Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling

1 (75) Socialdepartementet 103 33 Stockholm Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling Delredovisning 3 av regeringsuppdrag år 2013 Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521

2 (75) Inledning Den plan för uppföljning av sjukfrånvarons utveckling som Försäkringskassan lämnade till regeringen den 15 februari 2013 förutskickade redovisningar vid tre olika tillfällen, i mars, juni och november. Grunden för redovisningarna utgår från utvecklingen av sjukpenningtalet, nybeviljad sjuk- och aktivitetsersättning per 1000 invånare och ohälsotalet. De tre redovisningarna kommer dock att ha olika fokus: Mars Analys av inflödet av nya sjukfall, sjukfallens varaktighet och de pågående sjukfallens utveckling. Juni Särskilt fokus på de individer som uppnått maximal tid i sjukförsäkringen, både för första och andra gången. Uppföljning över tre års tid av sjukfall som under olika år passerade 1 års sjukskrivning. Kombinerat med eventuella nya eller uppdaterade kunskaper utifrån analysen i marsrapporten. November Marsrapportens analyser uppdateras och kompletteras med analyser av hur regelförändringarna kring sjukersättning påverkat utvecklingen inom sjukskrivningsområdet, samt fördjupade analyser av faktorer som påverkar sjukfallens varaktighet och risken för sjukskrivning. Detta är den tredje av årets tre rapporter som lämnas till regeringen. Sammanställningar och analyser har gjorts av Carlos Arreyes, Axel Arvidsson, Peje Bengtsson, Sofia Bill, Andreas Ek, Erik Jönsson, Bahjat Khaledi, Marie Mulder, Petra Ornstein och Trude Warner vid Försäkringskassans avdelning för analys och prognos. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektör Dan Eliasson i närvaro av rättschef Eva Nordqvist, försäkringsdirektör Laura Hartman, försäkringsdirektör Birgitta Målsäter, försäkringsdirektör Svante Borg, verksamhetsområdeschef Jan Larsson och analytiker Peje Bengtsson, den senare som föredragande. Dan Eliasson Peje Bengtsson Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Vasagatan 16 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521

3 (75) Innehåll Inledning... 2 Sammanfattning... 4 1. De centrala ohälsomåttens utveckling... 9 2. Europa och Sverige... 11 3. Inflöde, varaktighet och sjukfrånvarons utveckling... 11 3.1 Inflödet av nya sjukskrivningar... 12 3.2 Faktorer som påverkar risken för sjukskrivning (inflödet)... 16 3.3 Sjukskrivningarnas varaktighet... 18 3.4 Faktorer som påverkar sjukskrivningarnas varaktighet... 19 3.5 De pågående sjukskrivningarna... 21 3.6 Sjukskrivningarnas utveckling i olika yrken 2010-2012... 24 4. Årsskiftesgruppens och sjukersättningsreglernas påverkan på sjp-talet... 27 4.1 Effekten av årsskiftesgruppen... 27 4.2 Effekten av förändringarna i sjukersättningsreglerna... 28 4.3 En kalkyl av den sammanlagda effekten... 29 5. Inflöde och diagnossammansättning påverkar pågående fall... 30 6. Avslutsanledningar hur avslutas sjukfallen?... 31 7. Uppnår maxtid, lämnar ersättningen och återvänder... 32 8. Avslag och indrag regionala variationer... 33 9. Avslutande diskussion... 36 Bilaga 1. Tabeller och diagram... 40 Bilaga 2. Effekter på sjukpenningtalet av ändringar i reglerna för sjukersättning... 44 Bilaga 3. PM om sjukfrånvarons utveckling år 2010-2012 i olika yrken och sektorer... 55 Bilaga 4. Årsskiftesgruppens påverkan på sjp-talet... 69 Bilaga 5. Logistisk regression av relativ risk för sjukskrivning... 70 Bilaga 6. Cox regression - Sannolikheten för avslut... 73

4 (75) Sammanfattning Ohälsotalet fångar utvecklingen inom hela sjukförsäkringen. Det har minskat med två tiondels dagar från årsskiftet till september. Det fortsätter att minska på grund av att nedgången i ohälsotalets sjuk- och aktivitetsersättningsdel är större än uppgången i sjukpenningdelen. Det innebär att den sammanlagda sjukfrånvaron fortfarande minskar. Det vi ser är en omfördelning inom ohälsotalet från dess sjukersättningsdel till dess sjukpenningdel. Sjukfrånvaro på europeisk nivå Den nedgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevde från 2003 och framåt innebar att Sverige nådde genomsnittet för åtta jämförbara europeiska länder 2009 och har därefter legat strax under deras genomsnitt. Den uppgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevt sedan 2010 syns också för Tyskland och Frankrike från 2006, och därigenom för den genomsnittliga sjukfrånvaron för de studerade länderna som har en ökande trend sedan 2006. Centrala slutsatser kvarstår Försäkringskassan har i sina tidigare rapporter pekat på att uppgången drivs av olika faktorer för olika grupper. Inflödet av anställda sjukskrivna har ökat, medan varaktigheten för dessa sjukfall tidigare bara visat en svag ökning. För arbetslösa sjukskrivna ökar inte inflödet. Däremot har det skett kraftiga ökningar i dessa sjukfalls varaktighet. Ökningen från 2010 är som i tidigare uppgångar av sjukfrånvaron kraftigast för kvinnor. Ökningen i inflöde är mest markerad för de psykiska diagnoserna. Den genomsnittliga varaktigheten för sjukfall i dessa diagnoser är också längre än i t.ex. rörelseorganens sjukdomar, vilket innebär att de psykiska diagnosernas andel av de pågående fallen ökar och utgör den största diagnosgruppen både för kvinnorna och för männen. De centrala slutsatserna från de tidigare delrapporterna kvarstår i huvudsak. Särskild uppmärksamhet bör dock fästas på det faktum att varaktigheten i de anställdas sjukfall uppvisar en ökning främst bland de längre fallen. Inflödet i sjukskrivning Det sker en uppgång i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden. Uppgången sker inom alla sektorer. Det är en generell förändring som förstärks från 2010 och ett par år framåt. Denna ökning avtecknas i det ökade inflödet till Försäkringskassan. Kvinnor och män uppvisar olika mönster om inflödet studeras för olika åldersgrupper. För kvinnorna inleds uppgången tidigare än för männen och inledningsvis främst i åldrarna från 40-59 år. För männen är uppgången i inflödet inte alls så markerad för dessa åldrar förrän en bit in på 2011. Däremot så ser vi ett likartat mönster för den yngsta åldersgruppen, upp till 30 år, där vändningen i inflödet kommer under hösten 2010 för både kvinnor som män. Den variation i inflödet som finns mellan länen ligger mellan 85 till 103 nya sjukfall under ett år per 1 000 inskrivna försäkrade. Variationen med hänsyn tagen till nivån på inflödet, den relativa variationsvidden, har varierat över tid men ligger nu på den lägsta nivån över hela den studerade perioden från 2005 till idag. I rapporten redovisas en analys där olika faktorers betydelse för nya sjukskrivningar skattas för år 2006, 2009 och 2012 i en modell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna. Resultatet av analysen kan sammanfattas på följande sätt.

