Förtal och förolämpning. - Den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB - Gränsdragningen mot JK:s kompetensområde - Vissa konkurrensfrågor

Förtal och förolämpning - Den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB - Gränsdragningen mot JK:s kompetensområde - Vissa konkurrensfrågor RättsPM 2012:1 Utvecklingscentrum Stockholm Januari 2012

Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 1 Inledning... 5 2 Den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB... 6 2.1 Förarbetena till bestämmelsen... 6 2.2 Förändringar sedan brottsbalkens tillkomst... 7 2.3 Nuvarande lagtext... 8 2.3.1 Inledning... 8 2.3.2 Målsägandens ålder och angivelse... 8 2.3.3 Av särskilda skäl påkallat ur allmän synpunkt... 9 3 Rekommendationer kring åtalsprövningsregeln... 10 3.1 Handläggning av anmälningar... 10 3.2 Förtal och grovt förtal... 11 3.3 Vanliga frågeställningar vid allmänt åtal för förtal... 14 3.4 Förolämpning... 16 4 Gränsdragningen mot JK:s kompetensområde... 18 4.1 JK:s exklusiva behörighet... 18 4.2 Tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott... 18 4.3 Gränsdragningen mellan allmän åklagare och JK... 19 4.4 Rekommendationer... 20 5 Konkurrensfrågor... 21 5.1 Inledning... 21 5.2 Rekommendationer... 21 BILAGA Tillämpningen av den särskilda åtalsprövningsregeln... 23 Inledning... 23 Åtal för förtal och grovt förtal... 24 Åtal för förolämpning... 25 Iakttagelser från överprövningsverksamheten... 28

3 Sammanfattning Handläggning av anmälningar om förtal och förolämpning När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för åtalsprövning bör det först göras en bedömning om det finns anledning att anta att brott har förövats. Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste därefter en bedömning göras om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Om det bedöms att åtal av särskilda skäl inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning inte inledas eller läggas ned. Åtal för förtal och grovt förtal bör anses av särskilda skäl vara påkallat från allmän synpunkt i följande fall Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade Omfattande spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade Omfattande spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning Omfattande spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som riskerar den utpekades hela sociala existens Om förfarandet bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal Åtal för förolämpning bör anses av särskilda skäl vara påkallat från allmän synpunkt i följande fall Allmänt åtal för förolämpning bör övervägas vid systematiska förolämpningar under viss tid eller vid mycket allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag

4 Om åtal för förtal eller grovt förtal anses påkallat bör följande frågor behandlas 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? 2. Är brottet fullbordat? 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? 4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? 5. Var uppgiften sann eller fanns det skälig grund för den? 6. Har gärningsmannen haft uppsåt? Om det råder tveksamhet huruvida anmälan avser tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott bör följande åtgärder vidtas Åklagaren bör gå igenom JK:s promemoria om kompetensfördelningen. Om tveksamheten återstår efter genomgång av promemorian ska JK alltid kontaktas. Under normal arbetstid på vardagar kan JK nås via Regeringskansliets växel (08-405 10 00) och på helger och kvällstid kan JK nås på ett särskilt journummer (se s. 8 i promemorian). Jourverksamheten omfattar emellertid inte nattetid mellan 23.00-07.00. Anmälningar eller misstankar bör alltid vidarebefordras till Justitiekanslern utan dröjsmål, dvs. omgående, beroende på den korta preskriptionstiden. När det gäller konkurrensfrågor bör åklagaren vara särskilt vaksam på följande frågeställningar Vid genomgång av anmälningar om förtal, grovt förtal och förolämpning bör man ta ställning till om det anmälda förfarandet även kan anses innefatta andra brott. Om det anmälda förfarandet innefattar brott med ett annat skyddsintresse bör åtal för såväl ärekränkningsbrott som det andra brottet övervägas. Om skyddsintresset är detsamma, t.ex. vad avser förtal och ofredande, föreligger sällan skäl för att åtala för båda brotten.

