av sådana kopplingsställen och stjärnpunkter som innehåller ledare för flera olika abonnenter i privata utrymmen eller i utrymmen som endast nås genom att passera genom privata utrymmen. Syftet med kravet är att förhindra placeringen av konstruktioner ingående i ett sådant nät via vilket skyddet för andra abonnenters konfidentiella kommunikation skulle kunna kränkas i utrymmen där obehöriga skulle kunna nå konstruktionerna utan begränsning och övervakning. Önskemålet är även att trygga tillträdesrätten till kopplingsställen och stjärnpunkter så att upptäckta problem kan åtgärdas snabbt. Detta är skälet till att förbjuda placering av kopplingsställen och stjärnpunkter för flera abonnenter i sådana utrymmen som endast kan nås via privata utrymmen. Med privata utrymmen avses uttryckligen t.ex. ett utrymme som disponeras av en boende i en bostadslägenhet såsom ett hem. Föreskriften förbjuder inte placering av kopplingsställen och stjärnpunkter för flera abonnenter t.ex. i ett förrådsutrymme som ägs av ett bostadsaktiebolag även om utrymmet är bolagets privata egendom. Informationssäkerheten för ett inomhusnät planeras på förhand utifrån vilken typ av fastighet som avses, vilka anslutningar som installeras i fastigheten och vilka hot som riktas mot dessa. Lokalfastigheter utsätts vanligtvis för andra typer av hot än bostadsfastigheter. För planeringen av informationssäkerheten utförs en så kallad riskbedömning och utifrån denna planeras och realiseras de låsanordningar som behövs, konstruktionsmässiga inbrottsskydd samt nätets uppbyggnad och användning. I en bostadsfastighet är kravnivån vanligtvis rätt låg medan frågorna om informationssäkerhet i lokalfastigheter och offentliga fastigheter är betydligt mer kritiska och beaktandet av dessa kan även regleras i annan lagstiftning. Det är i regel bra att försöka planera uppbyggnaden av det generella kabelnätet i bostadsfastigheter så att användningen av nätet inte kräver manövrering av switchar eller andra aktiva utrustningar som fastig-, FI-00181

MPS 65 44 heten själv kontrollerar eftersom hanteringen av informationssäkerheten i dessa enheter kräver särskild kompetens. Kopplingsställen och stjärnpunkter med ledare som betjänar flera olika abonnenter får inte placeras i en bostadslägenhet eller kontorslokal, i ett annat motsvarande privat utrymme eller i ett utrymme som endast är tillgängligt via dessa utrymmen. En husfördelare eller underfördelare i en annan fastighet än ett enfamiljshus ska alltså inte placeras i ett privat utrymme, t.ex. i en boendes bostad i en bostadsfastighet eller i ett förråd som disponeras av denna boende. 17 19 Låsanordningar Tillämpning Rekommendationer Denna paragraf innehåller bestämmelser om de låsningsanordningar som krävs för de utrymmen ett inomhusnät behöver, dvs. för att förhindra obehörigas tillträde, skydda nätet och ge behöriga tillträde till dessa utrymmen. Kraven är motiverade för att skydda konfidentiell kommunikation och för att behöriga personer vid behov ska ha tillgång till dessa utrymmen så enkelt som möjligt. Obehörigas tillträde till utrustningsutrymmen för inomhusnät och kopplingsställen ska förhindras. Placeringen och konstruktionen av alla sådana utrymmen och ställen ska med andra ord planeras och utföras så att obehöriga inte har möjlighet att ändra och skada nätkonstruktioner. Konstruktionen, installationen och låsningen av de dörrar som leder till utrustningsutrymmen samt installationsskåp och -kapslingar ska var beständiga mot inbrottsförsök utan speciella verktyg. De husfördelare, underfördelare, våningsfördelare och andra med dörr försedda kapslingar och dosor för flera abonnenter som är panelmonterade i allmänna utrymmen och innehåller kopplingsställen eller teleutrustningar ska låsas med en individuell nyckel eller på något annat tillförlitligt sätt. Låsningen kan utföras med mekanisk eller elektronisk individuell nyckel. Låsanordningen för husfördelaren och för passagerna till husfördelaren ska vara sådan, att personalen vid de teleföretag och teleentreprenörer, som fastighetsägaren eller innehavaren har berättigat att leverera kommunikationstjänster till fastigheten, vid behov har tillgång till husfördelaren utan dröjsmål. rekommenderar att verkets rekommendation 306/2006 S [28] för ämnesområdet tillämpas på låsningen av utrustningsutrymmen i bostadsfastigheter. En uppdatering av rekommendationen pågår som bäst., FI-00181

MPS 65 45 18 20 Brandsäkerhet Denna paragraf innehåller bestämmelser om brandsäkerheten i inomhusnät. Kravet har införts i föreskriften eftersom inga bestämmelser som täcker ämnet finns på annat håll. Föreskriften innehåller brandsäkerhetskrav på kabling, kabelvägar och genomföringar så att dessa inte i väsentlig utsträckning försämrar byggnadens allmänna brandsäkerhet. Föreskriften ålägger även skyldighet att observera de speciella brandsäkerhetskrav som ställs på olika utrymmen, t.ex. utgångar. Med utgång avses en utrymningsväg i en byggnad. Utgång definieras närmare i föreskriften E1 (2011) Byggnaders brandsäkerhet, föreskrifter och anvisningar [27] i Finlands byggbestämmelsesamling på följande sätt: "Dörr som leder direkt ut från utrymningsområde eller utrymme innanför eller utanför byggnad, genom vilket en säker utrymning vid händelse av brand är möjlig till markplanet eller annan säker plats." Föreskriften anger särskilt standarderna SFS 6000-5-52 [29] och 6000-4- 42 [30] som bindande. Syftet med kravet är att säkerställa en bestämd grundnivå på brandsäkerheten och att harmonisera kraven på brandsäkerhet för de el- och teleinstallationer som utförs i en fastighet. Säkerhetsoch kemikalieverket (Tukes) har nämligen fastställt i anvisningen S10-12 [31] bl.a. att dessa standarder utgör en del av de väsentliga säkerhetskraven på elkablar och installationen av dessa. Det finns skäl att undersöka om det eventuellt finns andra myndighetskrav vid sidan av denna föreskrift och följa dem vid planeringen och installationen av inomhusnät. Detta ämne har behandlats mer omfattande i punkten "tillämpning: övriga myndighetskrav". Förutom de standarder som anges i paragrafen finns ett antal andra, till exempel brandsäkerhetsstandarder och -anvisningar som ska tillämpas för vissa specialförhållanden och som man helst bör ta del av och följa. Kablarna i säkerhetssystem bör till exempel även fungera under en brand. På kablar som installeras vid utgångar ställs egna specialkrav och byggnadens användningsändamål kan påverka kraven. Strängare krav är motiverade för exempelvis vårdinrättningar. Dessa specialkrav för medicinska utrymmen beskrivs i standarden SFS 6000-7-710 i punkt 710.52. Dessutom håller CEN/CENELEC med EU-kommissionens mandat M/443 som grund på att utarbeta brandsäkerhetskrav för kablar som ska leda till CEmärkning enligt byggproduktförordningen (Construction Products Regulation, CPR) [32]. Vid sidan av de giltiga standarderna för brandsäkerhet färdigställs även nya standarder som bör beaktas i planeringen och installationen av inomhusnät när de träder i kraft. Anvisningarna ovan behandlas mer i detalj i anslutning till tillämpningsrekommendationerna nedan., FI-00181

MPS 65 46 Tillämpning: övriga myndighetskrav Det finns skäl att undersöka om det eventuellt finns andra myndighetskrav vid sidan av denna föreskrift vid planeringen och installationen av inomhusnät. Orsaken till detta är att inte endast en myndighet är tydligt ansvarig för brandsäkerheten i inomhusnät utan flera olika aktörer är berörda. Brandsäkerheten i byggnader regleras i miljöministeriets byggbestämmelse E1 [27]. I bestämmelsen fastställs för närvarande bland annat brandklassificeringen av byggmaterial samt de allmänna kraven för utgångar och genomföringar. I övrigt har åtminstone tillsvidare inga krav ställts på de kablar som används i inomhusnät. I miljöhandledning 39 [33] som publiceras av miljöministeriet och håller på att uppdateras när denna promemoria skrivs illustreras lösningar som uppfyller föreskrifterna och anvisningarna samt klargörs föreskrifternas bakgrund och syfte. De illustrerade exemplen och tilläggsinformationen i guiden är avsedd som ett stöd för dem som planerar byggnader och bygger dem samt för myndigheter. Dessutom kan de lokala brand- och räddningsmyndigheterna ge egna anvisningar bl.a. för brandsäkerheten hos kablar som installeras i utgångar, men ämnet saknar enhetlig praxis. Det finns skäl att kontrollera eventuella krav hos de lokala brandmyndigheterna. Ämnet har inte behandlats mer i detta sammanhang. Tillämpning: byggproduktförordningen och brandsäkerhetsstandarder Nedan beskrivs separat den nya brandklassificeringen som fastställs utifrån byggproduktförordningen samt de standarder och anvisningar som är giltiga när föreskriften skrivs. Det är också viktigt att observera att anvisningarna från olika aktörer kan ändras när nya standarder och testmetoder blir mer allmänna. Byggproduktförordningen (CPR) och EN 13501-6 Genom Europeiska unionens byggproduktförordning (CPR) [32] införs en klassificering av ny typ för inomhuskablars brandsäkerhet. Denna klassificering kommer att publiceras i standarden EN 13501-6 [34]. Utifrån standarden indelas kablarna enligt brinnegenskaper i sex klasser (Aca, Bca, Cca, Dca, Eca och Fca) på samma sätt som andra byggprodukter. Av dessa är en kabel som uppfyller kraven i klass Aca i praktiken tillverkad av nästan helt obrännbara material medan brinnegenskaperna för en kabel i klass Fca antingen är okända eller så uppfyller de inte kraven i klass Eca. I klasserna Bca, Cca och Dca tillämpas tilläggsbeteckningarna s1, s2 och s3 som berör kablarnas rökutvecklingsegenskaper, tilläggsbeteckningarna d0, d1 och d2 som berör uppkomsten av brinnande droppar och delar samt tilläggsbeteckningarna a1, a2 och a3 som berör rökgasernas surhet och frätande verkan., FI-00181

MPS 65 47 I dagsläget saknas information om tillämpningen av klassifikationen på nationell nivå, dvs. i praktiken vilken klass en kabel ska tillhöra för att kunna användas i en viss situation. Denna föreskrift kommer att vid behov uppdateras när den nationella klassifikationen är färdig och träder i kraft. Gällande standarder för kablars brinnegenskaper under den tid föreskriften bereddes Brandsäkerhetsaspekter som berör kabelkonstruktioner och -material är spridningen av en brand i en kabel, den frätande verkan hos de rökgaser som en brinnande kabel utvecklar, mängden rökgaser som en brinnande kabel utvecklar och kabelns funktionsförmåga vid en brand. Under den tid föreskriften bereddes testades kablarnas brinnegenskaper i Europa i regel med följande standardiserade brandtester: Självslocknande kablar: "brandprov för enstaka kabel" (SFS-EN 60332-1-1 [35], SFS-EN 60332-1-2 [36] och SFS-EN 60332-1-3 [37]) Kablar som är självslocknande i bunt: "brandprov i bunt" (SFS-EN 60332-3-10 [38], SFS-EN 60332-3-21 [39], SFS-EN 60332-3-22 [40], SFS-EN 60332-3-23 [41], SFS-EN 60332-3-24 [42], SFS-EN 60332-3-25 [43]) (krav på utgångar) Kablar med liten rökutveckling: "brandprov med rök i kubisk box" (SFS-EN 61034-serien [44]) Brandsäkra kablar: "brandprov för säkerhetskablar" (IEC 60331- serien [45], SFS-EN 50200 [46], SFS-EN 50362 [47]) Halogenfrihet (väsentlig framförallt i utrustningsutrymmen) (SFS-EN 50267-serien [48]) Tillämpningen av dessa standarder beskrivs närmare nedan. SFS 6000 I standardserien SFS 6000 ingår allmänna krav (självslocknande) samt specialkrav för bestämda användningssituationer, t.ex. utgångar. De krav som ställs på brandsäkerheten och är bindande enligt denna föreskrift finns i punkterna: Det allmänna kravet finns i punkt 527 i standarden SFS 6000-5-52 [29] De specialkrav som berör utgångar finns i punkt 422.2.1 (ledningssystem) och 422.2.2 (fördelningscentraler) i SFS 6000-4-42 [30]. Planerarna och entreprenörerna ska följa standarderna SFS 6000-5-52 och SFS 6000-4-42. När inomhusnät byggs är det dessutom bra att beakta de krav på brandsäkerhet som anges i andra standarder i SFS 6000-serien. Minimikravet på alla kablar i inomhusnät som installeras i en fastighet ska vara åtminstone enskilt självslocknande enligt standarden SFS 6000-5-52 [29] (SFS-EN 60332-1-1 [35], SFS-EN 60332-1-2 [36] och SFS-EN 60332-1-3 [37]). Dessa kablar kan i princip installeras i en fastighet utan specialåtgärder om inte andra speciella krav ställs på installationsobjektet., FI-00181

MPS 65 48 Tillämpning: specialkrav på utgångar I många sammanhang har krav på kablars brandsäkerhet endast ställts för utgångar vilket är naturligt med tanke på att utgångarna är kritiska som utrymningsvägar vid en brand i byggnaden. Enligt byggbestämmelse E1 [27] får i en utgång inte placeras sådana varor, byggnadsdelar eller utrustning vilka ökar brandbelastningen eller vilka genom sin rökproduktion äventyrar personsäkerheten. Ämnet behandlas närmare i miljöhandledning 39 [33] som publiceras av miljöministeriet. Enligt punkt 422.2 i standarden SFS 6000-4-42 [30] ska de kabelsystem som placeras i utgångar i byggnader skyddas på något av följande sätt: I kabelsystemet används kablar som uppfyller kraven i provningsstandarderna SFS-EN 60332-3-10 [38], SFS-EN 60332-3-21 [39], SFS-EN 60332-3-22 [40], SFS-EN 60332-3-23 [41], SFS-EN 60332-3-24 [42], SFS-EN 60332-3-25 [43] (självslocknande i bunt), EN 50267 (kabelmaterialet fritt från halogener) och EN 61034 (låg rökutveckling). Exempel på sådana kablar är bl.a. halogenfria kablar som är självslocknande i bunt enligt standarderna SFS 5544 och SFS 5546. Olika schakt och andra utrymmen används. Dessa ska vara försedda med tillräckligt antal serviceluckor eller motsvarande öppningar så att kabelsystem är tillgängliga för service eller ändringsarbeten. Kabelsystemen skyddas med en konstruktion enligt minst brandmotståndsklass EI 30 som tillverkas av byggmaterial som är obrännbara eller nästan obrännbara (klass A2-s1, d0). Någon annan metod för vilken en oberoende teknisk tjänst har gett sitt samtycke tillämpas. I standardserien SFS 6000 bestäms inte den kategori närmare vars krav kablar som installeras i utgångar ska uppfylla (om de inte är skyddade med en konstruktion enligt EI30). De vanligaste kategorierna som ska tillämpas är följande: kategori B (SFS-EN 60332-3-23 [41]) där mängden brinnande material är 3,5 liter per meter kategori C (SFS-EN 60332-3-24 [42]) där mängden brinnande material är 1,5 liter per meter Såsom har nämnts ovan i punkten "tillämpning: byggproduktförordningen och brandsäkerhetsstandarder" kan de krav som berör installationer i utgångar ändras när de nya standarderna och testmetoderna enligt byggproduktförordningen blir allmännare. Tillämpning: indragning av utomhuskablar i en byggnad Enligt standarden SFS-EN 50174-1 [12] och SFS-EN 50174-2 [13] får inte en kabel som inte är självslocknande åtminstone enligt kravet i standarden SFS-EN 60332-1-2 [36] dras in mer än två (2) meter inomhus utan brandskydd., FI-00181

MPS 65 49 Tillämpning: genomföringar Genomföringar genom sektionerande byggnadsdelar ska tätas så att den brandklassificering som är fastställd för sektioneringen bevaras. En kabelgenomföring genom en brandtekniskt sektionerande konstruktion (bl.a. väggar och bjälklag) skyddas med en metod som överensstämmer med konstruktionens brandmotståndstid. Metoden ska vara sådan att det i ett senare skede är möjligt att lägga till och byta kablar. Under installationsarbetets gång är det viktigt att en genomföring inte lämnas öppen vid ett avbrott i arbetet utan att genomföring tätas temporärt med t.ex. obrännbar mineralull. Föreskrifter för detta finns i kapitel 7.4.1 i miljöministeriets byggbestämmelser E1 [27] där följande bestämmelse om genomföringar anges: "Behövliga rör, slitsar, schakt, ledningar och kanaler samt behövliga genomföringar för transportanordningar får dras genom sektionerande byggnadsdel under förutsättning att byggnadsdelens sektionerande funktion inte väsentligt försvagas." Detta ämne behandlas närmare i kapitel 527.2 i standarden SFS 6000-5-52 [29] och brandsäkerheten i genomföringar ska utföras enligt detta. Tillämpning: kabelvägar Rekommendationer Vid planeringen av kabelvägar är det viktigt att beakta att nedsänkta tak och upphöjda golv som innehåller en stor mängd kablar ofta samlar lättantändligt damm och därför utgör en brandsäkerhetsrisk. I byggnader och anläggningar där människors och/eller apparaters säkerhet kräver att en kabel fungerar under en viss tid vid brand ska brandsäkra kablar användas. Helst ska brandsäkra kablar även användas vid kabling för sådan utrustning och sådana funktioner, t.ex. inom industrin, där driftsavbrott som orsakas av funktionsstörningar medför stora kostnader. Dessutom minskar risken för eventuella kortslutningar som orsakas av en kabel. Tillsammans med brandsäkra kablar bör helst brandsäkra tillbehör användas (t.ex. kabelhyllor, fästen och dosor). Kraven vid användning av brandsäkra kablar behandlas i standardserien SFS 6000. Standarden SFS 6000-5-56 [49] innehåller t.ex. krav på elmatning till säkerhetssystem och de krav som berör kablarnas brandsäkerhet finns i punkt 560.8.1. Kortet ST 51.06 [50] innehåller praktiska planeringsanvisningar och genomförandemetoder med vilkas hjälp de krav på funktionsförmåga och skydd som ställs på brandsäkra ledningssystem och säkerhetssystem och ingår i byggbestämmelse E1 [27] och i standardserie SFS 6000 som berör lågspänningselinstallationer kan uppfyllas. rekom-, FI-00181

