3.3 Vattenanvändning 3.3.1 Vattenbruk Vattenbruk innebär odling i vatten av fisk eller kräftdjur, som hålls stationära med nät, kassar eller burar. Det stora antalet sjöar inom Vilhelmina kommun innebär goda möjligheter till vattenbruk. lla vatten lämpar sig inte för vattenbruk. Detta gäller speciellt mycket näringsrika och näringsfattiga sjöar. nledningen är dessa sjöars lägre kapacitet att bryta ner närsalter från överblivet foder och exkrementer. Vid lokalisering av vattenbruksanläggningar bör därför en ekologisk bedömning av vattnet göras. v närsalterna från odlingarna dominerar fosfor. För att undvika påverkan i sjön genom fosforgödsling från fiskodling har naturvårdsverket rekommenderat en sjöyta om 15-30 ha per ton producerad fisk och år i näringsfattiga sjöar och att kassodling av fisk inte bör ske i näringsrika sjöar. För att producera ett ton fisk åtgår vanligen 1,7 ton foder. Denna fodermängd innehåller ca 18,7 kg fosfor. Ett ton fisk innehåller ca 3,6 kg fosfor. Den resterande fosformängden ca 15 kg tillförs sjön. Innan man kan börja med fiske- och/eller kräftdjursodling måste man enligt fiskeriförordningen ansöka om tillstånd hos länets fiskenämnd. Vidare måste man hos länsstyrelsens naturvårdsenhet ansöka om tillstånd enligt Miljöbalken om man avser att hålla minst 20 ton fisk i odlingen. Det räcker med anmälan till miljö - och byggnadsnämnden enligt Miljöbalken om: - fiskodlingen avser att hålla mer än 1 ton men mindre än 20 ton - mer än 1 ton fisk avses att hållas för övervintring För tillfället finns två odlingar för produktion av konsumtionsfisk och två odlingar för produktion av sättfisk. Företrädesvis är det regnbågsforell som odlas, men även öring och röding förekommer. nläggningar för vattenbruk bör så långt som möjligt skyddas från åtgärder som kan försvåra verksamhetens bedrivande (M 3). Runt vattenbruksanläggningar bör exempelvis bebyggelse tillkomma restriktivt. En ökning av kvalitetsmedvetandet i konsumentledet skulle gagna den inhemskt odlade fisken i förhållande till importerad fisk. ntalet odlingar borde kunna öka i framtiden och i kombination med andra sysselsättningar ge fler arbetstillfällen. En högre förädlingsgrad och bättre marknadsföring skulle kunna öka marknaden. Komplicerade slaktningsförfaranden medför att fisken måste fraktas lång väg till godkända slakterier vilket är ett problem i dagsläget.
Kommunen anser att en utökning av antalet fiskodlingar bör kunna ske. Kommunen skall vara restriktiv med att tillåta bebyggelse eller annan exploatering i direkt anslutning till anläggningarna. 3.3.2 Vattenkraft De klimatologiska förutsättningarna med hög nederbörd och låg avdunstning gör att avrinningen blir stor. Detta kombinerat med stora fallhöjder i kommunen medför stora möjligheter till utvinning av energi. Två dominerande dalgångar med avbördningsområden bidrar till vattenföringen i Ångermanälven och Vojmån inom Vilhelmina. Ångermanälven inom kommunen har nyttjats i hög grad för vattenkraft. Kraftstationer finns i Stalon som producerar 524 GWh Malgomaj (ullerforsen) 34,2 GWh och Volgsjöfors 78,5 GWh. Viss outbyggd fallhöjd i älven. Vojmåns nedre del berörs av vattenkraft genom att Vojmsjön fungerar som magasin för Ångermanälven och ett mindre kraftverk i Gubbseleforsen 0,8 GWh. Potentiella utbyggnadsmöjligheter finns i Vojmån, Ångermanälven och i ett antal mindre vattendrag. I de mindre vattendragen kan kraftutnyttjande bli aktuellt som minikraftverk. Utbyggnadsplaner har tidigare redovisats för Vojmåns nedre delar, nedströms Vojmsjön. Regeringen beslutade efter Ds I 1985:5 att en fortsatt vattenkraftsutbyggnad skulle tillåtas i Vojmåns nedre del. Vilhelmina kommun har meddelat sitt ogillade över regeringens beslut. Det allmänna intresset att spara Sveriges outbyggda vattendrag utmynnade i ett lagförslag till riksdagen om att skydda vissa vattendrag. Enligt Miljöbalken (M Kap 4) skyddas följande vattendrag inom Vilhelmina kommun från kraftutbyggnad: Saxån, Ransarån uppströms Ransarn, Vojmån uppströms Vojmsjön samt Vapstälven. Förutom Vapstälven är alla dessa vattendragen biflöden till Ångermanälven. En ytterligare vattenkraftsutbyggnad skulle förutom negativa ekologiska effekter också minska underlaget för många näringsgrenar i kommunen. På så sätt skulle kommunens attraktionskraft för turism, fritid och rekreation minska. Det är Vilhelmina kommuns bestämda mening att ingen ytterligare vattenkraftsutbyggnad, med undantag för minikraftverk och effektivisering av befintliga kraftverk, ska få ske inom kommunen. Kommunen motsätter sig regeringens beslut att tillåta ytterligare en kraftstation i nedre Vojmån. Nedre Vojmån skall betraktas som ett riksintresse (se kap 6) där inga ytterligare vattenkraftsregleringar får förekomma.
