Cepheus 25 Kindstugatan 2 GAMLA STAN, STOCKHOLM Murverksdokumentation Anna Bergman
Omslagsbild: Box 15025 Foto av Kindstugatan 2 år 1899. Okänd fotograf. Stadsmuseets arkiv, Fa 45155. Stadsmuseet 104 65 Stockholm Rapportförfattare Anna Bergman ISBN: 978-91-87287-81-7 Publicering: 2016 Stadsmuseet
Innehåll INLEDNING... 2 METOD OCH SYFTE... 3 ADMINISTRATIVA UPPGIFTER... 3 SAMMANFATTNING... 3 HISTORIK... 3 UNDERSÖKNINGAR I SAMBAND MED OMBYGGNADEN 1969... 7 DOKUMENTATIONEN 2015... 9 Under golv... 10 Väggarnas murverk... 14 Källaren... 18 SLUTSATSER... 19 KÄLLOR OCH LITTERATUR... 20 BILAGA 1 TERMER OCH DATERINGSKRITERIER FÖR MURVERK 21
Figur 1. Fastigheten Cepheus 25har markerats med rött på ett utsnitt ur DP/Map, Stockholms stadsbyggnadskontor. Inledning I december 2015 dokumenterades murverk och delar av äldre golvlager i ett rum inom fastigheten Cepheus 25. Arbetet utfördes i samband med saneringen efter ett avloppsläckage. Större delen av rummets cementgolv hade tagits bort liksom fyllnadsmassorna under golvet. Endast i det nordöstra hörnet stod wc-rummet där läckaget skett kvar, med orört golv. När wcrummet senare revs och ett nytt golv lades kontaktades aldrig Stadsmuseet. Uppdraget skedde med 7:2-medel från Länsstyrelsen i Stockholm. Fastigheten Cepeheus 25 är byggnadsminnesförklarad sedan 1990. 2
Metod och syfte Dokumentationen består av fotografier och analoga uppmätningar i skala 1:20 eller 1:50. Syftet var att undersöka byggnadens ålder och att se vilka förändringar som kunde spåras i murverket samt dokumentera eventuella äldre golvnivåer. Administrativa uppgifter Stadsdel: Gamla stan Fastighet: Cepheus 25 Adress: Brända tomten 2 Typ av undersökning: Murverksdokumentation Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Stockholm Stadsmuseets dnr: 4.4/4627/2013 Lst Dnr: 434-40189-2013. Sammanfattning De delar av väggarnas murverk som var synliga kunde dateras till 1600-talets mitt eller senare. Det finns skriftliga belägg för ett stenhus på platsen 1646, men murverkets utseende utesluter inte ett senare datum för bottenvåningens murar. En kullerstenslagd yta från en äldre golvnivå var delvis synlig, sannolikt från den tvätt- och bagarstuga som låg här under 1700- talet och in på 1800-talet. Tyvärr kontaktades inte Stadsmuseet när resten av ytan togs fram. I golvet i rummets östra del påträffades vad som tolkades som ett tegelvalv till en igenlagd källare i fastighetsgränsen. En möjlighet är att tomtgränsen flyttades och valvet revs när grannfastigheten i öster nyuppfördes 1660. Historik Cepheus 25 är en sammanslagning av tre tomter enligt 1810 års nummerordning, vilka alla sträckte sig mellan Köpmangatan och Kindstugatan, se fig. 2. Den del som dokumenterades 2015 utgjordes av den södra delen av f d Cepheus 12, närmast Kindstugatan. Huset kan följas i skriftliga källor tillbaka till 1646 (Wannberg 1989, s. 6). 3
Figur 2. De tre tomterna f d Cepheus 12 (röd), 13 och 14 (rosa) på ett utsnitt av kartan fig.1 Den första brandförsäkringen för Cepheus 12 (då med fastighetsbeteckningen Inre 174 enligt 1729 års nummerordning) tecknades 1748 av rådman Gustaf Billman. Bottenvåningen vid Köpmangatan bestod av en stor köpmanbod och ett magasin och vid Kindstugatan av en bagar- och tvättstuga samt en välvd portgång (BrK 1748:625). År 1763 byggdes de båda fastigheterna Cepheus 12 och 13 samman av ägaren Petter Cortman. Bottenvåningen beskrevs sedan som innehållande två bodar med magasin och två bagar- och tvättstugor (BrK 1763:351). En kroki som sannolikt är från 1800-talets mitt är den äldsta påträffade ritningen över bottenvåningens planlösning, se fig. 3. Det aktuella rummet (markerat med X), hade en dörr och en fönsteröppning mot gatan samt en fönsteröppning mot gården. I det nordsöstra hörnet fanns en stor, rektangulär spis. 4
