EU:s fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer

Institutionen för samhällsvetenskap Statsvetenskap EU:s fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer B-uppsats i statsvetenskap VT 2008 Niklas Holm Hansen Gustafsson Handledare: Gissur Erlingsson

Abstract Denna B-uppsats i statsvetenskap behandlar EU:s fiskeripolitik samt framför allt fiskeriavtal med utvecklingsländer, som blivit livligt kritiserade från olika håll, bland annat av Fiskeriverket, Isabella Lövin i hennes bok Tyst hav, politiska partier med flera. Det har dock framkommit i Jan Å Johanssons rapportserie Med kluven tunga, där han redovisar hur svenska Europaparlamentariker har röstat i omröstningar med namnupprop, att svenska Europaparlamentariker, trots att de kritiserat EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal, ändå vid ett flertal tillfällen har röstat för den förda politiken och de ingångna avtalen. Denna uppsats syfte har varit att söka ta reda på varför EU bedriver en långsiktigt ohållbar fiskeripolitik, samt besvara den mer specifika empiriska gåtan varför svenska Europaparlamentariker i retoriken är emot EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer, men ändå tenderar att rösta för. Uppsatsens frågeställningar var: Hur kommer det sig att EU bedriver en långsiktigt ohållbar fiskeripolitik? Varför är svenska Europaparlamentariker i retoriken emot EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer, men i praktiken ofta röstar för dem? Frågeställningarna besvarades genom en fallstudie utifrån olika teoretiska utgångspunkter hämtade från Elinor Ostrom, public choice-skolan, Gunnar Sjöblom, samt Karl Magnus Johansson och Tapio Raunio. Slutsatserna är att EU bedriver den fiskeripolitik som anses mest rationell för unionen att bedriva, samt att de svenska Europaparlamentarikerna har en dubbel lojalitet som tvingar dem att agera paradoxalt. Sökord: EU:s fiskeripolitik, EU:s fiskeriavtal, överutnyttjande 2

Innehållsförteckning 1. Inledning... 4 1.1. Teoretiska utgångspunkter... 5 1.2. Syfte och frågeställningar... 5 1.3. Begreppsdefinitioner... 6 1.4. Tidigare relevant forskning... 6 1.5. Metod och material... 7 1.6. Disposition... 8 2. Bakgrund: Kritik av EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer... 9 3. Varför bedriver EU en i längden ohållbar fiskeripolitik?... 13 3.1. Teori 1: Allmänningens tragedi och det kollektiva handlandets problem... 13 3.2. Teori 2: Påverkan från särintressen och lobbyorganisationer... 15 3.3. Empirisk utblick... 17 3.4. Sammanfattning... 18 4. Den svenska paradoxen... 19 4.1. Teori 1: Den interna partisammanhållningen... 19 4.2. Teori 2: Sammanhållningen och visionen om federationen... 22 4.3. Empirisk utblick... 22 4.4. Sammanfattning... 24 5. Slutsatser... 26 6. Referenser... 28 6.1. Litteratur... 28 6.2. Rapporter... 28 6.3. Tidskriftsartiklar... 28 6.4. Nyhetsartiklar... 29 6.5. Debattartiklar... 29 6.6. Tal... 29 6.7. Internet... 29 3

1. Inledning EU:s fiskeavtal med tredje land måste bli föremål för en total översyn med målsättningen att utvecklingsländerna får bygga upp egna fiskeflottor och få sälja sin fisk fritt till EU. - Från avsnittet Frihandel i Möjligheternas Europa. Alliansens tio punkter för ett bättre EU. 17 november 2005. Allians för Sverige. 1 Fiskerinäringen är utsatt för ett hårt tryck. Allt effektivare fiskemetoder och ett ökat utsläpp från industrier och transporter har medfört att vissa fiskbestånd är hotade. Vi vill skydda och bevara havets levande resurser och en frisk havsmiljö. - Publicerat på Socialdemokraternas hemsida den 2 december 2004. 2 Utfiskningen av världshaven blir allt allvarligare. En enligt min uppfattning enad forskarkår står i samlad kör och kritiserar EU:s fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer. Den empiriska gåtan för uppsatsen, som först väckte mitt intresse för denna fråga är att EU:s fiskeriavtal blivit livligt kritiserade i svenska medier, 3 samt även av myndigheten Fiskeriverket, 4 och det i det närmaste framstår som att det råder en politisk konsensus i Sverige om att dessa fiskeriavtal måste avvecklas eller åtminstone från svenskt håll motarbetas. Dock har det framkommit att flera svenska ledamöter av Europaparlamentet tenderar att rösta för dessa avtal när de väl blivit tid för omröstning i Europaparlamentet. 5 Hur är detta möjligt? Hur detta är möjligt är tänkt att vara kärnfrågan, den empiriska gåtan, och den röda tråden genom hela uppsatsen, eftersom jag inte känner att detta är utrett i tillfredställande mån ännu. 1 Johansson, Jan Å. Med kluven tunga 3 (Stockholm:2007), s. 229. 2 Hämtat från <http://www.socialdemokraterna.se/test/arkiv/politik/var-politik-a-till-o/jakt-och-fiske/> den 30 april 2008. 3 Hämtat från <http://www.stockholmsfria.nu/artikel/20768> den 16 maj 2008. 4 Hämtat från <http://www.fiskeriverket.se/arkiv/nyhetsarkiv/pressinformation/5.63071b7e10f4d1e2bd3800014817.html> den 16 maj 2008. 5 Hämtat från <http://www.corren.se/archive/2008/4/10/jo2htm7mssp8juk.xml> den 16 maj 2008. 4

1.1. Teoretiska utgångspunkter När det gäller teoretiska utgångspunkter så kommer olika teorier att användas för att ta itu med det forskningsproblem som presenterades i inledningen. Först kommer Elinor Ostroms teori om det kollektiva handlandets problem som presenterades i publikationen Governing the Commons samt Russel Hardins idé om allmänningens tragedi, samt även public choice-teorier om särintressens inflytande på politik att behandlas. Sedan följer Gunnar Sjöbloms teorier om partiers strävan efter sammanhållning på den interna partiarenan samt Karl Magnus Johansson och Tapio Raunios redogörelse om europeiska partiers strävan efter en europeisk federation. En arbetshypotes jag utgått ifrån, exempelvis när det gäller varför de socialdemokratiska Europaparlamentarikerna röstat för flera av EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer, är för att de är en del av en stor partigrupp, PSE, i Europaparlamentet och således har en partilinje att följa. De måste därför ta hänsyn till vad större och mäktigare socialistpartier i Europa tycker i denna fråga för att inte själva göra sig alltför impopulära i gruppen. Vad som i sin tur är skulle kunna vara en trolig orsak till att PSE och andra aktörer med stort inflytande i EU trots allt är för fiskeriavtalen med utvecklingsländer och allmänt överutnyttjande av fiskeresurserna i världens och Europas hav är att fiskeindustrins lobbyorganisationer har stort inflytande. Rent explicit skulle man kunna säga att min arbetshypotes är att lobbyingen påverkar partigruppen som lägger fram de röstlistor efter vilka de svenska partierna röstar. 1.2. Syfte och frågeställningar Uppsatsens övergripande syfte är att söka klargöra för läsaren varför EU (formellt juridiskt ännu EG) fortsätter att bedriva en långsiktigt ohållbar fiskeripolitik genom allmänt överutnyttjande av fiskeresurserna i egna vatten, samt genom tecknande av fiskeriavtal med utvecklingsländer som är ogynnsamma för dessa trots att både miljöhänsyn och solidaritet nämns som två av EU:s grundvärderingar i Lissabonfördraget 6. För att uppnå detta syfte har jag valt att bryta ner uppsatsens huvudfrågor i följande frågeställningar: 6 Lissabonfördraget, Avdelning 1 Allmänna bestämmelser, Artikel 2. 5

