FÖRSLAG TILL SKÖTSELÅTGÄRDER FÖR EKMILJÖER VID KVARTERET VÄBELN 2, STOCKHOLMS STAD Slutversion, 2012-04-27
Beställning Stockholms stad Framställt av: Ekologigruppen AB www.ekologigruppen.se Telefon: 08 556 026 80 2012-04-27 Huvudförfattare: Johan Allmér och Anna Seffel Projektansvarig: Karin Terä Godkänd av kund: JA, 2012-04-27 2
INNEHÅLL Inledning... 4 Syfte... 4 Bakgrund... 4 Skötselförslag... 5 Röjning av sly och mindre träd... 6 Ekveddepåer... 9 Mulmholkar... 11 3
INLEDNING Denna rapport tar upp riktlinjer för hur man på ett lämpligt sätt stärker och sköter de naturvärden som finns knutna till ekmiljöer i kvarteret Väbeln 2 och dess närhet. Syfte Syftet med denna rapport är att skapa underlag för skötseln av ekmiljöer på fastigheten Väbeln 2 i samband med arbetet med en detaljplan för fastigheten. Syftet med skötselåtgärderna är att stärka sambandet över Lidingövägen och motverka eventuella negativa effekter av den visuella barriär som en ny byggnad i kvarter Väbeln 2 innebär. Norr om Lidingövägen finns flera gamla ekar med håligheter och mulm där ovanliga vedlevande insekter är funna. Området i och kring kvarteret Väbeln 2 bedöms utgöra en svag länk för eklevande arter inom Norra Djurgården. Det är därför viktigt att säkra sambanden så gott det går för att på sikt kunna bevara arterna knutna till ek. Bakgrund Detaljplaneförslaget för fastigheten var ute på samråd under juni 2011. Länsstyrelsen i Stockholm har i sitt yttrande (den 30 juni) pekat på att placeringen av byggnaden mitt i en svag länk mellan norra och södra Djurgården är olämplig då byggnationen potentiellt kan skada spridningssamband för eklevande insekter mellan norra och södra Djurgården. Man motiverar detta genom att hävda att insekterna orienterar med hjälp av synintryck och siluetter när de rör sig mellan träd och att en byggnad här skulle öka den barriäreffekt som Lidingövägen och befintlig bebyggelse redan utgör trots att den inte tar några grönytor i anspråk. Man anser att tidigare utredning inte på övertygande sätt har visat att planen inte innebär skada för riksintresset Nationalstadsparken. Av denna anledning undersökte Ekologigruppen AB i en tidigare rapport (Ekologigruppen, 2011) huruvida en bebyggelse enligt detaljplaneförslaget för fastigheten Väbeln 2 kan innebära skada på Nationalstadsparken enligt lagstiftningen i 4 kap 7 Miljöbalken. Utredningen pekade på att insekterna främst orienterar sig med hjälp av luktsinnet och att det därför finns möjlighet att stärka den svaga länken i samband med detaljplanens genomförande om vissa åtgärder kopplades till detaljplanen. I Ekologigruppens utredning från 2011 föreslog man åtgärder för att stärka de ekologiska sambanden för eklevande arter i det aktuella området. Denna rapport bygger på dessa förslag, men de beskrivs mer ingående i denna rapport. 4
SKÖTSELFÖRSLAG Skötselåtgärderna omfattar tre huvudområden (Fig. 1): Röjning av sly och mindre träd. Röjning av ekbacke för att skapa utrymme för ekarna att växa till sig och för att se till att ekstammarna blir solexponerade. Ekveddepåer. Placera ut ett vedupplägg med ekved för att gynna vedlevande skalbaggar knutna till ekved. Mulmholkar. Sätta upp holkar med mulm i för att gynna eklevande insekter som lever i grova gamla ekar i närområdet. Figur 1. Kartan visar vart de olika skötselåtgärderna bör utföras i kvarteret Väbeln 2. Skötselåtgärderna beskrivs utförligt under respektive rubrik. För varje huvudåtgärd anges engångsåtgärder och löpande åtgärder. För engångsåtgärderna gäller som regel att de genomförs så snart det är möjligt, likaså bör genomförandet av de löpande åtgärderna ske så snart som möjligt vad gäller röjning av buskar och sly. Under respektive huvudåtgärd föreslås även en enklare typ av uppföljning för att se hur åtgärderna har fallit ut och när det kan vara aktuellt att justera tidsintervall för löpande åtgärder. 5
Röjning av sly och mindre träd Denna skötselåtgärd är framförallt aktuell i den lilla ekbacken (fig. 2) på kullen vid studentbacken söder om parkeringen där det nya huset är planerat att byggas. På kullen växer ett flertal ekar, varav några lite äldre och vidkroniga. Ett flertal yngre ekar finns också här och en del står mycket nära några av de äldre träden och skulle därför behöva sågas ner för att skapa utrymme för de äldre ekarnas kronor. Dessutom behöver man röja buskvegetationen på kullen (fig. 4), dels intill ekstammar så dessa blir mer solexponerade, dels för att få en öppnare miljö som helhet. Buskskiktet utgörs till stor del av hasselbuskar. I den södra delen växer även en mindre tall som med fördel kan tas bort (fig. 3). Figur 2. Den lilla ekbacken vid studentbacken. Den grövre eken som syns i bild står förhållandevis fritt och är ett gott exempel på hur fritt det bör vara kring de övriga ekarna på kullen. I förgrunden syns yngre träd som behöver glesas ut. Bilden är tagen från söder mot norr, se figur 9. På innergården vid Tingshuset, mot Erik Dahlbergsgatan, bör en av ekarna fällas för att skapa mer plats åt trädkronorna, se figur 5 och figur 9. När ekarna står för tätt blir det svårt för dem att utveckla vida kronor. Ekarna är ganska stora och högvuxna vilket gör att de måste tas ner i mindre delar för att inte skada intilliggande byggnader. 6
