Kulturhistorisk Värdebeskrivning av Kvarteret Sjöklaven 17 & 28

Kulturhistorisk Värdebeskrivning av Kvarteret Sjöklaven 17 & 28 Sammanställning av Christina Andersson

Kulturhistorisk Värdebeskrivning Fastighet: Sjökalven 17 och Sjökalven 28 (tidigare 18) Adress: Jungfrugatan 7A, Jungfrugatan 7B Stadsdel: Östermalm Kulturhistorisk Klassificering: grön och gul Syfte: Värdebeskrivningens syfte är att definiera och beskriva byggnadens befintliga värden inför framtagning av ny detaljplan DP. P 2014 040224 Beställare: Hans Åkerlund Uppdragsgivare: Hans Åkerlund, OXO Förvaltning AB Sammanställning: Christina Andersson, sakkunnig avseende kulturvärden. Dokumentation och fotografering utfördes den 2014 11 05. Ritningar är hämtade på Stadsbyggnadskontorets arkiv. Äldre fotografier i bildbilaga kommer från Stockholms stadsmuseums arkiv. Fotografier på framsidan: Jungfrugatan 7A (överst) Jungfrugatan 7B. Samtliga nytagna fotografier är tagna av Christina Andersson. Kulturhistoriska bedömningsgrunder Kulturhistoriskt värde är ett komplext begrepp som inbegriper många skilda delar. Den kulturhistoriska värdebeskrivningen tar fasta på husets eller anläggningens historia och de specifika värden som utgör det kulturhistoriska värdet. Ålder, byggnadshistoriska och planeringshistoriska aspekter, autenticitet, d.v.s. hur väl en bevarat huset är till konstruktion, utformning och inredning, är viktiga bedömningsgrunder. Är byggnaden unik eller särskilt typisk för sin tid tillmäts detta stor betydelse. Därtill kommer estetiska och kvalitativa värden samt kopplingar till kända personer, företeelser och händelser etc. som förstärkande motiv. Fastighetens betydelse i stadsbilden och den omgivande miljön bidrar också till det kulturhistoriska värdet. Bild 1: Utsnitt ur den digitala Klassificeringskartan 2

Miljöbeskrivning Kvarteret Sjökalven ligger centralt belägen på Östermalm i nära anslutning till, Hedvig Eleonora kyrka och Östermalmstorg. Kvarteret omgärdas av Jungfrugatan, Sibyllegatan, Storgatan och Linnégatan. Sjökalven 17 och 28 är belägna utmed Jungfrugatan, som sträcker sig mellan Storgatan och Starrängsringen på nedre Gärdet. Den smala gatan karaktäriseras av vyn i södergående riktning där Hedvig Eleonora kyrka utgör förgrunden. Fastigheterna på båda sidor om Jungfrugatan i kvarteret Sjökalven och Sjöhästen är uppförda från 1820 talet och fram till 1977. Byggår för husen längs Jungfrugatan i ovanstående kvarter är: nr 1 3: 1965, 2: 1862, 4: 1897, 5: 1889, 6: 1907, 7A: 1826, 7B; 1881, 8: 1955, 9: 1904, 10: 1960, 11: 1938, 12: 1977, 13: 1973, 14: 1906. Områdets bebyggelse karaktäriseras av en blandning av olika tiders arkitekturstilar. Genom att iaktta olika fasaduttryck kan man avläsa arkitekturstilarnas växlingar fram till 1900 talets slut. Bild 2: Jungfrugatan karaktäriseras av vyn i södergående riktning där Hedvig Eleonora Kyrka utgör förgrunden. Jungfrugatan 7B och 7A ses till höger i bilden som andra och tredje hus. 3