5 1 Inledning Utvecklingscentrum Stockholm har under 2010 påbörjat ett kartläggningsarbete kring fokusområdet Trygghet på Internet. I samband med detta arbete och genom överprövningsverksamheten har det konstaterats att det föreligger ett behov av att ge rekommendationer kring såväl tillämpningen av den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 brottsbalken (BrB) som handläggningen av misstankar om brott mot personuppgiftslagen (1998:204). Mot denna bakgrund har det under 2011 initierats ett projekt som avser ovanstående frågor och projektet har utmynnat i två rättspromemorior; denna rättspromemoria samt en rättspromemoria om handläggningen av misstankar om brott mot personuppgiftslagen (PUL). 1 Syftet med promemoriorna är att ge rekommendationer till åklagare för att de på ett enhetligt, effektivt och rättssäkert sätt ska kunna hantera dessa frågor. Inom ramen för arbetet med fokusområdet Trygghet på Internet har en tillsyn genomförts. 2 Delar av resultatet återfinns i en bilaga till respektive rättspromemoria. Vidare har ett erfarenhetsseminarium hållits i oktober 2011 med ca 20 åklagare från allmänna kammare i hela landet. Därutöver har samråd skett med företrädare för Justitiekanslern (JK) och Datainspektionen. I 5 kap. 5 BrB finns en s.k. särskild åtalsprövningsregel och där framgår inledningsvis att brotten förtal, grovt förtal och förolämpning inte får åtalas av annan än målsägande. Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om målsäganden anger brottet till åtal får emellertid åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. För att åtal för förolämpning ska kunna väckas krävs vidare i princip att någon av tre särskilda förutsättningar är uppfyllda. Denna rättspromemoria syftar till att ge vägledning till åklagare när ett åtal för ärekränkningsbrott av särskilda skäl ska anses vara påkallat från allmän synpunkt. Brotten förtal, grovt förtal och förolämpning kan äga rum på olika sätt och i olika medier. Om brotten äger rum i tryckta skrifter eller i andra medier som åtnjuter ett grundlagsskydd är JK ensam åklagare. För att klargöra gränsdragningen mellan JK:s behörighet och allmän åklagares behörighet har JK upprättat en promemoria om kompetensfördelningen. Denna rättspromemoria syftar även till att ge ytterligare rekommendationer kring kompetensfördelningen mellan JK och allmän åklagare. Slutligen innehåller rättspromemorian något om konkurrensfrågor. Det kan konstateras att en del förfaranden, t.ex. omfattande verbala trakasserier av en annan person, utpekande av någon brottslig eller grova rasistiska eller homofobiska uttalanden, inte bara skulle kunna klassificeras som ärekränkningsbrott utan även andra brott, t.ex. brott mot PUL, ofredande, falsk tillvitelse eller hets mot folkgrupp. 1 RättsPM angående Brott mot personuppgiftslagen. 2 Tillsynsrapport från 2011 (ÅM-A 2011/0674).

6 2 Den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 BrB 2.1 Förarbetena till bestämmelsen I strafflagen var ärekränkningsbrott förutom vissa specifika situationer där det fanns ett krav på angivelse s.k. målsägandebrott, vilket innebar att endast målsäganden kunde väcka enskilt åtal. 3 Straffrättskommittén föreslog att ärekränkningsbrotten skulle föras in under den allmänna åtalsplikten med den inskränkningen att åtal endast fick ske om det var påkallat ur allmän synpunkt. Kommittén framhöll att i de flesta fall torde det inte vara påkallat ur allmän synpunkt att väcka åtal för ärekränkningsbrott och att åklagarna utan vidare kan avvisa flertalet av de angivelser som kan förväntas. Straffrättskommittén menade dock att det fanns fall då en persons hela sociala existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov av officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge. 4 Flertalet av remissinstanserna var starkt kritiska mot straffrättskommitténs förslag och menade att det skulle öppna upp för alltför många allmänna åtal för ärekränkningsbrott. Riksåklagarämbetet konstaterade bl.a. att det ofta inte är möjligt att utan förundersökning avgöra huruvida åtal kan anses påkallat ur allmän synpunkt och föreslog därför att förolämpningsbrottet konstruerades såsom målsägandebrott och att det för övriga fall stadgades att allmänt åtal endast fick väckas om åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. Riksåklagarämbetet anförde att ett genomförande av förslaget skulle medföra att åklagarna blev överlupna med anmälningar om ärekränkningsbrott där det hävdas att åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Även flera andra remissinstanser förordade att förolämpning även fortsättningsvis skulle vara ett målsägandebrott. 5 Departementschefen konstaterade inledningsvis att han med viss tvekan kommit till uppfattningen att den allmänna åtalsrätten när det gäller ärekränkningsbrotten borde vidgas, men att kommitténs förslag gick alltför långt. Den mest ändamålsenliga lösningen, enligt departementschefen, var att förtalsoch förolämpningsbrotten alltjämt i princip fick vara målsägandebrott. Beträffande förolämpningsbrottet borde grundsatsen gälla undantagslöst, 6 men när det gällde förtalsbrottet kunde det däremot vara befogat att allmän åklagare ingrep i särskilt kvalificerade fall. Departementschefen anslöt sig till förslaget från riksåklagarämbetet och menade att allmänt åtal fick ske om det av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt samt att en förutsättning också borde vara att målsäganden angivit brottet till åtal. Med denna restriktiva utformning av lagtexten, menade departementschefen, att åklagarna fick anses ha stöd för att utan mera ingående undersökning avvisa obefogade anmälningar. Det påpekades vidare att om innehavare av allmän befattning 3 16 kap. 12 strafflagen. 4 Se redogörelse för kommitténs förslag i prop. 1962:10, s. C 184 f. 5 Se redogörelse för remissinstanserna i prop. 1962:10, s. C186 ff. 6 Dock ett undantag för ärekränkning mot ämbets- eller tjänstemän enligt 17 kap. i departementsförslaget.

