Naturvärdesinventering av Övsjön, Bräcke kommun

Naturvärdesinventering av Övsjön, Bräcke kommun Ett underlag till Jämtvind AB Konsultrapport, januari 2010 Författare: Jan Henriksson Amalina Natur & Miljökonsult Åldersbäck Tallebo 593 93 Västervik www.amalina.se info@amalina.se 070-660 32 43 1

Amalina Natur och Miljökonsult, Jämtvind AB & MIT Energi AB Amalina Natur och Miljökonsult Åldersbäck Tallebo 593 93 Västervik 070 660 32 43 www.amalina.se info@amalina.se På uppdrag av MIT Energi AB Södravägen 13 444 41 Stenungsund info@mitenergi.se och Jämtvind AB Box 12 213 402 42 Göteborg Omslagsfoto: Hänglavsrik grannaturskog, nordost om Hjälflon. På granlågan växer rynkskinn (NT), rosenticka (NT) och ullticka Jan Henriksson, Amalina Natur och Miljökonsult 2

Innehållsförteckning Sammanfattning 4 1 Inledning 5 2 Läge 5 3 Undersökningsförhållanden 5 4 Metodik 6 5 Landskap och vegetation 7 6 Fauna och flora 8 7 Intressanta arter 9 8 Påverkan av mänsklig aktivitet 11 9 Områden med naturvärden 12 10 Konsekvensanalys och försiktighetsåtgärder 19 11 Kompensationsåtgärd 21 12 Samlad bedömning 22 13 Referenser 22 Fåglar observerade vid inventeringen Bilaga 1 Intressanta arter, med kommentarer Bilaga 2 Koordinater för lägesbestämda rödlistade arter Bilaga 3 3

Sammanfattning Jämtvind AB avser att uppföra ett antal vindkraftverk inom vindkraftsparken Övsjön ungefär en mil väster om Kälarne i Bräcke kommun, Jämtlands län. Som en del i projektet har ingått att göra denna studie. Det är en kartläggning av områdets naturvärden och en utredning om eventuell påverkan på flora, fauna och naturvärden av vindkraftsparken. Rapporten skall dels tjäna som underlag i den tillståndsprocess som sker innan projektet kan bli verklighet och dels ligga till grund för att kunna ta hänsyn till naturvärden vid anläggandet av vindkraftsparken. Inventeringen är utförd av Jan Henriksson, Amalina Natur och Miljökonsult. Fältbesök i området gjordes i slutet av oktober 2009. Rapporten är en sammanställning av erfarenheterna från fältbesöken, underlag från Internet samt uppgifter från myndigheter. Inledningsvis klargjordes om det i området eller i dess närhet finns kända områden med höga naturvärden. Internetsökningar genomfördes och kontakt togs med myndigheter. Inom utredningsområdet finns fyra nyckelbiotoper som identifierades vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. En av de ingående våtmarkerna är klassad i klass III vid Länsstyrelsen i Jämtlands läns våtmarksinventering. Därefter genomfördes en relativt översiktlig fältinventering Inventeringens syfte var att identifiera eventuella delar med höga biologiska naturvärden. Naturvärdesbedömningen följer huvudsakligen den metodik som gäller vid Skogsstyrelsen s nyckelbiotopsinventering. Studien har inte varit någon inventering med inriktning mot arter. Den har istället fokuserat på ekologisk funktion och tidigare markanvändning. Speciell uppsikt hölls dock efter arter upptagna på naturvårdsverkets lista över rödlistade arter, arter som finns listade i EUs så kallade habitatdirektiv liksom signalarter nyttjade vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Huvuddelen av utredningsområdet domineras av hyggen och ungskogar men det finns även delar med äldre barrskog och flera våtmarker. Vegetationen är generellt artfattig. Flera delområden konstaterades ha höga naturvärden. I de skyddsvärda skogsbiotoperna noterades ett flertal rödlistade arter och flera signalarter. Huvuddelen av dessa torde uppfylla kriterierna för nyckelbiotop enligt Skogsstyrelsen s definition. Projektet torde ha en begränsad effekt på floran och faunan i området. För att göra en korrekt beskrivning krävs att detaljprojektering av vägar och placering av verk är gjord. Det går dock att beskriva konsekvenserna generellt. En viss minskning av olika biotoper kommer att ske där vägar och vindkraftverken anläggs. Risk finns för en viss påverkan på hydrologin men genom att ta hänsyn till t ex våtmarker vid detaljprojektering kan denna effekt minimeras. Det torde i stort gå att undvika att exploatera de identifierade delområdena med höga naturvärden. Vägdragningar och placering av fundament kan troligen göras utanför de flesta delområdena. Det skall påpekas att hoten mot dessa naturvärden snarare är att skogen kommer att avverkas än den aktuella vindkraftsetableringen. Störningar vid anläggningsfasen kan komma att påverka fågelfaunan, dock bara i begränsad omfattning. Som vid alla vindkraftverk föreligger även en viss risk för kollisioner mellan fåglar och rotorblad. 4

1 Inledning Jämtvind AB studerar möjligheterna att uppföra ett relativt stort antal vindkraftverk cirka en mil väster om Källarne i Bräcke kommun, Jämtlands län. Projektet går under benämningen Övsjön, vilket kommer av den sjö som ligger strax norr om området. För att kunna bedöma projektets miljökonsekvenser på flora, fauna och naturvärden samt ta hänsyn till dessa värden vid projekteringen har en inventering av områdets naturvärden utförts. Den är utförd av Jan Henriksson, Amalina Natur och Miljökonsult. Fältbesök gjordes i slutet av oktober 2009. Rapporten är en sammanställning av erfarenheterna från fältbesöket samt annan kunskapsinsamling. Den innehåller en beskrivning av området och en bedömning av dess naturvärden. Dessutom beskrivs översiktligt vilka konsekvenser projektet kan få på flora och fauna samt naturvärden. Förslag ges på hur miljökonsekvenser kan minskas samt kompensationsåtgärder. 2 Läge Utredningsområdet ligger i den norra delen av Bräcke kommun i den östra delen av Jämtland. Det ligger vidare söder om sjön Övsjön och cirka en mil väster om Kälarne, se karta 1 nedan. Aktuella kartblad utgörs bl a av ekonomiska kartbladen 19G7a 19G7b, 19G8a, och 19G8b. Karta 1 nedan visar läget för det område som rapporten behandlar. Karta 1. Det aktuella undersökningsområdet, Övsjön, markerat med rött. 3 Undersökningsförhållanden Ett flertal fältbesök genomfördes under den sista veckan av oktober 2009. Detta är en acceptabel tidpunkt för en naturvärdesundersökning av skogsmark i Jämtlands län, även om många fanerogamer vissnat. För detaljstudier av kärlväxter inom t ex våtmarker är det för sent. Även för att mer i detalj kunna beskriva områdets fågelfauna är det också för sent, då i stort sett alla flyttfåglar lämnat området. Vädret under inventeringen var växlande molnighet. Vinden var måttlig och temperaturen höll sig mellan - 3 och + 3 grader. 5