Hur kommer det sig att EU bedriver en långsiktigt ohållbar fiskeripolitik? Varför är svenska Europaparlamentariker i retoriken emot EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer, men i praktiken ofta röstar för dem? 1.3. Begreppsdefinitioner Med begreppet utvecklingsländer menas länder i Afrika, Asien och Latinamerika som varit föremål för internationellt bistånd på grund av svaga inrikes ekonomiska förhållanden. Dock är det främst länder i Afrika som EU sluter fiskeriavtal med. 7 Med begreppet lekbiomassa åsyftas andel lekmogen fisk inom ett särskilt vattenområde. Med förkortningen SOU avses Statens offentliga utredningar. Förkortningen ONU syftar på omröstning med namnupprop, vilket är ett omröstningsförfarande i Europaparlamentet då alla Europaparlamentarikers röster registreras avseende ett särskilt betänkande. Med termen betänkande menas i denna uppsats skriftliga yttranden som Europaparlamentarikerna har att ta ställning till vid omröstningarna. Med begreppet tredjeländer avses icke-medlemsstater i EU, som EU har förbindelser med, som exempelvis ett fiskeriavtal (som oftast åsyftas i denna uppsats). Varför jag skiljer på begreppen tredjeländer och utvecklingsländer är för att det i EU:s rättsliga dokument samt offentliga information oftast används begreppet tredjeländer eftersom EU mycket väl skulle kunna ingå avtal med rikare länder som brukar betecknas som industrialiserade länder. Dock används termen utvecklingsländer oftast i media och i övriga sammanhang av andra än EU självt när man talar om fiskeriavtalen eftersom dessa oftast ingås med just den sorts länder som definierades i början av avsnittet. 1.4. Tidigare relevant forskning Jag har inte kunnat finna tidigare forskning som behandlar just min frågeställning. Sandra Viström vid Luleå tekniska universitet skrev 2003 en C-uppsats med titeln Tragedin i Senegals fiskevatten Institutionella förutsättningar för en hållbar lösning, vilken behandlade just situationen i Senegal och är ett exempel på vilka följder EU:s fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer kan få. Dock är det inte följderna av politiken i sig jag med denna uppsats kommer att undersöka, utan orsakerna. 7 Se Nationalencyklopedins definition av u-land. 6

Jan Å Johansson har tidigare sammanställt en rapport med olika politiska frågor där han redovisat hur svenska europaparlamentariker har röstat utifrån omröstning med namnupprop (ONU), men denna publikation innehåller främst tabeller över röstresultaten i dessa ONU samt bifogade röstförklaringar, dock inga förklarande analyser. Det finns vidare en hel del skrivet som behandlar hur det kommer sig att politiska institutioner bedriver suboptimala policies när intressegrupper med egenintresse får styra, bl.a. Elinor Ostroms Governing the Commons. Det finns givetvis tidigare forskning som kan vara intressant att ta del av som behandlar olika delar av frågeställningen, men den helhetsbild jag önskar förmedla har jag inte kunnat finna någon tidigare forskning om. 1.5. Metod och material Med utgångspunkt i det teoretiska material som författats av Elinor Ostrom, Gunnar Sjöblom samt Karl Magnus Johansson och Tapio Raunio kommer jag att göra en fallstudie av EU:s fiskeripolitik med sekundärkällor för att söka besvara min empiriska gåta och mina frågeställningar. Det faktabaserade material jag kommer att använda mig av är framför allt hämtat från Europeiska kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiskes hemsida, Isabella Lövins verk Tyst hav, Jan Å Johanssons rapport Med kluven tunga 2 & 3 samt Isobel Hadley-Kamptz artikel Fiska efter lösningar. Jag kommer vidare även att använda mig av artiklar från massmedia. Att ta del av artiklar i massmedia är dels ett sätt att se vilket massmedialt utrymme frågan om EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer får, samt dels kunna presentera konkret kritik som framförts mot EU:s sätt att bedriva fiskeripolitik. Som komplement till detta krävs givetvis citat av politikerna som sitter i Europaparlamentet, eller uttalanden från deras respektive partier, eftersom det är de som tar beslut i dessa frågor, varför det således också skulle vara intressant att ha med någon intervju där personen i fråga kan svara direkt, samt få möjlighet att motivera sitt röstval. Dock kommer fokus på denna uppsats att vara rent teoretiskt, och utgå från tidigare nämnda teoretiska utgångspunkter. I den bästa av världar hade jag gärna gjort en mer praktisk fallstudie, men i detta fall har det inte 7

riktigt varit möjligt. Således kan jag inte se vilka alternativa metoder som jag skulle kunna ha använt mig av för att på ett korrekt sätt undersöka ett vetenskapligt problem som detta. 1.6. Disposition Uppsatsens disposition är sådan att i kapitel 2 får läsaren först ta del av allmän bakgrund om EU:s gemensamma fiskeripolitik samt kritiken som framförts mot denna samt de fiskeriavtal med utvecklingsländer som den involverar. I kapitel 3 behandlas den första frågeställningen om varför EU bedriver en långsiktigt ohållbar fiskeripolitik analyserad utifrån två olika teorier. I kapitel 4 behandlas den svenska paradoxen, om varför svenska Europaparlamentariker, bland annat från Socialdemokraterna, kritiserar EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer, men ändå röstar för dem i Europaparlamentet. I kapitel 5 presenteras slutligen de slutsatser jag kunnat dra av mina analyser av forskningsproblemet. 8