5 (75) En högre risk för sjukskrivning finns för anställda inom kommuner och landsting samt inom statliga och kommunala bolag, inom kvinnodominerade vård- och omsorgsyrken samt mansdominerade arbetaryrken. Kvinnor har en högra risk jämfört med män, liksom individer med inkomster från 142 000 till 312 000 kronor per år, samt personer med en lägre utbildningsnivå. Andra faktorer som ökar risken för sjukskrivning är utländsk bakgrund, att vara skild, att ha en mer omfattande sjukhistorik eller partiell sjuk- eller aktivitetsersättning. Sjukfallens varaktighet Medianfallängden för arbetslösa ligger fortsatt på en mer än dubbelt så hög nivå som för de anställda. Den ökning för de arbetslösa som vi uppmärksammat sedan 2010 verkar sedan slutet av 2012 ha planat ut. För de anställda sker det dock en viss ökning i varaktigheten. Även när det gäller varaktigheten så ser vi en ganska enhetlig utveckling mellan länen. Historiskt, och idag, är det egentligen bara ett län som ligger över de övriga. Även när det gäller varaktigheten redovisas skattningar av olika faktorers betydelse för sjukfallens längd. Dessa skattningar görs för år 2006, 2009 och 2012 i en modell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna. Resultatet visar att kvinnor och män har snarlika avslutssannolikheter. Sjukfall i yngre åldrar har högre sannolikhet att avslutas än äldre. Gruppen med förgymnasial utbildning har lägre sannolikhet för avslut jämfört med de övriga utbildningsgrupperna. Sjukhistoriken har stor påverkan på sannolikheten för avslut. Trots att historiskt långa sjukfall ökar sannolikheten för att bli kvar i sjukskrivning längre så ser vi inte samma sak för gruppen med partiell sjuk- eller aktivitetsersättning (SA). Psykiska och rörelseorganens diagnoser samt skador har alla lägre sannolikhet för avslut än gruppen med övriga diagnoser. Det finns en viss geografisk variation på länsnivå men de är mindre år 2012 än vad den var 2006. Anknytningen till arbetsmarknaden påverkar sannolikheten för avslut. Samtliga kategorier (arbetslösa, anställda utan sjuklön och gruppen med övriga) har lägre sannolikheter jämfört med anställda som har sjuklön. Samtliga sektorer har lägre sannolikhet jämfört med privata företag. Högre inkomst ger högre sannolikhet för kortare sjukfall. De pågående sjukfallen Det finns mycket som talar för att vi i analytiskt syfte kan behandla återvändare i fallängder kortare än två år som om de egentligen tillhörde sjukfallen längre än 2 år. Analysen visar att om man endast ser till antalet pågående sjukfall längre än två år ligger antalet på en historiskt låg nivå även om antalet ökat något sedan bottennoteringen 2010 och 2011. Räknar man även samtliga återvändare från sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning som sjukfall längre än två år ligger antalet istället på ungefär samma nivå som i slutet av 2009 då de första personerna uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen. Även om detta ger en mer rättvisande bild av utvecklingen av antalet långa sjukfall över tid så kan denna typ av redovisning utvecklas. Tidigare övergick många långa sjukfall till tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning (före 2003 sjukbidrag). Idag är den

6 (75) tidsbegränsade sjukersättningen helt avskaffad vilket ökar antalet sjukfall längre än två år. Därför redovisas samtliga individer som har tidsbegränsad sjukersättning, aktivitetsersättning eller sjukbidrag och som inte samtidigt har sjukpenning, som sjukfall längre än två år. Med detta sätt att redovisa antalet långa sjukfall ser man att den långvariga nedgång som inleddes 2006 fortfarande pågår även om nedgången nu tycks plana ut. Utvecklingen i olika yrken 2010-2012 Tidigare har Försäkringskassan redovisat utvecklingen från 2002 till 2010. Här redovisas för första gången hur utvecklingen sett ut under uppgångsperioden från 2010-2012. Den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan har ökat i alla yrkesgrupper och sektorer mellan år 2010 och 2012. Ökningen har varit som störst i service-, omsorgs- och försäljningsyrken (exempelvis inom vård- och omsorg) samt i arbeten utan krav på yrkesutbildning (exempelvis bland städare och renhållnings- och återvinningsarbetare). De sektorer där sjukfrånvaron har ökat mest är inom kommuner och aktiebolag. Inom aktiebolag är det särskilt bland de anställda kvinnorna som sjukfrånvaron ökar, medan det bland anställda män i aktiebolag inte ses en lika tydlig utveckling. I huvudsak tycks det vara anställda inom aktiebolag verksamma inom service-, omsorg och försäljningsarbeten samt arbeten utan krav på yrkesutbildning som ökat sjukfrånvaron mest. Några faktorer som påverkar nivån på sjukpenningtalet Sjukpenningtalet har sedan slutet av 2010 ökat från 6,0 ersatta nettodagar per inskriven försäkrad till 8,2 i september 2013. Vid de senaste omfattande regelförändringarna den 1 juli 2008 låg sjukpenningtalet på 9,6. Den del av regelförändringarna 2008 som avsåg införandet av den s.k. maxtiden omfattade även sjukfall som pågick vid tidpunkten för införandet. Det ledde till att en stor grupp med långa eller mycket långa sjukfall uppnådde maxtiden vid samma tidpunkt i anslutning till årsskiftet 2009/2010. Den fulla effekten av detta med avseende på sjukpenningtalet slår igenom i december 2010. Storleken av denna effekt på sjukpenningtalet har skattats. Slutsatsen är att den var 0,7 dagar. Det betyder att ett sjukpenningtal på ca 6,7, snarare än 6,0, utgör en mer realistisk nivå för jämförelser av utvecklingen över tid. Förändringarna i regelverket kring sjukersättningarna, avskaffandet av den tidsbegränsade ersättningen och skärpningen av reglerna för att beviljas stadigvarande ersättning, har inneburit fler pågående sjukskrivningar och därigenom ett högre sjukpenningtal. Det dröjer innan effekterna av reformen av sjukersättningen har en större inverkan på sjukpenningtalet. Våra beräkningar ger att sjukpenningtalet efter ett år ökat med 0,4 per person och år på grund av reformerna av sjukersättningen. Efter två år skattar vi sjukpenningtalet till 0,8 högre per person och år på grund av reformerna. Förändringstakten avstannar över tid. Efter 4,5 år ger våra beräkningar att reformerna inneburit en ökning av sjukpenningtalet med 1,3 per person och år. Räknat i pågående sjukfall så motsvarar skillnaden i sjukpenningtal på 1,3 dagar ca 21 000 pågående sjukfall längre än 180 dagar. Den sammanlagda effekten på sjukpenningtalet av dessa båda faktorer har också beräknats i rapporten. Det mest intressanta med sjukpenningtalet när det justerats för effekterna av årsskiftesgruppen och de ändrade sjukersättningsreglerna är den förändrade bilden av ökningen i sjukfrånvaron från december 2010 fram till idag. Det vi ser i det justerade

