Gemenskap Resan till 25-manna är viktig för att stärka klubbkänslan i Pan

Det är mycket man ska ha med sig på resan till 25-manna. Familjen Najvik, med sönerna Alfred (till vänster) och Algot samt pappa Tomas, är bland de första som lastar in sitt pick och pack i bussen vid klubbkansliet i Kristianstad. Foto (samtliga bilder i reportaget): Sören Andersson Gemenskap Resan till 25-manna är viktig för att stärka klubbkänslan i Pan 25-manna är mycket mer än bara en tävling. För många klubbar är det framför allt en skön hösthelg med fokus på gemenskap. Skogssport hoppade på bussen vid Pan- Kristianstads klubbkansli vid lunchtid på fredagen och följde sedan medlemmarna genom helgens övningar fram till den traditionella klubbmiddagen på lördagskvällen. Bussresan till 25-manna är mer än ett transportmedel. Det är ett sätt att umgås, snacka skit och trivas tillsammans. I backspegeln syns bland andra Kjell-Erik Ståhl, Inga-Lisa Hedström, Jonas Nyberg och B-G Månsson. Klockan är strax före ett när de första 25-mannalöparna börjar anlända till Fäladsgatan i Kristianstad. Träningsväskor, ryggsäckar, drickaflaskor och lunchlådor lastas in i bussen, som ska köra de 55 milen till Stockholm. När bussen börjar rulla klockan 13.04 är den dock långt ifrån full. Bara 18 platser används än så länge, och då har Pan-Kristianstad ändå två lag anmälda till 25-manna. Det blir så när man har många klubbmedlemmar utspridda på olika orter. Men vi ska plocka upp folk i Hässleholm, Vittsjö, Jönköping, Norrköping, Linköping och Skavsta också, förklarar Mikael Svensson, som tagit på sig reseledaransvaret. Under resans gång, ska han, förutom att se till att alla kommer med på bussen, ordna logifördelningen på vandrarhemmet och laguppställningarna. Alltid samma program 25-mannaresan har stark tradition i klubben och mycket följer samma mall år från år. För medlemmarna i Pan-Kristianstad innebär det bland annat att man reser i storbuss, äter fredagens middag på Ikea alternativt McDonalds i Linköping, bor på vandrarhemmet Af Chapman på Skeppsholmen i Stockholm och äter lördagskvällens middag på restaurang, alltid i centrala Stockholm och ofta i form av mongolisk buffé. Liknande självklarheter finns i många klubbar och faktiskt var det just traditionerna som räddade klubbens boende i år. Innan vi lämnar vandrarhemmet på söndagen brukar jag alltid boka upp platserna för nästa år, berättar Mikael Svensson. Det brukar vara vi, IFK Göteborg och OK Nolaskogsarna som bor på Af Chapman. Men förra året hade jag uppenbarligen dålig koll, för i våras kom ett mail från vandrarhemmet. De andra klubbarna har bokat en helg tidigare, är du verkligen säker på att ni ska bo här 18-19 oktober? stod det. Snacka om tur att de hörde av sig Men faktum är att det för första gången på många år riskerade att inte bli någon 25-mannaresa i år för Pan-Kristianstad. Förra året hade jag uppenbarligen dålig koll, för i våras kom ett mail från vandrarhemmet. De andra klubbarna har bokat en helg tidigare, är du verkligen säker på att ni ska bo här 18-19 oktober? Vi hade faktiskt en omröstning i klubben i somras. Det var med tanke på att Tiomila går i Skåne nästa år som frågan kom upp om vi ändå skulle satsa på 25-manna. Men svaret blev ett minst sagt rungande ja, så det var egentligen inget snack, berättar Elin Svensson, en av klubbens D 21-or. 18 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning Skogssport nr 9 2008 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning 19