Sjökalven 17 Historik/ombyggnader När bostadshuset uppfördes är okänt, men vissa delar härstammar från 1826. År 1861 skedde ombyggnad av huvudbyggnaden mot gatan, som då blev två våningar med arkitravvåning, byggherre var A af Kullberg. Ytterligare ombyggnad år 1876, ägare och byggmästare vid denna tid var FA Witman. Det är vid 1876 års ombyggnad bostadshuset med placering mot Jungfrugatan får mycket av sitt nuvarande utseende. År 1922 nybyggs en del av gårdsflygeln efter ritningar av arkitekterna Looström & Gelin. Befintligt garage med vikbara garageportar mot Jungfrugatan tillkom 1929 efter ritningar av arkitekt Knut Nordsköld. Dessförinnan bestod utrymmet av bostad. Enligt bygglov och ritning ändrades lägenheten till garageplatser. Få bevarade hus Av 1870 talets ursprungliga bebyggelse finns få bevarade hus i Stockholms innerstad. Enligt boken Husen på Malmarna utgiven 1985 finns ca 60 bostadshus från 1870 talet, bevarade på Östermalm. Oklart hur många av dessa som i dag finns kvar och bevarar sin ursprungliga karaktär. Byggnadsbeskrivning exteriör Huvudbyggnaden med fasad mot Jungfrugatan är uppförd i fyra våningar med gårdsflyglar. Fasaden är symmetriskt uppbyggd, slätputsad i gult med gråvita lister och fönsteromfattningar. Fönstren har fått en indragen placering i fasadlivet och artikuleras av profilerade överstycken. Från gatunivå dominerar den kraftiga obrutna takfoten. Bottenvåningen har en låg naturstenssockel, förutom vid garageportarna, dessa har svart sparksockel. Fastighetens fönstersnickerier och garageportar är grönmålade. Entrén till fastigheten sker genom centrerad körport försedd med gallergrind. Körportens väggar är slätputsade i beige och via körporten nås huvudentré till lägenheter i gatuhuset samt entré till en tidigare lägenhet/tvättstuga (inredning är utriven). Spår av igensatt fönster invid entrédörren till tvättstugan, kan skönjas. Fasaderna mot gården är slätputsad i beige kulör och fönstersnickerier och dörrar brunmålade. Entréport till flygelbyggnadens lägenheter nås vi gården. Entréporten till flygelbyggnadens lägenheter samt garageportar med placering mot gården har bevarat sin ursprungliga karaktär sedan byggnadstiden år 1922. Flygelbyggnaden har plåtklätt tak med indragen kungsvåning och bevarar i huvudsak sin volym från byggnadstiden på 1920 taket. Takfönster har tillkommit senare. Sjökalven 17 har mot Jungfrugatan bevarat sin småskaliga volym från ombyggnaden på 1870 talet. Huset har fyra våningar med obruten takfot och flackt sadeltak utan takkupor, vilket är tidstypiskt för periodens bostadshus. Förutom bottenvåningens förändringar överensstämmer ritningen från 1876 med dagens utseende. Fasadens symmetri med måttlig dekor i form av fönsteromfattningar, våningsavdelande gesims och obruten, men kraftigt profilerad takfot och flackt sadeltak har byggnadshistoriskt och arkitektoniskt samt miljöskapande värde. Interiör Ingen lägenhet är besökt och dokumenterad år 2014. Enligt stadsmuseets inventering från 1973 finns spår av olika tiders ombyggnader med bevarade sockel och smygpaneler samt fyllningsdörrar i besökta lägenheter. 4

Trapphusen Trapphuset beläget i gatuhuset bevarar gjutgärnstrappa med dekorativt gjutjärns räcke. Väggarna är ljust målade, spegeldörrar och övriga snickerier är ådringsmålade för att efter likna röd mahogny. Ingen stuckatur i taket, men en dekorativt målad stjärna pryder entrétaket. Golvet i trapphuset har senare inlagda klinkerplattor och trapplanen är belagda med plastmattor. Gjutjärnet som dekorativt element används flitigt i trappstommar och bjälkar under 1800 talets senare del. Trappstomme och räcke av gjutjärn har byggnadshistoriskt värde. Bild 3 & 4: Sjökalven 17, bevarar gjutjärnstrappa med dekorativt räcke i gatuhusets trapphus. Trapphuset i gårdsflygeln Trapphuset i flygelbyggnaden har bevarat sin karaktär från byggnadstiden (1922). Trappa och trapplanen i kalksten. Snickerier och fyllningsdörrar är ådringsmålade för att efterlikna mahogny. Väggarna är målade i grönt och beige. Dekorativ målad stjärna pryder taket i entrén. Entréport och lägenhetsdörrar är ursprungliga. Bild 4 6: Gårdshusets trapphus bevarar 1920 tals karaktär. Ursprunglig entréport och kalkstensgolv. 5

