Miljöövervakning i Malmö

Miljöövervakning i Malmö 2001 Foto: Johan Hammar Ekologgruppen på uppdrag av MALMÖ STAD Miljöförvaltningen december 2001

Miljöövervakning i Malmö 2001 Rapporten är författad av Johan Hammar Uppdragsgivare: Miljöförvaltningen i MALMÖ STAD Omslagsbild: Johan Hammar Vinjetteckningar: Peter Elfman Landskrona i december 2001 EKOLOGGRUPPEN Ekologgruppen i Landskrona AB konsult inom natur- och miljövård ADRESS: Järnvägsgatan 19 b E-POST: johan.hammar@ekologgruppen.com 261 32 Landskrona HEMSIDA: www.ekologgruppen.com TELEFON: 0418-767 50 TELEFAX: 0418-103 10

Innehållsförteckning Inledning...1 Inventeringsrutterna...1 Genomförandet...1 Metodik...2 Redovisning av data...2 Resultatredovisning...2 Rödlistade arter...2 Resultat och kommentarer...3 Allmänt...3 nas fördelning längs olika rutter...4 Malmös mest spridda fågelarter...5 Ringduva...5 Stare...5 Kaja...5 Koltrast...5 Törnsångare...6 Sånglärka...6 Skata...6 Fiskmås...6 Tornseglare...6 Talgoxe...7 Rödlistade arter...7 Inventeringsrutterna...7 Oljehamnen - Norra hamnen...7 Östra kyrkogården - Bulltofta rekreations område...8 Pildammsparken Malmöhus slott...8 Bellevue - Västervång...9 Södra Sallerup...9 Käglingeområdet...10 Skumparp...10 Tygelsjö området...11 Klagshamnsudden...11 Tygelsjö strandängar...12 Synpunkter på kontrollprogrammet...13 Syftet med miljöövervakningen...13 Exempel på intressanta områden och miljöövervakningsmetod...13 Exempel på intressanta arter ur miljöövervakningsynpunkt...13 Referenser...14 Bilaga 1...15 Bilaga 2...17 Bilagor 1. Förteckning över samtliga anträffade fåglar och deras totala antal vid linjer och punkter längs olika rutterna. 2. Förteckning över anträffade fåglar vid respektive rutt. sidan

1 Miljöövervakning i Malmö 2001 Inledning På uppdrag av Miljöförvaltningen i Malmö stad har Ekologgruppen i Landskrona AB utfört linje- och punkttaxering av fåglar längs 10 fasta rutter i Malmö kommun. Inventeringen ingår som en del av kommunens program för långsiktig miljöövervakning. 2001 års inventering var den andra inventeringen som genomfördes inom ramen för miljöövervakningen. Syftet med inventeringen är att få aktuell, detaljerad information om fågelfaunans sammansättning på de undersökta lokalerna, att genom regelbundet upprepade inventeringar i framtiden kunna identifiera eventuella förändringar av fågelfaunan över tiden och orsakerna till dessa förändringar, att med hjälp av detta kunskapsunderlag kunna föreslå adekvata åtgärder för att bevara/förbättra för fågelfaunan, samt att styra naturvårdsinsatserna dit de bäst behövs. Inventeringsrutterna Totalt har 10 rutter mellan 4,4 5,1 km, inventerats på fåglar. Rutterna ligger utspridda över Malmö kommun och omfattar flera olika typer av biotoper. Rutterna är utvalda för att vara representativa för de olika biotoperna som förekommer inom kommunen. För en närmare beskrivning av varje rutt hänvisas till Grahn 1999. Varje rutt har bestått av 9 linjer och 10 punkter. I tabell 1 framgår de olika inventeringsrutterna samt de olika dominerande biotoperna längs varje rutt. Tabell 1. Inventeringsrutter i Malmö 2001 samt de dominerande biotoperna inom varje rutt. Rutt nr Inventeringsrutt Dominerande biotoper R1 Oljehamnen-Norra hamnen Hamn, impediment och ruderatmark R2 Östra kyrkogården-bulltofta rekreationsområde Park- samt ungt grönområde R3 Pildammsparken-Malmöhus slott Park- och tätortsmiljö R4 Bellevue-Västervång Park, äldre bostadsomr. m mycket träd R5 Södra Sallerup Kuperat jordbrukslandskap R6 Käglingeområdet Kup. jordbrukslandskap, yngre lövskog R7 Skumparp Intensivt jordbrukslandskap R8 Tygelsjöområdet Intensivt jordbrukslandskap R9 Klagshamnsudden Kust, lövskog, torrängar, buskmarker R10 Tygelsjö strandängar Strandängar I texten nedan anges ofta ruttnumret, t ex R1, istället för ruttnamnet, Oljehamnen-Norra hamnen. Genomförandet Inventeringsarbetet har utförts av Ekologgruppen genom Johan Hammar under perioden 22 maj- 12 juni 2001. Rapportsammanställningen är gjord av Johan Hammar.

2 Metodik Metodiken följer den som används vid de nationella övervakningsprogrammen för fåglar och är en kombination av linje- och punkttaxering. Metoden finns beskriven i bl a Svensson 1975, 1996. Metoden innebär i korthet att man inventerar längs en förutbestämd rutt. Varje rutt består av 10 punkter och 9 linjer. Inventeraren rör sig mycket långsamt längs linjerna och noterar alla fåglar som ses eller hörs. Samma fågel skall inte räknas från två olika men näraliggande linjer. Mellan linjerna ligger fasta punkter där alla fåglar noteras under 5 minuter. Vid utvärderingen har linjerna och punkterna behandlats var för sig samt i kombination med varandra. Resultatet mellan de olika inventeringsmetoderna (linje och punkttaxering) skiljer sig inte åt varför jag oftast valt att behandla dem tillsammans. För att bedöma en fågels talrikhet har antalet observerade individer använts medan artens utbredning har bedömts genom dess relativa förekomst längs linjerna respektive punkterna. Redovisning av data Resultatredovisning I resultatdelen ges först en generell bild av de anträffade arternas utredning och talrikhet i kommunen. Därefter följer en närmare redogörelse för de 10 vanligaste arternas förekomst samt en beskrivning av fågelfaunan längs varje rutt. I korthet presenteras även de rödlistade arterna som noterades vid inventeringen. I bilaga 1 görs en jämförelse av samtliga arters antal fördelat på inventerade linjer och punkter längs rutterna. I bilaga 2 ges kortfattad information om inventeringsdatum, tidsåtgång samt en förteckning av samtliga arters antal längs de olika rutterna. Rödlistade arter Rödlistade arter har identifierats och klassificerats enligt Gärdenfors (2000) Rödlistade arter i Sverige 2000. Rödlistans olika kategorier anges nedan. EX RE CR EN VU NT DD Den svenska rödlistans kategorier Extinct (Utdöd) Regionally Extinct (Försvunnen) Critically Endangered (Akut Hotad) Endangered (Starkt Hotad) Vulnerable (Sårbar) Near Threatened (Missgynnad) Data Deficiency (Kunskapsbrist) Alla de arter som förts till någon av ovanstående kategorier är för närvarande rödlistade i Sverige. De arter som tillhör någon av kategorierna CR, EN eller VU definieras som hotade.