2. Bakgrund: Kritik av EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer Som citaten i inledningen visar på finns det kritik av den fiskeripolitik som förs av Sverige och EU idag. Kritiken kommer från båda politiska lägren av den klassiska högervänsterskalan. Såväl den borgerliga alliansen som Socialdemokraterna har uttalat sig kritiska, men ändå har inga radikala förändringar skett inom fiskeripolitiken. Anledningen till att det inte skett särskilt stora förändringar i Sverige på detta område är dock att fiskeripolitiken liksom jordbrukspolitiken för länder som är medlemmar i EU inte faller under nationell befogenhet, utan lyder under EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) som är överstatlig och därför beslutas av EU:s institutioner gemensamt. 8 Att fiskeripolitiken lyder under EU:s institutioner och inte under nationell befogenhet var anledningen till att Sveriges regering och riksdag inte hade någon möjlighet att införa ett totalstopp för torskfiske i Östersjön, trots att Miljöpartiet de Gröna ställde detta som ett ultimativt krav till Socialdemokraterna för att de skulle stötta en socialdemokratisk regering efter riksdagsvalet 2002. 9 Även EU-politiker utanför Sverige har kritiserat EU:s gemensamma fiskeripolitik. Nedan följer ett citat av den irländska Europaparlamentarikern Avril Doyle som tillhör partiet Fine Gael som i Europaparlamentet ingår i den kristdemokratiska/konservativa gruppen EPP-ED. Den gemensamma fiskeripolitiken har resulterat i tjugo år av bristfälliga kvotsystem och inkomster för våra fiskare, dålig övervakning och genomdrivande å ena sidan och å andra sidan ohållbart fiske och skador på den marina miljön. Det finns inga vinnare. 10 En svensk Europaparlamentariker som skarpt kritiserat EU:s gemensamma fiskeripolitik och fiskeriavtal med utvecklingsländer är Hélène Goudin, medlem av Junilistan, som är ledamot av Europaparlamentets fiskeriutskott. Hon skrev under våren 2008 en debattartikel som bl.a. publicerades elektroniskt på Corren.se och Världen idag där hon klandrade EU:s gemensamma fiskeripolitik och framför allt fiskeriavtalen med utvecklingsländer. 8 Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget), Tredje delen, Avsnitt II, Artikel 32 EG, Första stycket. 9 Lövin, Isabella. Tyst hav. (Stockholm:2007) s. 27 och 31. 10 Hämtat från <http://www.europarl.europa.eu/news/public/story_page/033-20982-035-02-06-904- 20080211STO20951-2008-04-02-2008/default_sv.htm> den 16 maj 2008. 9

EU sluter regelbundet fiskeavtal med fattiga utvecklingsländer. Dessa avtal är kritiserade av såväl miljörörelsen som biståndsorganisationer. 11 Fiskeavtalen ingås främst med afrikanska stater. Avtalen innebär att europeiska fiskeflottor får rätt att fiska i dessa länders vatten. Avtalen leder till utfiskning av världshaven och till att utvecklingsländernas lokala fiskare berövas en betydelsefull inkomstkälla. 12 Nyligen röstade EU-parlamentet ja till att förlänga EU:s fiskeavtal med två afrikanska länder, Elfenbenskusten och Guinea-Bissau. Jag lade fram ett par ändringsförslag, bland annat ett med kravet att fiskeavtalen skall avskaffas. Detta förslag blev dock nedröstat, bland annat av de svenska socialdemokraterna. Detta parti röstar, likt Maria Carlshamre (fi), uteslutande ja till fiskeavtalen. 13 Det som är mest intressant för denna uppsats är dock den kritik av EU:s gemensamma fiskeripolitik som framförts av borgerliga och socialdemokratiska partier, eftersom deras ledamöter, som jag kommer att belägga senare, ibland ändå tenderar att rösta för EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer när betänkande till dessa kommer upp för omröstning i Europaparlamentet. Dagens beslut i Europaparlamentet är ett bakslag för oss som vill värna Östersjöns fiske och miljö. Parlamentets majoritet har - precis som medlemsländerna - lyssnat för mycket på kortsiktiga argument från yrkesfiskarna. Visst skulle ett torskfiskestopp kunna drabba fiskare negativt ekonomiskt. Men att hugga av den gren som man själv sitter på, genom att fortsätta överfisket, är en ännu sämre överlevnadsstrategi. 14 - Åsa Westlund, socialdemokratisk Europaparlamentariker från Sverige. 11 Hämtat från <http://www.corren.se/archive/2008/4/10/jo2htm7mssp8juk.xml> den 16 maj 2008. 12 Hämtat från <http://www.corren.se/archive/2008/4/10/jo2htm7mssp8juk.xml> den 16 maj 2008. 13 Hämtat från <http://www.corren.se/archive/2008/4/10/jo2htm7mssp8juk.xml> den 16 maj 2008. 14 Hämtat från <http://www.socialdemokraterna.se/webben-for-alla/eu/eudelegationen/media/pressmeddelande/asa-westlund/torskfisket-i-ostersjon-maste-reformeras-fran-grunden/> den 26 maj 2008. 10

Som citatet ovan visar kritiserade den socialdemokratiska Europaparlamentarikern Åsa Westlund ett omröstningsresultat i Europaparlamentet (den 7 juni 2007) som slutade med att Europaparlamentet röstade mot ett svenskt torskfiskestopp i Östersjön. Vad som är intressant med just detta citat och den kritik hon framför är i detta fall framför allt motiveringar om att man inte bör lyssna för mycket till kortsiktiga argument från yrkesfiskarna eller att det är en ännu sämre överlevnadsstrategi att fortsätta överfisket genom att således hugga av den gren man själv sitter på. Principen med överutnyttjande av fiskeresurser borde vara densamma oavsett om man fiskar i egna hav, inom EU:s territorium såsom fallet Östersjön, eller utanför afrikanska länders kuster, som i fallet med fiskeriavtalen med utvecklingsländerna. Alla de fem svenska Europaparlamentarikerna skrev under en gemensam debattartikel, som publicerades i Borås Tidning den 17 juli 2006, som svar på en tidigare debattartikel av Hélène Goudin (dock inte den debattartikel som jag citerade tidigare, men av svaret att döma en med liknande innehåll). I denna artikel ger de några svar på den kritik som Hélène Goudin framfört, där de bland annat skriver: Vi socialdemokrater har inget principiellt emot att EU sluter fiskeavtal med tredje land, eller att vi har en gemensam europeisk fiskepolitik. Fiskeresurserna är gränsöverskridande och därför måste fiskepolitiken utformas gemensamt, anser vi. När det gäller fiskeavtalens villkor förhandlas dessa fram av båda parter gemensamt. EU:s fiskeavtal omfattar bara den överskottfisk som landet i fråga själv får definiera. Det blir väldigt svårt för den svenska socialdemokratiska regeringen, i ministerrådet, att hävda att fiskekvoterna som landet har till sig självt är för litet, om landet självt har definierat den egna kvoten. Sanningen är mer komplicerad än den svartvita värld som Goudin lever i. Fiskeavtalen innehåller därtill olika åtgärder som ska främja en bättre resursförvaltning i de fattiga länderna, som t.ex. modernisering av fiskeflottan, stöd till infrastrukturer och utveckling av den lokala fiskesektorn - goda mål som vi socialdemokrater stöder. 15 - Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (samtliga svenska socialdemokratiska Europaparlamentariker) 15 Hämtat från <http://www.socialdemokraterna.se/webben-for-alla/eu/asa- Westlund/Media/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2006/Artiklar1/Goudins-osakliga-kritik-/> den 26 maj 2008. 11