MPS 65 50 menderar att anvisningarna i kortet beaktas vid planeringen och byggandet av inomhusnät. Sähköinfo Oy har även publicerat andra anvisningar som behandlar brandsäkerhet i ST-kortregistret. rekommenderar att även korten ST 51.18.02 [51], ST 51.17 [52] och ST51.36 [53] beaktas i anslutning till brandsäkerheten i inomhusnät. 6 kap. Utrustningsutrymmen 19 21 Husfördelare I paragrafen bestäms om planering, placering, dimensionering och utförande av husfördelare (se kapitel 1.4.11). Syftet med bestämmelserna är att delar av inomhusnät ska kunna installeras på ett tillbörligt sätt i lämpliga utrymmen där de fungerar länge framöver. Därtill ska delarna av inomhusnäten kunna skötas och underhållas. Nuförtiden förses husfördelare med aktiva utrustningar som förbrukar el och alstrar värme. Av denna anledning föreskrivs även om minimikraven på och förhållandena för elmatningen, såsom belysning, luftväxling och torka. I föreskriften har ingen exakt fysisk storlek fastställts för husfördelaren, eftersom behovet av plats varierar beroende på de byggda inomhusnätens och utrustningens typ och omfattning. Det utrymme eller skåp som görs till husfördelare bör inte vara alltför litet, bland annat för att inomhusnätens kablar (även kopplingskablarna) ska kunna installeras i husfördelaren utan att de tar skada och för att husfördelaren ska ha tillräckligt med plats även för framtida installationer. I föreskriften sägs inte heller uttryckligen var i fastigheten husfördelaren bör placeras. Under beredningen av föreskriften diskuterade arbetsgruppen ofta huruvida husfördelaren borde placeras inomhus. Även om bedömer att ett krav på fastighetens uppbyggnad av det här slaget inte kan ställas i en föreskrift, riktar verket uppmärksamhet på att flera apparater som knyter an till inomhusnät i praktiken har ett sådant funktionstemperaturområde att de inte kan placeras utomhus. Vid placeringen av en husfördelare bör man alltså beakta konsekvenserna av flera olika faktorer. Utöver temperaturområdet är bl.a. nätets uppbyggnad och anslutningar till det allmänna nätet samt tillträdet till husfördelaren sådana faktorer. I föreskriften ges minimikrav på antalet eluttag i bostadsfastigheters husfördelare samt på anordnandet av elmatningen. När det gäller lokalfastigheter och offentliga fastigheter föreskrivs en särskild skyldighet att planera elektrifieringen. Skillnaden i kraven mellan dessa fastighetstyper är motiverad eftersom lokalfastigheter och offentliga fastigheter kan ha mycket olika behov av elmatning och å andra sidan har beställaren av ett arbete på inomhusnätet i en lokalfastighet eller offentlig fastighet sannolikt bättre förutsättningar att själv bedöma elektrifieringsbehoven jämfört med en beställare av ett arbete på inomhusnätet i en bostadsfastighet., FI-00181

MPS 65 51 Tillämpning En husfördelare ska planeras, placeras, dimensioneras och byggas så att: 1) kabelvägarna för anslutningskablar eller centralantennsystemets antennkablar är ändamålsenliga och trygga Kabelvägarna ska ansluta sig naturligt till husfördelaren. I praktiken ska man till exempel vid placeringen av husfördelaren tänka på var kabeln för teleföretagets fasta kommunikationsnät ska dras in i huset för att dessa ingångar kan byggas på tillbörligt sätt. 2) det är möjligt att i utrymmet eller i ett annat närbeläget utrymme vid behov placera utrustningar och kablar som hör till det allmänna kommunikationsnätet och behövs för de abonnemang som kopplas till fastigheten I praktiken ska man alltså kunna placera utrustning och kablar som ägs av teleföretaget i husfördelaren. Det bör noteras att flera olika teleföretag kan tillhandahålla fastigheten tjänster. Därmed kan det finnas behov av att installera flera olika teleföretags utrustning och kablar i husfördelaren, vilket bör tas i beaktande när utrymme reserveras för husfördelaren. Exempelvis, om tre olika teleföretag placerar utrustning i en bostadsfastighets husfördelare, behövs plats för ett 2 000 mm högt, 600 mm brett och 600 mm djupt öppet rack eller apparatskåp. För huvudförstärkaren i ett centralantennsystem behövs vanligen ett 1 000 mm högt, 600 mm brett och 250 mm djupt apparatskåp. 3) inomhusnäten kan byggas, skötas och underhållas på ett ändamålsenligt sätt Fördelarens storlek, uppbyggnad och läge ska vara sådana att fördelaren rymmer nödvändiga komponenter och apparater såsom switch, kopplingspanel och stjärnpunkt. Dessa utrustningar och komponenter ska kunna skötas och till exempel bytas ut med rimlig ansträngning. Apparaterna och komponenterna ska kunna skötas och underhållas utan att konstruktionerna i fördelaren behöver rivas. I fördelaren ska det finnas plats för de apparater som behövs för användningen av inomhusnätet. Fördelaren bör placeras så att det är så bekvämt som möjligt att ta sig in i fördelaren och föra med sig komponenter och apparater. Exempelvis är utrymmen som bara är tillgängliga via utomhusstegar eller en taklucka inte lämpliga som husfördelare. Det är inte heller bra att placera en husfördelare utomhus på en sådan plats där skottad snö samlas vintertid, eftersom det då blir svårt, om inte omöjligt, att ta sig in i fördelaren. Som ett praktiskt rättesnöre för placeringen av fördelaren kan man betrakta att det ska vara möjligt att ta sig in i fördelaren bärande på verktyg, mätanordningar och liknande i båda händerna., FI-00181

MPS 65 52 4) kabelvägarna för inomhusnätens kablingar är ändamålsenliga Kabelvägarna ska ansluta sig naturligt till fördelaren. Vid placeringen och uppbyggnaden av fördelaren ska man tänka på att kabelvägarna i inomhusnätet ska kunna anläggas och användas på ett ändamålsenligt sätt. Uppmärksamhet bör fästas vid att kabelvägarna ska börja ända från husfördelaren för att inga kablar blir hängande till exempel ovanför dörren till fördelaren. Vid placeringen av fördelare är det återigen anledning att ta fasta på maximilängderna av partvinnade kablar för att fordrade prestanda ska kunna uppnås i praktiken. (se kapitel 9) 5) ventilation, temperaturområde, fuktighet och belysning i utrymmet är lämpliga för de utrustningar och komponenter som placeras där Utgångspunkten är att fördelarna bör ha en jämn temperatur (+15 +25 C) och vara dammfria inomhuslokaler. Exempelvis bör förstärkare i centralantennsystem inte placeras i utomhuslokaler. Om en fördelare inte kan placeras i utrymmen med jämn temperatur är det anledning att säkerställa att de komponenter och utrustningar som installeras utomhus fungerar inom ett tillräckligt stort temperaturområde (t.ex. -40 - +55 C enligt SFS-EN 500083-5 [54]). Om fördelaren därtill förses med sådana aktiva utrustningar som alstrar värme bör man vid byggandet av fördelaren reservera plats för rumsvisa behov av luftväxling och till och med nedkylning. Fördelaren ska förses med tillräcklig belysning så att installations- och underhållsarbete på inomhusnätet, såsom koppling av abonnemang, kan utföras. 6) ett tillräckligt stort utrymme också kvarstår för rimliga framtida behov. Vid placeringen och dimensioneringen av fördelaren bör man bereda möjlighet för framtida ändringar, såsom nya kablingar, utrustningar eller till exempel behov av nedkylning. Utöver det ovan nämnda ska för husfördelaren planeras och byggas ett ändamålsenligt och tillräckligt stort förvaringsutrymme för dokumenten över inomhusnätet, såsom ritningar, kopplingsregister och mätprotokoll. En bostadsfastighets husfördelare ska förses med minst fyra eluttag och elmatningen ska ordnas som en separat grupp. Säkringsstorleken för elmatningen är 16 A (amper). Varje säkrings användningsområde ska märkas på tillbörligt sätt. Antalet eluttag i husfördelaren i en lokalfastighet och offentlig fastighet samt elmatningen ska planeras och genomföras med hänsyn till det planerade och förutsebara användningsändamålet för fastigheten. Detta innebär att man vid elektrifieringen av husfördelaren ska beakta fastighetens stor-, FI-00181

MPS 65 53 lek och användningsändamålet för de planerade inomhusnäten liksom eventuella framtida behov av utbyggnad. 20 22 Underfördelare Tillämpning I paragrafen bestäms om planering, placering, dimensionering och utförande av eventuella underfördelare, dvs. sekundära husfördelare (se kapitel 1.4.12) samt om ordnande av och förhållandena för elmatningen. Syftet med bestämmelserna är att inomhusnäten jämte alla komponenter och utrustningar ska kunna installeras, skötas och underhållas på tillbörligt sätt. För underfördelare gäller i hög utsträckning samma krav som för husfördelare. Endast kraven på anslutningen till det allmänna kommunikationsnätet har uteslutits, eftersom en sådan i allmänhet görs i husfördelaren. Därtill bör man notera att kraven i föreskriften anpassas efter respektive underfördelares användningsändamål Planeringen, placeringen, dimensioneringen och utförandet av underfördelare ska göras enligt vad som beskrivits i punkterna 3 6 ovan i kapitel 19 "Tillämpning". Vid tillämpningen av kraven beaktas underfördelarens användningsändamål, till exempel antalet stamkablar som ska gå genom den samt vilken utrustning som eventuellt ska installeras i den. För underfördelaren ska planeras och byggas ett tillräckligt stort och ändamålsenligt förvaringsutrymme för de dokument över inomhusnätet som behövs i denna fördelare, såsom kopplingsregister. Därtill ska varje underfördelare i en bostadsfastighet förses med minst fyra eluttag och elmatningen ska ordnas som en separat grupp. Säkringsstorleken för elmatningen är 16 A (amper). Varje säkrings användningsområde ska märkas på tillbörligt sätt. Antalet eluttag i underfördelaren i en lokalfastighet och offentlig fastighet samt elmatningen ska planeras och genomföras med hänsyn till det planerade och förutsebara användningsändamålet för fastigheten. 21 23 Hemfördelare I paragrafen bestäms om planering, placering, dimensionering och utförande av hemfördelare (se kapitel 1.4.13) samt om ordnande av och förhållandena för elmatningen. Syftet med bestämmelserna är att komponenter i lägenhetsspecifika inomhusnät och utrustning som dessa behöver ska kunna installeras, skötas och underhållas på tillbörligt sätt. För hemfördelare gäller i sig i hög utsträckning samma krav som för husfördelare och underfördelare. Den praktiska tillämpningen av skyldigheterna anpassas efter fördelarens användningsändamål, till exempel hemkablingens omfattning., FI-00181

MPS 65 54 Tillämpning Till skillnad från kraven på de övriga fördelarna i denna föreskrift har minimimått fastställts för hemfördelare. Detta är motiverat eftersom det i praktiken har visat sig att hemfördelare ofta dimensioneras för små, varvid all utrustning som skulle behövas för användningen av näten inte får plats eller till exempel kablarnas böjningsradie blir för liten, vilket försämrar kvaliteten på kablingen och kopplingarna. Planeringen, placeringen, dimensioneringen och utförandet av hemfördelare ska göras enligt vad som beskrivits i punkterna 3 6 ovan i kapitel 19 "Tilllämpning". Vid tillämpningen av kraven beaktas hemfördelarens användningsändamål, till exempel hemkablingens omfattning. Med beaktande av detta ska måtten på en hemfördelare vara sådana, att fördelaren är minst 150 mm djup och att installationsytan (höjden x bredden) är minst 0,24 m 2. Denna installationsyta uppnås till exempel med en fördelare som är 600 mm hög och 400 mm bred. I hemfördelaren ska finnas ett förvaringsutrymme för dokumenten över inomhusnäten, såsom en beskrivning av de kommunikationstjänster som är tillgängliga i lägenheten eller en bruksanvisning över de aktiva utrustningarna. Varje hemfördelare ska därutöver förses med minst två eluttag och elmatningen ska i första hand ordnas som en separat grupp. Säkringsstorleken för elmatningen är 10 A (amper). Varje säkrings användningsområde ska märkas på tillbörligt sätt. 22 24 Våningsfördelare Tillämpning I paragrafen bestäms om dimensionering och placering av våningsfördelare (se kapitel 1.4.14) samt om ordnande av och förhållandena för elmatningen. Syftet med bestämmelserna är att komponenter i en kontorslägenhets inomhusnät och utrustning som dessa behöver ska kunna installeras, skötas och underhållas på tillbörligt sätt. För våningsfördelare gäller i sig i hög utsträckning samma krav som för husfördelare och underfördelare. Den praktiska tillämpningen av skyldigheterna, såsom behovet av utrymme, anpassas efter fördelarens syfte, dvs. inomhusnätets och fastighetens användningsbehov och omfattningen av användningen. Dimensioneringen och placeringen av våningsfördelare ska göras enligt vad som beskrivits i punkterna 3 6 ovan i kapitel 19 "Tillämpning". Vid tillämpningen av kraven beaktas våningsfördelarens användningsändamål, till exempel våningskablingens omfattning och vilken utrustning som eventuellt ska installeras i fördelaren. I en våningsfördelare ska finnas ett förvaringsutrymme för de dokument över inomhusnätet som behövs i denna fördelare., FI-00181

MPS 65 55 Antalet eluttag i våningsfördelarna samt elmatningen ska planeras och genomföras med hänsyn till det planerade och förutsebara användningsändamålet för fastigheten. 7 kap. Material och komponenter Detta kapitel av föreskriften innehåller bestämmelser om egenskaperna hos inomhusnätens komponenter och om material som ska användas, dvs. om planering, utförande och användning av inomhusnätens kabelvägar, dvs. ledningsvägar, och om vilka kablar och anslutningstillbehör som ska användas. Det bör noteras att kraven i detta kapitel gäller material och komponenter i alla slags inomhusnät. Exempelvis även i en villa med bara en bostadslägenhet, som inte har något centralantennät såsom avses i föreskriften, ska koaxialkabling utföras med användning av material och komponenter som är förenliga med detta kapitel av föreskriften. I 20 föreskrivs om brandsäkerheten i kabelvägar (se kapitel 18). 23 25 Kabelvägar Enligt föreskriften ska det finnas ändamålsenliga och tillräckligt omfattande kabelvägar för alla kablar och ledare i fastigheten som på ett eller annat sätt ansluts till inomhusnäten så att kablarna och ledarna kan förläggas i kabelvägarna. Kabelvägar är till exempel kabelhyllor och -stegar, ledningskanaler och -lister samt kabelskenor och -rör. Kabelvägarna kan vara belägna inuti eller utanför fastigheten, och därför gäller de föreskrivna kraven till exempel om skyddande av kablar alla installationer. Kabelvägarna tjänar i de flesta fall byggnadens hela livslängd och kablingarna ska så bekvämt som möjligt kunna ändras, läggas till och underhållas. Eftersom det i lokalfastigheter och offentliga fastigheter oftare uppstår behov av att utföra ny kabling och ändra nätstrukturen än i bostadsfastigheter, förutsätts uttryckligen i föreskriften att särskild uppmärksamhet ska fästas vid utbyggnadsmöjligheterna i kabelvägarna i dessa fastigheter. Därutöver föreskrivs att icke önskad utstrålning som olika typer av kablar eventuellt orsakar ska beaktas vid placeringen av kabelvägarna. Detta är ett nödvändigt krav för att man till exempel ska kunna minimera de störningar kablarna i elnätet orsakar i datakommunikationen. Det bör noteras att särskilda krav på elektroniskt och elektromagnetiskt skydd ställs i kapitel 4 i denna föreskrift (se kapitlen 11, 12 och 13), inklusive krav på att separera olika typer av kablar. Utförandet av kabelvägarna i ett generellt kabelnät kan även påverkas av installationsobjektets MICE-miljöklass. I 11 föreskrivs om definiering och beaktande av MICE-miljöklasser (se kapitel 9)., FI-00181

MPS 65 56 Tillämpning För inomhusnätets samtliga kablar och ledare ska lämpliga och tillräckligt stora kabelvägar byggas i fastigheten. I dessa förläggs alla dessa kablar och ledare. I kabelvägarna ska således finnas tillräckligt med plats för installation och hantering, kabelvägslösningarna ska vara systematiska och motsvara strukturen i de nät som ska installeras. Kabelvägarna ska motsvara installationsmiljön, dvs. de ska ge kablarna skydd såväl mot mekanisk som atmosfärisk belastning. Med andra ord ska kablarna exempelvis vara förlagda till en kabelväg längs hela installationslängden för att kablarna inte ska utsättas för onödiga dragkrafter. Vidare kan det hända att krav som är specifika för en viss installationsmiljö och förenliga med MICE-miljöklassificeringen inverkar på genomförandet av kabelvägarna för det generella kabelnätet, till exempel på kabelväggarnas skyddsegenskaper. I praktiken innebär detta att om en utförd kabling i sig inte uppfyller den definierade miljöklassen, ska man genom skyddet av kabelväggarna sörja för att prestationskraven uppfylls i det generella kabelnätet. Det ska gå att enkelt genomföra, lägga till och underhålla inomhusnätens kabling. Exempelvis bör rörläggning i marken göras från den ena ändan till den andra för att man inte ska behöva göra ytterligare grävarbeten senare. Därtill är det bra att förse rör i marken med dragtrådar som underlättar installationen av nya kablar. I praktiken brukar kabelrör väljas i en storlek större än den sammanlagda tvärsnittsarean av de installerade kablarna. Särskilt i lokalfastigheter och offentliga fastigheter ska särskild uppmärksamhet fästas vid utvidgningsmöjligheterna i kabelvägarna. I praktiken bör fritt utrymme i rimlig omfattning och med beaktande av fastighetens användningsändamål reserveras i kabelvägarna för framtida behov. Kabelvägarna bör också vara sådana att eventuella senare utbyggnad kan genomföras så behändigt som möjligt. Anvisningar om dimensionering och genomförande av kabelvägar i generella kabelnät ges i standarden SFS-EN 50174-2 [13]. Vid installation av kablar i kabelvägar ska icke önskad utstrålning som olika typer av kablar eventuellt orsakar tas i beaktande. Detta innebär i praktiken att separationsavståndet mellan datateknisk kabling och elnätets kabling ska beaktas vid installationen av kablar i kabelvägarna. Krav på separation av kablar för generella kabelnät ingår i 14 i föreskriften (se kapitel 12), som handlar om det elektroniska och elektromagnetiska skyddet. I praktiken ska kraven i standard SFS-EN 50174-2 [13] iakttas vid placeringen av generella kablar. Därtill kan som exempel nämnas att installation av koaxialkablar i närheten av högspänningskablar (över 10 kv) bör undvikas eftersom hög elektrisk fältstyrka kan ge upphov till störningar i centralantennätet och -systemet., FI-00181