4 Metodik Studien inleddes med research på Internet. Detta för att klargöra om det i området eller i dess närhet finns kända områden med höga naturvärden. Fyra nyckelbiotoper som identifierats i samband med Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering finns i området. En kontakt togs även med Länsstyrelsen i Jämtlands län för att få reda på om de kände till några naturvärden i området, områden eller växtplatser för sällsyntare arter. En våtmark som är klassad i klass III vid länsstyrelsens våtmarksinventering ligger inom utredningsområdet. Därefter genomfördes en fältinventering av hela det aktuella området. Inventeringens syfte var följande: Karta 2. Det aktuella området för naturvärdesinventeringen av Övsjön. att bedöma naturvärdet i de delområden som sedan tidigare var kända att identifiera ytterligare intressanta områden att inhämta tillräcklig information för att kunna beskriva samtliga delområden med naturvärden att göra en adekvat avgränsning av delområdena Vid fältbesöken har i stort sett samma metodik nyttjats som vid skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Detta innebär att skogshistorik, naturskogselement, strukturer, arter 6

och topografi har studerats. Slutligen har studerats på vilket sätt området sedan tidigare är påverkat av mänsklig aktivitet. Det kan inte nog poängteras att studien inte är en artinventering. Speciell uppsikt hölls dock efter arter upptagna på naturvårdsverkets lista över rödlistade arter och arter som finns med i EUs så kallade habitatdirektivs listor (Rådets direktiv 92/43/EEG) (t ex Cederberg & Löfroth 2000), liksom signalarter nyttjade vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering (Nitare 2000). Erfarenheter från fältinventeringen har varit grunden för avgränsningarna av de olika delområdena. Som komplement har lämpligt kartunderlag nyttjats, t ex avgränsningen av nyckelbiotoper på Skogsstyrelsens hemsida Skogens Pärlor. Naturvärdesbedömningen för de aktuella naturskogarna följer huvudsakligen den som gäller vid Skogsstyrelsen s nyckelbiotopsinventering (Larsson 2005). Vid artbestämningen har en del litteratur nyttjats som stöd (Jaederfeldt 2003, Moberg & Holmåsen 1995, Mossberg & Stenberg 2003, Niemelä 2005, Ryman och Holmåsen 1984 & Söderström 2006). Namngivningen i bilagorna följer huvudsakligen denna litteratur. 5 Landskap och vegetation Utredningsområdet ligger ett par mil söder om Indalsälven. Landskapet är relativt typiskt för denna del av Sverige med skogklädda berg, större och mindre sjöar liksom våtmarker och bäckar och åar. I områdets närhet finns två naturreservat. Finnsjöberget ligger ca 5 km i sydväst och Vårkallhöjden ligger ungefär en mil i nordost. Vegetationen i det undersökta området domineras till huvuddelen av barrskogar. Skogarna har till stor del utsatts för ett omfattande trakthyggesbruk medan andra delar endast plockhuggits och/eller dimensionsavverkats. Detta gör att det i området både finns områden med lång skoglig kontinuitet liksom skogar där kontinuiteten är bruten. Gran är det dominerande trädslaget men det finns flera bestånd med tall. Ett större talldominerat bestånd ligger på och kring Kvarnberget i nordväst. Vid Bodflon finns en plantering med contortatall. Spår efter skogsbränder, troligen från 1800-talet (och tidigare), noterades. I de naturskogsartade delarna finns en hel del inslag av sälg liksom av björk medan asp generellt är ovanligare. I vissa avnaturskogsbestånden är de äldre granarna relativt rikligt beväxta med hänglavar, inte minst av garnlav. Förutom barrskogar finns ett par medelstora och flera mindre våtmarker. Noterbart är att inga diken noterades i Bodflon i söder eller vid Småmyrtjärnarna i väster, inte heller på Hjältflon noterades diken (denna våtmark besöktes ej i sin helhet.), Vegetationen är relativt fattig inom så gott som hela det undersökta området. Enstaka växter i dråg och i anslutning till bäckar noterades som visar att vegetationen kan vara rikare. 7

Foto 1. Våtmarken Bodflon är odikad och ute på myren finns en myrholme med gammal skog. 6 Fauna och flora Fåglar Ingen djupare analys har gjorts av områdets fågelfauna under fältinventeringen. De arter som sågs och/eller hördes noterades dock och finns presenterade i bilaga 1. Det bör påpekas att inventeringen gjordes utanför fåglarnas häckningstid och att flertalet flyttfåglar redan flugit söderut. Som komplettering till de observerade fåglarna har en sökning gjorts på Svalan, en observationsdatabas för fåglar på Internet. Inga rapporter utöver ett par observationer från fältinventeringen verkar vara gjorda från området. Förfrågan har dessutom gjorts till ArtDatabanken och Länsstyrelsen i Jämtlands län. De hade inga uppgifter om områdets fågelfauna. Utifrån de biotoper som finns i området och med slutsats från de fågelarter som noterades vid fältbesöket kan man dra en del slutsatser om fågelfaunan. Det är sannolikt att området hyser en relativt typisk fågelfauna för denna del av Sverige. Skogarna torde bl a hysa gott om trastar, mesar, rödstjärt, svartvit- och grå flugsnappare samt berg- och bofink. Skogshönsen orre, tjäder och järpe noterades vid fältbesöket och torde höra till häckfåglarna. Att det ingår äldre, naturskogsartad skog i utredningsområdet innebär att det finns förutsättningar för av skogsbruk missgynnade arter, t ex tretåig hackspett och lavskrika. Båda arterna noterades också vid inventeringen. Inga rovfåglar eller ugglor noterades vid fältbesöket men de partier med äldre tallskog som finns torde kunna hysa bon av större rovfåglar liksom av ugglor. Förekomsten av spillkråka liksom att det finns spridda aspar torde göra förutsättningarna relativt goda för olika större hålhäckare, t ex ugglor. Att det i området även torde finnas en 8