Figur 3. På den södra delen av kullen växer ganska mycket buskartad vegetation som skulle behöva glesas ut. I bild syns även en ung tall som bör tas bort. Figur 4. Exempel, buskage intill en ekstam. Busken behöver röjas bort för att göra ekstammen mer solexponerad. 7
Figur 5. Två äldre ekar på innergården vid Tingshuset. Eken till höger i bild är lämplig att ta ner för att skapa mer utrymme för kronorna att växa till sig. Engångsåtgärder På ekkullen vid studentbacken avverkas träd och buskar som bedöms lämpliga att ta bort. Inför skötselåtgärderna bör en markering av träd och buskar ske av ekologisk kunnig personal. Markeringarna görs på de träd och buskar som ska avverkas, lämpligen används snitselband. Vid röjningen kommer det komma upp en hel del sly som måste hållas efter, se vidare under löpande åtgärder. På innergården vid Tingshuset tas en av de stora ekarna ner för att skapa mer utrymme för de kvarvarande trädens kronor. Löpande åtgärder Röjning av sly som kommer upp efter avverkning av träd och buskar kommer att behövas löpande. Lämpligt intervall kan vara vartannat år, om möjligt bör dock röjning ske varje år. Röjningsarbetena utförs lämpligen med röjsåg. 8
Ekveddepåer Ekveddepåer har visat sig vara värdefulla substitut för naturligt döda ekar. Många hotade och sällsynta vedlevande skalbaggar knutna till ek utnyttjar dessa vedupplägg. Mängden död ekved är mycket sällsynt förekommande i dagens landskap. Det är därför mycket viktigt att tillföra död ekved på detta sätt. Det är framför allt grov död ved som är en bristvara, därför är det önskvärt att ekveddepåerna består av grövre stamved. Det är även lättare att säkra upp grövre vedbitar så de inte rullar runt vilket är viktigt ur ett säkerhetsperspektiv. Om möjligt används ekstammar med en brösthöjdsdiameter på minst 80 cm, gärna grövre. Grova stammar innehåller ofta en mängd intressanta smånischer, som till exempel håligheter och sprickor vilket gynnar mångfalden av arter som kan leva i veden. Stammarna är med fördel nyligen avverkade när de läggs ut. På så vis tillgodoser man en lång nedbrytningsprocess av veden vilket ger förutsättningar för en naturlig succession av vedlevande arter i veden. Figur 6. Denna berghäll vid Studentbacken bedöms vara en bra plats för en veddepå. Här kommer stammarna att ligga solexponerat en större del av dagen, vilket är viktigt för många vedlevande insekter knutna till ekved. För ekveddepån vid Tingshuset kan man använda sig av trädet man tar ner på innergården, förutsatt att man inte har tillgång till något annat, grövre, och därmed mer lämpligt träd. 9
Utformning av veddepå Nedan anges kort fakta om vad för typ av ved som kan vara lämplig att använda i en veddepå: Grövre trädstammar är att föredra, gärna med en diameter på 80 cm eller mer. Viktigt är att stammarna som ligger i en hög har relativt lika grovlek, detta för att de ska ligga stadigt och vara enkla att säkra med till exempel vajer. Trädstammarna som används kan med fördel vara friska, det vill säga de har ingen röta än. Åldern på träden spelar mindre roll, viktigare är diametern på trädet. Lämplig längd på trädstammrna är mellan 2 3 meter. Antalet stammar i en veddepå kan variera, men ca 5 stycken kan vara ett bra antal. Om man lägger tre i botten och två ovanpå så får man en hög där många av stammarna är solexponerade medan några är beskuggade. Det är dessutom relativt enkelt att säkra en sådan hög från att falla isär. Veddepån måste förankras i marken för att förhindra stammarna från att rulla runt. I berg görs detta genom att sätta fast järnrör i berget som stammarna kan vila emot. I jord gjuter man plintar i marken. I plintarna fäster man järnrör vilka stammarna vilar mot. Därutöver kan det vara aktuellt att säkra stammarna i högen genom att spänna stålvajer eller liknande runt dem för att förhindra de ovanpåliggande stammarna att röra sig. Engångsåtgärder Lägga upp veddepå på kullen vid Studentbacken och utanför innergården vid tingshuset, se figur 1. Veddepån på kullen läggs i den södra delen på en liten solexponerad berghäll. Veddepån vid Tingshuset läggs mellan träplanket och det yttre staketet. Detta sker i samråd med ekologiskt kunnig personal. Löpande åtgärder Underhåll av veddepåerna. Framför allt bör säkerheten kontrolleras regelbundet så att inga stocka ligger löst. 10