Att politiker och politiska partier håller på att smutskasta varandra på tidningars debattsidor finns det inget speciellt sensationellt med. Vad som dock är intressant i detta fall är att de socialdemokratiska Europaparlamentarikerna inte bemöter Goudins kritik i fallet med specifika avtal. Huruvida det var så att kritik mot specifika avtal anfördes i den artikel de svarar på kan dock inte styrkas. I alla fall skriver de socialdemokratiska Europaparlamentarikerna mer allmänt i sin artikel om att man inte har något principiellt emot att EU sluter fiskeriavtal med tredje land, samt att de berörda utvecklingsländerna själva har fått vara med och förhandla fram villkoren, utan att nämna något om att det faktiskt är EU som drar den överlägset största vinsten av dessa avtal, exempelvis genom att EU betalar 65 euro per ton fisk som försiktigt uppskattat är värd 1000 euro per ton, 16 och vad de i så fall tycker om detta. Vilka anledningarna är till att EU bedriver den fiskeripolitik som de gör, samt att denna till synes verkar stödjas av svenska socialdemokratiska Europaparlamentariker samtidigt som de eller deras parti kritiserar den, kommer att försöka besvaras i de två följande kapitlen. 16 Lövin, s. 131. 12

3. Varför bedriver EU en i längden ohållbar fiskeripolitik? Denna fråga kommer att besvaras med hjälp av de två följande teorierna som var och en har fått ett eget avsnitt. Vad som kan vara av vikt att understryka och förtydliga är att teorierna inte på något sätt konkurrerar mot varandra, utan tvärtom kompletterar varandra för att söka ge ett bredare svar på frågan varför EU bedriver en i längden ohållbar fiskeripolitik. 3.1. Teori 1: Allmänningens tragedi och det kollektiva handlandets problem I publikationen Governing the Commons presenterar Elinor Ostrom bland annat två analysmodeller som är användbara för att analysera varför EU bedriver en i längden ohållbar fiskeripolitik. Den ena är allmänningens tragedi (The Tragedy of the Commons) 17 och den andra är det kollektiva handlandets problem (The Logic of Collective Action) 18. Båda dessa teorier har grundats av andra än Elinor Ostrom själv, men har utvecklats av henne. Allmänningens tragedi presenterades först av Garrett Hardin år 1968, och det kollektiva handlandets problem presenterades först av Mancur Olson år 1965. När jag refererar till dessa teorier kommer jag dock kategoriskt referera till Elinor Ostrom eftersom det är hon som är upphovsman till de utvecklade teorier jag utgått ifrån. Allmänningens tragedi beskriver hur användningen av en allmän resurs utvecklas när individer får fri tillgång till den. I detta fall är den allmänna resurs som undersöks tillgången av fisk. Teorin bygger huvudsakligen på att så länge individerna använder mindre av den allmänna resursen än vad denna har att erbjuda, så är det som är individuellt rationellt också det som är kollektivt rationellt. I det här stadiet har det ännu inte uppstått någon knapphet i den allmänna resursen. Knappheten uppstår när individerna bestämmer sig för att ta upp mer fisk (eller släppa ut fler djur på bete som Hardin använde som exempel), så att alla till slut tar upp mer fisk än vad den allmänna resursen tål innan lekbiomassan har blivit för liten och fisken till slut inte längre kan reproducera sig. När detta sker, börjar också det som är kollektivt rationellt och det som är individuellt rationellt att skilja sig åt. Orsaken till att det som är individuellt rationellt och det som är kollektivt rationellt börjar skilja sig åt är att de intäkter som varje individ tjänar på att fiska så många ton fisk som möjligt, ökar desto mer fisk individen har att sälja. Detta får dock alla som nyttjar den allmänna resursen i slutändan vara med och betala eftersom den allmänna resursen totalt sett 17 Ostrom, Elinor. Governing the Commons (Cambridge:1990), s. 2. 18 Ostrom, s. 5-6. 13

minskar. Sett till pengar är det emellertid inte säkert att den enskilde fiskaren i sig i ett första stadium förlorar ekonomiskt på detta eftersom de bara kan öka priserna på sina fångster vilket kompenserar dem så länge efterfrågan på fisk finns. 19 Detta kommer att innebära att det ohållbara resursutnyttjandet av den allmänna resursen kommer att fortgå fram till dess den blivit utplånad. Så skedde exempelvis med ett av världens största torskbestånd utanför Grand Banks vid Canada och USA:s östkust. 20 I fallet EU så kan man räkna EU som en individ bland alla andra länder i världen som delar på allas våra gemensamma fisketillgångar, vår allmänna resurs eller allmänning. EU utgår, och handlar inom ramen för sin fiskeripolitik, främst utifrån vad som är bäst för EU som individ snarare än vad som är det allmänna bästa eller allmänningens bästa. Både när det gäller fiske i de egna vattnen, samt när EU skriver avtal för att få tillstånd att fiska i andra länders vatten så utgår man ifrån vad som är mest rationellt för EU självt. Det finns inom EU idag runt 100000 fiskefartyg, av vilka inte mindre än 40 procent är överflödiga eftersom fiskebestånden i de europeiska vattnen inte räcker till. 21 Då är det rationellt för EU, för att på bästa sätt utnyttja sin fiskeflotta, att skriva avtal med andra länder om att få fiska även i deras vatten. Man kan från EU:s sida föra resonemanget att om inte vi skriver dessa avtal med dessa länder och fiskar i dessa vatten, gör bara någon annan det. Samma resonemang används enligt denna teori även om utfiskningen i egna vatten som exempelvis Östersjön, fiskar inte vi upp de där torskarna, så gör bara Ryssland det istället. Det är skäligt att hysa en åsikt om att ovanstående resonemang är väldigt irrationellt, eftersom att om fisken ändå tar slut, så finns det ju inte någon som kan fiska någon fisk eller leva på sitt fiske överhuvudtaget, och då är vi åter tillbaks vid allmänningens tragedi. Det kollektiva handlandets problem, som Elinor Ostrom också redogör för, syftar till tesen om att en grupp med ett gemensamt intresse eller mål bör agera tillsammans. 22 I stora grupper löper man dock risken att det kan uppstå så kallade free riders, vilket även är fallet i teorin om allmänningens tragedi. Dessa free riders är de som ofrånkomligen också tjänar på att vissa åtgärder vidtas, men som inte själva bidrar till deras förverkligande. 23 Det kollektiva 19 Kinell, Gerda och Kristensson, Johan. Torsk på fisk att ersätta en resurs (Uppsala:2007), s. 3. 20 Lövin, Isabella. <http://www.aftonbladet.se/kultur/article1497937.ab> Hämtat den 15 maj 2008. 21 Hadley-Kamptz, Isobel. Fiska efter lösningar (Stockholm:2003), s. 4. 22 Ostrom, s. 5-6. 23 Ostrom, s. 6. 14