fönstren på bottenvåningen är spröjsade med rundbågig övre del. En kraftig våningsgesims klädd i koppar artikulerar övergången mellan bottenvåningens bandrustik i beige kulör och husets i övrigt slätputsade gula fasad. Tre av fönstren har bevarat sina överstycken från byggnadstiden i form av ett segmentformat överstycke och två triangelformade krön. Fasadens spröjsade fönster har fått en indragen placering och fönstersnickerierna är vit målade. Våningen på fyra trappor samt takvåningen byggdes på i slutet av 1920 talet. Fönstren på fyra trappor är mindre med två bågar som har tre rutor i var båge, vilket är typiskt för tiden. Takvåningen med sin indragna placering är knappt synlig från gatan. Balkongräcket sträcker sig längs hela huskroppen och är dekorativt utformat. Stuprör och hängrännor är utförda i koppar. Fasaden mot gården har brun puts. Trapphusen har balkonger mot gården. Balkongfronterna är utbytta till korrigerad plåt. Takvåningen har likt fasaden mot gatan en indragen placering med längsgående balkong som bevarar ursprungligt räcke. Byggnadens historia är väl avläsbar i sin arkitektoniska utformning. Vid ombyggnaden i slutet av 1920 talet ges fasaden mot gatan en klassicistisk förenklad stil. Över bottenvåningens bandrustik blir fasaden slät, men tre dekorativa fönsteröverstycken bevaras. Fönstren byts mot spröjsade och huset förses med indragen takvåning. Det som tydligt visar att huset har en äldre historia är att våningshöjden är högre än för tidens nyproducerade 1920 tals hus och att muröppningarna för fönstren är högresta. Interiör Besökt lägenhet på en trappa om två rum och kök med badrum (även inredd bastu). Lägenheten har bevarat enstaka detaljer från 1927 års ombyggnad, som dörrfoder, dörrar, platsbyggd garderob och hatthylla. Vardagsrum med stavparkett, möjligtvis original. Kök, sovrum och badrum bevarar inget ifrån byggnadstiden. Vardagsrummet beläget mot Jungfrugatan har två fönster, vilket inte överensstämmer med ritning och fönster sedda från gatan (tre fönster finns på fasaden mot gatan). Lägenheten har blivit avdelad. En dold ingång i form av lucka i taket, döljer utfällbar trappa i källarens entréhall. Enligt muntlig uppgift har Kung Gustav V disponerat utrymmet och tennishallen, (nuvarande danscentrum). Luckan i taket upptäcktes av en tillfällighet. Om uppgifterna stämmer har byggnaden ett personhistoriskt värde. Trapphus Entrén präglas av 1927 30 års ombyggnad som genomfördes efter ritningar av arkitekten Albin Stark. Entréhallen har golv av grågrön marmor, väggarna är upp till brösthöjd klädda med vit marmor. Övre delen av väggarna är slätputsade, gula. Väggarna avslutas med en dekorativ fris i relief med figurer i klassicistisk utformning och däröver profilerad taklist. Relieffrisen skall enligt stadsmuseets handlingar vara tillverkad av oglaserad lera. En marmortrappa med räcke av smidesgaller och handledare i trä leder upp i trapphuset som består av två uppgångar. Båda med hiss. Samtliga fyllningsdörrar i ek, vissa med dörrtrycke och brevinkast av mässing. Trappor i vit marmor och trapplan med marmor, vit bård och grågröna plattor. Dekorativt smidesräcke i trapporna samt fönsterdörrar med blyspröjs och handblåst glas. Takarmatur från ombyggnaden 1927 finns bevarad på vissa ställen. Trapphusets har en klassicistisk utsmyckning med inslag av funktionalistiska detaljer. Trapphuset karaktäriseras av hög arkitektonisk kvalité i fråga om utformning och materialval. 7