Figur 3. Planritning av bottenvåningen där det aktuella rummet har markerats med ett rött kryss. Kroki i brandkontorets arkiv, sannolikt 1800-talets mitt. En ombyggnadsritning från 1883 visar att spisen hade bytts ut mot en kakelugn, se figur 4. Rummet användes nu som butik, och dörröppningen och fönsteröppningen mot Kindstugatan hade enligt ritningen bytt plats. Vid en renovering 1934 togs kakelugnen bort, i denna del av rummet skapades ett diskutrymme samt ett wc-rum genom att nya mellanväggar uppfördes, se figur 5. 5
Figur 4. Ombyggnadsritning av bottenvåningen i plan och fasaden mot Kindstugatan. Här har det aktuella rummet markerats med rött. BNA 1883:683 Figur 5. Beskuren planritning av bottenvåningen. BNA 1934:281. 6
Undersökningar i samband med ombyggnaden 1969 Figur 6. Arbetslaget fotograferade utanför Kindstugatan 2. Dörröppningen hade ännu inte ersatts av en fönsteröppning. Foto: Inge Holm, 1969. Stadsmuseets arkiv, Fa 30339. Den senaste, större renoveringen av fastigheten skedde 1969 1972. Medeltida murverk dokumenterades då inom f d Cepheus 12 i gathuset vid Köpmangatan. Det finns inga uppgifter om murverket i huskroppen vid Kindstugatan, men om det berodde på att den bedömdes som ointressant eller om murverket var dolt av puts framgår inte (SSM:s arkiv). Vid renoveringen ersattes dörröppningen mot Kindstugatan av en fönsteröppning och mot gården sattes fönsteröppningen igen. Wc-utrymmet flyttades längre in i rummets nordöstra hörn, se fig. 7. En byggnadshistorisk inventering av Cepheus 25 utfördes 1989 där historiken redovisas och fastigheten beskrivs (Wannberg 1989). Året därpå fattades ett beslut om byggnadsminnesförklaring. 7
Figur 7. Planritning av bottenvåningen (ovan) och källarvåningen (nedan), efter Wannberg 1989. Det aktuella rummet samt källaren under rummet har markerats med rött. Gården har markerats med grönt. 8
Dokumentationen 2015 Det aktuella rummet har en oregelbunden form, väggen mot väster är 1,5 m längre än väggen mot öster. Även yttermuren mot Kindstugatan är oregelbunden och vinklar av i rummets östra del, se fig. 8. Det nordöstra hörnet inne i wc-rummet mättes inte upp (markerat med frågetecken och prick-streckad linje). Figur 8. Rummet i plan. Snittet har lagts ungefär i golvnivå vilket gör att fönsteröppningarnas läge endast har streckats in. 9
Under golv Vid dokumentationstillfället hade betonggolvet tagits bort förutom det parti i nordöst där wcrummet var beläget. Bjälklagsfyllningen hade avlägsnats i större delen av rummet, ner till ovansidan av källarens valvhjässa. Under wc-utrymmet kunde ett äldre golvlager och två fyllningar urskiljas i sektion. Närmast under cementgolvet låg en 0,2 m tjock, traditionell bjälklagsfyllning av tegelkross, kalkbruk, ben, näver och vass. Under fyllningen låg en planka från en äldre golvnivå och under denna ytterligare en fyllning av tegelkross, kalkbruk och ben, men utan näver och vass, se fig. 9 10. Figur 9. Foto mot norr av sektionen under wc-utrymmet. 1=betonggolv till wc-rum. 2=Fyllnadsmassor. 3=golvplanka. 4=äldre fyllnadsmassor. Foto: A. Bergman, SSMDIG022290. 10
Figur 10. Sektion mot nordväst och den klack där wc-rummets betongkonstruktion stod kvar. Plankan utgjorde tillsammans med en annan, vilkelrät lagd planka en inramning av en kullerstenslagd yta, se figur 11. Kullerstensytan var endast synlig i ett mindre parti väster om wc-rummet och där låg den avgränsande plankan på och i samma riktning som källarvalvets hjässa. Golvets ålder kunde inte avgöras, men det bör vara äldre än 1883 då en kakelugn stod i hörnet. Kullerstensläggningen skulle kunna utgöra underlag för den äldre, större eldstaden. Figur 11. Plankan (med en 0,2 m lång skalstock i gult och grått) avgränsar kullerstensläggningen. Foto: A. Bergman, SSMDIG022291. 11
