Rutin m m i samband med transport av avlidna Bakgrund Bakgrund till denna rutin är cirkulär 2005:52 från Sveriges Kommuner och Landsting Underlag för rutiner kring omhändertagande av avlidna. I hälso- och sjukvården ingår att ta hand om avlidna. Dessa uppgifter ska fullgöras med respekt för den avlidne. De åtgärder som måste vidtas i samband med ett dödsfall och inte kräver läkares medverkan ska utföras av den huvudman som har hälso- och sjukvårdsansvaret i det enskilda fallet. Kroppen ska tas om hand på ett värdigt sätt. De efterlevande ska visas hänsyn och omtanke. Den avlidnes kultur och religion ska beaktas. Landstingen eller kommunen ansvarar för förvaring av avlidna i avvaktan på kistläggning och bisättning. Hälso- och sjukvårdens ansvar upphör när kroppen lämnats ut för kistläggning eller motsvarande, beroende av traditioner i olika religioner. Landstinget har inte i något fall ansvar för balsamering eller transport till kremering. Nedan beskrivs hur frågor i samband med utfärdande av nödvändiga intyg vid dödsfall, generella rutiner kring omhändertagande av avlidna, vem som har ansvar vid dödsfall på olika platser, avgifter till landstinget och upphandling av transporter ska hanteras inom Norrbottens läns landsting. Inom de områden där det redan finns väl inarbetade rutiner m m för omhändertagande av avlidna har inga förändringar skett. Förtydliganden har skett av vilken enhet som har kostnadsansvaret i olika situationer. Kostnadsansvar och upphandling Dödsbevis och intyg om dödsorsak Enligt gällande lagstiftning ska en läkare i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet fastställa att döden har inträffat. Läkaren ska utfärda ett intyg om dödsfallet (dödsbevis) och ett intyg om dödsorsaken. Den läkare som fastställt att döden inträffat är skyldig att snarast möjligt anmäla till polismyndighet om förhållandena är sådana att en rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk undersökning behövs. Enligt landstingets taxa för intyg, utlåtanden och hälsokontroller uttas ingen avgift för att utfärda dödsbevis eller intyg om dödsorsak. Generella rutiner kring omhändertagande av avlidna m m Verksamhetschef inom hälso- och sjukvården ansvarar för att lokalt anpassade rutiner finns och att anhöriga underrättas då ett dödsfall skett. Berörd personal ska ges en god information om gällande bestämmelser och kompletterande lokala rutiner. Bedömer läkare att klinisk obduktion är nödvändig ansvarar landstinget för transport av kroppen till obduktionslokal. Ansvaret gäller oavsett var dödsfallet inträffat. Efter obduktion transporteras kroppen till bårhus. Transporterna ska ske utan kostnad för dödsboet. Vid behov av klinisk obduktion står den enhet där dödsfallet inträffat eller 1
den vårdcentral som den avlidne tillhör för transportkostnaden till obduktionslokal och därefter till bårhus. Har läkare bedömt att rättsmedicinsk obduktion är nödvändig har polisen motsvarande ansvar. Ansvar vid dödsfall på landstingens sjukvårdsinrättningar inom länet Landstingets ansvar är att transportera kroppen till och förvara den i bårhus till dess att den kan överlämnas till de anhöriga, närstående eller annan som ordnar med begravning. Detta gäller också om landstinget har upphandlat vårdplatser på privata vårdinrättningar och det finns reglerat i avtal vem som ansvarar för transporten. Avlider en person på annan inrättning än sjukhus står den enhet där den avlidne vårdades för transportkostnaden till bårhus. När kroppen är utlämnad för kistläggning upphör landstingets ansvar. I de fall en patient remitteras från ett sjukhus till ett annat och syftet med remitteringen är att ta tillvara organ för donationsändamål när patienten avlidit står den enhet i landstinget som utför åtgärden för transportkostnaden