Karlstads Hembygdsblad

Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 MAJ 2004 Redaktionsrutan Nu har alla fåglarna kommit till Dingelsundet och det är en fröjd att lyssna på deras sång. Sommaren har också kommit med allt vad det innebär av gräsklippning och ogräsrensning. Men den är kort så vi måste njuta och ta tillvara ljuset och värmen och lagra inför kommande mörker och kyla. Vi i redaktionsgruppen har lyckats igen med att göra ett innehållsrikt nummer av Bladet och vi vill tacka alla som hjälper till med material. Fortsätt skicka in era manus och gärna bilder från Karlstad både i dåtid och nutid. Vårresan var som vanligt mycket lyckad och herr researrangören skriver också som vanligt en rolig redogörelse om vad den innehöll i upplevelser. Vi önskar er alla en riktigt trevlig sommar! Monica Gustafsson Kerstin Sundelöf Bernhard Nilsson Ralph Nilsson Ordföranden har ordet Måndag morgon. Har ni märkt hur gröna gräsmattorna är innan solen väcker alla maskrosor? Det har varit ett intensivt veckoslut. I fredags begravning av en mycket god vän, lördagen blev en annan minnesvärd dag med Dalslandsresan under Kjell Fredrikssons sakkunniga, intresseväckande och trevliga ledning. Söndagen blev också en fantastisk dag med gudstjänst i Acksjöns kapell i Vikenkyrkans regi med ett hundratal deltagare, sedan marsch till Mariebergs herrgård med musikanter i spetsen. Framme vid herrgården framförde Torgny Persson Värmlandsvisan och sedan invigning av Dan Gunnerutställningen med Karlstadsfoton som utfördes av dottern Elisabeth Högström född Gunner. Lika intensiv som veckoslutet har vintern och våren varit med beslut om och arbete med flytten till Mariebergsskogen men nu nalkas den ljuva sommartid. Gammelgården lever hela sommaren och även sätern så tag med vänner och bekanta och hälsa på. Studiecirklarna går i ide och där krävs nya idéer och också en uppsamling av allt material. En särskild grupp är tillsatt bestående av Lennart Edberg, Bengt Åkerblom och Kjell Fredriksson för eventuellt tryck som möjliggjorts genom en särskild fond. Tack alla som ställt upp och ställer upp. Nu ska båten i sjön och jag önskar er alla en Glad Sommar! Karl-Axel Branzell Elisabeth Högström inviger fotoutställningen Foto: Ralph Nilsson Torgny Persson sjunger Värmlandsvisan Foto: Ralph Nilsson

SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 Gammelgården i Mariebergsskogen Öppettider sommaren 2004 Valborgsmässoafton 30 april 19.30 20.30 Söndagarna 9,16,23,30 maj 12.00-16.00 Barnens Dag 5-6 juni 12.00-16.00 Söndagarna 13,20 juni 12.00-16.00 Midsommarafton 25 juni 12.00-16.00 Dagligen 28 juni-31 juli 12.00-16.00 Söndagarna 1,8,15,22,29 aug 12.00-16.00 Välkomna EFTERLYSNING! Välkommen med artiklar och bilder att publiceras i Hembygdsbladet. Artiklarna kan handla om t.ex. upplevelser från barndomen, ungdomstiden, kulturupplevelser eller sådant som bladets läsare kan tänkas vara intresserade av. Originalhandlingar, fotografier, teckningar o.d. skickas till redaktionen för inscanning (återlämnas). Vi är mycket intresserade av att låna äldre amatörbilder från Karlstad för att scanna in till vårt arkiv. Hör gärna av Dig till Monica Gustafsson, tel. 054-56 68 25 eller Ralph Nilsson, tel. 054-15 93 15 Utgivningsplan 2004 Deadline Utgivningsdag 7 augusti 22 september 2 oktober 17 november Slussvakten Första torsdagen i varje månad träffas vi på Café Slussvakten som vanligt Höstens träffar Torsdagen den 2september 7 oktober 4 november 2 december Föreningens höstmöte Onsdagen 10 november i Betlehemskyrkan

ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 3 Årsmötet den 24 mars 2004 I Domkyrkans församlingssal bänkade sig en försvarlig mängd med medlemmar för att delta i årsmötet. Ordföranden Karl-Axel Branzell inledde med en hel del information om vad som tilldrager sig i och omkring föreningen. Dagordning enligt stadgarna och på frågan om utlysningen till mötet gått till på rätt sätt blev frågan med ja besvarad. Rubrikerna i verksamhetsberättelsen föredrogs av sekreteraren Karlåke Vässmar och fru kassörskan Inger Falk redogjorde för den ekonomiska berättelsen. Även detta år fick styrelsen ansvarsfrihet för verksamhetsåret som gått. Till ordförande för 2004 omvaldes naturligtvis K-A Branzell och i övrigt blev det omval av ledamöter och suppleanter. En suppleant, nämligen Bernhard Nilsson, hade avsagt sig uppdraget med ålderns rätt men han stannar självklart kvar i redaktionsgruppen. I hans ställe valdes Ralph Nilsson, som tidigare varit adjungerad till styrelsen. Förhandlingarna avslutades och därefter fanns det kaffe och underbart gott hembakat bröd att köpa. Ett stort lotteri hade också anordnats och många vinster delades ut. Föreningens vårresa ska gå till Dalsland och därför hade dalslandssonen, resans guide, f d kulturchefen i Karlstad, Kjell Fredriksson inbjudits. Han berättade om detta landskap och om alla resmålen vi inte skulle få se för de församlade på sitt humoristiska sätt och därför avslutades kvällen också i den positiva anda som kännetecknar Karlstads Hembygdsförening. Monica Gustafsson Herrgården blir hembygdsföreningens högborg Karlstads Hembygdsförening har flyttat in i Mariebergskogens anrika herrgård, där föreningen nu har ett centrum för kansliet och där studiecirklar kan husera. Jag har satt upp kriterier för hyresgästerna som ska få hyra herrgården, förklarar Mariebergsskogens vd Anna Lööf Falkman. Och detta uppfyller ju Karlstads hembygdsförening, som stod utan föreningslokal sedan Statens Fastighetsverk höjt hyran för gamla gymnasiet. Och eftersom man redan finns representerad till exempel Gammelgården (Finngården) i Mariebergsskogen finns redan samarbetet. Nedervåningen ska fortsättningsvis inhysa ett kontor som tillhör Mariebergsskogen, men snart hyr föreningen lokalerna för att visa en utställning med fotografier över Karlstad. Vi vill väcka intresse för det gamla Karlstad, säger Karl-Axel Branzell från Karlstads hembygdsförening. THERESE THORÉN Nyinflyttade. Märta Eurenius och Karl-Axel Branzell från Karlstads hembygdsförening är glada över det ännu tätare samarbete man fått med Mariebergsskogen, efter att föreningen nu flyttat in i den gamla herrgården. Till höger Mariebergskogens vd Anna Lööf Falkman. Foto:Linn Malmén Källa: VF 2004-04-03 Karlstads Hembygdsförenings klipparkiv Stora salongen i herrgården Foto:Linn Malmén

SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 Hembygdsföreningens vårresa 2004 Klockan 18.00 till klangen av Norrstrandskyrkans helgmålsringning parkerade Dalslandspilen på startplatsen. 08.00 avsköts nämnda pil av bussförarskråets Wilhelm Tell (Boo Rudfeldt). Vän av ordning frågar sig då: Vad hade pilen för sig mellan de båda klockslagen? Irrade den planlöst omkring? Icke sa Nicke! Den var programmerad för en Dalslandstur. Passagerarna spärrade upp ögonen ordentligt när man på savannen norr f.d. I2 upptäckte en elefanthjord. Kunde fenomenet bero på växthuseffekten eller mera troligt en cirkus? Med i pilen fanns en yngling som såsom guide var mer än proffsig. Hans namn var Kjell Fredriksson. Kunnig, väl förberedd och påläst berikade han härnadståget. Med glimten i ögat underhöll han passagerarna och höjde deras kunskapsnivå avsevärt. Vi susade snart förbi Gunnar Lundkvists hockeymålvakt i Grums. Grums var ju långt före Färjestad en stark ishockeyenhet. Tillsammans med Slottsbron med sina tre SM-segrar i bandy har dessa orter för alltid skrivit in sig i den svenska idrottshistorien. På vår färd mot Åmål fick vi reda på att det bor c:a 53 000 personer i Dalsland varav 10 000 är mantalsskrivna uti nämnda stad. Flera industrier har lagts ner på senare tid och i dagarna varslas ARTEX med 25 anställda. Arbetslösheten är i Bengtsfors 10,1 % och i Dals-Ed 12 %. I det nya storlänet räknar man med 6,9 % och i hela riket 7,3 %. Innan vi visste ordet av gjorde Pilen ett stopp vid Åmåls hembygdsförenings kajnära museum. Detta var i sanning en sevärdhet. Där fann vi tre våningar Åmål från i huvudsak första halva 1900-talet. 20-30-tals lägenheter med Åmålstillverkade möbler, läkarmottagning, apotek, skrädderi, konditori ja, allt vad man kan tänka sig höra en småstad till. Allt i perfekt ordning välstädat och smakfullt. Avundsjukan angrep oss med full kraft. Vad har vi i Karlstad? Platt intet! Åmåls hembygdsförening disponerar huset utan kostnad, men får betala el och vatten. Kommunalt bidrag utgår med 14 000 kronor/år. Man får också vissa inkomster genom entréavgifter och servering. Vi intog f.ö. vårt förmiddagskaffe därstädes och kan med gott samvete rekommendera hembygdsfiket. Nästa nedslagsplats var Skålleruds rödmålade träkyrka vid sjön Närens strand. Interiören är ett rent konstverk. Kyrkan och kyrkorummet presenterades genom en bandad information. Skålleruds kyrka Styrkta uti själen pilade vi iväg till Hantverkshuset i Upperud vars fyra våningar var överfyllda av vackra onödigheter. Byggnaden uppfördes 1887 som ett mjöloch sädesmagasin. I närheten fanns då också en kvarn. På 20-talet brann magasinet men återuppfördes. Kvarnrörelsen avvecklades på 50-talet. Magasinet blev då beredskapsläger för ärtor och mjöl fram till 1980-talet. En fiskhandlare i Mellerud tog då över lokaliteterna och installerade akvarier i nedre våningen och fiskodling i de övre. Efter konkurs stod huset tomt för att 1995 rustas upp och bli Hantverkshuset. Hantverkshuset i Upperud Åmåls Hembygdsförening Nu var det plötsligt läge för ett kaloriintag. På Café Bonaparte serverades vi en läcker laxtallrik. Mätta och belåtna vandrade vi sedan omkring i omgivningarna och beskådade bl. a. den kontroversielle konstnären(?)

ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 5 Lars Vilks märkliga skapelse i vardande är kanske bäst att tillägga. Han har av Melleruds kommun fått virke från en rivningslada och har för en gångs skull tillstånd att uppföra sitt konstverk Dalmia. Caféet heter Bonaparte därför att bruksägaren greve Posse i Frankrike äktade Napoleons brorsdotter Kristine Egyplia. Äktenskapet blev olyckligt och upplöstes efter ett år. Det sägs då att Posse samlade gubbarna på bruket för att kungöra misslyckandet. Han uppmanade därvid åhörarna att aldrig gifta sig med en fransyska. Lyckad blev dock vår sightseeing i Håverud. Där har vi ju den världsberömda akvedukten som pliktskyldigt beskådades liksom en omfattande utställning som presenterade konst och dalsländskt näringsliv. Laxtallriken var läcker växt fram i det fattiga Ärtemark. Halmens Hus är granne med ortens hembygdsgård vilken är värd ett besök. För oss fanns ej tid för slika orgier. Vi ville nu hem. Vid Edsleskogs prästgård gjordes en halvhalt. Platsen är märklig. Där finns nämligen grundstenarna till en 48 x 29 m stor kyrka. Mer än onödigt stor för bygdens behov. Anledningen torde att någon gång i slutet av 1100-talet dräptes prosten Nicolai där. En undergörande källa sprang fram på den plats prästens blod flutit. S:t Nicolai helgonförklarades och platsen blev ett mål för pilgrimerna. Forna tiders turistresor Resenärerna vet nu också att Åsensbruk tillverkar världsberömt kvalitetspapper, att Mustafors är världsledande vad avser tillverkning av hästskosöm, samt att Stenebyskolan givits universitetsstatus. Vi fick också veta att i gult tvåvåningshus nedanför landsvägsbron i Köpmannebro genomfördes någon gång vid årsskiftet 1944-45 ett skall vi säga planläggningsnäste med norska insmugglade motståndsmän och svenska likasinnade. Högste chefen för den norska motståndsrörelsen var den då knappt 30-årige Jens Cristian Hauge. Han blev f.ö. försvarsminister i den första norska efterkrigsregeringen men tröttnade på politiken och övergick till civil verksamhet. Denna information gav litet extra krydda åt vandringsutställningen Riksgränsen följer bäcken som öppnats i Halmens Hus samma dag vi var där. Den visar levnadsöden i gränslandet. Ja så var ännu en utflyktsdag till ända. Passagerarna var vederkvickta och nöjda. Vi hurrade för vår eminente chaufför Boo och för vår guide Kjell som verkligen förgyllt färden och som vanligt vågar jag påstå hade vår Herre sett till att vi fått gott utflyktsväder. Inge Nilsson Dalslands Museum Under den slingrande färden mot Bengtsfors berättar Kjell livfullt om författarinnan och utrikeskorrespondenten Ida Bäckman. Hon har bl.a. skrivit biografier om både Gustav Fröding och Selma Lagerlöf två storheter hon kommit nära. Båda böckerna sågades av dåtidens kritiker och förståsigpåare. De är nu i huvudsak efter hennes död återupprättade och högt värderade. I Bengtsfors på Majberget förplägade vi oss med kaffe och bulle innan vi invaderade Halmens Hus ett charmigt nischmuseum. Där saluförs nytillverkade nyttigheter och onyttigheter av halm samt visas huru tillverkningen av halmarbeten för ekonomisk vinning Konstverket Dalmia Foton: Ralph Nilsson

SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 ATT VARA KVINNLIG KONTORIST PÅ 1950-TALET Jag skall inte och kan heller inte skriva någon historik rörande mejerirörelsen i Sverige i allmänhet eller den i Värmland i synnerhet. Av det material jag haft att tillgå, har jag emellertid förstått, att 1950-talet var ett kärvt årtionde för rörelsen. Småjordbruk upphörde alltmer, gårds- och bymejerier lades ner. Flera blöta år, som avbröts 1955 och 1959 av rekordartat varma och torra somrar, gjorde, att skördarna försämrades. På grund av allt detta kom mjölkproduktionen att minska under dessa år och för att säkerställa konsumtionsbehovet av mjölk, var sammanslagningar och omorganisationer av mejerier nödvändiga. Redan 1948 hade Karlstadsortens Mejeriförening (KOM) och Säffleortens Mejeriförening slagits samman och året därpå, 1949, anslöt sig även Arvikanejdens Mejeriförening till fusionen. 1967 var det dags för en länsfusion och då blev KOM Värmlandsmejerier, som sedan 1991 blev dagens Milko. Det 1950-tal, som jag kommer att beröra, var alltså präglat av de senaste sammanslagningarna med mejerierna i Säffle och Arvika och vad det kunde innebära av omorganisationer. Omplacering av personal blev också aktuell. Allt ifrån disponenter och mejeriföreståndare ner till vanliga gräsrötter. Min berättelse eller möjligen får den på journalistspråk kallas för kåseri, kommer att handla om hur jag upplevde min anställning som kontorist på KOM. KOM:s mejeri vid Våxnäsgatan Om jag kommer att låta gnällig, så är det inte min mening. Allt skedde på den tidens villkor och vid en blick i backspegeln finner jag, att en slags lycka är att vara ung och frisk och kunna arbeta. Alltså! Året var 1952. Det år som Snoddas slog igenom. KOM, en bondeägd ekonomisk förening, sökte en kvinnlig kontorist till sin bokföringsavdelning. Jag sökte tjänsten och fick den. I mitt bagage hade jag en gedigen realexamen som privatist i Malmö (Hermods), några handelskurser (inklusive bokföring), ett års praktik på Postsparbanken (bokföringsavd) i Stockholm, några kortare sommarvikariat på kontoret hos Huse & Co, Karlstad, samt en ej avslutad handelsgymnasiekurs. Jag hade också två söner, nio respektive fyra år och en äkta man. Tanken var, att jag skulle arbeta 8 månader för att rädda familjens ekonomi under denna tid, då den äkta mannen skulle vidareutbilda sig i sitt yrke i Stockholm. Jag blev kvar i åtta år, och jag måste säga, att jag lärde mig mycket om bokföring och redovisning under de åren. Min huvudsakliga uppgift var att handha huvudbokföringen, som utfördes på Continental bokföringsmaskin, ett stort skramlande monster, som jag minns, att jag nattetid hade mardrömmar om, innan jag lärde mig att behärska den. På ett obarmhärtigt sätt gick den fram och tömde ut saldon felaktigt här och där på kontokorten. Det var inte bara saldon, som visade kronor och ören, utan även försålda kvantiteter av skummjölk, grädde, ost m m. Det blev många överstrykningar och signeringar på kontokorten den första tiden. Huvudboken bestod vid den tiden av en stor mängd kontokort samlade i en låda, som fördes fram på en hjulförsedd vagn. De var förstås indelade i olika grupper (tillgångskonton, försäljning, omkostnad o s v) På dessa kontokort bokfördes alltså alla transaktioner under en månad och därefter upprättades månadsbokslut. Detta var nödvändigt för att styrelsen skulle ha aktuell kontroll över det ekonomiska läget och få veta, om bönderna kunde få ett öre mer eller mindre för sin levererade mjölk. Inköps-, försäljnings- och omkostnadsstatistik uppfördes också månadsvis och infördes på en imponerande tavla, som kunde avläsas på disponentens rum. KOM var första mejeriföreningen i landet som skaffade sig dataanläggning (det kallades då hålkortsanläggning). De var även först här i Karlstad. När jag började 1952 var redan avräkningen, d v s alla affärer med mjölkproducenterna omlagda till hålkortssystemet och i tät följd omlades sedan övrig fakturering och reskontran. Sist 1955 blev det huvudbokens tur och jag tror, att jag grät, när jag hämtade min första månadshuvudbok. Papper, papper, papper! Stämde gjorde det naturligtvis inte heller, men så småningom lärde vi oss att bemästra även detta oprövade nya. KMW i Karlstad skulle senare lägga om sin bokföring till hålkortssystem och i det sammanhanget fick jag erbjudande, att börja arbeta där. Tack vare detta fick jag en löneförhöjning på 100 kr (!) i månaden och stannade kvar. Denna stora lönehöjning gjorde, att jag gick förbi några äldre kvinnliga trotjänare på kontoret och det var inte populärt, men glömdes och förläts ganska snart. Du-reformen var ännu inte genomförd på 1950-talet. Därför var vi kvinnliga kontorister fröken och fru den och den med våra chefer, disponenter och kamrer. De manliga förbrödrades troligen med cheferna redan vid anställningstillfället, inte vet jag. 1957 skulle jag gå hem och föda barn. Helst en dotter, då jag redan hade två söner. Allt gick väl och dottern föddes den 11 april. Jag var ledig från 1 april till 1 juli. Tre månader med full lön var den lagstadgade mammaledigheten då, att jämföra med dagens 180+180 dagar för föräldrarna att dela upp efter egna önskemål. Att vara mammaledig och hänga doftande babytvätt ute i trädgården tidiga vår- och sommarmorgnar, är också en slags lycka. När den första juli kom, ammade jag fem gånger per dygn och ville väldigt gärna stanna hemma ytterligare tre månader utan lön. Den vikarie, som ersatte mig, lovade också att stanna den tiden, men trots detta blev det nej på mitt önskemål och först efter att jag då önskade säga upp mig, bevilja-

ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 7 Första mejeriföreningen i landet (KOM) som skaffade sig dataanläggning. Chefen för dataavdelningen Sven Axelsson. des jag ledighet till 1 oktober. Jag nämnde min vikarie, som var en trevlig ung man, och som fick jobba en tid tillsammans med mig för att sätta sig in i arbetet. Vi bodde helt nära varandra på Lamberget och en lunchrast fick han inte igång sin Opel Kapitän. Själv hade jag en DKW - 1938 års modell en s k pappcykel inköpt för 500 kr. Naturligtvis ville jag vara hjälpsam och dra igång honom. Bakpå DKW:n satt ett reservhjul. Där knöt vi fast ett rep, som vi fäste på hans bil och faktiskt började denna rulla, men när den startade med ett häftigt ryck, rycktes nästan halva min bil bort. Lunchrasten närmade sig sitt slut. Stämpelklockan på vårt kontor väntade obarmhärtigt på oss, så vi slängde in hjulet och övriga rester i hålet och körde med pappen fladdrande genom stan. Min man, som för det mesta är en mycket tålmodig och vänlig person, men som ibland kan visa vissa machokistiska drag, fällde följande yttrande: "Att ett fruntimmer kan vara så dumt, det förstår jag. Men vad i h-e var det för en sopprot till karl som du hade med dig?. Killen ifråga lät en snickare spika ihop bilen. Det kostade bara 175 kr. Själv slutade han sitt arbetsliv som chef för ett större livsmedelsföretag i Stockholm. Med fallskärm och allt. Han var kanske inte någon sopprot, eller? Nu tillbaka till min gamla arbetsplats, KOM:s kontor vid Våxnäsgatan, (som då även fungerade som genomfartsled = nuvarande E 18.). Just där länsstyrelsen nu är belägen. Själva mejeriet (inkl glassfabriken Sol-Glass ) låg närmast älven och kontorsbyggnaden låg tätt intill Våxnäsgatan, en liten trappa ner från gatan. Det var en charmig (brukar beteckningen på gamla röda träkåkar vara i annonserna) trevåningsbyggnad. Och visst var den charmig med smala spiraltrappor mellan våningarna och små skrubbar här och där, som tjänstgjorde som eget rum åt en och annan personal. Vi var c:a 20 anställda på kontoret vid den tiden. Jag minns mina forna arbetskamrater, som personligheter var och en på sitt sätt, charmiga liksom kontorsbyggnaden. För de få som ännu är kvar i livet och som kanske läser det här, vill jag gärna nämna dem och den miljö vi befann oss i då i början av 1950-talet. På bottenplanet fanns kassören Gösta Bäck i ett litet rum och mittemot honom fanns fru Väseby och fröken Bergdahl i ett litet större rum, som utgjorde orderkontor. I ett rum strax intill fanns stansoperatriserna tre till fyra stycken yngre flickor, vars namn jag tyvärr glömt. Närmast gatan fanns själva hålkortsanläggningen med sina stora maskiner, som hyrdes från IBM (International Business Machine) USA. Jag minns att US-dollarn låg stadigt på samma värde och motsvarade 5:18 i svenska kronor under nästan hela 1950- talet, att jämföra med dagens skvalpande upp och ner. Chef för hålkortsavdelningen (dataavdelningen) var Sven Axelsson. Medhjälpare var Carl-Ragnar Andersson. På mellanplanet fanns två större disponentrum, som även kunde användas som konferensrum. Ett större kontorsrum försedd med en disk, där avräkningspersonalen Gunnar Gustafsson och fru Edsjö tog emot mjölkleverantörerna. Här var även bokföringsavdelningen med bokhållare Nils Johansson och medhjälparen fru Mathiasson placerade, samt reskontrabokförerskan fröken Olausson. I ett litet rum bredvid denna s k expedition var den förut beskrivna bokföringsmaskinen placerad. Ungefär i mitten av detta plan fanns faktureringsavd, där fru Gullström, fru Sääf och fröken Ling huserade. I själva entrén fanns ett litet bås för telefonväxeln som sköttes av fru Emtorp och fru Linderholm. Där smög vi oss till små skvallerstunder. Vi kvinnor älskar ju skvaller och det gör karlarna också, men då heter det istället korridorsnack. I en annan liten skrubb i den entrén fanns vår försäljningschef Einar Olsson, tidigare känd som Krös-Einar i Munkfors, men som sedan blev Ost-Einar hos oss. I ett annat rum fanns vår kontorschef och kamrer, Sven Wahlberg. En mycket oförvitlig och kunnig tjänsteman, som gick från scratch till disponent hos KOM, men som kunde mer om bandy än om personalvård, åtminstone på 1950-talet. Bredvid kamrerens rum var chefssekreteraren fröken Larsson och fröken Häger placerade. Den senare något av allt i allo och kunnig att hoppa in som reserv på de flesta platserna. En springflicka fanns också tillgänglig där. På översta planet fanns ett litet mysigt fikarum och innanför detta ett litet avlöningskontor, där fröken Andersson och fru Karlsson jobbade. I andra gaveln där uppe fanns ett litet uthyrningsrum (kärleksnäste?). Ute i själva mejeriet härskade föreståndaren Oskar Kristoffersson (ofta med hatt på huvudet). Några andra personer, som jag kom i kontakt med utanför kontoret, var i glassfabriken Johannes Wold (tidigare egen glasstillverkare), Carlo Hallengren samt Elof Engelbrektsson. Vidare snickare August Karlsson, elmontör Svärd, mejerist Erik Persson, Ragnar Karlsson, Johan Ring, Havimääki, D.Bretchneider (känt namn även vid Milko av idag). Ostmästare Tage Lundberg, chaufför Mellgren, Stansert, Arvid Larsson m fl. Förlåt om jag glömt några. Jag måste nämna något om siffergranskning och revision. Vi hade en siffergranskare, en prydlig, äldre f d fanjunkare, Bror Allström, som kom nästan varje dag så länge bokföringen sköttes manuellt. Han hade fullt förtroende för min bokföringskonst och satte stora, röda bockar på varje transaktion på kontokorten även om något litet fel var begånget, varför vår kamrer skämtsamt föreslog, att Allström skulle sätta bockarna först och sedan kunde jag föra in siffrorna efteråt. Beträffande årsbokslutet var jag naturligtvis medhjälplig därvid. Eftersom en ekonomisk förening inte skall gå med någon större vinst, så gjorde vi ett par provårsbokslut och därefter div avskrivningar och så småningom kom vi då ner till ett överskott på dryga tusenlappen. Efter stor möda att få allt att stämma, spikades årsbokslutet ihop. Bokhållaren presenterade det hela för chefer och revisorer och sedan gick grabbarna ut och åt lunch. Fru Mathiasson hittades

SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 endast då något fel hade smugit sig in. 1958 flyttade vi ut till nya mejeriet i Gräsdalen (Våxnäs). Det var nytt och fint och sterilt med något av kontorslandskap för oss lägre avlönade, men ganska trivsamt ändå. Värmlandsmejerier med kontorsbyggnad till vänster Att jag 1960 beslöt mig för att byta jobb berodde på, att jag upptäckte, att en manlig (i och för sig mycket vänlig och trevlig man) kontorist gått förbi mig lönemässigt. Som jag såg det, enbart för att han var man. Jag försökte att få samma lön, men när det misslyckades, beslöt jag att försöka vidareutbilda mig i ett yrke, där jag skulle få lika lön för lika arbete oberoende av kön. Det var alltså en tidig och misslyckad kvinnokamp jag förde. En kamp som fortfarande pågår. Med anknytning till förhållandet kvinna-man vill jag gärna berätta några minnen. Som på alla andra arbetsplatser så uppstod naturligtvis också romanser hos oss, tillåtna och otillåtna. På den tiden endast mellan personer av motsatt kön, åtminstone vad vi kände till. Jag skall inte yppa några här, men det hände även, att fröken den och den blev fru den och den helt lagenligt. För min egen del, så slog mitt hjärta lite extra hårt, när jag mötte Carl-Ragnars (på hålkortsavd) bländande leende i ett solbränt ansikte. Han var en av pionjärerna i Karlstad på solresor till Mallorca o d orter och dessutom välkänd bordtennisspelare. Lyckligtvis stannade det vid stum beundran, som dessutom var tämligen ensidig. Efter vissa omplaceringar av personalen fick bokföringsavdelningen ta över f d kamrerens rum och angränsande rum. Från min fönsterplats i detta rum hade jag utsikt över ett annat charmigt men grått trähus (finns ej längre). Där bodde bl a en välkänd Karlstadsarkitekt med familj. Jag hade t o m koll på sängkammarfönstret (ve och fasa!). När jag hade jobbat ett par timmar på dagen, kunde jag se, hur ett hembiträde (piga) öppnade fönstret och lade ut sängkläder för vädring. En liten stund därefter kom frun i huset ut, iklädd vit tennisdräkt och racket och gick snett över gatan till den där belägna tennishallen för att spela. Eller också hämtades hon av en väninna i öppen sportbil och damerna åkte ut på shopping. Lite avundsjuk var jag väl. Det var något av Upstairs and downstairs eller Skilda världar om man så vill. Åren på 1960-talet kom för min del att innebära deltidsanställningar varvade med studier och försök till familjeliv. Barnbarnen började också att anlända. Härliga sommarferier fastän ekonomiskt fattiga. 1967 tog jag steget in i den s k akademiska världen. Det var året då Göteborgs Universitets filial startades i Karlstad på Klaraborg f d ålderdomshem bl a. Jag gjorde även en kortare comeback på KOM sommaren 1968 som semestervikarie för huvudkassören och märkte då, att arbetstempot hade ökat en del. De gemensamma, trevliga och välbehövliga fikarasterna hade ersatts med en ambulerande vagn, från vilken vi fick vår pappersmugg med kaffe och pepparkaka. En besparing, som förhoppningsvis gav bönderna ett öre mer för mjölken. Om åren som språklärare i ca 20 år, om pensionering, om blygsamt deltagande i olika ideella föreningars verksamhet, om Lyckan (nr 3) att få åldras tillsammans med någon man varit ihop med i mer än 60 år, och få se ättlingar i flera generationer växa upp, om en del av detta skulle jag kunna berätta, om Gud (och ni) vill och seldonet håller. Fotokälla: MJÖLK I VÄRMLAND 1909-1979 Olov H. Fast Lisa Mathiasson Herrhagen runt Studiecirklarna Herrhagen södra och norra genomförde tisdagen den 20 april den tredje stadsdelsvandringen. Tidigare har en vandring ägt rum för Hembygdsföreningens medlemmar (se Hembygdsbladet nr 2/2003) och ytterligare en vandring för Svenska Turistföreningens Södra Värmlandskrets. Vid de tidigare vandringarna skedde indelning i två grupper. Den ena gruppen gick på södra delen av Herrhagen och den andra på norra delen. Samtidigt erbjöds deltagarna att senare göra en omvänd vandring, så att man fått en överblick över hela stadsdelen. Vid den tredje vandringen hade medlemmar från Hembygdsföreningen samt Turistföreningen möjlighet att samtidigt delta. Trots det usla vädret kom ett antal vandrare för att beskåda och lyssna. Vandringarna genomfördes och var enligt deltagarna intressanta och mycket uppskattade. Av Turistföreningen mottogs en present (keramikfågel) att placeras på lämpligt ställe i Hembygdsföreningens nya lokaler i Mariebergsskogen. 2004-04-25 Herrhagsgrupperna

ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 9 Miljöenheten på Länsstyrelsen Miljöenheten undrar om Hembygdsföreningens medlemmar kan hjälpa när det gäller nedanstående tvättar med bl.a. följande Har kemtvätt förekommit på platsen (eller endast vattentvätt)? Har verksamheten bara fungerat som in- och utlämningsställe av kemtvätt? När inleddes och avslutades verksamheten? Hur omfattande har verksamheten varit? (t ex hur många maskiner och anställda fanns det?) Vilka kemikalier har använts? Vet Du något om detta tag då gärna kontakt med: Jan-Erik Larsson, tel. 054-19 70 75, Efterbehandlingsfunktionen, Miljöenheten, Länsstyrelsen i Värmland 1. Karlstads Ångtvätt/Tvättbaren AB/Skogaholmstvätten Romstadsv. 2 Verksamhetsår: ca 1915-1980 2. Karlstads Kemiska Tvätt Älvgatan 25 ca 1956-1991 3. Haga Press & Kemiska tvätt Nygatan 5 1940-,50-och 60-talen 4. Johanssons Kemiska tvätt Råtorpsv. 14 1940- och 50-talen 5. Karlstads Garderobfärgeri & Kemiska tvätt Våxnäsgatan 42 1940-,50-och 60-talen 6. Kemisk Klädvård Långgatan 51 1960-talet 7. Kemisk Tvättinrättning (1) S. Kyrkog. 11 1920- och 30-talen 8. Kemisk Tvättinrättning (2) Mariebergsv. 15 1940-talet 9. Nya Kemiska Tvätten Kroppkärrsv. 16 1960- och 70-talen 10. Tingvalla Kemiska Tvättinrättning Drottningg. 20 1920- och 30-talen Tingvalla Kemiska Tvättinrättning Drottningg. 22 1940-,50-och 60-talen 11. Tvätt & Press Rudsvägen 23 1960-talet 12. Sol-Tvätt/Skogaholms Tvätt Herrgårdsg. 20 1960- och 70-talen 13. Karlstads Ångtvätt Herrgårdsg. 20 1960-talet 14. Vic Självkem i Karlstad AB Åttkantsg. 5 omkring 1970 15. Karlstads Tvättinrättning och kemiska tvättanstalt (Adress okänd) 1888-1910, även senare 16. Nya Kemiska Tvätten Vänernsgatan 1 1960-talet 17. Tvätt-Mäster Signalhornsg. 32 ca 1977 Finnskogen i fokus En ny studiecirkel har startat i Gammelgården och kommer att pågå 5-6 veckor. De kommer att lära om svedjebruk rökstugor magi och folktro och mycket mera Gåva till föreningen Makarna Vanja och Tore Forsell, Karlstad har skänkt en hembygdsdräkt till föreningen. Dräkten har tillhört Tores mamma och kommer från Nedre Ulleruds socken. Gåvan består av blå kjol, röd väst, skjorta, förkläde, två halsdukar, två hättor och strumpor. Föreningen tackar för gåvan.

SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 Borgmästarholmen Norr ut från staden via Sandbäcksgatan efter älven, c:a 1 km, går en liten avtagsväg åt höger (vid nuvarande Statoilmacken) mot den största holmen i Klarälven, Borgmästarholmen. Förutom nämnda holme, fanns ytterligare 3 st. Pilholmen, Fårholmen och Videholmen. Fårholmen och Videholmen är nu igenfyllda där vägen mellan Råtorp och staden går. På hästskjutsarnas tid, innan nya Råtorpsvägen drogs om, fanns mitt emot Pilholmen ett vattenställe där bönderna vattnade sina hästar på väg till och från staden. Ut till Borgmästarholmen kom man medelst 2 st. träbroar. En väg gick sedan ut till en löväng där kor vallades på somrarna. Längre ut på holmens östra sida anlades en badplats. Älvens vatten var inte alltid tjänligt, varför en vattenledning drogs fram så man kunde duscha istället. En kiosk och omklädningsrum uppfördes. I anslutning till detta fanns ett område för camping. 1 kr per dygn kostade det att tälta där. I mitten av holmen uppfördes en liten dansbana och en scen. Platsen blev mycket populär och kallades för Karlstads nya festplats. Ett av de många uppträdanden som annonserades år 1920 i Värmlands folkblad är bl.a. invigningen samt några andra evenemang. 75 öre kostade inträdet till festplatsen. En kort tid härefter började ett nytt ställe konkurrera med Borgmästarholmens aktiviteter nämligen Nickebo, en dansrestaurang som anlagts utefter älven i Råtorp. De lockade med god mat och dryck samt stor orkester och dansbana. Följden blev att Nickebo tog överhand och Borgmästarholmen användes i fortsättningen som stadens campingplats. Båda dessa rörelser är nu nedlagda. Nickebo blev möbelaffär och är så fortfarande. Borgmästarholmens södra del är nu fritidsområde och på norra delen finns brofästet till Borgmästarbron där E18 går över älven. Karlstad i mars månad 2004 Filip Klaesson Urklipp ur Värmlands Folkblad 1920

ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 11 Program: Kl 13.00 Lördagen 12 juni, 13.00-16.00 Stadsdelscirkeln på Råtorp inbjuder att fira Råtorpsskolan 80 år Inledningsprogram ca 25 minuter Välkomsthälsning Körsång (med möjlighet till unison sång för publiken) Efter inledningsprogrammet ges möjlighet att bese en utställning arrangerad av Råtorpscirkeln och möjlighet att köpa en skrift om Råtorp Råtorpsskolan MEDLEMMAR I HEMBYGDSFÖRENINGENS STUDIECIRKEL OM STADSDELEN RÅTORP Stående från vänster: Stig Hertz, Owe Björklund, Filip Klaesson, Agardh Fransson, Ola Nilsson, Erik Andersson, Bosse Klint och Per-Göran Sahlström Sittande från vänster: Karin Klaesson, Margit Hertz, Birgitta Nilsson, Ulla Falk, Inga-Britta Bergh, Irene Björklund och Astrid Magnusson

SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 Packa kaffekorgen! Två nya utflyktsmål finns nu i Karlstad. Är du intresserad av naturen runt staden är det här underbara ställen att besöka. Göteborgsudden-Margårdsviken Vid Karlstads Västkust, söder om Zakrisdal, på cykelavstånd från Karlstads centrum ligger Göteborgsudden. Här finns härliga klippstränder med utsikt mot Vänerskärgården och utanför udden ligger en liten holme med hällmarkstallskog och fina möjligheter till bad. En spång finns så man kan gå torrskodd ut till holmen. betad strandäng återskapats genom att skog har avverkats och vass har frästs bort. Från och med år 2003 betas viken på nytt av nötboskap, som kommer från Lillerud, och för första gången på minst 60 år är det möjligt att få en utblick över Vänern. Åk mot Zakrisdal och innan företagscentret tag till vänster in på Margårdsvägen. En stor skylt välkomnar er vid entrén. Sträckan från parkeringen till udden är ca 700 meter. Naturentré Knappstadviken I Klarälvsdeltat vid Knappstadviken har det byggts ett handikappsanpassat fågeltorn och det har gjorts i ordning vandringsleder som sträcker sig ca 5 kilometer runt viken. Fler fågeltorn kommer att byggas inom detta stora natur- och friluftsområde. Kor från Trossnäs betade under sommaren 2003 på de då nyrestaurerade strandängarna. Är du fågelintresserad är detta ett eldorado. Grillplats på holmen Udden och holmen har inte alltid varit obebyggda. Någon gång på 1800-talet byggdes torpet Göteborg på udden. Under 1930-talet byggdes flera sommarhus på udden och även på den lilla holmen. På 1950-talet låg två bostadshus på holmen och 14 bostadshus på udden. 1940 etablerades Zakrisdals ammunitionsfabrik och i samband med att skyddszonen runt fabriken utökades revs alla byggnaderna 1967 och udden belades därmed med tillträdesförbud. Men nu är den iordningsställd och alla är hjärtligt välkomna dit igen. Margårdsviken Foto: Johnny Gustafsson Foto: Johnny Gustafsson I Margårdsviken, norr om Göteborgsudden, har en Fru redaktören i ett av fågeltornen Foto: Johnny Gustafsson Åk Skoghallsvägen förbi Björkås och Knappstad och innan bron över Dingelsundsådran finns skyltat Naturentré Knappstadviken. Man kan också från Björkås ansluta sig till vandringsleden. Andra naturutflykter inom Karlstad är Alsterdalen Arnäs udde Björketorp Forsnäs Frödingleden Hovlanda Herrön Jäverön Kroppkärrsjön Lompberget-Korpberget-Götviksudden Lilla Vänsberg-Tuggelite Malma Mariebergsskogen Nygårdskällan Panken Östanås Monica Gustafsson

ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 13 Känner Du Din stad? Försök att komma på vilka hus som är på fotografierna. Rätt svar på sidan 15. 2 1 3 4 Foton: Ralph Nilsson HJÖRDIS OCH KARL-AXEL BRANZELLS FOND FÖR KARLSTADS LITTERATUR En fond för tryck av gamla och nya skrifter kommer att bildas. En kommitté tillsättes bestående av Lennart Edberg ordförande, Bengt Åkerblom och Kjell Fredriksson. Donationen är 10 000 kronor per år. Eventuellt kommer ett samarbete med Carlstads-Gillet att inledas