handlandets problem bygger alltså på att försöka skapa ett system där alla inblandade bidrar lika mycket, och får lika mycket ut av sin insats. De free riders som exempelvis skulle tjäna väldigt mycket på om EU beslutade sig för att införa ett torskfiskestopp i Östersjön är alltså de ryska yrkesfiskarna (under förutsättning att Ryssland inte skulle vara med och besluta om ett sådant) eftersom de drar lika mycket nytta av större bestånd av torsk i Östersjön som yrkesfiskarna från EU-länder gör. Dock skulle ju EU:s yrkesfiskare inte få fiska, medan de ryska yrkesfiskarna har möjlighet att dra in storfångster. 3.2. Teori 2: Påverkan från särintressen och lobbyorganisationer I denna teoridel kommer jag att utgå ifrån public choice-skolans teorier om lobbying och särintressens påverkan på de beslut som tas av politiska beslutsfattare. När det gäller politiska beslut så fattas de framför allt vid två tillfällen. Dels innan ett val, när partier fattar beslut om vilka frågor de ska driva, och dels efter ett val, när partier fattar beslut om vad de ska genomföra. Vad ankommer särintressens inflytande på politiken, så är just en av de bilder som public choice-skolan förmedlar att partier i huvudsak tävlar om maximalt inflytande genom att de försöker tillgodose krav från organiserade särintressen. 24 De analyser som görs utifrån public choice-skolan har ofta sin utgångspunkt i så kallad rent seeking, vilket exempelvis är när ett organiserat intresse försöker tillgodogöra sig ekonomiska vinster från det offentliga. 25 EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer är ett lysande exempel på rent seeking eftersom det är EU som med offentliga medel, alltså ytterst medborgarnas inbetalade skattepengar, finansierar de fiskeriavtal som kommer europeiska yrkesfiskare tillgodo. Vidare är public choice-skolans grundläggande uppfattning att desto mer utrymme offentliga institutioner låter vara öppet för särintressen att ta del av offentliga resurser, ju mer suboptimala löper också dessa institutioner risken att bli. 26 Genom att EU låter vissa organiserade intressen vara med och ha inflytande över dagordningen, desto mer ser EU till att tillgodose dessa organiserade intressens intressen, utan att se till vad som är bäst för gemenskapen som helhet. 24 Tullock, Gordon (1976). The Vote Motive. London: Institute of Economic Affairs. 25 Jfr Lohmann 2003; Tollison 2001. 26 Jfr Olson 1982; Tullock 1967. 15

I Bryssel finns omkring 15000 lobbyister, 27 vilket enligt bland andra Svenskt näringsliv gör Bryssel till den stad i världen som tillsammans med Washington D.C. är tätast med lobbyister. 28 Hade inte lobbying haft effekt på EU:s beslutsfattande, hade det med stor sannolikhet inte funnits så många lobbyister i Bryssel. Enligt Dennis Pamlin, som var medutredare till Lobbning en SOU om lobbying och dess effekter, försvagar lobbying demokratin av tre skäl. För det första (i) bygger lobbying på ett resursberoende. För lobbying gäller inte att en person är liktydigt med en röst, utan snarare att desto mer pengar man lägger ner på sin lobbying, ju bättre resultat når man. För det andra (ii) är lobbyingen utan öppenhet. Påverkan sker i stängda korridorer, snarare än på öppna torg. För det tredje (iii) sker lobbying för ett särintresse. Lobbying sker aldrig, alternativt mycket sällan utifrån det allmänna bästa. 29 Enligt public choice-skolan utgör lobbying, och de suboptimala policies den resulterar i, ett problem. Problemet ligger i alla de tre ovanstående punkter Pamlin redogjort för, men i fallet med EU och dess fiskeripolitik tänkte jag främst rikta in mig på Pamlins tredje punkt, nämligen den att lobbying sker utifrån ett särintresse och sällan utifrån ett allmänintresse. Som jag tidigare redogjort för finns det flera tusentals lobbyister i Bryssel som alla utifrån Pamlin torde fokusera på små grupper och enskilda aktörer, som exempelvis yrkesfiskare. De uppvaktar bland andra Europaparlamentarikerna och hoppas att dessa i utbyte ska lyfta frågor som är viktiga för dessa, vilket i yrkesfiskarnas fall dels kan vara att rösta emot ett införande av totalstopp för torskfisket i Östersjön, eller rösta för nya fiskeriavtal med tredjeländer. Just när det gäller socialdemokratiska och socialistiska partier i Europa finns ett litet problem i fallet med fiskeripolitiken och fiskeriavtalen. Dessa partier är ofta väldigt stora och borde utifrån public choice-skolan prioritera frågor som den stora massan kan relatera till, men som arbetarepartier kan yrkesfiskarna vara en viktig väljargrupp vilket kan resultera i att de får igenom frågor som är väldigt avgörande för dem, exempelvis att EU skriver fiskeriavtal med utvecklingsländer som är impopulära i vissa kretsar, men samtidigt avgörande för yrkesfiskarnas stöd. 27 Svenska Dagbladet. EU får bättre koll på lobbyister. Hämtat från <http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1225627.svd> den 27 maj 2008. 28 Svenskt näringsliv. Lobbying på två olika sätt. Hämtat från <http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/europa/article52056.ece> den 23 maj 2008. 29 Pamlin, Dennis. Lobbying försvagar demokratin. I Ahlsson, Gustav m.fl. Lobbning. Demokratiutredningens skrift nr 18. SOU 1998:146. (Stockholm:1998), s. 57-58. 16

