Styrande dokument beslutat av GD skogsfastigheter
skogsfastigheter (1) Styrande dokument förvaltning av skogsfastigheter innehåller: Policy Skogsbrukspolicy
Skogsbrukspolicy Policy 3(1) Skogsbrukspolicy Statens fastighetsverks skogsskötsel skall utformas utifrån följande utgångspunkter: att bruka statens skogar långsiktigt samtidigt som livsutrymmet för inom området naturligt förekommande växter och djur bevaras ägarens förväntningar och krav på ekonomisk avkastning beakta rennäringens intressen bidra till virkesförsörjning lokalt beakta andra intressen och bruka marken på ett för det allmänna ändamålsenligt sätt skogen skall anläggas och skötas så att framtida brukare ges valfrihet avseende virkesuttag och brukningsformer att följa FSC:s principer och nationella kriterier för ett kvalitetsmärkt skogsbruk. Statens fastighetsverk (SFV) har regeringens och riksdagens uppdrag att förvalta statens markinnehav och bedriva virkesproduktion. Statens förväntningar på skogsbruket finns uttryckta i skogsvårdslagens första paragraf. Enligt denna är skogen en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen. 1. Avkastning Vår uppgift är att bruka skogen för att producera virke och samtidigt bibehålla en god miljö. Genom rätt val av metoder kan vi på sikt förbättra våra skogar och öka deras avkastning. Vårt uppdrag är att ge ägaren en rimlig avkastning på sitt kapital, samtidigt som hänsyn tas till andra anspråk på skogsmarken. Som uppdragsgivare och virkesleverantör bör vi ha kontinuitet i verksamheten. Kravet på jämnhet skall inte hindra anpassning till konjunktursvängningar. För att bidra till virkesförsörjningen lokalt, säljs vårt timmer huvudsakligen i inlandet.. Naturvård Vi skall anpassa våra åtgärder så att vi vid bedrivande av skogsbruk är aktsamma om skogarnas naturvärden och bibehåller den mångfald av arter och ekosystem som naturligt förekommer inom landskapet. Vi skall bevara urskogar och bibehålla urskogsartade miljöer och i mer brukade områden även sträva till att återskapa sådana miljöer. I områden som endast i viss utsträckning berörts av tidigare avverkningar skall skötselmetoderna anpassas så att naturvärden bevaras. Vid alla åtgärder skall vi se till att den vardagliga naturvården fungerar. Med naturvård avser vi främst hänsyn till natur och miljö för dess egen skull. Vi ställer oss välvilligt till avsättande av mark för naturvårdsändamål mot ekonomisk ersättning.
Skogsbrukspolicy Policy 4(1) 3. Kulturmiljövård Vi skall bedriva skogsbruk så att spåren av våra förfäder inte skadas. Vi skall aktivt vårda vårt kulturarv till glädje för kommande generationer. Förutom lämningarna bör även deras miljö bevaras. På kulturegendomar bör ingrepp i gårdsmiljöer vara så skonsamma som möjligt med inriktning att bevara den ursprungliga miljön. 4. Rennäringen I norra Sverige bedrivs SFV:s skogsbruk till övervägande del inom rennäringens året-runt marker. Vår ambition är att, där det biologiskt och i produktionshänseende är möjligt, välja metoder som är anpassade till rennäringens behov. Genom långsiktig planering av åtgärder över större områden vill vi hitta lösningar som beaktar både skogsbrukets och rennäringens intressen. 5. Mångbruk I skogen sammanfaller många intressen, det kan vara friluftsliv, jakt,fiske, svamp- och bärplockning eller turism. Alla skall få plats i skogen. Vi skall ta hänsyn till att människor nyttjar våra marker, särskilt nära tätorter och i ofta frekventerade vildmarksområden. På våra kulturegendomar och i områden som ofta besöks av människor beaktas även skogens estetiska värden. 6. Valfrihet i framtiden Träfibern är en naturlig förnyelsebar råvara som vi bedömer kommer att efterfrågas i framtiden. Våra skogar skall skötas så att de producerar en väl sammansatt blandning av huvudsakligen barrvirke, användbar för fiberprodukter och sågade trävaror. Vi skall utnyttja våra möjligheter att producera högkvalitativt virke. Genom att alltid ha skog i reserv kan vi bedriva ett långsiktigt flexibelt skogsbruk som kan anpassas till marknadens och samhällets krav nu och i framtiden.