MPS 65 57 Rekommendationer rekommenderar att kabelvägarna för stamkablar planeras och byggs så att det är möjligt att senare lägga till helt ny kabling för inomhusnät i fastigheten utan att förstöra konstruktioner och riva gammal kabling. I det följande presenteras typiska exempel på beprövade kabelvägsutföranden och utrymmesreserveringarna för dem: Från stigarkanalen minst 2 x JM25 rör till varje lägenhet Kabelvägar för hemkabling med JM20-rör För antennkabling ovanför marken för masskommunikationsnät minst 5 x JM20-rör från yttertaket till husfördelaren, även om huset skulle ansluta sig till kabeltelevisionsnätet För antennkablar för mottagning av satellit-tv antingen 5 x JM20- eller 2 x JM50-rör och ett separat JM20-rör för åskledare För antennmastens åskjordning ett eget JM20-rör längs den kortaste möjliga vägen från stödrörets nedre del till huvudjordnings- eller potentialutjämningsskenan. För anslutningskablarna, dvs. huskablarna, ett med dragsnöre försett M110-skyddsrör från ingångsriktningen på teleföretagets kabel till husfördelaren genom byggnadens husgrund När det gäller installation av jordkablar rekommenderar Rakennustieto ry:s anvisning InfraRYL 33110 [55] (på finska). I denna anvisning presenteras allmänna kvalitetskrav för jord- och kanalkabelstrukturer och för olika metoder att installera dem. 24 26 Kablar och anslutningstillbehör I paragrafen anges krav på egenskaper hos partvinnade kablar, optiska kablar och koaxialkablar samt deras anslutningstillbehör. I föreskriften förutsätts användning av komponenter och material som är förenliga med standarderna. Användning av standardenliga kablar i kombination med anslutningstillbehör som passar kablarna, såsom kontaktdon, säkerställer nätets sammankopplingsmöjligheter, minimerar underhållsbehovet och gör det möjligt att upprätthålla nätets prestanda. Tillämpning: partvinnade kablar och deras anslutningstillbehör De partvinnade kablar som används i alla inomhusnät (i praktiken i det generella kabelnätet) ska vara kablar av minst kategori 6. Detta gäller också situationer där installationslängden på parkablingens permanenta länk är över 90 meter. Om icke skyddade kablar används ska de vara förenliga med standard SFS-EN 50288-6-1 [56] och om skyddade kablar används ska de vara förenlig med standard SFS-EN 50288-5-1 [57]. Anslutningstillbehören för parkabling ska återigen minst uppfylla kraven i standard SFS-EN 60603-7-4 [58] (icke skyddad) eller SFS-EN 60603-7-5 [59] (skyddad) om anslutningstillbehör i kategori 6. I praktiken ska till ex-, FI-00181

MPS 65 58 empel partvinnad stomkabel avslutas i båda ändarna i anslutningsenheter i kategori 6. Bostadskabling ska återigen avslutas i rummen med datauttag med två jack som försetts med anslutningsenheter av kategori 6. Tillämpning: optiska kablar och anslutningstillbehör i bostadsfastigheter I inomhusnät (i praktiken i generella kabelnät) ska de fibrer som används vara av kategori OS2 singelmod fiber i enlighet med standard SFS-EN 50173 [2] - [6]. Det optiska kontaktdonet ska vara av APC-slipad (Angle Physical Contact) dvs. snedslipad LC- eller SC-kontakt. Kontaktdonen ska uppfylla kraven på dämpningsklass B och reflexionsdämpning av klass 1 i enlighet med standard SFS-EN 61755-2-2 [60] samt de geometriska kraven på optiska gränssnitt för kontaktdon i enlighet med standard SFS-EN 61755-3-2 [61]. I praktiken genomförs till exempel en optisk stamkabel i ett generellt kabelnät eller optisk kabling mellan byggnader i ett centralantennät med singelmod fibrer av kategori OS2, vilka avslutas i båda ändarna i en plint som försetts med ovan beskrivna kontaktdon. Tillämpning: koaxialkablar och deras anslutningstillbehör I inomhusnät (i praktiken i centralantennät och -system och i tvmottagning i villor) ska de kablar som används vara, med hänsyn till installationsmiljön, koaxialkablar som överensstämmer med standardserie SFS- EN 50117. I denna standardserie ingår bl.a. följande standarder: SFS-EN 50117-1 [62]: Coaxial cables. Part 1: Generic specification SFS-EN 50117-2-1 [63]: Coaxial cables. Part 2-1: Sectional specification for cables used in cabled distribution networks - Indoor drop cables for systems operating at 5 MHz - 1000 MHz SFS-EN 50117-2-2 [64]: Coaxial cables. Part 2-2: Sectional specification for cables used in cabled distribution networks - Outdoor drop cables for systems operating at 5 MHz - 1 000 MHz SFS-EN 50117-2-3 [65]: Coaxial cables. Part 2-3: Sectional specification for cables used in cabled distribution networks - Distribution and trunk cables for systems operating at 5 MHz - 1 000 MHz Att ta hänsyn till installationsmiljön innebär att man i de ovan nämnda standarderna tillämpar de specifikationer som är avsedda för den aktuella installationsmiljön. Exempelvis utomhuskablar ska bara installeras utomhus och inomhuskablar inomhus. Det är också bra att tänka på att den informativa listan ovan uttryckligen innehåller de kabelstandarder som ska användas i centralantennät vars minimiprestanda är förenlig med denna föreskrift. Standardserie SFS-EN 50117 innehåller också delar som behandlar krav på koaxialkablar för frekvensområdet 5-2150 MHz, och ifall nätet har planerats för detta frekvensområde ska även dessa standarder iakttas. I standarderna i standardserien SFS-EN 50117 har koaxialkablarna kategoriserats i skyddsklasserna A++, A+, A, B och C. I inomhusnät ska koaxialkablar av minst skyddsklass A användas. Kablar av den här typen ska ha, FI-00181

MPS 65 59 Rekommendationer en kopplingsimpedans på 5 mω/m inom frekvensområdet 5-30 MHz och skyddsdämpning till exempel inom frekvensområdet 30-1000 MHz 85 db. Kontakter som är mekaniskt och elektroniskt kompatibla med den valda koaxialkabeln ska användas. Vridbara kontakter, dvs. kontakter som vrids fast i kabeln, får inte användas för koaxialkablar. Vid fasta installationer av centralantennät används i praktiken för det mesta F-kontakter i enlighet med standard SFS-EN 61169-24 [66] och i anslutningsuttag typ 9,52-kontakter (IEC) i enlighet med standarden SFS-EN 61169-2 [67]. rekommenderar att ledningar som är förenliga med standard SFS-EN 60966-2-5 [68] ska användas i centralantennät bl.a. för att säkerställa ett tillräckligt elektromagnetiskt skydd. 25 27 Övriga komponenter i centralantennät och -system samt system för tv-mottagning i villor Tillämpning I föreskriften förutsätts att alla komponenter i centralantennät och -system samt system för tv-mottagning i villor ska överensstämma med standarderna. Uttryckliga krav på kablar och anslutningstillbehör ges i 26 i föreskriften (se kapitel 24) och i denna paragraf ges krav på övriga komponenter. Kravet på användning av standardenliga komponenter är motiverat eftersom det gör att centralantennät- och system kan byggas upp så att de blir högklassiga, driftsäkra och långlivade. Det bör noteras att det i kapitel 2 i föreskriften (se kapitlen 5, 6 och 7) uppställs till denna paragraf relaterade krav på marksänd mottagning av tv-sändningar, dvs. kapitlet handlar bl.a. om mottagningsantenner och antennmaster. Komponenter i centralantennät och -system samt system för tv-mottagning i villor, såsom förstärkare, antennuttag, fördelare och avtappare ska väljas så att kraven i följande standarder uppfylls: SFS-EN 60728-3 [69] behandlar de aktiva komponenterna i nätet SFS-EN 60728-4 [70] behandlar de passiva komponenterna i nätet SFS-EN 60728-5 [54] handlar om huvudförstärkaren SFS-EN 60728-6 [71] fastställer egenskaperna hos optiska sändare, mottagare, förstärkare, avtappare och till exempel kontaktdon som ska användas i centralantennät och -system uttryckligen för mottagning av tv-sändningar., FI-00181

MPS 65 60 8 kap. Installationsförfaranden I detta kapitel av föreskriften ges minimikrav för installationsarbeten på inomhusnät. 26 28 Installationer av inomhusnät Tillämpning I föreskriften förutsätts att alla inomhusnät ska installeras på ett sådant sätt att de uppfyller kraven på de systemvärden som fastställs i denna föreskrift samt kraven på utstrålning och störningsimmunitet. De skyldigheter som gäller installationsarbetet är grundade för att inomhusnäten ska kunna byggas upp till förstklassiga, långlivade nät som är driftsäkra och fyller sin funktion. Vidare förutsätts att alla kablingar i inomhusnäten ska avslutas i båda ändarna (se kapitel 1.4.5). Detta krav är motiverat eftersom icke avslutad kabling i praktiken skulle leda till att ett installerat nät i verkligheten inte skulle vara tillgängligt. Utan avslutning kan man inte heller utföra de tester på inomhusnäten som krävs i föreskriften (se kapitel 28). Bestämmelser om de installationsmaterial och komponenter som ska användas ges i kapitel 7 (se kapitlen 23, 24 och 25). I praktiken förutsätter uppfyllandet av de föreskrivna kraven att installationsarbetet utförs planenligt och omsorgsfullt och att kravenliga material och för uppgiften lämpliga verktyg används vid installationsarbetena. I det följande presenteras några exempel på tillbörliga installationsförfaranden: Installationsarbetet ska planeras i förväg och för utförandet av dem reserveras tillräckligt med tid för att till exempel kablarna ska kunna förläggas i kabelvägarna på tillbörligt sätt. Kablar ska inte böjas över de tillåtna böjningsradierna eller klämmas ihop med buntband så att kabelkonstruktionerna tar skada. Kablar ska rullas ut genom att rotera kabelvindan, inte genom att dra i kabeln. Det bör noteras att en skada kabel inte kan repareras utan måste ersättas med en helt ny kabel. Skåp och stativ ska monteras enligt tillverkarens anvisningar och vid behov fästas på tillbörligt sätt. Anslutningsuttag ska installeras enligt tillverkarens anvisningar och med rätta verktyg. Kablar, datauttag osv. ska märkas på tillbörligt sätt. All kabling ska avslutas i båda ändarna i tillbörliga anslutningsdon, i datauttag, antennuttag eller andra anslutningsuttag. Eftersom kablingen per definition (se kapitel 1.4.5) kan innehålla passiva skarvar, förhindrar kravet alltså inte sammansvetsning av inomhusnätets optiska kablar i underfördelarna (se även kapitel 27). Alla passiva komponenter som ingår i kabling (se kapitel 1.4.5), såsom skarvar, avtappare och fördelare, ska installeras, FI-00181

MPS 65 61 Rekommendationer färdigt så att den kablade förbindelsen är klar för ibruktagande från den ena ändan till den andra och att icke användbara utgångar har avslutats. rekommenderar att instruktionerna i ST-korten 621.30 [72] och 681.30 [73] iakttas vid installationer av inomhusnät i bostadsfastigheter. 27 29 Särskilda krav för installationer av generella kabelnät Tillämpning I föreskriften förutsätts att förfaringssätt som är förenliga med standarderna om generella kabelnät ska iakttas vid installationer av generella kabelnät. Kravet i föreskriften preciserar de krav i 28 som gäller alla installationer av inomhusnät (se kapitel 26). Att förutsätta standardenliga installationsförfaranden är motiverat eftersom föreskriften även i övrigt förutsätter iakttagande av standarderna om generella kabelnät. Vidare förutsätts att kopplingen av det allmänna kommunikationsnätet med det generella kabelnätet samt kopplingar i hem- och våningsfördelare ska göras med korskopplingar. Detta krav är motiverat för att installerade kablar ska kunna nyttjas lägenhetsvis och olika teleföretag ska kunna koppla sig till olika lägenheter, och för att den interna kablingen i lägenheterna ska kunna nyttjas på motsvarande sätt och kopplingar ändras flexibelt. I föreskriften förutsätts också att minst en kabelparförbindelse kopplas färdigt från husfördelaren till bostadslägenheterna till ett av datauttagen i lägenheten och att detta uttag märks med 1. Detta krav är motiverat eftersom användaren av lägenheten på det här sättet kan ta i bruk den tjänst som han eller hon har beställt åtminstone via ett datauttag utan separata kopplingar. Minimikraven i föreskriften gäller uttryckligen bostadslägenheter eftersom dessa användare utgör en målgrupp för vilken det är särskilt viktigt att det är lätt att ta i bruk ett inomhusnät. Alla installationer av generella kabelnät ska göras i enlighet med standardserien SFS-EN 50174: SFS-EN 50174-1 [12] behandlar specificering och kvalitetssäkring vid installation SFS-EN 50174-2 [13] behandlar planering av installation och installationsförfaranden inomhus SFS-EN 50174-3 [14] behandlar planering av installation och installationsförfaranden utomhus Sammankopplingen av det allmänna kommunikationsnätet, dvs. teleföretagets nät, med det generella kabelnätet samt kopplingar i hem- och våningsfördelare ska göras med korskopplingar. Korskopplingarna ska göras med hjälp av anslutningspaneler eller kopplingsplintar., FI-00181

MPS 65 62 Rekommendationer Exempelvis får delar av inomhusnätet och delar av teleföretagets nät (optiska fiber) inte svetsas samman i husfördelaren, utan husfördelaren ska vara utrustad med anslutningspaneler eller kopplingsplintar där inomhusnätets kablar har avslutats och där teleföretaget korskopplar sitt eget nät (se även kapitel 37.2 om gränssnittet mellan inomhusnätet och det allmänna nätet). Till varje bostadslägenhet ska en kabelparförbindelse kopplas färdigt från husfördelaren till ett av datauttagen i lägenheten. Detta innebär att en förbindelse som är helt färdig från den ena ändan till den andra skapas mellan husfördelaren och minst ett datauttag i bostadslägenheten. Korskopplingarna till exempel i hemfördelaren ska alltså kopplas färdigt. Det uttag som den färdiga förbindelsen har kopplats till ska märkas med nummer 1. rekommenderar att instruktionerna i ST-kortet 681.30 [73] iakttas vid installationer av generella kabelnät. 9 kap. Tester och inspektioner I detta kapitel av föreskriften ställs minimiålägganden om test och inspektion av inomhusnät. 28 30 Test och inspektion av inomhusnät Enligt föreskriften ska alla byggda inomhusnät, förnyade inomhusnät, dvs. helt nya inomhusnät som byggts som ersättning för eller parallellt med ett befintligt nät och renoverade inomhusnät (se kapitel 1.4.17) till de ändrade delarna testas och inspekteras så att de överensstämmer med kraven innan näten eller en renoverad del av ett nät tas i bruk. Test och inspektion av utförda installationer är viktigt för att man ska kunna konstatera att inomhusnätet är förstklassigt och fungerar samt att det överensstämmer med kraven, dvs. föreskrifter, standarder, instruktioner och avtal. I praktiken testas och inspekteras nätet av den teleentreprenör som har utfört installationsarbetet. Testen ska utförs genom mätning. Mätningarna ska göras med kalibrerade mätinstrument. Detta krav motiveras med att mätdonens exakthet försämras med tiden och därför ska kalibreras enligt tillverkarens anvisningar. Tillförlitliga mätresultat fås endast med rätt inställda mätdon. I 31 (se kapitel 29) bestäms om minimikraven för mätningar vid generella kabelnät och i 32 (se kapitel 30) om minimikraven för mätningar vid centralantennät och -system samt system för marksänd mottagning i villor., FI-00181

MPS 65 63 Tillämpning: test Innan inomhusnäten tas i bruk ska, utöver mätningarna, genomförandet av nätet och kvaliteten på installationerna granskas utifrån dokument och genom organoleptisk kontroll. Detta krav motiveras med att man ska kunna säkerställa att det installerade nätet motsvarar bestämmelserna och planerna och att det tjänar ändamålet. Om dokumenteringen av utförda test och inspektioner föreskrivs i 34 (se kapitel 32). Installationerna av samtliga inomhusnät, dvs. såväl generella kabelnät som centralantennät och -system samt till exempel eventuella trådlösa nät ska testas genom mätningar med kalibrerade mätdon. Att använda ett kalibrerat mätdon innebär att kalibrering har utförts enligt apparattillverkarens anvisningar och att kalibreringsintervallet inte har överskridits. Tillämpning: inspektion I det följande presenteras typiska mätdon för fasta inomhusnät: centralantennät och -system signal-/brusgenerator nivåmätare (för frekvensområdet 5-1000 MHz) kabelradar generellt kabelnät kabeltestare för partvinnad kabling ljuskälla och effektmeter OTDR-instrument Inspektioner görs så att man undersöker inomhusnätets sammansättning utifrån dokument och genom organoleptisk kontroll. Särskilt för generella kabelnät sammanställs i i allmänhet en kvalitetsplan i planeringsskedet. Inspektionen kan då utföras med utgångspunkt i specifikationerna i kvalitetsplanen. Följande inspekteras: 1) Installation av kabling, kabelvägar och utrustningsutrymmen I praktiken inspekteras bl.a. kabelvägarnas utförande, installationen av kablar och ledare i kabelvägarna, genomföringar och brandavskiljningar, kabelinstallationerna och hanteringen av kablarna i utrustningsutrymmena, kabelavslutningar och utrustningsutrymmenas utförande. 2) Elmatning, jordning och potentialutjämning I praktiken inspekteras att elmatningen och jordningarna har genomförts i överensstämmelse med kraven. 3) Nätets uppbyggnad och dimensionering Inspektion av att inomhusnätets uppbyggnad och dimensionering är förenliga med kraven och planerna., FI-00181