3.3. Empirisk utblick EU:s gemensamma fiskeripolitik såg dagens ljus 1983, dock hade de dåvarande EG-länderna redan tidigare sökt samordna sin fiskeripolitik sedan början av 1970-talet utefter principen att alla EU:s yrkesfiskare skulle ha rätt att fiska i alla medlemsstaters fiskevatten. Vissa undantag gjordes dock för vissa kustnära områden där fortsatt endast lokala fiskare skulle få fiska. 2002 genomgick den gemensamma fiskeripolitiken genomgripande förändringar, då EU:s medlemsstater enades om att göra fisket miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart. 30 2002 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken var enligt Europeiska kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske nödvändig då den tidigare gemensamma fiskeripolitiken som hade introducerats 1983 visat sig vara ett misslyckande eftersom den inte på ett tillräckligt effektivt sätt lyckades fullfölja de uppgifter som den från början skapades för att ha hand om. Exempelvis hade den inte lyckats bevara fiskbestånd, skydda havsmiljön, säkra medlemsstaternas fiskeflottors ekonomiska livskraft, samt förse konsumenterna med fisk och havsprodukter av god kvalitet. 31 Vad som hänt sedan reformen 2002 är således att man försökt inrikta den gemensamma fiskeripolitiken på ett mer hållbart fiske och se till andra aspekter än enbart maximal ekonomisk vinst. Vidare har EU kanske kommit till insikt med att det faktiskt är en ekonomisk förlustaffär för gemenskapen att fiska upp så mycket fisk att det inte längre finns någon fisk kvar att fiska överhuvudtaget. Frågan som onekligen dock måste ställas är då om det blivit så mycket bättre. Denna fråga är sedermera i sig tillräckligt omfattande för att fylla sin egen uppsats, men ett kort svar på frågan är att det faktiskt blivit bättre på vissa områden. Exempelvis kom i maj 2008 rapporter om att lekbiomassan hos torsken i Östersjön åter börjat öka efter att ha varit på ständig nedgång under flera år. 32 Kontrollen för att upptäcka tjuvfiske har stärkts, samt att EU nu (enligt egen uppgift) arbetar aktivt med att minska den europeiska fiskeflottans totala kapacitet. Vidare har även EU:s tidigare rena fiskeriavtal som syftade till att EU köpte fiskerättigheter för en bestämd summa pengar av framför allt afrikanska länder, 30 Europeiska kommissionen Fiske Den gemensamma fiskeripolitiken. Hämtat från <http://ec.europa.eu/fisheries/cfp_sv.htm> den 20 maj 2008. 31 Europeiska kommissionen Fiske 2002 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Hämtat från <http://ec.europa.eu/fisheries/cfp/2002_reform_sv.htm> den 20 maj 2008. 32 Sveriges Radio. Ökat torskbestånd i Östersjön. Hämtat från <http://www.sr.se/gotland/nyheter/artikel.asp?artikel=2091933> den 24 maj 2008. 17

nu ersätts med andra avtal efter en mer utpräglad partnerskapsmodell där andra faktorer ingår än enbart pengar. 33 3.4. Sammanfattning När det gäller frågan om varför EU bedriver en långsiktigt ohållbar fiskeripolitik, så besvarades denna genom analys utifrån två teorier. Den första var Elinor Ostroms vidareutvecklade teorier om allmänningens tragedi och det kollektiva handlandets problem, utifrån vilka slutsatsen kan dras att EU handlar utifrån vad som är rationellt för sig självt i sin fiskeripolitik. EU:s institutioner är intresserade av att EU:s yrkesfiskare fångar så mycket fisk man kan, för att på så sätt maximera sina intäkter. Fler än 100000 fiskefartyg finns inom EU:s fiskeflotta, och av dessa är omkring 40 procent överflödiga eftersom fisken i Europas fiskevatten inte räcker till att fiskas av mer än 60000 fartyg. Således är det rationellt för EU att underteckna fiskeriavtal med utvecklingsländer så att man bättre kan utnyttja sin fiskekapacitet och sina resurser. Den andra teorin som analysen byggde på var public choice-skolans teorier om lobbying och särintressens påverkan på de beslut som tas av politiska beslutsfattare. Analysen utifrån dessa teorier visade att EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer är ett exempel på vad som kallas rent seeking, alltså att en grupp av människor, i detta fall yrkesfiskare, försöker tillskansa sig ekonomiska vinster från den offentliga kassan. Även de omkring 15000 lobbyister som finns i Bryssel har en betydelse för de beslut som tas. Utifrån public choice-skolan utgör lobbying, och de suboptimala policies den resulterar i, att vissa grupper får oproportionellt stort inflytande, vilket skulle kunna ses som ett problem. Den empiriska utblick som efter analysen gjordes för att söka klarlägga hur EU:s gemensamma fiskeripolitik har sett ut, och ser ut idag, visar på att den efter kritik från Europeiska kommissionen själv har förändrats något utifrån tidigare erfarenheter. De kritiserade fiskeriavtalen med utvecklingsländer har ändrats något och tas idag fram efter en mer utpräglad partnerskapsmodell. 33 Europeiska kommissionen Fiske Den gemensamma fiskeripolitiken. Hämtat från <http://ec.europa.eu/fisheries/cfp_sv.htm> den 20 maj 2008. 18

4. Den svenska paradoxen Den svenska paradoxen är den benämning jag valt att sätta på faktumet att svenska partier och Europaparlamentariker tenderar att inför väljarna i Sverige kritisera EU för att bedriva en oduglig fiskeripolitik och de fiskeriavtal EU tecknar med utvecklingsländer, samtidigt som de enligt de redovisade omröstningarna med namnupprop i Europaparlamentet som finns att tillgå ändå förefaller rösta för denna politik och de fiskeriavtal EU skriver med utvecklingsländer. För att undersöka denna frågeställning kommer jag att utgå från två teorier. Dels Gunnar Sjöbloms teorier om den interna partisammanhållningen, och dels Karl Magnus Johansson och Tapio Raunios idéer om europeiska partiers strävan efter att skapa en europeisk federation och rent europeiska partier. 4.1. Teori 1: Den interna partisammanhållningen Partigruppsystemet i Europaparlamentet är till synes ett flerpartisystem, men eftersom det är väldigt dominerat av de två största grupperna, den socialdemokratiska/socialistiska gruppen PSE och den kristdemokratiska/konservativa gruppen EPP-ED skulle det även kunna liknas vid ett tvåpartisystem. Det kan således vara svårt att avgöra något antingen eller i detta fall. Sjöblom beskriver i sin teori om partistrategier, att det i ett tvåpartisystem finns ett överordnat mål för partierna, vilket är röstmaximering. Partierna i ett tvåpartisystem strävar efter att få så många röster som möjligt så att det ensamt med enkel majoritet kan få igenom sina beslut. I ett flerpartisystem är det överordnade målet snarare maximering av parlamentariskt inflytande (maximization of parliamentary inlfuence), vilket främst bygger på sökande av kompromisser, om partiet inte får egen majoritet, vilket är tämligen vanligt förekommande i många flerpartisystem. 34 Partisammanhållning är även det enligt Sjöblom ett av fyra grundläggande mål för partier. 35 Det kan låta som ett logiskt resonemang att hävda att ett parti som strävar efter att vara ett så kallat catch-all-parti (ett parti som vill nå alla väljare) når ut till en större grupp väljare, men detta motbevisas av Sjöblom då han konstaterar att ett parti, om det överger sin traditionella 34 Sjöblom, Gunnar. Party strategies in a multiparty system (Lund: 1968), s. 79-82. 35 Sjöblom, s. 85. 19

