Bland etniska minoriteter och rododendron i Yunnans berg 2 Rododendronentusiasten Bengt Carlsson berättar om intrycken, utmaningarna och framförallt glädjen i mötet med rododendronklädda bergssluttningar i Kina 2010. Bengt Carlsson text och foto I juni 2010 genomförde en grupp botaniskt intresserade skandinaver (tre danskar, två norrmän och undertecknad) en expedition i bergsmassiven i västra Yunnan mot gränsen till Tibet. Färden gick genom bergkedjorna över Biluoxueshan som sammanbinder Mekongoch Salweenfloderna. Det blev en spännande trekkingtur som började i floddalarna och som gick upp till de högre belägna bergspassen. Inte sällan innebar det vandring ar på smala bergsstigar och bestigning av snökladda bergstoppar på över 4 000 m höjd. Väl däruppe väntade hela berg klädda av och rododendronarter olika surjordsväxter. Områdena bjöd på fantastiska vyer och en växtrikedom som saknar motstycke!! Delvis okända områden Avsikten med expeditionen var att utforska den rika flora av växter som förekommer i en nämnda bergsområdena i Yunnan. Man uppskattar att det finns sammanlagt 15 000 olika botaniska arter i Yunnan som helhet. Man räknar med att det finns ca 200 olika rododendronarter, 90 primulasorter och en mängd olika Corydalis (nunneört). För att göra saken ännu svårare (och intressantare) valde vi att vandra till fots genom områden som bara delvis var utforskade. Den kände planthuntern Joseph Rock kartlade visserligen en del av områdena under sina närmare trettio år i provinsen, men vår rutinerade danske expeditionsledare Bent Ernebjerg hade gjort noggranna efterforskningar i förväg och kommit fram till att det fortfarande fanns vita fläckar på den botaniska kartan väl värda att utforska. Därför kunde vi förlägga vår expedition till nya och för västerländska botanister delvis okända bergsområden? Detta är bl.a. detta som expeditionen kom att handla om. Det är naturligtvis omöjligt (inte minst av utrymmesskäl) att berätta om alla äventyr som man är med om under en 18 dagars lång expedition i bergen, därför har jag valt ut highlights dvs människor vi mött, landskapsbilder och växter som jag särskilt kommer ihåg och som satt bestående spår i minnet. Själv var jag nybörjare men de danskar och norrmän som deltog i expeditionen var mer rutinerade trekkers med ett antal botaniska expeditioner bakom sig. Alla visste inledningsvis att vi hade en strapatsfylld sträcka framför oss men vi kunde inte riktigt föreställa oss vilka utmaningar som väntade uppe bland bergen.
Kort om Yunnans minoritetsfolk Den västra delen av Yunnan är känd och välbesökt av både utländska och kinesiska turister. En klar favorit i denna del av Kina är naturligtvis staden Lijang (på listan över världsarv) med sina tätt placerade trähus i klassikt kinesiskt stil utsmyckade med uppåtböjda utstickande flöjlar för att avvärja angrepp av drakar. Varje folkslag har sin speciella utsmyckning på de utskjutande takändarna. På detta sätt kan man identifiera vilken minoritet som bor där. I de område vi besökte bodde bl.a. minoritetsfolken Naxi, och Lisu, vilket märktes på kvinnornas kulörta folkdräkter och vackra huvudbonader. Varje minoritet (26 olika) talar sitt eget språk/ dialekt. För vår del innebar det att vår kinesiska guide fick vända sig till de sherpas (bärare) som kunde tolka mellan huvudspråket mandarin och de lokala språken. Det var ur Lisu-folket som vi rekryterade våra första sherpas (17 män och 3 kvinnor) med uppgiften att bära den tyngre delen av utrustning genom bergsmassiven. Bild 2: Lisukvinnor säljer träkol på marknaden i Deqin saks- och kötträtter över öppna stockeldar (rå ved!!). Våra middagar avslutades alltid med en examinationsrunda där vi i ljuset av våra pannlampor undersökte och identifierade dagens skörd av rododendron och andra växter. Här ställdes våra kunskaper på hårda prov. Att identifiera rododendronarter invivo är en större utmaning än att göra det i en svensk trädgård, särskilt om man (vilket vi gjorde) ofta stötte på naturhybrider med flera arter inkorsade i var- Jordmånen i Yunnan Jordskiktet i denna