3 Miljöövervakning i Malmö 2001 Resultat och kommentarer Allmänt Totalt noterades 101 fågelarter under inventeringen 2001. Den mest spridda arten var ringduva som anträffades vid 66% av linjerna/punkterna. Andra väl spridda arter var stare, kaja och koltrast som alla noterades vid >50% av linjerna/punkterna. Av tabell 2 framgår de 20 mest spridda arterna inom Malmö kommun. Sett till antalet noterade individer (tabell 3) var stare och tornseglare de vanligaste arterna. Andra vanliga arter var ringduva, kaja och koltrast. Notera att när det gäller stare och tornseglare är dessa arters antal något missvisande och speglar inte det häckande beståndet. När det gäller stare beror det på att i slutet av inventeringsperioden hade stararna fått ut sina ungar som då drog runt i mindre flockar och bidrog till att höja antalet observerade individer. Under vissa väderförhållanden gör tornseglaren sk väderförflyttningar och kan då observeras i stora antal. Detta skedde längs några av rutterna och bidrog till att höja det totala antalet observerade individer. Tabell 2. De 20 mest spridda arterna inom Malmö kommun 2001. Siffran anger andelen (%) linjer/punkter där arten anträffats. Art Noterad vid andel (%) linjer/punkter Ringduva 66 Stare 60 Kaja 59 Koltrast 51 Törnsångare 48 Sånglärka 47 Skata 45 Fiskmås 44 Tornseglare 43 Talgoxe 41 Grönfink 40 Pilfink 36 Råka 34 Kråka 33 Bofink 31 Fasan 29 Skrattmås 28 Björktrast 28 Lövsångare 28 Tofsvipa 25 Tabell 3. De 20 vanligaste arterna i Malmö kommun 2001. Siffran anger det totala antalet individer som noterats längs samtliga rutter. Art Antal individer vid linjer/punkter Stare 567 Tornseglare 547 Ringduva 485 Kaja 421 Koltrast 316 Råka 301 Sånglärka 286 Fiskmås 268 Pilfink 196 Tofsvipa 189 Björktrast 162 Skrattmås 153 Törnsångare 143 Skata 143 Grönfink 139 Talgoxe 134 Bofink 115 Lövsångare 99 Fasan 95 Kråka 87

4 nas fördelning längs olika rutter Inventeringsrutterna kan mycket grovt delas upp i 4 olika biotoper. De skogs- och parkdominerade rutterna inne i staden (rutt 2, 3, 4), jordbruksrutterna (rutt 5, (6), 7, 8), industrihamn (rutt 1) och kustområde (rutt 9, 10). Inom vissa rutter förekommer flera olika biotoper. De parkdominerade och tätortsnära biotoperna hyste de tätaste bestånden av ringduva, koltrast, blåmes, talgoxe, kaja, och grönfink. Malmös parker och äldre bostadsområden hyser en intressant fågelfauna och tillgången på håligheter i hus (takpannor etc), holkar och äldre träd gör att många hålhäckande fåglar trivs. I jordbrukslandskapet var sånglärka, fasan, tofsvipa och törnsångare de vanligaste arterna.. Fågelfaunan mellan de olika jordbruksrutterna skiljde sig något. Södra Sallerup och Käglige som hade ett mer brutet jordbrukslandskap med buskar och häckar hyste t ex fler törnsångare medan det mer renodlade jordbrukslandskapet vid Skumparp och Tygelsjö hade högre tätheter av t ex sånglärka. I hamnområdet dominerade skrattmås med den stora kolonin i oljehamnen. Även fiskmås, gråtrut och havstrut var vanliga. Av tättingarna dominerade tamduva och sädesärla. Av de rutter som gick delvis längs kusten tilldrog sig Tygelsjö strandängar särskilt intresse. Här var tätheterna av vadare stor och i synnerhet rödbena och skärfläcka. Av tättingarna var sånglärka vanlig på de betade strandängarna. En noggrann häckfågeltaxering bör utföras på Tygelsjö strandängar för att bedöma de olika arternas status på ängarna. I tabell 4 framgår de 20 vanligaste arternas procentuella fördelning på de olika rutterna. Under rubriken Inventeringsrutterna finns en utförligare beskrivning av fågelfaunan längs varje rutt. Tabell 4. De 20 vanligaste arternas fördelning (%) mellan de olika inventeringsrutterna. Siffran anger andelen (%) linjer och punkter inom en rutt där en viss art iakttagits. Art R1 R2 R3 R4 R5 R6 R7 R8 R9 R10 Björktrast 5 53 89 11 11 37 5 21 47 0 Bofink 0 58 68 74 5 32 11 16 47 0 Fasan 11 5 16 0 68 37 58 74 21 5 Fiskmås 63 58 32 37 21 42 58 37 42 53 Grönfink 5 53 74 89 37 26 26 26 53 11 Kaja 16 95 84 89 58 63 63 68 26 32 Koltrast 11 95 95 100 32 42 37 37 58 0 Kråka 16 21 21 11 68 47 47 42 37 16 Lövsångare 5 42 37 58 32 37 0 0 68 0 Pilfink 37 47 26 68 42 21 58 47 11 5 Ringduva 47 100 95 89 74 74 37 68 42 37 Råka 21 37 26 11 11 58 37 74 21 47 Skata 47 79 47 32 53 53 47 32 42 21 Skrattmås 89 37 21 16 53 11 11 26 21 0 Stare 32 42 26 63 68 84 58 68 79 79 Sånglärka 16 0 0 5 84 53 95 100 32 84 Talgoxe 32 68 79 89 32 37 16 16 42 0 Tofsvipa 32 0 0 0 42 32 21 32 11 79 Tornseglare 58 32 21 89 16 16 26 37 68 63 Törnsångare 42 21 16 26 89 79 58 53 68 26

5 Miljöövervakning i Malmö 2001 Malmös mest spridda fågelarter Nedan redovisas de tio mest spridda fågelarterna i Malmö kommun lite närmare. Ringduva Ringduva är Malmö kommuns mest spridda fågelart och en karaktärsart i stadens parker och lummiga bostadsområden. Arten anträffades längs samtliga rutter men var vanligast i de mer parkdominerade och tätortsnära rutterna (Östra kyrkogården Bulltofta, Pildammsparken Malmöhus slott samt Bellevue Västervång). Sedan 1930-talet har ringduvan i ökande omfattning etablerat sig i stadsmiljö och är idag en karaktärsart i många villaområden och parker (Ljunggren, L 1988.). Häckfågeltaxeringen visar på i stort sett stabil populationsutveckling sedan 1975 Svensson, S. m. fl. 1999.). Stare Även stare anträffades längs samtliga rutter men den förekom vanligast vid Käglinge, Klagshamnsudden och på Tygelsjö strandängar. I slutet av inventeringsperioden hade stararna fått ut sina ungar som drog runt i små flockar och bidrog till att höja antalet anträffade individer, i synnerhet på de ovan nämnda rutterna vilka alla inventerades sent. Staren var talrik även på de jordbruksdominerade rutterna och det var endast Hamnområdet, Östra kyrkogården Bulltofta samt Pildammsparken - Malmöhus slott som hade något lägre tätheter. Staren har sedan 1970-talet gått tillbaka mycket kraftigt och enligt Häckfågeltaxeringens material har beståndet halverats under perioden 1975 1998 (Svensson, S. m. fl. 1999.). Orsaken till minskningen är bl a att det småskaliga jordbruket med sina betade öppna gräsmarker och rika tillgång på betesdjur på de flesta håll i stort sett försvunnit. Kaja Även kajan förekom vid samtliga rutter men med en tydlig koncentration kring rutterna vid Östra kyrkogården - Bulltofta, Pildammsparken - Malmöhus slott samt Bellevue Västervång. Arten observerades vid 80-90% av linjerna/punkterna längs rutterna. På de mer jordbruksdominerade rutterna anträffades arten vid ca 50 60% av linjerna/punkterna. Skillnaden beror sannolikt på att tillgången på boplatser är mer begränsad i jordbrukslandskapet och kajorna är här hänvisade till gårdarna. I Malmös parker med omgivningar finns det däremot gott om håligheter i gamla träd samtidigt som byggnaderna erbjuder lämpliga häckplatser. Stora gräsytor och parker erbjuder dessutom lämpliga födosöksbiotoper för arten. Enligt Svensk häckfågeltaxering har beståndet av kaja varit tämligen konstant sedan 1975 men med stora fluktuationer från år till år (Svensson, S. m. fl. 1999.). Koltrast Denna skönsångare uppträdde vanligast längs de mer tätortsnära och parkdominerade rutterna, Östra kyrkogården - Bulltofta, Pildammsparken - Malmöhus slott samt Bellevue Västervång. Här förekom arten på mellan 95-100% av linjerna/punkterna. På Klagshamnsudden förekom arten vid ca 60% av linjerna/punkterna. Längs de mer jordbruksdominerade rutterna var koltrastarna betydligt sparsammare och noterades vid mellan 30-40% av linjerna/punkterna. Koltrasten är ursprungligen en skogsfågel som sedan slutet av 1800-talet i allt större omfattning flyttat in i tätorterna (Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994). Den är mycket anpassningsbar i sitt biotopval och de högsta tätheterna finns i äldre villaområden med väl uppvuxna trädgårdar, en biotop som stämmer väl i på rutten Bellevue Västervång. Här observerades koltrastar vid samtliga punkter/linjer längs rutten.