SIDA 14 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 Den stora flytten Karlstads Hembygdsförenings tid i Gamla Gymnasiet är över. Måndagen den 29 mars kom flyttbilen och många styrelsemedlemmar hade ställt upp med att packa allt som skulle flyttas. De var nu med och anvisade flyttkillarna vad som skulle Flyttbilen lastas med. Några kände sig lite sorgsna över att lämna den gamla anrika byggnaden som från början hade erbjudit så många möjligheter för föreningen och Karlstadsborna. Till Mariebergs herrgård i Mariebergsskogen gick flytten i flygande fläng och där togs allt material och alla möbler emot och placerades ut som planerat. Ett arbetsrum med kontorsutrustning och dataanläggning, ett litet rum för möten eller fika Arbetsrummet och en stor salong med utrymme för sammanträden och mindre grupper finns till föreningens förfogande på andra våningen i Herrgården. Vi har också del i ett litet kök på första våningen samt toalett. Nya möjligheter och en utveckling av föreningen ser vi i lokalerna. I En historisk vandring genom Mariebergsskogen beskriver Lennart Edberg herrgården. Vid 1700-talets slut uppgavs 1:e landskamrer Lars Magnus Wester som ägare till Mariebergs landeri. Egendomen omfattade då den dåvarande stadsdelen Marieberg, Galgberget (Kvarnberget) och delar av Viken. Lars Magnus Wester var gift med Maria Madalena (född Uggla). Namnet Marieberg anses komma från hustrun. Sonen Adolf Mauritz Wester byggde herrgården 1826-28. Huset var ursprungligen vitt med pilastrar och fönsterbågar i gråblå nyans. Det har också funnits en veranda över huvudentrén liksom en köksfarstu vid östra gaveln. Huset kom så småningom i auditören och räntmästaren Carl Magnus Hööks ägo sonen Carl Fredrik Conrad Höök ärvde gården och bodde i den västra byggnaden fram till sin död 15 december 1895 Conrad Höök var vid sin död ogift. Systern Ebba, gift med landshövding Curry Treffenberg, var därför den som enligt broderns önskan donerade Mariebergsskogen till Karlstad stad. Mariebergs herrgård Inflyttningen gick bra och tillsammans med Värmlands Hembygdsförbund, som också flyttade från Gamla Gymnasiet, kommer en trivsam arbetsmiljö att skapas på andra våningen i Mariebergs herrgård. Ordf. K-A Branzell och Märtha Eurenius tillsammans med Mariebergsskogens vd Anna Lööf Falkman Postadressen är Treffenbergsvägen 4 och om den gatan skriver stadsdelscirkeln Marieberg i Bladet nr 1/2002. Treffenbergsvägen. Även denna gata utgör en naturlig förbindelse mellan i öster Långövägen och i väster Mariebergsvägen. Gatan gränsar utefter hela sin längd i söder till Mariebergsskogen. Gatans namn fastställdes år 1921. Gatunamnet är intimt förknippat med landshövdingen Curry Treffenberg vars hustru var dr Conrad Hööks syster. Landshövding Treffenberg var länschef i Västernorrlands län åren 1873 1880 och i Kopparbergs län 1880 1892. Han och hans hustru ligger begravda på gamla östra kyrkogården i Karlstad. Monica Gustafsson Stora salongen Foton: Johnny Gustafsson

ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 15 FOTOUTSTÄLLNING Välkomna till Mariebergs herrgård i Mariebergsskogen där en utställning är anordnad i det gamla köket. Det är underbara bilder från Karlstad tagna av mästerfotografen Dan Gunner. Kom och se och återupplev tiden i Karlstad som den var på 50-talet. Herrgården är öppen under arbetstid, alltså när Birgitta på Hembygdsförbundet arbetar. Gå upp till henne på andra våningen så hjälper hon er tillrätta. Passa också på att se på föreningens nya lokaler i herrgården. Hjärtligt välkomna! Utställningen pågår under juni månad. Det ska vi fira! Alla anledningar till att ställa till med fest måste tas tillvara. En bra anledning är att fira bröllopsdagar och här kommer en uppräkning på år och vad de kallas. 1 år pappersbröllop 5 år träbröllop 7 år yllebröllop 10 år tennbröllop 15 år kristallbröllop 20 år porslinsbröllop 25 år silverbröllop 30 år pärlbröllop 35 år korallbröllop 40 år rubinbröllop 45 år safirbröllop 50 år guldbröllop 55 år - smaragdbröllop 60 år diamantbröllop 65 år krondiamantbröllop 70 år järnbröllop Källa: Malmö stadsbibliotek Medlemsavgiften 2004 Kom ihåg att betala medlemsavgiften! Fru kassörskan Falk väntar på en del betalningar. Svar till frågorna sid 13 1. Hotell Carlton Järnvägsgatan/Drottninggatan 2. Länsförsäkringar, kontor, Tullhusgatan 3. Comfort Hotel Drott, Järnvägsgatan/Hamngatan 4. Järnvägshuset, Hamngatan

SIDA 16 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 11 NUMMER 2 Karlstads Hembygdsförening Treffenbergsvägen 4 652 29 Karlstad Föreningsbrev Porto betalt Tfn: 054-15 16 40 Medlemsavgiften 120 kr per år Tillkommer 10 kr för familjemedlem Postgiro: 86 28 79-4 Organisationsnr: 873202-1954 Ansvarig utgivare Karl-Axel Branzell Karlstads Hembygdsförening Studiecirklar och ledare: Herrhagen norra Kurt Johansson 054-83 06 96 Herrhagen södra Johnny Nilsson 054-56 59 98 Klara Margareta Cassel 054-21 12 85 Viken/Kvarnberget/ Orrholmen Olive Magnusson 054-21 87 11 Mariedal 8 Karin Bergström 054-18 08 73 Norrstrand/ Hagaborg Gunnar Ekström 054-21 65 30 Marieberg Lennart Edberg 054-21 06 10 Gravvårdar Sven Maechel 054-21 02 76 Lamberget Hans Erwald 054-85 49 13 Stadshotellet Gert Jönsson 054-21 09 11 Råtorp Ove Björklund 054-15 70 45 Släktforskning Johnny Gustafsson 054-56 68 25 Vill du själv ordna en cirkel kontakta Lennart Edberg eller Olive Magnusson Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2004 Ordförande Karl Axel Branzell 054-21 82 59 V ordförande Karl Axel Hjerdt 054-83 04 35 Sekreterare Carl Göran Tollesby 054-10 05 30 Karlåke Vässmar 054-15 95 08 070-554 78 94 Kassör Inger Falk 054-56 83 06 Redaktör Monica Gustafsson 054-56 68 25 Övriga styrelseledamöter Suppleanter Adjungerade Märta Eurenius 054-21 15 86 Lennart Edberg 054-21 06 10 Hans Nordvall 054-24 06 68 Anna Lisa Nilsson 054-18 90 55 Olive Magnusson 054-21 87 11 Inge Nilsson 054-57 21 35 Ralph Nilsson 054-15 93 15 Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 Sven Larsson 054-18 67 65 Här kan du finna vår hemsida Adress: www.hembygd.se Klicka: Hembygdsföreningar Klicka: Värmland Klicka: Karlstads Hembygdsförening