del fågelarter knutna till våtmarkerna är sannolikt. Bland troliga arter märks trana, grönbena, enkelbeckasin och gulärla. Bland övriga vadare torde både skogssnäppa och morkulla häcka i området. Däggdjur Ingen undersökning av områdets däggdjursfauna har gjorts. Spillning efter älg, räv, ren och skogshare noterades vid fältinventeringen. Sannolikt torde ovanligare arter som björn och lo åtminstone ibland finnas i området. Den lägre faunan Ingen studie som berör områdets lägre fauna har påträffats. Vid fältbesöket lades heller ingen vikt vid områdets ryggradslösa djur. I en död gran på en myrholme ute på Bodflon sågs dock gnagspår efter skalbaggen (långhorningen) vågbandad barkbock. De naturskogsbestånd som finns torde kunna hysa ett antal arter som är beroende av gamla träd och död ved. Kärlväxter Ingen inventering verkar vara utförd som rör områdets kärlväxter. Inte heller i denna studie lades någon vikt vid kärlväxterna. Generellt uppfattades floran som fattig vilket torde bero på jordartsförhållandena. Utmed bäckar och i dråg torde rikare partier finnas. I nyckelbiotopen längs Bodbäcken är t ex både gullpudra, nordisk stormhatt och strutbräken funna. Mossor och lavar Det är inte troligt att det finns någon studie som rör områdets mossor och lavar. Ett par lavar är dock rapporterade från Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper. Dessa är lunglav, skrovellav och vitpudrad svartspik. Vid fältbesöket lades ingen vikt vid områdets mossor. Lavarna gavs lite större uppmärksamhet, speciellt gäller det de arter som kan fungera som signalarter för skyddsvärda skogsmiljöer. Det är värt att notera att det finns en del spridda äldre sälgar i området, huvudsakligen i kvarvarande naturskogsbestånd men enstaka träd lämnades kvar på hyggena vid avverkningarna. På dessa sälgar växer nästan alltid lite ovanligare arter (signalarter) till exempel lunglav, skrovellav, stuplav, bårdlav och korallblylav. Storsvampar Det är inte sannolikt att det finns någon studie av områdets svampar. Fältbesöket gjordes i slutet av oktober vilket är för sent för sent på året för flertalet marksvampar. Studien har istället inriktas mot svampar, huvudsakligen tickor, som lever på död ved. Bland dessa arter finns många som är goda signalarter för skogar med lång kontinuitet och därmed skogar med ett högt naturvärde. Det finns flera naturskogsartade bestånd och i dessa en hel död ved. Det verkar dock som om lågakontinuiteten är bruten i de flesta biotoperna då få krävande arter noterades där. Kring Hjältflon och Övsjöbodarna noterades dock ett flertal sådana arter vilket tyder på att lågakontinuiteten inte är bruten där. 7 Intressanta arter Bland de arter som noterats i området finns ett flertal som på olika sätt har uppmärksammats ur naturvårdssynpunkt. Det rör sig om de arter som är klassade som rödlistade av ArtDatabanken, arter som finns listade i EU:s fågeldirektiv, arter som nyttjas som signalarter vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering och i övrigt sällsyntare arter. En sammanställning av dessa arter finns i bilaga 1. 9

Rödlistade arter ArtDatabanken vid SLU tar fram listor över de arter vars långsiktiga överlevnad i Sverige inte är säkerställd, så kallade rödlistor. Detta görs efter internationella kriterier (Gärdenfors 2000). Flera rödlistade kryptogamer noterades i området vid fältinventeringen, koordinater för GPSlägesbestämda arter finns i bilaga 3. Den allmännaste är lunglav (NT, missgynnad). Den växer spridd på relativt gamla sälgar både i naturskogsbestånd och på enstaka kvarlämnade träd på fd hyggen. Förutom lunglav noterades skrovellav (NT) på en del sälgar, dock på betydligt färre träd. Även en sälg med doftticka (VU) noterades. Dessa tre arter noterades också vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering 1995. På några gamla senvuxna granar noterades gammelgranskål (NT). Bland rödlistade svampar på död granved noterades lappticka (VU), harticka (NT), stjärntagging (NT), rynkskinn (NT), rosenticka (NT) och gränsticka. På tallågor gjordes ett par fynd, fläckporing (VU) och dvärgbägarlav (NT), båda på Kvarnberget Foto 2. Harticka växer på en döende gran vid Småtjärnbäcken. Vid fältinventeringen noterades två rödlistade fågelarter. Spåren efter den tretåiga hackspetten (VU) sågs i ett par olika bestånd och lavskrikor (NT) sågs/hördes vid ett par tillfällen. De rödlistade däggdjuren brunbjörn (NT) och lo (VU) torde åtminstone ibland förekomma i det aktuella området. 10

Fåglar listade i EU:s fågeldirektiv Några arter som är listade i EU:s fågeldirektivs annex 1 (rådets direktiv 79/409/EEG) noterades vid fältbesöket. Dessa är: järpe, orre, tjäder, gråspett, spillkråka och tretåig hackspett. Sannolikt finns även de listade arterna grönbena och trana sommartid samt åtminstone vissa år någon av ugglorna sparvuggla, slaguggla och/eller pärluggla. Signalarter och övriga ovanliga arter Bland arter som klassas som signalarter av Skogsstyrelsen (Larsson 2005) men som inte är rödlistade noterades ett flertal arter till exempel vedticka, granticka, garnlav, bårdlav, luddlav och stuplav. Några av dessa arter anses som mindre väl fungerande signalarter i Norrlands inland. 8 Påverkan av mänsklig aktivitet Hela utredningsområdet är i stort påtagligt påverkat av mänsklig aktivitet. En f d fäbod, Övsjöbodarna, ligger norr om Slåttmyrberget i anslutning till Bodknulen. Ytterligare lämningar från en äldre fäbodvall skall finnas omedelbart söder om utredningsområdet. Vid Övsjöbodarna finns spår efter bl a skogsbete och fd ängsmark är nu beväxt med relativt högväxt granskog. Fäbodbruket skall där ha upphört i samband med utbrottet av andra världskriget, dvs 1939. Troligen har flera av de ingående våtmarkerna nyttjats för våtmarksslåtter. I övrigt har trakthyggesbruk omdanat landskapet så att en stor del av skogsmarken består av hyggen och ungskogar. I området finns dessutom ett system av skogsbilvägar. I de kvarvarande äldre skogarna finns spritt med stubbar från tidigare avverkningar. Det är troligt att både kolmilning och tjärbränning förekommit i området. Foto 3. Övsjöbodarnas f d fäbod ligger inom utredningsområdet och minner om tidigare markanvändning. 11

9 Områden med naturvärden Tidigare inventeringar Fem delområden inom utredningsområdet har vid tidigare inventeringar bedömts ha ett specifikt naturvärde, se karta 3 nedan. Vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering 1995 och 2001 identifierades fyra nyckelbiotoper och vid Länsstyrelsen i Jämtlands län våtmarksinventering identifierades en våtmark i värdeklass III. Karta 3. Fem delområden inom utredningsområdet har vid tidigare inventeringar bedömts ha specifika naturvärden, fyra nyckelbiotoper och en våtmark. 1. Småtjärnbäcken Utmed Småtjärnbäcken har ett område på 4,8 ha bedömts uppfylla nyckelbiotopskriteriet för naturlig skogsbäck och gransumpskog, ObjektID 180670071. Trädslagsfördelningen anges till 80 procent gran och 20 procent glasbjörk. 12