del av Yunnan är av varierande karaktär. I de fuktiga dalgångarna finns ett väl tilltaget humuslager medan markskitet i bergen mest består av grus, sandig lera och rester av eroderade klippblock. Eftersom de flesta områden är rika på växter förväntar man sig att stöta på mullrik jord och god förna, men icke. Markskitet är ytterst magert särskilt på hög höjd men innehåller å andra sidan många nyttiga näringsämnen och mineraler. Det är för mig en gåta hur rododendron både kan överleva och trivas utan den nödvändiga torven? Vår teori är att det året om råder god tillgång på både fukt och smältvatten och att bristen på humus kompenseras av god tillgång på olika mineraler. Vandring i dagsetapper Expeditionen tog inalles 18 dagar och vi tillryggalade sammanlagt ca 100 km från start till mål och såg ett 60-tal rododendronarter och naturhybrider och en mängd surjordsväxter och vackra träd som exempelvis kopparbjörken Betula albosinensis och Abies delavayi. Merparten av det material vi sökte växte på mellan 1 500 4 600 m höjd. För att ta oss fram gick vi till fots och använde oss av mulor på lägre höjd och sherpas för att kunna passerade över de snöklädda bergspassen på över 4 000 meters höjd. På hög höjd kunde inte de tungt lastade mulorna ta sig fram utan skulle ha sjunkit igenom den porösa snön. Efter varje dagsetapp bland bergen slog vi upp våra tält i någon av floddalarna. I baslägret wokade våra kinesiska kockar olika delikata grön- andra, kanske under flera generationer! Varje planthunter råkar ut för detta när man letar efter rena arter i naturen. Oftast ser man art art i övergången mellan olika växtområden. Ett klassiskt exempel på detta var bergsområden med primärhybrider mellan R. roxieanum och R. proteoides och vise versa. Här hittade vi intermediära primärhybrider i olika valörer. Över Mekongfloden Den första sträckan var inte farbar ens med jeepar (vägarna var ibland bortspolad av smältvatten, jordskred och kraftverksdammar) Vi 1. Guidi Lake med Rhododendron campylocarpum aff. 2. Katolsk kyrka i Tibet. 3. Rhododendron decorum 3
4. Arisaema 5. Artikelförfattaren med den storbladiga Rhododendron rotschildii. 6. Kvinna ur Lisufolket med Rhododendron agapetum. fick därför gå första dagsetappen till fots för att nå vår första anhalt före solnedgången, bergsbyn Laowo. Det var en varm och solig dag och vi färdades i det torra landskapet längs dalens nordsida. I takt med stigningen uppåt blev klimatet svalare och vandringen angenämare. På ca 2 000 meters höjd stötte vi på den första arten. R. decorum, en av de vanligast förekommande rododendronarterna i denna del av Yunnan. När vi besökte området i början på juni stod R. decorum i full blom. R. decorum visade sig vara en ytterst variabel art som gärna korsar sig med andra arter. Vi noterade också att blomfärgen var mycket varierande; vit, vit-grön eller med vit-rosa toning. R. decorum kom sedan att följa oss från låg höjd upp till 3 500 meter. I samma område såg vi exemplar av både R. arboreum ssp. delavayi och R. rupicola ssp. rupicola. Två arter som trivdes i det relativt milda klimatet. R. arboreum är en storväxt trädbildande art med blommor i en djupt mättad röd färg och moderplanta till många av de tidiga röda hybriderna. R. rupicola däremot en lågväxt lepidot rododendron i en vacker rödlila färg med utsvängda ståndare och en liten fläck i svalget. I bergsbyn Laowo Den lilla bergsbyn Laowo ligger på en klipphylla på 2 500 meters höjd. Här bor minoritetsfolket Lisu i enkla trähus. Byborna livnär sig på att odla grönsaker och andra grödor på de branta bergsluttningarna (ibland 45 graders lutning). Ett oerhört slitsamt göra, där det mesta måste skötas med enkla handredskap. Mulor göre sig icke besvär eftersom åkertegarnas sluttar alltför brant och ger inget ger det rätta fästet för de annars så viga och stryktåliga mulorna. I denna sista utpost Laowo rekryterade vi 20 bärare, både män och kvinnor som längre fram skulle ta vid när mulorna inte längre klarade väglaget och snön i bergen. Bild Laowo sista bergsbyn På kvällen fick vi tillfälle att bekanta oss med byborna. En ung kvinna visade oss en vacker rododendronblomma som hon senare satte i en vas i sitt hem. Vi tittade närmare på denna vackra rödblommande art och kom fram till att det måste röra sig om R. agapetum. 