Sanering av förorenad mark nödvändig

Sanering av förorenad mark nödvändig Länsstyrelsen Östergötland har i en första undersökning funnit sju nya träimpregneringsplatser med mycket höga halter föroreningar. Platserna bör snarast saneras och Länsstyrelsen har fått sex miljoner kronor av Naturvårdsverket för att fortsätta undersöka de värst drabbade områdena. Totalt sett har tolv platser undersökts, varav alltså sju är mycket förorenade. Inget av de mycket förorenade områdena har undersökts tidigare. På tre platser har bland annat arsenik hittats, på tre har klorfenoler och dioxin hittats och på en har koppar hittats. Det är ämnen som kan vara farliga för människor och för miljön om de finns i höga halter och är tillgängliga. Länsstyrelsen känner till närmare 3 000 platser i länet som kan vara förorenade och av dessa bedömer länsstyrelsen att 60 platser innebär mycket stor risk. De flesta träskyddsanläggningarna i den här undersökningen ligger på platser där relativt få människor vistas. Vi ser mycket allvarligt på förekomsten av föroreningar vid de gamla träskyddsanläggningarna, säger miljövårdsdirektör Jan Hällgren. Det vi nu inriktar oss på är att se till att informera allmänheten och de som äger de förorenade fastigheterna. Vi kommer också att gå vidare med fler undersökningar, för att sen kunna sanera platserna. I det här projektet som omfattar förorenade områden vid nedlagda träskyddsanläggningar har Länsstyrelsen Östergötland undersökt 12 st platser i länet. De utvalda f d träskyddsanläggningarna består både av tryckimpregneringsanläggningar och anläggningar för doppning av virke. Anläggningarna ligger i Finspång (5 st), Åtvidaberg (1 st), Mjölby (1 st), Kinda (2 st), Linköping (1 st), Ydre (1 st) och Valdemarsvik (1 st). Eftersom det inte fanns någon ansvarig för föroreningarna fick Länsstyrelsen pengar från Naturvårdsverket för att göra den här förstudien. Syftet med förstudien är i första hand att undersöka om platserna är förorenade, vilka föroreningar som finns samt att få en uppfattning om halter och spridning. I förstudien ska man också bedöma om det finns ett behov av sanering av området. Undersökningen är översiktlig och ger inte en fullständig beskrivning av riskbilden. Vid 11 av de 12 anläggningarna hade inga undersökningar gjorts tidigare. Resultaten från förstudierna visar att sju anläggningar har så höga halter av arsenik eller dioxin och/eller klorfenoler att de troligen måste saneras. För de övriga fem anläggningarna är risken för hälsa och miljö måttlig och det är därför inte aktuellt med fortsatta undersökningar eller åtgärder. Det är dock viktigt att påpeka att även dessa platser är förorenade, vilket t ex kan innebära att sättet som platsen används på måste begränsas. Tänk på att inte gräva i marken så att föroreningarna riskerar att spridas, säger Elisabeth Omsäter. Ta kontakt med miljömyndigheten innan du gör något inom den förorenade fastigheten. Uppstår det skador riskerar du att bli ansvarig och ersättningsskyldig. Naturvårdsverket har nu gett Länsstyrelsen Östergötland 6 miljoner kronor ytterligare för nya undersökningar. Vid ett par anläggningar visade förstudien att vissa åtgärder var nödvändiga att vidta redan innan undersökningarna genomförs. Länsstyrelsen har där satt upp informationsskyltar med texten: Varning! Jorden inom området är förorenad av giftigt

träimpregneringsmedel, undvik kontakt med jorden. Vid frågor ring: Miljövårdsenheten Länsstyrelsen Östergötland 013-19 60 00 För mer information kontakta: Markus Gustavsson, tel 013-19 65 91, e-post markus.gustavsson@e.lst.se Elisabeth Omsäter, tel 013-19 63 17, e-post elisabeth.omsater@e.lst.se eller Ola Sundin, tel 013-19 65 98, e-post ola.sundin@e.lst.se Information om projektet finns också på länsstyrelsens hemsida www.e.lst.se