7 utsattes för förtal, som avsåg hans åtgärder i befattningen, torde det ofta föreligga särskilda skäl för att väcka allmänt åtal. 7 2.2 Förändringar sedan brottsbalkens tillkomst Den nuvarande lagtexten är i princip densamma som vid brottsbalkens tillkomst. Under åren har en del redaktionella ändringar gjorts och det har även skett vissa utvidgningar av den allmänna åtalsrätten när det gäller förolämpningsbrottet. 1975 upphävdes brottet missfirmelse av tjänsteman ; ett brott som låg under allmänt åtal, och med anledning härav infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning. Riksåklagaren ansåg i remissyttrandet att den föreslagna åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 var alltför restriktiv och menade att orden av särskilda skäl borde utgå. 8 Denna uppfattning delades dock inte av departementschefen som ansåg att det endast skulle vara möjligt för allmän åklagare att, efter angivelse av målsäganden, beivra gärningen när det av särskilda skäl var påkallat ur allmän synpunkt. 9 Några konkreta exempel på sådana fall gavs dock inte i propositionen. 1982 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. 10 I samband med införandet underströk departementschefen att en återhållsam tillämpning av åtalsregeln var åsyftad och allmänt åtal ska väckas endast i mer svårartade fall av sådana förolämpningar som anspelar på ras eller liknande kännetecken. Som exempel nämndes att någon vid upprepade tillfällen utsätts för sådan förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde. 11 1987 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. 12 I förarbetena konstaterades att skyddet för de homosexuella bör utformas så att det överensstämmer med det skydd som andra minoritetsgrupper har och i propositionen uttalades att åtalsregeln bör tillämpas återhållsamt i enlighet med vad som redan nu följer av praxis. 13 År 2003 togs kravet på målsägandens angivelse bort för brott riktade mot barn. 14 7 Prop. 1962:10, s. C 188 f. 8 Prop. 1975:78, s. 138. 9 Prop. 1975:78, s. 153 och s. 176. 10 Prop. 1981/82:58. 11 Se prop. 1981/82:58, s. 20 och s. 24. 12 Prop. 1986/87:124 som språkligt ändrades genom prop. 2007/08:95. 13 Prop. 1986/87:124, s. 39. 14 Prop. 2002/03:53.

8 2.3 Nuvarande lagtext 2.3.1 Inledning Ärekränkningsbrotten är i princip målsägandebrott, vilket innebär att huvudregeln är att målsäganden själv får väcka enskilt åtal för att beivra påstådd brottslighet. Detta framgår av den första meningen i 5 kap. 5 BrB där det anges att brott som avses i 1-3 (förtal, grovt förtal och förolämpning) inte får åtalas av annan än målsägande. Under vissa förutsättningar får dock allmänt åtal väckas för förtal, grovt förtal och förolämpning. En första förutsättning för allmänt åtal är att brottet ska ha riktat sig mot någon som är under 18 år eller att målsäganden har angivit brottet till åtal. En andra förutsättning är att åtal av särskilda skäl ska anses vara påkallat ur allmän synpunkt. En tredje förutsättning, som enbart gäller allmänt åtal för förolämpning, är att vissa kvalificerade situationer ska ha förelegat. Om någon av dessa inte föreligger är det i princip inte möjligt att väcka ett allmänt åtal för förolämpning. 15 Det handlar om förolämpning mot någon 1) i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, 2) med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse eller 3) med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. 2.3.2 Målsägandens ålder och angivelse Tidigare var barn beroende av att dess vårdnadshavare agerade i åtalsfrågan (se 20 kap. 14 RB), vilket inte alltid var en tillfredsställande ordning; särskilt då vårdnadshavaren eller någon som stod denne nära begått brottet mot barnet. År 2003 genomfördes ett antal lagstiftningsåtgärder för att stärka skyddet för barn. En av dessa innebar att brotten förtal och grovt förtal lades under allmänt åtal om brotten riktat sig mot någon som inte fyllt 18 år. Detsamma gäller förolämpning mot barn i de uppräknade fallen. 16 Om målsäganden har fyllt 18 år krävs att han eller hon har angivit brottet till åtal för att åklagaren ska kunna väcka allmänt åtal. Av 20 kap. 3 2 st. rättegångsbalken (RB) framgår att åklagarens beslut att väcka åtal i vissa fall kan vara beroende av ett särskilt villkor, såsom tillstånd av myndighet eller angivelse av målsäganden. Angivelse av brott ska enligt 20 kap. 5 RB ske hos åklagare eller polismyndighet. Någon särskild form för angivelsen föreskrivs inte, men det ankommer på åklagaren att kunna styrka att angivelse skett om det ifrågasätts. I praktiken sker det på så sätt att det särskilt antecknas på polisanmälan att angivelse skett. JO har anfört att om mål- 15 Se dock undantaget i 20 kap. 4 RB, där det anges att om en handling innefattar flera brott och något av dem hör under allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga brotten. 16 Prop. 2002/03:53.

9 säganden anmält brottet till Polisen får brottet åtalas av åklagaren och någon särskild lämplighetsprövning av åtalsfrågan ska inte göras. 17 Detta innebär, som huvudregel, att om målsäganden har gjort en polisanmälan om förtal, grovt förtal eller förolämpning får även han eller hon anses ha angivit brottet till åtal. För det fall målsäganden själv har sökt upp en polisman eller en polisstation eller om målsäganden genom skrivelse eller telefonkontakt anmält brottet får angivelse antas ha skett oavsett om detta sedan antecknats i polisanmälan eller inte. Om det däremot är så att en polisman mer på eget initiativ, t.ex. inom ramen för ett ingripande, upptagit en anmälan om något eller några av de nämnda brotten utan att inhämta ett samtycke från målsäganden bör denne i ett tidigt skede av förundersökningen särskilt tillfrågas om brottet anges till åtal. 2.3.3 Av särskilda skäl påkallat ur allmän synpunkt En andra förutsättning för ett allmänt åtal för förtal, grovt förtal och förolämpning är att åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt. Såsom angivits ovan ger är tanken att allmänt åtal endast är avsett att förekomma i rena undantagsfall. Departementschefen ansåg att allmänna åklagare endast ska ingripa i särskilt kvalificerade fall. Några konkreta exempel lämnades inte i propositionen, men straffrättskommittén, vars förslag till vissa delar låg till grund för införandet av en möjlighet till allmänt åtal, pekade på fall där en persons hela sociala existens hotades av förtal. I bilagan redogörs för hur den särskilda åtalsprövningsregeln har tillämpats av åklagare; särskilt under år 2010. I nästa kapitel ges rekommendationer för hur den särskilda åtalsprövningsregeln bör tillämpas. 17 Se JO 1973 s. 115 (se även NJA 1994 s. 555).