7 (75) sjukpenningtalet är en mindre kraftig ökning från december 2010 fram till juni 2013 (+0,9 dagar, eller +15 procent) jämfört med det officiella sjukpenningtalet (+2,0 dagar, eller +33 procent). Inflöde och diagnossammansättning påverkar pågående fall Effekterna på antalet pågående sjukfall av det ökade inflödet och förändringarna i diagnossammansättningen har analyserats. Utvecklingen givet att inflödet respektive diagnossammansättningen konstanthållits har simulerats fram till december 2012. I december 2010, då sjukpenningtalet var som lägst, låg det genomsnittliga antalet pågående sjukfall under de senaste 12 månaderna på 99 000 sjukfall. I december 2012 var motsvarande antal 124 000 sjukfall. Det är en ökning med 25 000 sjukfall (ca 25 procent). Den sammanlagda effekten av det ökade inflödet och den förändrade sammansättningen av diagnoserna är i storleksordningen 12 procent, vilket motsvarar en ökning med ca 12 000 sjukfall från de 99 000 sjukfallen i december 2010. Inflödesökningen har större betydelse än den förändrade diagnossammansättningen, vilket poängterar inflödets betydelse för den aktuella utvecklingen. En avslutande diskussion Den ökning av sjukpenningtalet som vi sett från 2010 fram till idag uppvisar några väsentliga skillnader jämfört med vändningen uppåt i slutet av 90-talet. En stor del av uppgången består idag av en omflyttning av sjukfrånvaron från sjukersättning till sjukpenning samtidigt som vi har en fortsatt nedgång i den totala sjukfrånvaron uttryckt i ohälsotalet. Vi har i rapporten också visat att uppgången inte är lika stor om hänsyn tas till den engångseffekt på sjukpenningtalet som det faktum att 17 000 pågående sjukfall samtidigt nådde maxtiden vid årsskiftet 2009/10 hade. Vid vändningen i slutet av 90-talet så kombinerades en uppgång i varaktigheten med ett kraftigt ökat inflöde runt 1997/98. Dessa skillnader, framförallt att förändringen i inflödet inte är lika dramatisk nu, talar emot en återupprepning av den utveckling som vi upplevde då. Det som därutöver talar emot att sjukpenningtalet riskerar samma nivåer som vid inledningen av 2000-talet är att det nuvarande regelverket tillsammans med dagens processer och aktiviteter kring sjukskrivning på ett tydligare sätt motverkar längre sjukskrivningar bland anställda. De nuvarande reglerna, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning, medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än i slutet av 1990-talet. En realistisk bedömning är också att en kvarstående nedsättning av arbetsförmågan under längre tid kommer att resultera i en viss uppgång i nybeviljandet av sjukersättning. Samtidigt är det viktigt att överväga hur den nuvarande uppgången i inflödet av anställda sjukskrivna som vi kunnat rapportera och som vi ser i sjuklönestatistiken tillsammans med det faktum att varaktigheten i de längre sjukfallen bland anställda uppvisar en ökning ska värderas i ljuset av det vi vet om den historiska utvecklingen. Därför fokuseras den avslutande diskussionen i rapporten på vändningarna i sjukpenningtalet runt 1997, 2003 och 2010.