till hemorten. Ansvar vid dödsfall i ordinärt boende i hemlandstinget där landstinget har hemsjukvårdsansvar Avlider någon i ordinärt boende, i anhörigs hem, i sommarstuga eller dylikt har landstinget ansvar för att läkare utfärdar nödvändiga intyg och att de skickas till rätt instans. Om landstingets läkare inte kan utfärdiga nödvändiga intyg på platsen för dödsfallet, utan kroppen måste transporteras till sjukhus för dessa åtgärder, har landstinget ansvaret och står för kostnaden för transporten. Landstingets ansvar upphör när kroppen lämnas ut för kistläggning. I situationer där det inte är nödvändigt att föra den avlidne till sjukhus för att konstatera dödsorsaken är det, om det saknas anhöriga eller de är oförmögna att se till att den avlidne omhändertas, landstingets uppgift att ordna transport till bårhus. Landstinget står då för kostnaden gentemot transportören. Enligt beslut i landstingstyrelsen ( 33/93) ska landstingets faktiska kostnad för transporten sedan faktureras dödsboet. Anhöriga, närstående eller annan kan naturligtvis själva välja att ta över ansvaret för transporten till bårhus. I dessa fall står dödsboet för kostnaden och landstingets ansvar upphör när kroppen tas om hand om av transportören. De anhörigas val ska dokumenteras i journalen. Ansvar vid dödsfall på allmän plats När en person avlidit på allmän plats och polis och läkare vidtagit regelmässiga åtgärder förs kroppen vanligtvis till en av landstingets sjukvårdsinrättningar. Transporten utförs av landstinget eller polisen. Landstinget står för transportkostnaden. 2
Ansvar vid dödsfall utanför hemlandstinget Har landstinget remitterat någon för vård utanför Norrbotten och denne avlider ansvarar landstinget för att den avlidne transporteras till bårhus i Norrbotten och står också för kostnaden. Se Riksavtalet för utomlänsvård (p 7.4). Val av transportör sker i vissa fall i samråd med anhöriga och det sjukhus där den avlidne vårdats. Kostnaden belastar anslaget för sjukresor. Avlider någon på en vårdinrättning utanför Norrbotten utan att vara remitterad av landstinget eller vårdas personen utanför Norrbotten enligt en valfrihetsremiss är det anhöriga motsvarande som svarar för att kroppen transporteras till bårhus. Ansvar vid dödsfall inom kommunens särskilda boendeformer Landstinget har i detta sammanhang inget ansvar annat än i de fall den avlidne har pacemaker. Eftersom en pacemaker måste avlägsnas innan kistläggning står landstinget för transportkostnaden till sjukvårdsinrättning där borttagandet kan utföras. Ansvar vid dödsfall i ordinärt boende med kommunalt hemsjukvårdsansvar Ej aktuellt i Norrbotten. Ansvar vid dödsfall i enskild verksamhet Utför en privat vårdgivare vård på entreprenad enligt avtal med landstinget bör ansvaret för transporter av avlidna regleras i avtalet. Avlider en person i privat vård som inte är offentligt finansierad är det den private vårdgivarens ansvar att ta hand om den avlidne enligt hälso- och sjukvårdslagen. Ansvar vid dödsfall utanför Sverige Dödsboet ansvarar för transporten av en avliden svensk medborgare eller annan med permanent uppehållstillstånd i Sverige. Ansvar vid dödsfall avseende invånare från annat län Avlider en person från annat län i Norrbotten står dennes hemlandsting, enligt Riksavtalet för utomlänsvård (p 7.4), för kostnaderna för hemtransporten, under förutsättning att den avlidne var remitterad av hemlandstinget för vård i Norrbotten. För en ej remitterad patient eller patient med valfrihetsremiss från annat län, är det anhöriga motsvarande som svarar för att kroppen transporteras till bårhus. Bedömer läkare att klinisk obduktion är nödvändig av en avliden person från annat län har Norrbottens läns landsting ansvaret för transport till obduktionslokal i Norrbotten och därefter till bårhus i Norrbotten. 3