MPS 65 64 Rekommendationer 4) Anteckningar och ritningar över nätet Vid inspektionen granskas att märkningar har gjorts på datauttag, antennuttag, kopplingspaneler, kablar och stativ och att märkningarna har dokumenterats. Uppmärksamhet fästs vid att dokumenten är klara och tydliga och att de till alla delar motsvarar nätets uppbyggnad och utförande liksom kraven i denna föreskrift om miniminivån på dokumenteringen (se kapitlen 32 och 33). 5) Kvaliteten på installationerna Utifrån dokumenten och genom organoleptisk kontroll granskas t.ex. installationen av datauttag och eventuella vidareföringspunkter. Att optiska kontaktdon och adaptrar i gränssnitten till optiska länkar är hela och rena ska kontrolleras med hjälp av fibermikroskop som förstorar minst 200 gånger. Vid behov ska kontakternas ändytor och adaptrarna rengöras från smuts. Det får inte heller finnas fel på ändytorna på kontakterna, såsom repor, gropar, sprickor eller brott. Kriterierna för godkännande är förenliga med standard SFS-EN 61300-3-35 [74]. rekommenderar att videomikroskop och ett system som möjliggör lagring av bilder ska användas vid inspektion av renheten hos och skicket på optiska kontaktdon och adaptrar i gränssnittet till optiska länkar. Vidare rekommenderar användning av inspektionsutrustning som skannar och analyserar kontaktens ändyta och automatiskt fattar PASS/FAIL-beslut i enlighet med kriterierna i standard EN 61300-3-35 [74]. Vid test och inspektion av generella kabelnät rekommenderar iakttagande och tillämpning av ST-korten 681.02 [75] ja 681.42 [76]. 29 31 Mätningar vid generella kabelnät I denna paragraf av föreskriften bestäms om minimiomfattningen av de mätningar som ska göras på byggda, förnyade eller renoverade generella kabelnät. I paragrafen definieras vad som ska mätas vid partvinnad kabling och optisk kabling, var mätningarna ska utföras och med hurdana mätdon. Bestämmelserna är grundande för att alla nödvändiga faktorer vid ett generellt kabelnät ska kunna mätas systematiskt och med rätt slags mätdon. I 34 i denna föreskrift bestäms om dokumenteringen av utförda mätningar (se kapitel 32). Därtill är det bra att notera att man i enlighet med 35 i föreskriften (se kapitel 33) utifrån de erhållna mätresultaten ska göra en bedömning i slutdokumentationen av vilka tjänster nätet möjliggör., FI-00181

MPS 65 65 Tillämpning: partvinnad kabling En partvinnad kabels överföringstekniska prestanda ska testas vid gränssnitten till permanenta länkar. En permanent länk (se kapitel 1.4.6) till exempel vid hemkabling består av en kabel mellan hemfördelarens kopplingspanel och ett datauttag samt anslutningarna i båda ändarna av kabeln. Om spridningskablingen i en lokalfastighet i första hand bara sträcker sig till en vidareföringspunkt, testas prestanda vid gränssnitten för CP-länken (Consolidation Point). När CP-länken senare byggs ut till en permanent länk testas prestanda vid gränssnitten till den permanenta länken. Alla permanenta länkar ska testas genom att mäta de parametrar som finns i bilaga E till standard SFS-EN 50174-1 [2] med tillämpning av sampelnivåerna i denna specifikation. Kriteriet för godkännandet av överföringsteknisk prestanda är att en permanent länk uppfyller de krav på prestanda som specificerats för den, om det är praktiskt möjligt med hänsyn till den permanenta länkens installationslängd. Enligt denna föreskrift (se kapitel 9) är utgångspunkten att prestanda hos partvinnad kabling ska vara minst av klass E. I bostadsfastigheter kan man vid vissa undantag som har specificerats i 11.2 avvika från klass E, men såsom förutsätts i 11.3 i föreskriften, ska en prestandaklass definieras även för dessa permanenta länkar, vilken även bestämmer kriterierna för godkännandet av mätningarna. Den testutrustning som används vid partvinnad kabling ska uppfylla de nivåkrav som specificeras i bilaga E till standard SFS-EN 50174-1 [2] och som den relevanta prestandaklassen förutsätter. Testutrustningen ska vara kalibrerad i enlighet med tillverkarens anvisningar och kalibreringsintervallet får inte ha överskridits. Tillämpning: optisk kabling Liksom vid partvinnad kabling ska alla permanenta länkar mätas även vid optisk kabling. Vid optisk kabling är kriteriet för godkännande av prestanda att dämpningen hos en permanent länk vid specificerade våglängder högst är lika stor som det kalkylmässiga dämpningsvärdet för permanent länk (se kapitel 9). Detta värde fås genom att man räknar ihop den högsta tillåtna dämpningen hos komponenterna i en permanent länk och beaktar längden på den. I kalkylen ska då beaktas alla dämpningsfaktorer i anslutning till permanent länk: den maximala dämpningen hos optofiber som används i en permanent länk per längdenhet och längden på den permanenten länken, den största tillåtna dämpningen hos fiberskarvar (svetsad skarv eller mekanisk fiberskarv) i en permanent länk och antalet skarvar inklusive fiberskarvar för svansar i avslutningar och de största tillåtna kopplingsdämpningen i båda ändarna av en permanenta länk., FI-00181

MPS 65 66 Rekommendationer Dämpningen hos en optisk permanent länk mäts med hjälp av ljuskälla och effektmeter eller OTDR-instrument i enlighet med standard ISO/IEC 14763-3 [77] och med utrustning som överensstämmer med kraven i denna standard. Utrustningen ska vara kalibrerad i enlighet med tillverkarens anvisningar och kalibreringsintervallet får inte ha överskridits. rekommenderar iakttagande och tillämpning av STkortet 681.42 [72] vid mätning vid generella kabelnät. 30 32 Mätningar vid centralantennät och -system samt system för tv-mottagning i villor Tillämpning I paragrafen uppställs minimikrav på mätning vid centralantennät och - system samt system för marksänd mottagning i villor. Minimikraven på mätning är motiverade för att alla väsentliga mätningar av funktion och prestanda ska göras på alla nät och system. Om någon del av ett centralantennät har utförts med optisk kabling ska denna kabling testas enligt bestämmelserna i 31 (se kapitel 29). I praktiken kan man utföra kablingen mellan byggnader i stora fastigheter som optisk kabling (se kapitel 1.4.3 och 4). Det bör noteras att de förstärkarmätningar som förutsätts i föreskriften i praktiken kan utföras först när centralantennätet har anslutits till ett allmänt (trådlöst eller trådbundet) nät. Därmed berörs ägaren av inomhusnätet, dvs. fastigheten, inte av de föreskrivna kraven i situationer där förstärkaren i ett centralantennsystem ägs av teleföretaget (se kapitel 37.2). Med andra ord, om teleföretaget äger förstärkaren i fastigheten behöver den teleentreprenör som installerar inomhusnätet inte mäta denna förstärkare. I 34 i denna föreskrift bestäms om dokumenteringen av utförda mätningar (se kapitel 32). Vid vart och ett av antennuttagen i ett centralantennät och en fastighet med en bostadslägenhet ska åtminstone följande mätas inom frekvensområdet 47 1 000 MHz: 1) frekvensfunktionen för ett passivt centralantennät vid undre och övre gränsfrekvenser, dvs. signalnivåerna i antennuttag Mätningen av frekvensfunktionen utförs genom att man till fastighetens stjärnpunkt kopplar en brusgenerator och nivån på vitt brus (inom frekvensområdet 47-1000 MHz och vanligtvis med signalnivån ca 90 dbµv), dvs. spänningsnivån i uttagen mäts i alla antennuttag. Nivåerna mäts minst vid nätets undre och övre gränsfrekvenser. I praktiken görs mätningar ofta även för frekvenser mellan dessa. Vanliga mätfrekvenser är 47 MHz, 146 MHz, 300 MHz, 606 MHz och 862 MHz., FI-00181

MPS 65 67 I resultaten granskas maximi- och minimidämpningarna hos nätet, och för varje antennuttag den frekvensområdesspecifika dämpningsskillnaden. Exempelvis får nivåskillnaderna hos intilliggande kanaler i antennuttaget inte överskrida 3 db (se kapitel 10). Utifrån uppmätta dämpningsnivåer beräknas förstärkarens minimi- och maximiutgångsnivåer för de signalformer som ska förmedlas (se punkt 1 nedan om mätningar av förstärkare i centralantennsystem). 2) största lutning i antennuttaget inom frekvensområdet 47-1000 MHz Skillnaden mellan den i antennuttaget uppmätta lägsta och högsta frekvensen och signalnivån är lutningen för den del av nätet som är föremål för granskning. Vid förstärkarens ingångar och utgångar i ett centralantennät och en fastighet med en bostadslägenhet ska åtminstone följande mätas: 1) signalnivåer Förstärkarnas ingångsnivå, dvs. signalnivån vid förstärkarens ingångar ska mätas och ställas in så att ett tillräckligt signal-till-brus-förhållande uppnås även under föränderliga förhållanden. Förstärkarnas utgångsnivå, dvs. signalnivån i förstärkarnas utgångar, mäts och ställs in i enlighet med tillverkarens anvisningar och nätplanerna (se även punkt 1 ovan om mätning av signalnivåer i antennuttag vid passiva centralantennät) så att rätt signalnivå fås i antennuttagen (se kapitel 10). 2) modulationfelkvot, dvs. MER-värdet Mätning av modulationfelkvoten (MER, Modulation Error Ratio) beskriver kvaliteten på den mottagna signalen. Den visar hur exakt mottagaren placerar mottagna symboler rätt i I/Q-planet. I praktiken bör MER-värdena i förstärkarnas utgångar vara minst följande: DVB-T-mottagning 26 db DVB-C (128 QAM) -mottagning 29 db DVB-C (256 QAM) -mottagning 32 db När detta dokument publicerades var de systemvärden som gäller DVB-T2- mottagning i utkastskedet av standard SFS-EN 60728-1 [17]. För standarden hade föreslagits 32 db som rekommendation, medan de finländska tillhandahållarna av televisionsnät hade föreslagit ett krav på 25 db. följer upp utvecklingen av denna standardisering., FI-00181

MPS 65 68 10 kap. Dokumentation I detta kapitel av föreskriften bestäms om dokumentering av inomhusnät. Det bör noteras att dokumentering gäller alla slag av inomhusnät (se kapitel 1.4.1). Omsorgsfull dokumentering av inomhusnäten i alla faser av livscykeln ligger i nätets ägares, dvs. fastighetens, intresse, eftersom det ofta är besvärligt och dyrt att underhålla nätet och att reda ut fel och störningar utan aktuell dokumentation. 31 33 Planeringsdokument Tillämpning I denna paragraf bestäms om dokumenteringen av planeringen av inomhusnät. Minimikraven på dokumenteringen av planeringen har lagts till som nya åligganden i denna föreskrift och är motiverade eftersom en omsorgsfull planering av inomhusnät som byggs, förnyas och renoveras och av nätinstallationerna utgör underlag för såväl det ekonomiska som det tekniska utförandet av inomhusnäten. Vid planeringen fastställs hur näten ska byggas och ställs krav på nätets tekniska funktioner. Förutom att planeringsdokumenten underlättar utförandet av installationsarbetet (såsom inställning av systemvärden) gör de det även möjligt att kontrollera att installationerna överensstämmer med bestämmelserna och avtalen. Planeringsdokument ska upprättas över inomhusnät som byggs, över inomhusnät som förnyas, dvs. som byggs som ersättning för eller parallellt med ett befintligt inomhusnät, och över nät som renoveras till den del som gäller renoveringen. Ett komplett planeringsdokument krävs endast för ett helt nytt nät som byggs, inte för ett gammalt nät som kvarstår parallellt (se punkt 2 nedan). I praktiken upprättas dokumenten före konkurrensutsättning av installationsarbetet. I planeringsdokumenten presenteras den övergripande bilden och omfattningen av de inomhusnät som ska byggas, förnyas eller renoveras i fastigheten. Nätets planerade prestanda ska också framgå av planeringsdokumenten. Dokumenten i planeringsskedet ska beskriva åtminstone följande med tillräcklig exakthet: 1) Typ och konstruktion av de olika inomhusnät som byggs eller renoveras i en fastighet (ledningsscheman) Planeringsdokumenten ska beskriva vilka alla nät (såsom det generella kabelnätet och centralantennätet/-systemet) som ska byggas i fastigheten eller hur ett nät ska renoveras och vilken uppbyggnad dessa nät kommer att få., FI-00181

MPS 65 69 2) Vid förnyelse av inomhusnät anges vilka eventuella inomhusnät som kvarstår parallellt Om ett inomhusnät förnyas (se kapitel 1.4.17) och avsikten är att även det befintliga inomhusnätet ska kvarstå, ska detta framgå klart av planeringsdokumenten så att inga ändringar görs i det befintliga nätet. 3) Lägenheternas nummer Om ett inomhusnät sträcker sig över flera lägenheter ska lägenheternas nummer antecknas i alla nödvändiga punkter i planeringsdokumenten för att det av planerna ska framgå vilka installationer som har planerats för respektive lägenhet. 4) Anslutningskablarnas ingångar Ingångarna för teleföretagens anslutningskablar, dvs. uppgifter om varifrån och genom vilka konstruktioner anslutnings- eller huskablarna dras till husfördelaren, antecknas i planerna. 5) Antenner och förslag för placering av antennmasten Om antenner ingår i ett inomhusnät som ska installeras i fastigheten ska uppgifterna om antennerna och den föreslagna installationsplatsen antecknas i planeringsdokumenten. I praktiken planeras installationsplatsen med hjälp av förhandsmätningar. Den egentliga placeringen av antennmasten kan bli en annan i samband med installationsarbetet eftersom teleentreprenören söker det mest optimala stället för mottagningspunkten. 6) Planerade prestanda och systemvärden Inomhusnätens planerade prestanda och systemvärden ska antecknas tydligt. Till exempel anges de planerade perstanda för det generella kabelnätet (prestandaklassen för olika permanenta länkar) och miljöklassificeringen. Vanligtvis planeras prestanda hos ett generellt kabelnät och installationerna med stöd av den kvalitetsplan som har fastställts i standarderna för generella kabelnät [2] - [6]. Planen utnyttjas även för test och inspektion av nätet. Om ett centralantennät och -system byggs i fastigheten, ska det frekvensområde (i enlighet med denna föreskrift, minst 5-1000 MHz), för vilket nätet dimensioneras och komponenterna väljs, framgå av planeringsdokumenten. Av dokumenten ska även framgå den planerade dimensioneringen av centralantennätet och -systemet, såsom dämpningarna i nätet. 7) Huvudförstärkarens och stjärnpunkternas struktur och placering Strukturen och den planerade placeringen av huvudförstärkaren och stjärnpunkterna (såsom fastighetens stjärnpunkt, lägenheternas stjärnpunkter) för ett centralantennät och -system eller system för marksänd, FI-00181

MPS 65 70 mottagning i villor ska beskrivas i detalj för att dessa ska kunna byggas enligt planen. 8) Kopplingsställenas nummer, struktur och placering Kopplingsställenas nummer och märkning, struktur och placering i fastigheten planeras i förväg. 9) Kopplingsregister över korskopplingar Korskopplingar planeras och dokumenteras innan installationsarbetet inleds (notera även ovan nämnda krav på lägenhetsnumrering). 10) Exempel på typ och placering av datauttag, antennuttag och andra anslutningsuttag Exempeltyper på samtliga anslutningsuttag och uttagens fysiska placering antecknas exakt i planeringsdokumenten. 11) Planerat material och eventuell utrustning som ska installeras Allt material som har använts i inomhusnäten, såsom exempeltyper på kablar och modellexempel på kontaktdon, dokumenteras för att rätt komponenter ska kunna skaffas för nätet och installationerna genomföras planenligt. Om det är tänkt att inomhusnätet ska förses med utrustning, såsom switchar som behövs för användningen av det generella kabelnätet, ska detta framgå av planeringsdokumenten. 12) Kabelvägar Kabelvägarna (såväl de befintliga som de som ska byggas) planeras så exakt som möjligt i förväg. Vid planeringen är det bra att beskriva kabelvägarnas läge och typ (t.ex. kabelhylla, rörläggning). 13) Planerade kabellängder Uppgifterna om de planerade kabellängderna utnyttjas förutom vid planeringen av nätets systemvärden även vid materialanskaffningarna. Den kortaste och den längsta kabellängden är de som tillämpas vid planeringen. I planeringsdokukmenten för det generella kabelnätet antecknas de kortaste och de längsta längderna för de permanenta länkarna i den partvinnade kablingen och den optiska kablingen. 14) Utrustning, låsanordning och placering av utrustningsutrymmen, skåp, kåpor mm. Alla utrustningsutrymmen, skåp, kåpor och liknande som redan finns eller ska byggas i fastigheten antecknas i planeringsdokumenten. I dokumenten anges deras placering, namn/nummer, konstruktion, innehåll, låsanordningar och liknande uppgifter som behövs för installationsarbetet., FI-00181

MPS 65 71 Rekommendationer 15) Elmatning jämte eventuell redundans Den elmatning som inomhusnätet behöver och till exempel eluttag som ska installeras i utrustningsutrymmena planeras och dokumenteras innan installationsarbetet inleds. Om redundans finns eller ska byggas för elmatningen (särskilt i lokalfastigheter) ska även all sådan dokumenteras. 16) Jordningar och potentialutjämningar Jordningar och potentialutjämningar i inomhusnät, dvs. deras struktur och anslutning till fastighetens jordningssystem, planeras och beskrivs omsorgsfullt. 17) Eventuella specialkrav på brandsäkerhet för enskilda föremål. Brandsäkerhetsfaktorerna (se kapitel 18) beaktas vid planeringen av inomhusnätet och eventuella speciallösningar eller -krav i anslutning till installationsobjektet ska beskrivas i planeringsdokumenten. rekommenderar att ST-kortet 681.43 [78] iakttas och tillämpas vid planering av kvaliteten på och installationer av generella kabelnät, och ST-kortet 51.25 [79] vid märkning av utrustning och utrymmen i anslutning till inomhusnät. 32 34 Inspektionsprotokoll Tillämpning En teleentreprenör ska utarbeta ett inspektionsprotokoll över gjorda installationsarbeten. Av dokumentet ska framgå att kraven i denna föreskrift uppfylls. I denna paragraf ställs minimikrav på innehållet i inspektionsprotokollet. Kraven i paragrafen hänger nära samman med de krav som har ställts i kapitel 9 i denna föreskrift (se kapitel 28, 29 och 30) om test och inspektion av inomhusnät. Att utföra inspektioner och tester och upprätta protokoll över dem är viktigt för att man ska kunna konstatera att det installerade nätet uppfyller alla krav som ställts på det i såväl föreskrifter som avtal. Av denna anledning ska inspektionsprotokoll upprättas och överlåtas till beställaren av arbetet i god tid innan nätet tas i bruk. Teleentreprenören ska förvara exemplar av inspektionsprotokoll i två års tid för att dessa dokument ska finnas tillhanda även hos entreprenören under den första tiden efter ibruktagandet. I vanliga fall upprättas ett inspektionsprotokoll separat för varje typ av inomhusnät. På inspektionsprotokollets form ställs emellertid inga särskilda krav, förutom att det ska innehålla följande uppgifter om alla byggda nät:, FI-00181