8 (75) Det mönster som framträder i samband med vändningarna både uppåt och nedåt är att inflödet tycks spela en viktig roll. Även om vi idag inte har kunskap om de exakta mekanismerna bakom detta mönster så ger det ändå ett underlag för en diskussion om hur administrationen bör agera i den nuvarande uppgången. För att nå en stabil sjukfrånvaro på en låg nivå måste särskilt fokus fästas på faktorer och aktiviteter som kan påverka inflödet, eftersom det tycks spela en så central roll i sjukfrånvarons förändring. Centrala insatser i ett sådant arbete är förstärkt dialog med hälso- och sjukvården, att hålla diskussionen utifrån det försäkringsmedicinska beslutsstödet levande, att fortsätta fokusera på sjukskrivningarnas roll i vård och behandling och betona betydelsen av en restriktiv hållning i sjukskrivningssituationen vilket betyder att behovet av sjukskrivning liksom eventuella risker med en sådan rekommendation noga övervägs av läkarna. Förnyade insatser i relation till arbetsgivarna bör också ingå i arbetet med inflödet. Betydelsen av förebyggande arbete, arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och anpassning av arbetsuppgifter vid sjukdom måste betonas. Inte minst mot bakgrund av ökningen i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden och ökningen av sjukskrivningarna i psykiska diagnoser. De olika aktörernas ansvar gäller givetvis också när det kommer till att understödja arbetsåtergång och att förkorta de sjukskrivningar där det är möjligt. Inslag i detta arbete kan vara att arbetsåtergång integreras som en parameter i uppföljningen av resultat inom medicinska behandlingar och åtgärder. Att medicinsk behandling och rehabilitering kan ske parallellt med hel eller delvis arbetsåtergång. Arbetsgivarnas insatser för att de anställdas sjukskrivningsperioder ska förkortas måste lyftas fram. På samma sätt måste effektiviteten i insatserna inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen säkerställas. Här finns det en stor potential att åstadkomma mer. Det förutsätter dock att båda myndigheterna skärper sitt arbete. Försäkringskassan måste bidra genom ett förbättrat utredningsarbete och därigenom identifiering av de försäkrade som är i behov av insatser inom ramen för samarbetet och som kan förväntas tillgodogöra sig dem. Arbetsförmedlingen måste säkra resurserna för samarbetet så att väntetiderna till de gemensamma kartläggningarna minimeras och utveckla eller förstärka de åtgärder som erbjuds så att de kan förväntas ge större effekter. Då ges också möjlighet att anpassa existerande eller utveckla nya insatser, hos alla de inblandade aktörerna, som också bidrar till att förkorta sjukskrivningarna. Försäkringskassans eget ansvar för att utveckla arbetssätten och verktygen vid rehabiliteringskedjans kontrollstationer bör på motsvarande sätt sättas i centrum, liksom kunskapsuppbyggnad kring effekter av administrationens förhållningssätt och ageranden i sjukskrivningsprocessen. Insatserna, med fokus på inflödet, kan vara avgörande för att skapa det utrymme som krävs för att utveckla administrationens förmåga att bidra till att förkorta sjukskrivningarna. Då ges också möjlighet att anpassa existerande eller utveckla nya insatser, hos alla de inblandade aktörerna, som också bidrar till att förkorta sjukskrivningarna.

9 (75) 1. De centrala ohälsomåttens utveckling Ohälsotalet fångar utvecklingen inom hela sjukförsäkringen. Ohälsotalet har minskat med två tiondels dagar från årsskiftet till september. Det fortsätter att minska på grund av att nedgången i ohälsotalets sjuk- och aktivitetsersättningsdel (-0,7) är större än uppgången i sjukpenningdelen (+0,5). Det vi ser är en omfördelning inom ohälsotalet från dess sjukersättningsdel till dess sjukpenningdel. Sjukersättningsdelen har gått ner och fortsätter ner på grund av att övergångarna till ålderspension är större än nybeviljandet. Men, vilket framgår tydligt i diagram 1a, ohälsotalets minskningstakt har varit avtagande sedan 2010. Diagram 1. Utvecklingen av ohälsotalet, sjukpenningtalet och nybeviljandet av sjukrespektive aktivitetsersättning. a) Ohälsotalet b) Sjukpenningtalet c) Nybeviljade sjukersättningar per 1000 d) Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1000 I Försäkringskassans senaste utgiftsprognos, oktober 2013, förväntas de samlade utgifterna för sjukskrivning tillsammans med sjuk- och aktivitetsersättning öka med ca 0,5 procent de närmaste två åren i löpande priser. I fasta priser innebär det en minskning med ca 2 procent, vilket talar för en fortsatt svag minskning i ohälsotalet med 0,2-0,3 dagar per år.

10 (75) Sjukpenningtalet ökar fortfarande. Från årsskiftet 2012-13 fram till september i år har det ökat med 0,5 dagar från 7,7 till 8,2. Här förväntas en fortsatt ökning det närmaste året men med en avtagande ökningstakt. Därefter säger prognosen att det sker en utplaning av nivån på sjukpenningtalet. Det finns flera faktorer som talar för att den nuvarande uppgången inte kommer att resultera i en liknande utveckling som i slutet av 1990-talet. Dagens processer och aktiviteter kring sjukskrivning motverkar på ett tydligare sätt längre sjukskrivningar bland anställda vilket talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än den som gällde i slutet av 1990-talet. De nuvarande reglerna, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning, medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än i slutet av 1990-talet. En realistisk bedömning är också att en kvarstående nedsättning av arbetsförmågan under längre tid kommer att resultera i en viss uppgång i nybeviljandet av sjukersättning. I bilaga 1 redovisas sjukpenningtalet för olika åldersgrupper och variationen mellan länen. Sjukpenningtalet är högre vid högre ålder. Upp- och nedgångarna följer varandra över tid för de olika åldersgrupperna. Den relativa ökningen i sjukpenningtalet sedan 2010 är störst i åldern 40-49 år. Sedan mitten av 2012 har däremot den kraftigaste relativa uppgången skett i åldrarna under 40 år. Variationen mellan länen är betydligt lägre idag jämfört med år 2008 och tidigare i relation till den aktuella nivån på rikets sjukpenningtal. Nybeviljade sjukersättningar har vänt uppåt från en låg nivå, som lägst i april 2011 med 1,9 nybeviljanden per 1000 inskrivna kvinnor och 1,7 per 1000 inskrivna män. I september 2013 handlar det om 3,5 nybeviljanden per 1000 inskrivna kvinnor och 2,6 per 1000 inskrivna män. Mot bakgrund av hur återflödet till sjukförsäkringen ser ut bland försäkrade som uppnått maxtiden och den nuvarande utvecklingen av antalet pågående sjukfall så måste denna ökning betraktas som förväntad och kommer sannolikt att fortsätta en tid. Nivån på nybeviljandet av aktivitetsersättning har legat på en relativt stabil nivå sedan 2007. Andelen som nybeviljas aktivitetsersättning för förlängd skolgång, och inte för nedsatt arbetsförmåga, ligger hittills i år på 47 procent för kvinnorna och 55 procent för männen. År 2012 var motsvarande andelar 50 respektive 57 procent. Sammanfattningsvis innebär detta att sjukfrånvaron i form av sjukskrivningar och nybeviljandet av sjukersättningar fortsätter att öka, men att genomslaget på ohälsotalet fortfarande motverkas av fortsatt stora grupper med sjukersättning som uppnår den allmänna pensionsåldern. Det innebär att den sammanlagda sjukfrånvaron fortfarande minskar. Det är dock ett läge där relativt små förändringar i sjukskrivningarna och sjukrespektive aktivitetsersättningen kan leda till att den nu drygt 10-åriga kontinuerliga nedgången i ohälsotalet bryts. I nästa avsnitt gör vi en kort Europautblick för att sedan återvända till den aktuella utvecklingen med avseende på inflödet i sjukskrivningar, sjukfallens varaktighet och nivån på antalet pågående sjukfall.

