1(5) Finansdepartementet Magnus Lundberg 103 33 Stockholm +46725776761 Sverige magnus.lundberg@tco.se Remissvar Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (SOU 2016:8) Fjärde penningtvättsdirektivet samordning ny penningtvättslag m.m. Refnr: Fi2016/00300/B TCO har tagit del av betänkandet Ytterligare åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (SOU 2016:8). TCO ger kommentarer och synpunkter på de förslag som är av intresse för TCO. Yttrandet följer utredningens disposition. 11.4 Verksamhetsutövarens riskbaserade rutiner 11.4.3 Utredningen Av utredningen framgår att i verksamhetsutövarens riskbaserade rutiner ska det ingå bakgrundskontroller av personal i syfte att säkerställa en hög standard bland de anställda. Enligt utredningen är det i viss mån upp till tillsynsmyndigheterna att, inom ramen för sin föreskriftsrätt, sätta en lämplig nivå på hur omfattande sådana bakgrundskontroller av anställda bör vara. I utredningen förtydligas också att vilka undersökningar en arbetsgivare får göra av arbetstagare även styrs av bl.a. arbetsrättsliga regler och kollektivavtal. TCO:s utgångspunkt är att man som arbetssökande befinner sig i en mycket utsatt situation, och att ställas inför en begäran att t.ex. visa upp ett utdrag ur belastningsregistret innebär en kränkning av den personliga integriteten, oavsett om personen förekommer i registret eller inte. TCO anser att vid en avvägning mellan motstående intressen bör den personliga integriteten väga tungt, men för en begränsad typ av arbeten kan det dock finnas ett berättigat intresse för arbetsgivare att få kännedom om vissa brottsliga gärningar, som då får väga tyngre än den personliga integriteten. TCO 114 94 Stockholm Org nr: 802003-5252 Besöksadress Linnégatan 14 Stockholm Leveransadress: Linnégatan 12 114 47 Stockholm Tel: 08 782 91 00 www.tco.se info@tco.se TCO ref nr: Ange nummer
2(5) Utan att ta ställning till huruvida penningtvättsfrågan är ett sådant samhällsintresse som väger tyngre än den personliga integriteten vill TCO påpeka att det är önskvärt att regeringen antar riktlinjer för hur en intresseavvägning vid en föreskriftsreglering bör göras och vilka kontroller som ska få tillmätas betydelse och som alltså kan ställas mot intresset att värna den arbetssökandes personliga integritet. 11.5.1 Utbildning av anställda TCO tillstyrker utredningens förslag att kravet på utbildning behandlas i en separat bestämmelse och att den ges en framskjuten placering i penningtvättslagen. 11.5.2 Skydd av anställda och andra företrädare för verksamhetsutövaren TCO tillstyrker utredningens förslag att utvidga penningtvättslagen till att omfatta en skyldighet för arbetsgivare att ha rutiner och vidta åtgärder för att skydda även andra företrädare för verksamhetsutövaren än anställda från hot och repressalier. Vad gäller den del av utredningens förslag som avser skydd från ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder vill TCO anföra följande. TCO tillstyrker förslaget om skydd för s.k. visselblåsare, som innebär att en anställd som internt hos verksamhetsutövaren informerar om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism eller rapporterar om detta till Polismyndigheten (Finanspolisen) inte får utsättas för ogynnsamma eller diskriminerande åtgärder i sin anställning. TCO anser dock att en anställd ska kunna lämna uppgifter även till andra myndigheter och tillsynsorgan utan att riskera att drabbas av repressalier. Den anställde ska inte behöva riskera att falla utanför det skyddsområde lagen ger enbart på den grunden att uppgifterna (av okunskap eller av vana) felaktigt lämnats till t.ex. Finansinspektionen. Enligt utredningen bör skydd ges så länge den anställde haft anledning att räkna med att uppgiften borde ha lämnats. Det innebär t.ex. att förbudet ska gälla om det framstår som rimligt att information lämnas t.ex. till den efterlevnadsansvariga (centralt funktionsansvariga) eller ledningen. I prop. 2015/16:128 Ett särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden föreslås formuleringen Det är tillräckligt att arbetstagaren genom larmet framför konkreta misstankar om sådana allvarliga missförhållanden, vilket inte torde vara detsamma som haft anledning att räkna med. TCO anser att olika uttryck i snarlika regleringar riskerar att skapa begreppsförvirring och potentiella
3(5) tolkningsproblem och att samma formuleringar, oavsett var skyddet regleras för arbetstagare som slår larm, bör eftersträvas. TCO vill dock i sammanhanget påpeka att det är viktigare att högsta möjliga skyddsnivå för arbetstagare som slår larm uppnås än att samstämmighet råder mellan texterna i de olika förslagen. Om lagstiftaren gör bedömningen att den valda formuleringen kommer att omfatta fler situationer än formuleringen i prop. 2015/16:128 (och därmed skydda fler arbetstagare som slår larm) så tillstyrker TCO förslaget till formulering. Utredningen anför vidare att bestämmelsen, i enlighet med vad direktivet föreskriver, bör avse anställningsåtgärder och att sådana endast kan avse anställda. TCO delar utredningens uppfattning att vem som ska anses vara anställd är en arbetsrättslig fråga, men anser att även personer utanför det traditionella anställningsförhållandet (till exempel konsulter och praktikanter) bör skyddas från ogynnsamma eller diskriminerande åtgärder. Det kan finnas situationer där även andra än arbetstagare, t.ex. inhyrda arbetstagare och uppdragstagare, iakttar missförhållanden i den verksamhet där de är verksamma. Det kan även i sådana fall finnas ett allmänintresse av att uppgifterna kommer fram och åtgärdas. Vikten av att missförhållanden, som på sikt