Hej. Efter besöket på Amsterdamöya med valrossträffen seglade jag åter söderut med Kongsfjorden som mål. Inne i Kongsfjorden ligger Ny Ålesund och New London. New London är ett övergivet gruvsamhälle. År 1911 startade engelsmannen Ernest Mansfield och hans företag Northern Exploration Company gruvdrift här. Man bröt marmor i ett dagbrott. Redan efter några år lönade det sig inte längre varpå samhället övergavs. Allt fick stå kvar då dess värde understeg transportkostnaden. I Arktis bryts allt ner väldigt långsamt. Kvar finns hus, verktygsskjul, lyftkranar och ett lokomotiv. Vilda Svalbardrenar strövar runt bland civilisationsresterna. Jag ankrade i en bukt som kallas Piersonhamna och tillbringade några dagar med att vandra runt och titta på resterna av New London. På Kongsfjordens södra sida ligger Ny Ålesund. Här drev Kings Bay Kull Company kolgruvor fram till 1963. Man hade stora förhoppningar om framtida kolbrytning och organiserade ett modernt samhälle där gruvarbetarna och deras familjer bodde på orten. Här fanns det mesta ett modernt samhälle kräver. Den 5: November 1962 skedde en explosion i en av gruvorna och hela arbetsskiftet på 21 man omkom. Av dessa återfanns endast 10 st. De övriga fick gruvan som sin gravplats. En utredning visade på dåliga arbetsförhållanden säkerhetsmässigt. Under de år gruvorna varit i drift hade 84 personer omkommit. Man beslöt att lägga ner driften för all framtid. I stället uppstod ett forskningssamhälle vilket fortfarande är i drift och växer i sin verksamhet. Ny Ålesund har en mycket bra hamn. Jag förtöjde mellan y-bommar vid en flytbrygga. Det fanns en mycket bra dusch och toalettvagn uppställd i hamnen. Färskvatten fanns att hämta och skattefri dieselolja fanns att köpa. Avfall fick man dessvärre inte lämna utan förvara ombord tills man återkom till Longyearbyen. Idag forskar flera länder på klimat, norrsken och glaciologi. Man finner forskare från flera nationer. Naturligtvis de flesta europeiska länder finns representerade men även länder som Sydkorea och Kina har stationer där. Ett antal servicebyggnader finns såsom bageri, kök, sjukstuga och kraftverk. I Ny Ålesund finns också världens nordligaste pub med öppet två kvällar veckan och världens nordligaste vinmonopol, Nordpolet. Puben var jag ju tvungen att besöka, vem kan missa världens nordligaste pub. Där träffade jag en ung man från Malmö, tjänstgörande som sjukskötare i sjukstugan. Han hade under sin utbildningstid praktiserat på centraloperation på CSK Kristianstad, min gamla arbetsplats. Ännu märkligare var mötet med en yngre dam som tjänstgjorde i köket. Hon heter Ciss och kom från Sölvesborg. Uppvuxen på Båthamnsvägen. Familjen heter Hallberg i efternamn. Pappan tjänstgjorde som frivillig vid SSRS station nere i Hermans Heja. Ciss hade också Peter Sjögren som lärare under sin skoltid. Hon ville att jag skulle lämna en hälsning till alla som kan komma ihåg henne. Världen är faktiskt väldigt liten när allt kommer ikring. Den skånske sjukskötaren brukade skryta med att han var troligen världens nordligaste skåning. I och med min ankomst fick han dock konkurrens. Jag hade ju dessutom varit uppe på N 79 grader 43,5 minuters latitud. Hade egentligen tänkt att segla upp till N 80 grader, men blev avrådd då driftisen låg på N 81 grader och vinden blåste från norr. Isen kan driva syd med någon knops fart per timme vid nordlig vind. Man behöver ju inte sätta sig i problem medvetet. Sysselmannen hade nog ej heller accepterat detta.
Ny Ålesund har mycket intressant att titta på. Ett gruvmuseum, ett flertal gamla fastigheter från gruvtiden. Det raserade gruvområdet är också intressant att ströva i. Laddat vapen måste dock medföras pga. isbjörnsfaran. Två expeditioner mot Nordpolen med luftskepp avgick också från Ny Ålesund. Roald Amundsens Norge och Umberto Nobiles Italia. Amundsens villa, telegrafstationen och luftskeppens förtöjningsmast står ännu kvar. Efter en intressant vecka i Ny Ålesund seglade jag ner till Longyearbyen for proviantering och en efterlängtad tömning av allt avfall jag inte kunnat bli av med tidigare. Den 24:e Augusti avseglade jag mot Norge. Resan över Barentshavet tog 130,5 timmar. Distans 560 Nm. Vinden var nordlig men tangerade kulingstyrka. Tidigt tog jag ner det redan revade storseglet och fortsatte med Genuan som enda seglet. Då båten rutschade i stor fart nedför en våg slogs hon omkull och låg med masten i vattenytan några sekunder innan hon reste sig och seglade vidare. Jag låg och vilade i kojen och hamnade upp och ner med madrass och sängkläder över mig. Allt löst flög omkring. Eftersom båten är helt tät var det ingen större fara för vatteninträngning via luckan eller ventilerna utan endast obekvämt. Efter några minuter vågade jag mig upp på däck och rullade in Genuan till en tredjedels storlek. Då jag närmade mig norska kusten gick vinden över mot väst till sydväst. Jag lät båten segla österut tills jag kom ner mot Finnmarkskusten och Söröya där jag fann en skyddad ankrings vik. Väl ankrad sov jag ut i två dagar innan jag fortsatte ner till Skjervöy och senare till Tromsö. I Tromsö gick jag och tog en öl på Macks ølhall. Den äldsta ölhallen i Tromsö, där alla de gamla polarfarana gick och tog en öl efter hemkomsten till Norge. Efter förhandlingar med Pantaeus försäkringsbolag gick jag till Selfa Arctic Boats varv nere i Raudskjer, ca 100 Nm. söder om Tromsö. Varvet tog upp båten, lagade skadorna på ett professionellt sätt och sjösatte den igen på en vecka. Alla fula märken och gelcoatskadorna från grundstötningen nere i Hornsundet åtgärdades. Nu i skrivande stund befinner jag mig ankrad i en skyddad vik på en ö som heter Nordfuglöya ca. 16 Nm. söder om Bodö. Hit kom jag med nordlig vind men gick in och ankrade då vinden vred över på sydväst. Nordlig vind är dock utlovad från måndag 3: Oktober. Dock befinner jag mig nu inomskärs och kan fortsätta färden för maskin om vinden ej passar. Hösten har kommit hit. Solen går ner kl. 1830 och upp kl. 0715. De mörka nätterna ger dock tillfälle att åter se fantastiska Norrsken. Jag har försökt att fotografera dessa men utan större framgång. Min plan är att segla ner till Tananger för ännu en övervintring och sedan till våren 2017 segla över till Shetland och vidare ner till Skottland och Hebriderna. Får se vad som händer. Hälsningar Tommy.