Sammanställning av resultat och eventuella åtgärder för de 12 objekten. De objekt som markerats med! är mycket förorenade och bör saneras: Finspångs kommun! Brenäs sågverk: f d sågverk där en del av det sågade virket tryckimpregnerats. Tryckimpregneringsmedlet innehöll arsenik, krom och koppar. Undersökningen visar att det finns mycket höga halter kvar av dessa kemikalier där tryckimpregeringen gjordes. Särskilt betongplattan där tryckimpregneringstuben stod är kraftigt förorenad med arsenik och det finns en risk att människor kan skadas om de får i sig av det gröna pulver som finns på plattan. En informationsskylt har satts upp vid området i avvaktan på den huvudstudie som kommer att genomföras. Brattebergs såg: f d sågverk där doppning av virke förekommit. Undersökningarna visar att det finns dioxiner från doppningsmedlet kvar i marken. Halterna är emellertid så låga de inte bedöms kunna medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön under de förutsättningar som gäller inom ett industriområde. Först om området skall användas till något annat kan det vara nödvändigt att gå vidare med ytterligare undersökningar och sanering.! Hyttsjö Sågverk: f d sågverk där doppning förekommit. Objektet ligger i Ljusfallshammar. Undersökningarna visade i korthet att grundvattnet är påverkat av klorfenoler, främst pentaklorfenol. På grund av det ringa jorddjupet och det ytliga berget bedöms risken för spridning i jord-bergkontakten samt i bergssprickor vara mycket stor. Det finns en risk för att brunnar i närområdet som används för dricksvattenförsörjning kan vara eller kan komma att bli påverkade av föroreningen. Den bergborrade brunn som ligger närmast den påträffade föroreningen har provtagits. I den brunnen uppmättes inga detekterbara halter av klorfenoler. Vidare innehåller marken där doppningskaret stått samt lagringsytan utanför torkhuset (byggnaden där virket torkades) höga dioxinhalter. Sedimentprov som togs på sediment i den närliggande Hyttsjön visade på påverkan av dioxin. Hyttsjö Sågverk är ett av de objekt som prioriterats för fortsatta huvudstudieundersökningar. Finspångs kommun ansvarar för tillsynen inom området. Träimpregneringen i Hällestad: f d tryckimpregneringsplats som ligger i Sätra 1,5 km söder om Hällestad. Tryckimpregneringsverksamheten bedrevs i en nedlagd ladugård mellan 1973 och 1979. Vid impregneringen användes impregneringsmedel som innehåller arsenik, koppar och krom. Undersökningarna visade på förhöjda halter av arsenik i två ytliga jordprov. På betonggolvet inuti impregneringslokalen uppmättes höga halter av arsenik och koppar. Enligt konsulten bedöms exponeringsrisken främst gälla små barn som kan stoppa i sig av jorden eller partiklar från golvet. Den fd impregneringsbyggnaden och marken närmast byggnaden är inte lämplig att användas för t ex bostäder, odling, djurhållning mm, utan att ytterligare undersökningar och eventuella saneringsåtgärder vidtas. Föroreningsspridningen från området bedöms samtaget vara liten och begränsad. Objektet är inte prioriterat för att erhålla statliga pengar för fortsatta undersökningar och åtgärder. Falla Ångsåg: f d sågverket där tryckimpregnering förekommit. Objektet ligger i Falla ca 2,5 km söder om Finspång. Vid sågverket bedrevs tryckimpregnering mellan 1963 och

