Naturvärdesinventering (NVI) kring Boängsvägen och Kölängen samt analys av ekologiska landskapssamband i Knivsta kommun

Naturvärdesinventering (NVI) kring Boängsvägen och Kölängen samt analys av ekologiska landskapssamband i Knivsta kommun 1

Beställare: Knivsta kommun Kontaktperson: Johan Elfström, 018-347 934 Projektledare Calluna: Anna Koffman Naturvärdesinventering: Johanna Lundberg, Petter Andersson, Anna Koffman Biotopkartering och fältkontroll: Mattias Bovin Landskapsekologisk analys: Mattias Bovin, Anna Koffman Huvudrapport: Anna Koffman, Mattias Bovin Objektsbilaga: Johanna Lundberg Kvalitetsgranskning: Mova Hebert Internt projektnummer: AKN0051 Kontaktperson för denna rapport: Anna Koffman, anna.koffman@calluna.se, 08-518 077 64 Datum rapport: 2014-09-16. Version: Slutversion. Fotografier är tagna av medverkande från Calluna AB. Omslagsbilden är från skog nära Gredelby hage (Boängsvägen). 2

Innehåll Sammanfattning... 4 Uppdraget... 5 Kommunens frågeställningar!... 5 Callunas utredningar!... 5 Naturvärdesinventeringen... 7 Inventeringsmetod!... 7 Inventeringens utförande!... 10 Beskrivning av naturen i inventeringsområdena!... 11 Förekomst av naturvårdsarter!... 15 Biotopkartering... 16 Metod!... 16 Karaktäristiska drag för biologisk mångfald!... 22 Ekologiska landskapssamband... 24 Analys av ekologiskt nätverk för fladdermöss!... 24 Bedömning av påverkan på naturvärden och ekologiska funktioner... 31 Förskoletomt vid Boängsvägen!... 31 Förskoletomt vid Kölängsvägen!... 32 Referenser... 34 Skriftliga referenser!... 34 Bilagor... 35 Bilaga 1 - Naturvärdesobjekt (separat bilaga)!... 35 Bilaga 2 - Naturvårdsarter (separat bilaga)!... 35 Bilaga 3 - Friktionsvärden landskapsekologisk analys fladdermöss!... 36 3

Sammanfattning Knivsta kommun ska ta fram detaljplaner för två förskoletomter belägna i ett grönstråk i kommunen, vid Boängsvägen och Kölängen. Calluna AB har fått i uppdrag att göra en naturvärdesinventering av de berörda områdena med omland, i syfte att få kunskap om eventuella naturvärden på platserna. Kommunen ville också ha ett kunskapsunderlag om ekologiska landskapssamband och en bedömning om föreslagen bebyggelse påverkar ekologiska landskapssamband. Calluna har gjort en naturvärdesinventering enligt metod beskriven i SIS standard 199000:2014 Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Två områden (Boängsvägen och Kölängen) på sammanlagt 39 hektar har inventerats. Tio naturvärdesobjekt har avgränsats; ett med högsta naturvärde, ett med högt naturvärde, två med påtagligt naturvärde och se med visst naturvärde. Naturvärdena är knutna till varierade skogar som tidigare betats, till ekar och bryn. Bland de rödlistade naturvårdsarterna dominerar svampar. Skogliga signalarter finns bland lundflora, svampar, mossor och lavar. Många av fynden är från tidigare inventering i Skogsstyrelsens avgränsade nyckelbiotoper, men flera nya naturvårdsarter har också påträffats i inventeringen. En heltäckande biotopkartering har gjorts för ett större karteringsområde omfattande Trunsta träsk, Brunnsbo och Kölängen ner till Valloen. En analys av ekologiskt landskapssamband har gjorts. Naturen karaktäriseras av ett kulturlandskap med igenväande hagmarker och skogsbetesmarker, några större åkrar och skogsområden med lövskogar, blandskogar och barrskog. Brynmiljöer, hassel och äldre ek framträder som viktiga komponenter i landskapet för biologisk mångfald. Calluna har också fått i uppdrag att analysera ekologiska landskapssamband i syfte att få ett kunskapsunderlag om ekologiska värden i grönstrukturen. Ekologiskt nätverk för fladdermöss har tagits fram eftersom det analyserade landskapet bedömdes vara gynnsamt för fladdermöss. Fladdermusnätverket kan användas som en generell indikator på ekologiskt fungerande grönstruktur. Fladdermöss är en skyddsvärd artgrupp där samtliga arter har skydd i artskyddsförordningen. Analysen visar att Trunsta träsk och Valloen är viktiga födosöksmiljöer för fladdermöss. Några olika stråk framträder i landskapet som är viktiga för fladdermössens rörelser och födosök. Kommunens planförslag för de två förskoletomterna kan, efter vissa justeringar, byggas utan att påverka naturvärdesobjekt eller landskapssamband negativt. 4

Uppdraget Knivsta kommun ska ta fram detaljplaner för två förskoletomter belägna i ett grönstråk i kommunen, vid Boängsvägen och Kölängen. Calluna AB har fått i uppdrag att göra en naturvärdesinventering (NVI) av de berörda områdena med omland, i syfte att få kunskap om eventuella naturvärden på platserna. Kommunen ville också ha ett kunskapsunderlag om ekologiska landskapssamband för ett större område. Calluna har gjort en bedömning om föreslagen bebyggelse påverkar ekologiska landskapssamband. I denna rapport presenteras naturvärdesinventeringarna, analys av ekologiska landskapssamband, bedömning av påverkan samt rekommendationer inför fortsatt planprocess. Karta 1 är från kommunens fördjupade översiktsplan. I den kartan har beställaren ritad in ungefärligt läge för de två förskoletomterna. Kommunens frågeställningar I uppdraget ingår att utreda konsekvenser ur ett landskapsekologiskt perspektiv om mark med ungefärlig placering och storlek (7 200 kvm) tas i anspråk av förskoletomt. Nedan listas frågor som är intressanta i områdena. Förskola vid Boängsvägen Hur mycket påverkas de höga värdena norr och nordväst om planerat läge för förskola om denna eploatering sker? Hur viktig är grönkorridoren mellan Trunsta träsk och sjön Valloen, och hur mycket påverkas den om eploatering sker? Hur stor påverkan av eventuella naturvärden på plats innebär en eploatering? Calluna ska jämföra följande två alternativ: Enplansbyggnad förskola med en yta på 2000 kvm. Tvåvåningsbyggnad förskola med en yta på 1000 kvm. Förskola vid Kölängsvägen Hur stor påverkan av eventuella naturvärden på plats innebär eploatering? Kommer en eploatering med förskoletomter att påverka landskapsekologiska samband? Callunas utredningar Naturvärdesinventering av två inventeringsområden har gjorts enligt SIS standard 199000:2014 Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Vid inventeringen undersöks och beskrivs naturvärden på platsen. För att beskriva landskapet i stort och studera planernas påverkan på ekologiska landskapssamband har en biotopkartering av ett större utredningsområde på ca 500 ha gjorts. Efter att ha studerat landskapskaraktärer och intervjuat Karin Martinsson, en lokalboende med stor kunskap om naturmiljön, har en landskapsekologisk analys där 5

fladdermöss valdes som s.k. fokusart utförts. Även ekologiska nätverk för ek, blandskogar, betesmark och brynmiljö är relevanta att analysera men inom det aktuella projektet fanns utrymme för ett ekologiskt nätverk. Boängsv. Kölängen Karta 1. Kommunens fördjupade översiktsplan med enkel inritning av områden som utreds för förskolor. 6