I rummets östra del, intill dörröppningen till nästa butiksrum, fanns en packning av stora stenar vid vad som tolkades som rester av ett tegelvalv, se fig. 12 13. Teglen var ca 8 cm tjocka. Figur 12. Rummet sett mot nordöst. Valvet och dess riktning har markerats med en pil, bortom valvet syns en packning av stora stenar. Foto: A. Bergman, SSMDIG022292. Figur 13. Resterna av tegelvalvet sett mot norr. Valvet, som har markerats med röda pilar, har sträckt sig vidare norrut. Foto: A. Bergman, SSMDIG022293. 12
Idag finns det ingen källare i detta läge, se figur 14. Valvet bör vara äldre än tomtindelningen mellan fastigheterna f d Cepheus 12 och 13, eftersom det ligger i tomtgränsen. Det kan ha tagits ur bruk på 1660-talet, då huset på tomten Cepheus 13 nybyggdes (Wannberg 1989, s 4). I rummets västra del låg flera lösa, större stenblock, se figur 15. Möjligen kommer även dessa ursprungligen från samma stenpackning. Figur 14. Planritning av källarvåningen där valvresten och stenpackningen har lagts in. Detalj av figur 7. Figur 15. Rummet sett mot sydväst. Här låg flera stora stenar samlade efter saneringen. Foto: A. Bergman SSMDIG022294. 13
Väggarnas murverk Rummets norra mur mot det andra butiksrummet var dold bakom wc-utrymmet, men i de övriga tre väggarna hade putsen knackats bort i de nedre partierna. Väggen mot gården I den norra väggen syntes en valvbåge strax ovanför källarvalvets hjässa samt en äldre, delvis bevarad valvbåge något högre upp, se figur 15 16. Teglen var 7,5 8 cm tjocka i båda valven liksom i väggen. Inga spår av att fogarna varit strukna kunde ses, vilket talar för en datering till 1600-talets andra hälft eller senare. Det finns en källare under gården vilken skiljs från källaren under det här aktuella rummet av en valvbåge i tegel. Möjligen var det en del av denna som var synlig i väggen. Det övre valvet var endast delvis bevarat. Det skulle möjligen kunna markera platsen för en nu borttagen nedgång till källaren, eftersom det sitter en bit upp på väggen. Det är också möjligt att bjälklagsnivån har ändrats och att det lägre valvet då har ersatt det högre. På muren satt en hel del puts kvar och det var svårt att se fler detaljer. Det fönster som tidigare har funnits i väggen bör ha legat högre upp än den yta som var fri från puts. Figur 16. Muren mot gården i nor där två valv har markerats med pilar. Till höger syns den äldre golvnivån med planka och kullerstensläggning. Plankan vilar på källarvalvets hjässa. Foto: A. Bergman, SSMDIG022295. 14
Figur 17. I muren mot norr och gården anas bland annat två valvbågar. Väggen mot portgången Den västra väggen, som vetter mot portgången, har åtminstone under en period utgjort fastighetsgräns mellan Cepheus 12 och 14. Muren är tjockare närmast gården jämfört med vid gatan där de två husen tycks dela mur. Vilken fastighet som murpartiet närmast gatan har tillhört kunde inte avgöras, men gränsen i fasadputsen har lagts så att muren ligger inom f d Cepheus 12. Under nivån för cementgolvet kragar muren ut ca 0,2 m från vägglivet. Utkragningen är huvudsakligen uppförd av natursten men även tegel förekommer, särskilt i partiet närmast gården. Förband och tegelstorlek tyder på en datering till efter 1600-talets mitt. Utkragningen kan vara gjord så sent som på 1800-talet, eftersom den ligger högre upp än golvnivån med kullersten och plankor. 15
Figur 18. Muren mot portgången fotograferad från öster. Foto: A. Bergman, SSMDIG022296. Väggen mot Kindstugatan Rummets södra mur som vetter mot Kindstugatan har en buktig linje i nordöst där fasaden viker av. Böjen motsvarar skiljelinjen mellan f d Cepheus 12 och 13. I gatufasaden finns det idag två fönsteröppningar, se figur 19 20. Den östra öppningen har smygsidor som sträcker sig ner under cementgolvets nivå. Här låg en dörröppning fram till 1969. Den andra fönsteröppningen saknar spår av att ha utgjort en dörröppning. Möjligen är krokin från brandkontoret som visar en dörr här felaktig (fig. 3). Murverket var emellertid svårt att urskilja under putsen där stötfogar skulle kunna dölja sig. Mellan de två fönsteröppningarna syns en murad tegelkappa som hör till en källarglugg, se figur 19. Denna tycks ha stuckit upp ovanför den äldre golvnivån. 16
