Avgifter hos FI SEPTEMBER 2016

Avgifter hos FI SEPTEMBER 2016

INNEHÅLL september 2016 Dnr 16-12148 Sammanfattning 3 1. Inledning 4 2. Analys och förslag om årliga avgifter 5 2.1 Beräkning av årliga avgifter 5 2.2 Analys av kostnadstäckning 5 2.3 Resultatredovisning och analys av årliga avgifter 6 3. Förslag till nya och ändrade avgifter 11 3.1 Förslag till ny avgift till följd av Emir 11 3.2 Ny avgift till följd av den delegerade förordningen om krav på clearing av vissa klasser av OTC-derivat 11 3.3 Förslag till nya avgifter till följd av bolånedirektivet 12 3.4 Förslag till nya avgifter för fondförvaltare 15 3.5 Förslag till följd av kompletterande lag om Priip-produkter 16 3.6 Förslag till ändrade avgifter till följd av krishanteringsdirektivet 17 3.7 Förslag till ny avgift till följd av Solvens 2 19 3.8 Förslag till övriga justeringar i förordningen om tillståndsavgifter 20 4. Avgiftsutfall 2015 och uppdaterad prognos för avgifter för prövning av ärenden 22 4.1 Resultatredovisning och prognos 2016-2020 22 5. Hur FI säkerställer effektivitet 24 6. Sammanställning av samråd 27 Bilaga 1 Förslag till ändringar i förordning (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen 31 Bilaga 2 Förslag till ändringar i förordning (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet 56 Bilaga 3 Remisslista 70 Bilaga 4 Avgift och tid per avgiftsklass 71 I bilaga 1 och 2 redovisas förslagen till förordningsändringar. De föreslagna ändringarna är i bilagan införda med kursiv text och kantmarkering. Det FI föreslår ska tas bort i förordningarna är överstruket. 2

SAMMANFATTNIN Finansinspektionen (FI) tar ut avgifter från de finansiella företag och personer som verkar i Sverige, dels årliga avgifter och dels avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. Regeringen beslutar vilka avgifter som ska debiteras företagen under tillsyn och vilka avgifter som FI ska ta ut för tillstånden. FI lämnar varje år förslag till regeringen på de förändringar av avgiftsuttaget som krävs för att på några års sikt nå full kostnadstäckning. FI samråder med Ekonomistyrningsverket (ESV) och berörda branschföreträdare innan förslag om nya och justerade avgifter skickas till regeringen. Synpunkter som lämnats i samband med samråden bifogas i sin helhet. ESV, FAR, Tjänstepensionsförbundet, Företagarna, Svenska Konsumentkreditföretagen Ekonomisk Förening, Nasdaq Stockholm AB och Svenska Bankföreningen har svarat att de inte har några synpunkter eller inget att invända mot förslagen. Svensk Försäkring, Fondbolagens förening, Finansbolagens förening och Näringslivets regelnämnd lämnar synpunkter. FI har beaktat synpunkterna och justerar ned den föreslagna avgiften för vissa utländska EES-baserade AIF-förvaltare. FI lämnar i denna rapport förslag till höjda årliga avgifter för konsumentkreditföretag, vissa emittenter och vissa utländska företag. FI har analyserat hur kostnadstäckningsgraden kan säkerställas enligt förordningen om årliga avgifter och ser ett behov av en större översyn av förordningen och föreslår att FI återkommer med ett förslag inför 2018. FI föreslår i denna rapport att två nya ärendeslag avgiftsbeläggs till följd av Emir-regelverket. Dessutom föreslår FI både nya tillståndsavgifter och årliga avgifter till följd av förslagen om ny lag om verksamhet med bostadskrediter och EU-förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder (Eltif). Ett tillägg till förordningen om årliga avgifter föreslås med anledning av den föreslagna lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. FI föreslår därutöver att de ärendeslag som rör återhämtnings- och koncernåterhämtningsplanerna delas upp för att tydliggöra vilken avgift som kan bli aktuell för respektive företag. FI föreslår även att avgift införs när försäkringsföretag ansöker om undantag från att lämna upplysningar varje kvartal. Därutöver föreslår FI att avgiften vid ansökan om tredjelands likvärdighet vad gäller tillsyn enligt Solvens 2-direktivet helt ska motsvara FI:s kostnader för prövning av ansökan. FI föreslår också att avgiften för ett ärendeslag enligt kapitaltäckningsregelverket CRR tas bort och att ett ärendeslag enligt tillsynsförordningen avgiftsbeläggs. Slutligen föreslår FI en språklig korrigering i förordningen om tillståndsavgifter. FI föreslår att förslagen träder i kraft 1 januari 2017 eller senast i samband med att respektive förslag till nytt regelverk beslutats. I denna rapport redovisas även hur FI säkerställer effektivitet. 3

1. Inledning Finansinspektionen (FI) tar ut avgifter från de finansiella företag och personer som verkar i Sverige, dels årliga avgifter enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet (förordningen om årliga avgifter) och dels avgifter för prövning av tillstånd och anmälningar enligt förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen (förordningen om tillståndsavgifter). FI får ett förvaltningsanslag för verksamheterna tillsyn, regelgivning, finansiell folkbildning, och finansmarknadsstatistik. FI får också ett anslag för att betala medlemsavgifter till de tre europeiska tillsynsmyndigheterna, Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa). Båda anslagen ska täckas med årliga avgifter. För att finansiera verksamheten samordning mot penningtvätt disponerar FI en separat anslagspost som inte ska täckas med årliga avgifter. Den verksamhet som avser samhällsskydd och beredskap finansieras till största delen av bidrag från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. De årliga avgifterna som tas ut av de företag och personer som står under FI:s tillsyn levereras vidare till statsbudgeten. På sikt ska avgifterna motsvara de utgifter som FI redovisar mot förvaltningsanslaget och anslaget för FI:s avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter. FI tar ut avgifter för prövning av ärenden gällande tillstånd och anmälningar. Tillståndsavgifterna ska täcka kostnaderna för prövning av tillstånd och anmälningar på några års sikt. FI disponerar själv över intäkterna från denna del av verksamheten. Storleken på de avgifter som tas ut med stöd av ovan nämnda förordningar beslutas av regeringen efter förslag från FI. FI tar även ut avgifter för viss annan verksamhet, med stöd av avgiftsförordningen (1992:191). En viss del av intäkten fördelas till den avgiftsfinansierade verksamheten med tillståndsprövning, tillstånd och anmälningar. Avgifter som följer av avgiftsförordningen eller särskilt beslut behandlas inte i denna rapport. Enligt FI:s instruktion ska FI varje år vid två tillfällen, den 15 april och den 1 oktober, redovisa förslag till ändringar i avgiftsuttaget och vid behov föreslå justeringar med anledning av ny reglering. I rapporten som skickas till regeringen den 15 april ska även avgiftsutfall och kostnadstäckning redovisas. FI:s förslag till rapport skickas till Ekonomistyrningsverket (ESV) och berörda branschorganisationer för samråd. I denna rapport redovisas svaren kortfattat tillsammans med FI:s kommentarer. FI bedömer om inlämnade synpunkter ska vägas in i det slutgiltiga avgiftsförslaget till regeringen. 4