Jag sa till dem att stå vid busshållplatsen. Vittsjö kan ju inte vara så stort, men det måste väl finnas en busshållplats någonstans? 5 viktiga saker att ta med på bussresan 1. Kudden 2. En bok 3. En drickaflaska vatten är bäst 4. Mobilen 5. Kameran Listan framtagen av Alfred Najvik, tolv år, (till höger), på bilden med lillebror Algot, åtta år. 5 smarta lunchtips i bussen 1. Pastasallad man riskerar aldrig att bli hungrig och den klarar sig lätt en hel helg. 2. Gunillas baguetter den här verkar innehålla bland annat lax, skinka, apelsin och ost. 3. Rökt ål håller sig också länge, men brukar alltid ta slut redan före Norrköping. 4. Risgrynsgröt i plastkorv bara att bita hål och trycka i sig. Billigt men lite tråkigt. Avrundas gärna med en chokladboll. 5. Lövtunna pannkakor, som systrarna Thuresson brukar ha med sig. De ser så goda ut, men vi har aldrig fått smaka, därför blir de bara femma på listan. Listan framtagen av längst bak i bussen -killarna Simon Svensson, som äter pastasallad, och Jonas Nyberg, som äter baguette. Att hålla reda på alla löpare och pussla ihop 25-mannalagen är en konst i sig. Mikael Svensson ringer febrilt från bussen, medan resenärerna Ulla Engelby och Peo Bengtsson väntar. När bussen stannar i Hässleholm klockan 13.33 kliver ytterligare sex personer på. Det verkar vara en oskriven regel att klubbens äldre medlemmar sätter sig långt fram, medan ungdomar och seniorer sitter längre bak. Längst fram av alla sitter Kjell-Erik Ståhl, legendarisk maratonlöpare som numera gör en och annan start i H 60 och tog över ordförandeklubban i Pan för tre år sedan. Ska man behöva vänta ända till Jönköping för att få en kopp kaffe? utbrister han när resrutten offentliggörs. I Kjell-Erik Ståhls resebagage visar sig finnas elva mackor men ingen kaffetermos. Huvuddelen av utrymmet utgörs dock av tidskrifter av olika slag. Stora delar av bussfolket sitter djupt försjunkna i senaste Skogssport, som landat i brevlådan just denna fredag, och Kjell-Erik Ståhl har planerat att ägna sin bussresa åt att läsa ikapp. Läser allt Jag har ju inte hunnit läsa förra numret av Skogssport än, men jag har båda med mig. Ett tag låg jag sex nummer efter, men det är ännu värre med Runners World. Där är jag bara på decembernumret. Innan bussen kommer tillbaka till Kristianstad på söndagskvällen ska han ha hunnit ikapp, och det gäller även flera andra titlar som Sunt Förnuft och Affärsvärlden. Att inte hinna läsa de tidningar man prenumererar på känns som ett typiskt i- landsproblem. Men så läser jag allt från pärm till pärm också, säger Kjell-Erik Ståhl. Bussen har kommit till Vittsjö och klockan är 13.56. Jag sa till dem att stå vid busshållplatsen. Vittsjö kan ju inte vara så stort, men det måste väl finnas en busshållplats någonstans? säger Mikael Svensson. Mycket riktigt, hållplatsen är inte svår att hitta och två personer står och väntar. Den ena, Ebba Thuresson, är elev på Glimåkra Folkhögskola, och den andra, Thomas Nilsson från grannklubben FK Göingarna, är lärare. En konst att ta ut lagen Medan bussen rullar vidare går Mikael Svensson runt och känner resenärerna på pulsen. Hur är det egentligen med formen, vem ska springa i förstalaget och vem hamnar i andralaget? Läget försvåras av två saker. Dels saknas några av klubbens vassaste löpare, dels är det inte helt lätt att värdera de svar man får. Dessutom är laguttagning till 25-manna en konst i sig. Förutom de restriktioner som finns på respektive sträcka, exempelvis Ej D 19-39, H 15-54 på sträcka fyra, så får varje lag innehålla maximalt nio herrar mellan 21 och 39 år. Vidare måste det ingå minst en ungdomslöpare, 16 år eller yngre, samt minst sju damer varav en yngre än 14 eller äldre än 45 år och en yngre än 18 eller äldre än 35. Bengt-Göran Månsson, allmänt kallad B-G, assisterar när listan med laguttagningen växer fram, namn stryks, namn flyttas och namn läggs till. Vi saknar ju en hel