Naturvärdesinventeringen Inventeringsmetod Inventeringen har utförts enligt SIS standard ftss 199000:2014 Naturvärdesinventering avseende biologisk mångfald (NVI) genomförande, naturvärdesbedömning och redovisning. Det huvudsakliga syftet med en NVI är att beskriva och värdera natur områden av betydelse för biologisk mångfald i ett avgränsat område. NVI resulterar i avgränsning av områden, naturvärdesklassning, objektbeskrivningar samt en övergripande rapport. I NVI:n ingår inte bedömning av värden för friluftsliv, kulturmiljö, geologi, landskapsbild eller ekosystemtjänster. En NVI är inte en konsekvensbedömning eller en bedömning av biotopers känslighet i förhållande till en eploateringsplan. Naturvärdesinventeringen är däremot ett användbart underlag för konsekvensbedömning och känslighetsbedömning och ger även en grund för inventering av andra aspekter, t.e. friluftsliv, ekosystemtjänster eller landskapsbild. Metoden finns beskriven i standarden. Nedan ges en kort beskrivning. Naturvärdes bedömning görs utifrån bedömningsgrunderna biotop och art. Bedömningsgrund biotop Bedömningsgrunden biotop omfattar två aspekter; biotopkvalitet samt sällsynthet och hot, och bedöms på en fyrgradig skala för biotopvärde. Biotopkvalitet är olika faktorer som formar biotopen, t.e. grad av naturlighet (påverkan), ekologiska processer, strukturer, element, naturgivna förutsättningar etc. Med sällsynta biotoper avses biotoper som är mindre vanliga inom ett visst geografiskt område. Om den inventerade biotopen utgör en Natura 2000 naturtyp så ger det vägledning om att den är nationellt eller internationellt sällsynt. Naturvårdsverket har utrett vilka Natura 2000 naturtyper som är hotade i olika biogeografiska regioner i Sverige, vilket är ett underlag för att bedöma om en biotop är hotad. Även andra kunskapsunderlag för bedömning av sällsynthet och hot kan användas. En helhetsbedömning av biotopvärde ska göras utifrån utfallet vid bedömning av de två aspekterna. Bedömningsgrund art Naturvårdsarter och artrikedom är två aspekter som ingår i bedömningsgrund art. Naturvårdsarter indikerar att ett område har naturvärde eller som i sig själv är av särskild betydelse för biologisk mångfald. Naturvårdsarter är ett samlingsbegrepp för bl.a. skyddade arter enligt artskydds-förordningen, rödlistade arter, typiska arter (Natura 2000) och signalarter. I standarden hanteras dock nyckelarter separat och ingår därmed inte i begreppet naturvårdsart. Naturvårdsarter ska bedömas utifrån antalet naturvårdsarter, men också arternas livskraft samt hur goda indikatorer de är för naturvärde. Artrikedom ska bedömas utifrån artantal eller artdiversitet och är framförallt viktig bedömningsgrund i naturtyper där kunskapen om naturvårdsarter är bristfällig. Aspekterna naturvårdsart eller artrikedom bedöms på en fyrgradig skala för artvärde. 7

Naturvärdesklass, naturvärdesobjekt, landskapsobjekt En samlad bedömning av det inventerade objektets naturvärdesklass görs utifrån utfallet för bedömningsgrund art och biotop. I standarden finns en matris som ger vägledning till inventeraren om vilken klass som ska sättas. Följande naturvärdesklasser finns: högsta naturvärde, naturvärdesklass 1, störst positiv betydelse för biologisk mångfald högt naturvärde, naturvärdesklass 2, stor positiv betydelse för biologisk mångfald påtagligt naturvärde, naturvärdesklass 3, påtaglig positiv betydelse för biologisk mångfald visst naturvärde, naturvärdesklass 4, viss positiv betydelse för biologisk mångfald Om inventeraren inte säkert kan avgöra naturvärdesklass ska det anges att bedömningen är preliminär. Objekt med naturvärdesklass utgör naturvärdesobjekt. Landskapsobjekt När landskapets betydelse för biologisk mångfald uppenbart är större eller av annan karaktär än de ingående naturvärdesobjektens betydelse ska även ett större så kallat landskapsobjekt avgränsas. Lågt naturvärde och övrigt område Lågt naturvärde är de områden som inte uppfyller kriteriet för att utgöra naturvärdes objekt. Dessa märks inte ut på kartan. Område som ingår i inventeringsområdet och inte avgränsats till naturvärdesklass, utgör antingen lågt naturvärde eller så kan området utgöra naturvärde men vara mindre än minsta karteringsenhet. Denna yta kallas övrigt område. 8

Bevarandevärde och skyddsstatus I standarden anges några uppgifter om bevarandevärde och skyddsstatus som ger vägledning för bedömning av konsekvenser i de fall en NVI används som underlag i en MKB eller dylikt. I miljöbalkens [3] hushållningsbestämmelser (3 kap 3 ) anges dessutom att mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. Naturvärdesobjekt med naturvärdesklass 1 och 2 är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt. Även naturvärdesobjekt med lägre naturvärdesklass och landskapsobjekt kan vara särskilt känsliga från ekologisk synpunkt. Naturvärdesbedömningen är således ett stöd för bedömning enligt miljöbalken 3 kap 3. Sverige har genom internationella konventioner åtagit sig att verka för att bevara biologisk mångfald, bl.a. genom konventionen om biologisk mångfald [1,2] vilken varit en avgörande utgångspunkt för denna standard. Genom att ta hänsyn till områden med positiv betydelse för biologisk mångfald bidrar vi till att uppfylla miljöbalkens krav, Sveriges internationella åtagande samt de av riksdagen antagna miljömålen [4]. NVI är ett nödvändigt underlag för att veta var dessa områden med positiv betydelse för biologisk mångfald finns, så att det blir möjligt att ta hänsyn till dem. (Källa: citat från SIS standard ftss199000) Nivå detaljeringsgrad och tillägg En NVI kan beställas och utföras på olika nivåer och detaljeringsgrader. Det finns fältnivå och förstudienivå (fältinventering ingår ej) som kan utföras på tre olika detaljeringsgrader med specificerad minsta karteringsenhet. Naturvärdesobjekt som är mindre än minsta obligatoriska karteringsenhet ska avgränsas om det är tidigare känt objekt (eempelvis nyckelbiotop från skogsstyrelsen). Om inventeraren påträffar ett objekt som är mindre än minsta karteringsenhet ska det avgränsas ändå om det inte tar väsentligt mer tid i anspråk. Vid NVI på ordinarie fältnivå identifieras naturvärdesklass 1, 2 och 3. Naturvärdesklass 4 är ett tillägg. Dessutom finns flera definierade tillägg i standarden. De vanligaste vid detaljplaner är inmätning av värdeelement (t.e. naturvärdesträd), kartläggning av generellt biotopskydd och fördjupad artinventering. Genomförande I standarden beskrivs hur en NVI ska genomföras, vad avser förarbete, utförande samt vad en rapport och redovisning måste innehålla. Anvisning för hur ett naturvärdesobjekt ska avgränsas (vad som får ingå i samma naturvärdesobjekt) finns i standarden. I standarden finns även definitioner beskrivning av naturtypsindelning och i en teknisk rapport finns för varje naturtyp vägledning vid naturvärdesbedömning. Registrering av fynd av naturvårdsarter Fynd av naturvårdsarter ska registreras i artportalen eller motsvarande nationell databas för artobservationer. 9