2. Analys och förslag om årliga avgifter 2.1 BERÄKNIN AV ÅRLIA AVIFTER Enligt förordningen om årliga avgifter ska de avgifter som tas ut uppgå till ett belopp som motsvarar FI:s årliga kostnader för verksamheten. Varje avgiftsgrupp ska svara för både direkta och den andel av indirekta kostnader som går att hänföra till gruppen. Med avgiftsgrupp avses en sådan grupp av fysiska personer, företag eller myndigheter som anges i 6-18 i förordningen om årliga avgifter. Beräknade kostnader för innevarande år fördelas på respektive avgiftsgrupp utifrån dess andel av FI:s kostnader för gruppen föregående år. För avgiftsgrupper enligt 6-10 och 17 görs en slutavräkning varje år eftersom den debiterade avgiften baseras på en prognos. Eventuella överoch underuttag regleras vid beräkning av nästkommande års avgifter. För de avgifter som enligt förordningen har en fast årlig avgift, 11-16 och 18 görs ingen slutavräkning. Däremot följer FI upp kostnader och intäkter årligen och lämnar förslag till regeringen om justeringar av avgifterna i de fall kostnadstäckning inte kan uppnås på några års sikt. FI redovisar denna uppföljning i avsnitt 2.3. 2.2 ANALYS AV KOSTNADSTÄCKNIN Enligt uppdrag 7 i FI:s regleringsbrev för budgetåret 2016 ska denna rapport innehålla en analys och eventuella förslag till hur kostnadstäckningsgraden kan säkerställas enligt förordningen om årliga avgifter. FI:s bedömning är att nu gällande regler för att beräkna de årliga avgifterna för avgiftsgrupp 1-5 samt Vissa statliga myndigheter, som definieras i 6-10 samt 17, ger full kostnadstäckning på några års sikt. De fasta avgifter som definieras i 11-16 samt 18 kan justeras årligen för att säkerställa full kostnadstäckning på några års sikt. Analys av kostnadstäckning och förslag till nya avgifter tas upp i de årliga avgiftsrapporterna till regeringen. FI ser dock andra skäl till att se över nuvarande system. Bland annat kan de kostnader som beräknas för enskilda avgiftsgrupper variera kraftigt över tid bland annat beroende på ändrat anslag till FI och eventuella över- och underuttag. Även nya regelverk, arbete med sanktioner och prioriteringar inom FI påverkar de kostnader som kan hänföras till en avgiftsgrupp. Särskilt för avgiftsgrupper med relativt få företag eller personer kan nödvändiga avgiftsjusteringar få stor påverkan på enskilda aktörer. Detta skulle kunna hanteras genom att vidga avgiftsgrupperna eller fördela över- 5

och underuttag på flera avgiftsgrupper. Full kostnadstäckning skulle då mer troligt kunna säkerställas. Vidare är FI:s fördelning av indirekta kostnader direkt kopplat till antal arbetstimmar som redovisas mot en viss avgiftsgrupp. Det är i de flesta fall relevant, men även andra fördelningsprinciper kan vara aktuella. Som exempel kan nämnas att vissa administrativa kostnader och uppbyggnad och förvaltning av it-system endast påverkas i begränsad omfattning av hur många arbetstimmar som kan kopplas till en enskild avgiftsgrupp. Av den anledningen kan det vara motiverat med en viss årlig avgift enbart för att ha tillstånd eller att vara registrerad hos FI. Konsekvenserna av en eventuell revidering av fördelningsmodellen kräver dock ytterligare utredning, varför FI föreslår att myndigheten återkommer inför 2018 med ett mer genomgripande förslag till justeringar av förordningen om årliga avgifter. 2.3 RESULTATREDOVISNIN OCH ANALYS AV ÅRLIA AVIFTER Nedan redovisas intäkter och kostnader samt resultat för alla avgiftsgrupper enligt förordning (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet (förordningen om årliga avgifter). Sammanlagt utfall årliga avgifter 2015 Avgiftsgrupp 1-5 samt 17, rörlig avgift Intäkter Kostnader Resultat/UB 427 090 427 965-875 Övriga, fast avgift 26 436 20 580 5 856 Summa 453 526 448 545 4 981 2.3.1 Utfall och förslag till åtgärder för avgiftsgrupp enligt 6-10 och 17 Alla företag som ingår i någon av avgiftsgrupperna 1 5, och myndigheter enligt 17, betalar en avgift som grundar sig på respektive grupps andel av FI:s kostnader närmast föregående år och FI:s beräknade kostnader för innevarande år. De totala kostnader som beräknas för en avgiftsgrupp fördelas på varje företag i gruppen utifrån balansomslutning, sammanlagt fondvärde eller nedlagd tid. Lägsta avgift är 30 000 1 kronor. De över- eller underuttag, se resultat i tabellerna nedan, som redovisas nedan läggs till eller dras ifrån 2016 års debitering. Avgiftsgrupp 1, Banker och värdepappersbolag (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 231 699 226 789 4 910 1 Med undantag för mindre lokala försäkringsbolag och understödsföreningar som inte är tjänstepensionskassor där lägsta avgiften är 7 000 kronor. 6