11 (75) 2. Europa och Sverige Svensk sjukfrånvaro har kännetecknats av stora variationer och en nivå som legat över genomsnittet vid jämförelser med andra europeiska länder. Dessa jämförelser baseras de arbetskraftsundersökningar som genomförs på ett likartat sätt. I diagram 2 jämförs den svenska utvecklingen från slutet av 1980-talet fram till 2012 med sju andra europeiska länder. Diagram 2. Sjukfrånvaron bland arbetande i åtta europeiska länder 1987-2012 Källa: Eurostat Den nedgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevde från 2003 och framåt innebar att Sverige nådde genomsnittet för de åtta länderna 2009 och har därefter legat strax under detsamma. Den uppgång i sjukfrånvaron som Sverige upplevt sedan 2010 gäller också för Tyskland och Frankrike från 2006, och därigenom för den genomsnittliga sjukfrånvaron för de studerade länderna som har en ökande trend sedan 2006. 3. Inflöde, varaktighet och sjukfrånvarons utveckling I detta kapitel sker en uppdatering av de analyser som presenterats i de två tidigare delrapporterna i mars och juni. Försäkringskassan har i sina tidigare rapporter pekat på att uppgången drivs av olika faktorer för olika grupper. Inflödet av anställda sjukskrivna har ökat, medan varaktigheten för dessa sjukfall tidigare bara visat en svag ökning. För arbetslösa sjukskrivna ökar inte inflödet. Däremot har det skett kraftiga ökningar i dessa sjukfalls varaktighet. Ökningen från 2010 är som i tidigare uppgångar av sjukfrånvaron kraftigast för kvinnor. Ökningen i inflöde är mest markerad för de psykiska diagnoserna. Den genomsnittliga varaktigheten för sjukfall i dessa

12 (75) diagnoser är också längre än i t.ex. rörelseorganens sjukdomar, vilket innebär att de psykiska diagnosernas andel av de pågående fallen ökar och utgör den största diagnosgruppen både för kvinnorna och för männen. De centrala slutsatserna från de tidigare delrapporterna kvarstår i huvudsak. Särskild uppmärksamhet bör dock fästas på det faktum att varaktigheten i de anställdas sjukfall nu pressas uppåt bland de längre fallen, vilket inte fångas i beräkningar av medianfallängderna men syns tydligt i fallängderna vid tredje kvartilen och i medelvärdesberäkningar. 3.1 Inflödet av nya sjukskrivningar Inflödet på årsbasis har haft en ökande trend sedan inledningen av 2010 och varit särskilt kraftig för anställda med sjuklön. Sedan inledningen av 2013 finns en tendens till avmattning i ökningen, men det återstår att se om det är ett trendbrott eller enbart en tillfällig fluktuation, då det samtidigt sker en fortsatt ökning i antalet sjukfall som passerar 30 dagars sjukskrivning. Diagram 3. Inflödet av sjukfall 2005 juli 2013 Rullande 12 månaders summering I diagram 4 redovisas utvecklingen uppdelat på anställda med sjuklön respektive arbetslösa fördelat på kön. Slutsatsen är som tidigare att ökningen i inflödet främst gäller för anställda medan inflödet av arbetslösa varit relativt konstant sedan 2008.

13 (75) Diagram 4. Inflödet för anställda och arbetslösa per kön 2005 juli 2013 Rullande 12 månaders summering a) Anställda kvinnor b) Anställda Män c) Arbetslösa kvinnor d) Arbetslösa män För de anställda spelar återvändarna en begränsad roll för att förklara ökningen i inflödet. För de arbetslösa har de däremot haft en större betydelse. Som syns i diagrammen 4c och d gäller detta främst från våren 2010 och en bit in på 2011. Därefter driver knappast dessa återvändare inflödet av arbetslösa sjukskrivna. Några andra aspekter avseende inflödet kan också vara intressanta att redovisa. Det har skett en ökning i inflödet till sjukpenning från anställda sjukskrivna sedan inledningen av 2010. I diagram 5 redovisas sjukfrånvaron under sjuklöneperioden från 2007 till 2013. Det sker en uppgång i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden över hela den redovisade perioden. Uppgången sker inom alla sektorer. Det är en generell förändring som förstärks från 2010 och ett par år framåt. Denna ökning avtecknas i det ökade inflödet till Försäkringskassan. Försäkringskassan kommer att genomföra nya analyser kring kopplingen

14 (75) mellan förändringar i frånvaron under sjuklöneperioden och inflödet i sjukpenning. En avsikt med dessa är att se om det över tid skett förändringar i sannolikheterna att gå från sjuklön till sjukpenning eller om dessa övergångssannolikheter är konstanta över tid. Diagram 5. Frånvaro under sjuklöneperioden 2007 2013 Antal sjukfall per anställd och år i olika sektorer Anm.: Värdena som visas är årsmedelvärden baserade på rullande kvartalssummor. T.ex. beräknas värdet för andra kvartalet 2008 som summan av det genomsnittliga antalet startade sjukfall från och med det tredje kvartalet 2007 fram till och med det andra kvartalet 2008. Källa: SCB, sjuklönestatistik Kvinnor och män uppvisar olika mönster när inflödet studeras för olika åldersgrupper. För kvinnorna inleds uppgången tidigare än för männen och inledningsvis främst i åldrarna från 40-59 år. För männen är uppgången i inflödet inte alls så markerad för dessa åldrar förrän en bit in på 2011. Diagram 6. Ålder vid inflödet a) Kvinnor b) Män

