Människan är en berättelse

Människan är en berättelse Nyhetsbrev 5 16:e maj 2016 Varje människa har sin story att berätta och den är viktig. Det visste jag innan, men det har verkligen blivit aktuellt de senaste veckorna. Vad säger man när det ofattbara sker? Hur ger man tröst eller hopp till någon som förlorat allt? Sedan jordbävningen här i Ecuador den 16:e april med 7,8 på richterskalan har inte mycket varit sig likt för alla som varit involverade i arbetet med att hjälpa människor på olika sätt. För mig innebar den första veckan att vara med Pactokyrkans/ Förbundskyrkans första insats till hjälparbete från Quito och koordinera nödhjälpen. Då vi svenskar redan fanns på plats i bergen genom att Ulrika Morazán (Latinamerikas internationella koordinator för ) och vi haft missionärsdagar där samma vecka som jordbävningen, så var det det enda att göra att gå in i det arbetet. De senaste veckorna har jag varit i Montecristi och Manta för att samtala med människor och erbjuda psykologiskt stöd. Divanen á la Sigmund Freud eller två sköna fåtöljer i ett avskilt och tyst rum har det inte varit tal om. Här är det mitt i verkligheten som gäller I fredags var jag på plats på Zona 0 som de säger här, i det värsta av de drabbade områdena i Manta och mötte människor. Just här har kyrkan i Manta engagerat sig för folket som fått hus och hem förstörda och som nu bor på gatan och lagar sin mat utomhus. Där fick jag sitta på en plaststol och personen jag skulle träffa på en smutsig dyna på en betongramp under en presenning som tak, vilket i alla fall ger skugga mitt i gassande solsken. En trave med madrasser bredvid, runtomkring oss lekande barn som är nyfikna och vill snappa upp ett ord eller två, ljud från gatan precis jämte var det som erbjöds och så fick jag delta i människors berättelser om detta ofattbara. Även i kyrkan i Manta har jag funnits för att betjäna människor i samtal och det har varit många samtal med sörjande människor. Ciudadela Panorama Conjunto C, Villa 11 En trösterik bok för många är Jobs bok i Gamla Testamentet som beskriver ett mänskligt lidande utan dess like. Job förlorar verkligen allt; materiella ägodelar, byggnader, boskap, barn samt drabbas av plågor i form av sjukdom. Hans fru tycker att han ska förbanna Gud så att han sen kan lägga sig ner och dö, men det gör inte Job. För vissa är det en svårsmält bok då inledningen visar att Gud tillåter att Anklagaren, Åklagaren gör allt detta mot Job. Pg 90 03 28-6

Det är stor sorg och mycket rädsla hos folket och man fruktar ytterligare en stor jordbävning. Många bor i tältläger på torg och i parker med bara presenningar som tak och väggar. De som förlorat allt de byggt upp under sitt liv i form av hus och materiella ägodelar har inget kvar. Vissa av dem har även förlorat sina nära och kära, så det är stor tragedi i deras liv. För dem lever de just nu i livets jordbävning och jag bara önskar och ber att hoppet ska bryta igenom i deras liv, så att de återigen vill delta i detta liv som blivit dem givet. Innan jag åkte till Manabi som provinsen heter som drabbats mest av jordbävningen så fick jag delat en bild av en plogad åker av en vän från Sverige. Hon menade att Jesus gick före och förberedde mitt besök där och jag måste säga att så har det verkligen känts. I min psykoterapeututbildning som ju är specialiserad på övergrepp och då i synnerhet sexuella så har kris- och traumabearbetning, PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och hur bön som ett redskap till helande, och som ett sätt att välsigna personen med frid och nåd stått i fokus och all den kunskapen kommer sannerligen till nytta nu. Pactokyrkan jobbar för fullt i Manabi och något som jag tycker är positivt är att hjälparbetet öppnat upp för ekumeniska satsningar. Andra evangeliska kyrkor eller NGO:s (idéburna organisationer) arbetar tillsammans i detta och Pactokyrkan har fått spela en nyckelroll många gånger då det finns kyrkor och pastorer på plats som kan organisera och leda arbetet. Nödhjälp (basvaror + vatten m.m.), soppkök, psykologstöd, samtalsstöd, work shops, skratt terapi för barn genom clownprogram, läkare och sjuksköterskor som åkt ut till människor på landsbygden är bara något av det som gjorts och fortfarande görs. Dessutom vill kyrkan finnas med i återuppbyggnad av infrastrukturen så det behövs många resurser än. Det känns som extremt längesedan jag satt och knåpade ihop rapporter från andra terminen om mitt utförda arbete på de båda skolorna Teodoro Kelly och Telmo Marquina och det är ju ett tag sedan februari. Jag har varit med på avslutningar på de båda skolorna och fick vara med på studenten på Teodoro Kelly. I kyrksalen som var väldigt fint dekorerad samlades familj och studenter till en avslutningshögtid. Ett villkor finns att han inte får röra Job själv. Vänner kommer för att besöka Job. Först deltar de i Jobs lidande, men snart tar de till orda och vill liksom kolla av vad det är för dold synd som Job begått, eftersom allt detta hemska drabbat honom. Job menar att han vandrat oförvitligt och rättrådigt inför Gud. Ofta är vi så snara med att placera in saker och ting, även människor i fack för då blir livet liksom lite mer hanterbart för oss själva. Den stora ovissheten eller orättvisan är svår att greppa och ibland finns inga bra svar utan bara ett deltagande i människors sorg och smärta. Att vandra med och vara närvarande utan att komma med förklaringar kan vara det bästa vi har att göra. Det kan också vara den viktigaste trösten för någon.