Avgiftsgrupp 2, Kreditmarknadsföretag (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 14 872 17 693-2 821 Avgiftsgrupp 3, Försäkringsföretag och understödsföreningar (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 143 262 144 934-1 672 Avgiftsgrupp 4, Centrala värdepappersförvarare, börser och clearingorganisationer samt centrala motparter (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 10 027 13 049-3 022 Avgiftsgrupp 5, Fondbolag (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 27 200 25 500 1 700 Vissa statliga myndigheter (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 30 0 30 2.3.2 Utfall och förslag till åtgärder för avgiftsgrupper med fast årlig avgift Avgiftsgrupp Försäkringsförmedlare En försäkringsförmedlare som är en fysisk person betalar en årlig avgift på 2 000 kronor. Försäkringsförmedlare som är juridisk person betalar 2 000 kronor för varje anställd som den 31 december närmast föregående år förmedlade försäkringar eller fondandelar åt denna. Försäkringsförmedlare (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 15 255 8 445 6 810 Avgiften höjdes 2012 från 1 000 kronor till 2 000 kronor per förmedlare efter tidigare års underskott. Det tillsynsarbete som direkt kan hänföras till denna grupp minskade 2015 och bedöms stanna på en lägre nivå även 2016 och 2017. Arbete med nya regler till följd av EU:s försäkringsdistributionsdirektiv (IDD) kommer att medföra arbete som kan hänföras till denna grupp både 2016 och 2017. Från och med 2018 och framåt, när de nya reglerna planeras träda i kraft, bedöms tillsynsarbetet öka. FI anser att 2 000 kronor är en rimlig basnivå för denna verksamhet och föreslår för närvarande inga justeringar. I samband med den översyn av förordningen som föreslås genomföras inför 2018 avser FI att se över hela modellen för avgiftsuttag. 7

Avgiftsgrupp Vissa pensionsstiftelser Pensionsstiftelser som avses i 9 a lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse med mera, betalar en årlig avgift på 10 000 kronor. Från och med den 1 januari 2016 är avgiften 13 000 kronor. Vissa pensionsstiftelser (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 771 1 171-400 ruppen Vissa pensionsstiftelser visar 2015 ett underuttag. FI föreslog förra året en avgiftshöjning vilken beslutades och började gälla den 1 januari 2016. FI:s bedömning är att de kostnader som går att hänföra till denna avgiftsgrupp kommer att vara i nivå med 2015 års kostnader de närmsta åren. Det innebär att den beslutade årliga avgiften inte helt kommer att täcka kostnaderna då det finns ett underuttag sedan 2015. Mot bakgrund av ovanstående föreslår FI att avgiften höjs till 17 000 kronor år 2017 för att nå full kostnadstäckning på några års sikt. Avgiftsgrupp Valutaväxling, finansiell verksamhet, betaltjänster och utgivning av elektroniska pengar Fysiska och juridiska personer som är anmälda enligt lagen om (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet betalar en avgift på 3 000 kronor för fysiska personer och 13 000 kronor för juridiska personer. Registrerade betaltjänstleverantörer betalar en avgift på 13 000 kronor för fysiska personer och 26 000 kronor för juridiska personer. Avgiften för betalningsinstitut är 65 000 kronor. Registrerade utgivare av elektroniska pengar betalar en avgift på 26 000 kronor. Institut för elektroniska pengar betalar en avgift på 65 000 kronor. Valutaväxling, finansiell verksamhet mm (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 7 165 4 935 2 230 ruppen visar 2015 ett överuttag. FI bedömer att de kostnader som de närmaste åren kan hänföras till denna avgiftsgrupp kommer att öka jämfört med 2015 års kostnader. Eftersom det totalt sett finns ett överuttag från gruppen föreslår FI ingen avgiftsjustering för närvarande. Avgiftsgrupp Inlåningsverksamhet och viss verksamhet med konsumentkrediter Företag som är registrerade enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet betalar en avgift på 25 000 kronor sedan 1 januari 2015. Företag som har tillstånd enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter betalar en avgift på 30 000 kronor. 8

Inlåningsverksamhet mm (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 1 168 2 877-1 709 ruppen visar 2015 ett underuttag. Underuttaget härrör från arbete som rör lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter. Kostnaderna bedöms fortsatt vara i nivå med 2015 års kostnader samtidigt som intäkterna beräknas öka när fler sökande fått sina tillstånd. FI föreslår att den årliga avgiften för företag med tillstånd enligt lagen om viss verksamheten med konsumentkrediter höjs till 35 000 kronor år 2017 för nå full kostnadstäckning på några års sikt. Avgiftsgrupp Vissa emittenter Vissa emittenter betalar en avgift på 30 000 kronor. Från och med 1 januari 2016 är avgiften 40 000 kronor. Vissa emittenter (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 245 607-362 ruppen Vissa emittenter visar 2015 ett underuttag. Avgiften har varit på samma nivå sedan år 2012. Kostnaderna har ökat de senaste åren och FI föreslog därför höjd avgift förra året, vilken börjar gälla i år. FI bedömer att kostnaderna kan komma att minska något de närmaste åren, men ser ändå ett behov av att höja avgiften för att täcka det underuttag som finns. FI föreslår mot bakgrund av ovanstående att avgiften höjs till 45 000 kronor år 2017 för att nå full kostnadstäckning på några års sikt. Avgiftsgrupp Utländska företag Avgift för vissa utländska företag tas ut enligt 18 förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Avgifterna varierar mellan 3 000 och 20 000 kronor och berör utländska företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet eller verkar i Sverige genom filial. Utländska företag (tkr) Intäkter Kostnader Resultat 2015 1 832 2 545-713 ruppen Utländska företag visar 2015 ett underuttag. Underuttaget härrör främst från arbete med utländska EES-baserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade AIF-förvaltare. De fakturerades för första gången år 2015 och var endast några få till antalet, antalet år 2016 förväntas öka. FI föreslår att en årlig avgift på 5 000 kronor per fond införs för utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 6 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (LAIF) och som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare, se även kapitel 3 och bilaga 2. 9

Dessutom föreslår FI att den årliga avgiften höjs för de utländska EESbaserade AIF-förvaltare och icke EES-baserade AIF-förvaltare som definieras i 18 p.10-13 förordningen om årliga avgifter. Se förslaget i sin helhet i bilaga 2. 10