15 (75) Däremot så ser vi ett likartat mönster för den yngsta åldersgruppen där vändningen i inflöde kommer ungefär samtidigt under hösten 2010 för både kvinnor som män. De yngre åldersgrupperna består av relativt stora kohorter, men ökningen är procentuellt sett störst för denna åldersgrupp även när ökningen ställs i relation till antalet försäkrade som i sjukpenningtalet. I de tidigare delrapporterna har vi inte redovisat diagnosfördelningens utveckling i inflödet. Orsaken är främst att diagnoser inte finns i de kortaste sjukfallen eftersom de är kopplade till kravet på läkarintyg från dag 8 i ett sjukfall. I diagram 7 så presenteras diagnoserna i de sjukfall som passerar 14 dagars sjukskrivning. Diagram 7. Diagnoser i inflödet Sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning a) Kvinnor b) Män Anm.: Kategorin Saknas innebär enbart att diagnosen saknas i analysdatabasen MiDAS, och inte i läkarintyget, som används för att kunna genomföra dessa former av analyser av sjukfrånvarons utveckling. För kvinnorna är ökningen av de psykiska diagnosernas andel i inflödet mest tydlig. Det gäller även för männen tillsammans med ökningen i inflödet av rörelseorganens sjukdomar. En annan frågeställning kring sjukförsäkringen som alltid är aktuell och relevant gäller utvecklingen i olika delar av landet. I diagram 8 redovisas utvecklingen av inflödet för länen. För att underlätta jämförelser av utvecklingen så relateras antalet nya sjukfall under varje 12- månadersperiod till 1 000 inskrivna försäkrade i respektive län. I diagrammet syns hur de generella trenderna omfattar samtliga län, och hur de ligger på en ganska enhetlig nivå när antalet nya sjukfall relateras till de inskrivna försäkrade. Den variation som finns mellan länen ligger mellan 85 till 103 nya sjukfall under ett år per 1 000 inskrivna försäkrade. Variationen med hänsyn tagen till nivån på inflödet, den relativa variationsvidden, har varierat över tid men ligger nu på den lägsta nivån över hela den studerade perioden från 2005 till idag, se diagram B4 i bilaga 1. De faktorer som vi har studerat här, som sysselsättning, ålder, kön, diagnos och geografi samspelar på olika sätt. Därför redovisar vi i nästa avsnitt en analys där de olika faktorernas betydelse skattas i en logistisk regressionsmodell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna.

16 (75) Diagram 8. Inflödet av nya sjukfall per 1000 inskrivna försäkrade per län 2005-2013 Summerat antal nya sjukfall under senaste 12-månadersperioden per 1000 inskrivna försäkrade 3.2 Faktorer som påverkar risken för sjukskrivning (inflödet) Risken för sjukskrivning har skattats med logistisk regression för tre år (2006, 2009 och 2012). Risknivåer och förändrade risker har studerats. När risken för inflöde i sjukpenning ska studeras måste en riskpopulation definieras och i detta fall används Försäkringskassans databas över uppskattade sjukpenningförsäkrade individer per år. Genom att utgå från populationen som år t-1 har skattas vara sjukpenningförsäkrad har risken för inflöde år t studerats. Vidare har individer med pågående sjukfall eller hel SA vid årsskiftet mellan år t och t-1 exkluderats. Resultatet visar att närheten till arbetsmarknaden har stor påverkan på hur risken för inflöde varierar. Icke sysselsatta har betydligt lägre risk än sysselsatta att starta ett sjukfall över samtliga år. Detta kan troligtvis delvis förklaras av att skattningen av sjukpenningförsäkrade (år t-1) inte är optimal för att definiera den sjukpenningförsäkrade delen av populationen år t. Risken har också minskat under den studerade perioden, från ca 27 procents lägre relativ risk 2006 till 31 procents lägre relativ risk år 2012 jämfört med sysselsatta. Vidare har anställda inom privata företag lägre risk än statligt-, kommunalt- och landstingsanställda. Det sker dock inte några förändringar över den studerade perioden utan de relativa riskerna mellan olika sektorer håller sig konstanta. De relativa riskerna för olika yrkeskategorier följer tidigare kända mönster. Det är framförallt kvinnodominerade vård- och omsorgsyrken och klassiskt mansdominerade arbetaryrken som

17 (75) uppvisar högre relativa risker. Det är framförallt dessa yrken som även uppvisar ökande relativa risker över studieperioden. Här är det viktigt att lyfta fram den största yrkesgruppen, Service-, omsorgs- och säkerhetsarbete, eftersom den utgör en mycket stor andel av alla anställda. Inkomst (i termer av PGI justerat för transfereringar) indelat i kvintiler 1 visar att höginkomsttagare (de två högsta inkomstgrupperna) har 5 respektive 17 procent lägre relativ risk än medianinkomstgruppen att starta ett sjukfall. Detsamma gäller för den lägsta inkomstgruppen som har 23 procent lägre relativ risk än medianinkomstgruppen. Den högsta och lägsta inkomstkvintilen har även minskat sina relativa risker över studieperioden. Kvinnors relativa risk för sjukskrivning är 21 procent högre än männens. Över studieperioden har kvinnors risk ökat marginellt från 18 till 21 procent. Utbildning (indelat i tre kategorier; för-, efter- och gymnasial nivå) visar att förgymnasial nivå har överrisker (5 procent) och eftergymnasial nivå har underrisker (7 procent) jämfört med gymnasial nivå. Gruppen med eftergymnasial nivå har ökat sin risk över perioden och närmar sig alltså gruppen med gymnasial utbildningsnivå. Åldersfördelningen följer tidigare resultat. Risken ökar med ålder till och med omkring 60 års ålder varvid den minskar igen. Anledningen att de äldsta har lägre risk beror troligen på att de personer som har högre risk för sjukfall i denna åldersgrupp har sjukersättning eller har gått i pension före 65 års ålder och därför inte är inkluderade i riskpopulationen. Personer med utländsk bakgrund har en överrisk (3 procent) år 2012. Den har däremot minskat från 8 procent sedan 2006. Vad gäller län finns det en viss geografisk spridning i risken för sjukskrivning. Spridningen har dock minskat sedan 2006. Kommungruppindelningen enligt SKL visar inte på några större skillnader mellan de olika indelningarna av landet. Sjukhistoriken har stor påverkan på den relativa risken. Gruppen med ett tidigare fall (längre än 14 dagar) inom de fem senaste åren har 39 procent högre relativ risk att starta ett sjukfall än gruppen utan sjukhistorik. Gruppen med två eller fler sjukfall har 64 procent högre relativ risk att starta ett sjukfall än gruppen utan sjukhistorik. Det har inte skett någon större förändring över studieperioden. Även personer med pågående partiell sjuk- eller aktivitetsersättning (SA) har en högre relativ risk år 2012. Resultatet är däremot inte lika tydligt som för sjukpenninghistorik då gruppen år 2006 hade en underrisk (8%) som sedan gått mot överrisk (7%). I bilaga 5 redovisas samtliga skattningarna av de relativa riskerna för de studerade åren. 1 PGI utgörs i praktiken av taxerad förvärvsinkomst. Här ingår även förvärvsrelaterade sociala ersättningar som sjukpenning och föräldrapenning. Den pensionsgrundande inkomsten har justerats för att motsvara den faktiska förvärvsinkomsten. Indelning i fem grupper där den första kvintilen omfattar den femtedel (20 %) av individerna med lägst inkomst osv. upp till femte kvintilen som omfattar de 20 procenten av individerna med högst inkomst.