MPS 65 72 Rekommendationer 1) De tidpunkter då överensstämmelse med kraven har konstaterats I protokollet antecknas vid vilka tidpunkter inspektion har utförts. 2) Vem som har konstaterat överensstämmelsen I protokollet antecknas vem eller vilka som gjorde inspektionen och vilket eller vilka företag hon, han eller de representerade. I protokollet är det också bra att anteckna kontaktuppgifterna till dessa. 3) Utredning av de inspektioner som förutsätts i 30 3 mom. i denna föreskrift (se kapitel 28) I protokollet beskrivs inspektionen av den installerade kablingen, de nyttjade kabelvägarna och utrustningsutrymmena så att protokollet påvisar att nätet uppfyller de uppställda kraven. Vid inspektionen säkerställs även att elmatningen, jordningarna och potentialutjämningarna har utförts på tillbörligt sätt. De slutdokument som upprättats över nätet, nätets dimensionering och märkningar kontrolleras. 4) Beskrivning av sammansättningar och mätapparater som använts vid testerna Mätningarna av nätets prestanda och funktion beskrivs så att testsammansättningen och vilka mätdon som har använts framgår av inspektionsprotokollet. Exempelvis antecknas uppgifterna om den brusgenerator som har använts vid mätning av frekvensfunktioner i ett passivt centralantennät. 5) Resultat av de mätningar som förutsätts i 9 kap. i denna föreskrift (se kapitel 28, 29 och 30) Dokumenterade mätresultat från alla utförda mätningar inkluderas i eller bifogas inspektionsprotokollet och därmed påvisas att nätet fungerar och att nätets prestanda överensstämmer med denna föreskrift. Inspektionsprotokollen upprättas innan näten tas i bruk och även teleentreprenören ska förvara exemplar av dem i minst två (2) år efter överlåtelsen av arbetet. rekommenderar att ST-korten ST 611.40 [80], ST 681.40 [81] och ST 621.40 [82] används som inspektionsprotokoll för generella kabelnät samt centralantennät och -system. rekommenderar att inspektionsprotokollen överlåts till beställaren av arbetet både som utskrifter och i elektroniskt format., FI-00181

MPS 65 73 33 35 Slutdokumentation Tillämpning När installations- och ändringsarbetena på inomhusnätet har slutförts upprättas slutdokument över nätet. I praktiken ska alltså aktuella dokument upprättas om nya inomhusnät har byggts i fastigheten (det handlar antingen om en nybyggnad eller förnyade nät) eller om befintliga nät har renoverats. Slutdokumentationen dokumenteringen över ibruktagandet har som främsta uppgift att ge ägaren av inomhusnätet, dvs. fastigheten, alla dokument som behövs för driften och underhållet av nätet. Dokumenteringen ska framför allt motsvara de utförda installationerna och den ska överlåtas till beställaren av arbetet innan nätet tas i bruk för att garantera att dokumenten blir upprättade. I slutdokumenten presenteras den övergripande bilden och omfattningen av de inomhusnät som har byggt eller renoverats i fastigheten. Komplett slutdokumentation behöver endast upprättas för ett helt nytt nät, inte för ett gammalt nät eller en gammal del av ett nät som kvarstår parallellt. Utgångspunkten är att om man vid en förnyelse behåller ett gammalt nät parallellt med ett nytt byggt nät ska det finnas dokumentering över det gamla nätet och denna är alltså alltjämt relevant. Om det av en eller annan orsak inte finns någon dokumentation över det gamla nätet, förutsätts inte upprättande av sådan dokumentation. I en sådan situation är det visserligen bra att i dokumentationen över det nya nätet till exempel kort nämna att "det även finns ett tidigare centralantennät i kaskadform". Om ett inomhusnät eller en del av det har renoverats, är det inte heller nödvändigt att upprätta en komplett ny slutdokumentation över det renoverade nätet. Slutdokumentationen kan göras så att man i de tidigare dokumenten över nätet antecknar uppgifter om utbytta komponenter. Slutdokumenten upprättas och överlåts till beställaren av arbetet, i praktiken vanligtvis till fastighetens byggherre eller ägare, innan inomhusnätet tas i bruk. Av slutdokumenten ska minst följande uppgifter framgå med tillräcklig exakthet: 1) Typ och konstruktion av de olika inomhusnät som används (ledningsscheman) I slutdokumenten beskrivs alla nät (såsom generella kabelnät och centralantennät/-system) i fastigheten och på vilket sätt näten är uppbyggda. Om ett nät har renoverats antecknas eventuella strukturella ändringar i slutdokumenten. Om ett gammalt inomhusnät kvarstår parallellt med ett nytt nät vid en förnyelse, är det bra att nämna detta även i doku-, FI-00181

MPS 65 74 mentationen över de nya näten. Över det gamla nätet behöver man dock inte upprätta helt nya ledningsscheman. 2) Lägenheternas nummer I slutdokumenten antecknas lägenheternas nummer i alla nödvändiga punkter för att de lägenhetsspecifika installationerna ska framgå av dokumenten. 3) Anslutningskablarnas ingångar Ingångarna för teleföretagens anslutningskablar, dvs. uppgifter om varifrån och genom vilka konstruktioner anslutnings- eller huskablarna dras in till husfördelaren, antecknas i dokumenten. I praktiken innebär detta uppgifter om vart och till vilket teleföretags fasta allmänna kommunikationsnät fastighetens inomhusnät har eller kan kopplas. 4) Antenner, antennmastens placering och antennmastens hållfasthetsberäkningar Om antenner har installerats i fastigheten antecknas alla uppgifter om dessa (såsom typ) liksom deras placering, dvs. antennmastens placering, i slutdokumenten. I slutdokumenten ges också hållfasthetsberäkningar för antennmasten, dvs. en redogörelse för mast- och stödrörens hållfasthet. 5) Prestanda och systemvärden samt uppskattning av de tjänster som näten ger möjlighet till Inomhusnätens prestanda och systemvärden ska antecknas tydligt. Exempelvis anges det generella kabelnätets prestanda och miljöklassificering samt centralantennätets och -systemets frekvensområde (i enlighet med denna föreskrift minst 5-1000 MHz) liksom dämpningarna i nätet. Vidare antecknas en uppskattning av vilka tjänster som kan tillhandahållas över nätet, med beaktande av helheten. Beträffande centralantennätet och -systemet kan man exempelvis konstatera att det går att förmedla sedvanliga tv-sändningar. I fråga om det generella kabelnätet bedöms återigen hurdana tillämpningar systemet stödjer utifrån installationslängderna på och mätresultaten för permanenta länkar samt utifrån den utrustning som installerats i eller de kopplingar som gjorts till nätet. Exempelvis, om partvinnade stamkablar till lägenheter består av två avsnitt, vars installationslängd är 85 meter respektive 60 meter, och dessa kablar har sammankopplats direkt genom korskoppling i en underfördelare (det finns alltså ingen aktiv utrustning emellan) är längden på hela kablingen 145 meter, vilket inte nödvändigtvis längre stödjer förmedlingen av Ethernet-tjänster. Bilaga F till standard SFS-EN 50173-1 [2] innehåller anvisningar för de uppskattningar som ska göras om det generella kabelnätet., FI-00181

MPS 65 75 6) Huvudförstärkarens och stjärnpunkternas struktur och placering Huvudförstärkarens och stjärnpunkternas (fastighetens stjärnpunkts, lägenheternas stjärnpunkters) struktur och placering beskrivs i detalj. 7) Kopplingsställenas nummer, struktur och placering Kopplingsställenas nummer och märkning, struktur och placering i fastigheten beskrivs i slutdokumentationen. 8) Kopplingsregister över korskopplingar Gjorda korskopplingar dokumenteras (notera även kravet på lägenhetsnumrering). 9) Typ och placering av datauttag, antennuttag och andra anslutningsuttag Typerna på alla anslutningsuttag i nätet (för antennuttag t.ex. även dämpningsklass) och deras fysiska placering antecknas exakt. 10) Använt material och eventuell utrustning som har installerats Allt material som har använts i inomhusnäten, såsom typer av kablar och modeller på kontaktdon, ska dokumenteras omsorgsfullt. Om utrustning som faller på fastighetsägarens ansvar, såsom switchar som ska användas för det generella kabelnätet, har installerats i inomhusnätet, ska uppgifter om denna utrustning och om utrustningens placering antecknas i slutdokumenten. 11) Kablarnas placering, längd och installationssätt Kablar, deras placering, längd (i meter) och installationssätt antecknas så exakt att det går att i efterhand verifiera att kablingen överensstämmer med föreskrifterna. 12) Numrering av kablar, ledningar och fibrer Numreringen av alla installerade kablar, ledningar och fibrer dokumenteras för att man utifrån dokumenten ska kunna lokalisera kablarna och identifiera deras användningssyfte. 13) Kabelvägar I slutdokumenten antecknas kabelvägarna, dvs. kabelvägarnas placering och material samt till exempel brandsäkerhetsfaktorer, såsom tätning av genomföringar, för att det ska vara möjligt att i efterhand enkelt lokalisera kablarna utifrån kabeländarna och deras fysiska placering. 14) Utrustning, låsanordning och placering av samt vägar till utrustningsutrymmen, skåp, kåpor mm., FI-00181

MPS 65 76 Alla utrustningsutrymmen, skåp, kåpor osv. antecknas i slutdokumenten. I dokumenten anges deras placering, namn/nummer, mått, konstruktion, innehåll, låsanordningar, vägarna till utrustningsutrymmena och liknande uppgifter som behövs för användningen av dem. 15) Elmatning Rekommendationer Elmatningen i inomhusnätet, till exempel eluttag som installerats i fördelarna, ska dokumenteras omsorgsfullt. Eventuell redundans i elmatningen ska också dokumenteras. 16) Jordningar och potentialutjämningar Jordningar och potentialutjämningar i inomhusnät, dvs. deras struktur och anslutning till fastighetens jordningssystem, beskrivs omsorgsfullt. 17) Eventuella specialkrav på brandsäkerhet för enskilda föremål. Eventuella speciallösningar i anslutning till brandsäkerheten, såsom brandavskiljningar, beskrivs i slutdokumenten. När inomhusnät renoveras eller när ett gammalt inomhusnät kvarstår vid förnyelse rekommenderar att även dokumentationen över det gamla inomhusnätet aktualiseras i anslutning till renoveringen eller förnyelsen för att det säkert ska finnas dokument även över det gamla nätet som underlättar användningen av hela nätet. rekommenderar att ST-kortet 681.41 [83] iakttas och tillämpas vid dokumentering av generella kabelnät, och ST-kortet 51.25 [79] vid märkning av utrustning och utrymmen i anslutning till inomhusnät. 34 36 Upprätthållande och förvaring av dokument Tillämpning I denna paragraf bestäms om upprätthållande och förvaring av dokument över inomhusnät. Ägaren av inomhusnätet, dvs. fastigheten, ansvarar för nätdokumenten. Dokumenten i praktiken slutdokumenten och inspektionsprotokollen (eller kopior av dessa) ska enligt föreskriften hållas aktuella och tillgängliga i fastighetens husfördelare eller på ett annat tryggt ställe där de är lätta att tillgå. Detta är viktigt för att underhållet av och ändringar i funktioner som beställs till fastigheten ska vara möjliga på ett så jämlikt och bekvämt sätt som möjligt. Ägaren av inomhusnätet, dvs. fastigheten, ska sörja för att det finns aktuella dokument (slutdokument och inspektionsprotokoll) över inomhusnäten., FI-00181

MPS 65 77 Rekommendationer Exempelvis, om fastigheten beställer ändringar i inomhusnätet, ska en uppdatering av dokumenteringen inkluderas i beställningen. Dokument över inomhusnäten (eller kopior av dokumenten) ska förvaras så att de är enkelt tillgängliga för alla som behöver dem för tillbörliga ändamål. Husfördelaren är i första hand en bra förvaringsplats för de utskrivna dokumenten. De senaste, aktuella dokumenten över inomhusnäten ska förvaras under hela den tid inomhusnätet eller delar av det är i bruk eller tillgängligt. rekommenderar att inomhusnätets ägare förvarar dokumenten över inomhusnätet på en säker plats, även i elektroniskt format. 11 kap. Ikraftträdande och publicering Detta kapitel innehåller bestämmelser om föreskriftens ikraftträdande, övergångsbestämmelser och bestämmelser om erhållande av upplysningar och publicering. 35 37 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Föreskriften träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på: sådana projekt vid nybyggnader vars bygglov har beviljats 1.1.2014 eller senare. sådana projekt vid förnyelse- eller renoveringsarbeten vars planering har börjat 1.1.2014 eller senare. Som tidpunkt för planeringsstarten betraktas beslut av bolagsstämma, styrelse eller annat beslutfört organ om att beställa planering eller en villafastighets beställning av en tele- eller antennentreprenad. Genom föreskriften upphävs s tidigare föreskrifter 21 E/2007 M och 25 E/2008 M som gällde de interna kommunikationsnäten och -systemen i en fastighet. 36 38 Erhållande av upplysningar och publicering Föreskriften har publicerats i s föreskriftssamling och kan erhållas vid s kundtjänst: Därtill publiceras föreskriften samt motiverings- och tillämpningspromemorian elektroniskt på s webbplats och i Finlands elektroniska författningssamling Finlex [84]. 37 Övriga frågor som har samband med föreskriften I detta kapitel behandlas övriga frågor som har samband med föreskriften men som inte ingår i den egentliga föreskriftens krav. Ämnena komplette-, FI-00181

MPS 65 78 rar föreskriften och gör det lättare att förstå denna motiveringspromemoria. Vidare syftar ämnena till att ge handledning vid oklarheter kring ämnesområdet. 37.1 Terminologi i anslutning till fastigheter och byggnader I flera punkter av föreskriften behandlas olika slags fastigheter, byggnader som ingår i dessa fastigheter liksom rum och lägenheter. De termer som i föreskriften har använts för dessa är i hög grad förenliga med talspråkliga uttryck, men för tydlighetens skull presenteras i detta kapitel de termer som har använts som stöd för tolkningen och bakgrunden till termerna. Enligt 2 i fastighetsbildningslagen (554/1995) [85] avses med fastighet en sådan självständig enhet för jordäganderätt som skall införas som fastighet i fastighetsregistret. En fastighet inbegriper det område som hör till den samt bl.a. andelar i samfällda områden samt servitutsrättigheter, såsom rätt att använda väg. Till en fastighet räknas i allmänhet även byggnaderna på området liksom till fastigheten fast anslutna föremål och anordningar. En fastighet som består av flera byggnader och bostäder ägs vanligtvis av ett bostadsaktiebolag. [86] Enligt 113 i markanvändnings- och bygglagen (132/1999) [87] är en byggnaden för boende, arbete, lagring eller annan användning avsedd konstruktion, struktur eller anläggning som är fast eller avsedd att vara stationär. Utifrån nämnda paragrafer betraktas enligt terminologin i denna föreskrift som bostadsfastighet en i fastighetsregistret antecknad fastighet som omfattar en eller flera byggnader för permanent boende. Exempelvis betraktas en fastighet som enbart är avsedd för bruk sommartid som en fritidsbostad i denna föreskrift, dvs. en sådan fastighet berörs inte av de föreskrivna kraven. Lokalfastigheter är kontors-, affärs-, lager och industrifastigheter. Offentliga fastigheter är återigen till exempel sjukhus, hälsogårdar, olika förvaltningsbyggnader, polis- och brandstationer, skolor, föreningshus, museer och andra kulturbyggnader. I Finlands byggbestämmelsesamling föreskrivs att ett bostadsrum är ett rum som i första hand är avsett för permanent boende. Som bostadsrum anses inte en tambur, en korridor eller ett badrum. Ett kök är ett bostadsrum som i första hand är avsett för matlagning och måltider. [88] Med andra ord ska enligt denna föreskrift minst ett datauttag med två jack och ett antennuttag installeras i köket i bostadslägenheter vid nybyggande (se kapitel 3 och 4). En lägenhet omfattar ett eller flera rum. Exempelvis avses i 1 kap. 3 i lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009) [89] med aktielägenhet en sådan lägenhet och annan del av en byggnad eller fastighet som aktierna medför rätt att besitta., FI-00181