Har dödsfallet skett på sjukhus står den enhet på sjukhuset där personen avled för eventuell transportkostnad. Har dödsfallet skett på vårdcentral eller annan plats står den vårdcentral inom vilkens upptagningsområde dödsfallet inträffade för transportkostnaden. När kroppen har utlämnats för kistläggning övergår ansvaret till dödsboet eller den avlidnes hemlandsting. Ansvar vid utländsk medborgares dödsfall Med utländsk medborgare avses person utan uppehållstillstånd i Sverige. Avlider en utländsk medborgare från land inom EU/EES-området eller från land med vilket Sverige har konvention ska försäkringskassan faktureras för transportkostnaden och övrigt omhändertagande. Avlider en utländsk medborgare från övriga länder ska dödsbo, försäkringsbolag eller annan faktureras för transportkostnaden och övrigt omhändertagande. Bedömer läkare att klinisk obduktion är nödvändig av en avliden utländsk medborgare har Norrbottens läns landsting ansvaret för transport till obduktionslokal och därefter till bårhus i Norrbotten. Har dödsfallet skett på sjukhus står den enhet på sjukhuset där personen avled för transportkostnaden. Har dödsfallet skett på en vårdcentral eller på annan plats står den vårdcentral inom vilkens upptagningsområde dödsfallet inträffade för transportkostnaden. Avgifter till kommuner och landsting Enligt hälso- och sjukvårdslagen kan landstingen ta ut avgifter i samband med hanteringen av avlidna. Det är därför inte ett rättsligt problem utan snarare en lämplighetsfråga om avgifter ska tas ut i detta sammanhang. Det kan noteras att landstingsfullmäktige hade bemyndigat landstingsstyrelsen att fatta det ovan nämnda beslutet ( 33/93) i samband med dödsfall i ordinärt boende. Upphandling av transporter Upphandling kan bli aktuell i följande situationer: Transport till obduktionslokal och därefter eventuellt till bårhus när läkare bedömt att klinisk obduktion är nödvändig. Detta gäller oavsett om den avlidne är norrbottning, från annat län eller utländsk medborgare. Transport till bårhus om den avlidne vårdades på en av landstingets sjukvårdsinrättningar utan bårhus. Om en person avlider i ordinärt boende eller liknande i de fall: Transport till sjukhus behövs för att läkare ska kunna utfärda nödvändiga intyg. Landstinget ordnar transport till bårhus åt de anhöriga. Transport till bårhus i Norrbotten av en norrbottning som remitterats för vård utom länet och avlidit. 4
Transport till sjukvårdsinrättning för avlägsnande av pacemaker när dödsfallet skett inom kommunens särskilda boendeformer. Eventuellt vid dödsfall i privat vårdverksamhet om detta ingår i avtalet. På grund av att transporter av avlidna handlar om en förhållandevis liten volym och ett lågt värde i pengar, sett ur landstingets perspektiv, är bedömningen från division Service att det inte är säkert att det går att minska kostnaderna genom en upphandling. Ett exempel kan vara att en upphandlad entreprenör finns på en annan ort än där transportbehovet uppstått. Det kan medföra ökade kostnader för inställelse jämfört med om man kunnat anlita närmaste byrå. En annan viktig aspekt är den etiska, d v s de anhöriga till en avliden person kan ha önskemål om vilken begravningsbyrå som ska anlitas. Att i en sådan situation hävda att endast en byrå som landstinget har avtal med kan anlitas förefaller inte rimligt. Hälso- och sjukvårdsenheten anser mot bakgrund av detta att någon upphandling inte behöver ske. Övriga transporter Landstinget har inte i något fall ansvaret för att transportera en kropp från bårhus till lokal för förvaring och visning eller ceremonilokal. Det är de anhörigas motsvarande ansvar. Fastställd den 17 oktober 2006 Gunnar Persson Chef för hälso- och sjukvårdsenheten 5