Foto 4. I nyckelbiotopen utmed Småmyrbäcken finns bitvis gott om död ved. 2. NV Hjältflon Nordväst om Hjältflon ligger en nyckelbiotop med ObjektID 180671141. Det är en barrnaturskog om 4,2 ha. På Skogsstyrelsens hemsida beskrivs objektet bestå av 90 procent gran och 10 procent tall. Objektet skall ha en värdefull kryptogamflora och en rik hänglavsförekomst. 3. Väst Hjältflon Strax söder om delområde 2 ligger ytterligare en nyckelbiotop av typen barrnaturskog. Denna har ObjektID 180671171 och även detta objekt beskrivs ha en värdefull kryptogamflora och en rik hänglavsförekomst, här anges granandelen vara 100 procent. Enligt Artportalen är vitpudrad svartspik och doftticka påträffad här. 4. Bodbäcken Den fjärde nyckelbiotopen utgörs av 8,1 ha av området kring Bodbäcken som anges vara nyckelbiotopen naturlig skogsbäck. Biotopen beskrivs ha en hög och jämn luftfuktighet samt rikligt med ormbunkar. Trädskiktet beskrivs bestå av gran till 100 procent. Biotopen har fått ObjektID 180671181. Enligt Artportalen växer gullpudra, nordisk stormhatt och strutbräken längs bäcken. 5. Hjältflon Det femte området som tidigare beskrivits ha ett högt naturvärde är våtmarken Hjälflon som klassats i Klass III vid länsstyrelsen i våtmarksinventering. Huvuddelen av Hjältflon och en stor del av nyckelbiotopen utmed Bodbäcken ligger utanför utredningsområdet. 13

Resultat från fältinventeringen Här nedan beskrivs de områden som bedöms ha ett specifikt naturvärde utifrån resultaten från fältinventeringen. En ungefärlig avgränsning av respektive område framgår av karta 4 och 5 nedan. Karta 4. Ett flertal delområden med höga naturvärden konstaterades vid inventeringen. Kartan visar lägen för delområden i utredningsområdets sydvästra del. A. Småtjärnarna Småtjärnarna är en våtmark som enligt kartunderlaget har ett par mindre öppna vattenytor. Fältbesöket visade att dessa nu i stort sett växt igen. Området har troligen nyttjats för slåtter. Inga spår efter dikningar noterades. Området besöktes bara som kortast vid fältinventeringen då det inte bedömdes beröras av en eventuell vindkraftsetablering. Då inga spår efter dikningar noterades bedöms därför naturvärdet som relativt högt. B. Småtjärnbäcken Detta delområde är i stort sett identiskt med den nyckelbiotop som identifierats av Skogsstyrelsen och som beskrivs som delområde 1 ovan. Utmed bäcken finns gott om död ved i olika nedbrytningsstadier och flera signalarter som ullticka, harticka och trådticka noterades. Bitvis finns gott om hänglavar i träden. På södra sidan av bäcken övergår biotopen till att bli en gransumpskog med bl a utströmning av grundvatten (källpåverkad mark). Snö gjorde en inventering av kärlväxtfloran svår, men troligen finns flera arter som växer i 14

källpåverkad gransumpskog. Den klassificering av området som nyckelbiotop (naturlig skogsbäck och gransumpskog) som Skogsstyrelsen gjort överensstämmer väl med resultatet från fältinventeringen. C. Restskog söder om Småtjärnarna I anslutning till ett par mindre våtmarker söder om Småtjärnarna finns ett område med restskog. Troligen avverkades en stor del av träden i området för relativt länge sedan. Enstaka träd kvarlämnades vilket gör att det finns spritt med äldre, ibland senvuxna träd i delområdet. Våtmarken verkade vara opåverkad av dikningar och på de gamla träden noterades ett par signalarter, t ex lunglav. Området bedöms ha ett relativt begränsat naturvärde men betydligt högre än omgivande hyggen och ungskogar. Våtmarkernas betydelse för hydrologin i närområdet bör också uppmärksammas. Det är osäkert huruvida delar av objektet uppfyller kriterier för nyckelbiotop eller naturvärde enligt Skogsstyrelsens nyckelbiotopsmetodik. Karta 5. Ett flertal delområden med höga naturvärden konstaterades vid inventeringen. Kartan visar lägen för delområden i utredningsområdets nordvästra del. D. Bleckbergets nordsluttning På den bitvis branta nordsluttningen av Bleckberget växer en äldre grandominerad blandskog. Bitvis är inslaget av gamla sälgar stort. På många av sälgarna växer lunglav och andra signalarter. Ovanför branten i stort sett uppe på Bleckberget finns ett mindre parti av höjdlägesskogskaraktär. Här står ett flertal senvuxna granar spritt i den i övrigt glesa skogen. Det är inte helt enkelt att göra en avgränsning av området då gränserna bitvis är diffusa, dessutom varierar naturvärdet en del inom objektet. Delar av området bedöms uppfylla 15

kriteriet för nyckelbiotopen barrskog medan andra delar knappt når upp till kriterierna för naturvärdet granskog. Fläckar där det står många äldre sälgar kan eventuellt klassas som nyckelbiotopen lövrik barrnaturskog. Observera att delområdets gräns i norr inte är detaljavgränsat då det successivt övergår i skog med lägre naturvärde. E. Kvarnberget Kvarnberget består av flera mindre toppar på vilka det växer relativt mager tallskog med naturskogskvaliteter. I söder, nedanför topparna, finns ett område med gott om block med lite rikare vegetation. Förutom tall finns inslag av asp, björk, sälg och gran. Spår efter en skogsbrand finns i form av brandljud i flera äldre stubbar/högstubbar. Naturskogselement i form av t ex gamla tallågor, naturliga stubbar och enstaka torrakor och gamla träd finns spritt i området. På sluttningarna är skogsbrukspåverkan mer påtaglig, men även här finns en del naturskogselement kvar. I söder är delar av området relativt nyligen genomgallrat och delar av denna del ligger utanför den avgränsade biotopen. Ett flertal signalarter och några signalarter påträffades vid inventeringen. Orkidén knärot noterades på flera platser och på tallved sågs både dvärgbägarlav, kortskaftad ärgspik, kolflarnlav och fläckporing. På asp noterades t ex dvärgtufs och på flera sälgar lunglav tillsammans med olika lavar inom släktet Nephroma. Mindre delar av området, de med mest naturskogselement, bedöms uppfylla kriteriet för nyckelbiotopen barrnaturskog medan andra delar uppfyller kriteriet för nyckelbiotopen barrskog eller alternativt naturvärdet tallskog. De av skogsbruk mest påverkade delarna uppfyller inte kriterier för varken nyckelbiotop eller för naturvärde. De ingår då de utgörs av mindre, delvis svåravgränsade partier. Hela området bedöms också kunna hysa en del av skogsbruk missgynnade mykorrhizasvampar. F. Barrskog söder om Kvarnberget Söder om Kvarnberget mellan två skogsbilvägar finns en slutavverkningsmogen grandominerad blandskog. Ett dråg går igenom skogen och gör att delar är relativt blöt. Bitvis är inslaget av gamla sälgar relativt stort. På flera sälgar växer lunglav och andra signalarter. Åtminstone delar av området bedöms uppfylla kriteriet för naturvärdet granskog enligt Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventeringsmetodik. Ett par fläckar där det står flera äldre sälgar kan eventuellt klassas som nyckelbiotop. 16