3. Förslag till nya och ändrade avgifter 3.1 FÖRSLA TILL NY AVIFT TILL FÖLJD AV EMIR 3.1.1 Bakgrund Enligt Emir-regelverket 2 införs krav på clearing av OTC-derivat under 2016 och 2017. Livförsäkringsföretag som meddelar pensionsförsäkring kan ansöka om ett tidsbegränsat undantag enligt artikel 89.2 i Emir. Ett sådant undantag gäller till 16 augusti 2017, med möjlighet till ett års förlängning om EU-kommissionen beslutar det. 3.1.2 Förslag till avgift FI föreslår med anledning av bestämmelserna i Emir att följande ärendeslag införs i bilagan till förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen (förordningen om tillståndsavgifter). Föreslagen Ärendeslag avgiftsklass Ansökan om undantag från clearing av OTC-derivat H (22 000) enligt artikel 89.2 FI bedömer att handläggningen av detta ärendeslag kommer att ta cirka 16 timmar och föreslår att det placeras i avgiftsklass H (22 000 kronor). Vid handläggningen ska FI när ärendet är komplett bland annat upprätta ett särskilt underlag som lämnas till de europeiska tillsynsmyndigheterna Esma och Eiopa. Myndigheterna gör sedan en bedömning av om kraven för undantag är uppfyllda. FI upprättar därefter ett skriftligt beslut. 3.2 NY AVIFT TILL FÖLJD AV DEN DELEERADE FÖRORDNINEN OM KRAV PÅ CLEARIN AV VISSA KLASSER AV OTC-DERIVAT 3.2.1 Bakgrund Enligt Emir-regelverket 3 införs ett krav på clearing av OTC-derivatkontrakt för en specifik klass av OTC-derivat som enligt artikel 5.2 är föremål för krav på clearing (se artikel 4.1). Kommissionen har med stöd av artikel 5.2 Emir antagit tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om vilka klasser av OTC-derivat som omfattas av kravet på clearing. De tekniska standarderna har antagits i form av en delegerad förordning 4. 2 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister; med tillhörande genomförandeakter. 3 Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister; med tillhörande genomförandeakter. 4 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2205 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller tekniska standarder för clearingkravet. 11

Av artikel 3.2 i den delegerade förordningen framgår att motparter inom samma grupp, om vissa villkor är uppfyllda, kan få undantag från kravet på clearing efter att den behöriga myndigheten (FI för svenska motparter) bekräftat att villkoren är uppfyllda. 3.2.2 Förslag till nytt ärendeslag FI föreslår med anledning av reglerna om krav på clearing i kommissionens delegerade förordning att följande ärendeslag införs i bilagan till förordningen om tillståndsavgifter. Ärendeslag Underrättelse om undantag från clearingskyldigheten (artikel 3.2 andra stycket e) Föreslagen avgiftsklass J (35 000 kr) FI bedömer att handläggningen av detta ärendeslag kommer att ta cirka 27 timmar och föreslår att det placeras i avgiftsklass J (35 000 kronor). Vid handläggningen ska FI till exempel bedöma om motparterna ingår i samma grupp, att båda motparterna helt och hållet omfattas av samma konsolidering enligt artikel 3.3 i Emir och om båda motparterna omfattas av lämpliga centraliserade förfaranden för att bedöma, mäta och kontrollera risker. 3.3 FÖRSLA TILL NYA AVIFTER TILL FÖLJD AV BOLÅNEDIREKTIVET 3.3.1 Bakgrund Den 4 februari 2014 antogs direktivet 2014/17/EU 5 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (nedan bolånedirektivet) av EU:s medlemsländer. I mars 2015 lämnade Bolåneutredningen betänkandet Stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden, SOU 2015:40. Regeringen överlämnade den 14 juli 2016 proposition 2015/16:197 Stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden till riksdagen. Propositionen innehåller lagförslag som ska genomföra direktivets bestämmelser. Det lagförslag som föreslås genomföra bolånedirektivet syftar till att skapa bättre förutsättningar på den inre marknaden för bolån och ett högre konsumentskydd. Förslaget innehåller nya civil- och marknadsrättsliga bestämmelser i främst konsumentkreditlagen (2010:1846). Vidare föreslås en ny näringsrättslig lag om verksamhet med bostadskrediter. Den nya lagen innebär ett krav på tillstånd för verksamhet som innefattar att lämna, förmedla och ge råd om bostadskrediter. Tillståndsplikten omfattar samtliga företag som inte redan har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse. Den näringsrättsliga delen av regeringens förslag förutsätter att lagbestämmelserna kompletteras med regler på föreskriftsnivå. Regeringens förslag innebär att FI ska bemyndigas att ge ut sådana regler. 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkrediter som avser bostadsfastighet och om ändring i direktiven 2008/48/E och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010; EUT L 60, 28.2.2014, s.34 (Celex 32014L0017). 12

FI kommer att pröva tillståndsärenden och vissa anmälningar enligt den nya lagen om verksamhet med bostadskrediter samt utöva tillsyn över att samtliga berörda företag uppfyller tillämpliga krav som följer av det nya regelverket. 3.3.2 Förslag till avgifter för tillstånd och anmälningar FI föreslår med anledning av de föreslagna bestämmelserna i den nya lagen (2017:000) om verksamhet med bostadskrediter (LVB) att en hänvisning till lagen införs i 3 förordningen om tillståndsavgifter. FI föreslår även att följande ärendeslag införs i bilagan till förordningen om tillståndsavgifter. Ärendeslag Föreslagen avgiftsklass Tillstånd att lämna bostadskrediter (2 kap. 1 LVB) N (120 000) Tillstånd att förmedla bostadskrediter (3 kap. 1 LVB) N (120 000) Tillstånd för en svensk kreditgivare att inrätta filial i annat land (2 kap. 6 LVB) (15 000) Tillstånd för en utländsk kreditgivare att driva verksamhet från filial i Sverige (2 kap. 7 LVB) L (65 000) Tillstånd för en svensk kreditförmedlare att inrätta filial i ett land utanför EES (3 kap. 4 LVB) (15 000) Tillstånd för en utländsk kreditförmedlare från ett land utanför EES att driva verksamhet från filial i Sverige (3 kap. 7 LVB) L (65 000) odkännande av ändring i en kreditgivares bolagsordning eller stadgar (2 kap. 4 LVB) F (10 000) odkännande av ändring i en kreditförmedlares bolagsordning eller stadgar (3 kap. 3 LVB) F (10 000) Tillstånd till ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller andelar i en kreditgivare (2 kap. 5 LVB) J (35 000) Tillstånd till ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller andelar i en kreditförmedlare (3 kap. 3 LVB) J (35 000) Anmälan från en svensk kreditförmedlare som har för avsikt att driva verksamhet i annat EES-land (3 kap. 4 LVB) (15 000) Anmälan om uppdragsavtal (4 kap. 13 LVB) D (4 000) De föreslagna avgiftsklasserna grundar sig på följande. 13