10 3 Rekommendationer kring åtalsprövningsregeln 3.1 Handläggning av anmälningar När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för åtalsprövning bör det först göras en bedömning om det finns anledning att anta att brott har förövats. Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste därefter en bedömning göras om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Om det bedöms att åtal av särskilda skäl inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning inte inledas eller läggas ned. För ärekränkningsbrotten finns en särskild åtalsprövningsregel i 5 kap. 5 BrB. Detta innebär att anmälningar om grovt förtal, förtal och förolämpning snarast ska underställas åklagare för bedömning om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt. Mot bakgrund av den särskilda åtalsprövningsregeln anses inte heller ärekränkningsbrotten i 5 kap. BrB vara av enkel beskaffenhet och förundersökningen ska därför ledas av åklagare. 18 I de allra flesta fall vidtar inte heller Polisen några särskilda åtgärder innan anmälan lottas in, men det förekommer att förundersökning ibland har inletts och att förhör hållits med bl.a. målsäganden. När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för åtalsprövning är det viktigt att först göra en översiktlig bedömning om brott överhuvudtaget kan anses föreligga. Såsom beskrivits tidigare i denna promemoria är vissa uttalanden om t.ex. värdeomdömen (att någon är ful eller otrevlig) inte ens brottsliga. Detsamma gäller om någon spridit uppgifter om att en person dömts för t.ex. trafik- eller andra ordningsförseelser. 19 Om det vid denna översiktliga bedömning av anmälan och eventuellt andra handlingar inte finns anledning att anta att brott överhuvudtaget har begåtts ska förundersökning inte inledas eller läggas ned på denna grund. I sammanhanget finns det skäl att påpeka att många anmälningar om förtal på Internet även kan anses innefatta brott mot PUL även om detta inte uttryckligen framgår av anmälan. För handläggning av sådana brott finns en särskild rättspromemoria. 20 Brott mot PUL ska i normalfallet handläggas av Polisen. 18 Se ÅFS 2005:9 Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål. Se dock prop. 2011/12:10 Ändrade regler om förundersökningsledning och förundersökningsbegränsning, där det föreslås att Polisen från och med den 1 januari 2013 ska få besluta om förundersökningsbegränsning i de utredningar som leds av Polisen. Huruvida detta kommer att påverka förundersökningsledningen för ärekränkningsbrotten beror emellertid på eventuella förändringar av ÅFS 2005:9. 19 Se framför allt under punkten 3 i avsnitt 3.3. 20 Se RättsPM angående Brott mot personuppgiftslagen.

11 Om åklagaren vid en översiktlig genomgång av anmälan bedömer att brott mot PUL kan ha begåtts bör en sådan misstanke registreras och förundersökning inledas beträffande detta brott. Denna förundersökning bör dock överlämnas till Polisen för fortsatt handläggning under förutsättning att brottet anses vara av enkel beskaffenhet. Om det som påstås i anmälan objektivt sett kan betraktas som förtal eller förolämpning finns det skäl att gå vidare och bedöma om det är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för brottet och därmed besluta om att inleda förundersökning. Under avsnitt 3.2 och 3.4 ges rekommendationer kring när det ska anses vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för dessa brott. Om åklagaren anser att åtal är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning inledas och ledas av åklagare. Om anmälan även innefattar en misstanke om brott mot PUL ska förundersökningen även beträffande detta brott ledas av åklagare. Under avsnitt 3.3 ges rekommendationer kring vilka frågeställningar som bör behandlas när det gäller utredningar om förtal. Om däremot åklagaren anser att åtal inte är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning antingen inte inledas eller läggas ned med hänvisning till den särskilda åtalsprövningsregeln. 3.2 Förtal och grovt förtal Åtal för förtal och grovt förtal bör anses av särskilda skäl vara påkallat från allmän synpunkt i följande fall Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade Omfattande spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade Omfattande spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning Omfattande spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som riskerar den utpekades hela sociala existens Om förfarandet bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade Om en person, utan målsägandens medgivande, sprider bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art (t.ex. bilder eller filmer som föreställer

