Motion till riksdagen 1985/86:Sk210 Martin Olsson och Marianne Andersson (c) Den skattemässiga behandlingen av förluster på grund av brott Frågan om huruvida förluster uppkomna på grund av brott skall bedömas som avdragsgilla kostnader eller ej har aktualiserats genom ett- med all rättmycket uppmärksammat fall i Ånge kommun i Västernorrlands län. För fem år sedan blev två personer som där tillsammans driver en bensinstation vid ett inbrott bestulna på drygt 125 000 kr. i kontanter och checkar. Tjuvarna greps efter hand, men det stulna beloppet har inte återställts och försäkringsbolaget har endast er att ca 10 % av det stulna. Taxeringsnämnden godkände förlusten på grund av stölden som en avdragsgill driftförlust i rörelsen. Men med hänvisning till några utslag i regeringsrätten har länsrätten vägrat avdrag för förlusterna. Som en följd av detta länsrättens beslut har de båda bestulna bensinstationsinnehavarna under 1985 i egenavgifter, skatter och räntor krävts på tillsammans ca 150 000 kr. Deras förlust på grund av stölden har härigenom mer än fördubblats. vilket medfört att dessa båda unga småföretagare, som genom strävsamt arbete försökt bygga upp sitt företag, kommit i en mycket besvärande ekonomisk situation. Gällande regler. som drabbat dessa två småföretagare så hårt, innebär att för att en förlust som uppkommit i den bedrivna verksamheten skall vara avdragsgill krävs att den kan betraktas som en normal företeelse i rörelsen (driftförlust). Som kapitalförlust betraktas en förlust som uppkommit vid sidan av vad som normalt ingår om led i förvärvsverksamheten. En kapitalförlust är inte avdragsgill. Förlu t av kontanta medel är normalt avdrag gill då den förorsakats av felväxling. I proposition 1980/81:86 redovisades (s. 208 och 209) bedömningarna av förluster av kontanta medel genom brott med följande: Förlust av kontanta medel genom brottsligt förfarande av anställd torde normalt bedöma som driftförlu t om brottet begåtts av någon som genom sin tjänst har medel under sin förvaltning. Har brottet begåtts av annan anställd är förlusten däremot att hänföra till kapitalförlust. Detta gäller också om det är fråga om stöld av utomstående. Därefter redovisas i propo itionen flera utslag från regeringsrätten som exempel på denna bedömning. Någon ändrad gränsdragning mellan driftförluster och kapitalförluster i nämnda situationer föreslog inte i propositionen. Det råder ingen som helst tvekan om att gällande regler och deras tillämpning kan drabba av brottsligt förfarande ut att a personer mycket hårt. vilket nämnda akuteila fall i Ånge är ett exempel på. 16
I deras fall kan noteras att om det hade varit exempelvis en anställd kassör som tagit pengarna hade det varit en avdragsgill driftförlust, men eftersom utomstående bröt sig in och stal betraktas det som en icke avdragsgill kapitalförlust. På innevarande riksmötes första dag, den 30 september I 985. ställde därför undertecknad Olsson en fråga till finansministern om "regeringen av er att verka för ändringar av reglerna för den skattemässiga behandlingen av förluster om uppstått på grund av stöld?'' Finansministerns svar den 17 oktober innehöll inte något som helst löfte härom utan endast en hänvisning till att län rättens dom i nämnda fall överklagats till kammarrätten och att "innan den skattemässiga prövningen avslutat är jag inte beredd att ta ställning till om reglerna på detta område bör ändras." Enligt vår mening kan riksdagen inte nöja sig med detta. Om vi utgår ifrån att även kammarrättens dom överklagas, kan det dröja många år innan man enligt finansmini terns angivna bedömning bör ta ställning till om reglerna behöver ändras. Regeringsrätten har som angavs i nämnda propo ition vid flera tillfällen tagit ställning till liknande fall. Skall riksdagen nöja sig med att ständigt avvakta nya utslag av regeringsrätten kan vi riskera att det aldrig blir något tillfälle eftersom det- med den tid ett ärende tar om överklagas från domstol till domstol- alltid kan finnas någon sådan dom som överklagats och som ännu inte hunnit behandlas av regeringsrätten. För de allra fle ta upplevs kon ekven erna av gällande lag som mycket anmärkning värda. Ja, man kan säga att de allra fle ta inte torde finna att reglernas konsekvenser i det inledningsvi nämnda exemplet överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Att betala skatter och avgifter för inkomster och över kott är naturligt, men att även förluster på grund av brott. som ingen helt kan skydda sig emot, skall bli underlag för skatter och avgifter upplevs nog av de allra flesta som mycket främmande för våra rät t principer. Det av oss nämnda exemplet har väckt stor uppmärksamhet i massmedia, och den genomgående slutsatsen där i anledning av fallet är att varken skattelag tiftning eller andra lagar får vara så utformade att tillämpningen av dem upplev om en utmaning både mot förnuft och rämkänsla. Enligt vår mening bör riksdagen hos regeringen begära skyndsam över yn av och förslag om gränsdragning mellan avdragsgilla och inte avdragsgilla förluster. Särskilt viktigt är att här nämnda regler får en utformning å att oskyldiga som utsätts för brott inte i framtiden skall drabbas på det sätt som nu kan ske. Vi är medvetna om att det finns gränsdragningsproblem och att samhället måste skydda sig emot att reglerna kan missbrukas. Men samhället måste framför allt skydda medborgarna mot orättvis behandling. Det upplevs utan tvekan som orättvist när bestulna drabbas av skatter och avgifter på sina förluster, medan inbrottstjuvarna kan förbruka medlen utan att förmodligen någon gång återbetala och ännu mindre betala skatt för det stulna. Mot. 1985/86 Sk210 17
l' Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn och förslag gällande ändrad grän dragning mellan avdragsgilla och inte avdrag - gilla förluster som uppkommit på grund av brott i enlighet med vad som i motionen anförts. Mot. 1985/86 Sk210 Stockholm den 10 januari 1986 Martin Olsson (c) Marianne Andersson (c) 18
l. -
l fiouib Stoclcholm 1986 10007