5(1) Statens fastighetsverks skogar Statens fastighetsverk (SFV) förvaltar den mark som vid bolagiseringen av AssiDomän behölls i statens ägo. Huvudparten av innehavet ligger i Norrlands inland. Totalt förvaltar SFV ca 400 000 ha produktiv skogsmark exklusive reservat. Det sammanhängande markinnehavet sträcker sig längs fjällkedjan från Härjedalen till norra Norrbotten, en sträcka på drygt 150 mil. Ungefär 1/3 av den produktiva skogsmarken ligger inom fjällnära skog och omfattas således av speciella regler, både avseende skogsskötsel och hänsyn till andra intressen inom området. Huvuddelen av SFV:s skogsinnehav ligger inom den extremt kyliga temperaturzonen. Stora avgångar vid föryngring samt blygsamma tillskott genom naturlig föryngring innebär höga föryngringskostnader. Det kyliga klimatläget ger även en ganska blygsam produktion i etablerade bestånd. SFV:s marker ligger belägna så att transportavstånden för virket är långa. Dessa faktorer sammantagna motiverar ett justerat avkastningskrav på SFV:s skogsbruk. I södra och mellersta Sverige förvaltar SFV statens kulturegendomar, huvudsakligen kungsgårdar, men även en del donationer. arna utgår från Fastighetsverkets skogsbrukspolicy. Fastighetsverkets skogsbruk bedrivs utifrån skogsskötselanvisningar samt de instruktioner och rutiner i enlighet med FSC som styr Fastighetsverkets skogsbruk. 1. Planering och uppföljning SFV skall bedriva ett långsiktigt skogsbruk, vilket innebär att skogens produktionsförmåga i framtiden skall ligga minst på dagens nivå. Skogsmarken beskrivs och klassas i behandlingsenheter. Lämplig avverkningsnivå beräknas från indelningen, där virkesförråd och tillväxt bestämts. Indelningsegistret ligger till grund för planering, genomförande och uppföljning av skogsskötseln. För ett bra planeringsunderlag krävs att indelningsregistret ajourhålls regelbundet. Inom fjällnära områden där konkurrerande markanvändarintressen kan förväntas, är vår strävan att göra en långsiktig planering av området innan skogliga åtgärder vidtas. I den plan som görs för området bör andra intressen redovisas. Syftet är att nå mångbruksmålet och för en längre tidsperiod lösa förväntade konflikter. Vår strävan är att åtminstone på sikt få en uppföljning av skogsvårdsresultat och naturvårdshänsyn som görs av en oberoende instans. Uppföljningen, det ekologiska bokslutet, skall således ej ligga på uppdragstagaren.