Karta 6. Ett flertal delområden med höga naturvärden konstaterades vid inventeringen. Kartan visar huvudsakligen lägen för delområden i utredningsområdets östra del. G. Nyckelbiotopen nordväst om Hjältflon Detta delområde är i stort sett identiskt med den av Skogsstyrelsen registrerade nyckelbiotopen. Området består av en äldre barrskog där gran är det dominerande trädslaget, tall blir dock vanligare på höjderna. Det finns även fläckar där förekomsten av äldre lövträd är större. Inga sentida skogsbruksåtgärder noterades och det finns partier med gott om granlågor. På dessa noterades flera signalarter, t ex rosenticka, ullticka och rynkskinn. På ett större stenblock noterades signalarten skuggblåslav och på sälg och asp noterades flera signalarter, t ex lunglav, skrovellav, bårdlav och stuplav. H. Hjältflon Hjältflon är en större våtmark där endast de västra delarna ligger inom utredningsområdet. I kanterna av myren finns en del gamla senvuxna träd, se foto nedan. På ett par gamla granar noterades gammelgransskål vid inventeringen. Objektet är identiskt med den våtmark som klassades i kass III vid Länsstyrelsens våtmarksinventering. Huvudparten av området ligger utanför utredningsområdet och dessa delar besöktes inte vid fältinventeringen. Myren verkar vara tämligen opåverkad och inga nyare ingrepp noterades. Inget framkom vid inventeringen som motsäger länsstyrelsens klassning. 17

Foto 3. Våtmarken Hjältflon är klassad i Klass III vid länsstyrelsens i Jämtlands läns våtmarksinvntering. Längs myrens kanter finns en del gamla senvuxna träd med bl a gammelgransskål. I. Slåttmyrhöjden - Slåttmyrberget Väster om Slåttmyrberget finns en sluttning med grandominerad barrnaturskog. Förutom gran finns spritt med tall och lövträd i området. I områdets östra del, mellan skogen och en skogsbilväg ingår en mindre våtmark/myr. I skogen noterades inga sentida spår efter skogsbruk och det finns en del spridda naturskogselement i området, både i form av död ved som granlågor och gamla träd. Flera signalarter inklusive ett par rödlistade arter noterades vid fältbesöket. På granlågor noterades t ex ullticka, på en gammal björk sågs koralltaggsvamp och lunglav och på sälg noterades lunglav och skrovellav tillsammans med bl a stuplav. På myren finns flera gamla senvuxna granar med rik hänglavsflora bl a sågs flera fertila exemplar av skägglav Usnea filipendula. J. Väst om Hjältflon samt del av Slåttmyrberget Detta delområde består av en grandominerad naturskogsartad skog med få till inga sentida skogsbruksingrepp. Det gränsar bl a till ett nyupptaget hygge på höjden av Slåttmyrberget. En del av området består av den nyckelbiotop, 3. Väst Hjältflon se ovan, som identifierats av Skogsstyrelsen. Bitvis finns relativt gott om död ved och både stjärntagging och rosenticka är noterade på granlågor. Vid fältbesöket noterades bl a lunglav och stuplav på spridda sälgar. Som framgår ovan har både vitpudrad svartspik och doftticka noterats tidigare. Delar av området uppfyller utan tvekan kriterierna för nyckelbiotopen barrnaturskog medan andra delar är mer svårbedömda. Att dessa delar åtminstone skall bedömas som naturvärde granskog är rimligt men även fläckar med nyckelbiotopskvaliteter finns här. 18

K. Bodbäcken Detta delområde är identiskt med den nyckelbiotop som identifierats av Skogsstyrelsen, delområde 4 Bodbäcken, ovan. Fältbesöket verifierade den naturvärdesbedömning som gjorts av Skogsstyrelsen. L. Övsjöbodarna/Bodknulen Området kring Övsjöbodarna fäbod inklusive den närliggande höjden Bodknulen är till största delen beväxt med relativt högväxt, troligen planterad, granskog. Troligen var området relativt öppet fram till 1940-talet då fäboddriften upphörde. Bitvis finns en hel del död ved i form av granlågor. Fynd av ullticka, gränsticka och lappticka indikerar lågakontinuitet i området vilket gör att skogshistoriken inte helt enkel att utvärdera. Troligen kan fäboddriften med tillhörande skogsbete medfört att det fortfarande finns mer ovanliga mykorrhizasvampar. Området har ett svårbedömt naturvärde genom den relativt höga påverkansgraden samtidigt som det finns fynd av två rödlistade granlågearter. Troligen bör åtminstone delar av området klassas som naturvärdet granskog. M. Slåttmyran Slåttmyran är en mindre våtmark i utredningsområdes sydöstra del. Som framgår av namnet har den troligen nyttjats för våtmarksslåtter. Området besöktes bara som kortast vid fältinventeringen då det inte bedömdes beröras av en eventuell vindkraftsetablering i området. Inga spår efter dikningar noterades och naturvärdet bedöms därför som relativt högt. N. Bodflon Bodflon är en lite större myr i utredningsområdets södra del, se foto 1 ovan. Inga tecken som tyder på dikningar noterades vid fältbesöket. Dess karaktär gör att man kan anta att den tidigare nyttjats för våtmarksslåtter. Ute på myren finns minst en myrholme med naturskog. Flera granlågor liksom senvuxna granar finns där. Bland signalarter på myrholmen märks bl a gammelgransskål. I myrens södra kant finns en gransumpskog med flera äldre relativt rikt hänglavsklädda granar. Bland hänglavarna noterades åtminstone en bål med den rödlistade violettgrå tagellaven. Även i norr finns en mindre sumpskog med gamla träd. Myren med de omgivande mindre sumpskogarna bedöms ha ett högt naturvärde där skogsmiljöerna bör klassificeras som nyckelbiotoper. 10 Konsekvensanalys och försiktighetsåtgärder Minskning av olika biotoper En naturlig följd av en exploatering, t ex vid en vägbyggnad, är att olika biotopers arealer minskar. Från systemet av skogsbilvägar kommer nya vägar anläggas till vindkraftverken. Själva vindkraftverken kräver en viss markyta vilket också gäller smärre byggnader och eventuella massupplag. Då detaljprojektering inte är utförd går det inte att bedöma hur omfattande minskningen av olika biotoper kommer att bli. Genom att till stor del nyttja befintligt vägnät kan konsekvensen begränsas. Att om möjligt dra vägarna och placera vindkraftverken på hyggen och ungskogar minimerar konsekvensen. Konsekvensen blir mer omfattande om exploateringen sker i de biotoper som presenteras i kapitel 9 ovan. Förändrad hydrologi Det är huvudsakligen byggandet av ett system med vägar som riskerar att påverka hydrologin i området. Speciellt gäller detta i anslutning till våtmarker, dråg och/eller källor. Om hydrologin påverkas kommer det i sin tur att förändra vegetationen. Flera större och mindre 19