del av våra herrseniorer, till exempel två tredjedelar av SM-laget. Rasmus Thrane Hansen är på Junior-EM och Johan Modig är hemma. Bara Jacob Lööf springer, preliminärt på sträcka 2. Dessutom har vi lite ont om tjejer i klubben. Bäst är Monika Depta, hon springer näst sista. Men totalt sett är vi inte så bra som vi har varit, konstaterar B-G. Vann i samma område 1995 Och bra har man varit i Pan-Kristianstad. Faktum är att klubben vann 25-manna 1995, och även då gick tävlingen i Danderyd, precis som årets upplaga. Yngst i laget då var Sara Svensson, tolv år. Nu har hon hunnit bli 25 och är aktuell för sträcka tre i förstalaget, damsträckan. Jag minns att jag själv tyckte att jag hade sprungit dåligt. Men det var förstås kul att vinna, och jag har faktiskt varit med i laget varje år sedan dess, berättar Sara. Bristen på tjejer i klubben har Elin Svensson en egen teori om. Killarna är väl lite dåliga på att ragga, säger hon och sneglar mot bussens bakersta delar där brorsan Simon sitter. Stor andel Svenssons En ansenligt stor del av 25-mannalagen består för övrigt av klubbmedlemmar med efternamnet Svensson. Faktum är att klanen Svensson i Pan-Kristianstad är så stor att man ett år hade ett eget familjelag på Tjoget. Mikael Svensson, som till vardags driver Åhusstrand Hotell tillsammans med sina tvillingbröder Mats och Max, får reda ut släktträdet. Jag är yngst av tre bröder och fem systrar, men bara en av våra systrar orienterar. Jag har tre barn som alla är med här, Marie, Sara och Markus, samt hustrun Åsa. Elin och Simon är barn till Ebba Thuresson flätar sin syster Idas hår medan Elin Svensson tittar på. Mats, i den familjen är Jakob äldst men han är inte med på resan. Sedan har Max två barn också, men de springer inte. En annan familj i bussen består av Kerstin Larsson med döttrarna Ebba och Ida Thuresson. En handarbetande familj, ska det visa sig. Ebba har inte mer än klivit på bussen i Vittsjö förrän hon får ta sig an projektet att laga en stickad vante där maskorna gått upp. Jag hade planerat det här, säger Elin Svensson glatt när hon drar fram garn i rätt nyans ur packningen. Ebba, som egentligen ska bli arbetsterapeut men nu läser konsthantverkslinjen på Glimåkra Folkhögskola, tar sig villigt an projektet. Jag har tre par vantar och en krage med mig som jag ska sticka på under resan, berättar hon. Längre bak i bussen pågår som bäst arbetet med att skapa en inbjudan till kretsmästerskapen 1 november. Jonas Nyberg sitter vid datorn. På andra håll läser man läxor, tentapluggar, studerar inför körkortet eller till och med sysslar med telefonförsäljning. Förr brukade vi spela kort hela resan, men vi börjar väl bli lite äldre nu, konstaterar Simon Svensson. Rasmus Elmelid ägnar resan åt att studera trafikteori. Körkortet lockar. 5 bra böcker att läsa på resan 1. Kinesen Henning Mankell 2. En helt annan historia Håkan Nesser 3. Bombi Bitt och jag Fritjof Nilsson Piraten 4. Volvo Lastvagnar Erlend Loe 5. Min mosters migrän Hanne Vibeke Holst Listan framtagen efter livlig diskussion av klubbens bokläsande damer Eva Folkesson Lööf (till vänster), Inga-Lisa Hedström (till höger) och Ulla Engelby. 5 hantverkstips för bussresan 1. Sticka och virka perfekt både på resan och på ett 25-manna där det alltid blir mycket väntan. Nybörjartips: virka en mössa eller en buff i klubbens färger. 2. Laga trasiga kläder som Panare gäller det att alltid ha med röd och svart tråd för att kunna laga de andras orienteringskläder. 3. Broderi varför inte passa på att sy en klubbflagga i korsstygn? 4. Göra dreadlocks, men bara om resan är lång. Det tar nämligen åtta timmar. Kanske inte så snyggt, men beständigt. Ta med kam och vax. 5. Vika origamifigurer av papper. Jag har aldrig testat, men det verkar kul. Man kan säkert göra träd, löpare och orienteringsskärmar. Undvik: Keramik och vävning det blir svårt att få plats med drejskiva och vävstol i en buss. Listan framtagen av Ebba Thuresson, som går konsthantverkslinjen på Glimåkra Folkhögskola. 20 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning Skogssport nr 9 2008 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning 21