6(1). Avverkningsplanering Ett av de avgörande besluten i skogsskötseln sker i samband med slutavverkning och val av återväxtåtgärder. Val av avverkningsmetod och utformning av avverkningsbestånd påverkar i hög grad möjligheterna att utföra framgångsrika återväxtåtgärder och att ta god naturvårdshänsyn. Planering av återväxtåtgärder och naturvårdshänsyn måste därför göras i samband med avverkningsplaneringen..1 Val av avverkningsbestånd Huvudprincipen vid val av slutavverkningsbestånd är att bestånd som dåligt utnyttjar markens produktionsförmåga skall avverkas först, på så sätt främjas långsiktig produktion. Åtgärds- och beståndsval sker normalt ur indelningsregistret. Urvalet är starkt beroende av kvaliteten i registret. Vid osäkerhet om datakvalitet skall beståndet besökas i fält.. Val av föryngringsmetod Växtplatsens klimat har stor betydelse för val av föryngringsmetod. Valet av föryngringsmetod skall ske i samband med planering för avverkning. Formen för avverkning bör anpassas till vald föryngringsmetod..3 Val av trädslag och skogsodlingsmaterial Val av trädslag sker utifrån ståndortens enskilda egenskaper. Valet står i allmänhet mellan tall och gran och görs så att största möjliga produktionsutnyttjande erhålls. På ståndorter där tall och gran bedöms ge likvärdigt produktionsutnyttjande bör ett barrblandbestånd anläggas. Främmande trädslag kan utnyttjas om de innebär uppenbara produktionsfördelar eller säkrare odling. Användning av främmande trädslag skall ske inom ramen för gällande bestämmelser..4 Naturvårdshänsyn På de flesta ståndorter bör en viss andel löv, 10-0% ingå i beståndet. Lövinslaget får i normalfallet baseras på självsådda plantor och regleras genom röjning och gallring. Lövträd kan vara ett lämpligt trädslagsval på tidigare åker eller betesmark eller då det är önskvärt av naturvårds- eller kulturmiljövårdsskäl. Vid användning av främmande trädslag bör speciellt beaktas att mångfaldsmålet inte äventyras.
7(1) 3. Avverkning SFV:s skogsskötsel skall kännetecknas av långsiktighet, produktionsnivån i framtiden skall ligga på minst nuvarande nivå, förutsatt att innehavet inte förändras. Lämplig avverkningsnivå beräknas utgående från uppgifter om skogstillstånd som finns registrerade i indelningsregistret. Våra intäkter kommer huvudsakligen att komma från slutavverkning. Gallringsandelen kommer troligen att öka i takt med att kulturbestånden når gallringsbar ålder. Avverkningsformen skall anpassas till vald föryngringsmetod. Modifierad avverkning kan också vara aktuell av hänsyn till rennäring, naturvård, friluftsliv eller kulturmiljövård. Olika former av modifierad avverkning som plockhuggning, blädning, fjällskogshuggning eller gallring av äldre skog kan vara aktuella. 3.1 Slutavverkning Den vanligaste avvecklingsmetoden kommer att vara slutavverkning för plantering, vilket innebär att huvuddelen av träden avverkas. Innan avverkning utförs skall trakten vara detaljplanerad både avseende återväxtåtgärder och naturvårdshänsyn. 3.1.1 Naturvård De som utför avverkningen skall ha sådan utbildning att de kan ta den hänsyn som finns beskriven i detaljplaneringen. 3. Hyggesrensning Hyggesrensning kan utföras antingen som förrensning innan avverkning eller i samband med avverkning. I kyliga eller extremt kyliga klimatlägen bör hyggesrensning utföras selektivt eller helt undvikas. 3..1 Naturvårdshänsyn En förutsättning för god naturvård vid efterföljande åtgärder är att naturvärden beaktas vid förrensning. Avvikande partier som myrholmar, ras- och bergbranter, surdråg, småimpediment etc. som inte kommer att avverkas skall inte förrensas.