våtmarker liksom dråg och några bäckar finns inom utredningsområdet. För att minimera effekten föreslås att de nya vägarna dras på avstånd från våtmarkerna samt att rör under vägen anläggs på ett miljöanpassat sätt. Att bygga vägens grundstruktur med god permeabilitet är ett sätt till miljöanpassning, att placera vägtrummor på rätt nivå och på rätt plats en annan. Behöver vägar byggas över våtmarker rekommenderas att ordentlig hänsyn tas till naturvärden och hydrologi. Görs dessa åtgärder bedöms de hydrologiska konsekvenserna bli tämligen begränsade. Störningar Störningar i samband med vindkraft som påverkar faunan t ex genom att fåglar lämnar närområdet har uppmärksammats (Eriksson 2009). Detta kan både gälla under anläggningsfasen och under driftsfasen av anläggningen. I samband med anläggningsfasen kommer en del aktiviteter ske i området. Nya vägar kommer att byggas, vindkraftverk kommer att sättas upp och troligen blir det aktuellt att upprätta massupplag. Detta kommer att generera tung trafik. Trafik som kommer att verka störande på fågelfaunan. Speciellt torde detta gälla om det sker under fåglarnas häckningstid. En del fågelindivider kommer i så fall sannolikt att lämna området under anläggningstiden. Det finns visst stöd i litteraturen för att anta att både småfåglar och vadare snabbt efter anläggningsperioden flyttar in igen (Pettersson munt.). Det finns vidare vissa studier som tyder på att vissa häckfåglar drar sig ifrån höga byggnader (Pettersson muntl.). För att minimera konsekvensen är en rekommendation att man bygger så lite som möjligt under fåglarnas mest aktiva tid i området, dvs från mitten av april till mitten av augusti. Påverkan på de skyddsvärda områdena Utformningen av vindkraftparken kommer att avgöra om och på vilket sätt de skyddsvärda områdena i kapitel 9 ovan kommer att påverkas. Om vindkraftsparken kommer att omfatta hela det utredda området kommer vägar sannolikt att dras och åtminstone något verk att placeras i sådana områden. Omfattningen av påverkan är omöjlig att uttala sig om förrän mer underlag finns. Detaljprojektering bör dock kunna reducera påverkansgraden. Vart linjedragningen från kraftverken ner till anslutande elnät kommer att gå är inte heller fastställt. Det går därför inte att uttala sig mer specifikt om detta kommer att påverka något skyddsvärt område. Fragmentering Om vägar kommer att byggas genom de skyddsvärda områdena i kapitel 9 ovan kommer de att fragmenteras. För att klarlägga denna påverkan mer i detalj krävs att vägarna har projekterats. Tas hänsyn till de ur naturvårdssynpunkt värdefullaste områdena vid projektering och anläggande kan effekten begränsas. Kollisioner mellan fåglar och/eller fladdermöss och vindkraftverk En konsekvens som fått stor uppmärksamhet i vindkraftssammanhang är kollisioner mellan fåglar eller fladdermöss och vindkraftverken. Rotorbladen riskerar helt enkelt att träffa ett flygande djur så att det dör. Fåglar har även uppgivits kunna krocka med tornen men detta är betydligt mer sällsynt. Flera studier, bland annat från Norge, har visat att det är större rovfåglar, t ex örnar, som är speciellt känsliga. För flertalet andra arter skall risken att kollidera med ett rotorblad vara liten (Eriksson 2009, Pettersson munt.). En relativt ny studie från Kalifornien (Anon. 2008) visar trots allt att relativt många arter finns i riskzonen. Från oktober 2005 till september 2007 studerades mortaliteten vid 2 500 vindkraftverk i ett område med 4 500 stycken kraftverk. Studien konstaterade 1 596 turbinrelaterade dödsfall bland flygande djur, 7 fladdermöss och resten fåglar. Bland de 1 589 fåglarna var 633 (40 %) 20

rovfåglar och ugglor. Av dessa dödsfall var 229 rödstjärtade vråkar, 150 prärieugglor, 95 tornugglor, 56 amerikanska tornfalkar och 49 var kungsörnar. Bland de övriga fåglarna stod några arter för huvudparten av dödsfallen: klipp/tamduvor stod för 300, 194 var västliga ängstrupialer, 183 var starar, 31 var spetsstjärtade duvor och 23 var korpar. För mindre fåglar uppges turbulensen bakom rotorerna kunna leda till problem (Sundberg 2000). När det gäller Övsjön behövs mer kunskapsunderlag om fågelfaunan för att göra en mer ingående analys. Troligen är risken för fågelkollisioner dock relativt ringa. Inga rapporter om häckande örnar i närområdet har påträffats i studien, men det är inte omöjligt att så är fallet. En fördjupad studie kring eventuella förekomster av örnar, andra större rovfåglar och ugglor i närområdet rekommenderas därför. I nyare studier har kollisionsriskerna för fladdermöss bedömts vara mer problematiska än för fåglar (Eriksson 2009). Ett tänkbart förslag till förklaring är hastiga lufttryckssänkningar i närheten av rotorbladen. Dessa lufttrycksänkningar skulle kunna ge symptom av samma slag som dykarsjuka. Dödligheten bland fladdermössen verkar vara högst under sensommaren och hösten, och flyttande arter är speciellt sårbara. I det aktuella fallet är bedömningen att denna konsekvens är av ringa betydelse då inget direkt talar för att området är viktigt för fladdermöss. En mer detaljerad studie rekommenderas för att verifiera eller revidera bedömningen. Barriäreffekter Det faktum att kollisionsrisken mellan fåglar och vindkraftverk är låg för de flesta arter torde innebära att många arter undviker vindkraftverk. Av denna anledning kan vindkraftverk troligen innebära att de fungerar som barriärer om de placeras utmed viktiga flyttfågelstråk eller om de placeras mellan häcklokaler och födosöksområden (Eriksson 2009). Huruvida Övsjön ligger i ett viktigt flyttfågelstråk har inte utretts vidare. Normalt följer flyttfågelstråken bland annat ledlinjer i landskapet. Det har inte kunnat verifieras om utredningsområdet ligger mittemellan någon viktig häckningslokal och födosöksområde för någon fågelart. En fördjupad studie om områdets fågelfauna skulle kunna utreda eventuella barriäreffekter vidare. Nyttjande av biologisk/ekologisk expertkompetens I samband med att exakt placering av vindkraftverken och dragningarna av vägar görs bör biologisk fackkompetens medverka. Detta för att på ett bra sätt kunna identifiera specifika naturvärden och ta hänsyn till dessa. 11 Kompensationsåtgärd Som framgår i kapitel 9 ovan bedöms flera delområden ha ett relativt högt naturvärde. Genom försiktighetsåtgärder och genom att ta hänsyn till naturvärdena vid projektering av vägar och placering av vindkraftverken kan påverkan på flora, fauna och naturvärden begränsas. Etableringen av vindkraftsparken kommer dock att påverka vissa naturvärden vilket presenteras i kapitel 10. Då detaljprojektering inte är utförd går omfattningen inte att beskriva i detalj. Om konsekvenserna blir betydande genom att vägar kommer att dras och verk kommer att uppföras i skyddsvärda områden rekommenderas att en kompensationsåtgärd genomförs. Som kompensationsåtgärd föreslås i så fall att något av de identifierade skogsområdena med högt naturvärde skyddas som biotopskydd, förslagsvis delar av Kvarnberget eller skogar kring Hjältflon 21