Inventeringens utförande Inventeringen har utförts enligt SIS standard 199000. Naturvärdesinventeringen utfördes av Johanna Lundberg (ekolog) och Petter Andersson (ekolog, insektsepert) 13 och 24 augusti 2014 och Anna Koffman (ekolog) 2 september 2014. Den 24 augusti fick Calluna möjlighet att få del av skogen vid Boängsvägen visad av Karin Martinsson och Ulf Swenson som lokalboende med stor kunskap om naturen och skyddsvärda arter i inventeringsområdet. GIS-skikt med naturvärdesobjekt samt naturvårdsarter har upprättats och finns hos Calluna AB. Geotaggade bilder finns från alla naturvärdesobjekt. Fältinventeringen har utförts på nivå medel (minsta obligatoriska karteringsenhet 0,1 ha eller för linjeformade objekt 50 m) med förberedande flygbildstolkning. För området kring föreslagen förskoletomt vid Boängsvägen mättes värdeelement in. Värdeelementen var träd som ur naturmiljösynpunkt är viktiga att spara vid byggandet av förskolan. Inventeringen gjordes med tillägget att även objekt med klass 4 visst naturvärde avgränsades. Karta 2 visar inventeringsområdet. Karta 2. Översiktskarta med de två inventeringsområdena; Boängsvägen i nordväst och Kölängsvägen i sydost. Naturvårdsarter från nationella databaser Calluna har sökt i artportalen och svalan för alla artförekomster inom inventerings områdena som har inrapporterats under perioden 2010-2014. Kring Kölängen har många rödlistade arter av mossor och svampar rapporterats in till artportalen i samband med 10

Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering (Skogsstyrelsen, 1998). Calluna har även begärt uttag från Artdatabanken för rödlistade och skyddsklassade arter (för att eftersöka t.e. rovfåglar). Ingen ny information kom fram av den sökningen. Underlag Vid inventeringen har följande underlag använts: Rapporter från Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper i området. Utdrag från Artdatabanken för rödlistade arter i området. Utdrag från Artportalen för artfynd i området, inklusive artfynd från Karin Martinsson, Ulf Swenson och Lars Hedenäs som har god lokalkännedom i området. Utdrag från Trädportalen, www.tradportalen.se. Beskrivning av naturen i inventeringsområdena En noggrann beskrivning av naturvärdesobjekten och motivering av naturvärdesklass finns i objektsbilagan, bilaga 1. Området vid Boängsvägen Inventeringsområdet avgränsas norrut och österut av Boängsvägen och Gredelbyleden. Åt öster ligger ett bostadsområde och norrut fortsätter naturmarken till Trunsta träsk. Inventeringsområdet utgörs av skogsmark med en tydlig historik i ett kulturlandskap med betesdjur samt en åkermark med vall. Norra delen, Gredelby, utgörs av äldre blandskog och lövskog som ansluter till betesmarker vid Trunsta träsk. Skogen är rik på gläntor och trädskiktet är varierat med vidkroniga hagmarksträd av ek och gran, äldre, sälg, mycket hassel, uppväande lövträd och fuktstråk med al och inslag av block. Fältskiktet är örtrikt med bl.a. svart trolldruva, liljekonvalj och ormbär. Vid inventeringen påträffades många marksvampar. Gamla aspar, björkar och sälgar bildar död ved. Vedlevande skalbaggar av de skogliga signalarterna myskbock och aspvedgnagare hittades vid inventeringen. I Gredelby hagar väst om inventeringsområdet sträcker sig beteshagar ner mot Trunsta träsk. Under slutet på 2010-talet skedde stora restaureringsåtgärder i hagmarken vid träsket, genom omfattande röjningar. Idag är marken i Gredelby hagar rik på hävd gynnade väter och svampar. Häradskartan visar att det i början av 1900-talet var lövskog med inslag av barrträd och ekonomiska kartan med flygfoto från 1945 visar en luckig skog (se karta 3 och 4). Sannolikt betades skogen till långt in på 1900-talet. Det finns alltså en kontinuitet av vidkroniga träd och luckig skog. Längs med Boängsvägen finns en 100 meter brett område med medelålders skog med några olika skogsbiotoper; tallskog på moränbacke, granskog, blandskog och lövskog längs en bäck som delvis har karaktär av dike. Här finns inslag av äldre ekar. Några ekar är skuggade av gran och skulle gynnas av friställning. Genom skogen går en GC-väg och längs vägen har plockhuggning skett så trädskiktet är glest. Igenväande tidigare öppenmark finns längs diket söder om vallen. I skogen finns rikligt med stigar, vilket indikerar att området nyttjas flitigt av friluftslivet. 11

Inventeringsområdet Boängen som det såg ut ca 1900. Inventeringsområdet Kölängen som det såg ut ca 1900. Karta 3. Häradskartan från ca 1900. Rosa är åkermark, grönt är slåttermark och beige är skogsmark. Ofta var det skogsbete på skogen. Stjärnor är barrträd och ringar lövträd. Inventeringsområdet Boängen som det såg ut 1945. Inventeringsområdet Kölängen som det såg ut 1945. Karta 4. Ekonomiska kartan baserad på flygfoto 1945. 12