väljargrupp, dels riskerar att dessa går över till något annat befintligt parti, eller dels att det bildas ett nytt parti som lockar till sig dessa väljare. 36 Således kan slutsatsen dras av Sjöbloms resonemang att det är viktigare för ett parti att sträva efter partisammanhållning och sedan söka samarbete med andra partier (så länge som de inte står alltför ideologiskt långt ifrån varandra), än att försöka täcka in så många väljare som möjligt under sitt eget parti med risken att förlora sin traditionella väljargrupp. 37 Om ett parti tillsynes har svag politisk sammanhållning påverkas väljarnas syn gällande partiets trovärdighet och därmed äventyras partiets röstmaximering. Dessutom påverkar brist på intern partisammanhållning andra partiers vilja att samarbete med berört parti, då de övriga partierna kan bedöma partiet i fråga som okapabelt till samarbete. Hur ska ett parti kunna samarbeta effektivt med andra partier om de inte ens kan hålla ihop samarbetet (sammanhållningen) inom sig självt? Således är det viktigt för ett parti med en enad front utåt. Andra partier kan känna starkare tilltro till överenskommelser man gör i exempelvis ett gemensamt valprogram med ett parti som präglas av stark sammanhållning, än ett parti som uppfattas som löst sammanhållet. Ett löst sammanhållet parti är på så sätt en osäkrare koalitionspartner än ett starkt sammanhållet. 38 Partigrupperna i Europaparlamentet skulle kunna sammanliknas med koalitionsbyggen och kompromissande i nationella parlament, som exempelvis vår svenska riksdag. Jag har tidigare, med hänvisning till Sjöblom, redogjort för vikten av att ha en stark sammanhållning inom partierna. Denna interna partisammanhållning är inte bara viktig för nationella partier i nationella parlament, men också för partigrupperna i Europaparlamentet. Partierna söker sammanhållning i olika partigrupper tillsammans med ideologiskt likasinnade för att således tillskansa sig maximalt inflytande och makt. Vad som dock skiljer politiken för en politiker i Europaparlamentet väsentligt från en politiker i ett nationellt parlament i en enhetsstat som Sverige är att de enskilda ledamöterna måste söka kompromisser på fler nivåer. Detta ytterligare kompromissande ger minskad makt vilket gör det svårare att få igenom vissa saker. Då gäller det för de enskilda parlamentarikerna, eller exempelvis den grupp socialdemokrater som kommer från Sverige att göra sina prioriteringar. Vissa frågor är viktigare än andra, 36 Sjöblom, s. 160-161. 37 Sjöblom, s. 163-164. 38 Sjöblom, s. 87 och 183-184. 20

beroende på varifrån man kommer. I vissa länder, exempelvis Spanien, där många av de yrkesfiskare som drar störst nytta av EU:s fiskeriavtal har sin hemvist, är denna fråga självfallet viktigare än i Sverige. I Spanien fanns 2002 omkring 80000 yrkesfiskare 39 som flera av dem drar direkt nytta av de fiskeriavtal EU tecknar med utvecklingsländer, att jämföra med Sveriges omkring 1800 yrkesfiskare 2006 40 som inte heller för den delen seglar ner till berörda utvecklingsländer för att fiska i deras vatten. Detta visar på att denna fråga är betydligt viktigare för det stora spanska socialistpartiet PSOE med sina 24 medlemmar i den europeiska socialdemokratiska/socialistiska gruppen PSE 41 än för de 5 svenska medlemmarna från Socialdemokraterna som sitter i samma partigrupp. 42 Eftersom det spanska socialistpartiet värnar mer om fiskeriavtalen än vad de svenska socialdemokraterna gör, då de är beroende av väljarstödet avtalen för med sig, driver de troligen frågan hårt inom partigruppen. Således tvingas de svenska socialdemokraterna att kompromissa för att därmed kunna stärka PSE:s position och makt i Europaparlamentet. De svenska parlamentarikerna kanske egentligen är emot avtalen, men röstar för dem efter påtryckningar från övriga gruppen samt vetskapen om att det kan kosta dem stöd i en för dem viktig fråga om de går emot partilinjen i gruppen. Det gäller att välja sina strider. Varför Europaparlamentarikerna då väljer att säga en sak i Sverige, men rösta på ett sätt under sessionerna i Europaparlamentet, ligger alltså i sammanhållningsprincipen. När de röstar i Europaparlamentet måste de vara lojala mot den linje man inom partigruppen kommit överens om, och när man är hemma i Sverige och representerar sitt parti representerar de det svenska partiets åsikt där den generella uppfattningen, enligt den kritik som framförts av partierna, är att dessa fiskeriavtal inte är uppskattade. Häri ligger en viss lojalitetskonflikt för Europaparlamentarikerna som de svenska riksdagsledamöterna inte råkar ut för på samma sätt. Europaparlamentarikerna måste alltså ta hänsyn både till vad partigruppen i Europaparlamentet tycker, samt vad det svenska partiet tycker, medan riksdagsledamöterna endast behöver ta hänsyn till vad just det svenska partiet tycker. 39 Hadley-Kamptz, s. 8. 40 Fiskeriverket. Det svenska yrkesfisket. 2007-11-08. Hämtat från <http://www.fiskeriverket.se/vanstermeny/yrkesfiske.4.1e93312510e313daf128000208.html> den 20 maj 2008. 41 Europaparlamentet. Ledamotsförteckning över spanska Europaparlamentariker. Hämtat från <http://www.europarl.europa.eu/members/public/geosearch/search.do?country=es&partnumber=1&language= SV> den 20 maj 2008. 42 Europaparlamentet. Ledamotsförteckning över svenska Europaparlamentariker. Hämtat från <http://www.europarl.europa.eu/members/public/geosearch/search.do?country=se&language=sv> den 20 maj 2008. 21

4.2. Teori 2: Sammanhållningen och visionen om federationen Denna teori är väldigt tätt knuten till Sjöbloms teori om vikten av sammanhållning för partier, men är mer specifikt inriktad på ett visst syfte hos partigrupperna; att skapa ett federalt EU. 43 Enligt nuvarande EU-minister Cecilia Malmström, tidigare Europaparlamentariker för Folkpartiet, var majoriteten av de Europaparlamentariker som satt i Europaparlamentet förra perioden (1999-2004) federalister, 44 och för att applicera denna teori kan vi anta att så är fallet även idag. Speciellt de Europaparlamentariker som representerar de två största partigrupperna PSE och EPP-ED, samt även den tredje största gruppen liberala ALDE. Karl Magnus Johansson och Tapio Raunio redogör dock för några kriterier som måste uppfyllas för att skapa ett federalt EU. Om partierna i Europaparlamentet vill skapa ett EU som har skapnaden av en federation, så förutsätts det först att det skapas partier på federal nivå, alltså federala partier. Det är alltså en förutsättning för att kunna skapa en federal stat att det först finns federala partier som kan vara med och styra denna. Därför anstränger sig medlemspartierna i framför allt PSE och EPP-ED för att skapa federala partier, 45 men för att skapa federala partier krävs sammanhållning. Således medför kravet på sammanhållning att vissa ledamöter ibland får frångå den egna linjen i en viss fråga, exempelvis fiskeriavtalen, till förmån för majoritetens linje. Det skulle enligt denna teoretiska utgångspunkt faktiskt kunna förhålla sig så att de svenska Europaparlamentarikerna ärligt ogillar de kritiserade fiskeriavtalen med utvecklingsländer, men ger med sig till förmån för ett högre syfte. Detta högre syfte skulle antingen kunna vara deras egen personliga vision av EU som en federation, eller partigruppens vision om EU som en federal stat. 4.3. Empirisk utblick Hur ser det då ut? Fiskeriverket kritiserade i rapporten EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer från resurstillträde till partnerskap? författad av Mikael Cullberg, EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer för brister i utvärderingen av fiskeriavtalens följder för 43 Johansson, Karl Magnus & Raunio, Tapio. Politiska partier i den europeiska författningen. (Stockholm: 2004), s. 14-15. 44 Malmström, Cecilia. Öppet! Tydligt! Federalt! Vägar till ett liberalare Europa. Bertil Ohlinföreläsningen 2001. Den 22 november 2001, s. 7. 45 Johansson & Raunio, s. 40-41. 22