8(1) 4. Markbehandling Markberedning innebär ett mer eller mindre radikalt ingrepp i naturen. Åtgärden bör därför inte göras kraftigare än vad som är nödvändigt för att åstadkomma en bra föryngring. En alltför kraftig markberedning innebär risk för näringsläckage under hyggesfasen och produktionsminskning på sikt. Markberedning bör regelmässigt användas både för skogsodling och naturlig föryngring där det är biologiskt lämpligt och tekniskt och ekonomiskt möjligt. Ju lägre temperatursumma och ju högre humiditet, desto viktigare är markberedningen för att höja temperaturen och förbättra dräneringen. Ju finare textur, fuktigare mark och tjockare humuslager, desto kraftigare markberedning. Torra och näringsfattiga lavhävdade marker med tunt humuslager bör markberedas försiktigt eller inte alls. På dessa marker skall utökad hänsyn tas till rennäringens intressen. 4.1 Naturvårdshänsyn De miljöer som undantagits vid avverkning skall inte beröras av markberedning eller körning. Vid markberedning intill vattendrag bör särskild aktsamhet iakttas, så att betingelserna för fisk eller bottenfauna inte påverkas negativt. 5. Föryngring Avgörande för virkesproduktion och naturvård är de beslut som görs i samband med slutavverkning och val av föryngringsmetod. Vår målsättning är att åstadkomma ett högt utnyttjande av den enskilda ståndortens produktionsförmåga samtidigt som natur- och kulturmiljövård, liksom andra intressen, beaktas. 5.1 Plantering Plantering är på de flesta marktyper den säkraste och snabbaste beskogningsmetoden. Plantering skall vara vår huvudmetod vid anläggning av ny skog, utom i de fall där naturlig föryngring bör väljas av ekonomiska, klimat- eller miljöskäl. De plantor som används bör vara av gott genetiskt ursprung och lämpliga för odlingslokalen. Ståndortens produktionsförutsättningar skall vara avgörande för val av trädslag, planteringstidpunkt och antal plantor per ha. 5.1.1 Naturvårdshänsyn Vid plantering intill bebyggelse kan plantering av löv vara motiverat. Områden som tidigare undantagits av naturvårds- eller kulturmiljövårdsskäl planteras ej.
9(1) 5. Sådd Sådd kan ge ett stort plantantal för kvalitetsproduktion, men metoden är känslig för väderlek och årsmån och används endast i undantagsfall. 5.3 Naturlig föryngring Naturlig föryngring kan erhållas under fröträd eller skärmträd samt genom beståndsföryngring. Förutsättningarna att lyckas med naturlig föryngring minskar snabbt med ökande nordlig breddgrad och framför allt stigande höjd över havet. Möjligheterna till naturlig föryngring begränsas i fjällregionen av den blygsamma produktionen av grobart frö. Naturlig föryngring av tall bör utnyttjas restriktivt, främst på sådana marker som inte kan planteras till rimliga kostnader eller där plantering biologiskt inte ger ett godtagbart resultat. Gran tål friställning dåligt både vad gäller ljus och stormfasthet. Därför bör naturlig föryngring av gran används endast undantagsvis, främst på bättre boniteter. Naturlig föryngring kan också väljas av hänsyn till rennäringen eller av naturvårds- eller miljöskäl, förutsatt att metoden är biologiskt acceptabel. 5.3.1 Naturvård En skärm kan även vara en fördel ur naturvårdssynpunkt, i de fall en beskuggning av marken är önskvärd. Vid avveckling av fröträd bör enstaka äldre träd kvarlämnas som miljöträd att ingå i det nya beståndet. 