kan hota ett företags överlevnad och, beroende på bransch, också utgöra ett hot mot samhällsekonomin, blir uppmärksammade bör överväga eventuella tillämpningsproblem. En lösning skulle kunna vara den som valts i diskrimineringslagen (2008:567). I regeringens proposition 2007/08:95 Ett starkare skydd mot diskriminering framgår att diskrimineringsförbudet för dessa kategorier gäller i den utsträckning som kundföretaget disponerar över de faktiska och rättsliga förhållandena. Enligt regeringen får det normalt anses att den som leder och fördelar arbetet på en arbetsplats har ett bestämmande inflytande över frågor såsom anlitande och mottagande av arbetskraften, arbetsledningen och när det gäller skyddet mot trakasserier och sexuella trakasserier. I den typen av frågor bör alltså diskrimineringsförbudet gälla gentemot kundföretaget. I frågor såsom löne- och andra anställningsvillkor eller utbildning får den anställde rikta sin talan mot sin egentlige arbetsgivare, dvs. bemanningsföretaget eller den som annars är part i anställningsavtalet. TCO vill i samband med detta peka på vikten av att personer ur dessa kategorier är skyddade av lagen och att de har möjlighet att driva talan baserat på lagen mot såväl inhyrande som uthyrande företag. TCO föreslår därför att en liknande lösning införs i en ny lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
4(5) TCO anser att det förhållandet att inhyrda arbetstagare inte skyddas i förhållande till den inhyrande kunden ger vissa verksamheter ett särskilt incitament att anlita inhyrd arbetskraft i stället för att anställa personal. Även detta är en viktig anledning till att jämställa anställda med personer utanför det traditionella anställningsförhållandet. Villkoren för de anställda i uthyrande företag är ofta sämre än för anställda hos kundföretagen, vilket innebär att risk och osäkerhet avseende inkomst och anställning flyttas över från företagen till den enskilde individen. De anställda i bemanningsbranschen har ofta en utsatt position, både ekonomiskt och arbetsmiljömässigt. Att genom lagstiftning ge arbetsgivare incitament att spä på denna otrygghet ytterligare är inte acceptabelt. TCO anser därför att åtminstone den utvidgning av arbetstagarbegreppet som föreslås i prop. 2015/16:128 Ett särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden ska överföras även till förslaget till ny penningtvättslag. Vidare anser TCO att även begreppet anställningsåtgärder är oklart. För att undvika begreppsförvirring och gränsdragningsproblem avseende repressaliefrågan föreslår TCO att samma språkbruk och omfattning bör gälla i förslaget till ny penningtvättslag som föreslås i prop. 2015/16:128 Ett särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden. 13.6 Tystnadsplikt Genom en särskild bestämmelse i 7 kap. 1 i nu gällande penningtvättslag kan den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot meddelandeförbudet i 3 kap. 4 dömas till böter. Som utredaren påpekar har bestämmelsen aldrig tillämpats i den meningen att den skulle ha lett till strafföreläggande eller dom. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas om bestämmelsen om tystnadsplikt behövs, och TCO kan inte instämma i utredarens slutsats att en straffrättslig sanktion är nödvändig och att fängelse bör ingå i straffskalan genom en hänvisning till bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 brottsbalken. TCO vill också framhålla vikten av att ett straffansvar faller på rätt person. Det måste vara tydligt att en anställd som följt företagets rutiner, instruktioner eller praxis inte ska straffas, även om denne brutit mot tystnadsplikten. TCO anser att bristande rutiner, instruktioner, företagskultur, praxis, utbildning, översyn eller kontroll ska medföra att ansvaret åläggs arbetsgivaren.
5(5) 16.4 Centralt funktionsansvarig person TCO delar utredarens uppfattning att det i begreppet ledningsnivå också ligger att den som utses till centralt funktionsansvarig måste ha ett visst oberoende gentemot bolagets ledning samt relativ frihet att planera och prioritera sitt eget och i förekommande fall sina underställa medarbetares arbete. TCO ifrågasätter dock slutsatsen att den föreslagna regleringen i 2 kap. 7 andra stycket är tillräckligt omfattande för att garantera att en centralt funktionsansvarig som också är anställd i företaget ges ett tillräckligt oberoende för utförande av de uppgifter som tillkommer den centralt funktionsansvarige. Av direktivets definition, som utredningen hänvisar till, framgår att den centralt funktionsansvarige ska ha tillräckliga befogenheter att fatta beslut som påverkar (företagets) riskexponering. Detta innebär att de arbetsuppgifter som tillkommer den centralt funktionsansvarige sträcker sig bortom området som regleras i 2 kap. 7 andra stycket, som endast handlar om intern rapportering eller rapportering till Polismyndigheten. 16.7.6 Krav på att verksamhetsutövare ska inrätta särskilda system för anmälningar TCO tillstyrker förslaget, men ifrågasätter utredarens slutsats att rapportörer bör uppmuntras att uppge sitt namn trots att direktivet ställer krav på att rapportering ska kunna ske anonymt. Det måste vara tydligt att rapportering kan ske anonymt, och rapportören ska inte behöva utsättas för en övertalningskampanj i syfte att uppge sitt namn eller bli avanonymiserad mot sin vilja. TCO anser att det i 8 kap. 5 i den föreslagna penningtvättslagen samt i motsvarande bestämmelser i korresponderande lagstiftning tydligt ska framgå att rapportering ska kunna ske anonymt. 16.7.7 Skydd för anmälarens identitet TCO tillstyrker förslaget. Eva Nordmark Ordförande Magnus Lundberg Jurist