6 Törnsångare Törnsångaren var vanligast i det öppna, busk- och högörtsrika samt lite småskaliga jordbrukslandskapet som finns längs rutterna vid Käglinge och Södra Sallerup. Här förekom törnsångaren vid ca 80-90% av linjerna/punkterna. Törnsångaren fanns längs diken, områden med höga örter och buskar, i igenvuxna åkerkanter, miljöer som ofta inte finns kvar i det riktigt intensivt odlade jordbrukslandskapet. Tätheterna av törnsångare var relativt höga även på yttre delen av Klagshamns udden medan förekomsten var glesare längs rutterna vid Skumparp och Tygelsjö. Till följd av svår torka i törnsångarens övervintringsområde, Sahelområdet, minskade populationen mycket kraftigt under 1960-talet. Sedan dess har arten ökat fram till 1990 - talet enligt Häckfågeltaxeringen (Svensson, S. m. fl. 1999.). Sånglärka Jordbruksbygdens karaktärsart förekom talrikast längs rutterna vid Skumparp och Tygelsjö. Här påträffades sånglärka vid ca 95-100% av linjerna/punkterna. Tätheten är ofta som störst på helt öppna miljöer utan några buskar eller träd, vilket förklarar de lägre tätheterna längs rutterna vid Södra Sallerup och Käglinge. På Tygelsjö strandängar förekom sånglärkan talrikt och noterades vid ca 80% av linjerna/punkterna. Enligt Häckfågeltaxeringen har det Svenska beståndet av sånglärka nästan halverats sedan mitten av 1970-talet (Svensson, S. m. fl. 1999.). Troliga orsaker till minskningen är minskad andel öppen mark, förändrade jordbruksmetoder, mer homogena och ensartade grödor än tidigare samt minskat födounderlag p g a den allt effektivare kemiska bekämpningen. Skata Arten var relativt jämt fördelad över samtliga rutter och det var endast vid Östra Kyrkogården Bulltofta som tätheterna var något högre. Här noterades skata på 79% av linjerna/punkterna. På övriga rutter förekom skatan på mellan ca 20-50% av linjerna/punkterna. Enligt Häckfågeltaxeringen ökade skatan från 1975 fram t o m mitten av 1980-talet varefter populationen varit relativt stabil (Svensson, S. m. fl. 1999.). Ökningen beror troligen på upphörande förföljelse och ökningen har då troligen varit ännu kraftigare före 1975. Fiskmås Vanligast var fiskmåsen i Oljehamnen Norra hamnen och här påträffades även en lite större koloni. Fiskmåsen anträffades vid >50% av linjerna/punkterna längs rutterna vid Östra kyrkogården - Bulltofta, Skumparp och Tygelsjö strandängar. På övriga rutter anträffades arten vid 30-40 % av linjerna/punkterna. Under födosöket rör sig många fiskmåsar från sina häckplatser vid kusten till jordbruksområdet. Troligen speglar antalet observationer i jordbrukslandskapet inte antalet häckande fåglar utan istället antalet födosökande individer. Den Svenska beståndet av fiskmås har troligen minskat i de senaste 20 åren enligt Häckfågeltaxeringen (Svensson, S. m. fl. 1999.). Tornseglare En svårinventerad art som rör sig över stora områden och kan vid sk väderförflyttningar under sommaren förekomma mycket talrikt på en plats under en kortare tid. Dylika koncentrationer förekom längs flera av rutterna och har bidragit till att arten uppvisar betydligt högre tätheter vid vissa rutter. Av materialet kan man dock sluta sig till att arten förekommer i större utsträckning i stadsmiljön än ute på landsbygden. Tornseglaren häckar i håligheter och staden med sin rika förekomst av takpannor erbjuder många lämpliga häckningsbiotoper. Häckfågeltaxeringen visar på ett stabilt bestånd sedan 1975 (Svensson, S. m. fl. 1999.).

7 Miljöövervakning i Malmö 2001 Talgoxe Mest spridd var talgoxen i de mer parkdominerade och tätortsnära biotoperna d v s längs rutterna vid Östra kyrkogården Bulltofta, Pildammsparken Malmöhus slott samt Bellevue Västervång. Här sågs talgoxe vid 70-90% av linjerna/punkterna. Lägre tätheter förekom i Östra hamnen- Oljehamnen, Södra Sallerup, Käglinge och Klagshamns udden. Här påträffades arten vid 30-40% av linjerna/punkterna. Av materialet framgår tydligt att talgoxens favorit biotop är lite öppnare skogsmiljöer med rik tillgång på bohål. Ett krav som ofta uppfylls i närheten av bebyggelse och parker. Enligt Häckfågeltaxeringen har talgoxens bestånd i Sverige varit tämligen stabilt sedan 1975 (Svensson, S. m. fl. 1999.). Rödlistade arter Totalt noterades 13 rödlistade arter varav 11 troligen häckade längs rutterna. Tygelsjö ängar var den rutt där flest antal rödlistade arter påträffades (7 arter) följt av rutten längs Oljehamnen Norra hamnen (6 arter). De arter som troligen inte häckade var gulhämpling och kentsk tärna. Här rörde det sig troligen om kringströvande individer även om båda arterna häckar i Skåne. I tabell 4 redovisas samtliga påträffade rödlistade arter samt längs vilka rutter de påträffats. Tabell 5. Rödlistade arter som påträffades vid linje och punkttaxeringen 2001 samt vid vilka rutter de förekom. Hotkat Art Antal rutter NT Snatterand R10 NT Skedand R1, R10 VU Brunand R1 NT Rapphöna R1, R8 NT Skärfläcka R1, R10 VU Kärrsnäppa R10 NT Storspov R7, R10 VU Kentsk tärna R1 VU Småtärna R1, R9, R10 VU Skogsduva R7 NT Gulärla R8, R9, R10 NT Skäggmes R9 VU Gulhämpling R9 Inventeringsrutterna Oljehamnen - Norra hamnen Totalt anträffades 60 fågelarter. De mest spridda arterna inom rutten var skrattmås som anträffades på 89% av punkterna/linjerna följt av sädesärla (68%), fiskmås (63%), strandskata (58%), gråtrut (58%) och tornseglare (58%). Den talrikaste arten var förutom skrattmås, fiskmås med 103 anträffade individer, följt av grågås (54) tornseglare (48) och vitkindad gås (38).