5.4 Alternativa föryngringsmetoder Med alternativa föryngringsmetoder avses alternativ till föryngring genom kalhuggning och plantering eller naturlig föryngring genom fröträdsställning. Användning av alternativa metoder innebär att större hänsyn tas till skogens naturliga dynamik och föryngringssätt. Normalt medför dock alternativa metoder en längre föryngringsperiod med krav på konsekvent handlande och långsiktig planering. Metoderna är arbetsintensiva och kräver påpasslighet. SFV:s huvudsakliga föryngringsmetod skall vara föryngring genom plantering. Alternativa föryngringsmetoder kan vara motiverade antingen av föryngringsproblem eller speciella hänsyn till andra intressen. Skogsbruk i enlighet med vår FSC-certifiering kräver under vissa förutsättningar att alternativa metoder i form av selektiv avverkning tillämpas. 5.4.1 Naturvårdshänsyn Huvuddelen av vårt lands barrskogsareal är i naturtillståndet präglad av återkommande skogsbränder. Dessa marker föryngras utifrån naturvårdsaspekt lämpligen med kalhuggning där god naturhänsyn tas. Detta är SFV:s huvudsakliga föryngringsmetod. Andra skogstyper har en annan skogshistoria präglad av intern beståndsdynamik vilket innebär att träd dör succesivt och lämnar plats för unga träd och nyetablering utan att
10(1) marken någonsin kalläggs. Frånvaro av brand gör att skuggfördragande träd som gran gynnas. Exempel på brandrefugiala områden är sumpskogar, fuktdråg, öar och myrholmar. I det fjällnära området innebär hög humiditet att andelen brandrefugier är större än i andra nordliga barrskogar. Inom brandrefugier är alternativa föryngringsmetoder att föredra ur naturvårdssynpunkt. Andra exempel på skogsmark med avvikande beståndshistorik är ädellövbestånd med lång trädkontinuitet som tidigare utgjort trädbevuxna ängs- och hagmarker. 5.5 Återväxtvård Slutavverkade bestånd bör snarast möjligt vara ersatta av slutna ungskogar. För att minimera dyra hjälpåtgärder skall noggranna återväxtåtgärder göras. Om hjälpåtgärder behövs bör dessa utföras så snabbt som möjligt. För att nå ett högt produktionsutnyttjande till lägsta möjliga kostnad bör omfattning och tidpunkt för återväxtkontroller och hjälpåtgärder vara anpassade och ingå i det normala beståndsvårdsprogrammet. Återväxtkontrollerna syftar dels till att kontrollera att rätt utgångsplantantal finns, dels att tillräckligt många plantor överlever de första åren. Då föryngringen anses säkerställd görs även en föryngringskontroll för att bedömma skötselinriktning och röjningsbehov. 6. Beståndsvård Syftet med beståndsvårdande åtgärder är att förstärka och förbättra de resultat som erhållits i föryngringsfasen, för att ge ett högt ekonomiskt utbyte under beståndets utveckling. Åtgärderna bör förutom att stimulera tillväxt- och kvalitetsutveckling syfta till att minimera risken för skador i beståndet. Andelen lövträd anpassas till den enskilda ståndorten, men enskilda och grupper av lövträd bör alltid sparas att ingå i framtida bestånd. 6.1 Röjning Röjning skall utföras i alla ungskogar med påtagligt röjningsbehov. Röjning är förutom återbeskogning den åtgärd som har den största betydelsen för det framtida beståndet. Röjning syftar till att skapa virkesrika och kvalitativt bra skogar med god tillväxt, med till ståndorten anpassade stamantal av lämpliga trädslag. Förutsättningen för detta är att röjning sker vid rätt tid. På sikt bör resultatuppföljning av röjning ingå i det ekologiska bokslutet. 6.1.1 Naturvårdshänsyn Våra möjligheter till god naturvård i det framtida beståndet grundläggs vid röjning. Röjning i kantzoner och bryn samt biotoper som avsatts för fri utveckling skall undvikas. Vid röjning bör alltid ett visst lövinslag sparas.