Varje elev fick gå fram en och en och motta sitt studieintyg efter att man läst upp deras betyg. Här offentliggörs det. Vad skulle vi säga i Sverige om något sånt? Skolorna i Guayaquil har börjat igen och det mesta av livet går sin gilla gång här. En del byggnader påverkades och spärrades av till en början för att undersöka skadorna av jordbävningen, men det mesta har återgått till att vara sig likt i stan. Under sista veckan i april och första veckan i maj kom en grupp på fyra svenskar hit. Ola Johansson som arbetat som missionär tidigare i landet var en av dem. Han arbetar nu som lärare. De resterande tre var en rektor och lärare som besökte gymnasieprogrammen på skolan Teodoro Kelly. Inom ett EU-finansierat program som heter Atlas har Ållebergsgymnasiet i Falköping och skolan här initierat ett utbytesprojekt som vi hoppas ska kunna förverkligas med besök i respektive land, homestay i familjer, och ett kulturellt och studiemässigt utbyte. Funktion som översättare kom till pass under dagarna som gruppen var på skolan. Annars har jag inte börjat som vanligt på de båda skolorna då det är bestämt att jag ska åka fram och tillbaka till Manabi för att vara behjälplig där för de som mest behöver det. En helgretreat för kvinnor i Montecristi var jag med på i början av april, då jag fick förmånen att hålla ett föredrag om olika sår som livet kan tillfoga oss. Då fick jag också tillfälle att betjäna genom själavård och förbön, vilket var väldigt givande. Två besök till Portovelo har det också blivit för att besöka församlingarna där och initiera projektet kring familjevåld som Face (Pactokyrkans sociala gren) vill påbörja. Det har gått lite i stå sedan jordbävningen då Face också varit extremt involverad i Manabi. Men vi hoppas att det också så småningom ska kunna påbörjas. Ett roligt besök i mars var att min bror kom hit. Vi fick se en hel del tillsammans bl.a. de lååånga katolska processionerna under långfredagen i Quito, vilket var en speciell upplevelse. Jag vet inte hur många blodiga barfota jesusar vi såg som släpade korset på axeln, men många var det. Det måste ha känts som en evighet för Job att vänta. Vänta på tröst, vänta på svar, vänta på att livet skulle vända. I först det 38: onde kapitlet får Job ett personligt svar från ingen mindre än Gud själv. Ur stormen svarade Gud Job och det blir som att perspektivet klarnar och Job får ett personligt möte med Gud. Job samtalar så med Gud. Jag vet att du förmår allt, inget du föresatt dig är omöjligt för dig. Förr hade jag bara hört om dig, nu har jag sett dig med egna ögon. Kap 42 I detta möte tror jag att Job får svar på sitt livs VARFÖR? så att hans inre kommer till ro även om de yttre omständigheterna inte förändrats.