MPS 65 79 37.2 Om gränssnittet mellan inomhusnätet och det allmänna nätet Inomhusnäten i en fastighet ägs av fastigheten och de allmänna kommunikationsnäten av teleföretaget. Det råder tidvis oklarheter kring det tekniska och juridiska gränssnittet mellan dessa två typer av nät. Kommunikationsmarknadslagen innehåller inga bestämmelser om ansvarsgränssnittet mellan fastighetens inomhusnät och det allmänna kommunikationsnätet, och bemyndigar inte heller att utfärda bestämmelser i denna fråga. Juridiskt sett handlar det om vilka delar av näten teleföretaget och fastighetens ägare äger respektive ansvarar för. Det allmänna kommunikationsnätet sträcker sig entydigt åtminstone till ändan av teleföretagets kabel vid husfördelaren, och inomhusnätet börjar vid ändan av den stamkabel (partvinnad kabel, koaxialkabel, fiberkabel) som går ut från husfördelaren till lägenheten. Gränssnittet mellan det allmänna kommunikationsnätet och inomhusnätet finns alltså i husfördelaren, men den fysiska sammankopplingen skulle kunna anses falla antingen under det allmänna kommunikationsnätets, dvs. teleföretagets, eller inomhusnätets, dvs. fastighetsägarens, ansvarsområde. Tekniskt sett ansluts fastighetens generella kabelnät till det allmänna nätet genom korskoppling, liksom förutsätts i 29 i denna föreskrift (se kapitel 27). Centralantennätet och -systemet kan återigen anslutas till ett marksänt masskommunikationsnät via ett radiogränssnitt eller till ett fast masskommunikationsnät via en fastighetsbestämd förstärkare. I det senare fallet varierar praxisen på fältet om huruvida en sådan förstärkare hör till fastigheten eller till teleföretaget. Redan åren 1998 2000 strävade en arbetsgrupp ledd av, "Yhteisantennijärjestelmän teleurakointiohjeet" (anvisningar om teleentreprenader vid centralantennsystem), efter att harmonisera placeringen av förstärkare. Trots försöken lyckades arbetsgruppen inte nå samförstånd om hurdana rekommendationer som kan ges om gränssnittet mellan fastighetens centralantennsystem och teleföretagets kabeltelevisionsnät. Var gränssnittet ligger mellan inomhusnätet och det allmänna kommunikationsnätet kan uppskattas utgående från att behovet av och initiativet till sammankopplingen i första hand ligger i fastighetens och invånarens intresse och i andra hand i tjänsteföretagets intresse. I ljuset av 69 3 mom. i kommunikationsmarknadslagen [1] har ett teleföreföretag inte rätt att avgöra vem som ska utföra kopplingen, utan fastighetens innehavare kan välja utförare, dvs. i praktiken välja en teleentreprenör eller ett teleföretags tjänst. På det hela taget blir antagandet att ansvarsgränssnittet ligger i ändan av teleföretagets anslutningskabel, dvs. huskabeln, och att korskopplingen eller förstärkaren hör till inomhusnätet. Detta kan dock avtalas separat. Vid ordnandet av mottagning via ett fast masskommunikationsnät varierar praxisen särskilt om vem som äger förstärkaren i centralantennätet: i vissa fall har man till skillnad från det ovan sagda avtalat att gränssnittet ligger i förstärkarens utgångar, dvs. att teleföretaget äger och ansvarar för för-, FI-00181

MPS 65 80 Rekommendationer stärkaren. I sådana fall är det anledning att märka att kraven i denna föreskrift beträffande förstärkarens egenskaper och till exempel mätningarna riktar sig till teleföretaget i stället för till fastigheten. anser det viktigt att parterna avtalar om gränssnittet. Verket rekommenderar att ansvarsgränssnittet ska definieras i avtal i enlighet med modellen i föregående kapitel, om det inte finns anledning att avvika från den. I situationer där det inte finns något avtal, utgår s juridiska tolkning vid övervakningen av det tekniska utförandet från de bedömningsgrunder som ges i denna rekommendation.. beaktar visserligen alltid särdrag och fakta i de olika fallen, om verket ger ett avgörande om en tolkning. 37.3 Rekommendation om tidpunkten för renovering och förnyelse av inomhusnät Rekommendationer Varken denna föreskrift eller de övriga bestämmelserna som övervakas av innehåller uttryckliga skyldigheter för när en fastighet bör vidta åtgärder för att förnya eller renovera inomhusnät. Enligt s uppfattning bör man vid bedömningen av denna tidpunkt beakta att inomhusnäten är en del av fastighetens grundläggande infrastruktur. I de fall då de boende i bostadsfastigheter förväntar sig att kunna använda vanliga elapparater, förväntar de sig också att kunna använda grundläggande kommunikationstjänster, såsom bredbands- eller televisionstjänster. Förstklassiga och tekniskt flexibla inomhusnät utgör en kritisk plattform för användningen av grundläggande tjänster och av den anledningen är av den uppfattning att alla fastigheter borde ha såväl ett generellt kabelnät som ett centralantennät och -system, samt vidare att befintliga nät av den här typen bör renoveras och förnyas för att uppfylla de prestanda- och kvalitetskrav som ställs i denna föreskrift. I praktiken är en rörrenovering eller linjesanering en lämplig tidpunkt att renovera och förnya inomhusnäten i de flesta fastigheter, eftersom man i detta sammanhang i varje fall blir tvungen att öppna, riva och återuppbygga konstruktioner, dvs. ny kabling kan dras i konstruktionerna med ytterst lite extra arbetsinsatser. Efter stora renoveringar av en byggnads konstruktioner är det i allmänhet besvärligt och därmed även dyrt att renovera eller förnya inomhusnäten. rekommenderar att en fastighets inomhusnät alltid renoveras åtminstone i anslutning till rörrenovering och linjesanering. 37.4 Historisk överblick av regleringen om tele- och antennentreprenörer Teleentreprenader förutsatte tidigare auktorisering och blev senare anmälningspliktig verksamhet, tills anmälningsplikten upphörde 1.1.2008., FI-00181

MPS 65 81 Fram till år 1992 förutsattes i telelagen (183/1987) att televerket inspekterar ett inomhusnät innan det ansluts till det allmänna kommunikationsnätet. I och med ändringen av telelagen 676/1992 avreglerades teleentreprenaderna för inomhusnät och öppnades för konkurrens. I den ändrade lagen (10 b ) förutsattes att den person eller det företag (teleentreprenör) som ansvarar för byggnads- eller underhållsarbete på telenätet (för vilket tekniska krav ställdes upp i lagen) ska ha auktorisering. Teleförvaltningscentralen beslutade om villkoren för auktorisering och förfarandet. Teleförvaltningscentralen utfärdade 28.9.1992 föreskriften THK 23/92 M om auktorisering av teleentreprenörer. Föreskriften trädde i kraft 1.1.1993 och i den bestämdes bl.a. om ansökan av auktorisering, erhållande av auktorisering och auktoriseringens giltighetstid samt teleentreprenadsklasser och behörighetskrav för teleentreprenader. När telelagen upphävdes överfördes motsvarande författningsgrund till telemarknadslagen (396/1997). 12 innehöll en bestämmelse om teleentreprenader. Telemarknadslagen ändrades år 2002 till kommunikationsmarknadslagen. I kommunikationsmarknadslagen från år 2003 (393/2003) [1] ändrades auktoriseringsförfarandet till ett anmälningsförfarande (137 ). Övergången till anmälningsförfarande motiverades i förarbetet till lagen (RP 112/2002) bl.a. så här: "[den nuvarande] regleringsnivån motsvarar inte kraven i grundlagen, eftersom näringsfriheten begränsas genom regleringen. Näringsverksamhet kan regleras endast genom lag och på ett sätt som uppfyller de allmänna förutsättningar som krävs av reglering som kringskär en grundläggande rättighet. -- Enligt föreslaget skall regleringen av teleentreprenad lyftas upp till lagnivå på det sätt som förutsätts i grundlagen.. Enligt förslaget blir teleentreprenad anmälningspliktig näringsverksamhet och utövandet av den begränsas inte genom särskilda behörighetskrav." Anmälningsplikten för teleentreprenader och den årliga avgiften som följde av denna (137 a ) togs bort från kommunikationsmarknadslagen (ändring 1327/2007) så att den upphörde att gälla 1.1.2008. Upphävningen av dessa skyldigheter motiverades i förarbetet till lagen (RP 48/2007) bland annat så här: "Enligt den gällande lagen gäller anmälningsskyldigheten även teleentreprenadverksamhet som bedrivs i ringa omfattning. -- Små teleentreprenadföretag anser ofta att den nuvarande betalningsskyldigheten är oskälig och de är inte heller nödvändigtvis ens medvetna om anmälningsskyldigheten. -- Det finns således inga naturliga kanaler för att nå små företag som idkar teleentreprenad.. Övervakningen av att anmälningsskyldigheten uppfylls grundar sig således enbart på behandlingen av enskilda fall som har uppdagats. -- styr teleentreprenadverksamhetens tekniska funktion och tillförlitlighet genom att utfärda tekniska föreskrifter om genomförande av nät och ge anvisningar om låsta utrymmen och om samarbete mellan fastighetens innehavare, teleentreprenören och teleföretagen. -- När teleentreprenadavgiften avskaffas minskar också kostnaderna för fakturering och administration.", FI-00181

MPS 65 82 Ett frivilligt godkännande bland teleentreprenörer introducerades år 2003 av Henkilö- ja yritysarviointi Seti Oy. Seti Oy beviljar teleentreprenörer som uppfyller kriterierna behörighetsintyg AT, A eller T. Telebehörighetskriterierna har fastställts av telebehörighetsnämnden, som består av representanter för organisationer i fastighets-, entreprenad- och datakommunikationsbranscherna (Asunto-, toimitila- ja rakennuttajaliitto RAKLI ry, Ficom ry, Finnet-Liitto ry, Satelliitti- ja antenniliitto SANT ry, Finlands fastighetsförbund rf och Sähkö- ja teleurakoitsijaliitto STUL ry). A-godkännande beviljas företag som uppfyller kriterierna för entreprenör av centralantennsystem. T-godkännande beviljas företag som uppfyller kriterierna för entreprenör av generellt kabelnät. Teleentreprenörsgodkännandet ska förnyas varje år och den som ansvarar för telearbetena i företaget ska upprätthålla sin kompetens. Seti Oy för ett register över de företag som godkänts som teleentreprenörer. Rekommendationer för fastigheterna Även om auktoriserings- och anmälningsförfarandet för teleentreprenader har slopats, rekommenderar att kunniga tele- och antennentreprenörer anlitas i alla arbeten som knyter an till inomhusnät, eftersom ett förstklassigt och professionellt utförande av arbetena förutsätter särskilda kunskaper. 38 Lagstiftningen och tolkningen av den föreskrifter grundar sig alltid på ett i lag stadgat bemyndigande att utfärda föreskrifter. Detta kapitel avser att ge den som tillämpar föreskriften en helhetsbild av vilka lagbestämmelser föreskriften baserar sig på. I kapitlet ges även en förteckning över övrig väsentlig lagstiftning som tangerar ämnet och eventuella tolkningar av dessa bestämmelser. Vidare nämns s övriga tekniska föreskrifter som knyter an till denna föreskrift. 38.1 Rättsgrund, 128 och 129 i kommunikationsmarknadslagen Föreskriften grundar sig på kommunikationsmarknadslagen (393/2003 [1]). 128 Kvalitetskrav på kommunikationsnät och kommunikationstjänster Allmänna kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt kommunikationsnät och kommunikationstjänster som ansluts till dem skall planeras, byggas och underhållas så att (följande för denna föreskrift väsentliga punkter uppfylls): 1) telekommunikationens tekniska standard är god; 2) näten och tjänsterna tål normala klimatrelaterade, mekaniska, elektromagnetiska och andra yttre störningar som kan förväntas;, FI-00181

MPS 65 83 4) användarnas eller andra personers datasekretess, dataskydd eller andra rättigheter inte äventyras; 5) användarnas eller andra personers hälsa eller egendom inte äventyras; 6) näten och tjänsterna inte orsakar oskäliga elektromagnetiska eller andra störningar; 7) de är kompatibla och vid behov kan anslutas till ett annat kommunikationsnät; 8) terminaler som uppfyller kraven enligt radiolagen vid behov kan anslutas till dem; 9) de vid behov är interoperabla med televisionsapparater som uppfyller kraven enligt denna lag, och 11) tillgången till nödtjänster är tryggad på ett så tillförlitligt sätt som möjligt även vid störningar i nätet. En fastighets interna kommunikationsnät är nät som ska anslutas till teleföretags allmänna kommunikationsnät såsom avses i 128. 129 Föreskrifter om kommunikationsnät och kommunikationstjänster kan utfärda föreskrifter om kvalitetskraven på kommunikationsnät och kommunikationstjänster som avses i 128 samt om sammankopplingen av dem. Föreskrifterna kan gälla (följande för föreskriften väsentliga punkter): 1) elektroniskt och fysiskt skydd av kommunikationsnät, 2) kommunikationsnätets konstruktion, 3) prestanda i kommunikationsnät och kommunikationstjänster; 4) sammankoppling, interoperabilitet och signalering; 5) tekniska egenskaper hos anslutningspunkter i kommunikationsnätet; 6) fysiskt skydd av utrustningsutrymme som hör till kommunikationsnätet, 7) tekniska egenskaper hos kabeltelevisionsnät, antennsystem och centralantennsystem; 10) säkerhet och störningsfrihet i kommunikationsnät, 11) tekniska egenskaper hos televisionsnät som tar emot bredbildstelevisionstjänster och bredbildstelevisionsprogram; 16) underhåll och uppföljning av prestanda samt nätverksadministration; 17) teknisk dokumentering, 20) standarder som ska iakttas, och 21) andra härmed jämförbara tekniska krav på kommunikationsnät eller kommunikationstjänster. 38.2 Andra relaterade bestämmelser I detta kapitel beskrivs sådana bestämmelser vars skyldigheter inte behandlas i föreskriften men som relaterar till ämnet och därför är bra att notera med tanke på helheten., FI-00181

MPS 65 84 38.2.1 Användarens valfrihet, 69 a i kommunikationsmarknadslagen 69 a Användarens rätt att välja leverantör av kommunikationstjänster kan i syfte att garantera användare valfrihet ålägga bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag och med dem jämförbara sammanslutningar som äger eller förvaltar en fastighets interna eller flera fastigheters gemensamma fasta kommunikationsnät som är kopplat till ett allmänt kommunikationsnät en skyldighet att på ickediskriminerande villkor ge det teleföretag som en användare väljer nyttjanderätt till en icke-upptagen del av fastighetens eller fastighetsgruppens interna kommunikationsnät för förmedling av kommunikationstjänster till användarens terminalutrustning inom fastigheten. kan ålägga en skyldighet enligt 1 mom., om det sett till helheten är tekniskt ogenomförbart eller olönsamt att bygga ett parallellt internt kommunikationsnät eller delar av ett sådant. Enligt denna bestämmelse som lades till kommunikationsmarknadslagen år 2011 [1] ska inomhusnätets ägare eller innehavare göra det möjligt för det av användaren valda teleföretaget att få nyttjanderätt till en icke-upptagen del av fastighetens interna kommunikationsnät. Detta innebär rätt att nyttja ett befintligt nät i den omfattning det är tekniskt möjligt. I motiveringarna till bestämmelsen (RP 238/2010) konstaterades att det kan vara tekniskt omöjligt att använda nätet till förmedling av en kommunikationstjänst som användaren valt på grund av t.ex. nätets begränsade överföringskapacitet. Det kan också vara omöjligt att samordna olika anslutningstekniker i det interna nätet. I motiveringarna till bestämmelsen har man också preciserat att den inte förpliktar innehavaren av en fastighets interna nät att bygga sitt nät enligt invånarnas krav. Bestämmelsen avser inte heller att användaren har ensidig rätt att låta bygga ett nytt inomhusnät i fastigheten eller att ändra ett redan befintligt nät. Öppenheten i inomhusnät borde verkställas först och främst genom avtal. Bestämmelsen möjliggör emellertid att nyttjanderätten till ett inomhusnät upplåts genom ett myndighetsbeslut, om en överenskommelse om saken inte nåtts på normalt sätt. Enligt 2 mom. i bestämmelsen är en förutsättning för ett sådant beslut att det, sett till helheten, är tekniskt ogenomförbart eller olönsamt att bygga ett parallellt internt kommunikationsnät eller delar av ett sådant. Användarens rätt enligt 69 a i kommunikationsmarknadslagen kan betraktas som ett exempel på en annan rättighet enligt 128 1 mom. 4 punkten i samma lag gällande användarens rättighet i förhållande till fastigheten i egenskap av innehavare av inomhusnätet. 69 a i kommunikationsmarknadslagen innehåller inget bemyndigande av att utfärda föreskrifter, men i denna föreskrift strävar efter att främja användarens valfrihet med stöd av 128, särskilt genom de krav som gäller inomhusnätets uppbyggnad., FI-00181

MPS 65 85 38.2.2 Fastighetens, teleentreprenörens, teleföretagets och invånarens avtalsförhållanden mot ljuset av 69 och 67 i kommunikationsmarknadslagen Om olika avtalstyper De olika avtalstyperna kan beskrivas enligt följande: Fastighetens nätavtal. För att en invånare i en fastighet som tillhör ett husbolag ska kunna anlita ett teleföretags kommunikationstjänster måste husbolagets inomhusnät kopplas till teleföretagets nät. Vanligtvis är det hus- eller fastighetsbolaget som ingår avtal om detta med teleföretaget. Det finns inget etablerat namn för avtal av det här slaget, men har till exempel i beslut använt termen fastighetens nätavtal. Fastighetens teleentreprenadavtal. Byggande, ändringsarbeten, service och övriga installationer och underhåll i anslutning till ett inomhus i en fastighet är tjänster som i allmänhet köps av en tele- eller antennentreprenör. Ett avtal om sådana tjänster ska åtskiljas från det nätavtal eller det avtal om kommunikationstjänster som har ingåtts med teleföretaget. Invånarens avtal om kommunikationstjänster. Utöver de ovan nämnda behövs ett avtal om de egentliga kommunikationstjänsterna, såsom bredbands-, e-post- eller betal-tv-tjänster (abonnemang). I vanliga fall skaffar invånaren kommunikationstjänsterna direkt av ett valt teleföretag och med ett eget avtal. Detta kan benämnas invånarens avtal om kommunikationstjänster. Det bör noteras att det avtal som avses här inte avser ett avtal om innehållstjänster utan uttryckligen ett avtal om kommunikationstjänster. Fastighetens avtal om kommunikationstjänster. På senare år har det blivit vanligare att husbolaget till exempel på beslut av bolagsstämman gemensamt skaffar kommunikationstjänster för alla invånare och att kostnaderna för dessa tas ut separat i vederlaget eller hyran. För en sådan gemensam anskaffning har till exempel i beslut använt termen fastighetens avtal om kommunikationstjänster. Fastighetens nätavtal och fastighetens avtal om kommunikationstjänster kan alltså i praktiken ingå i samma avtalshandling. Det bör noteras att tv-kanaler och radioprogram som kan tas emot utan ersättning (se 134 i kommunikationsmarknadslagen) förmedlas till invånarna i husbolagets nät utan separat avtal till skillnad från övriga kommunikationstjänster. 69 och avtal på nätnivå 69 Rätt att ansluta terminaler eller kommunikationsnät till ett allmänt kommunikationsnät (2 mom.) Teleföretag får inte hindra användare från att till allmänt kommunikationsnät ansluta ett sådant internt kommunikationsnät i en fastighet eller byggnad som uppfyller kraven i denna lag., FI-00181