Bild 1. Typisk vy i naturvärdesobjekt 1, högt naturvärde. Variation i träd- och buskskikt och inslaget av gläntor skapar förutsättning för rik biologisk mångfald. Bild 2. Skog vid Boängsvägen. Vid eken i förgrunden går ett dike, naturvärdesobjekt 3, visst naturvärde. Ekarna och några andra större träd är inmätta som värdeelement utgör naturvärden. Eken på bilden behöver friställas. Skogen bakom eken ligger inom föreslaget läge för förskole tomten. Där är klassen lågt naturvärde. Inventeringsområdet vid Boängsvägen har ekologisk koppling till det närliggande Trunsta träsk. I träsket produceras insekter som utgör föda för artgrupper som fåglar och fladdermöss. Den luckiga skogen med rikt buskskikt i närheten av våtmark, är bra jaktmark för fladdermöss. Inventerings området ligger i ett grönstråk som avgränsas av bostadsområde och värmeverket. Stråket förbinder våtmarker och biotoper i kultur landskapet i Trunsta träsk och Kölängen med sjön Valloen. Bild 3. Bäcken har karaktär av rakt dike i den södra delen av området. Nedströms finns en sumpskog genom vilken bäcken går. Naturvärdesklass visst naturvärde. I inventeringsområdet har fyra naturvärdes objekt avgränsats. Norra delen med skogen mot Trunsta träsk har högt naturvärde (naturvärdesklass 2), två naturvärdesobjekt med tallskog respektive blandskog har visst naturvärde (naturvärdesklass 4) och bäcken/ diket med närmiljö har visst naturvärde. 13

Området vid Kölängsvägen och Kölängen Området karaktäriseras av öppen mark med vall, igenväande tidigare odlingsmark och betesmark, lundartad skog och brynmiljöer med slån, hassel, ek och andra lövträd. Stora delar av de det tidigare hävdade kulturlandskapet är igenväande med bredbladiga gräs och högväta örter och lövträd, men än finns rester av hävdgynnad flora t.e. brudbröd, darrgräs och hö-/ängsskallra. I området finns det en del gamla tallar med s.k. pansarbark och vida kronor, grova ekar och gamla sälgar. I området finns rikligt med bryn med blommande buskar och träd, bl.a. slån och sälg. Trädskiktet har gallrats på senare år. I sydöstra delen Bild 4. Gärde med åkerholme Kölängen. I bakgrunden syns naturvärdesobjekt 10 med stora ekar och hassel, högsta naturvärde. Ett landskapsobjekt med den öppna marken och brynen har avgränsats. finns hundrastgårdar och byggnader. Norr om den öppna vallen finns av Skogsstyrelsen utpekade nyckelbiotoper med äldre lundartad skog med kontinuitet av bl.a. ek, asp och hassel. I inventeringsområdet finns även många gamla träd utpekade i Trädportalen, främst tall, gran och sälg. Bild 5. Bilden är tagen i naturvärdesobjekt 6, påtagligt naturvärde. Hassel, döda granar och äldre ek karaktäriserar området. Bild 6. Igenväande tidigare öppen mark. Föreslaget läge för förskoletomten. Klassat till lågt naturvärde. När man studerar häradskartan och ekonomiska kartan med flygfoto från 1945 (se karta 3 och 4) ser man att landskapet idag i stort sett är oförändrat. Åkermarken, blandskogar och lövskogarna finns kvar. Åkermarken har minskat något i omfattning i och med att de smala gärderna som ligger nära Kölängsvägen (vägen fanns inte på ekonomiska kartan) fått väa igen med slån, sälg och andra lövträd. En skillnad är också att betesdjuren är borta från skogen. Glesa betade skogar har ändrat karaktär till mer slutna och lundartade. 14

I inventeringsområdena har se naturvärdesobjekt avgränsats, ett objekt med högsta naturvärde (naturvärdesklass 1), två med påtagligt naturvärde (naturvärdesklass 3) och tre med visst naturvärde (naturvärdesklass 4). Objekten 9 och 10 som omfattar Skogsstyrelsens nyckelbiotoper har Calluna i sin avgränsning låtit gå utanför inventeringsområdet och där följt Skogsstyrelsens avgränsning. Ett landskapsobjekt har avgränsats. Landskapsobjektet utgörs av bryn- och buskmiljöer kring Kölängen och skogsområden med lundflora. Bild 7. Tallen är 80 cm grov och har grova grenar. Den har vät upp under ljusöppna förhållanden och står idag i medelålders skog. Tallen ligger inom avgränsning för föreslagen förskoletomt och är ett eempel på träd som är viktiga att spara vid utbyggnad av förskola. Förekomst av naturvårdsarter Calluna har sökt i artportalen för alla artförekomster inom inventeringsområdet mellan åren 2010-2014. Listan med artobservationer har gåtts igenom och kompletterats med artuppgifter från Karin Martinsson, Ulf Swenson och Lars Hedenäs, närboende i området. Vid Callunas inventering hittades 18 naturvårdsarter och totalt i inventeringsområdet har 42 naturvårdsarter observerats, antingen enligt uppgift från artportalen eller enligt fynd som gjorts i samband med Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering i området 1998. Av arterna är 32 skogsliga signalarter som indikerar lundflora eller kontinuitet av död ved och gamla träd. 13 av arterna är rödlistade - en art i kategorin sårbar (VU), nämligen hämpling, och tolv i kategorin nära hotad (NT), göktyta, mindre hackspett, stekelbock, lunglav, druvfingersvamp, ekticka, jättekamskivling, kandelabersvamp, koralltaggsvamp, otungsvamp, rutskinn och spinnfingersvamp. Blåsippa och grön sköldmossa är arter som är med på artskyddsförordningen. Grön sköldmossa är med på EU:s habitatdirektiv bilaga 2, vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Arten har observerats av Skogsstyrelsen 1998 i en nyckelbiotop norr om Kölängen och bedöms finnas kvar i området. Naturvårdsarterna finns förtecknade i en lista, bilaga 2. Där framgår också i vilka naturvärdesobjekt de hittats. I bilaga 1, objektsbeskrivningar, finns ett fält som heter naturvårdsarter och där beskrivs kortfattat fynden. Vanligen har skattning av livskraft/ frekvens gjorts. 15