Mulmholkar Mulmholkar är ett sätt att efterlikna förhållandena i grova, ihåliga gamla ekar. I dessa ekar finns något som kallas mulm. Mulm är en blandning av vedrester som har bildats genom att vedlevande svampar har brutit ner veden i trädstammen och diverse organiskt material från bland annat djur. Många hotade och ovanliga skalbaggar är beroende av mulmförekomster och det är därför viktigt att det finns kontinuerlig tillgång till denna typ av substrat. Holkarna bör likna förutsättningarna i riktiga hålekar avseende temperatur och fuktighet. Nedan beskrivs hur mulmholkarna bör utformas. Figur 7. En lämplig placering av mulmholk kan vara på det gamla trädet intill Lidingövägen. Holkens utformning Holkarna byggs av ekträ med skruvar av mässing. Holken fästs med metallband på stammen Väggarna och tak bör vara minst 25 mm tjocka och tak, botten minst 50 mm tjock. Klimatet i holkarna blir stabilare med tjockare väggar, vilket gynnar många vedinsekter. Holken byggs med måtten 70 x 30 x 30 cm (60 l). Det kan dock vara fördelaktigt om de är större eftersom det i naturliga hålträd finns fler arter om det finns mera mulm. Boxen förses med en rund öppning på framsidan, 80 mm i diameter 11
Tak och en sida av boxen ska kunna öppnas. Bakom dörren vid sidan placeras ett genomskinligt plastfönster. Detta gör att aktiviteten i innehållet kan studeras över tid. I taket borras små hål (8 mm) i varje hörn. Taket förses även med räfflor som leder till hålen. Detta gör att regnvatten kan sippra in i boxen. Figur 8. Illustration över hur en holk kan se ut med avseende på borrhål och räfflor i taket. Figuren är tagen från Jansson et. al. 2009. Holkens innehåll Botten fylls med 50 mm lera. Leran skålformas, vilket bidrar till att behålla fuktigheten Boxen fylls till 70 % med lämpligt material som efterliknar naturlig mulm. Innehållet bör bara 60 % sågspån från ek, 30 % eklöv, 10 % hö, 1l mjöl från lusern, 5 l vatten. Boxar som även innehåller en död höna har visat sig ge positive effekt för antalet individer av strikt vedlevande arter och vedlevande arter samt för arter och individer totalt. Genom att göra holken attraktiv för fåglar genom att förstora ingången till holken. Denna ingrediens tillförs då naturligt. Man skulle även kunna tömma innehållet från gamla fågelholkar i dessa holkar. Boxar som även innehåller 1 l havreflingor samt 1 l extra lusernmjöl har visat sig ge positive effekt för rödlistade vedlevande arter Vissa arter som normalt finns i mulmekar har inte kunnat påvisas i insektsholkar. Detta kan bl.a. bero på brist på brunröta. Brunröta kan dock fås genom att inducera mycelium av svavelticka (bryter ned cellulosa och hemicellulosa). Holkens placering Holken sätts på ca 4 meters höjd på den sida av stammen som är mest solbelyst. Holken bör som minst sitta över 2 meters höjd för minskad predaton och skadegörelse. Samtidigt är vissa insekter vanligare på holkar högre upp. 12
Skötsel av holk Den konstgjorda mulmen minskar med 15-30% över en treårsperiod p.g.a. nedbrytning och att mulmen äts upp. Det kan därför vara lämpligt att fylla på mulmen vart tredje år. Vid påfyllnad är det bra att blanda om den nya mulmen med den gamla. Engångsåtgärder Mulmholkar sätts upp på lämpliga träd i området. Detta sker i samråd med ekologiskt kunnig personal. Löpande åtgärder Underhåll av holkar och påfyllning av mulm. Det sker vart tredje år. I samband med att man fyller på mulm i holkarna kontrolleras dessa så att de är hela. Figur 9. Karta över fotovinklar för fotografier i rapporten. Stjärna anger fotopunkt och svart linje anger riktning. Punkt 1 anger fotovinkel för figur 2, punkt 2 för figur 3, punkt 3 för figur 4, punkt 4 för figur 5, punkt 5 för figur 6, och punkt 6 för figur 7. 13
Referenser Ekologigruppen AB. 2011. Konsekvenser av nybyggnation i kvarteret Väbeln 2 med avseende på spridningssamband. Fokus på eklevande insekter. Jansson Nicklas, Ranius Thomas, Larsson Anna, Milberg Per. 2009. Boxes mimicking tree hollows can help conservation of saproxylic beetles. Biodivers Conserv (2009) 18:3891-3908. Jonsell Mats, forskare vedlevande insekter, SLU. 2012. Personligt e-mail. 2012-04- 10. 14