Bild 11: Trapphusentré, Jungfrugatan 7B. Bild 12: Interiör från trapphuset. Bild 13: Detalj av trappräcke. Bild 14: Trapphuset bevarar fyllningsdörrar i ek, med trycken av mässing. 8

Gården Underbyggd gård belagd med betongstensplattor omgärdad av smidesräcke. Trätrappa leder ner till gård i markplan belagd med asfalt. En putsad mur markerar fastighetsgränsen mellan Sjökalven 28 och Sjökalven 17. Bild15: Överbyggd gård med ljusinsläpp till lägenheter under gården. Bild 16: Gårdsmiljö, sedd från Sjökalven 17. Under överbyggnaden ligger danscentrum. Om arkitekterna Sjökalven 28 uppfördes på 1880 talet efter ritningar av Carl Nestor Söderberg. Söderberg tillhör en av epokens mera betydande eller flitigt förekommande arkitekter. Enligt Birgit Gejvall s avhandling, 1800 talets Stockholmsbostad intar C N Söderberg en särställning i Stockholms bostadshistoria under 1800 talet, genom den enorma kvantiteten av ritningar till bostadshus som han utförde. Genom sin stora produktion blev hans bostadsutformning i stor utsträckning normgivande. C N Söderberg (1830 1881) utbildade sig vid Teknologiska Institutet mellan 1844 1845 och 1849 1852 vid Kungliga Akademien för de fria konsterna. Mellan 1853 1881 drev han egen verksamhet i Stockholm. I stadens byggnadsnämnds ritningsarkiv återfinns idag 150 projekt, varav cirka hälften är rivna och många hus senare 9

ombyggda. Söderberg var även verksam som konstruktör vid Styrelsen över fängelser och arbetsinrättningar i riket (vilken 1859 ombildades till Fångvårdsstyrelsen), och mellan åren 1877 1881 var han dess intendent efter att ha efterträtt Wilhelm Theodor Anckarsvärd. Åren 1863 1867 ansvarade han för restaureringen av Adolf Fredriks kyrka och ritade 1864 gravkapellet på kyrkogården. Han ritade även skolhus för Sankt Jacobs och Johannes församling. För Hedvig Eleonora församling ritade han pastorsexpedition, kyrksal, prästbostad på Jungfrugatan 7. För fångvårdsstyrelsen tillsammans med Wilhelm Theodor Anckarsvärd utformades Långholmens centralfängelse och Länsfängelset i Uppsala. Om och påbyggnaden av bostadshuset åren 1927 30 gjordes efter ritningar av arkitekt J A Stark. John Albin Stark, (1885 1960), påbörjade sina studier vid Kungliga tekniska högskolan 1908. År 1911, parallellt med studierna, grundade han tillsammans med Josef Östlihn arkitektkontoret Östlihn & Stark. Firman blev mycket framgångsrik, och står bakom 30 talet byggnader i Stockholms innerstad. Man ritade främst bostadshus åt privata byggherrar, vilket var det vanliga vid denna tid. År 1920 upplöstes Östlihn & Stark, och arkitekterna öppnade året därpå var sin egen verksamhet. År 1922 vistades Albin Stark en tid i Kina, där han bland annat fick i uppdrag av den kinesiska regeringen att bygga om de stora ceremonihallarna i Förbjudna staden till parlamentsbyggnader. Han började sitt arbete med att göra noggranna uppmätningar av Tai He Dian (Högsta harmonins hall) år 1923 lade han fram sitt förslag. På grund av den politiska instabiliteten blev det dock inget av projektet. Däremot har hans uppmätningar används flitigt av forskare runt om i världen, eftersom dessa var de första av sitt slag som hade gjorts. I Sverige kom Stark att arbeta i den funktionalistiska andan, men använde sig vid ett par tillfällen av sina erfarenheter av kinesisk arkitektur. Det största och mest berömda av hans projekt är Chinateatern i Stockholm. Två av Sveriges betydelsefulla arkitekter har satt sin prägel på byggnadens utformning. Kulturhistoriskt värdefulla byggnadsdelar Områdets bebyggelse (Jungfrugatans stäckning från Linnégatan till Storgatan)karaktäriseras av en blandning av olika tiders arkitekturstilar. Genom att iaktta olika fasaduttryck kan man avläsa arkitekturstilarnas växlingar fram till 1900 talets slut. Sjökalven 17, är ett bostadshus med lång historia. Fastigheten tillhör en av ett fåtal bostadshus från 1870 talet som fortfarande bevarar sin ursprungliga karaktär. Många 1880 talshus med renässansfasader har fått en hårdhänt behandling genom åren. Vid kraftiga ombyggnader är ursprungshuset svårt att avläsa. Sjökalven 28 uppfördes 1880, men är trots genomgående ombyggnad fortfarande avläsbar i fråga om arkitektoniska karaktärsdrag. Med kunskap om det som redan finns kan man förstärka och tillföra värden. Det är av vikt att Stockholms bebyggelsehistoria fortsätter att vara levande och avläsbar i stadsbilden. Sjökalven 17, exteriör mot Jungfrugatan Sjökalven 17 har mot Jungfrugatan bevarat sin småskaliga volym från ombyggnaden på 1870 talet. Huset har fyra våningar med obruten takfot och flackt sadeltak utan takkupor, vilket är tidstypiskt för periodens bostadshus. Att byggnadskroppen mot Jungfrugatan fortfarande bevarar sin volym och dess särdrag från 1876 är unikt. Förutom bottenvåningens förändringar överensstämmer ritningen från 1876 med dagens utseende. Av vikt är fasadens symmetri med måttlig dekor i form av fönsteromfattningar, våningsavdelande gesims och obruten takfot med flackt sadeltak. Fastigheten har 10