8 En mycket stor koloni av skrattmås passerades under rutten. Vid punkterna/linjerna i anslutning till kolonin räknades inte skrattmås eftersom detta var ogörligt. Kolonin uppskattades hysa ca 1000 par år 2000, (Bengtsson, K. 2001). Längs rutten fanns även en fiskmåskoloni och i anslutning till denna häckade även flera par vitkindad gås. I slutet av rutten fanns en mindre koloni med tärnor, mest fisktärna och småtärna men även en silvertärna sågs. Troligen häckade även silvertärnan längs rutten. I Skåne häckar silvertärnan numera nästan enbart i landskapets sydvästra delar med allt större kolonier kring Foteviksområdet på Falsterbo halvön. Enstaka kolonier finns även i nordöstra Skåne. (Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994). År 2000 häckade 6-7 par silvertärnor i Norra hamnen vilket var en ökning jämfört med 1999 (SkOF 2001). I de yttre delarna av Norra hamnen sågs även skärfläcka som troligen häckar i området. Andra intressanta inslag längs rutten var skedand, brunand, rapphöna, svart rödstjärt och törnskata. Östra kyrkogården - Bulltofta rekreations område Vanligaste arten var ringduva som förekom på alla punkter/linjer längs rutten och totalt noterades 34 individer från punkterna och 96 individer från linjerna. Nästan lika spridda var koltrast och kaja som noterades vid 95% av linjerna/punkterna. Andra väl spridda arter inom rutten var skata, talgoxe, fiskmås, bofink, björktrast och grönfink, alla anträffades vid mer än 50% av linjerna/punkterna. Totalt anträffades 40 arter längs rutten. I dammarna på Bulltofta rekreationsområde häckade gräsand och sothöna och även ätlig groda observerades i flera av dammarna. Lövskogsmiljöerna längs rutten hyste arter som tex. flera par gransångare, trädgårdssångare och härmsångare medan de öppna gräsmarkerna på Bulltofta erbjöd födosöksmiljöer för tex. stare. Andra arter värda att nämnas är två observationer av sparvhök samt en observation av ormvråk. Pildammsparken Malmöhus slott Koltrast tillsammans med ringduva var de varnligaste arterna längs denna rutt. Båda anträffades på 95% av linjerna/punkterna. Sett till antalet sågs något fler koltrastar än ringduvor längs rutten. Andra vanliga arter var björktrast (sågs på 89% av linjerna/punkterna), kaja (84%), talgoxe (79%), grönfink (74%), bofink (68%) och blåmes (58%). Totalt anträffades 45 arter längs rutten. Intressant att notera är att rödstjärten var relativt vanlig. Den anträffades på 47% av punkterna/linjerna längs rutten. Rödstjärten häckar i håligheter och tillgången på lämpliga bohål är en viktig faktor för dess förekomst. Arten missgynnas således av minskad tillgång på lämpliga boplatser i dagens allt yngre och mer välskötta skog. I stora delar av Sverige är rödstjärten knuten till torr och gles tallskog medan den i södra Sverige även häckar i områden med äldre bebyggelse och lummiga parker. (Svensson, S. m. fl. 1999.) Att parkerna hyser gott om häckningsmöjligheter för de hålhäckande arterna visas även av det relativt stora antalet talgoxar, blåmesar och kajor. Även nötväcka påträffades i slutet av rutten. En annan art värd att nämna är gråhakedoppingen. I vallgraven runt Malmö slott påträffades minst 2 häckande par. Arten har tidigare klassats som rödlistad men eftersom den ökat under senare år har den vid den senaste rödlistans uppdatering tagits bort (Gärdenfors, U. 2000).

9 Miljöövervakning i Malmö 2001 Bellevue - Västervång Vanligaste arten längs rutten var koltrast som anträffades vid samtliga linjer/punkter. Andra väl spridda arter längs rutten var ringduva, tornseglare, talgoxe, kaja och grönfink, alla noterade på 89% av linjerna/punkterna. Ytterligare några arter som förekom på mer är 50 % av punkterna/linjerna var bofink, pilfink, stare, lövsångare, blåmes, turkduva och gråsparv. Den talrikaste arten längs rutten var tornseglare med 50 noterade individer på punkterna och 100 längs linjerna. Tornseglaren rör sig dock över mycket stora områden och det är svårt att knyta enskilda individer till någon enskild punkt eller linje varför dubbelräkning säkerligen har förekommit. Kaja och koltrast var två andra arter som uppträdde talrikt längs rutten. Totalt häckade 42 arter längs rutten. Till skillnad från rutten längs Pildammsparken och Malmöhus slott var björktrasten betydligt fåtaligare. Vid endast 11% av punkterna/linjerna noterades arten. Orsaken kan troligen vara avsaknaden av stora, öppna gräsytor, lämpliga för födosök, längs den senare rutten. Gemensamt med rutten Pildammsparken - Malmöhus slott var det relativt höga antalet rödstjärtar. Längs rutten noterades rödstjärt på 42% av punkterna/linjerna. Tillsammans med höga antal av talgoxe, blåmes, kaja och stare tyder det på att tillgång på håligheter för dessa arter att häcka i, var god. Intressant att notera är även att turkduvan var relativt väl spridd inom rutten. Vid hela 53% av linjerna/punkterna noterades turkduva. Totalt sågs 4 ex vid punkterna medan 11 ex räknades in längs linjerna. Inte längs någon annan rutt i Malmö uppträdde turkduvan i samma utsträckning. Turkduvan trivs bra i äldre villaområden med äldre uppvuxna trädgårdar vilket stämmer väl in på biotoperna längs rutten. I Sverige etablerade sig turkduvan så sent som 1951 varefter den ökade kraftigt och i mitten på 1970-talet beräknades beståndet till 6000-8000 par i Sverige. Sedan 1980-talet har arten minskat mycket kraftigt, på de flesta håll har beståndet halverats och uppskattningsvis häckade vid 1990-talets slut 2000-3000 par i Sverige (Risberg, L. & Axelsson, P. 1999, Svensson, S. m. fl. 1999). I Skåne beräknades beståndet 1998 till ca 1250 par vilket är en minskning med hela 70-80% sedan i mitten av 1970-talet (Axelsson, P. 1999). Skåne hyser dock fortfarande ca hälften av det Svenska turkduvebeståndet. En annan art som även den är värd att uppmärksamma är gransångaren, som noterades sjunga med 3 exemplar vid punkterna och 8 exemplar längs linjerna. Arten noterades vid 47% av punkterna/linjerna. Gransångaren häckar i Sverige med två åtskilda raser. Den nordliga rasen abietinus sträcker sig söderut till centrala Värmland, sydligaste Dalarna samt norra och östra Uppland. Den sydliga rasen collybita är en sentida invandrare från söder och började uppträda i Skåne under 1970-talet. I Danmark har beståndet av sydliga gransångare fyrdubblats under den senaste 20 års perioden och troligen har även det sydsvenska beståndet utvecklats på ett liknande sätt. De nordliga gransångarna har istället minskat mycket kraftigt (Svensson, S. m. fl. 1999.). Södra Sallerup Rutten gick mestadels genom jordbruksmark i ett typiskt backlandskap vilket gjorde att artsammansättningen skiljde sig markant från de mer parkdominerade rutterna. Den mest spridda arten inom rutten var törnsångare som anträffades vid 89% av punkterna/linjerna tätt följd av sånglärka som anträffades vid 84% av punkterna/linjerna. Andra spridda arter var ringduva, stare, kråka, fasan, hämpling, kaja, skrattmås och skata, alla sågs vid mer än 50% av punkterna/linjerna. Ser man istället till antalet påträffade individer var ringduva den vanligaste arten följd av sånglärka, stare, törnsångare, kaja och hämpling. Totalt noterades 46 arter längs rutten.