Tillståndsprövningen för både svenska och utländska företag bedöms vara mer omfattande än prövningen av tillståndsärenden enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter, men mindre omfattande än den för betalningsinstitut. FI:s bedömning är att handläggningstiden per ärende gällande tillstånd för en svensk kreditgivare liksom för en svensk kreditförmedlare kommer att uppgå till cirka 85 timmar, vilket motsvarar avgiftsklass N (120 000 kronor). Prövningen för kreditförmedlare bedöms bli något mindre omfattande, men skillnaden bedöms inte bli så stor att ärendeslaget kan placeras i en lägre avgiftsklass. Tillståndsprocessen för svenska företags filialetablering inom EES eller i tredje land bedöms motsvara den prövning som avser svenska kreditinstituts filialer utanför EES. Handläggningstiden per ärende bedöms uppgå till i genomsnitt 12 timmar, vilket motsvarar avgiftsklass (15 000 kronor). odkännande av bolagsordning eller stadgar respektive granskning av uppdragsavtal förväntas ta samma tid i anspråk som motsvarande ärenden enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, dvs. i genomsnitt 7 respektive 3 timmar per ärende, vilket motsvarar avgiftsklass F (10 000 kronor) respektive D (4 000 kronor). För ärendeslag rörande anmälan från en svensk kreditförmedlare som vill driva verksamhet i ett annat EES-land bedöms prövningen motsvara tidsåtgången i ärenden gällande filialetablering utanför EES, dvs. avgiftsklass (15 000 kronor). Ärenden avseende ägarprövningar bör placeras i samma avgiftsklass som gäller för kreditinstitut och konsumentkreditinstitut. Dessa ärenden bedöms ha en genomsnittlig handläggningstid på 27 timmar, vilket motsvarar avgiftsklass J (35 000 kronor). I fråga om ärenden gällande ledningsprövning, dvs. prövning av ny styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör eller dennes ersättare, föreslår FI att avgift ska tas ut. Företag som driver verksamhet med stöd av LVB föreslås därför omfattas av 5 a första stycket förordningen om tillståndsavgifter. Ledningsprövningar föreslås därför placeras i avgiftsklass (15 000 kronor). Ovan föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft samtidigt som LVB föreslås träda i kraft, det vill säga 1 januari 2017. 3.3.3 Förslag årliga avgifter Till följd av LVB föreslår FI en ändring av 3 i förordningen om årliga avgifter. Ändringen föreslås ske genom en hänvisning till 5 kap. 10 första stycket LVB. Följande nya avgifter föreslås. 14

Svenska företag Svenska företag med tillstånd enligt 2 kap. 1 och 3 kap. 1 LVB ska betala en årlig avgift på 50 000 kr. FI föreslår att paragraf 15 b läggs till i förordningen. Se bilaga 2. Utländska företag med filial i Sverige FI föreslår två nya punkter i 18 i förordningen om årliga avgifter gällande följande utländska företag. Företag med tillstånd enligt 2 kap. 7 och 3 kap. 7 LVB föreslås betala en årlig avgift på 30 000 kr. Kreditförmedlare från annat EES-land som driver verksamhet från filial i Sverige enligt 3 kap. 6 LVB föreslås betala en årlig avgift på 10 000 kr. Ovan föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft samtidigt som LVB föreslås träda i kraft, det vill säga 1 januari 2017. 3.4 FÖRSLA TILL NYA AVIFTER FÖR FONDFÖRVALTARE 3.4.1 Bakgrund Europaparlamentet och rådet antog den 29 april 2015 förordningen (EU) 2015/760 om europeiska långsiktiga investeringsfonder. Förordningen syftar till att förbättra möjligheterna till finansiering av små och medelstora företag och långsiktiga projekt inom Europiska unionen. Detta ska möjliggöras genom att det skapas en ny fond som betecknas europeisk långsiktig investeringsfond. Endast AIF-förvaltare baserade inom EES får beviljas tillstånd att förvalta en europeisk långsiktig investeringsfond (Eltif). Lagen (2013:561) om alternativa investeringsfonder (LAIF) föreslås enligt lagrådsremiss ändras så att det framgår att FI kan ta ut både tillstånds- och årliga avgifter i samband med att FI blir behörig myndighet för Eltif-fonder. 3.4.2 Förslag till avgifter för tillstånd och anmälningar FI föreslår med anledning av bestämmelserna i förordningen om Eltif att en hänvisning till förordningen införs i 3 förordningen om tillståndsavgifter. FI föreslår även att följande ärendeslag införs i bilagan till förordningen om tillståndsavgifter. Ärendeslag Tillstånd för en AIF-förvaltare att förvalta en Eltif-fond enligt artikel 6.2, inklusive godkännande av fondbestämmelserna för fonden (artikel 6.1) Tillstånd för en AIF-förvaltare att ta över förvaltningen av en redan godkänd Eltif-fond (artikel 6.2) Föreslagen avgiftsklass H (22 000 kr) (15 000 kr) 15