byggnadshistoriskt, arkitektoniskt samt miljöskapande värde. Byggnadens volym och utsmyckning mot gatan bör bevaras med undantag för bottenvåningen som har förändrats. Sjökalven 17, exteriör mot gården Flygeln mot gården bevarade pardörrar från byggnadstiden (1922) dessa har miljöskapande och arkitektoniskt värde som bör beaktas vid ombyggnad. Sjökalven 17, interiör Trappstomme och räcke av gjutjärn har byggnadshistoriskt värde och bör bevaras. Sjökalven 28, exteriör mot Jungfrugatan Byggnadens historia är väl avläsbar i sin arkitektoniska utformning, vilket är av betydelse. Bevarat från 1881 är bottenvåningens bandrustik, den symmetriskt uppbyggda fasaden med högresta fönster, centrerad entréport och dekorativa fönsteröverstycken. Vid ombyggnaden i slutet av 1920 talet ges fasaden mot gatan en klassicistisk förenklad stil. Över bottenvåningens bandrustik blir fasaden slät, men tre dekorativa fönsteröverstycken bevaras. Fönstren byts mot spröjsade och huset förses med indragen takvåning som utrustas med längsgående balkong. Det som tydligt visar att huset har en äldre historia är att våningshöjden på den äldre byggnadsvolymen är högre än för tidens nyproducerade 1920 tals hus och att muröppningarna för fönstren är höga. Två av Sveriges betydelsefulla arkitekter har satt sin prägel på byggnadens utformning. C N Söderberg vid husets uppförande 1881 och Albin Stark vid ombyggnaden 1927 30. Byggnaden kan eventuellt ha ett personhistoriskt värde. Detta kan utredas ytterligare. Fasadens muröppningar och utsmyckning i form av bandrustik, fönsteröverstycken, gesims och balkongräcke bör bevaras. Fastigheten har byggnadshistoriskt och miljöskapande värde. Sjökalven 28, interiör Trapphuset har en klassicistisk utsmyckning med inslag av funktionalistiska detaljer. Trapphuset karaktäriseras av hög arkitektonisk kvalité i fråga om utformning och materialval. Av särskilt intresse är huvudentréns fris i relief med figurer. Frisen har klassicistisk utformning och bör bevaras. Samtliga golv och trappor består av marmor av hög kvalité. Trappräcket i trapporna har ett särpräglat utseende och trapphusens balkongdörrar har bevarat blyspröjs och handblåst glas. Beakta även, fyllningsdörrar i ek, vissa med dörrtrycken i mässing samt bevarad takarmatur. 11