10 Törnsångaren hade här sin mest spridda förekomst, jämfört med övriga rutter. Totalt hördes 15 sjungande från punkterna och 16 sjungande från linjerna. Törnsångaren behöver kombinationen av buskar och högörtsvegetation för sin häckning, en miljö som blir allt ovanligare i det moderna jordbrukslandskapet. Även hämpling hade sin mest spridda förekomst inom rutten jämfört med övriga rutter. Den sågs på 65% av punkterna/linjerna med 8 individer från punkterna och 14 från linjerna. Den viktigaste miljöerna för hämplingen är naturbetesmarker med rikligt inslag av buskar och buskrika skogsbryn men arten har även anpassat sig till glesa barrträdsplanteringar i jordbrukslandskapet. Hämplingen har enligt häckfågeltaxeringen minskat sedan 1975 (Svensson, S. m. fl. 1999.).. Rutten var även den enda där sjungande gulsparv påträffades. Att både hämpling och törnsångare var vanliga inom rutten bekräftar betydelsen av det brutna jordbrukslandskapet. Ett par häckande ormvråk påträffades inom rutten. Käglingeområdet Stare var både den mest spridda arten och den som förekom i störst antal. Den anträffades på 84% av punkterna/linjerna och sågs med 39 exemplar från punkterna och 71 exemplar från linjerna. Antalet anträffade exemplar är dock lite missvisande eftersom inventeringen avbröts den 29 maj p g a regn. När resterande del av rutten inventerades den 12 juni hade stararna fått ut ungar. Ungfåglarna drog runt i flockar och bidrog till att höja antalet anträffade exemplar av stare rejält. Andra väl spridda arter inom rutten var återigen törnsångare (sågs vid 79% av punkterna/- linjerna), ringduva (74%) och kaja (63%). Även råka, gråtrut, sånglärka och skata anträffades på mer än 50% av punkterna/linjerna. Totalt sågs 48 arter inom rutten. Sett till antalet individer var, förutom stare, även tornseglare, kaja, råka, gråtrut och törnsångare talrikt förekommande. Törnsångaren sågs med 14 individer från punkterna och 13 individer från linjerna. Tornseglaren förekom endast på 16% av linjerna/punkterna men vid en av punkterna sågs 40 individer vilket kraftigt bidrog till det höga individantalet. Näktergalen hade här sin mest spridda förekomst, jämfört med övriga rutter. Den förekom på 47% av linjerna/punkterna med 5 respektive 7 individer. De förekom främst kring Risebergabäcken och inne på Käglinge rekreationsområde. Rutten var även den enda där buskskvätta sågs, dock endast med ett exemplar. Skumparp Totalt anträffades 44 arter. Den mest spridda arten inom rutten var sånglärka som anträffades på 95% av punkterna/linjerna. Andra väl spridda arter var kaja, fasan, fiskmås, törnsångare, stare och pilfink, samtliga anträffades på mer än 50% av punkterna/linjerna. Den vanligaste arten sett till antalet individer var däremot råka som sågs med 13 respektive 69 individer från punkter eller linjer. Här utgjorde en stor flock större delen och bidrog till att höja antalet rejält. Även av stare, som var den näst vanligaste arten, sågs någon flock med ungfåglar vilket bidrog till det höga antalet individer. Sånglärka, kaja och ringduva var andra arter som förekom i höga antal längs rutten.

11 Miljöövervakning i Malmö 2001 Andra lite intressanta observationer längs rutten var den varnande lärkfalk som noterades vid Vilhelmsberg där den sannolikt häckade. Lärkfalkens utbredningsområde i Skåne är koncentrerat till Kristianstadsslätten samt kring sjöarna i södra Skåne medan den i övriga landskapet förekommer sparsamt. 1970 uppskattades det Skånska beståndet till 80 par (Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994). Lite spännande var även observationerna av skogsduva och storspov som gjordes. Skogsduva häckar i håligheter i äldre träd och förekommer med enstaka par i jordbrukslandskapet. Att höststräcket redan inletts den 12 juni bekräftades av de observationer av skogssnäppa som gjordes vid två av punkterna. Tygelsjö området Sånglärka var den mest spridda arten och anträffades vid samtliga punkter/linjer med 32 respektive 49 individer. Näst därefter kom fasan och råka, båda observerades vid 74% av punkterna/linjerna. Andra arter som var väl representerade inom rutten var ringduva, kaja, stare och törnsångare, samtliga observerades vid mer än 50% av punkterna/linjerna. Även individmässigt dominerade sånglärkan rutten med 32 hörda vid punkterna och 49 längs linjerna. Därefter följde stare, råka, kaja, ringduva och fasan. Totalt sågs 42 arter längs rutten. Fasan och rapphöna hade här sin mest utspridda förekomster jämfört med de andra rutterna. Rapphönan är starkt knuten till jordbrukslandskapet och föredrar områden med omväxlande förekomst av åkrar och naturbetesmarker. Riklig tillgång på fältgränser, diken, gärden, åkerholmar, naturbetesmarker och trädor gynnar rapphönan. Arten har drabbats hårt av det moderna jordbruket och har visat en kontinuerlig tillbakagång sedan 1959-talet. Främst beror tillbakagången på försämrade födosöksförhållanden på grund av kemisk bekämpning av insekter och ogräs, förändrade brukningsmetoder, ökad storskalighet och minskad förekomst av refugier. Delar av rutten går genom ett jordbrukslandskap där grödorna odlas ekologiskt. Såväl Danska som Svenska studier har visat att förekomsten och tätheterna av fåglar är högre på jordbruksmark där det odlas ekologiskt jämfört med konventionellt odlad mark. Om detta förklarar de höga tätheterna av rapphöna, fasan och sånglärka är svårt att säga men det kan vara en bidragande orsak. Intressant är även att rutten var den enda jordbruksdominerade rutten som hyste gulärla. Klagshamnsudden Klagshamnsudden hyser en stor variation av biotoper vilket medförde en stor variation och artrikedom i fågelfaunan. Rutten var den artrikaste bland de 10 inventerade. Totalt observerades 68 arter längs rutten och den mest spridda arten var stare som förekom på 79% av punkterna/linjerna. Sett till antalet individer av de noterade fågelarterna var fördelningen något annorlunda. Vanligast var tornseglare och 94 individer sågs vid punkterna och 57 individer längs linjerna. Även ejder förekom vanligt längs kusten och här sågs 70 respektive 71 individer. Andra vanliga arter som iakttogs var stare, fiskmås, lövsångare och gråsparv. Stora mängder tornseglare jagade insekter längs områdets västra del och antalet motsvarar inte antalet häckande par. Tornseglarna kan flyga långa sträckor för att födosöka. Ejdrarna låg främst utmed den norra kuststräckan. Även fiskmås förekom talrikt, främst längs norra kuststräckan och småflockar med unga starar flög omkring. I kalkbrottet häckade gråhakedopping medan skäggdopping fanns i de södra dammarna. I vassarna kring de södra dammarna fanns även arter som rörsångare, sävsångare, sävsparv och