18 (75) 3.3 Sjukskrivningarnas varaktighet Medianfallängden för arbetslösa ligger fortsatt på en mer än dubbelt så hög nivå som för de anställda. Den ökning för de arbetslösa som vi uppmärksammat sedan 2010 verkar sedan slutet av 2012 ha planat ut. För de anställda med sjuklön sker det en märkbar ökning i varaktigheten vilket inte fångas i beräkningarna av medianfallängderna. När däremot medelfalltiden för varaktigheten eller antalet dagar vid tredje kvartilen 2 studeras, vilket redovisas i bilaga 1 (diagram B5), så syns ökningen i varaktigheten för de anställda. Det rör sig om en ökning på ca 7 procent från 2010 för medelfalltiden och ca 12 procent för tredje kvartilen. Särskild uppmärksamhet bör fästas på det faktum att varaktigheten i de anställdas sjukfall uppvisar en ökning främst bland de längre fallen. Denna ökning ska inte underskattas eller bortses ifrån. Diagram 9. Sjukfallens varaktighet, medianfallängd i dagar (exklusive återvändare) Skattningar baserade på årsinflödet av sjukfall fram till angivet datum i diagrammen*. * I skattningarna ingår alla sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning. Även när det gäller varaktigheten så ser vi en ganska enhetlig utveckling mellan länen (diagram 10). Över den tid som redovisas i diagrammet är det egentligen bara Jämtlands län som ligger över de övriga. På samma sätt som för inflödet samspelar olika faktorer. Därför redovisar vi i nästa avsnitt en analys där de olika faktorernas betydelse för varaktigheten skattas i en Coxregressionsmodell där samtidig hänsyn tas till de övriga faktorerna. 2 Det antal dagar där 75 av sjukfallen har en kortare varaktighet och 25 procent en längre.

19 (75) Diagram 10. Sjukfallens varaktighet, medianfallängd i dagar (exklusive återvändare) Skattningar baserade på årsinflödet av sjukfall fram till angivet datum i diagrammen*. * I skattningarna ingår alla sjukfall som passerat 14 dagars sjukskrivning. De har följts ett år framåt i tiden och censurerats vid dag 365. 3.4 Faktorer som påverkar sjukskrivningarnas varaktighet För att studera sannolikhetan att avsluta sjukfall har en population med startade sjukfall för 2006, 2009 och 2012 tagits ut. Skattningarna redovisas som hasardkvoter, som anger den procentuella effekten på sannolikheten att avsluta en sjukskrivning i förhållande till en jämförelsegrupp. Hasardkvoterna är höga vid stor sannolikhet för avslut och låga vid liten sannolikhet för avslut. Resultatet visar att kvinnor och män har snarlika avslutssannolikheter. Skattningarna visar att det inte var någon skillnad mellan kvinnor och män år 2006 men att år 2012 har kvinnor en något högre sannolikhet för avslut än män. Sjukfall i yngre åldrar har högre sannolikhet att avslutas än äldre. Detta har även förstärkts under perioden. Utbildningsnivån visar att gruppen med förgymnasial utbildning har 4 procent lägre sannolikhet för avslut jämfört med de övriga utbildningsgrupperna och denna skillnad har varit konstant över perioden.

20 (75) Sjukhistoriken har stor påverkan på sannolikheten för avslut. Gruppen där det genomsnittliga sjukfallet de senaste fem åren ligger mellan 31 och 180 dagar har 13 procent lägre sannolikhet för avslut och gruppen där det genomsnittliga sjukfallet är längre än 180 dagar har 37 procent lägre sannolikhet för avslut jämfört med gruppen utan historik. Intressant nog har gruppen med historik, men med fall kortare än 30 dagar, en något högre sannolikhet (4 procent) för avslut än gruppen utan historik. Utvecklingen över studieperioden visar att sjukhistorik har större betydelse år 2012 jämfört med tidigare år. Trots att historiskt långa sjukfall ökar sannolikheten för att bli kvar i sjukskrivning så ser vi inte samma resultat för gruppen med partiell sjuk- eller aktivitetsersättning (SA). Det finns ingen ökad sannolikhet för längre sjukfall för gruppen med partiell SA jämfört med gruppen som inte har partiell SA. Diagnos har en stor inverkan på sannolikheten för avslut. Psykiska och rörelseorganens diagnoser samt skador har alla lägre sannolikhet för avslut än gruppen med övriga diagnoser. Störst påverkan har psykiska diagnoser med 43 procent lägre sannolikhet jämfört med jämförelsegruppen, övriga diagnoser. Utvecklingen över tid visar också att psykiska diagnoser och skador har större betydelse år 2012 för att ge längre sjukfall än vad de hade 2006. Det finns en viss geografisk variation på länsnivå men de är mindre år 2012 än vad den var 2006. Kommungruppindelningen enligt SKL visar inte på några stora skillnader eller förändringar över tid. Anknytning till arbetsmarknaden har påverkan på sannolikheten för avslut. Samtliga kategorier (arbetslösa, anställda utan sjuklön och gruppen med övriga) har lägre sannolikheter jämfört med anställda som har sjuklön. Arbetslösa har även en försämrad sannolikhet för avslut mellan 2006 och 2012, dvs. sannolikheten för längre sjukfall har ökat över tid även med hänsyn tagen till övriga faktorer som kontrolleras för i modellen. Olika sektorer uppvisar skilda sannolikheter för avslut. Samtliga sektorer har lägre sannolikhet jämfört med privata företag. Dessa skillnader har varit konstanta över tid. De lägre inkomstklasserna har lägre sannolikhet för avslut jämfört med medianinkomstklassen. Vidare har de högre inkomstklasserna högre sannolikhet för avslut. Vad gäller yrke ger skattningarna i denna rapport ett intressant resultat som bör studeras mer. Kvinnodominerade vårdyrken samt klassiskt mansdominerade arbetaryrken hade överrisker för att sjukskrivas, men när det gäller sjukfallslängden så framträder ett annat mönster. Deras avslutssannolikheter är tillsammans med lågkvalificerade yrken högre än övriga yrken. Det tyder på att dessa yrkesgrupper genererar många sjukskrivningar men inte nödvändigtvis väldigt långa. I bilaga 6 redovisas skattningarna av hasardkvoterna för de studerade åren.