11(1) 6. Gallring Bestånd med för stor grundyta eller för högt stamantal skall gallras om de inte är för gamla. Gallring är en beståndsvårdande åtgärd som syftar till att reglera trädslagssammansättningen, samla produktionen på ett färre antal stammar, samt gynna träd som kan ge god kvalitet. Samtidigt förhindras självgallring, risken för toppbrott minskar och skadade träd tillvaratas. Gallring innebär tidig skörd av en del av beståndets virkesproduktion. Vår gallringspolitik uttrycks genom skogsvårdsorganisationens gallringsmallar. Normalt skall gallringsmallarnas begränsningslinjer hållas för att inte riskera produktionsförluster respektive självgallring. Vår grundprincip vid gallring är fri gallring med låggallringsprofil. 6..1 Naturvårdshänsyn Gallring i värdefulla miljöer som bör lämnas för fri utveckling skall undvikas. I vissa miljöer krävs dock genomhuggning för att gynna exempelvis ljuskrävande arter. Grupper av lövträd och grova lövträd bör sparas. 7. Gödsling Gödsling kan undantagsvis ske i äldre välskötta bestånd av god kvalitet i mellersta och norra Sverige. Kvävegödsling är fortfarande den dominerande gödslingsåtgärden, men i takt med ökade kunskaper kommer vitaliseringsgödsling och markrestaurerande gödsling troligtvis att öka i omfattning. Avgörande för val av gödslingsbestånd är förmågan att förränta den investering som gödslingen innebär. 7.1 Naturvård Gödsling får ej göras i eller i närheten av känsliga biotoper. Gödsling av vattendrag och skyddszoner mot dessa måste undvikas. Gödsling bör ej heller ske mot bebyggelse eller andra markslag. 8. Dikning Dikning kan antingen avse skyddsdikning, som är en åtgärd för att på produktiv skogsmark hindra att grundvattnet stiger efter avverkning, eller markavvattning som görs för att avvattna mark och förhindra tillväxtbegränsande syrebrist.
1(1) 8.1 Skyddsdikning Vid skyddsdikning ersätts tillfälligt det avverkade beståndets dräneringsförmåga för att underlätta anläggning av ny skog, utan att varaktigt öka markens produktionsförmåga. På fuktig mark som under föryngringsfasen riskerar att bli blöt kan skyddsdikning vara nödvändig. Genom anpassning av skötsel- och avverkningsåtgärder skall behovet av skyddsdikning begränsas. 8. Markavvattning Dikning i syfte att höja markens produktionsförmåga skall ej göras på tidigare odikade marker. På tidigare dikade marker kan markavvattning ske om marken håller på att försumpas förutsatt att investeringen är lönsam. Diken på torvmarker av lavtyp, lavrik typ, fattig-ristyp, kråkbär-ljungtyp och starr-fräkentyp underhålls inte. (Vegetationstyper enligt Skogsstyrelsens indelning.) Innan beslut om dikning av tidigare dikade marker måste effekterna på flora, fauna och vattensystem övervägas. Om effekterna på naturvärden förväntas bli betydande avstår SFV från dikning. För att uppnå avsedd produktionsnivå kan rensning av befintliga dikessystem ske när det är ekonomiskt motiverat. 9. Rennäring SFV:s innehav i Norrlands inland ligger till absolut övervägande del inom renskötselns åretrunt-marker. Inom området skall berörd sameby beredas tillfälle till samråd innan föryngringsavverkning eller avverkning för byggande av skogsbilväg påbörjas. Samrådet skall omfatta avverkningen med efterföljande skogsvårdsåtgärder. Vår målsättning är att få till stånd en långsiktig planering av åtgärder, en landskapsplanering ur skogsbruks-rennäringsaspekt. Genom en sådan långsiktig planering av åtgärder bör möjligheterna för skogsbruk och rennäring att utnyttja samma marker förbättras. Möjligheterna att undvika koncentration av hyggen och att planera vägnätets och avverkningarnas utformning så att rennäringens intressen beaktas ökar. 10. Fjällnära skogar Verksamheten i fjällnära skog regleras genom särskilda regler i skogsvårdslagen. SFV kommer att indela den fjällnära skogen avseende grad av tidigare kulturpåverkan. Detta kommer att ligga till grund för avgörande om vilken grad av brukande olika områden tål, utan att ekosystemets innehåll och funktion kraftigt förändras. Inom större områden där konflikt mellan olika intressen kan uppstå är vår strävan att utföra en övergripande planering och konfliktanalys innan åtgärder vidtas.