Det här är ju ett väldigt roligt jobb, att få bestämma hur lagen ska se ut. Damsträckan? Men jag har ju bara tänkt springa en kort sträcka, säger Eva Folkesson Lööf. Kolla på Sverigelistan, du är ju bäst rankad av alla damerna, kontrar lagkamraterna och vips har D 50-löparen Eva avancerat ett par pinnhål i förstalaget. Efter Jönköping kommer kortleken fram längst bak i bussen. I pokerspelet deltar från vänster Markus Svensson, Erik Modig (skymd), Richard Sjöholm, Simon Svensson och Jakob Lööf. Klockan 15.52 rullar bussen in vid järnvägsstationen i Jönköping. Men var är Richard Sjöholm, som ska ha anlänt hit från orienteringsgymnasiet i Eksjö? Mobilsamtal rings och spanare skickas ut. 15.58 är Richard återfunnen och några minuter senare kan bussen parkera vid köpcentret A6 för välbehövlig fikapaus. 25 minuter senare är man på väg igen, och nu kommer kortleken fram bland killarna bak i bussen. Vi spelar Chicago, två kronor per poäng kostar det, förklarar Richard Sjöholm, som dessvärre hinner förlora 70 kronor redan före Linköping. Samtidigt fortsätter Mikael Svensson sitt sonderande för att få ihop laguppställningarna. Upp- och nedflyttningar Ulla Engelby, även hon D 50, flyttas samtidigt upp från andra- till förstalaget på den korta fjärdesträckan. Ja, är det bara tre kilometer så är jag redo, säger hon. Samtidigt försöker Elin Svensson prata ner sig till andralaget med hänvisning till ryggont. Mikael Svensson går runt i bussen med ett ständigt leende på läpparna. Ja, det här är ju ett väldigt roligt jobb, att få bestämma hur lagen ska se ut, säger han, och försöker tolka de budskap han får från deltagarna. När bussen når Linköping vid kvart i sju är han i stort sett klar. Samtidigt har nästan alla i bussen, inklusive åttaårige Algot som bara var supporter vid avresan, fått en plats i något av lagen. Ikea eller McDonalds? Det är frågan vid det stora köpcentret i Linköping, där middagen ska intas. Ett stort gäng styr stegen mot Ikea, men vägvalen skiljer sig åt och de som följer pilarna i golvet genom hela labyrinten till köttbullsrestaurangen hamnar lite på efterkälken. Alla blir dock mätta till slut och när bussen rullar vidare efter 40 minuter har den ut- Inga-Lisa Hedström delar ut resans tävling till Markus Svensson, DN:s nutidsorientering för högstadieelever. ökats med såväl några nya resenärer som en och annan extra katalog och mjukiskrokodil. Nu ska vi tävla, säger Inga-Lisa Hedström, som förberett denna del av resan lite extra. Raskt delas A3-kopior ut med DN:s nutidsorientering för högstadieelever och en koncentrerad tystnad lägrar sig i bussen. Medan det äldre gardet suckar över frågor som vad årets stora dataspelssuccé i Sverige heter har de yngre betydligt större problem med namnet på Pakistans förra president och minoritetsfolken i Kina. Kunskaperna är dock överlag imponerade och hela 29 poäng av 30 krävs för att inkassera segern, som delas av Jakob Lööf och Jonathan Gunnarsson. Du kan dela ut priserna så kan jag krama dem, föreslår Inga-Lisa till Mikael och njuter av stunden. Jakob har jag ju känt sedan han var liten. Minns du den gången när pojkarna var tre-fyra år och stod nakna i bara slalompjäxorna, fortsätter Inga-Lisa med riktning till Jakobs mamma Eva. På flygplatsen i