1975. Vid impregneringen användes ett impregneringsmedel som innehåller koppar, krom och arsenik. Undersökningarna visar att marken runt platsen där impregneringsanläggningen stod innehåller relativt höga halter av arsenik, trots att marken sanerades 1990. Föroreningsmängderna bedöms dock vara relativt begränsade i utbredning. Uppmätta arsenikhalter utgör en hälsorisk genom att de uppträder ytligt. Exponeringsrisken bedöms i dagsläget främst gälla små barn som kan stoppa i sig av jorden. Marken i och kring impregneringsplatsen är inte lämplig att användas för känslig markanvändning, t ex bostäder, odling, djurhållning mm, utan att ytterligare undersökningar och eventuella saneringsåtgärder vidtas. Föroreningsspridningen bedöms i dagsläget vara liten. Objektet är inte prioriterat för att erhålla statliga pengar för fortsatta undersökningar och åtgärder. Åtvidabergs kommun Sågverket i Gullebo: f d sågverk där doppning förekommit. Objektet ligger i Gullebo ca 7 km söder om Åtvidaberg. Förstudien visade i korthet att marken runt platsen där doppningskaret stått och upplagsytorna för doppat virke innehåller dioxinföroreningar från de doppningskemikalier som användes i sågverksamheten. Halterna av de påträffade dioxinerna ligger dock klart under Naturvårdsverkets generella riktvärde för mindre känslig markanvändning vari industrimark innefattas. Vid tidigare läge för doppningskar har en förhöjd halt av klorfenoler uppmätts i grundvattnet. Den uppmätta halten tangerar Livsmedelverkets gränsvärde för otjänligt dricksvatten avseende enskilda bekämpningsmedel. Objektet är inte prioriterat för att erhålla statliga pengar för fortsatta undersökningar och åtgärder. Vid en förändring av markanvändningen skall tillsynsmyndigheten ges möjlighet till att ta ställning till om och vilket behov det finns av ytterligare undersökningar och eventuella saneringsåtgärder. I detta fall är Åtvidabergs kommun tillsynsmyndighet. Mjölby kommun! Träförädlingen i Mjölby: f d sågverk där doppning och tryckimpregnering skett. Undersökningen visar att ytjorden runt impregneringsbyggnaden är förorenad med koppar, krom och arsenik med arsenik som dominerande förorening. Även på upplagsplatsen uppmättes förhöjda arsenikhalter. Mycket höga halter av koppar, krom och arsenik fanns på betonggolvet inne i impregneringsbyggnaden. Även grundvattnet innehöll höga halter arsenik. En huvudstudie kommer att genomföras för området. Kinda kommun! Televerket Björkhult: f d impregneringsplats för telefonstolpar. Impregnering med saftförträngning (Boucheriemetoden) har använts. Undersökningarna visar att området är förorenat med koppar. Kopparföroreningen har lakats ur marken och fortsätter att laka ut till grund- och ytvatten. Föroreningen är allvarlig för ekosystemet. En huvudstudie kommer att genomföras för området.! Opphems såg: f d sågverk där virke doppades eller duschades med doppningsmedel för att förhindra angrepp av mögel- och blånadssvampar. Undersökningarna visar att marken runt platsen där doppningskaret troligen har stått innehåller mycket höga dioxinhalter. Eftersom föroreningarna finns ytligt i jorden finns en risk att människor, främst barn, kan skadas om de

äter jord eller får i sig jord som fastnat på händerna. Det finns också risk för att föroreningen kommer in i kroppen via inandning av uppvirvlat, förorenat damm. Prov taget på vatten i ett dike i västra delen av det gamla sågverksområdet innehöll klorfenoler. Eftersom det troligen finns en ansvarig för området, p g a att fastigheten bytt ägare efter 1 januari 1999, kan länsstyrelsen inte söka statliga pengar för att genomföra en hvudstudie. Tillsynsmyndighet är Kinda kommun. Linköpings kommun! Gälstad Lundby Trä och Snickeri: f d sågverk där både doppning och tryckimpregnering förekommit. Gälstad Lundby ligger ca 5 km sydsydväst om Vikingstad. Förstudien visade i korthet att de båda impregneringsbyggnaderna och marken kring de båda byggnaderna bitvis är kraftigt förorenad med arsenik, krom och koppar. Vid tidigare