FI bedömer att handläggningen av ärendeslaget enligt artikel 6.1 kommer att ta cirka 17 timmar och föreslår att det placeras i avgiftsklass H (22 000 kronor). FI:s handläggning utgörs dels av att pröva om en AIF-förvaltare ska få förvalta en Eltif-fond, dels att pröva om fondbestämmelserna för fonden följer de placeringsbestämmelser som anges i förordningen. I de fall Eltif-fonden redan är godkänd men en ny förvaltare ska utses, består FI:s prövning av att säkerställa att förvaltaren har rätt tillstånd för en sådan fond. Handläggningen är i det sistnämnda fallet mer begränsad än när fondens placeringsbestämmelser ska godkännas och FI uppskattar handläggningstiden till 12 timmar. FI föreslår att ärendeslaget placeras i avgiftsklass (15 000 kronor). Ovan föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft samtidigt som ändringarna i LAIF föreslås träda i kraft, det vill säga 1 december 2016. 3.4.3 Årliga avgifter fonder FI föreslår två nya punkter i 18 i förordningen om årliga avgifter gällande följande utländska företag. Dels till följd av de nya reglerna om Eltiffonder, dels till följd av reglerna i LAIF. Utländska företag Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, som med stöd av 6.1 i förordningen om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EU) 2015/760 förvaltar en Eltif-fond etablerad i Sverige, ska betala 10 000 kr per fond. Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 6 lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare, ska betala 5 000 kronor per fond. Ovan föreslagna ändringar föreslås träda i kraft senast 1 januari 2017. 3.5 FÖRSLA TILL FÖLJD AV KOMPLETTERANDE LA OM PRIIP-PRODUKTER 3.5.1 Bakgrund Europaparlamentets och rådet antog den 26 november 2014 förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter). Den 31 december ska EU-förordningen börja tillämpas. Fondföretag är dock undantagna från skyldigheterna i EU-förordningen till och med den 31 december 2019. Förordningen syftar till att stärka skyddet för konsumenter och övriga kunder som investerar i Priip-produkter och återupprätta investerares förtroende för finansmarknaden. Detta ska ske genom ökad insyn och öppenhet genom att faktablad för produkterna ska upprättas och tillhandahållas icke-professionella investerare. En ny lag med kompletterande bestämmelser bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) föreslås träda i kraft 1 februari 2017. Enligt den föreslagna lagen ska FI bli behörig myndighet enligt EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. 16

3.5.2 Förslag årliga avgifter FI:s kostnader för övervakning enligt den föreslagna lagen om Priipprodukter ska enligt lagförslaget finansieras med årliga avgifter. FI föreslår en ändring av 3 i förordningen om årliga avgifter. Ändringen föreslås ske genom en hänvisning till 20 i den föreslagna lagen om Priip-produkter, se bilaga 2. 3.6 FÖRSLA TILL ÄNDRADE AVIFTER TILL FÖLJD AV KRISHANTERINSDIREKTIVET 3.6.1 Bakgrund I den avgiftsrapport som lämnades per 15 april 2016 föreslog FI avgifter för ärendeslag till följd av krishanteringsdirektivet 6 som avser prövning av återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner för kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (LBF) och värdepappersbolag enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LVM). Avgifterna beslutades av regeringen och trädde i kraft 3 juli 2016. I remissvaren till avgiftsförslaget påpekade Näringslivets regelnämnd (NNR) bland annat vikten av förutsebarhet och transparens vad gällde avgiften för dessa ärendeslag. Med anledning av att nya föreskrifter avseende återhämtningsplaner 7 nu är beslutade och träder i kraft 15 juli 2016 är det möjligt att ytterligare dela upp ärendeslagen och dessutom föreslå ett avgiftsintervall även för koncernåterhämtningsplaner. 3.6.2 Förslag till ändringar i befintliga ärendeslag För att avgiftsuttaget ska blir så rättvist som möjligt och spegla nedlagt arbete föreslår FI fortsatt avgifter i intervall för alla utom för kreditinstitut eller värdepappersbolag var fallissemang sannolikt skulle få en ringa inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort. Företag kan med hänsyn till storleken på företaget, arten av dess verksamhet och dess riskprofil, efter beslut från FI, omfattas av så kallade förenklade skyldigheter enligt 16 kap. 1 punkt 5 LBF. Detta innebär att dessa företag får en lättnad på kraven avseende omfattning och innehåll i återhämtningsplanerna. FI kommer enligt de nya föreskrifterna att fatta beslut och meddela de företag som omfattas av förenklade skyldigheter. Därmed kommer företagen att känna till inom vilket avgiftsspann de hamnar. FI föreslår att nedanstående sex ärendeslag ersätter de fyra befintliga ärendeslagen i LBF och LVM. Se även bilaga 1. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EE och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/E, 2004/47/E, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (krishanteringsdirektivet), trädde ikraft den 1 januari 2015 och implementerades i svensk rätt den 1 februari 2016. Implementeringen av direktivet har medfört omfattande ändringar i svensk rätt. 7 FFFS 2016:20, Föreskrifter om ändring i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2016:6) om återhämtningsplaner och avtal om finansiellt stöd inom koncerner. 17

Föreslagen Ärendeslag avgiftsklass Prövning av återhämtningsplaner eller koncernåterhämtningsplaner för kreditinstitut vars fallissemang sannolikt skulle få betydande inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort (6 a kap. 1-2 LBF) S V (600 000 1 800 000) Prövning av återhämtningsplaner eller koncernåterhämtningsplaner för värdepappersbolag vars fallissemang sannolikt skulle få betydande inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort (8 a kap. 2-3 LVM) S V (600 000 1 800 000) Tidsåtgången för granskningen av återhämtningsplaner för de kreditinstitut och värdepappersbolag vars fallissemang sannolikt skulle få en betydande inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort kan variera mycket. Kreditinstitut och värdepappersbolag av denna typ har vanligen en stor balansomslutning, komplex verksamhet och legal struktur (i vissa fall gränsöverskridande) samt utgör en större risk i det finansiella systemet som helhet. Detta medför att kraven på innehållet i återhämtningsplanerna för dessa företag är omfattande. Bedömningen av koncernåterhämtningsplaner som avser gränsöverskridande koncerner ska ske i samråd med behöriga myndigheter för de utländska dotterbolagen, vilket är både tids- och resurskrävande. Föreslagen Ärendeslag avgiftsklass Prövning av återhämtningsplaner eller koncernåterhämtningsplaner för kreditinstitut vars fallissemang sannolikt inte skulle få betydande inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort (6 a kap. 1-2 LBF) O R (150 000 450 000) Prövning av återhämtningsplaner eller koncernåterhämtningsplaner för värdepappersbolag vars fallissemang sannolikt inte skulle få betydande inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort (8 a kap. 2-3 LVM) O R (150 000 450 000) Ärendeslagen ovan berör företag som omfattas av förenklade skyldigheter enligt 16 kap. 1 p. 5 LBF. Det är rimligt att förvänta sig en enklare och mindre tidskrävande bedömningsprocess för dessa institut, vilket rimligtvis leder till en lägre avgift. FI bedömer därför att granskningen av återhämtningsplanerna för kreditinstut och värdepappersbolag vars fallissemang sannolikt inte skulle få betydande inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort placeras i ärendeslaget O - R (150 000 450 000 kronor). 18