4 Genom dalgången mot Paidi Pass Vi gav oss iväg från byn tidigt på morgonen och förberedde oss på ett långt dagspass längs nordsidan av dalgången och gick de smala stigarna som sicksackade sig uppåt mot bergstopparna. På vägen upp passerade vi små rutmönstriga åkerplättar som bokstavligen klamrade sig fast på bergssidorna och vandrade igenom skogsområden med blandade bestånd av rododendron och andra surjordsväxter. I ett skuggigt och
7. Meconopsis pseudointegrifolia 8. Rhododendron roxieanum dark pink form(jrh) 9. Rhododendron fictolacteum 10. Rhododendron stewartianum fuktigt område med blandad vegetation fann vi en jordorkidé Calanthe tricarinata i full blom. Blomman var tvåfärgad i gult och mättad rött. Exemplaret växte i en fuktig sluttning bland multnade växtdelar, inte alls så stenigt underlag som vi senare skulle stöta på högre altituder. Bild Calanthe tricarinata Längs vägen fann vi flera storbladiga magnifika rododendronarter som R. sinogrande, R. egdeworthy och senare R. arizelum. Ytterligare en bit upp växte stora bestånd av R. dichroathum med sina exotiska orangeröda blommor. Till vår stora förvåning hade bladen svarta (!) indumenterade undersidor, vilket gav upphov till livliga diskussioner i gruppen. Bild dichroathum Vad var detta? Hade vi hittat en ny och okänd art? Frågorna hopade sig. Det visade sig senare vara ett svampangrepp (!) som gav den svarta bladundersidan. Stor besvikelse i gruppen, när vi tillslut insåg detta! Guadidi Lake På eftermiddagen nådde vi fram till och slog upp vårt läger invid Guadidi Lake. Vi fick nu tillfälle att i lugn och ro genomsöka mer intressant växtmaterial och hittade både den gul- blommande diskreta R. campylocarpum: Arten ingår campylocarpum-sektionen. Vi tror dock att just dessa bestånd var naturhybrider mellan campylocarpum och R. stewartianum. Exemplaren var lite för mörkgula för att komma från en ren campylocarpum. Kanske en ny art. Vem vet? Dagen därpå hade det ihållande regnet upphört och vi kunde utforska terrängen utan att bli genomblöta. Regn var annars ett återkommande problem under expeditionen. Kombinationen av ymnig svettande och idogt regnande gjorde kläder och utrustning genomsura. Denna dag visade sig vädret från den soliga sidan. Vi hade dessutom turen att hamna i ett mycket artrikt område. Merparten av alla rododendron mellan sjöarna växte i näst intill ogenomträngliga bestånd som man fick pressa sig igenom med full kraft för att ta sig fram. Här upptäckte en av expeditionens medlemmar norrmannen Jan Rune turligt R. roxieanum som växte på en utskjutande klippa omgiven av bambusnår. Dessa exemplar hade en för arten avvikande mörkt rosaröd blomma. Den diskussion som följde illustrerar hur svårt det kan vara att artbestämma en rododendron invivo dvs. ute i naturen. Den aktuella plan- 5
11. Rhododendron mekongense 12. Rhododendron sanguineum haemaleum 13. Fält med primulor 14. Rhododendron forresti repens tan var ca 1,5 meter med grova stammar och grenar, vilket indikerar hög ålder. Men rödgivaren den art som hade korsat sig med den normalt sett vitblommiga R. roxieanum såg vi inte till Kanske var denna ovanliga mörkrosa form en reminiscens en udda överlevare som behållit sin rosa färg när alla andra R. roxieanum i tidernas gryning bestämde sig för att gå över i vit blomning. Alternativt har den rödgivande arten dött ut i området? Vi var nu nära Lake Guadidi och blev tidigt varnade av våra bärare: tala tyst så att ni inte väcker anden i sjön. Vi lydde deras uppmaning för vem vill stöta ihop med en ond ande mitt i ödemarken? Och vilket försäkringsbolag skulle vara villigt att ta på sig den kostnaden? För att inte tala om den höga självrisken! I området vid sjöarna såg vi ofta knotiga, rangliga, förvridna buskar som klamrade sig fast vid ett bräckligt underlag i kamp om lebensraum med mängder av andra