doppningsplats samt upplagsyta för doppat virke finns en måttlig föroreningspåverkan med avseende på pentaklorfenol och dioxin. De arsenikhalter som mättes upp i och vid impregneringsbyggnadnaderna är bitvis mycket höga och finns ytligt i jorden eller inuti byggnaderna. Det finns en risk att människor, främst barn, kan skadas om de äter jord eller får i sig jord som fastnat på händerna. Det finns också risk för att föroreningen kommer in i kroppen via inandning av uppvirvlat, förorenat damm. Gälstad Lundby Trä och Snickeri är ett av de objekt som prioriterats för fortsatta huvudstudieundersökningar. Linköpings kommun ansvarar för tillsynen inom området. Ydre kommun! Ydrefors Träförädling: f d sågverk där doppning av virke förekommit. Undersökningarna visar att marken runt platsen där doppningskaret stått innehåller mycket höga dioxinhalter och pentaklorfenolhalter. Dioxiner har också hittats i sediment och klorfenoler i grundvatten. Eftersom de dioxinhalter som mättes upp nära platsen där doppningskaret stod är mycket höga och finns ytligt i jorden finns en risk att människor, främst barn, kan skadas om de äter jord eller får i sig jord som fastnat på händerna. Det finns också risk för att föroreningen kommer in i kroppen via inandning av uppvirvlat, förorenat damm. I avvaktan på att huvudstudien genomförs har länsstyrelsen i samarbete med Ydre kommun satt upp en informationsskylt vid den plats där de höga värdena uppmättes. Valdemarsviks kommun Träting: Här har tidigare tryckimpregnerats möbler med ett kopparbaserat tryckimpregneringsmedel. De halter av koppar som konstaterats i undersökningen är emellertid så låga att de inte bedöms kunna medföra skada på människors hälsa eller miljön. I de södra delarna av fastigheten är dock marken lätt förorenad av zink, krom och nickel från verksamheten vid Lundbergs läder. Detta bör beaktas vid eventuella schaktningsarbeten. Föroreningarna inom Lunbergs läders gamla industriområde har tidigare undersökts ingående i en huvudstudie och bedöms inte kunna medföra skada på människors hälsa eller miljön vid nuvarande markanvändning.

Några fakta: Förorenade områden enligt definition i miljöbalken = mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Träskyddsanläggningar kan delas in i två grupper: impregneringsanläggningar där trävirke behandlas för att motstå röta, och doppningsanläggningar där trävirke behandlas för att skyddas mot mögel- och blånadssvampar. Det finns ett antal olika impregneringsmetoder. I det här projektet ingår anläggningar för tryckimpregnering och för saftförträngning (Boucheriemetoden). De impregneringsmedel som använts innehöll koppar, krom och arsenik eller enbart koppar. Impregneringsanläggningar har funnits som fristående anläggningar, eller i något/några fall, invid ett sågverk. Doppningsanläggningar, däremot, är en del av verksamheten vid ett sågverk. Syftet med doppningen är att förhindra att virket får blånadsskador om det inte hinner torka tillräckligt snabbt. Behovet av doppning minskade när fler och fler sågverk började anlägga virkestorkar med värme i istället för torkning utomhus. De doppningskemikalier som använts vid anläggningarna i vårt projekt har alla haft klorfenoler, bl a pentaklorfenol som en beståndsdel. Träskyddsmedel med klorfenoler innehåller ofta dioxiner som förorening. Med anledning av detta har också dioxiner undersökts i vissa prover från platser där doppning förekommit. Grundregeln när det gäller ansvar för förorenade områden är att den som orsakat föroreningen ansvarar för att undersöka och efterbehandla området. Finns inte förorenaren kvar kan fastighetsägaren vara ansvarig. Detta gäller i vissa fall när fastigheten köpts efter 1 