TAMMISAAREN SEURAKUNTA EKENÄS FÖRSAMLING. mitt i livet keskellä elämää. vår

Transkript

1 vår 2010 EKENÄS FÖRSAMLING mitt i livet keskellä elämää k ev ä t TAMMISAAREN SEURAKUNTA

2 innehåll/sisältö 18 2 Kyrkoherdens spalt...3 Diakoni...4 Medarbetarnytt...6 Diakoni: Fattigdom...7 Aktuellt: Gemensamt Ansvar Påsk i Ekenäs församling...10 Högmässor och gudstjänster...11 Samtal, bön och andakt...12 Musik...13 Diakoni, mission och kretsverksamhet...14 Vuxna mötesplatser...16 Unga mötesplatser...17 Barn & familj...18 Jumalanpalvelukset...20 Musiikkia...21 Lähikuvassa: Mäntykoto...22 Aikuiset...24 Lapsi & nuoriso...25 Yhteisvastuu Köyhyys...28 Eevan kulma...29 GA-stöd/YV-tuki...30 Kontakt & info...32 Pärmbild/Kansikuva: Vårbäck/Kevätpuro Yvonne Lindström Redaktion/toimitus: Yvonne Lindström, Anders Lindström, Eeva Hanner, Tuija Wilman, Carita Englund, Nina Fabritius-Ylitalo

3 19 3 kyrkoherdens spalt Livets och ljusets tid Fastetiden är en väntans tid. Vi ser fram emot en ny vår, då solen på nytt värmer och det nya livet börjar gro. När tillfälle ges söker vi oss till solvarma väggar och vi städar bort vinterns damm. Fastetiden för oss också fram till kristenhetens stora högtid påsken, till den dag då bojor brister och livet segrar över döden, då bundenhet bli befrielse och förlåtelse den bärande kraften i livet. Fastetiden har för många människor på nytt blivit en tid då man satsar på sig själv, man vill leva sunt, avstå från sådant som belastar kroppen och själen. Mera motion, hälsosammare mat, överlag ett sundare liv. Men att avstå handlar inte bara om det egna jaget, snarare handlar det om att rikta det till förmån för någon annan, att hjälpa och stöda medmänniskan. Denna tid på året blir vi uppmärksamgjorda på vårt ansvar som människor i en föränderlig värld. Insamlingen Gemensamt ansvar går av stapeln traditionellt i fastetid. Genom den insamlingen vill vi skapa bättre levnadsvillkor för medmänniskor fjärran och nära. Fastan är på många sätt en reningens tid, att bli kvitt sådant som binder en, att tänka efter, att finna nya dimensioner i livet, att damma av gamla insikter som tiden dolt i lager av information. Det handlar kanske oftare om att gå in i sig själv än att vandra långt borta. Det är att upptäcka gamla fina insikter i böcker som inte lockar med sin klatschighet, men vars ord trollbinder och öppnar dörrar man inte trodde fanns inom en. Där ord på strävt papper lyfter belyser och väcker. När allt var en enda karneval omkring honom, steg han upp innan solen gått upp. Det var kallt, det var tyst. Han gick upp på ett berg, dalen nedanför var ännu mörk, en strimma vid horisonten gav hopp om en ny dag. Han andades, han tänkte, han bad. Han visste sin väg, den långa vägen av kompromisslös kärlek, att inte söka sitt utan att söka det som var förlorat. I hans liv fanns befrielsen och hoppet. Om honom, Jesus, läser vi. Hans ord ger mening åt fastan, livet. Hans väg leder oss till insikt om oss själva och Gud. Under den tid som vi har framför oss erbjuds många goda tillfällen till möten och eftertanke i Ekenäs församling. Människan behöver inre styrka och kraft. Vi behöver varandra. Tillsammans bygger vi församlingen och tillsammans utvecklar vi den. Traditionen skall inte bara bäras, den bär oss även, den är grundad i påskens under och förlåtelsens och befrielsens verklighet i Jesus Kristus. Anders Lindström kyrkoherde