Skavsta utanför Nyköping hämtas lagets kvinnliga stjärna, polskfödda Monika Depta, som sprungit för Pan-Kristianstad de senaste åren. 19.11 rullar bussen in i Norrköping, där ännu en av klubbens studenter, Marcus Andersson som ska springa sträcka sju i förstalaget, hämtas. Pokerspelandet har tagit ny fart bak i bussen och Kerstin Larsson har introducerat en för Skogssports utsända ny handarbetsform, nämligen nattvirkning med pannlampa. För Mikael Svensson har det högtidliga tillfället kommit då lagen ska presenteras. Namnen på löparna ropas ut i rask följd, men andralaget är ännu inte komplett. Förhållningsorder delas ut. Kolla alltid kodsiffran! Glöm inte att både start- och målstämpla! Och så framför allt: Spring rätt! Målsättningen för förstalaget fastställs till att förbättra fjolårets 39-eplats, medan andralaget får koncentrera sig på att fullfölja så långt det bara går. Till sist offentliggörs även rumsfördelningen på vandrarhemmet, liksom den tidiga avfärden prick klockan 07.15 lördag morgon. Stjärnan hämtas vid flyget Klockan har blivit 19.59 när bussen via en avstickare från E4 når flygplatsen i Skavsta. Det har blivit dags att hämta lagets stjärna, Monika Depta, polskfödd men numera boende i Tyskland. Monika har sprungit för Pan-Kristianstad i ett par år, men exakt hur värvningen gick till är det ingen i bussen som vet. Hon sprang visst för Nybro innan. Men hur hon hamnade hos oss vet jag inte, det är min bror Max som brukar sköta kontakten med de utländska damerna. Det händer att de andra i klubben frågar och vad är det för en då? när nya namn dyker upp i startlistorna, avslöjar Mikael Svensson. Regnet faller tungt utanför bussfönstren medan de sista tio milen till Stockholm avverkas. Vid 21.30-tiden anländer äntligen den stora röda bussen till Skeppsholmen och vandrarhemsbåten Af Chapman. Kristianstadsgänget bor dock inte på själva båten, utan i byggnaden mittemot. Några klubbmedlemmar har redan hittat hit på egen hand och checkat in. Efter en kort stund av organiserat kaos har även övriga hittat sina sängar, slängt in väskorna på rummet och maten i det lilla pentryts kylskåp och skafferi. Därefter dröjer det inte länge innan alla drar sig tillbaka för lite välbehövlig nattsömn. Målmedvetna steg mot Ikea-restaurangen i Linköping, ett klassiskt stopp under 25-mannaresan. I kön från vänster Åsa Svensson, Markus Svensson, Göran Sundblom, Mikael Svensson, Alfred Najvik, Thomas Najvik, Ulla Engelby och Kerstin Larsson. Pannlampan är perfekt för nattvirkning, intygar Kerstin Larsson. Till höger checkar Åsa Svensson in på Af Chapman. 22 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning Skogssport nr 9 2008 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning 23

Egentligen borde jag väl inte springa. Men ibland är viljan starkare än förnuftet. Uppvärmning på sträcka fyra i andralaget, som har hela 70 års spridning i ålder mellan äldsta och yngsta löparen. Från vänster Inga-Lisa Hedström, Kerstin Larsson, Alfred Najvik och Algot Najvik. Nu ska tältet upp. Systrarna Marie och Sara Svensson bistår pappa Mikael i arbetet. Redan vid halv åtta på lördagsmorgonen anländer de första löparna till målområdet för 25-manna strax söder om Rösjön. En bil har åkt i förväg med förstasträckslöparna, och när övriga lagmedlemmar anländer blir första uppgiften att resa klubbtältet. Med gemensamma krafter går den biten galant, liksom utdelandet av Sportident-pinnar och nummerlappar. 