12 onani eller samlag) och där målsäganden kan identifieras eller där det påstås att en viss målsägande figurerar och detta inte framstår som osannolikt bör utgångspunkten vara att allmänt åtal ska väckas. Spridning av enstaka nakenbilder som enbart föreställer målsägandens kropp torde knappast vara tillräckligt för att åtal av särskilda skäl ska anses påkallat från allmän synpunkt. Om bilderna eller filmerna spridits på Internet bör åtal för grovt förtal väckas eftersom bilderna/filmerna då fått en mycket omfattande spridning och gärningen i övrigt varit ägnad att medföra allvarlig skada för målsäganden. Omfattande spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade Såsom redogörs för i bilagan har det väckts en del allmänna åtal då inte bara filmer eller bilder av sexuell art på målsäganden spridits utan även då enbart sådana uppgifter spridits. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal endast väckas då en mer omfattande spridning har skett (t.ex. via Internet eller spridning till ett stort antal personer alternativt till personer som är bekanta med målsäganden) och då särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art har spridits. Exempel på detta kan vara när en falsk annons har publicerats som innehåller sådana uppgifter samt även kontaktuppgifter till målsäganden eller då det påstås att den identifierbara målsäganden arbetar som prostituerad. Om den misstänkte endast har satt upp en eller ett par lappar med kränkande uppgifter av sexuell art om målsäganden (t.ex. att målsäganden är prostituerad) eller spridit sådana uppgifter i grannskapet bör utgångspunkten vara att åtal inte av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. Omfattande spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning För straffbarhet för förtal förutsätts att den lämnade uppgiften, t.ex. att utpeka någon som brottslig, är av nedsättande beskaffenhet. Den ska vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning, vilket ställer ett krav på att det ska vara fråga om en brottslighet av allvarligare beskaffenhet. För det fall det kan konstateras att ett uttalande i och för sig är kränkande och således kan bedömas som förtal är nästa fråga om det var försvarligt att lämna uppgiften. Den som lämnat en kränkande uppgift ska nämligen gå fri från ansvar om han eller hon var skyldig att uttala sig eller om det annars, med hänsyn till omständigheterna, var försvarligt att lämna uppgift i saken. Ibland kan det vara försvarligt att publicera uppgifter om att någon gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och det förekommer relativt ofta att olika dags- och kvällstidningar publicerar uppgifter om vilka som har dömts för brott. I kommentaren till brottsbalken anges att det i och för sig kan vara straffbart att dra fram en gammal dom ur glömskan om det inte föreligger beaktansvärda skäl att göra det. Det anges vidare att det måste vara straffritt i ganska

13 stor utsträckning att som varning fästa andras uppmärksamhet på att någon begått brott eller ådragit sig misstanke om det. 21 Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal för förtal endast i särskilda undantagssituationer väckas då den misstänkte har spridit uppgifter om att någon är brottslig. Om det genom kontroller kan konstateras att uppgiften i och för sig är riktig, dvs. att målsäganden de facto har dömts för det påstådda brottet, bör utgångspunkten vara att allmänt åtal inte ska väckas. Även i de fall då det framstår som helt uppenbart att målsäganden inte har begått brottet och alltså inte är brottslig bör presumtionen vara att åtal inte ska väckas. Något förenklat kan sägas att ju mer osannolikt påståendet är och knappt förtjänar att tas på allvar, desto mindre anledning att väcka åtal. För att ett åtal ska anses vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt torde krävas att det handlar om osanna påståenden om mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Ett sådant exempel skulle t.ex. kunna vara om en person i grannskapet eller på Internet har utpekats som pedofil eller våldtäktsman och det inte finns något som helst stöd för detta påstående. Ju mer klandervärt det påstådda brottet får anses vara desto större anledning att överväga allmänt åtal. Omfattande spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som riskerar den utpekades hela sociala existens I Straffrättskommitténs betänkande angavs det fanns fall då en persons hela sociala existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov av officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge. Även om flera remissinstanser ifrågasatte om det verkligen fanns sådana fall kan det möjligen förekomma situationer där en målsägande blir utsatt för en omfattande spridning av olika former av särskilt klandervärda uppgifter där ett allmänt åtal skulle kunna vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Utrymmet för detta får emellertid anses mycket begränsat. En första förutsättning är att uppgifterna i sig ska vara särskilt klandervärda från en objektiv utgångspunkt. Vidare är det viktigt att i det enskilda fallet bedöma vilka de sociala konsekvenserna blivit för målsäganden med anledning av att uppgifterna spridits. Förutom detta krävs att det skett en omfattande spridning. I förarbetena till brottsbalken angav departementschefen att det ofta torde föreligga särskilda skäl för att väcka allmänt åtal om innehavare av allmän befattning utsattes för förtal, som avsåg hans åtgärder i befattningen. 22 Sedan brottsbalkens tillkomst har det skett en förändring på så sätt att innehavare av allmänna befattningar, särskilt de som har möjligheter att fatta beslut som påverkar andra personer, utsätts för en ingående granskning av bl.a. massmedia. Detta är till många delar en positiv utveckling och en förutsättning för ett fritt och öppet demokratiskt samhälle. Om en innehavare av en allmän befattning utsätts för ovidkommande påståenden som avser hans eller hennes åtgärder i 21 Se Holmqvist m.fl., Brottsbalken En kommentar, s. 5:19. 22 Prop. 1962:10, s. C 188 f.