MPS 65 86 (3 mom.) Ett teleföretag får inte förutsätta att sammankopplingen av ett internt kommunikationsnät i en fastighet eller en byggnad med allmänt kommunikationsnät får utföras endast av en person som valts av teleföretaget. I 69 i kommunikationsmarknadslagen bestäms om de relationer mellan fastigheten, teleentreprenören och teleföretaget som relaterar till fastigheten i egenskap av innehavare och upprätthållare av inomhusnätet. Man kan se det så att fastigheten, till exempel ett husbolag, fungerar som nätoperatör för invånarna. Husbolaget: ansvarar för underhåll och ändringar på inomhusnätet och anlitar teleentreprenadtjänster för detta av tele- och antennentreprenörer och avtalar med teleföretagen om kopplingen av inomhusnäten till teleföretagets nät. Enligt s tolkning inverkar 69 i kommunikationsmarknadslagen på fastighetens nätavtal mellan hus- eller fastighetsbolaget och teleföretaget endast till den del att teleföretaget i avtalsvillkoren inte kan sträva efter att begränsa fastighetens rätt att välja tele- eller antennentreprenör för några som helst arbetsmoment i anslutning till planeringen, byggandet eller underhållet av inomhusnätet. För övrigt innehåller kommunikationsmarknadslagen inga bestämmelser om avtal för anslutning av inomhusnät till teleföretagets allmänna kommunikationsnät. Kommunikationsmarknadslagen innehåller inte heller några bestämmelser om teleentreprenadavtalet mellan fastigheten och tele- eller antennentreprenören. Det är naturligtvis klart att man genom avtal inte kan avvika från de tvingande krav som ställs upp i kommunikationsmarknadslagen och denna föreskrift om kvaliteten på inomhusnätet. Enligt s uppfattning utgör bestämmelsen inget hinder för att fastighetens innehavare avtalar om anskaffning av installations-, underhålls- och övriga entreprenadtjänster även med teleföretaget. I en sådan situation bör man dock sörja för att avtalet inte begränsar fastighetens möjlighet att administrera inomhusnätet (inomhusnätets autonomi). I kommunikationsmarknadslagen från år 2003 ändrades ordalydelsen i 3 mom. i paragrafen så att teleföretaget inte har rätt att bestämma vilken teleentreprenör som ska utföra sammankopplingen. Av motiveringarna till bestämmelsen (RP 112/2002) framgår att den alltjämt gäller alla installations- och underhållsarbeten på inomhusnät, inte enbart kopplingen till teleföretagets nät. Frågan tangeras även i motiveringarna till den ovan behandlade paragrafen 69 a (RP 238/2010) där det sägs att "enligt 69 2 och 3 mom. får innehavaren av ett internt nät välja vem som bygger nätet, dvs. teleentreprenör, oavsett teleföretag. Innehavaren av en fastighets interna fastighetsnät svarar också för bygg- och underhållskostnader för nätet.", FI-00181

MPS 65 87 Enligt s tolkning gäller bestämmelsen i 69 3 mom. inte särskilt kopplingen till (eller från) det allmänna kommunikationsnätet av alla åtgärder i anslutning till entreprenader på inomhusnät, utan på det hela taget alla teleentreprenader på inomhusnät. Mer information om utvecklingen av 69 och regleringen av teleentreprenader ges i kapitel 37.4. Av bestämmelsens historia framgår att dess permanenta syfte har varit att förhindra att teleföretagen inte enbart ska godkänna att sådana inomhusnät som byggts eller inspekterats av en av teleföretaget utsedd entreprenör kopplas till teleföretagets allmänna kommunikationsnät. Detta förbud syftar till att främja konkurrensen på marknaden för teleentreprenader. Anskaffning av kommunikationstjänster I 67 och för övrigt i kapitel 7 i kommunikationsmarknadslagen bestäms om villkoren för avtal om kommunikationstjänster. Bestämmelserna handlar om minimiinnehållet i ett avtal och om ändring, uppsägning och hävning av avtal. När fastigheten och teleföretaget har avtalat om anslutningar på nätnivå kan fastighetens invånare och användare skaffa kommunikationstjänster som förmedlas från teleföretagets allmänna kommunikationsnät via fastighetens inomhusnät till lägenheterna. Även fastigheten kan skaffa kommunikationstjänster för invånarna eller användarna. Parterna i ett avtal om kommunikationstjänster kan alltså vara antingen teleföretaget och husbolaget eller teleföretaget och en enskild invånare. Därmed kan den användare som avses i kommunikationsmarknadslagen och som skyddas av avtalsregleringen vara antingen husbolaget eller en invånare. Enligt 83 i nämnda lag gäller de tvingande bestämmelserna om avtal endast konsumentkunder. För avtal med husbolag råder större avtalsfrihet på samma sätt som för andra företagsavtal. När ett teleföretag och ett husbolag är parter i ett avtal om kommunikationstjänster, bestämmer kommunikationsmarknadslagen inget om användarpartens interna relationer, dvs. relationerna mellan husbolaget eller fastighetsbolaget och dess invånare. Byte av teleföretag i en fastighet och branschens egna anvisningar Med hänsyn till inomhusnät bör det observeras att olika avtal mellan parterna och eventuella ändringar i dessa inverkar på serviceutbudet till de användare som tar emot tjänsterna via inomhusnätet och vidare på de övriga avtalen i anslutning till detta. Exempelvis om fastigheten byter tillhandahållare av kabel-tv-tjänster, kan ändringen inverka på den bredbandstjänst över kabelmodem som invånaren själv anlitar. FiCom ry har gett ut verksamhetsmodeller som fastställts gemensamt av teleföretagen för situationer av det här slaget [90]. Anvisningarna syftar till att skapa smidiga förfaringssätt och praxis för samarbetet i lägen där ett, FI-00181

MPS 65 88 husbolag byter tele- eller kabel-tv-operatör eller ingår ett nätavtal med en ny operatör. 38.2.3 Skyldighet att undanröja störning, 1301 i kommunikationsmarknadslagen 131 Skyldighet att undanröja störning Om ett kommunikationsnät eller en utrustning orsakar fara eller störning för ett kommunikationsnät, utrustning, kommunikationsnätets användare eller någon annan person, skall teleföretaget eller någon annan innehavare av kommunikationsnätet eller utrustningen omedelbart vidta åtgärder för att korrigera situationen och vid behov koppla bort kommunikationsnätet eller utrustningen från det allmänna kommunikationsnätet. kan i det fall som avses i 1 mom. bestämma om korrigeringsåtgärder samt om bortkoppling av nätet eller utrustningen. Enligt motiveringarna till paragrafen (RP 112/2002) gäller skyldigheten alla sådana fall där kommunikationsnät eller terminalutrustning orsakar störningar, oavsett vilken anordning störningen berör. Det har ingen betydelse om den anordning som orsakar störningar stämmer överens med de krav som anges i lagen. Enligt s tolkning kan man utifrån bestämmelsen även bli tvungen att koppla ett inomhusnät från det allmänna kommunikationsnätet. I praktiken är det sannolikt att det är teleföretaget som upptäcker fara eller störningar och tar initiativet till att korrigera eller koppla från nätet. Åtgärder som är förenliga med bestämmelsen ska utföras så att användarnas möjligheter att kommunicera begränsas så lite som möjligt. Exempelvis är det inte motiverat att koppla från hela fastigheten om det går att förhindra en störning eller en fara genom att koppla från terminalen till en användare (lägenhet). 38.2.4 Bestämmelser om terminaler, 133 i kommunikationsmarknadslagen 133 Bestämmelser om terminaler I radiolagen bestäms om radioanläggningar och teleterminalutrustningar som är avsedda att anslutas till allmänt kommunikationsnät. Teleföretagen skall offentliggöra uppdaterade tekniska specifikationer av till vilka gränssnitt i allmänt kommunikationsnät teleterminalutrustning kan anslutas. Av specifikationerna skall med tillräcklig noggrannhet framgå sådana uppgifter på basis av vilka teleterminalutrustning kan tillverkas och med vars hjälp de tjänster som tillhandahålls via gränssnittet kan användas. Med radiolagen avses lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar (1015/2001) [91]., FI-00181

MPS 65 89 fastslår att de uppgifter som teleföretaget ger ut om sina terminalgränssnitt även kan inverka på de egenskaper som krävs av det inomhusnät i fastigheten som blir mellan teleföretagets nät och teleterminal- och radioutrustningen för att teleföretagets tjänster ska kunna användas via inomhusnätet. 38.2.5 Skyldighet att distribuera, 134 i kommunikationsmarknadslagen 134 Skyldighet att distribuera programutbud och tjänster (1 mom.) Teleföretag som tillhandahåller nättjänster i kabeltelevisionsnät är skyldiga att i nätet utan ersättning distribuera: 1) sådana televisions- och radioprogramutbud enligt 7 1 mom. i lagen om Rundradion Ab (1380/1993) som omfattas av den allmännyttiga verksamheten och som kan tas emot i den kommun där nätet är beläget, i fråga om televisions- och radioverksamhet som utövas i ett sådant markbundet masskommunikationsnät som avses i 2 7 punkten i denna lag; 2) special- och tilläggstjänster som ansluter sig till dessa programutbud; 3) sådana televisionsutbud som tjänar allmänintresset, som fritt kan tas emot och som sänds med stöd av en riksomfattande programkoncession och som enligt 19 a i lagen om televisions- och radioverksamhet ska förses med en ljud- och textningstjänst; 4) material som fritt kan tas emot och som redigerats för ett program som ingår i programutbudet enligt 3 punkten, reklam som anknyter till programutbudet samt special- och tilläggstjänster som ansluter sig till programutbudet. (2 mom.) Den distributionsskyldighet som avses i 1 mom. gäller teleföretag som tillhandahåller nättjänster i kabeltelevisionsnät även när de förmedlar sitt programutbud med annan teknik än traditionell kabeltelevisionsteknik, förutsatt att det är möjligt att ta emot utbudet med sedvanliga mottagaranordningar. (4 mom.) De programutbud som avses i 1 mom. jämte tjänster i anknytning till dem ska avgiftsfritt tillhandahållas användaren. Ett teleföretag som tillhandahåller nättjänster i ett kabeltelevisionsnät kan dock kräva en skälig avgift av sina användare för upprätthållande av nätet. (6 mom.) Bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag eller andra med dem jämförbara upprätthållare av centralantennsystem som äger eller administrerar en fastighets interna eller flera fastigheters gemensamma centralantennät som används för förmedling av masskommunikation i fastigheten till användarnas terminalutrustningar ska se till att programutbud och tjänster som avses i 1 mom. tillhandahålls användarna i oförändrad form och samtidigt som den ursprungliga sändningen. I praktiken innebär kraven i 6 mom. och 1 mom. att innehavaren eller ägaren av inomhusnätet ska utreda vilka program, såväl tv- som radiopro-, FI-00181

MPS 65 90 gram, Rundradion Ab tillhandahåller i den kommun fastigheten är belägen och därefter se till att programmen är tillgängliga via inomhusnätet. När denna motiveringspromemoria skrivs fås i de flesta fall av Rundradion Ab:s tv-programutbud kanalerna YLE TV1, YLE TV2, YLE Teema, YLE Fem och YLE HD i hela landet, av det riksomfattande radioprogramutbudet t.ex. YLE Radio Suomi och YLE Puhe liksom de regionala radioprogrammen som Rundradion Ab tillhandahåller i landskapen. Utöver Rundradion Ab:s programutbud ska innehavaren eller ägaren av inomhusnätet sörja för förmedlingen av det tv-programutbud som främjar det allmänna intresset och sänds utan ersättning. När denna promemoria skrivs är MTV3, Nelonen och FOX sådana tv-programutbud. Till bestämmelsen relaterar s ställningstagande 27.6.2005 [92] om COFDM/QAM-transmodulering i fastighetens interna centralantennsystem. anser att kommunikationsmarknadslagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den inte förhindrar att sådana transmodulatorer används i fastighetens interna centralantennsystem. rekommenderar emellertid att markbundna digitala televisionssändningar i fastighetens interna centralantennsystem förmedlas som sådana. 38.2.6 33 i lagen om radiofrekvenser och teleutrustningar och störningar i televisionsmottagningen 33 [91] Avhjälpande av störningar (2 mom.) Om en radiosändare stör radiokommunikationen eller andra radioanläggningar, skall radiosändarens innehavare och ägare avhjälpa eller begränsa störningen. Om störningen beror på tekniska egenskaper hos en radiomottagare, ansvarar radiomottagarens innehavare och ägare för att störningen avhjälps. kan bestämma vilka andra åtgärder som gäller en radioanläggnings tekniska egenskaper eller användningen av den som en radioanläggnings innehavare och ägare skall vidta för att förebygga och begränsa störningar och deras verkningar. (3 mom.) Om både den radioanläggning som förorsakar störningar och den radioanläggning som störs stämmer överens med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den och om störningarna inte är ringa, ger parterna ett förslag till åtgärder genom vilka störningarna kan avhjälpas eller verkningarna begränsas. (4 mom.) Om parterna inte kan komma överens om de åtgärder som behövs för att avhjälpa störningarna eller om beloppet eller fördelningen av de kostnader som föranleds av åtgärderna, skall avgöra saken. (5 mom.) Det förfarande som avses i 2 4 mom. tillämpas även när en radioanläggning orsakar störningar i telenätet eller på teleterminalut-, FI-00181

MPS 65 91 rustning eller elanläggningar vilkas störningstolerans stämmer överens med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 33 gäller bl.a. i situationer där det förekommer störningar i antenntelevisionsmottagningen i fastigheten. Sådana situationer uppkommer till exempel av den anledningen att egenskaperna hos och sätten att installera mottagningsantenner och relaterade system och utrustningar i fastigheter, särskilt i villor, uppvisar stora variationer. Även kvaliteten på installationsarbetena varierar. När frekvenserna ändras för allmänna kommunikationsnät kan inte alla mottagningssystem anpassa sig till ändringarna. För antennmottagningssystem har inga krav uppställts tidigare. Med stöd av kommunikationsmarknadslagen och i syfte att säkerställa en störningsfri mottagning uppställs minimikrav på de antenninstallationer som görs från och med 2014 i alla fastigheter, dvs. även i villor, i kapitel 2 i denna föreskrift (se kapitel 5, 6 och 7). Därmed kan man anta att antalet störningssituationer minskar efter föreskriftens ikraftträdande. Omfattande ändringar i användningen av frekvensområdena, såsom ändringen av användningsändamålet för frekvensbandet 800 MHz och den kommande ändringen av frekvensbandet 700 MHz, brukar innebära särskilda risker för störningar. När det gäller det aktuella frekvensbandet 800 MHz bestäms om avhjälpande av störningar i 13 2 mom. i lagen om auktion om vissa radiofrekvenser (462/2009). Enligt denna bestämmelse är koncessionshavaren skyldig att i sin verksamhet avhjälpa störningar som orsakas annan radiokommunikation som uppfyller föreskrivna krav. Likaså är koncessionsinnehavaren skyldig att ersätta kostnaderna för avhjälpandet av dessa störningar. Vid övriga störningar än de som beskrivs ovan gäller bestämmelserna om avhjälpande av störningar i 33 i radiolagen. I 3 och 4 mom. bestäms om s uppgift att göra ett förslag till eller att fatta beslut om åtgärder genom vilka störningarna kan avhjälpas och hur kostnaderna för åtgärderna ska fördelas. Tillämpningen av bestämmelserna på störningar i televisionsmottagningen har försvarats av att det inte har funnits några gällande föreskrifter om de tekniska kraven på mottagningsantenner. För att definiera lösningsprinciper för genomskinliga och förutsägbara störningar har man i anslutning till beredningen av den aktuella informationssamhällsbalken berett en ändring som skulle precisera bemyndigandet av att utfärda föreskrifter så att verket skulle kunna utfärda föreskrifter om de tekniska kraven på mottagningsantenner som skulle kunna tillämpas uttryckligen vid lösningen av störningar. bedömer och förutser att det vid dessa störningar vore motiverat att tillämpa samma krav som i denna föreskrift om inomhusnät ställs på installationer som görs från och med 1.1.2014. I syfte att säkerställa en störningsfri drift är det inte nödvändigt att ändra alla delar av äldre installationer så att de är förenliga med de nya kraven. Det borde, FI-00181

MPS 65 92 vara tillräckligt att man skulle kunna tillämpa kraven vid konkreta störningar även på antenner som tagits i bruk före föreskriftens ikraftträdande och på sådana mottagningsantenner som av någon annan orsak inte faller inom tillämpningsområdet för föreskriften om inomhusnät. Vid störningar skulle fastigheten således vid behov utföra eller låta utföra sådana ändringar i mottagningsinställningarna så att sådan störningstålighet uppnås vid mottagningen som motsvarar mottagningsantenner som faller inom föreskriftens tillämpningsområde. 38.2.7 Teleentreprenörens tystnadsplikt, 2 och 5 i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation Lag om dataskydd vid elektronisk kommunikation [a 78] 2 Definitioner 1) Med meddelande avses samtal, elektronisk post, textmeddelande, talmeddelande och annat motsvarande meddelande som i ett kommunikationsnät förmedlas mellan parterna eller till en mottagarkrets som inte är utvald på förhand; 8) Med identifieringsuppgift avses uppgift som kan förknippas med en abonnent eller användare och som behandlas i kommunikationsnäten för att överföra, distribuera eller tillhandahålla meddelanden; 18) Med teleentreprenör avses en fysisk eller juridisk person som i avsikt att idka näring bygger eller installerar ett sådant internt kommunikationsnät i en fastighet eller en byggnad vilket ska anslutas till ett allmänt kommunikationsnät, eller underhåller det. 5 Tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande Den som har mottagit eller annars fått kännedom om konfidentiella meddelanden eller identifieringsuppgifter, som inte är avsedda för honom eller henne, får inte utan samtycke av en kommunikationspart röja eller utnyttja ett meddelandes innehåll, identifieringsuppgifter eller uppgifter om meddelandets existens, om inte annat bestäms i lag. Den som har mottagit eller annars fått kännedom om en lokaliseringsuppgift som inte är avsedd för honom eller henne, får inte utan samtycke av den lokaliserade röja eller utnyttja lokaliseringsuppgiften eller uppgift om dess existens, om inte annat bestäms i lag. Den som är eller varit anställd hos ett teleföretag, en tillhandahållare av mervärdestjänster, en sammanslutningsabonnent eller en teleentreprenör får inte utan samtycke av en kommunikationspart eller av den lokaliserade röja vad han eller hon i sin anställning fått veta om meddelanden eller identifierings- och lokaliseringsuppgifter, om inte annat bestäms i lag. Ovan i 3 mom. avsedd tystnadsplikt gäller också den som verkar eller som har verkat för ett teleföretags räkning, för den som tillhandahåller mervärdestjänster, för en sammanslutningsabonnent eller för en teleentreprenörs räkning., FI-00181