9.00 går startskottet i tävlingen och för förstalaget är det Erik Modig som rusar iväg över startgärdet med nummer 39 på bröstet. När han når målet 39 minuter senare är han besviken. Jag sprang till fel gaffling. I själva verket var jag nästan först på min gaffel och såg kontrollen när jag sprang förbi på tio meters avstånd. Men jag kollade inte kodsiffran Från 68 till 33 Erik har tappat närmare fyra minuter på täten och växlar som 68:a, men Jakob Lööf lyckas plocka till plats 33 på sträcka två. Det är en imponerande syn när över 1 400 tjejer springer ut på sträcka tre. Ungefär samtidigt är det dags för uppvärmning för löparna på sträcka fyra. I Pan-Kristianstads andralag är det 70 år mellan den äldsta och yngsta löparen på sträckan, 78-åriga Inga-Lisa Hedström och åttaårige Algot Najvik. Dessutom springer Algots storebror Alfred, tolv år, som redan är inne på sitt tredje 25-manna, och Kerstin Larsson, D 60. Spänd inför debuten Det ska bli kul, men jag är lite spänd, förklarar Algot, som ska springa ut som tvåa, efter Inga-Lisa. Egentligen borde jag väl inte springa. Men ibland är viljan starkare än förnuftet, konstaterar Inga-Lisa Hedström, som har ont i ett knä och ska röntgas om några dagar. Alla är överens om att Alfred egentligen är den snabbaste i kvartetten. Men för att han ska slippa att känna alltför stor press går jag ut sist, säger Kerstin Larsson. Efter tre sträckor ligger Pan-Kristianstad på 41:a plats i tävlingen och tappar sedan ytterligare lite. Men på sträcka fem lyfter det igen och man tar till och med in några sekunder på Halden. Nu ligger man snäppet före fjolårets 39-eplats. Inne i klubbtältet pågår all aktivitet samtidigt. Någon skickar ett sms, en stickar, några byter om och någon äter. Den stora frågan är som alltid: Hur gick det? Nja, vaden höll, men det kändes som D 65-tempo, säger Tomas Najvik samtidigt som han berömmer sina grabbar som sprungit bra på andralagets fjärdesträcka. Mamma brukar springa på 20 minuter per kilometer ungefär, kontrar Ebba Thuresson, och möts av protester från mamma Kerstin. Talande budskap på tävlingsdressen. varmduschen kom. Och snabb på att byta om är jag, men du skulle ha sett mig i skogen Vi lämnar smågnabbandet i klubbtältet samtidigt som det drar ihop sig till slutsträckor för tätlagen. Ett par minuter efter att Halden växlat ut Emil Wingstedt på slutsträckan springer Monika Depta ut på sträcka 24. Och när Markus Svensson tar sig an sistasträckan har Wingstedt mindre än tio minuter kvar till mål. Erik Modig berättar om missen på förstasträckan för från vänster Peder Kock, Jonathan Gunnarsson, Monika Depta och Ulla Engelby. När Pan-Kristianstad går ut på sträcka tre, damsträckan, ligger man 33:a. Här springer från vänster Sara Svensson, Marie Svensson, Eva Folkesson Lööf och Johanna Karlsson ut. När Monika Depta springer ut på sträcka 24 för Pan-Kristianstad väntar Stora Tunas Henrik Löfås vid växlingsplanket inför sistasträckan. Kallt i duschen Duschen var kall, konstaterar någon samtidigt som det regnar allt ihärdigare utanför tältduken. Har du redan bytt om, du är ju blixtsnabb, ropar någon, samtidigt som Stefan Kallur förklarar att det där med duschen lockar inte alls. Det slutade jag med på 80-talet när Prickar samma placering Pan-Kristianstad prickar till slut exakt samma 39-eplats som i fjol med förstalaget, medan andralaget tvingas avbryta tre sträckor från mål då löparna tagit slut. Huruvida målsättningarna därmed nåtts eller inte råder det delade meningar om, men alla verkar hursomhelst nöjda med dagen. 24 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning Skogssport nr 9 2008 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning 25