Biotopkartering Metod En vedertagen metod vid biotopkartering är att använda infraröda flygbilder i kombination med digital stereofotogrammetri. Metoden möjliggör analys av parametrar som trädslag, läge i terrängen, fuktighet och påverkan. Genom att avgränsa objekt efter indikatorer som färg, ton, struktur och mönster i en geodatabas går det att effektivt klassificera biotoptyper efter bestämda kriterier, även kallade tolkningsnycklar. I det här projektet användes samma metod och geodatabas som använts vid utvecklingen av Huddinge kommuns biotopdatabas (Bovin 2014). Det innebär att biotopkartans, eller biotopdatabasens innehåll och struktur är densamma som Stockholms stads biotopdatabas (Östergård 2012), ett verktyg som har varit värdefullt för Stockholm stads planering och miljöövervakning. Den biotopkartering som är utvecklad för Knivsta kommun är uppbyggd med ett hierarkiskt system bestående av fem olika kategorier: huvudklasser, biotopklasser, fuktighet, skogsfas (skogsålder) och skötsel. Dessa kategorier omfattar i sin tur ett flertal klasser vilka beskrivs i tabell 1. För definition av respektive biotoptyp hänvisas till den rapport som tagits fram om Stockholms stads biotopdatabas av Östergård (2012). En kvalitetskontroll av biotopkartan genomfördes med fältkontroller av slumpmässigt valda polygoner från relevanta biotoptyper. Eftersom vissa biotopklasser, till eempel öppen vattenyta, bebyggelse och hårdgjord mark, eller åkermark är mer lättolkade än andra, inriktades fältkontrollen på svårtolkade biotoper. Med hjälp av en handdator laddades biotopdatabasen in i ArcPad och kunde sedan valideras och eventuellt korrigeras direkt i fält. Efter fältkontrollen reviderades biotopkartan efter eventuella feltolkningar. Utvärderingen av biotopkarteringen sammanställdes i en felmatris för att beräkna den totala karteringsnoggrannheten. Biotoper i karteringsområdet Totalt har ca 500 hektar och 29 olika biotoptyper karterats i Knivsta kommun utifrån IRFbilder från år 2011, med digital stereofotogrammetri. Fördelningen av huvudklasser visar att det karterade analysområdet omfattar störst andel naturmarksbiotoper följt av öppen mark och bebyggd samt hårdgjord mark. Enligt biotopkarteringen är den mest förekommande biotoptypen torr-frisk barrskog (23,5 %) följt av torr-frisk lövskog (7,7 %), åkermarker (7,6 %) och öppna torra samt friska gräsmarker (7,4 %) (tabell 1 och figur 1). Förutom torra och friska barr- och lövskogar, finns det även fuktiga partier i landskapet som bidrar till en heterogen sammansättning av biotoper. Karta 5 redovisar sammansättningen av biotoper inom analysområdet i Knivsta kommun. 16

Biotopkartan visar att analysområdet till största delen består av ett omfattade barrskogsområde i de centrala och norra delarna (karta 6). Det finns även ädel- och triviallövskogsmiljöer i områdets sydöstra del, bebyggda miljöer i de centrala delarna och ett våtmarksområde i de västra delarna, kallat Trunsta träsk. Träsket består till största del av en blandning av vide- och slånbuskar, vassvegetation, flytbladsvegetation, sötvattenstrandäng och i vissa fall öppen vattenyta. Den triviallövskog som karterats består mestadels av asp, björk, hassel och sälg, av olika åldrar och fuktighet. Förutom triviallövskog finns det ett större ädellövskogsområde i karteringsområdets sydöstra del mot Valloens strand. Ädellövskogen består mestadels av ek, med mindre inslag av triviallövträd som stora aspar. Ekbestånden har klassats till medelålders-gamla och hyser därmed potential för att innehålla ekologiskt viktiga substrat som död ved och hålträd. I karta 6 har pilar lagts in för att understryka var det finns stråk av fuktiga biotoper och våtmarker i landskapet. Genom att kombinera biotopkarteringen med kunskap om områdets topografi går det att urskilja ett par översiktliga fuktdråg. 17

18 Karta 5. Biotopkarteringen. I kartan är också inventeringsområdena för NVI inlagda.

Tabell 1. Area och procentuell fördelning av biotoptyper inom karteringsområde i Knivsta kommun. Huvudklass Biotoptyp Area ha Procentuell andel 110 Tät bebyggelse utan vegeta;on (0-10 %) 26,68 5,4 % 120 Tät bebyggelse med inslag av vegeta;on 21,84 4,4 % (10-30 %) Bebyggd och hårdgjord 130 Gles bebyggelse med vegeta;on (30-50 %), 8,09 1,6 % mark intensiva skötselmetoder 131 Gles bebyggelse med vegeta;on (30-50 %), 10,40 2,1 % moderata- etensiva skötselmetoder 140 Hårdgjord obebyggd mark 14,99 3,0 % 210 Hällmarksbarrskog 1,44 0,3 % 212 Barrskog, torr- frisk 116,55 23,5 % 213 Barrskog, fuk;g- våt 4,68 0,9 % 222 Blandskog, torr- frisk 31,78 6,4 % Skog 223 Blandskog, fuk;g- våt 4,29 0,9 % 232 Lövskog, torr- frisk 38,47 7,7 % 233 Lövskog, fuk;g- våt 19,22 3,9 % 242 Ädellövskog >= 70 % KT 16,78 3,4 % 243 Ädellövskog 50-70 % KT 2,66 0,5 % 244 Ädellövskog 30-50 % KT 8,41 1,7 % 310 Hällmark (halvöppen) 0,47 0,1 % 330 Torr- frisk gräsmark, mod.- et. skötselmetoder 15,74 3,2 % Halvöppen mark (halvöppen) 340 SötvaWensstrandäng (halvöppen) 1,95 0,4 % 363 Videbuskmark 13,43 2,7 % 430 Torr- frisk gräsmark, mod.- et. skötselmetoder 36,70 7,4 % (öppen) 431 Fuk;g- våt gräsmark, mod.- et. skötselmetoder (öppen) 4,28 0,9 % Öppen mark 440 Gräsmark, intensiva skötselmetoder (öppen) 5,63 1,1 % 450 SötvaWensstrandäng (öppen) 18,43 3,7 % 470 OdlingsloW/trädgård 0,27 0,1 % 480 Åker/vallodling 37,56 7,6 % 490 Hygge/plantskog 20,81 4,2 % VaWenområde 610 Öppen vawenyta 5,73 1,2 % 620 VaWenvegeta;on 8,16 1,6 % Övrig mark 710 Övrig mark med avlägsnad vegeta;on 0,88 0,2 % Totalt 496,33 19

Figur 1. Fördelning av biotoptyper inom karteringsområde i Knivsta kommun. 20

Karta 6. Detta är samma karta som karta 5, men med pilar för stråk i landskapet med fuktiga biotoper, inritade. Topografin ger upphov till fuktdråg. Pilarna tydliggör var det finns fuktstråk i landskapet. Utvärdering och validering Fältkontrollen utfördes den 12 augusti 2014 och 53 olika områden besöktes. Totalt hade 240 olika områden klassificerats och fältbesök i 53 områden ger en kvalitetskontroll på 22 %. Av de 53 biotoptyperna var 47 områden korrekt tolkade och 6 områden inkorrekt tolkade. Det ger en total tolkningsnoggrannhet på drygt 89 %. Ett par faktorer kan ha påverkat kvalitetskontrollen och andelen korrekt tolkade områden: Torka Ny eploatering Subjektivitet 21