Där kraftstationer kan effektiviseras genom nyttjande av ny teknik exempelvis nya turbiner, generatorer med högre verkningsgrad bör detta utföras. Effektiviseringar får dock inte medföra ytterligare regleringar av vattenflödet. eträffande anläggande av minikraftverk är kommunens ställningstagande att man bör pröva tillåtligheten från fall till fall. lla sådana projekt ska dock föregås av ingående natur -och miljökonsekvensutredningar. 3.3.3 Konsumtionsvatten Vattentillgången i Vilhelmina kommun är god, både beträffande yt- och grundvatten. Det stora flertalet invånare försörjs dock genom kommunala vattentäkter. Vilhelmina tätort tar ytvatten från den närliggande aksjön. yarna äsksele, äsksjö, Järvsjö, Dajkanvik, Dalasjö, Dikanäs, Kittelfjäll, Klimpfjäll, Latikberg, Laxbäcken, Lövliden, Malgovik, Marsliden, Meselefors, Nästansjö, Saxnäs, Skansholm, Storsele och Strömnäs försörjs genom anläggningar som tar grundvatten från borrade eller grävda brunnar. För de kommunala vattenanläggningarna har sk. verksamhetsområden bestämts. Grundvattentäkterna håller delvis ojämn kvalité. En del täkter erbjuder en bra vattenkvalité medan vissa grundvatten har bl.a. förhöjda järn och manganhalter. Flertalet av de ovanstående kommunala vattenanläggningarna tål ytterligare anslutning. Flera av de kommunala vattentäkterna ligger på privat mark där nyttjanderätten till täkterna har säkerställts genom servitut eller ledningsrätt Vattenförsörjningen i Vilhelmina tätort är ett problem. Vattentäkten aksjön ligger i anslutning till samhället och en del av sjöns tillrinningsområde ligger inom bebyggt område, skyddsområdet för vattentäkten begränsas därav. Råvattnet innehåller mindre mängder humus, vilket medför störningar under sommarperioden. För att klara baktrietillväxten har insatts ett UVfilter samt klordosering vilket tidvis medför lukt och smak. Polyaluminiumklorid används som flockningsmedel och den tidigare förhöjda aluminiumhalten har kunnat sänkas under gällande gränsvärden. Reservvattentäkt för Vilhelmina tätort utgörs av en borrad brunn vid Volgsjöstrand, Lövliden samt den så kallade Mejerikällan. Tillsammans ger reservvattentäkterna ändock inte tillräckligt med vatten om aksjötäkten slås ut. Provpumpningar har genomförts med gott resultat för att kontrollera grundvattenförekomsten vid Risån mellan äsksele och Dalasjö. Ny vattentäkt beräknas vara klar under år 2001-2002. Reservvattentäkter är genomgående ett problem i kommunen eftersom de till stor del saknas eller har för låg kapacitet. Skyddsområden för vattentäkter har bestämts i några fall, men flera bör tillkomma.