12 skäggmes sågs med två exemplar. Lövskogen i ruttens östa delar hyste både härmsångare och lövsångare, medan buskmarkerna söder om reningsverket höll talrikt med törnsångare och hämpling. Även gök förekom talrikt i området och hade här, precis som härm- och lövsångare, sina högsta tätheter jämfört med de övriga rutterna. Kring ridhuset var gråsparv vanligt och rutten var den enda där gråsparv var mer spridd än pilfink. En gulhämpling sågs och hördes precis norr om reningsverket. Gulhämplingen häckar mycket sällsynt i nordöstra Skåne och på Falsterbohalvön. Fyndet utgör troligen en ströfynd av en kringflackande individ. Tygelsjö strandängar Tygelsjö strandängar är en verklig pärla i fågelsammanhang med sju potentiellt häckande arter som är upptagna på den nationella rödlistan över hotade och sällsynta arter. Området är mycket viktigt som häckningsplats för framför allt vadare. Den mest spridda arten var sånglärka som förekom vid 84% av punkterna/linjerna längs rutten. Även tofsvipa och stare var väl representerade och iakttogs vid 79% av punkterna/linjerna. Andra arter som förekom vid mer än 50% av punkterna/linjerna var strandskata, rödbena, tornseglare och fiskmås. Sett till antalet registrerade individer var fördelningen något annorlunda. De tre vanligaste arterna var rödbena, tofsvipa och skärfläcka. Rödbena sågs med 73 individer från punkterna och 96 individer längs linjerna. Motsvarande siffror för tofsvipa och skärfläcka var 63/75 respektive 56/56. Många av dessa individer häckade med stor sannolikhet vilket tydligt visar områdets betydelse som häckningsbiotop för vadare. Värt att uppmärksamma är det höga antalet skärfläckor som noterades. Det Skånska beståndet av skärfläcka uppgår till ca 300-400 par med de största koncentrationerna i Foteviksområdet och på Falsterbohalvön. (Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994). Skärfläckan är mycket beroende av stora och välbetade marker och det är troligt att en stor del av de individer som noterades även häckade vilket skulle innebära ca 20-30 par. Även för rödbena och tofsvipa var det troligt att många av de individer som sågs häckade. Den sydliga rasen av kärrsnäppa (Calidris alpina schinzii) noterades med minst 3 spelande individer. Rasen har minskat mycket kraftigt under hela 1900-talet och spillror av det forna beståndet återfinns idag, i princip, enbart i Skåne, Halland, Öland och Gotland. I Skåne har arten varit koncentrerad till de nordöstra och sydvästra delarna av landskapet. Under perioden 1990-1997 har det Skånska beståndet, i medeltal varit 110 par. (Ekberg, B., & Nilsson, L. 1994). Även den sydliga rasen av gulärla noterades med minst 3 sjungande individer. Hela 7 rödlistade arter noterades och alla är potentiella häckfåglar i området. Av dessa arter klassas snatterand, skedand, skärfläcka, storspov och gulärla som missgynnade medan kärrsnäppa samt småtärna klassas sårbara.

13 Miljöövervakning i Malmö 2001 Synpunkter på kontrollprogrammet Syftet med miljöövervakningen. Generella förändringar i häckfågelfaunan beskrivs väl i de nationella programmen för miljöövervakning av fåglar. Fasta standardrutter, svensk häckfågeltaxering och vinterfågelräkningen. För det Skånska jordbrukslandskapet beskrivs förändringarna bäst i övervakningsprogrammet för fåglar i jordbrukslandskapet. I dessa program som är heltäckande och som har pågått under många år ges en mycket bra beskrivning av hur fågelfaunan förändras över tiden. Svenska häckfågeltaxeringen har pågått sedan 1975 och det är denna tidsaspekt som krävs för att upptäcka förändringar. Övervakningsprogrammet för fåglar i Malmö är mycket generellt med endast ett besök längs varje rutt. Det är således många faktorer som inverkar på fågelfrekvensen ett visst år. Vädret vid inventeringstillfället, inventeringstidpunkten, inventeraren mm. Detta gör att det kommer att krävas många år innan det går att utläsa några trender. Dessutom är materialet för de flesta fågelarter alltför litet för att med statistisk säkerhet kunna dra några slutsatser. Vi kommer alltså endast att kunna utläsa trender för de allra vanligaste fåglarna. Är det så att förändringar upptäcks går det dessvärre inte att koppla dessa till eventuella miljöförändringar längs inventeringsrutten eftersom det inte görs någon biotopbeskrivning av rutten. Istället anser jag att miljöövervakningen av fåglar i Malmö bör inrikta sig på speciellt intressanta och skyddsvärda miljöer och arter inom kommunen. Genom att välja ut de intressantaste områdena ur fågel- och miljöövervakningssynpunkt kan miljöövervakningen av fåglar göras mer effektiv, både ur kostnads- och naturvårdssynvinkel. Dessutom blir det i framtiden lättare att styra naturvårdsinsatserna dit de bäst behövs Nedan följer en förteckning över några arter som är upptagna på den nationella rödlistan samt arter som har sin huvudsakliga utbredning i Skåne. Dessutom listas några exempel på områden samt inventeringsupplägg som skulle kunna vara intressanta i en framtida miljöövervakning. Jag anser att en revidering av miljöövervakningsprogrammet för fåglar bör göras innan inventeringssäsongen 2002. Exempel på intressanta områden och miljöövervakningsmetod Tygelsjö strandängar Hamnområdena Bulltofta Käglinge rekreationsområde Klagshamnsudden Bunkeflo strandängar Beijers park Häckfågeltaxering med biotopbeskrivning vart 5:e år Tärnor, mindre strand, skärfläcka, skrattmås mm varje år Linje och punkttaxering varje år. 3 besök varje år.biotpbeskr Linje och punkttax varje år. 3 besök varje år. Biotpbeskrivni Häckfågeltaxering med biotopbeskrivning vart 5:e år Häckfågeltaxering med biotopbeskrivning vart 5:e år Linje och punkttax varje år 3 besök, varje år Exempel på intressanta arter ur miljöövervakningsynpunkt Sydlig kärrsnäppa Mindre strandpipare Sydlig gulärla Storspov Rapphöna Skärfläcka Små/fisk och silvertärna Gråhakedopping Skrattmås Backsvala Råka

14 Referenser Axelsson, P. 1999. Turkduvan i Skåne 1998. Anser 38: 231-239 Bengtsson, K. 2001. Skrattmåsen i Skåne 2000. Anser 40: 15-22. Ekberg, B. & Nilsson, L. 1994. Skånes, del 1. Signum, Lund Ekberg, B. & Nilsson, L. 1996. Skånes, del 2. Signum, Lund Grahn, J. 1999. Förslag till miljöövervakning i Malmö inom området biologisk mångfald (opubl.) Ljunggren, L. 1988. Ringduva Columba palumbus L. I: Andersson, S. (ed.) i jordbrukslandskapet, Vår Fågelvärld, Suppl. No 12: 201-208 Risberg, L. & Axelsson, P. 1999. Turkduvan i Sverige. Vår Fågelvärld 58: 6-13 SkOF 2001. i Skåne 2000. Lund Svensson, S. 1975 Handledning för Svenska häckfågeltaxeringen med beskrivningar av revirkarteringsmetoden och punkttaxeringsmetoden. Zoologiska institutionen, Lunds Universitet. Svensson, S., 1996. Häckfågeltaxering med fast standardrutt, kombinerad linje och punkttaxering. Svenska häckfågeltaxeringen, stencil Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