Dagen innan besökte vi den största stadion i Quito för att se Ecuador spela oavgjort mot Paraguay i en kvalmatch inför VM i Ryssland. Så lite världsliga saker har också funnits med på listan. Även om vissa fotbollsfantaster här ser fotbollen som en religion Ett tacksägelseämne är att jag äntligen fått min visumansökan godkänd efter många om och men. Idag fick jag passet där det står att jag har ett nytt visum fram till den 13:e maj nästa år. TACK! I sommar planerar jag att besöka Sverige. Nästan två månader blir det mellan midsommar och en bit in i augusti, vilket jag tror kommer erbjuda mig en välbehövlig vila. Stugan i Småland blir mitt tillhåll då och semestern blir önskvärd. Tack för alla ekonomiska bidrag till detta land i samband med jordbävningen! Fortsätt gärna ge! s hemsida uppdateras lite nu och då, så kolla där. Böneämnen är: Bed också för alla de personer som drabbats av jordbävningen och där livet inte återgått till det normala, att de får hämta frid, kraft och hopp hos Gud. Pactokyrkan - Förbundskyrkan och deras insatser i Manabi. Bed för gott samarbete inom de olika distrikten och de olika kyrkor och organisationer som nu samverkar i arbetet för de jordbävningsdrabbade. Bed också om kraft för alla som arbetar med detta. Skolorna att föräldrar och elever fortsätter att skriva in sina barn, så att båda skolorna kan få sin ekonomi någorlunda tryggad. Att projektet kring familjevåld i Portovelo kan initieras så som tänkt och att kyrkorna blir stimulerade till att vara med och arbeta diakonalt. Att leda människor till ett personligt Gudsmöte i perioder av lidande och smärta är livsviktigt för dem, då Gud själv får uppenbara sig och ge sitt svar i rätt tid. I slutet av boken finns den del beskriven där Job återupprättas, han får sin belöning i form av materiell välsignelse samt blir välsignad med nya barn. Alla människor som drabbas av förlust får inte under detta jordeliv en sådan rik utdelning efter sitt livs kamp, men i smärta, lidande och förkrosselse har vi alltid två vägar att gå till Kristus i förlåtelse och försoning med mitt eget livsöde eller till bitterhet som så sakteliga oftast förgör en människas inre. Den lidande tjänaren i Jesus Kristus ger tröst och hopp till en sargad värld och den uppståndne ger mod att fortsätta.

SKOLAVSLUTNING FÖR HELA LÄSÅRET PÅ TELMO MARQUINA SKOLAN I SÖDRA DELAN AV GUAYQUIL. FÖRÄLDRAR OCH ELEVER SAMLADE I KYRKSALEN UNDER HÖGTIDLIGA FORMER. DESSA TJEJER SLUTADE SJUAN I FEBRUARI OCH FICK SINA BETYG OCH ETT CERTIFIKAT PÅ ATT DE AVSLUTAR LÄSÅRET. DE BÖRJAR HÖGSTADIET DETTA LÄSÅR PÅ ANDRA SKOLOR. KOLLA IN UNIFORMERNA! HÄR FÅR MAN BETYG FRÅN FÖRSTA KLASS SAMT BETYG I UPPFÖRANDE. Ciudadela Panorama Conjunto C, Villa 11 Pg 90 03 28-6

HÄR ÄR JAG MED DE FLESTA AV LÄRARNA PÅ SKOLAN. MAN HAR CA 30-35 BARN I VARJE KLASS OCH EN LÄRARE SÅ DET ÄR ETT TUFFT JOBB ATT HÅLLA REDA PÅ SÅ MÅNGA BARN. VILMA SOM SITTER BREDVID MIG ÄR NY REKTOR PÅ SKOLAN. SKOLAN LIGGER I ETT SOCIALT UTSATT OMRÅDE SÅ DET DE BIDRAR MED TILL BARNS VÄXANDE OCH LÄRANDE ÄR VERKLIGEN EN GUDSTJÄNST ENLIGT MIG. Med vänlig hälsning Gunilla