Figur 19. Mellan de två fönsteröppningarna mot Kindstugatan i söder har källargluggens valvkappa markerats med pilar. Foto: A. Bergman, SSMDIG022297. Figur 20. Del av väggen mot Kindstugatan och söder. 17
Källaren Källarrummet under huset är tillgängligt via källaren under gården. Denna nås i sin tur på stentrappa från gårdsflygeln. De två rummen är avdelade med en kraftig valvbåge i tegel som sannolikt har ersatt en äldre mellanvägg, se figur 21. Källarrummet under huset har ett tunnvalv av tegel, ca 8 cm tjocka. Väggarna tycks huvudsakligen vara av natursten. Naturstensmurarnas ålder kan inte avgöras men en medeltida datering kan inte uteslutas. Figur 21. Källaren under huset sett från källarrummet under gården. Foto: A. Bergman, SSMDIG022298. 18
Figur 22. Muren mot Kindstugatan. Gluggen mot gatan har markerats med en pil. Dess valvkappa var synlig i våningen ovanför. Foto: A. Bergman, SSMDIG022299. Slutsatser Det finns inget som tyder på att murarna i bottenvåningen och valvet till källarren under är äldre än 1600-talet. Naturstensmurarna i källaren kan däremot vara äldre. Ett stenhus omnämndes på platsen 1646, men det kan inte uteslutas att den nuvarande byggnaden är något yngre. Det finns inga utanpåliggande ankarslutar i fasaderna och inga spår av strukna fogar, vilket skulle kunna tyda på en datering till efter 1600-talets mitt. Större partier av murverket skulle emellertid behöva undersökas för att dra några definitiva slutsatser. En äldre golvnivå var bevarad i form av en kullerstenslagd yta inramad av plankor. Golvet kan vara samtida med den spis som avbildades här på krokin i brandförsäkringen, då det fanns en tvätt- och bagarstuga vid gatan. Golvet har tagits ur bruk senast 1883 då rummet var butik med en kakelugn i hörnet där kullerstenspackningen låg. Murat tegel som tolkades som en rest av ett tunnvalv dokumenterades i rummets östra del och kan visa på en äldre tomtstruktur. Valvet ligger i läget för tomtgränsen mellan f d Cepheus 12 och 13. Möjligen flyttades tomtgränsen då Cepheus 13 nybyggdes 1660. 19
Källor och litteratur Stockholms stads brandkontors arkiv (BrK) Besiktningslistor Krokier Verifikationer Stockholms stadsmuseums arkiv Wannberg, Elisabet. 1989. Cepheus 25. Själagårdsgatan 2. 20
Bilaga 1 Termer och dateringskriterier för murverk Förband De medeltida tegelförbanden utgörs av vendiskt förband och munkförband, där kopp och löp förekommer i samma skiftgång. Under 1500-talet började de så kallade renässansförbanden ersätta de medeltida förbanden, för att under 1600-talet helt dominera. Renässansförbanden blandar inte kopp och löp i samma skiftgång. Tegelstorlek Fram till och med 1500-talet var tegelstenarna mycket kraftiga, med en tjocklek på 8 9 cm. Under 1500-talet började så kallat holländskt tegel att förekomma i Stockholm: små gula eller röda tegel, ca 4 cm tjocka och endast ca 18 cm långa. Från 1600-talets andra hälft och senare var teglen vanligen endast ca 7,5 cm tjocka. Tegel kunde återanvändas, och dimensionerna i sig kan inte datera en mur. Bruket och fogarna Det medeltida bruket var ljust, finfördelat och fett, med en hög kalkhalt. Eftersom murarna sällan putsades brukar fogarna vara strukna. Under 1500-talet var bruket ofta mindre finfördelat och stora klumpar av kalkbruk kan förekomma. Under 1600-talet förekommer både ljusa och bruna bruk, vissa sandrika, andra med stora synliga kalkklumpar i. Strukna fogar förekommer fortfarande under 1600-talets förra hälft men blev mindre vanligt i slutet av seklet då de flesta murar putsades och fogarna därför inte syntes. Murverk från 1600 1800- talet kan vara svårt att skilja åt. Natursten Naturstensmurar är svåra att datera, även om brukets utseende kan ge en viss ledning. 21