Vid halvsextiden på kvällen möts vi åter på vandrarhemmet Af Chapman. Det börjar bli dags att göra sig i ordning för slutklämmen, där den gemensamma klubbmiddagen är nästa anhalt. Så här dags är det lite segt, konstaterar Elin Svensson, som just kommit ur duschen. Men man kommer väl igång igen. Elin tillhör det relativt stora seniorgäng som köpt biljett till 25-mannafesten. Man får väl gå dit en stund i alla fall och se hur det är, säger hon, samtidigt som hon trängs med rumskamraten Sara Svensson framför spegeln. Eftersnacket i full gång Inne i killarnas fembäddsrum pågår aktiviteter av annat slag. Jonas Nyberg, Simon Svensson, Jonathan Gunnarsson, Peder Kock och Fredrik Persson har ölen på kylning i handfatet och eftersnacket är i full gång. Jag var ju ända ute vid E 18 och vände, suckar Peder, som inte är nöjd med dagens lopp. Dock dämpas kommentarerna något Trängsel vid spegeln på rummet när kusinerna Elin och Sara Svensson gör sig i ordning inför kvällen. av reportageteamets närvaro, men varje gång dörren stängs till rummet stiger ljudet ytterligare några nivåer därinne. Medan allt fler klubbmedlemmar strömmar in till den pågående förfesten står Mikael Svensson i korridoren och sammanfattar dagens tävling. Betyget blir godkänt, men någon var ju ute lite väl länge i skogen. Framför allt tappade vi en del på Peders miss på sträcka sju, sammanfattar han. Samtidigt är det ju det som är så roligt med 25-manna, att det finns inget givet lag och inget facit för vilken ordning man ska springa i. Visst hade kanske Pan-Kristianstad som klubb kunnat ha ett bättre lag i 25- manna, men det är inte det som är grejen. Den här är framför allt en klubbresa och något vi gör för gemenskapens skull. Buffén hägrar 19.15 samlas åter hela gänget i bussen för avfärd mot en hägrande mongolisk buffé på Sveavägen. Man är aldrig så hungrig som efter den här dagen. Först springer vi 25- manna, sedan kan vi äta hur mycket som helst, säger Kerstin Larsson. Stämningen i bussen är på topp och några av visorna från gänget längst bak lämpar sig inte för tryck. Samtidigt har lagets oldgirl Inga-Lisa i sista stund bestämt sig för att hänga med. Då måste vi ha en omröstning. Ska vi godkänna Inga-Lisas efteranmälan, vi vet ju alla att hon kan bli lite stökig när det blir mongolisk buffé, frågar Jonas Nyberg med bussmikrofonen i handen. Svaret blir lyckligtvis ett unisont ja och det är en välfylld klubbuss som rullar in mot restaurangen. Det är fri hemgång i kväll, men alla som ska med ut till tävlingen i morgon ska vara på plats i bussen halv åtta. För er som har andra planer för morgondagen gäller att bussen lämnar tävlingsplatsen klockan ett för hemfärd, säger Mikael Svensson. Han avslutar med ett: Jakob Lööf, Patrik Lindeberg, Marcus Andersson och Jonathan Gunnarsson tar täten mot restaurang King Tan på Sveavägen. Man är aldrig så hungrig som efter den här dagen. Först springer vi 25-manna, sedan kan vi äta hur mycket som helst. Ha nu en trevlig kväll, fortsätt att sjunga och ha det bra. Mitt uppe i klubbmiddagen, med välfyllda tallrikar och intensiva diskussioner över åldersgränserna, lämnar vi Pan-Kristianstad. Att gemenskapen kommer att fortsätta länge än råder det ingen tvekan om. SARA THÖRN Uppvärmning eller kanske avkylning inför kvällens övningar på killarnas fembäddsrum. Snacket är i full gång och ju närmare avfärden till restaurangen kommer, desto fler blir gästerna. Skorna i korridoren visar vägen till rum där det bor orienterare. Jonas Nyberg och Ida Thuresson är bland de hungriga som flockas runt den mongoliske kockens stekbord. Middagen smakar aldrig så bra som efter 25-manna. Närmast syns Isak med ryggen mot kameran, Åsa Svensson, Sara Svensson och Johanna Karlsson. På andra sidan bordet sitter Thomas Najvik, Algot Najvik, Richard Johansson, Marie Svensson och Mikael Svensson. 26 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning Skogssport nr 9 2008 glädje Gemenskap hälsa tävla utmaning 27