4 diakoni 4 Text&foto: Y.Lindström I tjänst för medmänniskan Det svenska ordet diakoni har sitt ursprung i grekiskans diakonia som betyder tjänst. Begreppet diakoni i bemärkelsen tjänst för medmänniskan uppstod redan i urförsamlingen. Där levde man i stor gemenskap och sant delande. An efter som de kristna blev fler och apostlarna därmed behövde ägna sig allt mer åt bön och förkunnelse, utsågs sju män, diakoner (diakonos) vilka fick ta över ansvaret att dela ut mat och kläder till de fattiga. Dagens diakoniämbete, som det utövas i våra kyrkor, följer långt samma principer som i urkyrkan dvs, tjänst för fattiga och behövande. Grunden för kyrkans diakoni finns i vår tro på att Gud blev människa genom Jesus Kristus och i Nya testamentets dubbla kärleksbud som uppmanar till att älska Gud över allting, och sin nästa som sig själv. Diakoni är sann och osjälvisk tjänst för nästan, där nästan är var och en som lider nöd. Diakonin känner inte till några gränser för hjälpandet utan uppmanar till tjänst oberoende av ras och religion. Diakonens förebild är Jesus som med sitt sätt att förhålla sig till människor utgör modell för den praktiska kärleken till nästan. Dagens diakoniarbetare är antingen diakoner eller diakonissor. Skillnaden mellan de olika tjänstebeteckningarna utgörs inte av kön utan av innehållet i utbildningen. Diakonissor är i grunden sjukskötare med examen inom diakoni medan diakoner har en utbildning inom det sociala området. I diakonernas utbildning ingår också studier i teologi. Ekenäs församlings diakoniarbetare Nina Fabritius-Ylitalo och Carita Englund.

5 - 5 Medvandrare Att vara diakoniarbetare innebär att vara en medvandrare så länge det behövs, att dela skratt och gråt, att stöda och försöka finna lösningar, att lindra och hjälpa där nöden är som störst och att uppmuntra till tro på det goda. Ofta handlar det om att lyssna. Medmänniskan, klienten har kanske något att berätta och behöver en annan människa som lyssnar och ger rum för allt det som är för svårt att bära ensam. Andra gånger behövs det konkret hjälp. Stöd utifrån behov Människors behov och nöd ser olika ut. Det stöd som diakoniarbetarna erbjuder sina klienter baserar sig alltid på individens egna behov. Varje person har en egen specifik situation som kan utgöras av allt från fysiskt eller psykiskt handikapp, missbruk, ekonomiska problem, överskuldsättning och själanöd till våld och förföljelse. Oberoende av vilka behoven är blir var och en bemött med medmänsklig respekt och aktning. Alla slag av handikapp isolerar, vilket ofta resulterar i ensamhet som det är svårt att själv ta sig ur. Ensamheten har många konsekvenser. Den gör livet tungt och skapar problem som är svåra att komma till rätta med. Ibland handlar diakoniarbetarens uppgift om att bara finnas till hands och skingra ensamheten en stund då och då. En annan gång kanske att uppmuntra vidare och förhoppningsvis kunna skapa grogrund för nya ensamhetsbrytande kontaktytor, exempelvis sänka tröskeln till en förening för människor i samma situation. Den som är ensam behöver vänner och diakoniarbetarna samarbetar sedan flere år med Röda korsets väntjänst som helt enkelt skolar och förmedlar vänner. Den som själv saknar närstående eller andra sociala kontakter kan få hjälp av en vän som t.ex. kan agera följeslagare vid läkarbesök eller behandlingar. Viktigt med samarbete Det finns människor som självmant tar kontakt med diakoniarbetarna men långt ifrån alla som behöver hjälp gör det. Ibland är det en anhörig som hör sig för om för- samlingens tjänster och tack vare ett gott samarbete med sociala myndigheter och bl.a. omsorgstjänsten Vård i hemmet finns det ytterligare möjlighet att fånga upp människor i nöd, vilka behöver mer hjälp än samhällets sociala nätverk kan erbjuda. Utöver det har diakoniarbetarna i Ekenäs ett nära samarbete med olika lokala stödföreningar, bland andra Minneslotsprojektet, Röda korset, Vänstugan och Psykosociala föreningen Kompis. Diakonin försöker stöda i situationer där personer faller igenom samhällets sociala skyddsnät. Samhällets resurser är begränsade och därför ges ibland direkt ekonomisk nödhjälp genom insamlade medel från församlingens kriskassa. Förbön Många som söker sig till diakonimottagningen eller tar kontakt på annat sätt behöver själavårdande samtal. I alla situationer finns möjlighet att be om förbön. Till bönens styrka hör tryggheten och tilliten till att där mänskliga möjligheter tar slut tar Guds möjligheter vid. Trots diakoniarbetarens yrkeserfarenhet och stora rutin kan den sammanlagda summan av människors många svårigheter bli tung att bära. För diakoniarbetaren Tröstens ängel/christer Åberg själv innebär bönen en säkerhetsventil. Det ligger en trygghet i att få överlämna allt åt Gud, en förutsättning för att orka tjäna vidare. Diakoniarbetarens strävan är att finna råd och hjälp för alla som behöver det och att i förlängningen göra sig själv obehövd. Men den ekvationen går sällan ut, även om det finns solskenshistorier. Ofta är diakoniarbetarnas kontakt till en klient långvarig och varar livet ut. diakoni Att vandra tillsammans en stund