januari 1999. Det ska också göras en bedömning av hur stor andel av kostnaden för undersökning och sanering som det är skäligt för den ansvariga att betala. Finns inga ansvariga kan statliga pengar användas efter ansökan till Natuvårdsverket. Länsstyrelsen kan ansöka om pengar. Så här arbetar länsstyrelsen med förorenade områden och med statliga medel: Alla länsstyrelser i landet har MIFO-databaser där all information om kända förorenade områden samlas. De förorenade områdena riskklassas enligt en särskild metodik som heter MIFOmetoden. Syftet med riskklassningen är bl a att kunna prioritera de farligaste objekten. Det finns 4 riskklasser där klass 1 innebär mycket stor risk och klass 4 innebär liten risk. När man undersöker förorenade områden med statliga pengar görs undersökningarna stegvis enligt vissa regler. Skälet till att arbetet sker stegvis är de höga kostnader som är förknippade med förorenade områden. Man kan då avbryta arbetet i vissa skeden om det inte är miljömässigt motiverat att undersöka vidare. Första steget är en s k förstudie där huvudsyftet är att undersöka om platserna är förorenade, vilka föroreningar som finns samt att få en uppfattning om halter och spridning. I förstudien ska man också bedöma om det finns ett behov av sanering av området. Visar förstudien att föroreningssituationen är så allvarlig att det kan vara nödvändigt med en sanering måste nästa undersökningssteg göras. Man genomför då en huvudstudie. I huvudstudien görs mer detaljerade undersökningar och en bedömning av de risker som området innebär nu och i framtiden. I huvudstudien presenteras också olika åtgärdsförslag. Länsstyrelsen ansöker om pengar för att göra undersökningar hos Naturvårdsverket. I vissa fall sker ansökan på initiativ från den aktuella kommunen. En hård prioritering måste göras vid ansökan om statliga medel. En regel är att det inte får finnas

någon ansvarig för föroreningen. De objekt som är prioriterade för undersökningar med statliga pengar är i första hand vissa områden som klassats i riskklass 1 i MIFO-databasen. Stegen efter huvudstudie är förberedelse av sanering och genomförande av sanering. Risker med förorenade områden: De föroreningar som hittats vid de anläggningar som undersökts är arsenik, koppar, klorfenoler och dioxin. Ämnena är alla mycket giftiga för människor och miljön. Enbart ämnenas giftighet och hur höga halterna är ger inte en bild av hur farliga de förorenade områdena är för människors hälsa och för miljön. För att medföra risker måste ämnena vara tillgängliga genom att de finns i en kemisk form som kan tas upp av t ex en människas kropp. För att avgöra risken måste man också titta på vilka exponeringsvägar som är aktuella vid varje plats. Exempel på exponeringsvägar är intag av jord, hudkontakt, inandning av damm, inandning av ångor, intag av grundvatten, intag av grönsaker och intag av fisk. Risken för att föroreningarna ska kunna spridas vidare i miljön är också av stor vikt. Vid bedömning av risker i den här typen av utredningar jämförs ofta de halter av olika ämnen som man hittat vid provtagning, med riktvärden. Riktvärdena är i allmänhet uträknade enligt modeller där särskilda förutsättningar är bestämda. Bland annat förutsätter man vissa exponeringsvägar som inte alla gånger är aktuella i de konkreta fallen. Man jämför också med olika nivåer på riktvärden beroende på hur marken ska användas på den aktuella platsen. Det är t ex tillåtet med högre föroreningshalter på ett industriområde än ett område där människor bor. Bakgrunden till det är att människor enbart vistas på industriområdet under sin yrkesverksamma tid och att barn och äldre som tillhör känsliga grupper bara är där tillfälligt.