14 befattningen torde det dock finnas ett visst utrymme för att väcka allmänt åtal för förtal; särskilt om de sociala eller yrkesmässiga konsekvenserna blivit mycket omfattande. Om förfarandet bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal Om det förfarande som är aktuellt bedöms som grovt förtal, t.ex. på grund av allvarligheten i beskyllningarna eller den stora spridningsrisken, finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal. Det bör dock noteras att någon av de övriga fyra beskrivna situationerna också bör föreligga för att ett allmänt åtal överhuvudtaget ska kunna komma ifråga. 3.3 Vanliga frågeställningar vid allmänt åtal för förtal Om åklagaren anser att åtal för brottet av särskilda skäl får anses påkallat från allmän synpunkt bör följande frågeställningar behandlas 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? 2. Är brottet fullbordat? 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? 4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? 5. Var uppgiften sann eller fanns det skälig grund för den? 6. Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna? 1 Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? Liksom beträffande övriga brott måste en sedvanlig bevisvärdering göras för att utreda vilka uppgifter som har lämnats. Enbart ett påstående från målsäganden om att vissa uppgifter har spritts är inte tillräckligt för att gå vidare med ett åtal om förtal eller grovt förtal med mindre än att den misstänkte medger att han eller hon har spritt de aktuella uppgifterna. 2 Är brottet fullbordat? Av kommentaren till brottsbalken framgår att det förutsätts att en uppgift lämnas och att det görs till någon annan än den beskyllde. Brottet är att anse som fullbordat så snart uppgiften har kommit till tredje mans kännedom. Om

15 det däremot inte är styrkt att uppgiften kommit till tredje mans kännedom, även om den gjorts tillgänglig för andra, kan inte brottet anses fullbordat. 23 3 Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? En förutsättning för att en person ska kunna ådömas ansvar för förtal eller grovt förtal är att han eller hon utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Förtal omfattar inte bara uppgifter om en bestämd gärning eller omständighet utan även mera allmänna ärekränkande omdömen. Det krävs dock att det är uppgifter med viss konkretion och inte enbart ett värdeomdöme. Som exempel på konkreta uppgifter som kan utgöra förtal kan nämnas påståenden om att en person är pedofil eller alkoholist. Ett påstående om att någon är ful eller otrevlig är däremot att anse som ett värdeomdöme. För straffbarhet förutsätts vidare att uppgiften är av nedsättande beskaffenhet. Den ska vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning. 24 Det utmärkande för uttalandena bör vara att de genom sitt innehåll typiskt sett duger för att utsätta denne för andras missaktning. Som exempel har i brottsbeskrivningen angivits att någon utpekar en annan person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. I båda fallen ska det vara sådana uppgifter som kan dra med sig andras missaktning; det måste således vara fråga om en brottslighet eller ett klandervärt levnadssätt av allvarligare beskaffenhet. Som exempel på brottslighet som inte kan anses vara av allvarligare beskaffenhet, i den mening att den är ägnad att utsätta någon för andras missaktning, kan nämnas olika former av trafikförseelser och ordningsförseelser. Ett spridande av en uppgift om att någon dömts för t.ex. fortkörning kan således inte konstituera ansvar för förtal. Även beträffande klandervärt levnadssätt krävs att det är av allvarligare beskaffenhet för att ansvar för förtal ska kunna komma ifråga. En bedömning måste alltid göras i varje enskilt fall, men påståenden om att någon är otrogen, sprider lögner eller är promiskuös kan idag knappast anses vara klandervärda levnadssätt av allvarligare beskaffenhet. Om någon däremot sprider uppgifter om att en person är alkoholist, narkotikamissbrukare eller ägnar sig åt eskortservice bör detta kunna bedömas som förtal. 23 Se NJA 2008 s. 946, jfr dock NJA 1992 s. 594. 24 Se NJA 1992 s. 594 (samlag mellan två personer), NJA 1994 s. 637 (fotomontage på kända personer i sexuella situationer), RH 1992:58 (uppgifter till en socialnämnd om att modern till ett barn setts berusad), RH 1994:14 (påståenden om att en läkare saknade nödvändiga kunskaper), RH 1997:61 (en kontaktannons på Internet med sexuella anspelningar i annans namn) och Svea hovrätts dom den 28 november 2011 i mål B 4611-11 (spridande av sexuella bilder på en f.d. flickvän till ett 40-tal av målsägandens vänner).

16 4 Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? För det fall det kan konstateras att ett uttalande i och för sig är kränkande och således kan bedömas som förtal är nästa fråga om det var försvarligt att lämna uppgiften. Den som lämnat en kränkande uppgift ska nämligen gå fri från ansvar om han eller hon var skyldig att uttala sig eller om det annars, med hänsyn till omständigheterna, var försvarligt att lämna uppgift i saken. 25 Bedömningen av om publiceringen varit försvarlig ska dock inte grundas på om uppgiften var sann eller om det fanns skälig grund för den. 5 Var uppgiften sann eller fanns det skälig grund för den? Nästa steg i bedömningen är att avgöra om uppgiften var sann eller uppgiftslämnaren haft skälig grund för den. Det åligger den som påstått en viss uppgift att bevisa att uppgiften varit sann eller att han eller hon i vart fall haft skälig grund för uppgiften. 26 Om den misstänkte försöker bevisa att hans beskyllning var sann är det givet att den andra sidan får föra motbevisning kring detta, men det är viktigt att endast relevanta fakta dras fram i förundersökningen och rättegången. 6 Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna? Den sista frågan som ska behandlas vid ett eventuellt åtal om förtal eller grovt förtal är om gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna. Han eller hon ska således uppsåtligen ha lämnat en uppgift om en annan person och därvid ägt kännedom om de omständigheter som gjorde uppgiften ägnad att utsätta denne för andras missaktning. 27 3.4 Förolämpning Åtal för förolämpning bör anses av särskilda skäl vara påkallat ur allmän synpunkt i följande fall Allmänt åtal för förolämpning bör övervägas vid systematiska förolämpningar under viss tid eller vid mycket allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag 25 Se NJA 2003 s. 567 (försvarligt att publicera en uppgift om att en partiledare skulle medverka i en pornografisk film) samt NJA 2006 s. 16 och RH 2002:39 (försvarligt att publicera uppgifter om polismän och misstänkta i utredningen om mordet på Olof Palme). 26 Se NJA 2006 s. 16 där de publicerade uppgifterna hämtats från ett betänkande av en statlig utredning och där HD konstaterade att sådana uppgifter bör kunna tas för goda utan närmare källkontroll. 27 Se NJA 1990 s. 231 där en lagman ansågs ha agerat uppsåtligen genom att anslå ett protokoll på en anslagstavla med missaktande uppgifter om en domare.