På grund av det varma vädret i juli och början av augusti var det svårt att avgöra biotopernas fuktighet och därför kan en underskattning av biotopernas fuktighet gjorts i fält. Eftersom de IRF-bilder som användes vid avgränsningen och klassificeringen av biotoper är från 2011 hade ett par förändringar skett i markanvändningen vilket påverkade den totala tolkningsnoggrannheten. I två områden som enligt IRF-bilderna bestod av fuktig-våt barrskog och fuktig-våt blandskog fanns en fotbollsplan och ett hygge istället. All flygbildstolkning och fältvalidering är en subjektiv bedömning och resultatet präglas av tolkarens och fältkontrollantens erfarenhet och färdighet. Vid fältkontroll av biotopkartan eftersöktes objektivitet genom att slumpmässigt välja de områden som skulle besökas i fält. Figur 2. Felmatris för fältkontroll av biotopkartering. Karaktäristiska drag för biologisk mångfald Ädellövskog, annan lövskog och blandskog I karteringsområdet finns ett stort inslag av miljöer med gamla träd, särskilt äldre ekar och barrträd. Gamla, grova träd med döda kvistar och död ved är ett viktigt substrat för t.e. många insekter, fåglar och svampar. De största värdena för biologisk mångfald är i dessa miljöer knutna till de gamla, grova träden, död ved och rikt fältskikt. Det finns goda förutsättningar för marksvampar. Flera av dessa biotoper har tidigare haft skogsbete eller annan hävd. Det finns rikligt med hassel i buskskiktet. Biotopkartering och naturvärdesinventering visar också på blandskogar och lövskogar med naturvärden. Dessa skogar är igenväta hagmarker och skogar som tidigare haft kontinuitet av skogsbete. I karteringsområdet finns nyckelbiotoper och och naturvärden utpekade av Skogsstyrelsen med biotoper av denna karaktär (se karta 2). Dessa ligger vid Kölängen och Valloen. Buskar och bryn och hävdade marker I stora delar av karteringsområdet finns områden som antingen hävdas nu eller har hävdats historiskt. I väster finns Gredelby hagar som sträcker sig ner mot Trunsta träsk med öppen hagmark blandat med täta buskmiljöer. Under slutet på 2010-talet skedde stora restaureringsåtgärder i hagmarken, genom omfattande röjningar. Idag är marken rik på hävdgynnade väter och svampar. Karaktäristiskt för de halvöppna markerna är den 22

rika vårfloran med t.e. gullviva och blåsippa. I Gredelby hagar och kring Kölängen intill Valloen finns rikligt med blommande buskar och bryn, t.e. slån och sälg. Våtmarker och sumpskog Trunsta träsk är en större våtmark med fuktängar och buskmarker. Våtmarken utbreder sig också på den västra sidan om järnvägen. I utredningsområdet finns inslag av mindre fuktskogsområden, vilket ger en mosaik i landskapet och gynnar bl.a. mossor och svampar. Vid sjön Valloen finns flacka stränder med vass och strandängar. Vid stränder och i vattendrag sker normalt stor insektsproduktion, vilket gynnar bl.a. fladdermöss och fåglar. Fiskfria våtmarker kan även utgöra lekvatten för groddjur. Barrskog Barrskog är den vanligaste biotopen i karteringsområdet. Värdena knutna till barrskog är dock begränsade, bara en nyckelbiotop med gammal granskog som Skogsstyrelsens pekat ut och ett litet naturvärde. Nyckelbiotopen ligger vid Brunnbovägen. Biotopkarteringen visar på att det mest är ung och medelålders barrskog och inte så mycket gammal barrskog. Den nämnda nyckelbiotopen har fått försämrade ekologiska förutsättningar på grund av avverkning och anläggning av bollplaner i kanten till biotopen. 23

Ekologiska landskapssamband Analys av ekologiskt nätverk för fladdermöss Calluna har tidigare modellerat ekologiska nätverk för fladdermöss vid Råstasjön i Solna stad och vid Snösätra i Stockholms stad. Där har fladdermöss inventerats i fält i del av analysområdet. Modellen för analys i GIS (preferens av biotoper, förflyttning i landskapet etc) är baserad på vetenskapliga studier och epertkunskap från Callunas fladdermus inventerare, Håkan Ignell. Det finns inga fladdermusinventeringar utförda i analysområdet, varför kunskapen om fladdermöss är dålig. Karin Martinsson, lokalboende, uppger att hon observerat fladdermöss i närheten av Trunsta träsk. Calluna bedömer att det finns lämpliga biotoper och lämplig landskapstyp för fladdermöss i analysområdet. Fladdermöss som artgrupp har i analysen valts som fokusart. Fladdermusnätverket kan användas som en generell indikator på ekologiskt fungerande grönstruktur, varför det är en intressant artgrupp vid analys av ekologiska landskapssamband. Fladdermöss behöver flera olika typer av livsmiljöer för födosök, yngling och övervintring - insektsrika biotoper vilka ofta är våtmarker, lövskog, gamla träd med håligheter, gårdsmiljöer med äldre byggnader, övervintringsplatser kan vara grottor, hus och bergrum. I Sverige finns 14 arter fladdermöss som förekommer regelbundet med reproducerande populationer. Fyra arter är rödlistade. Flera av arterna är vanliga. Sverige har, tillsammans med andra europeiska länder åtagit sig att skydda fladdermössens livsmiljöer i och med Sveriges anslutning till fladdermus överenskommelsen EUROBATS (under Bonn konventionen). Alla fladdermusarter i Sverige omfattas av skydd i artskydds förordningens 4 (2007:845). Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Generellt undviker fladdermöss helt öppna landskap med stora åkrar eller täta skogsområden (Ignell 2013). För att fladdermöss ska kunna fortleva i ett landskap är de bästa förutsättningarna en blandning av lövskogar och halvöppna miljöer, gärna med betande boskap, i närhet till vatten (bild 8). En studie i England visade att ökande bebyggelsetäthet hade en negativ påverkan på de studerad fladdermusarterna. Aktiviteten av en studerad fladdermusart (Pipistrellus pipistrellus) visade i studien ett ickelinjärt samband med ytan av bebyggd mark. Antalet var kraftigt reducerat vid tröskelvär- det ca 60% bebyggd mark (Hale m.fl. 2012). I den engelska studien visade det sig att strukturer i landskapet med träd mildrade den negativa effekten av bebyggelse (Hale m.fl. 2012). Ett annat viktigt inslag i landskapet för fladdermöss är förekomsten av hålträd där fladdermössen nyttjar håligheten som boplats och skydd. Hålträd återfinns oftast i ädellövskogar och äldre löv- samt blandskogar. Gamla hus, ekonomibyggnader och stenbroar kan också vara boplatser, men dessa är svårare att identifiera i en biotopkartering, varför sådana livsmiljöer inte är med i analysen. 24