Föreslagen Ärendeslag avgiftsklass Prövning av återhämtningsplaner eller koncernåterhämtningsplaner för kreditinstitut vars fallissemang sannolikt skulle få en ringa inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort (6 a kap. 1-2 LBF) M (90 000) Prövning av återhämtningsplaner eller koncernåterhämtningsplaner för värdepappersbolag vars fallissemang sannolikt skulle få en ringa inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort (8 a kap. 2-3 LVM) M (90 000) FI bedömer att granskningen av återhämtningsplanerna för kreditinstut och värdepappersbolag vars fallissemang sannolikt skulle få en ringa inverkan på finansmarknaderna, andra företag, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort, kommer att vara mindre tidskrävande. Detta då dessa typer av företag omfattas av förenklade skyldigheter enligt de nya föreskrifterna och har avsevärt mindre balansräkningar samt enklare affärsmodeller än de kreditinstitut och värdepappersbolag som beskrivs ovan. FI föreslår därför att ärendeslagen ovan placeras i avgiftsklass M (90 000 kronor). 3.7 FÖRSLA TILL NY AVIFT TILL FÖLJD AV SOLVENS 2 3.7.1 Bakgrund Enligt artikel 35.1 i Solvens 2-direktivet 8 ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar tillsynsmyndigheterna de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsändamål som fastställs i artiklarna 27 och 28 i samma direktiv. Av artiklarna 304.1 d) och 312.1 d) i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2015/35 9 följer att den regelbundna tillsynsrapporteringen ska innefatta kvartalsvisa kvantitativa blanketter. I artikel 35.6 i Solvens 2- direktivet ges tillsynsmyndigheterna en möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om begränsningar i den regelbundna tillsynsrapporteringen. Enligt 17 kap. 30 andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) (FRL) bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 17 kap. 5 FRL samt när och hur de ska lämnas. Regeringen har genom 7 kap. 2 första stycket 54, försäkringsrörelseförordningen (2011:257) bemyndigat Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Av 3 kap. 8 1 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:13) om 8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/E av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens 2). 9 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/E om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens 2). 19

tillsynsrapportering för försäkringsrörelse framgår att FI får besluta om undantag för ett försäkringsföretag från att lämna upplysningar varje kvartal. FI hade inledningsvis för avsikt att endast ex officio besluta om undantag i enlighet med 3 kap. 8 1 FFFS 2015:13. Under våren och sommaren 2016 har dock ett betydande antal ansökningar om undantag inkommit, varför FI beslutat att handlägga ärenden om undantag efter ansökan från företagen. I genomsnitt bedöms handläggningen ta cirka 11 timmar per ärende. 3.7.2 Förslag till avgift FI föreslår mot bakgrund av ovanstående att FI får ta ut en avgift på 15 000 kronor (avgiftsklass ) när ett försäkringsföretag ansöker om undantag från att lämna upplysningar varje kvartal. Ärendeslaget införs förslagsvis i 5 e förordningen om tillståndsavgifter. Se förslag till exakt formulering i bilaga 1. 3.8 FÖRSLA TILL ÖVRIA JUSTERINAR I FÖRORDNINEN OM TILLSTÅNDSAVIFTER 3.8.1 Förslag till justeringar av ärendeslag enligt CRR Ärendeslaget Anmälan för att få beräkna kapitalbaskravet för operativa risker enligt schablonmetoden enligt artikel 312 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (CRR) är idag avgiftsbelagt. Anmälan är endast av informationskaraktär varför FI föreslår att ärendeslaget stryks i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Se bilaga 1. 3.8.2 Förslag till språklig justering av 4 a förordningen om tillståndsavgifter Enligt 3 förordningen om tillståndsavgifter kan avgift tas ut för prövning av ansökan och anmälan. Eftersom ärendeslag med avgift i intervall kan avse både ansökan och anmälan föreslår FI ett förtydligande genom ett tillägg till 4 a förordningen om tillståndsavgifter. Se förslag i bilaga 1. 3.8.3 Förslag till avgift vid undantag från kapitalbaskrav FI har uppmärksammat ett ärendeslag i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) där FI lägger ned tid men där ärendeslaget inte är avgiftsbelagt. FI föreslår därför att nedanstående ärendeslag införs i bilagan till förordningen om tillståndsavgifter. Ärendeslag Ansökan om undantag från tillämpning av kapitalbaskrav (artikel 15) Föreslagen avgiftsklass H (22 000 kr) FI bedömer att handläggningstiden för detta ärendeslag i snitt kommer att uppgå till 17 timmar. FI föreslår därför att ärendeslaget placeras i avgiftsklass H (22 000 kronor). För att få undantag ska FI säkerställa att företaget uppfyller de krav som anges i artikel 15 i tillsynsförordningen 20

