FÖR PROJEKTERING OCH LÄGGNING AV TAK I ROSTFRITT STÅL

TEKNISKA ANVISNINGAR FÖR PROJEKTERING OCH LÄGGNING AV TAK I ROSTFRITT STÅL Följande anvisningar gäller för taktäckning med a) sömsvetsad rostfri bandplåt...sida 2 b) dubbelfalsad rostfri bandplåt...sida 3 c) profilerad rostfri plåt...sida 3 Med hänsyn till kraven på täthet kräver dessa taktäckningar en minsta lutning av för typ a) ca 0,6 grader(1:100), b) 6 grader c) ca 14 grader (1:4) utan särskild tätning och ca 4 grader (1:14) med tätning i änd- och sidoöverlappningarna. Därefter lämnas information om risk för galvanisk korrosion vid felaktigt montage samt om svetsning av rostfritt stål...sida 4 Förteckning över ritningar Detalj Operation Ritnings nummer Glidklammer Infästning, princip RT-01 Infästning, detaljutformning RT-02 Ståndfals Sömsvetsning RT-03 Bearbetning RT-04 T-fog Sammanfogning RT-05 Rörelsefog Förstorad ståndfals RT-06 Utformning, alternativ 1 RT-07 Utformning, alternativ II RT-08 Vinkelränna Utformning vid taklutning <1:10 RT-09 Ståndskiva Bandtäckning, vinkelrätt RT-10 Bandtäckning, parallellt RT-11 Hängskiva Utformning RT-12 Utformning med utknäckt kant RT-13 Anslutning med sömsvetsat tätbleck RT-14 Tkfot Anslutning RT-15 Gesimsränna Utformning RT-16 Stos Utformning RT-17 Taklucka Kringtäckning och beslagning RT-18 Platstillverkad kringtäckning RT-19 Takuppbyggnad Helbeslagning av fläktfundament RT-20 Sockellist Avtäckning, alternativ 1 RT-21 Avtäckning, alternativ Il RT-22 Avtäckning, alternativ III RT-23 Takbrunn Anslutning RT-24 Fotränna Utformning RT-25 Stålplåt på isolering Konstruktion RT-26 Glidklammer RT-27 Rörelsefog RT-28 Fotränna RT-29 Sida 1

TAKTÄCKNING MED SÖMSVETSAD ROSTFRI BANDPLÅT Stålsorter: Stål SS 2343 (17%Cr, 11%Ni, 2,7%Mo) eller SS 2333 (18,5%Cr, 9%Ni) enligt SS 142343 resp. SS 142333. Stål SS 2333, som är lägre legerad, kan väljas efter samråd med materialleverantören för lindrigt korrosiva miljöer (ren inlandsatmosfär). Dimension och utförande: Bandbredd 650 mm, tjocklek 0,4 mm, vikt 3,2 kg/m 2, ytfinish 2D (matt). Levereras i rullar om ca 250 kg direkt till arbetsplatsen. Tillbehör: Lister, hängskivor, m m är vanligen av 0,5 mm plåt, av samma stålsort som taktäckningen. Fästanordningar: spik och skruv av rostfritt stål SS 2343. Underlag för det rostfria tätskiktet Underlaget för det rostfria sömsvetsade tätskiktet kan vara av trä, betong, lättbetong eller mineralull. Det skall vara torrt, riktat och jämnt samt ha en ytjämnhet motsvarande brädriven betong. På trä, betong och lättbetong skall en underlagspapp monteras. Denna bör vara av kvalitet YAP 2500, men även YAM 2000 kan användas då risken för skador under täckningsarbetet är liten. Underlagspappen skall fästas på trä med pappspik, som täcks med klistrat överlapp, respektive klistras på betong. Bandens båda långsidor falsas i 90 grader vinkel i en falsupptagningsmaskin, varefter kapning sker till önskade längder. Avståndet mellan ståndfalsarna i färdig täckning är normalt 600 mm. Bandet läggs på plats och kanterna fästs mot underlaget med glidklammer av rostfri plåt. Klammern är utformad för att tillåta temperaturrörelser hos takplåten och är dimensionerad för en brottlast av minst 1000 N. De placeras med ett inbördes avstånd som bestäms av vindlasten och husets höjd (se beräkningsanvisningarna på bilaga 1, sista uppslaget). I Hus AMA rekommenderas dock ett största klammeravstånd av 450 mm. Med ett normalt använt avstånd av 400 mm, respektive 200 mm i takets randzoner (inom 10% av takets breddmått) där vindlasten är störst, blir säkerhetsmarginalen betryggande, även under extrema vindlastförhållanden. Glidklammern fästs i underlaget med spik eller skruv av rostfritt stål. Nästa band inpassas kant mot kant till det föregående och fixeras med ett klämverktyg över falsarna. Därefter svetsas falsar och glidklammer ihop med en sömsvetsmaskin. Fogen omvikes och sträcks sedan med en falsmaskin. Båda maskinerna är självgående. Omvikningen ger en förstärkning och sträckning av fogen samtidigt som den medför ett skydd mot vassa kanter. Detaljer som T-fogar, hängskivor, ränndalar, stosar, brunnar, luckor, o d rekommenderas utförda enligt bifogade ritningar och beskrivningar, vilka ansluter till rekommendationerna i Hus AMA. Beakta att falsar skall läggas så att plåtens temperaturrörelser inte hindras. Vid anslutningar mot fasta hinder skall det finnas en rörelsemån på minst 15 mm. Åskskydd Sömsvetsade rostfria tak är godkända som takledare och kan därför ersätta konventionella extra takledarsystem för åsknedslag. Taktäckningen skall i så fall anslutas till nedledarsystemet på lämpligt sätt. Takets ståndfalsar fungerar som uppfångare för urladdningar även om tätskiktet är täckt med sand, grus eller singel. Sida 2