Inom fritidshusområden och på landsbygden är vattenförsörjningen löst med egna eller gemensamma vattentäkter. I vissa fall har rätten till vatten ordnats genom servitutsrätt eller bildandet av gemensamhetsanläggningar. Kommunala vattenanläggningar byggs och drivs för att tillskapa goda hygieniska förhållanden samt hushållning med vattnet. Inom verksamhetsområde för va- anläggningar bör samtliga ingående fastigheter anslutas vid nybyggnad eller ingrepp i befintligt va-system. Medverka till samverkan mellan fastighetsägare på landsbygden som tillsammans bildar gemensamhetsanläggningar. Sådan samverkan ger oftast den praktiskt bästa lösningen med god ekonomi. nordna reservvattentäkter för alla större tätorter för att trygga vattenförsörjningen när något inträffar som skadar den ordinarie vattentäkten. En plan för utbyggnad av reservvattentäkter ska upprättas. Uppdatera skyddsområden för kommunala vattentäkter, samt bevaka efterlevnaden av skyddsbestämmelserna. Vilhelmina kommun har som målsättning att senast år 2002 säkerställa vattenförsörjningen för tätorten genom att anordna ekonomiskt och miljömässigt hållbart alternativ till aksjön som råvattentäkt. 3.4 vlopp och avfallshantering 3.4.1 vlopp De flesta hushållen i kommunen är anslutna till kommunala avloppsanläggningar. För Vilhelmina tätort och Lövliden finns ett reningsverk med mekaniskt och kemiskt reningssteg med mycket hög reningsgrad. För Kittelfjäll, Klimpfjäll, Saxnäs och Skansholm finns mindre reningsverk med slamavskiljare och kemiskt fällningssteg. I Latikberg, äsksjö, Dalasjö, Dikanäs, Meselefors, Nästansjö, Storsele, Lövliden, Laxbäcken, Malgovik, Strömnäs, Järvsjöby och Skansholm finns också kommunala avloppsnät. Reningen sker med olika anläggningar men företrädesvis med slamavskiljare och biologiska dammar eller infiltration. I alla områden ovan har verksamhetsområde för kommunal vatten- och avloppsanläggning bestämts. Inom dessa verksamhetsområden har fastighetsägarna rätt att påfordra anslutning samtidigt som kommunen kan kräva att fastighetsägaren ansluter sig. Om fastighetsägaren inte önskar ansluta sig måste denne visa att en ur hälso- och miljöskyddssynpunkt likvärdig anläggning redan finns eller kan ordnas.
Enskilda fastigheter som inte är anslutna till det kommunala va -nätet har egna anläggningar, vanligen genom en mindre avloppsreningsanläggning med slamavskiljare och markbädd/infiltrationsanläggning. En riktig sådan medger i de flesta fall tillräcklig rening. På en del platser är enskilda anläggningar bara möjliga med sluten tank. Slammet mellanlagras i slamlaguner och slutdeponeras på Granbergsdeponin. Tankar och slamavskiljare töms av kommunen mot avgift. Fortfarande finns det fastigheter som saknar eller har avloppsreningsanläggning av mycket enkel typ. Dessa fastigheter kan lokalt orsaka miljöproblem med dålig lukt och övergödning. För att få genomföra fastighetsbildning och erhålla bygglov krävs att va-frågan för fastigheten kan lösas. I företrädesvis fritidsområden regleras va -frågan i detaljplan. Finns risk för förorening kan förbud mot vattentoalett med infiltration föreskrivas. Olje- eller fettavskiljare finns företrädesvis i företag som i sin verksamhet hanterar olja och fett. Tillsynen till dessa anläggningar måste förbättras så att inte olja kommer ut i avloppssystem och reningsverk. Det är kommunens målsättning att ny bebyggelse som lokaliseras inom verksamhetsområde för kommunal avloppsanläggning skall anslutas till denna. På landsbygden bör enskild anläggning med slamavskiljare och markbädd/infiltrationsanläggning utföras där detta är lämpligt ur miljösynpunkt nvändandet av slamtank bör i möjligaste mån undvikas beroende på de höga kostnader tömningar åsamkar anläggningsägaren. Kommunen skall informera ägare till enskilda avloppsanläggningar som är av undermålig typ hur dessa kan ersättas eller förbättras successivt. samt öka det allmänna miljömedvetandet. Förbättra dokumentationen samt öka tillsynen av företag med olje- eller fettavskiljare.