15 Miljöövervakning i Malmö 2001 Bilaga 1 Nedan följer en förteckning över samtliga anträffade arter och deras antal fördelande på de olika rutterna (R1-R10) samt linjer (L) respektive punkter (P). Varje rutt består av 9 linjer och 10 punkter. Det totala antalet linjer är således 90 och antalet punkter 100. R1 R2 R3 R4 R5 R6 R7 R8 R9 R10 Totalt P L P L P L P L P L P L P L P L P L P L P L Skäggdopping 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 1 Gråh. dopping 0 0 0 0 2 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 3 3 Storskarv 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 2 7 4 0 2 13 8 Gråhäger 0 0 0 0 0 0 0 0 3 1 0 0 0 0 0 1 0 0 0 2 3 4 Knölsvan 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 13 13 0 2 13 17 Grågås 22 32 2 0 4 6 6 2 0 2 0 2 0 0 0 0 0 0 0 2 34 46 Vitkindadgås 8 30 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 8 30 Gravand 2 0 0 0 0 0 0 0 0 4 0 1 0 0 2 2 12 12 18 17 34 36 Snatterand 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 1 Kricka 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 0 8 2 8 Gräsand 7 13 3 10 9 9 0 1 4 6 0 3 0 12 4 2 21 3 13 8 61 67 Skedand 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 4 0 5 Brunand 2 6 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 6 Vigg 9 11 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 12 12 Ejder 2 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 71 70 0 0 73 73 Småskrake 8 3 0 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 6 3 3 0 17 8 Brun kärrhök 1 0 0 0 0 0 0 0 3 1 0 0 0 0 1 1 1 1 2 2 8 5 Sparvhök 0 0 0 2 0 1 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 4 Ormvråk 0 0 1 0 0 0 0 0 2 3 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 4 3 Tornfalk 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 0 0 2 1 Lärkfalk 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 1 0 Rapphöna 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 0 0 0 0 2 2 Fasan 2 1 1 0 1 3 0 0 7 10 4 5 6 10 22 14 1 7 0 1 44 51 Rörhöna 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 Sothöna 3 4 4 7 1 6 0 0 1 2 0 3 2 3 0 0 1 1 0 0 12 26 Strandskata 4 18 0 0 0 0 0 0 1 2 3 4 0 1 4 8 1 1 31 57 44 91 Skärfläcka 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 56 56 58 56 St. strpipare 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 1 6 17 7 19 Tofsvipa 3 4 0 0 0 0 0 0 4 8 2 7 4 5 4 5 4 1 63 75 84 105 Kärrsnäppa 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 3 3 3 Storspov 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 1 0 5 0 7 0 Svartsnäppa 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 3 1 3 Rödbena 2 0 0 0 0 0 0 0 1 1 0 0 0 0 1 1 4 0 73 96 81 98 Skogssnäppa 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 1 1 0 0 0 0 1 4 Skrattmås 44 24 5 27 4 1 1 2 7 10 1 1 4 0 2 3 2 15 0 0 70 83 Fiskmås 22 81 7 8 10 3 7 9 2 6 8 9 16 8 5 3 30 14 11 9 118 150 Silltrut 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1 1 7 0 0 0 0 2 8 Gråtrut 10 12 0 0 0 0 4 0 6 7 21 9 1 2 3 3 0 7 1 0 46 40 Havstrut 4 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 1 5 0 0 6 9 Kentsktärna 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 Fisktärna 3 4 0 0 2 0 1 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 2 2 4 8 11 Silvertärna 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 Småtärna 1 5 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 2 0 5 5 Tamduva 4 25 1 2 5 3 0 15 13 0 0 2 0 14 14 0 2 15 0 0 39 76 Skogsduva 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 1 0 Ringduva 6 16 34 96 25 71 26 40 20 23 10 14 5 25 16 26 3 13 6 10 151 334 Turkduva 0 0 1 1 1 2 4 11 0 1 0 0 0 1 1 0 0 0 1 0 8 16 Gök 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 1 2 4 0 0 3 5 Tornseglare 15 33 14 5 2 7 50 100 2 16 40 11 2 4 8 10 94 57 37 40 264 283 Sånglärka 2 4 0 0 0 0 0 1 11 28 10 14 18 30 32 49 7 14 23 43 103 183 Backsvala 0 3 0 2 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 2 4 0 0 3 9

16 R1 R2 R3 R4 R5 R6 R7 R8 R9 R10 Totalt P L P L P L P L P L P L P L P L P L P L P L Ladusvala 1 3 0 0 0 0 0 1 8 6 0 0 8 12 2 4 11 14 4 7 34 47 Hussvala 0 3 0 0 0 0 4 2 1 3 0 9 4 6 1 7 2 3 1 1 13 34 Trädpiplärka 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 Ängspiplärka 1 3 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 4 9 4 6 9 19 Gulärla 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 2 0 1 1 3 4 6 Sädesärla 7 10 0 4 0 1 1 2 3 10 1 3 0 1 2 0 4 4 0 1 18 36 Gärdsmyg 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 2 Järnsparv 0 0 0 1 0 1 2 4 0 1 1 1 1 3 0 0 0 3 1 0 5 14 Rödhake 0 0 0 1 0 2 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 4 Näktergal 0 0 0 0 0 0 0 0 2 4 7 5 0 0 0 0 1 2 0 0 10 11 Svart rödstjärt 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 Rödstjärt 2 1 1 2 6 7 2 8 0 0 4 3 0 0 0 0 1 0 0 0 16 21 Buskskvätta 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 Stenskvätta 2 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 4 Koltrast 1 1 17 46 31 78 27 61 5 3 6 6 4 5 3 5 5 12 0 0 99 217 Björktrast 2 0 6 18 30 60 4 0 1 2 5 6 2 0 0 6 6 14 0 0 56 106 Taltrast 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 1 Sävsångare 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 4 6 0 0 4 8 Kärrsångare 0 0 0 0 0 0 1 0 3 3 3 3 0 1 7 6 0 0 0 0 14 13 Rörsångare 5 3 2 0 0 0 0 0 0 0 5 6 0 0 0 0 3 2 0 0 15 11 Härmsångare 0 0 1 2 1 1 0 2 0 0 1 2 1 1 0 0 2 3 0 0 6 11 Ärtsångare 1 1 3 3 0 2 2 4 0 0 2 1 1 0 0 0 0 0 0 0 9 11 Törnsångare 4 9 3 2 1 2 2 3 15 16 14 13 8 8 6 6 5 19 4 3 62 81 Trädgårdssångare 0 0 2 4 3 3 0 3 2 4 6 4 0 0 0 1 1 3 0 0 14 22 Svarthätta 0 0 1 2 2 7 3 6 1 1 2 1 0 0 0 0 2 2 0 0 11 19 Grönsångare 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Gransångare 0 0 3 3 2 4 3 8 0 0 2 3 0 0 0 0 0 1 1 0 11 19 Lövsångare 1 0 3 6 4 4 7 11 4 5 4 8 0 0 0 0 17 25 0 0 40 59 Sv flugsnappare 0 0 0 0 2 2 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 0 2 5 Skäggmes 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 0 0 2 1 Blåmes 0 1 1 6 10 8 5 26 6 2 1 1 1 0 0 2 2 3 1 0 27 49 Talgoxe 3 4 8 10 13 26 12 19 2 5 3 7 0 3 1 2 9 7 0 0 51 83 Nötväcka 0 0 0 0 2 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 Törnskata 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 Skata 5 11 9 16 5 17 1 8 5 8 4 10 2 11 14 4 4 4 3 2 52 91 Kaja 1 2 29 55 32 25 33 62 6 18 22 20 21 18 22 25 5 18 4 3 175 246 Råka 7 5 4 8 4 3 1 1 1 1 12 22 13 69 35 30 3 7 13 62 93 208 Kråka 1 2 2 2 0 7 1 1 8 12 7 4 4 9 4 7 8 5 1 2 36 51 Stare 1 14 25 33 14 13 13 18 9 23 39 71 35 19 24 56 27 42 47 44 234 333 Gråsparv 9 14 0 4 1 1 3 13 3 7 0 0 3 11 3 4 15 26 0 0 37 80 Pilfink 9 12 10 15 5 10 10 37 6 10 2 8 10 17 8 20 1 5 1 0 62 134 Bofink 0 0 11 11 16 22 10 12 0 1 3 4 1 2 1 2 7 12 0 0 49 66 Gulhämpling 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 1 0 Grönfink 1 0 7 13 12 14 16 35 4 4 3 3 2 3 2 5 5 8 2 0 54 85 Steglits 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 2 0 Hämpling 1 2 0 1 0 0 2 2 8 14 1 4 3 0 1 2 15 23 6 17 37 65 Gråsiska 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 3 0 0 1 3 Stenknäck 0 0 0 0 0 1 2 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 2 Gulsparv 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1 Sävsparv 1 3 0 0 0 0 0 0 0 0 2 3 0 0 0 0 7 7 3 6 13 19