TAKTÄCKNING MED DUBBELFALSAD ROSTFRI BANDPLÅT Stålsorter: Samma som angivits ovan för sömsvetsad bandplåt Dimensioner och utföranden som ovan. Den rostfria bandplåten kan även levereras i bredder upp till 1350 mm, från 0,4 mm tjocklek och uppåt. Rostfri dubbelfalsad taktäckning monteras enligt samma anvisningar som gäller för förzinkad stålplåt. Detta gäller även användningen av falstätningsmedel. Glidklammer för infästningen måste dock vara utförda av rostfri plåt, vilka även fästs mot underlaget med spik eller skruv av rostfritt stål. För att undvika missfärgning på de rostfria ytorna bör man undvika användning av kapskivor och andra verktyg, som kan lämna efter sig spånor och småpartiklar av olegerat kolstål från tidigare arbeten. TAKTÄCKNING MED PROFILERAD ROSTFRI PLÅT Stålsorter: Samma som angivits ovan för sömsvetsad bandplåt Dimensioner och utföranden: Trapetsprofilerad, typ Delning, mm Profilhöjd, mm Flänsbredd, mm Täckbredd, mm Största längd, m Plåttjocklek, mm Vikt, kg/m 2 20-35 M 100 18 35 1000 13 0,5 4,7 45-30 M 150 44 30/60 900 13 0,7 7,8 Ytutförandet hos den rostfria plåten är som standard halvblankt (glättvalsad, finish 2B), men plåten kan även levereras slipad, borstad eller mönstervalsad för att ge olika dekorativa effekter. Andra utföranden än den valsade standardytan blir dock sällan aktuella för denna typ av takplåt. Däremot kan en färgad ytbeläggning ge många intressanta effekter både för tak och fasader. Det möjliga urvalet av olika kulörer är stort. Vid ytbeläggning av plåt är grundmaterialets korrosionshärdighet utslagsgivande för hållbarheten och utseendet på lång sikt, vilket kan motivera användning av rostfritt stål som grundmaterial. Under förutsättning att ytsiktet har en hög kulörhärdighet kan man på detta sätt uppnå ett underhållsfritt utförande med goda förutsättningar att bibehållas under byggnadens hela livslängd. Rostfri profilerad takplåt monteras enligt samma anvisningar som gäller för förzinkad stål plåt av samma utförande. Man skall dock alltid använda spik eller skruv av rostfritt stål för infästningen. För att undvika missfärgning på de rostfria ytorna bör man undvika användning av kapskivor och andra verktyg, som kan innehålla spånor och småpartiklar av olegerat kolstål från tidigare arbeten. Sida 3

