Hälso- och sjukvårdsförvaltningen Handläggare: Isis Amer Wåhlin Eva Lestner TJÄNSTEUTLÅTANDE 2014-09-17 Hälso- och sjukvårdsnämnden 2014-09-30, P 8 1 (5) HSN 1406-0766 Yttrande över betänkandet Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor (SOU 2014:29) Ärendebeskrivning Landstingsstyrelsen har begärt att Hälso- och sjukvårdsnämnden ska yttra sig över delbetänkandet av utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet. I delbetänkandet lämnas förslag som ger ensamstående kvinnor möjlighet till assisterad befruktning i motsvarande utsträckning som gifta par och sambor. Beslutsunderlag Hälso- och sjukvårdsdirektörens tjänsteutlåtande, 2014-09-17 Sammanfattning av betänkande Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor (SOU 2014:29) Förslag till beslut Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutar att att överlämna hälso- och sjukvårdsdirektörens yttrande över betänkandet Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor (SOU 2014:29) omedelbart justera beslutet. Förvaltningens motivering till förslaget Betänkandet Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor, SOU 2012:29 är ett delbetänkande som är avgränsat till frågan om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor och de juridiska konsekvenserna för i första hand det blivande barnet. I delbetänkandet lämnas förslag som ger ensamstående kvinnor möjlighet till assisterad befruktning i motsvarande utsträckning som gifta par och samboende par. I delbetänkandet föreslås nödvändiga följdändringar i den föräldraskapsrättsliga regleringen och i annan lagstiftning. Utredningens utgångspunkter är bland annat människovärdesprincipen,
2 (5) försiktighetsprincipen, icke-diskriminering, vård på lika villkor och principen om barns bästa. Huvudregeln att barn ska ha rätt till två föräldrar och dessutom garanteras två rättsliga föräldrar kvarstår. Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor bör betraktas som ett undantag från den regleringen. De centrala reglerna om assisterad befruktning finns i lagen (2006:351) om genetisk integritet. Utredningen föreslår att ett nytt begrepp ensamstående kvinna införs i lagen. Definitionen innefattar varje kvinna som inte är gift, registrerad partner eller sambo. Med kvinnor inkluderas också de som ändrat sin könstillhörighet från kvinna till man och som har behållit sin fortplantningsförmåga (KtM-personer). Förvaltningen framhåller fyra frågeställningar i sitt yttrande till Justitiedepartementet. o Behandling med donerade spermier både gällande insemination och vid befruktning utanför kroppen bör kunna ske vid de fertilitetskliniker som är godkända vävnadsinrättningar utanför universitetsklinikerna. o Embryodonation bör vara möjligt även till ensamstående kvinna. o Socialnämndens medverkan vid psykosocial bedömning inför assisterad befruktning med donerade könsceller bör ytterligare utredas. o Resursfrågan, både vad gäller tillgången på donerad sperma och utförande på klinik, bör utredas ytterligare. Behandling utanför universitetsklinikerna Behandling med donerade spermier, både gällande insemination och vid befruktning utanför kroppen, bör kunna ske vid de fertilitetskliniker som är godkända vävnadsinrättningar utanför universitetsklinikerna. Sannolikt kommer den ökade efterfrågan att innebära långa köer särskilt om man vidhåller att behandling med donerade spermier endast skall ske vid universitetsklinik. Insemination med donerade spermier får inte utan tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Inte heller befruktning utanför kroppen med parets egna könsceller får utan tillstånd utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Befruktning utanför
3 (5) kroppen med donerade ägg eller spermier får bara utföras vid så kallade universitetssjukhus, det vill säga sådana sjukhus som upplåtit en enhet för utbildning av läkare enligt avtal mellan de universitet som bedriver läkarutbildning och berörda landsting. Kravet i fråga om universitetssjukhus har motiverats med att sådana sjukhus kan tillgodose kraven på tillförlitlig kontroll, uppföljning och utvärdering samt kraven på särskild kompetens och forskning (prop.2001/02:89 s 50-51). Det bör påpekas att kraven på tillförlitlig kontroll, uppföljning och utvärdering bör vara mycket höga på alla verksamma fertilitetskliniker. Dessa bör uppfylla gängse krav på verksamheten (certifiering) och ha rapporteringsskyldighet för att möjliggöra systematisk utvärdering och forskning. En fertilitetsklinik som inte har tillförlitliga kontroller gällande de behandlingar som utförs bör ej ges tillstånd att utföra sådana behandlingar oavsett om det gäller donerade eller egna könsceller. Således finns inget skäl att begränsa verksamheten till enbart universitetssjukhus. Embryodonation Utredningen föreslår att vid behandling av ensamstående kvinna skall endast användning av kvinnans eget ägg tillåtas. I utredningen tar man inte ställning till embryodonation utan