En studie vid SLU (de Jong & Ahlén 1991) visade att fördelningen av jagande fladdermöss förändrades i landskapet påtagligt under säsongen. Tidigt på säsongen (maj-juni) jagade fladdermössen bara i lövskog vid sjöar och stränder. Koncentrationer i landskapet med den här typen av ekosystem kan kallas nyckelbiotoper på våren för fladdermöss. Nyckelbiotop i det här avseendet är ett ekosystem som producerar stora mängder insekter. Främst gäller det fjädermyggor, som kläcks i vattnet och svärmar i lövträdens kronor under en period då det är ont om insekter i andra biotoper. Försommaren är även en kritisk period för fladdermössen eftersom de nyligen vaknat från vinterdvala och samlar krafter inför yngelperioden. Senare in på säsongen, kring juli månad jagade fladdermössen i flera typer av biotoper och var inte koncentrerade enbart till sjöstränder. De jagade även vid ängar och fält, och var inte längre lika knutna till lövskog. I september skiftades födosöksmönstret ytterligare och koncentrerades till biotoper med insekter i närheten av gatubelysning och övriga upplysta områden i parker och villaområden. Callunas analys syftar till att identifiera viktiga födosöksområden på våren med hjälp av en landskapsekologisk analys och att avgränsa ekologiska funktioner för fladdermöss med hjälp av IRF-bilder med digital stereofotogrammetri och biotopkartan. Dessutom har biotoper med potential att hysa boplatser i form av hålträd samt olika typer av jaktmarker/födosöksmiljöer identifierats. Bild 8. Typisk miljö som utgör viktigt födosöksområde på våren för fladdermöss. Bilden är tagen över Trunsta träsk. 25

Landskapsekologisk analys av fladdermöss - identifiering nyckelbiotoper på våren När ekologiska nätverk för en art modelleras används olika programvaror som oftast är kopplade till ett GIS. I Callunas analys användes konnektivitetsverktyget LinkageMapper. Konnektivitet är ett landskapsekologiskt begrepp som beskriver i vilken grad landskapet hänger ihop för en art- eller grupp arter. I analysen finns tre huvudkomponenter: patcher, friktionsraster och maimalt spridningsavstånd. Patcher är områden i landskapet som utgör livsmiljö för arten, ofta är det miljöer där reproduktion sker. I fladdermusanalysen är det s.k. nyckelbiotoper på våren. Friktionsraster är ett dataset med biotop- eller naturtyper som översätts till olika motståndsvärden, även kallat friktionsvärden. Det återspeglar hur gästvängligt eller ogästvänligt det är för fokusarten att ta sig från en patch till en annan. För att upprätta ett friktionsraster som ger en rättvisande bild av hur en art förflyttar sig i landskapet är det därför viktigt att tidigare ekologisk kunskap om en arts förflyttning i landskapet tillämpas. Om en art eempelvis ogärna förflyttar sig genom tät bebyggelse så får tät bebyggelse ett högt friktionsvärde, som därmed gör området ogästvänligt i analysen. Den slutliga komponenten är att bestämma ett maimalt spridningsavstånd, det vill säga det maimala avståndet arten antas kunna förflytta sig när den söker nya livsmiljöer. Avståndsanalysen baseras på friktionsrastret och kallas därför för effektivt avstånd. När friktionsvärdet är 1 och maimal avstånd som arten antas kunna sprida sig är 100 m, så blir avståndet 100 m. Men sker förflyttning genom ogästvänligt markslag som har e. friktionsvärde 10 så blir avståndet i analyskartan 10 *100 m, dvs 10000 m. Analysen i Linkagemapper använder de tre komponenterna patcher, friktionsraster och maimalt spridningsavstånd och skapar ett ekologiskt nätverk. Spridningslänkar är det kortaste och mest effektiva sträckan mellan två patcher. Spridningskorridorer är zoner runt länkarna där man kan visualisera sannolikhet för att förflyttning sker. Det första steget för att identifiera nyckelbiotoper på våren för fladdermöss är att välja ut biotoper som har hög potential för insektsproduktion. Callunas biotopkartering användes som indata. Men för att kunna analysera ett större landskapsavsnitt användes även andra indata utanför biotopkarteringsområdet. I biotopkarterat område valdes följande biotoper: halvöppen och öppen sötvattenstrandäng, öppen fuktig-våt gräsmark, videbuskmark och vattenvegetation. Med detta urval identifieras större våtmarksbiotoper invid vatten, med eempelvis sumpskogar i sluten skog inte kommer med. Dessa biotoper slogs samman till ett gemensamt GIS-skikt. För området utanför biotopkarteringen användes objekt från nationella våtmarksinventeringen (VMI). Ett skikt med patcher sammanställdes. Det andra steget var att upprätta ett friktionsraster. Genom att kombinera data från biotopkartan, VMI, Skogsstyrelsens data över nyckelbiotoper och naturvärden, samt Naturvårdsverkets kontinuerliga satellitbildsbaserade naturtypskartering (KNAS), översattes respektive biotop- och naturtyp till olika friktionsvärden (se bilaga 3). I det tredje steget genomfördes en avståndsanalys för att identifiera patcher som motsvarar viktiga födosöksbiotoper på våren. Erfarenhet från Callunas fladdermus inventeringar på olika platser i Sverige, visar att den höga fladdermusaktiviteten kring 26

sjöstränder omfattar några hundra meter (Håkan Ignell muntligen 2013-08-01). I analysen har det maimala avståndet från de utvalda insektsproducerande biotoperna därför bestämts till 500 m. Dessa områden med våtmarksbiotoper med buffetzon om 500 effektiva meter, blev i analysen egna områden som i analysen anses vara så kallade nyckelbiotoper på våren. Det fjärde och slutgiltiga steget var att utföra en konnektivitetsanalys i LinkageMapper genom att använda nyckelbiotoperna på våren som patcher, friktionsrastret och ett stort maimalt spridningsavstånd. Studier har nämligen visat att fladdermöss kan migrera (förflytta sig) långa sträckor. Inte mindre än 11 av Sveriges 19 arter har observerat ute till havs (Ahlén 2011). Även flera av de arter som betraktas som stationära företar lokala förflyttningar utanför yngelperioden och dyker då upp på insektsrika ställen (Ahlén 2011). Även om flera arter fladdermöss kan flyga långt och har påträffats ute till havs så är det också rimligt att anta att de vid förflyttning under säsongen följer gästvänliga biotoper, t.e. vattendrag, lövträdsstråk och bryn. Analysen visar var i landskapet det finns större våtmarksområden med viktig funktion för födosök samt hur dessa våtmarker knyts samman genom lämpliga stråk i landskapet. Metod flygbildstolkning av potentiella boplatser och jaktmarker En tolkning och klassificering gjordes av den biotopkarta som utvecklats över analysområdet i Knivsta för att identifiera biotoper vilka kan fylla funktion för boplatser och jaktmarker för fladdermöss. En avstämning av tolkningsindiktorer gjordes med Håkan Ignell, fladdermusinventerare på Calluna AB. Varje polygon innehållandes information om biotoptyp lämplig för fladdermöss klassades därmed om till fyra klasser: Äldre lövskogsområden med potential att hysa hålträd Jaktmark löv- och blandskog Jaktmark öppen mark Jaktmark våtmark, olika typer av fuktiga biotoper (valdes direkt ur biotopdatabasen) De tolkningsindikationer som användes vid klassificering av ovanstående klasser listas i tabell 3. Strukturer som ojämnt krontak eller luckighet eftersöktes i stereoflygbild för att avgöra funktionalitet. I vissa fall var det nödvändigt att digitalisera nya objekt som inte var avgränsade i biotopkartan, eempelvis skogsbryn. För bryn sattes ett schablonavstånd av 20 m från skogskant, det vill säga att fladdermössen flyger maimalt 20 m ut i den öppna marken från skogsbrynet. Tabell 3. Tolkningsindikatorer för att klassificera ekologiska funktioner för fladdermöss Jaktmark öppen mark Jaktmark löv- och blandskog Äldre lövskogsområden med potential att hysa hålträd Jaktmark våtmark Skogsbryn (ma 20 m ut i öppen mark) Löv- eller blandskogar med Äldre lövskogsområde med potential att innehålla hålträd. Fuktig-våt gräsmark luckighet och ojämnt Ädellövskogsområde och Skogsglänta (>0,25 ha) Fuktig-våt buskmark krontak där bred- lövskogar med stora träd samt kroniga trädkronor ojämnt krontak Vattenvegetation välat med lägre träd Sötvattensstrandäng och buskar. 27