12 Samlad bedömning Naturvärdena inom delar av utredningsområdet är påtagliga. I stort bör man kunna ta hänsyn till dessa vid utformningen av vägar och detaljplacering av verk. Detta genom att prioritera att bygga på hyggen och i ungskogar. Man bör vidare poängtera att naturvärdena snarare hotas av skogsbruk än av vindbruk. Vidare är det önskvärt att genomföra en studie för att utreda linjedragningens effekter på flora, fauna och naturvärden. Inte minst gäller detta utanför det aktuella utredningsområdet. Slutligen skulle mer kunskap om områdets fågelfauna och fladdermöss ge bättre möjligheter att beskriva eventuella konflikter mellan faunan och vindbruk. 13 Referenser Här nedan är en sammanställning av underlagsmaterial som nyttjats i arbetet med rapporten. Litteratur Anon. 2008. Bird Fatality Study at Altamont Pass Wind Resource Area October 2005 to September 2007. Altamont Pass Avian Monitoring Team: Jones & Stokes, Inc., BioResource Consultants Inc., University of California at Santa Cruz, Predatory Bird Research Group, Contact: Brian Latta, blatta@ucsc.edu. Draft Report. Cederberg, B., & Löfroth, M. 2000: Svenska djur och växter i det Europeiska nätverket Natura 2000. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala. 160 sid. Ehnström, B. & Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 512 sid. Eriksson, M. O. G. Fåglarna, däggdjuren och vindkraftverken. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Rapport 2009:70. Jaederfeldt, K. 2003. Tickboken. Sveriges Mykologiska Förening och Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm. 325 sid. Gärdenfors, U. 2000. Hur rödlistas arter? Manual och riktlinjer. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala. 83 sid. Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005 The 2005 Redlist of Swedish Species. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet. Uppsala. 496 sid. Larsson, A. (red.) 2005. Handbok för inventering av nyckelbiotoper. 2:a upplagan. Skogsstyrelsen, Jönköping. 106 sid. Moberg, R. & Holmåsen, I. 1995. Lavar. En fälthandbok. 3:e upplagan. Interpublishing, Stockholm. 240 sid. Mossberg, B., & Stenberg. 2003. Den nya Nordiska floran. Wahlström & Widstrand. Mullarney, K., Svensson, L. Zetterström, D. & Grant, P. P. 1999: Fågelguiden - Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält. Albert Bonniers Förlag. 400 sid. Nitare, J. (red.) 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen, Jönköping. 384 sid. Niemelä, T. 2005. Käävät, puiden sienet. Kasvimuseo Luonnontieteellinen keskusmuseo Helsingin yliopisto och Ympäristöministeriö. Helsingfors. 319 sid. Nystrand, P.-O. 2009. E-post meddelande daterat 2009-12-16 från naturvårdshandläggare vid Länsstyrelsen i Jämtlands län. Pettersson, J. Muntl. JP Fågelvind, Färjestaden, tel 0485 348 76, 070 794 26 89. (Intervjuad 2008). Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement nr 31. Ekologiska institutionen Lunds universitet, ArtDatabanken SLU & Sveriges Ornitologiska Förening. Stockholm. 550 sid. 22

Ryman, S. & Holmåsen, I. Svampar en fälthandbok. Interpublishing, Stockholm. 718 sid. Sundberg, J. 2000. Vindkraft och faunakonflikter att identifiera och lösa problem. Uppsala Universitet. Wahlberg, T. 1993: Kunskapen om fåglar. Alla häckande arter i Sverige. Rabén & Sjögren. 479sid. Internet Artportalen: http://www.artportalen.se 2009-12-19 Skogens Pärlor: http://www.skogsstyrelsen.se/episerver4/templates/ 2009-12-19. Svalan: http://www.artportalen.se/birds/default.asp 2009-12-18 23

Bilaga 1 Fåglar observerade vid inventeringen Orre Järpe Tjäder Spillkråka Gråspett Större hackspett Tretåig hackspett Rödhake Gärdsmyg Dubbeltrast Björktrast Rödvingetrast Kungsfågel Talltita Talgoxe Blåmes Tofsmes Svartmes Korp Nötskrika Lavskrika Nötväcka Gråsiska Grönsiska Domherre Bofink Enstaka observationer Sedd vid ett par tillfällen Ett par observationer samt spillning Hackmärken i flera bestånd, hördes vid minst två tillfällen Hörd vid ett tillfälle Hörd och sedd vid flera tillfällen Enstaka/spridda hackmärken Sedd vid ett tillfälle Ett par observationer (nära bäckar) En observation Enstaka observationer En förbiflygande mindre flock Flera observationer Hörd vid relativt många tillfällen Ett flertal observationer Noterades omedelbart norr om utredningsområdet Flera observationer Flera observationer Hörd och sedd vid ett par tillfällen Noterad vid ett par tillfällen Familjegrupp sedda vid Hjälflon/Bodbäcken samt ytterligare minst en observation Hördes cirka 500 meter norr om utredningsområdet Minst en observation Flera observationer av mindre flockar Hörd vid ett par tillfällen, tre fåglar sedda En observation 24

Bilaga 2 Intressanta arter, med kommentarer Fåglar Orre Tetrao tetrix Flera orrar noterades utmed skogsbilvägarna i området och åtminstone en observation gjordes av ett par överflygande orrtuppar. Orre torde höra till områdets häckfåglar. Arten är listad i annex 1 till EU:s s k fågeldirektiv, rådets direktiv 79/409/EEG. Medlemsländerna inom unionen skall ta särskild hänsyn till arterna på listan. Tjäder Tetrao urogallus Tjädrar noterades vid minst två tillfällen och spillning efter tjäder noterades också på ett par olika ställen. Arten bedöms höra till områdets häckfåglar. Tjäder är listad i annex 1 till EU:s s k fågeldirektiv, rådets direktiv 79/409/EEG. Medlemsländerna inom unionen skall ta särskild hänsyn till arterna på listan. Järpe Bonasa bonasia Ett par järpar noterades utmed skogsbilvägen nära Stor-Östtjärnen. Fåglarna satt i ett lövträd och åt knoppar. Eventuellt skrämdes järpar iväg vid ett par andra tillfällen. Inget talar emot att arten häckar i området. Järpe är listad i annex 1 till EU:s s k fågeldirektiv, rådets direktiv 79/409/EEG. Medlemsländerna inom unionen skall ta särskild hänsyn till arterna på listan. Tretåig hackspett Picoides tridactylus VU Spårtecken efter den tretåiga hackspetten noterades på ett par platser inom utredningsområdets äldre skogsbestånd, t ex i anslutning till Hjältflon. Spåren fanns huvudsakligen i gamla granar i de mer naturskogsartade partierna. Dessa miljöer torde vara utmärkta häckmiljöer för arten och tretåig hackspett hör troligen till områdets fågelfauna. Den tretåiga hackspetten är listad i annex 1 till EU:s s k fågeldirektiv, rådets direktiv 79/409/EEG. Medlemsländerna inom unionen skall ta särskild hänsyn till arterna på listan. Gråspett Picus canus En gråspett hördes på avstånd vid ett tillfälle. Observationen gjordes i närheten av Slåttmyrberget. Även en boende i närområdet bekräftade att gråspett under ett flertal år funnits inom utredningsområdet. Slutsatsen blir därför att arten torde häcka i området. Gråspett är listad i annex 1 till EU:s s k fågeldirektiv, rådets direktiv 79/409/EEG. Medlemsländerna inom unionen skall ta särskild hänsyn till arterna på listan. Spillkråka Dryocopus martius Spillkråka är vår största hackspett. Den föredrar äldre barr- och blandskogar. Grova hackmärken i t ex granar angripna av hästmyror är karaktäristiskt för arten. Spillkråkans tydliga läte hördes vid två tillfällen. Spår i stubbar och träd noterades i flera naturskogsartade bestånd, t ex vid Hjältflon och på Bleckbergets nordsluttning liksom utmed Småtjärnbäcken. Arten torde häcka inom utredningsområdet. Den är listad i annex 1 till EU:s s k fågeldirektiv, rådets direktiv 79/409/EEG. Medlemsländerna inom unionen skall ta särskild hänsyn till arterna på listan.