MPS 65 93 I 2 i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004, [94]) definieras teleentreprenör (se kapitel 1.4.18) och i 5 i nämnda lag bestäms om teleentreprenörens särskilda tystnadsplikt och förbudet mot utnyttjande av information. I motiveringarna till bestämmelsen (RP 48/2007) sägs att en som är eller varit anställd hos ett teleföretag behandlar konfidentiella meddelanden liksom relaterade identifierings- och lokaliseringsuppgifter i sådan omfattning, att en särskild bestämmelse om tystnadsplikten är nödvändig. I strafflagen bestäms om brott mot tystnadsplikt och mot förbud mot utnyttjande av information. 38.2.8 s tekniska föreskrifter Förteckningen motsvarar det läge som rådde vid tidpunkten för publiceringen av detta dokument. Alla s föreskrifter har publicerats på s webbplats. Föreskrift 13 om internetförbindelsetjänsternas informationssäkerhet [95] Föreskriften syftar till att säkerställa att teleföretagen sörjer för informationssäkerheten i internetförbindelsetjänsterna. Om en fastighet skaffar internetförbindelsetjänster för fastighetens invånare/användare av ett teleföretag, kan kraven gällande informationssäkerheten i kundanslutning i 3 2 mom. i föreskriften vara av betydelse för fastigheten i egenskap av kund till teleföretaget: "Ett teleföretag ska skilja kundanslutningarnas trafik från varandra så att användarna av de olika kundanslutningarna inte obehörigt kan följa med varandras trafik. Teleföretaget ska säkerställa att det inte är möjligt att obehörigen omdirigera trafik mellan anslutningarna." Föreskrift 43 om elektroniskt skydd av kommunikationsnät [96] I föreskrift 43 bestäms om skyddandet av allmänna kommunikationsnät samt till dessa anslutna utrustningar och kommunikationsnät mot överspänningar och överströmmar som är av atmosfäriskt ursprung eller orsakas av elanläggningar. Föreskriften tillämpas inte på inomhusnät i fastigheter, om vars elektroniska skydd bestäms i denna föreskrift. Föreskrift 43 tillämpas dock på utrustningar och kablar för det allmänna kommunikationsnätet (såsom huskabelns uppbyggnad eller basstationer för mobilnät i fastigheten) som finns i fastighetens lokaler (såsom i husfördelaren) och som faller på teleföretagets ansvar, eftersom dessa inte är en del av fastighetens interna kommunikationsnät., FI-00181

MPS 65 94 Föreskrift 38 om tekniska egenskaper hos abonnentanslutningar med ledare av metall och om teleutrustningar som kopplats till dem [97] Om både ADSL- och VDSL-förbindelser dras till fastigheten och ADSLförbindelserna utsätts för störningar, kan det vara nyttigt för fastigheten eller dess invånare/användare att veta att störningen kan bero på två parallella xdsl-tekniker och existensen av föreskrift 38. I föreskrift 38 bestäms bland annat på vilket sätt ett teleföretag som tillhandahåller VDSLförbindelsen ska anpassa sin signal för att den inte ska störa en ADSLförbindelse som tillhandahålls med samma abonnentförbindelse av metalledare, dvs. i samma kopparbaserade accessnät., FI-00181

MPS 65 95 39 Referenslista [1] Kommunikationsmarknadslagen (393/2003 jämte ändringar), aktuell version http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030393 [2] SFS-EN 50173-1: Tietotekniikka. Yleiskaapelointijärjestelmät. Osa 1: Yleiset vaatimukset [3] SFS-EN 50173-2: Tietotekniikka. Yleiskaapelointijärjestelmät. Osa 2: Toimistotilat [4] SFS-EN 50173-3: Information technology - Generic cabling systems - Part 3: Industrial premises [5] SFS-EN 50173-4: Tietotekniikka. Yleiskaapelointijärjestelmät. Osa 4: Kodit [6] SFS-EN 50173-5: Information technology - Generic cabling systems - Part 5: Data centres [7] ST 681.10: Toimitilakiinteistöjen yleiskaapelointijärjestelmät. Suunnitteluohje [8] Inrikesministeriets förordning 506/2011 om tekniska krav på skyddsrum och om underhåll av anordningar i skyddsrum, 10.5.2011 http://www.edilex.fi/virallistieto/saadoskokoelma/20110506.pdf [9] ST 621.10: Yhteisantennijärjestelmät. Tekninen suunnitteluohje [10] ST 621.03: Pientalon antennijärjestelmän suunnittelu ja toteutus [11] SFS-EN 50083-2: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 2: Electromagnetic compatibility for equipment [12] SFS-EN 50174-1: Tietotekniikka. Kaapeloinnin asentaminen. Osa 1: Asennuksen spesifiointi ja laadun varmistus [13] SFS-EN 50174-2: Tietotekniikka. Kaapeloinnin asentaminen. Osa 2: Asennuksen suunnittelu ja asennuskäytännöt rakennusten sisätiloissa [14] SFS-EN 50174-3: Tietotekniikka. Kaapeloinnin asentaminen. Osa 3: Asennuksen suunnittelu ja asennuskäytännöt ulkotiloissa [15] ST 98.11: Asuinkiinteistön sisäjohtoverkon kuntotutkimusohje [16] ST 98.12: Puhelinsisäjohtoverkon laajakaistaisen suorituskyvyn mittaamisohje [17] SFS-EN 60728-1: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 1: System performance of forward paths, FI-00181

MPS 65 96 [18] IEC 60728-10: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services - Part 10: System performance of return paths [19] SFS-EN 60728-1-1: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 1-1: RF cabling for two way home networks [20] SFS-EN 60728-1-2: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 1-2: Performance requirements for signals delivered at the system outlet in operation [21] ST 98.10: Yhteisantennijärjestelmän kuntotutkimusohje [22] SFS 6000-5-54: Pienjännitesähköasennukset. Osa 5-54: Sähkölaitteiden valinta ja asentaminen. Maadoittaminen ja suojajohtimet [23] SFS 6000-4-44: Pienjännitesähköasennukset. Osa 4-44: Suojausmenetelmät. Suojaus jännitehäiriöiltä ja sähkömagneettisilta häiriöiltä [24] SFS-EN 50310: Application of equipotential bonding and earthing in buildings with information technology equipment [25] SFS-EN 60728-11: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 11: Safety [26] SFS-EN 50083-8: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 8: Electromagnetic compatibility for networks [27] Finlands byggbestämmelsesamling, E1, Miljöministeriets förordning 3/11 om byggnaders brandsäkerhet, 6.4.2011 http://www.ymparisto.fi/download.asp?contentid=126526&lan=fi [28] s rekommendation 306/2006 S om låsanordning för teleutrymmen i en fastighet https://www.viestintavirasto.fi/ohjausjavalvonta/ohjeettulkinnatsuositukset jaselvitykset/ohjeidentulkintojensuositustenjaselvitystenasiakirjat.html [29] SFS 6000-5-52: Pienjännitesähköasennukset. Osa 5-52: Sähkölaitteiden valinta ja asentaminen. Johtojärjestelmät [30] SFS 6000-4-42: Pienjännitesähköasennukset. Osa 4-42: Suojausmenetelmät. Suojaus lämmön vaikutuksilta [31] Säkerhets- och kemikalieverket, S10-12 Standarder om elanläggningars säkerhet och om säkerhet vid elarbeten http://www.tukes.fi/sv/service/tukes-anvisningarna/elektricitet-ochhissar/s10-12-standarder-om-elanlaggningars-sakerhet-/ [32] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG, 9.3.2100 http://eur-lex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=oj:l:2011:088:0005:0043:sv:pdf, FI-00181

MPS 65 97 [33] Miljöministeriet, Ympäristöopas YO39 Rakennusten paloturvallisuus & Paloturvallisuus korjausrakentamisessa, 3.5.2003 http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=36915&lan=fi [34] pren 13501-6: Fire classification of construction products and building elements - Part 6: Classification using data from reaction to fire tests on electric cables [35] SFS-EN 60332-1-1: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions - Part 1-1: Test for vertical flame propagation for a single insulated wire or cable - Apparatus [36] SFS-EN 60332-1-2: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions - Part 1-2: Test for vertical flame propagation for a single insulated wire or cable - Procedure for 1 kw pre-mixed flame [37] SFS-EN 60332-1-3: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions. Part 1-3: Test for vertical flame propagation for a single insulated wire or cable. Procedure for determination of flaming droplets/particles [38] SFS-EN 60332-3-10: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions. Part 3-10: Test for vertical flame spread of verticallymounted bunched wires or cables. Apparatus [39] SFS-EN 60332-3-21: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions. Part 3-21: Test for vertical flame spread of verticallymounted bunched wires or cables. Category A F/R [40] SFS-EN 60332-3-22: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions. Part 3-22: Test for vertical flame spread of verticallymounted bunched wires or cables. Category A [41] SFS-EN 60332-3-23: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions. Part 3-23: Test for vertical flame spread of verticallymounted bunched wires or cables. Category B [42] SFS-EN 60332-3-24: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions. Part 3-24: Test for vertical flame spread of verticallymounted bunched wires or cables. Category C [43] SFS-EN 60332-3-25: Tests on electric and optical fibre cables under fire conditions. Part 3-25: Test for vertical flame spread of verticallymounted bunched wires or cables. Category D [44] SFS-EN 61034-serien: Measurement of smoke density of cables burning under defined conditions [45] IEC 60331-serien: Tests for electric cables under fire conditions - Circuit integrity [46] SFS-EN 50200: Method of test for resistance to fire of unprotected small cables for use in emergency circuits, FI-00181

MPS 65 98 [47] SFS-EN 50362: Method of test for resistance to fire of larger unprotected power and control cables for use in emergency circuits [48] SFS-EN 50267-serien: Common test methods for cables under fire conditions. Tests on gases evolved during combustion of material from cables [49] SFS 6000-5-56: Pienjännitesähköasennukset. Osa 5-56: Sähkölaitteiden valinta ja asentaminen. Turvajärjestelmät [50] ST 51.06: Palonkestävä johtojärjestelmä palon aikana toimiviksi tarkoitetuille järjestelmille [51] ST 51.18.02: Sähköläpivientien paloeristäminen [52] ST 51.17: Sähkökaapelit ja paloturvallisuus [53] ST 51.36: Sähkö- ja teleasennusten paloturvalliset ratkaisut uloskäytävissä [54] SFS-EN 60728-5: Cabled networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 5: Headend equipment [55] Rakennustieto ry, InfraRYL ohje 33110 Maakaapelirakenteet, 1.10.2012 http://www.rakennustieto.fi [56] SFS-EN 50288-6-1: Multi-element metallic cables used in analogue and digital communication and control. Part 6-1: Sectional specification for unscreened cables characterised up to 250 MHz. Horizontal and building backbone cables [57] SFS-EN 50288-5-1: Multi-element metallic cables used in analogue and digital communication and control. Part 5-1: Sectional specification for screened cables characterised up to 250 MHz. Horizontal and building backbone cables [58] SFS-EN 60603-7-4: Connectors for electronic equipment. Part 7-4: Detail specification for 8-way, unshielded, free and fixed connectors, for data transmissions with frequencies up to 250 MHz [59] SFS-EN 60603-7-5: Connectors for electronic equipment. Part 7-5: Detail specification for 8-way, shielded, free and fixed connectors, for data transmission with frequencies up to 250 MHz [60] SFS-EN 61755-2-2: Fibre optic connector optical interfaces. Part 2-2: Optical interface standard single mode angled physically contacting fibres [61] SFS-EN 61755-3-2: Fibre optic connector optical interfaces. Part 3-2: Optical interface, 2,5 mm and 1,25 mm diameter cylindrical full zirconia ferrules for 8 degrees angled-pc single mode fibres [62] SFS-EN 50117-1: Coaxial cables. Part 1: Generic specification, FI-00181

MPS 65 99 [63] SFS-EN 50117-2-1: Coaxial cables - Part 2-1: Sectional specification for cables used in cabled distribution networks - Indoor drop cables for systems operating at 5 MHz - 1000 MHz [64] SFS-EN 50117-2-2: Coaxial cables. Part 2-2: Sectional specification for cables used in cabled distribution networks - Outdoor drop cables for systems operating at 5 MHz - 1 000 MHz [65] SFS-EN 50117-2-3: Coaxial cables. Part 2-3: Sectional specification for cables used in cabled distribution networks - Distribution and trunk cables for systems operating at 5 MHz - 1 000 MHz [66] SFS-EN 61169-24: Radio-frequency connectors. Part 24: Sectional specification. Radio frequency coaxial connectors with screw coupling, typically for use in 75 ohm cable distribution systems (type F) [67] SFS-EN 61169-2: Radio-frequency connectors. Part 2: Sectional specification. Radio frequency coaxial connectors of type 9,52 [68] SFS-EN 60966-2-5: Radio frequency and coaxial cable assemblies. Part 2-5: Detail specification for cable assemblies for radio and TV receivers. Frequency range 0 MHz to 1 000 MHz, IEC 61169-2 connectors [69] SFS-EN 60728-3: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 3: Active wideband equipment for cable network [70] SFS-EN 60728-4: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 4: Passive wideband equipment for coaxial cable networks [71] SFS-EN 60728-6: Cable networks for television signals, sound signals and interactive services. Part 6: Optical equipment [72] ST 621.30: Yhteisantennijärjestelmät. Asennusohje [73] ST 681.30: Yleiskaapelointijärjestelmät. Asennusohje [74] SFS-EN 61300-3-35: Fibre optic interconnecting devices and passive components. Basic test and measurement procedures. Part 3-35: Examinations and measurements. Fibre optic connector endface visual and automated inspection [75] ST 681.02: Optisten liittimien puhtaus ja kunto sekä niiden tarkastus [76] ST 681.42: Yleiskaapelointijärjestelmät. Testausohje [77] ISO/IEC 14763-3: Information technology - Implementation and operation of customer premises cabling - Part 3: Testing of optical fibre cabling [78] ST 681.43.01: Kvalitetsplan. Generella kabelnät, FI-00181

MPS 65 100 [79] ST 51.25: Sähkö- ja tietoteknisten järjestelmien laitteiden ja tilojen merkitseminen [80] ST 611.40: Tarkastuspöytäkirja. Asuinkiinteistöjen yleiskaapelointi [81] ST 681.4001: Inspektionskontroll. Generella kabelnät i kontorslokaler [82] ST 621.40: Tarkastuspöytäkirja. Kiinteistön sisäinen yhteisantennijärjestelmä [83] ST 681.41: Yhteisantennijärjestelmät. Käyttö, ylläpito ja huolto [84] Finlex - Finlands författningssamling, Myndigheternas föreskriftssamlingar http://www.finlex.fi, e-post: finlex@edita.fi [85] Fastighetsbildningslag (554/1995 jämte ändringar), aktuell version http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1995/19950554 [86] Justitieministeriets broschyrer, Kiinteistön ja asunnon hankinta (kapitlet Kiinteistöön liittyviä tärkeitä käsitteitä) http://www.om.fi/etusivu/julkaisut/esitteet/kiinteistonjaasunnonhankintas uomessa/kiinteistoonliittyviatarkeitakasitteita [87] Markanvändnings- och bygglag (132/1999 jämte ändringar), aktuell version http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1999/19990132 [88] Finlands byggbestämmelsesamling, G1, Miljöministeriets förordning om bostadsplanering, 1.10.2004 http://www.finlex.fi/data/normit/28204-g1sv2005.pdf [89] Lag om bostadsaktiebolag (1599/2009 jämte ändringar), aktuell version http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2009/20091599 [90] FiCom ry, Toimintamallit kiinteistön verkossa taloyhtiön ja operaattoreiden välillä, 1.10.2012 http://www.ficom.fi/linked/fi/ohjeita/kiinteistoverkot_toimintamalli_.pdf [91] Lag om radiofrekvenser och teleutrustningar (1015/2001 jämte ändringar), aktuell version http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2001/20011015 [92] s ställningstagande. Digitaalisen televisiolähetyksen välittämisestä kiinteistön sisäisissä yhteisantennijärjestelmissä (Dnro 30/9223/2005), 27.6.2005 https://www.viestintavirasto.fi/ohjausjavalvonta/ohjeettulkinnatsuositukset jaselvitykset/ohjeidentulkintojensuositustenjaselvitystenasiakirjat.html, FI-00181

MPS 65 101 [93] Lag om auktion av vissa radiofrekvenser (462/2009, jämte ändringar), aktuell version http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2009/20090462 [94] Lag om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004 jämte ändringar), aktuell version http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2004/20040516 [95] s föreskrift om internetförbindelsetjänsternas informationssäkerhet 13 B/2011 M, aktuell version http:///sv/index/saadokset/maaraykset.html [96] s föreskrift om elektroniskt skydd av kommunikationsnät 43 D/2003 M, aktuell version http:///sv/index/saadokset/maaraykset.html [97] s föreskrift om tekniska egenskaper hos abonnentanslutningar med ledare av metall och om teleutrustningar som kopplats till dem 38 D/2010 M, aktuell version http:///sv/index/saadokset/maaraykset.html 40 Förteckning över bilagor Bilaga 1: Tillgången till standarder och ST-material, FI-00181

MPS 65 12.7.2013 Tillgången till standarder och ST-material I föreskriften och i motiveringarna till den hänvisas till flera olika standarder och rekommenderas till exempel användning av ST-kort. Var detta material finns tillgängligt visas i tabellen nedan. SFS-standarder Europeiska standarder (EN) IEC-standarder Europeiska standarder för elbranschen (EN) ST-material Suomen Standardoimisliitto SFS ry PB 130 00101 Helsingfors (Malmgatan 34, Kampen) Telefon 09 1499 3353 Telefax 09 146 4914 E-post: sales(at)sfs.fi Nätbutik: http://sales.sfs.fi/sfs/ Internet: http://www.sfs.fi SESKO ry PB 134 00211 Helsingfors (Mörtnäsvägen 3, Drumsö) Telefon 09 6963 970 Telefax 09 677 059 E-post: myynti(at)sesko.fi Internet: http://www.sesko.fi Sähköinfo Oy PB 55 02601 Esbo (Harakkavägen 18 B, Alberga) Telefon 09 547 610 Telefax 09 5476 1400 E-post: sahkoinfo(at)sahkoinfo.fi Nätbutik: http://www.sahkoinfo.fi/severi Internet: http://www.sahkoinfo.fi