17 Språket och språkbruket förändras över tiden. Det som tidigare ansågs vara mycket kränkande tillmälen för en större krets betraktas numera ofta som en del av det allmänna språket i olika sammanhang. Exempel på sådana ord är bög och svartskalle. Orden eller skällsorden uppfattas fortfarande som kränkande för många, men de används i så pass stor utsträckning i vissa sammanhang att det kan ifrågasättas om allmänna åtal verkligen ska väckas för förolämpning i dessa fall. Av förarbetena till bestämmelsen om förolämpning framgår tydligt att allmänna åtal för förolämpning endast ska väckas i särskilt kvalificerade fall. Som exempel har angivits att någon vid upprepade tillfällen utsätts för förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde. Med hänsyn till hur den särskilda åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal för förolämpning endast väckas i de fall då det skett systematiska förolämpningar under viss tid eller vid mycket allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag. I fall då en eller flera målsägande har blivit utsatt för systematiska förolämpningar under viss tid, t.ex. genom att bli kallad bögjävel, jävla svartskalle eller liknande, bör allmänt åtal för förolämpning övervägas; särskilt om förolämpningarna har ägt rum på arbetsplatsen eller i skol- och bostadsmiljö. I dessa fall torde dock i första hand åtal för ofredande kunna aktualiseras (se vidare under kapitel 5). Allmänt åtal bör även övervägas när förolämpningen är särskilt grov. Som exempel kan nämnas att en person skymfar en annan på ett mycket allvarligt sätt genom utstuderade och förnedrande uttalanden. Däremot kan det inte anses vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt att väcka ett allmänt åtal för förolämpning när gärningsmannen i affekt eller vrede vid ett enstaka tillfälle uttalat t.ex. bögjävel, fascistpolis, neger eller jävla svartskalle. Om förolämpningen uttalats i samband med annan brottslighet, t.ex. misshandel eller olaga hot, och den är av rasistisk eller homofobisk art, finns det ofta skäl att i gärningsbeskrivningen för det andra brottet lyfta fram denna omständighet som en försvårande omständighet då det kan misstänkas föreligga ett hatbrottmotiv. 28 Endast i undantagssituationer bör dock åtal i dessa fall även väckas för förolämpningsbrottet. 28 Se även 29 kap. 2 7 p. BrB och RättsPM 2005:16, Hatbrott, s. 12.

18 4 Gränsdragningen mot JK:s kompetensområde 4.1 JK:s exklusiva behörighet Den medborgerliga fri- och rättigheten att uttrycka sig i bl.a. tryckta skrifter och i vissa andra informationsbärare som radio och TV, filmer, videogram samt ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar skyddas mot ingrepp i olika hänseenden genom tryckfrihetsförordningen (TF) resp. yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Ingripanden får inte göras av någon annan än JK. På detta område har alltså JK ensam de befogenheter vid brottsbekämpning som polis och åklagare annars har. Detta innebär att endast JK får inleda förundersökning, besluta om tvångsmedel och väcka åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott. Detta framgår av 9 kap. 2 TF och 7 kap. 1 YGL. JK har vidare åklagaruppgifter i andra tryck- och yttrandefrihetsmål samt i mål som annars avser brott mot bestämmelser i TF eller YGL. När en informationsbärare inte omfattas av grundlagarna ankommer det på polis och allmän åklagare att ta ställning till ev. misstankar om brott och att vidta åtgärder. 4.2 Tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott TF är tillämplig på tryckta skrifter. Med uttrycket tryckta skrifter avses text, bilder m.m. som har framställts i tryckpressar av alla slag, således även offset och liknande. Det saknar således betydelse vilket material texten har anbringats på och även tryck på t.ex. kläder kan alltså omfattas. TF är dessutom tillämplig på text, bilder m.m. som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande. En förutsättning för detta är dock att det antingen finns ett utgivningsbevis eller att materialet har försetts med vissa s.k. ursprungsuppgifter. Utgivningsbevis meddelas av Patent- och registreringsverket (PRV). De ursprungsuppgifter som ska framgå är dels en beteckning som visar att materialet har mångfaldigats, dels tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat det och om vilket år och på vilken ort det har skett. Samtliga dessa uppgifter ska i princip finnas samlade på ett ställe i materialet. YGL är tillämplig på vissa särskilda informationsbärare. Dessa är ljudradio, television och vissa liknande överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor, alltså information ur vissa databaser. Det gäller främst traditionella massmedieföretags databasverksamhet genom s.k. webbsidor men också s.k. print on demand, dvs. framställning på kundens begäran av enstaka exemplar av skrifter, bilder och upptagningar. Grundlagsskydd för vissa webbsidor kan också gälla om det finns ett utgivningsbevis för verksamheten; något som meddelas av Myndigheten för radiooch tv. Även tekniska upptagningar av bilder både rörliga och stillbilder ljud och text omfattas av grundlagsskydd. Med begreppet teknisk upptagning avses upptagningar som kan avläsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt endast med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel. Som tekniska upptagningar räknas exempelvis kassettband, cd-skivor, cd-rom-skivor, filmer, videogram och dvd-skivor.