(575/2013/EU). I samband med prövningen ska FI bland annat kontrollera bolagets kapitalberäkningar och säkerställa att bolagen har tillfredsställande system för att övervaka och kontrollera kapital- och finansieringskällorna i gruppen. 3.8.4 Förslag till avgift vid kontroll av likvärdighet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/E av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens 2) har lett till ändringar i bland annat försäkringsrörelselagen (2010:2043). Med anledning av detta föreslog FI avgifter för ett antal ärendeslag i den avgiftsrapport som lämnades till regeringen våren 2015. Förslagen är nu beslutade och har trätt i kraft. Arbete med ärendeslaget Kontroll av likvärdighet (19 kap. 66 ) försäkringsrörelselagen (2010:2043), som idag är placerat i avgiftsklass L (65 000 kr), bedöms bli betydligt mer omfattande än den bedömning som gjordes i FI:s förslag våren 2015. Anledningen är att FI inte helt kan förlita sig på att på att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) ska utföra det likvärdighetsarbete som krävs. Handläggningen av ärendeslaget innebär att FI kontrollerar om den tillsyn som utövas av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland är likvärdig med den grupptillsyn som ska bedrivas enligt Solvens 2-direktivet. Kontrollen bedöms innebära ett mycket omfattande arbete såväl inom FI, som externt genom vittgående kontakter med andra svenska och utländska myndigheter. Det är också troligt att FI kommer att ha kostnader utöver FI:s handläggningskostnader, till exempel översättnings- och konsultkostnader. Den nuvarande avgiften bedöms vara för låg och kostnaden kommer att variera, bland annat beroende på vilket land som berörs och vilken verksamhet som bedrivs. FI ser det därför som ytterst svårt att i förväg beräkna en avgift. Det är inte heller otänkbart att kostnaden skulle kunna överstiga FI:s högsta avgiftsnivå. Under alla omständigheter bedömer FI att även i de fall när Eiopa kan bidra med hela eller delar av en likvärdighetsbedömning vad gäller tillsynen i ett tredjeland kan arbetet kan bli mer omfattande än vad som omfattas av dagens avgiftsklass. FI föreslår mot bakgrund av ovanstående att avgiften ska motsvara den kostnad som kan hänföras till ärendeslaget och att nu gällande ärendeslag i bilagan till 3 förordningen om tillståndsavgifter stryks och istället ersätts med en ny paragraf, 8 a. Se förslag i bilaga 1. 21

4. Avgiftsutfall 2015 och prognos för avgifter för prövning av ärenden 4.1 RESULTATREDOVISNIN OCH PRONOS 2016-2020 FI:s hantering av ärenden gällande tillstånd och anmälningar finansieras av avgifter med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen (förordningen om tillståndsavgifter). Den avgiftsfinansierade verksamheten ska ge full kostnadstäckning på några års sikt. Avgiften bestäms utifrån en uppskattad tid för handläggning av ärendet. Se tabell i bilaga 4. En höjning respektive sänkning av timpriset resulterar i en generell höjning respektive sänkning av avgiften i alla avgiftsklasser. Den 1 juli 2015 sänktes timpriset från 1 430 kronor till 1 300 kronor. Vilken avgiftsklass ett ärendeslag placeras i beror på hur lång tid ett ärende i snitt tar att handlägga. FI:s resultat för den avgiftsfinansierade verksamheten de senaste åren samt ackumulerat över- eller underskott redovisas i tabellen nedan. Över- eller underskott (-) i den avgiftsfinansierade verksamheten till och med 2015 och prognos till och med 2020 (tkr) År Intäkter Kostnader Resultat/ Prognos Kostnadstäckning Ackumulerat resultat -23 712 2011 54 368 55 362-994 98 % -24 706 2012 68 794 64 226 4 568 107 % -20 138 2013 63 367 62 021 1 346 102 % -18 792 2014 96 835 78 360 18 475 124 % -317 2015 79 191 88 033-8 842 90 % -9 159 2016 85 000 90 000-5 000 94 % -14 159 2017 90 000 88 000 2 000 102 % -12 159 2018 90 000 88 000 2 000 102 % -10 159 2019 90 000 88 000 2 000 102 % -8 159 2020 90 000 88 000 2 000 102 % -6 159 FI redovisade 2015 ett underskott på 8,8 miljoner kronor för den avgiftsfinansierade verksamheten och det ackumulerade underskottet uppgick vid utgången av 2015 till 9,2 miljoner kronor. I linje med budgeten minskade intäkterna 2015 till följd av färre nya ärenden och den generella avgiftsänkningen på 10 procent den 1 juli 2015. Däremot ökade kostnaderna mer än budgeterat. Ett skäl till detta var att FI arbetade med ovanligt stora ärendebalanser till följd av många nya regelverk 2014, bland annat lagen om alternativa investeringsfonder. Ett annat skäl till de ökade kostnaderna var att FI under 2015 arbetade fler timmar än beräknat med auktorisationer särskilt de enligt lagen om bank- 22

och finansieringsrörelse, försäkringsrörelselagen, lagen om värdepappersmarknaden och lagen om viss verksamhet med konsumentkrediter. FI:s prövning och förhandsgranskning av interna modeller på bank- och försäkringsområdet resulterade i ett underskott 2015. Både till följd av ärendenas omfattning och komplexitet, arbete i EUkollegier och uppskjutna regelförändringar som skapat stora ärendebalanser. Mot bakgrund av utfallet för 2015 föreslog FI våren 2016 höjda avgifter för ett antal ärendeslag. Regeringen beslutade enligt FI:s förslag och avgiftshöjningarna trädde i kraft 3 juli 2016. Ett underskott har dock byggts upp under första halvåret och FI:s prognos för 2016 är ett underskott på ca 5 miljoner kronor, se tabell ovan. Även under 2016 arbetar FI med prövning av vissa auktorisationer och interna modeller där intäkterna är förbrukade, men där arbetet av olika anledningar inte är slutfört. FI jobbar löpande med att effektivisera handläggningsprocesserna för att bättre hålla eller minska den bedömda handläggningstiden per ärendeslag. De nya avgifterna får fullt genomslag på resultatet 2017. Tillsammans med de effektiviseringar som nu sker (se avsnitt 5) är det FI:s bedömning att tillståndsverksamheten kommer generera ett överskott 2017 och att en långsiktig balans kommer uppnås över tid. Tidigare års prognoser har försvårats av relativt många och omfattande nya regelverk. I vissa fall har det varit svårt att på förhand bedöma hur många ansökningar som kommer in, och i andra har handläggningen visat sig vara mer omfattande än väntat. FI:s bedömning är att de nya regelverk som just detta år varit aktuella är mindre omfattande eller innebär rutiner som är lättare att förutse. Detta bekräftas av att både intäkter och kostnader för tillståndsverksamheten i hög grad följt budget. Den ekonomimodell som FI införde 1 januari 2016 kommer på sikt att stärka prognosarbetet. Modellen gör det möjligt att ta fram bättre rapporter och den utvecklade tidredovisningen kommer att underlätta beräkningen av utfall och på sikt även prissättning per ärendeslag. 23