föreslår tillsvidare ett tillägg i 7 kap. 3 andra stycket. Här bör påpekas att många embryon destrueras idag därför att de par som genomgått behandling uppnått önskat antal barn. Önskan om att få donera dessa embryon uttrycks ofta. Embryodonation skulle innebära en möjlighet att donera sina embryon för att hjälpa andra som inte har möjlighet att uppnå graviditet med egna könsceller. Embryodonation bör därför vara möjligt även till ensamstående kvinna. Inför behandling med donerade könsceller skall en särskild prövning (6 kap. 3 och 7 kap.5 lagen) göras. Utredningen diskuterar huruvida en ändring av reglerna behöver göras eller inte och kommer fram till att några sakliga ändringar inte är nödvändiga utan bestämmelserna skrivs istället om så att de också blir tillämpliga vid behandling av också ensamstående kvinnor. Särskild prövning I frågan om vem som skall göra den särskilda prövningen har det i utredningen lagts förslag om att socialnämnden skulle kunna utföra den
4 (5) särskilda prövningen vid behandlingar som rör assisterad befruktning med donerade könsceller. Socialnämndens medverkan vid psykosocial bedömning inför assisterad befruktning med donerade könsceller bör ytterligare utredas. Lämplighetsbedömning är bristfälligt belyst. Det är angeläget att lämplighetsbedömningen tydliggörs och att utrymme ges för att överklaga det vill säga söka annan bedömning. Liksom par som blivit nekade behandling har möjlighet att begära prövning hos Socialstyrelsen skall också ensamstående kvinnor få denna möjlighet vilket i så fall föranleder ändringar i 6 kap 3 andra stycket och 7 kap 5 andra stycket i lagen. Ekonomiska konsekvenser Det är svårt att bedöma hur många kvinnor som kommer att söka offentligt finansierad assisterad befruktning om tillfälle ges och vilka ekonomiska konsekvenser detta får för landstingen. Betänkandets bedömning är dock att antalet ensamstående kvinnor som vill genomgå en assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård under det första året efter de nya reglernas ikraftträdande kan uppskattas till 1 500 2 000. Om den ökade efterfrågan på behandlingar tillgodoses fullt ut, kan ökningen av det totala antalet behandlingar under samma tid uppskattas till 3 700 5 000. Av de tillkommande behandlingarna torde 3 000 4 000 vara inseminationsbehandlingar och 750 1 000 vara IVF-behandlingar. Den sammantagna bedömningen blir således att förslagen kommer att innebära en ökad efterfrågan på assisterad befruktning med donerade spermier och om hälso- och sjukvården fullt ut ska tillgodose den ökade efterfrågan uppskattas kostnaden till 60 80 miljoner kronor. Den nya patientlagen (SFS 2014:821) ger patienter rätt att välja utförare av öppen specialiserad vård utanför det egna hemlandstinget. Assisterad befruktning sker som regel i denna vårdform och omfattas således av de nya rättigheterna. En konsekvens av lagen kan alltså bli att patienter som söker assisterad befruktning med hjälp av tredjepartsdonatorer söker sig till de landsting som idag har bättre tillgång till donatorer och därmed kortast väntelista. Vidare kan inte uteslutas att denna vård kan uppfattas ske under en högre grad av anonymitet i storstadslandstingen än i ett mindre landsting där personkännedomen är större. Det kan därmed med fog antas att Stockholms läns landsting kommer att få ett nettotillskott av patienter från andra landsting, vilket kommer att öka behovet av insatser för att öka tillgången på donatorer.
5 (5) Rätt till assisterad befruktning för ensamstående kvinnor kan antas understryka behovet av spermadonatorer i mångfaldigad grad jämfört med dagens nivå. Ersättningen för donation ska enligt svensk lag och internationella överenskommelser vara frivillig och oavlönad vilket gör att höjda ersättningsnivåer skall baseras på faktiska kostnader och inte utgöra incitament för donation, varför behov av omfattande nationella och regionala informations- och rekryteringskampanjer kan förutses för att inte väntetiderna för assisterad befruktning skall öka kraftigt. I utredningen beskrivs inte huruvida spermierna måste vara donerade i Sverige eller i andra länder. Däremot föreslår man åtgärder för att öka antalet donatorer. Det är lovvärt att vidta åtgärder som ökar antalet donatorer i Sverige men möjligheten att importera spermier från andra länder där tillgången på spermiedonatorer är stor borde finnas (till exempel från Danmark). Samma strikta regler bör gälla även då spermier importeras. En gemensam nationell spermabank har diskuterats i Sverige, för att ytterligare öka chansen till att finna en matchande donator men också minska risken att två personer från samma donator bildar familj. Resursfrågan, både vad gäller tillgången på donerad sperma och utförande på klinik, bör utredas ytterligare. Det finns även behov av att fastställa regelverk för assisterad befruktning och syskonbehandlingar. Catarina Andersson Forsman Hälso- och sjukvårdsdirektör Leif Karnström Avdelningschef