växter en sorts survival of the fittest. I våra trädgårdar lever rododendron ett bekvämt tillbakalutat liv som solitärer med gott om utrymme och gynnsamma förhållanden utan konkurrens, vilket ger välväxta förgrenade buskar utan knotigheter. Mot nya höjder Färden gick längs smala snöklädda stigar uppför bergsidorna och vi passerade över det mäktiga Paidi Pass 4 200 m. För att nå upp till toppen måste vi gå på skrå och sparka in gropar i snön för att få fotfäste. Den branta stigningen tog tid och innebar en prövning av kondition, kurage och ork. I den tunna luften var det viktigt att gå i takt, ta ett djupt andetag och vara noga med var man satte ner fötterna: Våra shock sticks gjorde att vi fick bättre fäste utmed branterna. Vi väntade nu spänt på att hitta fler rododendron närmare toppen och fick snart lön för mödan när vi för första gången stötte på R. roxieanum en av många praktfulla arter i taliense-gruppen. Vi var nu uppe på 4 200 m, där de härdiga arterna trivs och kom mitt i snösmältningstiden precis när de små lepidota rododendronarterna och primulorna började leta sig upp genom snötäcket. Både kända och för oss okända arter växte på klippavsatserna. På väg ner såg vi hela bestånd av både den rödblommande R. sanguineum ssp. sanguineum och den utsökta svartröda R. sanguineum ssp. haemaleum, men också den för mig nya bekantskapen R. mekongense med sin läckert gul-rödtonade blomma. Oftast växte de i täta snår som kunde omfatta flera hundra kvadratmeter. Här kan man verkligen tala om att naturens slösar med all sin prakt. 6 Cika Pass och över Beima Shan Vi har nu vandrat ca 10 dagar och bröt upp från
lägret på 3 100 m för att sätta kurs mot Cika Pass på sydsidan av bergsmassivet BeiMa Shan eller Big Snow Mountain som det populärt kalllas. Detta bergsmassiv är ståtligt och svårt att forcera, vilket Mao Tse Tung och röda armen fick erfara under den långa marschen i Yunnan på 30-talet. Det berättas att röda armen förlorade flera hundra man på vägen mot toppen. Bestigningen blev dramatisk men vi lyckades till slut nå toppen och stod nu plötsligt på bergssluttningar klädda av rododendron. På dessa snöklädda höjder växte heltäckande mattor av rododendron som R. roxieanum, R. taliense, R. phaeochrusum och på ännu högre höjder ca 4 500 m växte den oändligt vackra lilla indumeterade dvärgarten R. proteoides. i och mellan snöfläckarna (vi är nu i junis mitt och R. proteoides har ännu inte slagit ut). Vi fann också tusentals blommande, lågväxta, vindpinade låga lepidota arter, vars ättlingar 70 år senare kan dyka upp på trädgårdssällskapens marknader exempelvis under namnet R. calostratum Rocks Form presenterad av en hängiven trädgårdsamatör. På trädgårdsamatörernas marknad i Borås kunde jag till min stora glädje köpa just en R. calostrotum Rocks Form av Conny Assarsson. Kanske en ättling till en av de R. calostrotum som jag stötte på i Yunnans berg på 4 000 m höjd. Den finns nu någonstans under snötäcket i min trädgård i norra Bohuslän! Tack Conny för den fina plantan! Vi hade nu nått 4 400 m och stod på en av BeiMa Shans toppar. En känsla av eufori spreds bland deltagarna. Äntligen hade vi nått resans höjdpunkt!!! Vi kunde se tillbaka och konstatera att vi hade klarat de branta snökladda passen på över 4 000 m utan att någon hade kommit till skada. Gott kamratskap är ovärderligt i pressade situationer på hög höjd. 16 strapatsrika dagar i bergen hade tagit på våra krafter och vi kunde nu börja nedräkningen. Visst är det skönt med naturscenerier, oändliga vidder, brusande bäckar och tusentals rododendron som slår emot en i full blomprakt men efter många nätter med regn rinnande igenom tältduken och genomsura kläder kändes det underbart med rena lakan och en varm dusch. Om jag längtar tillbaka? Ja, Yunnan har ju fortfarande vita fläckar på den botaniska kartan, men nästa gång kommer jag att välja snällare berg och mer tid för att kunna i sakta mak strosa runt bland alla vackra växter. 15. Rhododendron proteoides på 4 400m höjd, Cika Pass. www Besök gärna Bengt Carlssons hemsida: www.rhododendron.nu 7