RISK FÖR GALVANISK KORROSION Under vissa omständigheter kan ett felaktigt utfört montage leda till risk för galvanisk korrosion, vilket framträder som lokala korrosionsangrepp intill kontaktytan mellan olika material. Galvanisk korrosion är en elektrokemisk process som påverkas av följande omständigheter: 1. Två material står i direkt (elektriskt ledande) kontakt med varandra och med en elektrolyt, t ex vatten eller fukt, förorenad av salt eller avgaser. 2. De två materialen har olika elektrodpotential, d v s det ena materialet är 'ädlare' än det andra, varvid den oädlare metallen av de två angrips genom inverkan av den andra. Det oädlare materialet skyddar alltså det ädlare från angrepp. Den galvaniska spänningskedjan t h anger detta förhållande mellan några vanliga materialslag. Ju större avståndet är mellan två material i kedjan desto större är risken för angrepp på den oädlare metallen. Ädlast Grafit Titan Rostfritt stål Koppar Tenn Bly Vanligt kolstål Aluminium Vanligt stål skyddas alltså av zink men inte av tenn, rostfritt stål skyddas av kolstål men inte av grafit, etc. Oädlast Zink Däremot leder de närmaste grannarna i kedjan sällan till galvaniskt angrepp (tex titanrostfritt, rostfritt-koppar). 3. Ytförhållandet mellan materialen har stor betydelse för angreppet. Om det oädlare materialet har liten area i förhållande till det ädlare är risken för galvaniskt angrepp på det oädlare stor, däremot inte om det omvända areaförhållandet gäller. En skruv eller nit av kolstål i en rostfri plåt rostar därför snabbt, men det går bra att använda rostfri skruv i kolstålsplåt. Av samma anledning innebär inte en repa eller ett klippsnitt i en förzinkad stålplåt någon omedelbar risk för rost. Däremot kan en repa i en tennbelagd stålyta leda till kraftig korrosion i det frilagda stålet. För att minska risken för galvanisk korrosion vid ogynnsamma areaförhållanden enligt ovan bör man alltså i första hand välja rätt materialkombinationer i spänningskedjan. Om detta inte är möjligt bör man isolera materialen elektriskt från varandra med ett mellanlägg av lämpligt slag i kontaktytorna. Om dessa är torra och skyddade från fukt och väta behövs å andra sidan ingen sådan åtgärd. SVETSNING AV ROSTFRITT Svetsning av rostfritt med svetselektroder och -tråd går lika lätt som för vanligt stål och innebär inga problem om det utförs på rätt sätt. Med tillsatsmaterial anpassat till det material som skall svetsas kan svetsfogen ges samma korrosionsskydd och hållfasthet som grundmaterialet. Det finns även särskilda tillsatsmaterial anpassade för svetsning av rostfritt stål mot vanligt kolstål. Svetsmaterialleverantören lämnar vid behov närmare anvisningar för svetsningen och valet av tillsatsmaterial. Sömsvetsning av rostfritt - den metod som används vid den förstnämnda taktäckningsmetoden (sid 2) - sker också utan problem med rätt vald utrustning. jämfört med svetsning av kolstål krävs dock högre presskrafter och andra svetsparametrar. Bilaga 1 Sida 4

Diagram för bestämning av antal fästklammer per kvadratmeter för tak av sömsvetsad rostfri plåt Föreskrivna värden på momentan vindhastighet v och motsvarande karakteristiska hastig hetstryck qk;. För vindriktningar inåt land vid Götalandskusten gäller de streckade kurvorna. 1 övriga fall gäller de heldragna kurvorna. Kurvorna A, R och B avser följande terrängtyper: A öppen terräng med få eller inga hinder, t ex kuster och stränder vid öppet vatten, utpräglat slättlandskap, kalfjäll R öppen terräng med små hinder, t ex kuperade slättlandskap med spridda träd och enstaka grupper av byggnader B terräng med spridda stora hinder såsom gles förortsbebyggelse, tätt liggande stora hinder, t ex skogslandskap, städer och tät förortsbebyggelse Exempel: Byggnad med 15 m höjd i öppen terräng med små hinder (typ R): a) vid Götalandskusten: 3 st/m 2 c-avstånd 0,56 m (qk = 0,72) b) övriga områden: 2 " " 0,83 m (qk= 0,84) Beroende på takets form och vindriktningen kan vindlasten (W) variera vid olika delar av taket. Formfaktorn ut för tangentiell vindlast ger det karakteristiska värdet för vindlasten enligt formeln: Wk = µt * qk Värdet på µt beräknas enligt anvisningar i "Byggvägledning 6:1 &.6:2 - Allmänna regler för bärande konstruktioner & laster". Denna handbok anger värden för formfaktorn vid olika vindriktningar mot sadeltak, pulpettak och bågtak med olika höjd och bredd. Takets randzoner (inom 10% av takets breddmått) är µt = 2,0 och i hörnzonerna (där kantzonerna överlappar varandra) är µt= 3,0. I exemplet a) ovan ökas alltså vindlastfaktorn qk i kantzonen till 2 * 0,72=1,44, d v s antalet klammer ökar till 4 st/m 2 och c-avståndet skall minskas till 0,42 m. I hörnzonerna krävs 6 st/m 2 med avstånden 0,28 m. För övriga ytor hos taket blir enligt anvisningarna oftast µt<1,0, vilket alltså innebär att avståndet mellan fästklammerna i dessa zoner kan tillåtas bli större än vad diagrammet ovan anger. Sida 5