3.4.2 vfall Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori som innehavaren gör sig av med, eller är skyldig att göra sig av med. Hushållsavfall är avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Där den kommunala renhållningsskyldigheten gäller hanteras hushållsavfallet på två sätt. ntingen lämnas soporna i gemensamma containers, av fastighetsägarna eller så lämnas soporna i enskilda säckar, som hämtas av entreprenör. Containrar finns utplacerade över hela kommunen och används främst i glesbygd och i större hyreshusområden. Även inom tätorten dominerar containers. Tömning av containrar och sopkärl sker normalt en gång per vecka under sommaren. Två gånger per år har hushållen möjlighet att lämna grovsopor för borttransport genom kommunens försorg. Delar av hushållsavfallet komposteras. Det komposterbara avfallet uppgår till nära hälften av hushållsavfallet. För att stimulera hushållens vilja till kompostering har renhållningsavgiften reducerats med 40 % fr o m år 2000. v kommunens totala antal abonnenter, ca 5000 st, var det endast 7 % som komposterade 1999. vfall från industrin avlämnas direkt vid deponin eller via egna containrar. Deponier, finns på tre platser Dikanäs, Saxnäs och Granberget. Deponierna i Dikanäs och Saxnäs tar bara emot grovsopor medan Granberget är den huvuddeponi som tar emot i stort allt övrigt avfall. Planeringshorisonten sträcker sig till och med år 2005. Genom en utvidgning kan Granberget därefter tjäna som deponi långt in på 2000-talet. Vissa typer av avfall betraktas som farligt. Det gäller exempelvis giftrester, oljor och tungmetaller, sk farligt avfall. Kommunen är enligt 4 renhållningsförordningen M kap 15. skyldig att ombesörja mottagning och bortforsling av farligt avfall från hushållen. Vilhelmina kommun har inte möjlighet att omhänderta farligt avfall, utan detta tas om hand av olika entreprenörer. Farligt avfall från hushållen tas om hand gratis av kommunen medan industrin får betala omhändertagandet själv. atterier insamlas genom kommunens försorg i affärer och utplacerade batteriholkar. lla typer av batterier skall kunna tas om hand av kommunen, dock inte de som är tyngre än 3 kg. Producentansvar enl Miljöbalken 15 kap. gäller f. n. för förpackningar av glas papper, plast, metall, däck och bilar. Detta innebär att producenter av dessa förpackningar ska ansvara för att de, när det blivit avfall, samlas in och återanvänds eller återvinns. Elektronikskrot är nästa materialslag som troligen kommer att omfattas av producentansvar Vilhelmina kommun skickar elektronikskrot till för särskild behandling sedan 1998. Containrar för respektive materialslag finns uppställda i kommunen på 4 platser på tätorten och i Latikberg, Dikanäs, Klimpfjäll, Saxnäs och Malgovik. bonnenterna får själva transportera sitt källsorterade avfall till containrarna, därifrån sker borttransport av Förpackningsinsamlingens entreprenörer.
Insamlingsresultat källsorterat avfall, Vilhelmina kommun 1997 1998 1999 Glas 58 ton 61 ton 36 ton Papper 232 ton 371 ton 342 ton Plast 22 ton 29 ton Metall 690 kg 6 ton 6 ton Deponiskatt infördes 2000-01-01. Detta medför att kommunen betalar 250 kr/ton avfall som deponeras. 1999 deponerades totalt ca 4000 ton. Kommunens målsättning är att kunna fortsätta med den för hanteringen rationella metoden med containerhämtning av avfall. Det är kommunens strävan att så stor del som möjligt av avfallet kan återvinnas eller komposteras i stället för att bara deponeras. Halvera andelen osorterat avfall fram till år 2002 som transporteras till deponi genom alternativa lösningar. Fortsätta utplacering av miljöbodar (bod avsedd för farligt avfall) på strategiska ställen i kommunen. 3.5 Gruvor och täkter 3.5.1 Mineraler, gruvdrift Inom kommunen finns ett flertal mindre områden med brytvärda mineraler. Inmutningar av fyndigheter finns inom hela kommunen. De rikaste fyndigheterna ligger dock inom det svårtillgängliga fjällområdet. Där finns även ett flertal utmål beviljade. ehovet av industrimineral och prydnadssten ökar och Sverige importerar för närvarande den övervägande delen av sitt behov. Inom kommunen pågår ett sten- och mineralprojekt som syftar till att undersöka möjligheterna till att utvinna industrimineral och prydnadssten. Påverka ägarna till malm och stenfyndigheter att genomföra fortsatt prospektering, för att hitta nya fyndigheter eller omvärdera äldre samt att ytterligare strävan görs för att undersöka möjligheterna att utvinna industrimineral och prydnadssten. Inom ramen för tillväxtsavtalet verka för utbildningsinsatser inom sten/ mineralbranschen. Vid varje gruvprojekt som blir aktuellt vill kommunen ha möjlighet att göra avvägning mellan sysselsättningsaspekter och miljöintressen, enligt sk. försiktighetsprincipen.