17 Miljöövervakning i Malmö 2001 Bilaga 2 Ruttnr: 1 Namn: Oljehamnen - Norra hamnen Datum: 2001-06-10 Tid: 05.10-07.45 Väder: sol, endast lite moln, nästan vindstilla Kommentar: Skrattmås ej räknad vid de mittersta punkterna/linjerna eftersom det låg en stor koloni i anslutning till rutten. Smådopping Skäggdopping Gråhakedopping Storskarv 3 Gråhäger Knölsvan 2 Sångsvan Grågås 15 15 11 6 7 Kanadagås Vitkindadgås 1 6 5 1 3 15 2 5 Gravand 2 Bläsand Snatterand Kricka Gräsand 2 2 5 4 2 4 1 Stjärtand Årta Skedand 1 Brunand 1 5 2 Vigg 6 5 2 2 5 Ejder 3 2 Knipa Småskrake 2 3 1 2 2 1 Storskrake Bivråk Röd glada Brun kärrhök 1 Blå kärrhök Sparvhök Ormvråk Fiskgjuse Tornfalk Lärkfalk Rapphöna 1 Fasan 1 2 Vattenrall Rörhöna Sothöna 2 1 1 1 1 1 Strandskata 1 1 3 1 1 4 1 2 1 6 1 Skärfläcka 2 Mindre strandpipare Större strandpipare 1 Tofsvipa 1 1 1 1 1 2 Kärrsnäppa Brushane Enkelbeckasin Morkulla Storspov Svartsnäppa Rödbena 1 1 Gluttsnäppa Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa Skrattmås* 16 1 1 1 1 1 1 1 5 14 6 2 3 3 4 4 4 Fiskmås 1 1 1 7 2 3 10 4 50 6 10 8 Silltrut Gråtrut 1 1 1 1 2 5 3 2 3 1 2 Havstrut 1 1 1 1 2 2 Kentsktärna 2 Fisktärna 1 1 2 1 1 1 Silvertärna 1 Småtärna 1 3 1 1 Tamduva 2 1 1 1 5 1 2 12 2 2 Skogsduva Ringduva 3 3 2 4 2 2 2 3 1 Turkduva Gök Tornseglare 4 2 6 7 1 4 1 2 9 2 10 Gröngöling Spillkråka Större hackspett

18 Sånglärka 1 3 2 Backsvala 3 Ladusvala 1 2 1 Hussvala 1 1 1 Trädpiplärka Ängspiplärka 1 2 1 Gulärla Sädesärla 1 2 1 1 1 1 1 2 1 2 1 2 1 Gärdsmyg Järnsparv Rödhake Näktergal Svart rödstjärt 1 1 Rödstjärt 1 1 1 Buskskvätta Stenskvätta 1 1 2 2 Koltrast 1 1 Björktrast 2 Taltrast Rödvingetrast Dubbeltrast Gräshoppssångare Sävsångare 1 Kärrsångare Rörsångare 1 1 4 2 Härmsångare Ärtsångare 1 1 Törnsångare 3 2 1 3 1 1 1 1 Trädgårdssångare Svarthätta Grönsångare Gransångare Lövsångare 1 Kungsfågel Gråflugsnappare Svartvitflugsnappare Skäggmes Stjärtmes Entita Svartmes Blåmes 1 Talgoxe 1 1 1 2 1 1 Nötväcka Trädkrypare Törnskata 1 Skata 1 1 3 1 2 1 2 4 1 Kaja 1 1 1 Råka 1 3 7 1 Kråka 1 1 1 Korp Stare 2 4 1 4 1 3 Gråsparv 4 4 3 3 5 2 2 Pilfink 2 1 3 5 5 4 1 Bofink Gulhämpling Grönfink 1 Steglits Grönsiska Hämpling 1 2 Gråsiska Mindre korsnäbb Rosenfink Domherre Stenknäck Gulsparv Sävsparv 1 1 1 1 Ruttnr: 2 Namn Östra kyrkogården - Bulltofta rekreationsområde : Datum: 2001-06-10 Tid: 08.47-11.23 Väder: sol, endast lite moln, nästan vindstilla Kommentar: Smådopping Skäggdopping Gråhakedopping Storskarv Gråhäger Knölsvan Sångsvan Grågås 2 Kanadagås

19 Miljöövervakning i Malmö 2001 Vitkindadgås Gravand Bläsand Snatterand Kricka Gräsand 2 3 8 Stjärtand Årta Skedand Brunand Vigg Ejder Knipa Småskrake Storskrake Bivråk Röd glada Brun kärrhök Blå kärrhök Sparvhök 1 1 Ormvråk 1 Fiskgjuse Tornfalk Lärkfalk Rapphöna Fasan 1 Vattenrall Rörhöna Sothöna 1 1 1 2 3 3 Strandskata Skärfläcka Mindre strandpipare Större strandpipare Tofsvipa Kärrsnäppa Brushane Enkelbeckasin Morkulla Storspov Svartsnäppa Rödbena Gluttsnäppa Skogssnäppa Grönbena Drillsnäppa Skrattmås 6 2 2 16 2 3 1 Fiskmås 1 1 2 1 1 1 3 2 1 1 1 Silltrut Gråtrut Havstrut Kentsktärna Fisktärna Silvertärna Småtärna Tamduva 1 1 1 Skogsduva Ringduva 2 6 4 10 3 4 1 16 1 12 2 12 2 5 12 8 2 23 5 Turkduva 1 1 Gök Tornseglare 5 1 3 2 3 5 Gröngöling Spillkråka Större hackspett Sånglärka Backsvala 2 Ladusvala Hussvala Trädpiplärka Ängspiplärka Gulärla Sädesärla 1 1 1 1 Gärdsmyg Järnsparv 1 Rödhake 1 Näktergal Svart rödstjärt Rödstjärt 1 1 1 Buskskvätta Stenskvätta Koltrast 3 11 5 10 2 7 1 10 1 3 1 1 1 3 1 1 1 1 Björktrast 2 2 6 1 2 2 3 2 2 2 Taltrast Rödvingetrast Dubbeltrast Gräshoppssångare