19 En förutsättning för att YGL ska vara tillämplig på ett visst material eller på en radio- eller TV-sändning är att materialet är avsett för spridning till allmänheten resp. att sändningen är riktad till allmänheten. Kravet ska tolkas liberalt. Det räcker vanligtvis med några tecken på spridningsavsikt. Den avsedda eller genomförda spridningen behöver inte heller vara särskilt omfattande utan kan avse en begränsad krets, som dock inte får vara alltför liten. Tryck- och yttrandefrihetsbrott är sådana yttranden och andra förfaranden som är kriminaliserade både enligt brottsbalken och enligt TF eller YGL. Endast de brottsbalksbrott som räknas upp i brottskatalogen kan dock föranleda ansvar som tryck- och yttrandefrihetsbrott (se 7 kap. TF och 5 kap. YGL). Hit hör, såvitt nu är av intresse, såväl förtal som förolämpning (se 7 kap. 4 14 och 15 pp. TF samt 5 kap. 1 1 st. YGL). 4.3 Gränsdragningen mellan allmän åklagare och JK I de allra flesta fall torde det stå klart huruvida allmän åklagare eller JK ska handlägga en anmälan om t.ex. förtal eller förolämpning. Om någon blivit utpekad som brottslig eller liknande i en tryckt skrift, t.ex. en dagstidning, eller i TV eller radio är det alltid JK som är ensam åklagare och ärendet ska således överlämnas dit för fortsatt handläggning. Om däremot en person blivit utpekad som brottslig eller klandervärd på olika Internetsidor är huvudregeln att dessa anmälningar ska handläggas av allmän åklagare. Yttranden och bilder m.m. som sprids via Internet, t.ex. Facebook, MSN eller olika fildelningsprogram, faller nämligen som regel utanför grundlagarnas tillämpningsområde. Ett par undantag från detta finns emellertid. Om det görs anmälningar om otillåtna meddelanden i dels databaser, hemsidor, elektroniska anslagstavlor m.m. som tillhandahålls på Internet av redaktionen för en periodisk skrift, redaktionen för ett radioprogram, en nyhetsbyrå, ett bokförlag, ett tryckeri eller ett företag som producerar ljudupptagningar, filmer och videogram, dels andra databaser för vilka det finns utgivningsbevis faller detta under JK:s exklusiva behörighet. Huruvida utgivningsbevis finns eller inte kan kontrolleras via hemsidan hos Myndigheten för radio och TV (www.radioochtv.se). Om en redaktion, som i och för sig har utgivningsbevis, inte förhandsgranskar publiceringar i bloggar som finns tillgängliga via en webbplats omfattas dock inte själva bloggen av det grundlagsskydd som tillkommer vissa databaser enligt 1 kap. 9 YGL. 29 Anmälningar kring innehållet i reguljära radio- och TV-sändningar som är åtkomliga via Internet faller också under JK:s exklusiva behörighet. JK har gett ut en promemoria om kompetensfördelningen mellan JK och polis/allmän åklagare vid misstankar om otillåtna yttranden m.m. Den senaste versionen av promemorian finns under rättslig information på Rånet. 29 Se JK:s beslut den 7 december 2011 i Dnr 7468-11-31.

20 4.4 Rekommendationer Då det råder tveksamhet om en misstanke eller anmälan ska handläggas av allmän åklagare eller JK bör åklagaren i första hand gå igenom JK:s promemoria om kompetensfördelningen. Om tveksamheten återstår efter genomgång av promemorian ska JK alltid kontaktas. Under normal arbetstid på vardagar kan JK nås via Regeringskansliets växel (08-405 10 00) och på helger och kvällstid kan JK nås på ett särskilt journummer (se s. 8 i promemorian). Jourverksamheten omfattar emellertid inte nattetid mellan 23.00-07.00. Anmälningar eller misstankar bör alltid vidarebefordras till Justitiekanslern utan dröjsmål, dvs. omgående, beroende på den korta preskriptionstiden. Den åklagare som får in en misstanke eller anmälan om förtal eller förolämpning och där det anges att brottet har ägt rum i något forum där tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott kan aktualiseras, t.ex. tryckta skrifter eller annat material, TV, radio eller Internet, bör i första hand konsultera den promemoria som JK tagit fram om kompetensfördelning. Promemorian finns tillgänglig i uppdaterad version på Rånet. Om åklagaren efter att ha gått igenom promemorian anser att det fortfarande är tveksamt var misstanken eller anmälan ska handläggas bör en kontakt omgående tas med företrädare för JK. Telefonnummer till JK återfinns i promemorian. Preskriptionstiden för de brott som JK har att utreda är vanligen ytterst kort, i många fall betydligt kortare än vad som normalt gäller. Vid exempelvis otillåtna yttranden i radiosändningar och periodiska skrifter, dvs. tidningar, är preskriptionstiden sex månader från sändning resp. publicering. Mot denna bakgrund bör anmälan överlämnas omgående till JK.