Våtmarker - viktiga födosöksområden på våren Karta 7 visar det modellerade ekologiska nätverket av nyckelbiotoper på våren (viktiga våtmarksområden) för fladdermöss i Knivsta inom det detaljerade analysområdet. Analysen visar sammankopplingen mellan viktiga våtmarksområden där rött innebär god funktion för spridning och blått innebär dålig funktion för spridning. De svarta strecken är spridningslänkar, även kallat Least Cost Path-länkar (LCP) som skapats i analysen. De redogör den mest effektiva vägen mellan våtmarksområdena, men behöver nödvändigtvis inte vara de enda vägar som används av fladdermössen. I analysen framträder några huvudsakliga spridningskorridorer för fladdermöss mellan respektive födosöksområde på våren. Karta 7. Landskapsekologiskt nätverk av nyckelbiotoper på våren för fladdermöss i Knivsta inom detaljerat analysområde. 28

Karta 8 visar det översiktliga ekologiska nätverk som identifierats i det större analysområdet. På landskapsnivå är det möjligt att urskilja ett sammanhängande nätverk för fladdermöss i analysområdets nordöstra delar, kring Valloen, och ett isolerat nätverk i områdets västra del, kring Mälarens östra strand. Så som det synes i kartbilden omfattar det detaljerade analysområdet en viktig del av Valloens västra ekologiska nätverk. Karta 8. Landskapsekologiskt nätverk av nyckelbiotoper för fladdermöss på våren i Knivsta kommun inom översiktligt analysområde. Potentiella boplatser och jaktmarker Klassificeringen av lämpliga miljöer för fladdermöss visar att de främsta skogsmiljöerna med potential att hysa boträd är lokaliserade i analysområdets sydöstra del i den omfattande ädel- och triviallövskogen som angränsar till Valloens strand (karta 9). Miljöer som förmodas nyttjas av fladdermöss vid jakt återfinns främst i analysområdets västra del kring Trunsta träsk och runt Kölängen. Nordost om träsket präglas området främst av bebyggelse och skogsavverkning vilket ger negativa förutsättningar för fladdermöss. Öst om Trunsta träsk domineras landskapet av täta barrskogar vilket inte ger särskilt goda förutsättningar för fladdermöss. Kunskapsunderlag för fältinventering av fladdermöss Det ekologiska nätverket för fladdermöss är ett utmärkt underlag för att genomföra en fladdermusinventering. Utpekade biotoper och stråk kan på ett effektivt sätt inventeras i fält för att undersöka om GIS-analysen stämmer. 29

Karta 9. Kartan visar livsmiljöer för födosök (jakt) och boplatser identifierad med flygbildstolkning. 30

Bedömning av påverkan på naturvärden och ekologiska funktioner Förskoletomt vid Boängsvägen Kommunen har tagit fram en skiss med en förskoletomt på 7200 kvm och föreslagit en lokalisering. På tomten föreslås en enplansbyggnad med en yta på 2000 kvm eller en tvåvåningsbyggnad, med en yta på 1000 kvm. Karta 10 visar planskissen inlagd på Callunas karta från naturvärdesinventeringen. Med föreslagen lokalisering kommer diket/bäcken gå genom tomten. Tomten gränsar precis till den lilla sumpskogen (cirkeln i kartan). Bäcken har god vattenföring på våren och genom sumpskogen sker översilning. Bebyggelse bör ske utan att påverka denna fuktbiotop. Att låta tomten ligga enligt befintligt förslag kan innebära en kulvertering av diket vilket är negativt för naturvärdet knutet hit. Därför föreslås en justering av planskissen. Hörnet öster om diket bör utgå och tomten kan istället få en större utbredning längs den GC-väg som går parallellt med Boängsvägen. Där är skogen redan gallrad. Callunas bedömning är att en tvåvåningsbyggnad som tar mindre yta i anspråk än en enplansbyggnad är att föredra. En tvåplansbyggnad placerad med stor hänsyn till naturmarken kan också göras utan att påverka naturvärden och ekologiska landskaps samband. Ett antal värdeelement som utgörs av äldre ek, vidkronig asp och sälg har mätts in (se karta 10), varav några ekar och en större asp väer på den planerade förskoletomten, även efter föreslagen justering. Dessa träd bör sparas och ingå i naturmark på tomten. I övrigt ska så många träd, buskar och naturligt fältskikt, som möjligt sparas. I den vidare planprocessen bör det övervägas om de inmätta ekarna ska skyddas i detaljplan. Ekens största värden för biologisk mångfald är när trädet är gammalt och kanske får svampangrepp. Äldre träd har värden i och med att hålbildningar med mulm uppstår. Den inmätta ekarna är ännu inte i den successionsfasen. Träden kring förskolan bör vårdas (anpassad grenbeskärning etc) med inriktningen att de ska få åldras och samtidigt inte utgöra s.k. riskträd, dvs. risk att stora grenar faller ned. Om planen innehåller stor andel naturmark minskar intrånget i naturmiljön och skapar samtidigt en attraktiv miljö för barnen. Naturområden är ett viktigt inslag i barns lek. De ger barn en möjlighet till ökad stimulans, motion och kreativitet tack vare sin oordnade och varierande struktur. Ytterligare ett lokaliseringsalternativ är att lägga förskoletomten på vallen i norra delen av inventeringsområdet. Vallen såg vid inventeringstillfället inte ut att brukas. Där är intrånget i naturmiljön minimalt. Med föreslagna justeringar bedömer Calluna att förskolan kan byggas utan att påverka naturvärdesobjekt som identifierats i naturvärdesinventeringen. Så länge eploateringen bara omfattar förskolan och inte ytterligare eploateringar, så kommer inte ekologiska landskapssamband för fladdermöss att påverkas. Fladdermusnätverket kan användas som en generell indikator på ekologiskt fungerande grönstruktur. 31