Lavskrika Perisoreus infaustus NT En familjegrupp med lavskrikor noterades i anslutning till nyckelbiotopen nordväst om Hjältflon. Lavskrikor hördes även på avstånd från Bleckberget. En boende i närområdet berättade att han ofta noterade lavskrikor i samband med jakt i området. Slutsatsen av detta blir att det torde häcka åtminstone några par av lavskrikor inom utredningsområdet. Insekter Vågbandad barkbock S Vågbandad barkbock är en långhorning vars larver lever i äldre/gamla granar. Arten nyttjas som signalart vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventeringar. Gnagspår efter arten noterades i ett par gamla, senvuxna, döda granar utmed Småtjärnbäcken liksom ute på myrholmen på Bodflon. Kärlväxter Strutbräken Matteuccia struthiopteris S Strutbräken är en relativt stor ormbunke som växer i mullrika, fuktiga skogsmiljöer, gärna i dråg eller vid bäckar. Den nyttjas som signalart vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Den skall vara noterad i nyckelbiotopen utmed Bodbäcken. Gullpudra Chrysosplenium alternifolium S Gullpudra är en liten gröngul blomma som växer i fuktig, näringsrik, mullrik jord. Den nyttjas som signalart vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Den skall vara noterad i nyckelbiotopen utmed Bodbäcken. Förekomsten ligger i den norra delen av artens utbredningsområde i Sverige. Nordisk stormhatt Aconitum septentrionale S Nordisk stormhatt är en högväxt ranunkelväxt som växer i näringsrika skogar och i fjällen. Den nyttjas som signalart vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Den skall vara noterad i nyckelbiotopen utmed Bodbäcken. Eventuellt sågs den vid Småtjärnbäcken vid årets inventering. Knärot Goodyera repens S Knärot är en liten vit orkidé som blommar på sensommaren till hösten. Den förekommer vanligen i äldre skogsmiljöer. Arten nyttjas som signalart vid Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering. Flera växtplatser med knärot noterades på Kvarnberget vid fältinventeringen. Lavar Garnlav Alectoria sarmentosa S Garnlav är en gulaktig hänglav som ibland formligen kan drapera granar i naturskogar. Arten anges av Skogsstyrelsen som en god signalart i södra Sverige, men att signalvärdet är lägre i stora delar av Norrlands inland. De anger dock att mycket ymniga förekomster alltid är en signal på skog som kan ha höga naturvärden. I anslutning till Hjälflon finns sådana granar. Arten noterades dessutom spritt i övriga äldre skogar i området. Amalina Natur och Miljökonsult Åldersbäck Tallebo, 593 93 Västervik, www.amalina.se 26

Violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana NT Tagellavarna Bryoria spp. är gråa till bruna busklavar som företrädesvis växer på grenar. Den violettgrå tagellaven har som namnet anger en violettgrå ton och växer vanligtvis på gran i gamla naturskogar. Skogsstyrelsen anger att arten är en utmärkt signalart för skog med höga naturvärden. En bål av violettgrå tagellav noterades på en gammal gran i en sumpskog omedelbart söder om Bodflon, troligen finns den på fler platser inom utredningsområdet. Vitpudrad svartspik Chaenothecopsis viridialba NT Vitpudrad svartspik är en olicheniserad svamp som växer på barken av gamla granar. Skogsstyrelsen anger att arten alltid signalerar skogar med höga naturvärden och den nyttjas som signalart vid nyckelbiotopsinventeringar. Vitpudrad svartspik skall vara noterad i samband med Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering i nyckelbiotopen Väst Hjälflon och den finns sannolikt på fler platser. Dvärgbägarlav Cladonia parasitica NT Dvärgbägarlav är en relativt liten bägarlav som i norra Sverige är bunden till gammal tallved. Skogsstyrelsen anger att arten signalerar tallbestånd som kan ha höga naturvärden. Den skall fungera särskilt bra som signalart i norra Sveriges tallnaturskogar. En gammal tallåga med dvärgbägarlav noterades uppe på Kvarnberget tillsammans ett par andra signalarter. Kolflarnlav Hypocenomyce anthracophila S Kolflarnlav är en skorplav som nästan uteslutande växer på bränd tallved. Arten noterades på ett par gamla brandstubbar på Kvarnberget. Enligt Skogsstyrelsen indikerar kolflarnlav brandpräglad skogsmark med höga naturvärden. Hypocenomyce castaneocinerea? S Hypocenomyce castaneocinerea är nära släkt med kolflarnlaven ovan och har en liknande ekologi. Den växer med andra ord också nästan uteslutande på bränd tallved. En mindre bål med vad som troligtvis var denna art noterades tillsammans med kolflarnlav på en gammal brandstubbe på Kvarnberget. Enligt Skogsstyrelsen indikerar Hypocenomyce castaneocinerea brandpräglad skogsmark med höga naturvärden. Skuggblåslav Hypogymnia vittata S Skuggblåslav är en cirka 3-4 cm stor, ljust grå bladlav med mörk undersida. Den växer antingen på gamla träd i äldre naturskogar eller på silikatsten. Skogsstyrelsen anger att arten framförallt har ett högt signalartsvärde i södra och mellersta Sverige samt utmed Norrlandskusten. I Norrlands inland skall signalartvärdet därmed vara lägre. Skuggblåslav noterades på större sten/klippa i Nyckelbiotopen nordväst om Hjältflon. Vitmosslav Icmadophila ericetorum (S) Vitmosslav är en skorplav med karaktäristiska rosa apothecier. Den växer antingen på marken eller på gamla lågor. Enligt Skogsstyrelsen har vitmosslav endast signalartsvärde i södra Sverige. I Norrlands inland anges den som för allmän och skall enligt verket sakna signalvärde där. Författaren delar inte denna uppfattning. Arten är relativt ovanlig i Norrland och när den förekommer på död ved är det så gott som alltid i skogar med många andra signalarter och därmed i skogar med ett högt naturvärde. Åtminstone en låga med vitmosslav noterades på Kvarnberget. Amalina Natur och Miljökonsult Åldersbäck Tallebo, 593 93 Västervik, www.amalina.se 27