berörda tredjeländer. 46 Världsnaturfonden (WWF) sammanställde under åren 1998-1999 ett dokument i vilket man kritiserade EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer av framför allt fyra skäl. För det första (i) utnyttjas inte endast överskottsresurser genom fiskeriavtalen, vilket EU och politiska partier i Europaparlamentet tenderar att hävda. 47 För det andra (ii) begränsar EU:s fiskeflottor utvecklingsmöjligheterna för det lokala fisket. För det tredje (iii) skapar EU:s subventionering av fiskeriavtalen för sina egna fartyg en ojämn konkurrens. Slutligen, för det fjärde (iv) att det omfattande fisket i utvecklingsländernas vatten leder till utfiskning av resurserna, samt att de pengar utvecklingsländerna får in inte nödvändigtvis kommer befolkningarna tillgodo. 48 49 Nedan följer utvalda redogörelser för hur framför allt svenska Europaparlamentariker från Socialdemokraterna och Moderaterna har röstat i betänkanden om ingående av fiskeriavtal mellan EU och utvecklingsländer i urval. Enligt redovisade omröstningar med namnupprop röstade samtliga svenska Europaparlamentariker från Socialdemokraterna och Moderaterna den 15 september 2004 bifall till de tre betänkanden som behandlade EU:s fiskeriavtal med Mauritius, Madagaskar och Kap Verde. 50 Den 27 september 2005 var det igen dags för Europaparlamentet att rösta om ett fiskeriavtal med ett afrikanskt utvecklingsland, denna gång gällde det ett tonfiskeavtal med Komorerna. Av detta avtal framgick att EU skulle få tillåtelse att i Komorernas kustvatten få fiska tonfisk med 40 notfartyg (av vilka 21 spanskflaggade, 18 franskflaggade och ett italiensktflaggat) samt 17 ytlångrevsfartyg (av vilka 12 spanskflaggade samt fem portugisisktflaggade). 51 Av redovisad omröstning med namnupprop framgår att ingen socialdemokratisk eller moderat Europaparlamentariker röstade emot betänkande rörande detta avtal. Däremot röstade samtliga närvarande moderater och socialdemokrater (med undantag för två socialdemokrater som avstod från att rösta) ja till att ingå detta fiskeriavtal. 52 46 Cullberg, Mikael. EU:s fiskeriavtal med utvecklingsländer från resurstillträde till partnerskap? (Göteborg: 2005), s. 73. 47 Hämtat från <http://www.socialdemokraterna.se/webben-for-alla/eu/asa- Westlund/Media/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2006/Artiklar1/Goudins-osakliga-kritik-/> den 20 maj 2008. 48 Hadley-Kamptz, s. 9. 49 Cullberg, s. 73. 50 Johansson, Jan Å. Med kluven tunga 2 (Stockholm:2005), s. 139-140. 51 Europeiska gemenskapernas kommission. RÅDETS FÖRORDNING om ingående av protokollet om fastställande för perioden 1 januari 2005 31 december 2010 av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Islamiska förbundsrepubliken Komorerna om fiske utanför Komorernas kust. Hämtat från <http://eurlex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=com:2005:0187:fin:sv:doc> den 19 maj 2008. 52 Johansson, Jan Å. (Stockholm:2007), s. 233. 23

Den 15 mars 2006 togs ett betänkande angående ingående av ett fiskeriavtal mellan EU och Mikronesien upp till behandling i Europaparlamentet. Återigen handlar det om ett fiskeriavtal med ett utvecklingsland som framför allt spanska fiskare drar största nytta av, men även några från Frankrike och Portugal. Enligt den redovisning som gjorts av omröstningen med namnupprop som ägde rum antogs betänkandet av Europaparlamentet, samt att samtliga svenska socialdemokratiska Europaparlamentariker röstade för ett ingående av avtalet. 53 I maj 2006 röstade Europaparlamentet om ett betänkande som behandlade en förlängning av ett tidigare ingått fiskeriavtal mellan EU och den afrikanska republiken São Tomé och Principe. Avtalet hade enligt uppgift tidigare kritiserats av Europaparlamentets bugetutskott, bland annat för att EU:s fiskeflotta orsakade skador på vissa sällsynta hajarter och havssköldpaddor, men betänkandet bifölls bland annat med hjälp av alla de svenska socialdemokratiska Europaparlamentarikerna, som röstade för. 54 Den empiriska utblicken visar således på att svenska Europaparlamentariker från bland annat Socialdemokraterna röstar för kritiserade fiskeriavtal som är en del av EU:s gemensamma fiskeripolitik, trots att denna politik har kritiserats från flera håll, bland annat i de egna leden. 4.4. Sammanfattning Vad gäller den svenska paradoxen med att svenska politiska partier, däribland Socialdemokraterna, kritiserat EU:s gemensamma fiskeripolitik samtidigt som dess Europaparlamentariker under sessionerna i Europaparlamentet ändå till stor del röstat för denna, kan av följande kapitel sammanfattas att detta troligen till stor del sker på grund av påtryckningar från andra större partier i Europaparlamentets partigrupper. Frågeställningen om varför svenska (främst socialdemokratiska) Europaparlamentariker i retoriken uppfattats som motståndare av hur EU:s gemensamma fiskeripolitik fungerar, samt de fiskeriavtal EU ingått (och fortfarande ingår) med utvecklingsländer, men ändå tenderar att rösta för när det väl kommer till omröstningarna under sessionerna har besvarats med hjälp av framför allt två teorier samt en empirisk utblick. 53 Johansson, Jan Å. (2007:2), s. 234. 54 Johansson, Jan Å. (2007:2), s. 236. 24