21 (75) 3.5 De pågående sjukskrivningarna De beskrivningar som redovisats i tidigare rapporter kring sjukförsäkringens utveckling gäller fortfarande. Det är en ökande trend i antalet pågående sjukfall. Kvinnornas andel ökar liksom de psykiska diagnosernas andel. I denna rapport kommer vi däremot att uppehålla oss kring några andra frågeställningar som rör de pågående sjukfallen och därigenom nivån på sjukfrånvaron. Som kunde konstateras i delrapport 1 så visar utvecklingen av antalet pågående fall i olika fallängder ett par kända, men intressanta mönster. Det första är säsongsvariationerna som är kraftigare ju kortare fallängden är. Det andra är hur ned- och uppgångar fortplantas genom de olika fallängderna med start i de kortaste, t.ex. hur nedgången som inleddes i början av 2002 för fallen upp till 180 dagar sedan med några månaders förskjutning slår igenom i fallen 181-364 dagar osv. På motsvarande sätt syns hur uppgången som inleds i den kortaste fallängden under första halvan av 2010 därefter slår igenom i de längre fallängderna. Diagram 11. Pågående sjukfall i olika fallängder januari 2000 - september 2013 Det kan vara värt att ägna särskild uppmärksamhet åt ett par andra fenomen som kan utläsas ur diagram 11. I diagrammet syns ett dramatiskt fall i antalet fall längre än 2 år i januari 2010. Det är en direkt effekt av att de nya sjukförsäkringsreglerna om en maximal tid i sjukpenningen för första gången tillämpas. Det är ca 17 000 sjukfall som vid ett och samma tillfälle, den 2 januari 2010, uppnår maxtiden. 3 Samtidigt är den förändring som uppträder i fallen kortare än 180 dagar från april till juni 2010 lika intressant. Här förändras det mycket likartade säsongsmönstret under några månader. Den tidigare flacka eller svagt nedåtgående utvecklingen efter januari bryts för en uppgång under tre månader. Det är en direkt effekt av återflödet bland de som uppnådde maxtiden vid årsskiftet. Det innebär att dessa sjukfall i denna form av statistik nu betraktas 3 Alla sjukfall på minst 914 dagar omfattades vid denna tidpunkt.

22 (75) som nya och korta sjukfall. Hur även denna förändring fortplantar sig uppåt i fallängderna kan utläsas i dragrammet. Det sker en uppgång i längdklassen 181-364 några månader senare, i fallängden 1-2 år runt april 2011 och i sjukfallen över 2 år syns skiftet i nivå ett år senare. Det vi ser är hur de s.k. återvändarna vandrar ett nytt varv genom systemet. I diagram 12 åskådliggörs detta på ytterligare ett sätt. Här redovisas antalet individer i respektive längdklass och det antal som utgörs av återvändare. Diagram 12. Pågående sjukfall i juli respektive år (streckad yta avser återflöde) Det finns mycket som talar för att vi i analytiskt syfte kan behandla återvändare i fallängder kortare än två år som om de egentligen tillhörde sjukfallen längre än 2 år. Det ger bättre perspektiv på utvecklingen över tid. En sådan redovisning kan motiveras utifrån att återvändarna har en lång sjukhistorik bakom sig innan de uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen. Detta redovisas i diagram 13 nedan.

23 (75) Diagram 13. Antal pågående fall över 2 år och återflödet Ser man endast till antalet pågående sjukfall längre än två år ligger antalet på en historiskt låg nivå även om antalet ökat något sedan bottennoteringen 2010 och 2011. Räknar man även samtliga återvändare från sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning som sjukfall längre än två år ligger antalet istället på ungefär samma nivå som i slutet av 2009 då de första personerna uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen. Den minskning av antalet långa sjukfall som kan noteras i slutet av serien kan förklaras av att personer uppnått maximal tid i sjukpenning en andra gång och av att fler beviljats sjukersättning tills vidare. I diagrammet räknas samtliga personer som startat ett nytt sjukfall inom 15 månader efter att de avslutat ett fall med tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning som sjukfall längre än två år oavsett om de uppnått maximal tid eller inte. Detta för att ge en rättvisande jämförelse över tid då det redan innan maxgränserna infördes förekom övergångar från tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning (innan 2003 sjukbidrag) till sjukpenning. Även om den typ av redogörelse som illustreras i diagram 13 ger en mer rättvisande bild av utvecklingen av antalet långa sjukfall över tid så kan denna typ av redovisning utvecklas. Tidigare övergick många långa sjukfall till tidsbegränsad sjuk- eller aktivitetsersättning (före 2003 sjukbidrag). Idag är den tidsbegränsade sjukersättningen helt avskaffad vilket innebär att denna, förr tämligen vanliga, övergång för långa sjukfall inte längre är möjlig vilket ökar antalet sjukfall längre än två år. I diagram 14 nedan redovisas därför samtliga individer som har tidsbegränsad sjukersättning, aktivitetsersättning eller sjukbidrag och som inte samtidigt har sjukpenning som sjukfall längre än två år.

24 (75) Diagram 14. Korrigerat antal pågående sjukfall över 2 år (inkl. återflödet), tillsammans med tidsbegränsad sjukersättning, aktivitetsersättning eller sjukbidrag* * Sjukbidragen upphörde när sjuk- och aktivitetsersättningen infördes 2003, och från januari 2013 består den redovisade kurvan enbart av aktivitetersättningen eftersom den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffats. Med detta sätt att redovisa antalet långa sjukfall ser man att den långvariga nedgång som inleddes 2006 fortfarande pågår även om nedgången nu tycks plana ut. Värt att notera är också hur ökningen av antalet personer med tidsbegränsad sjuk- och aktivitetsersättning tar fart i början av 2004 i samband med att minskningen av antalet sjukfall längre än 2 år inleds. Från detta går vi över till en beskrivning av de pågående fallen utifrån vilka yrken och sektorer som de pågående sjukfallen tillhör. 3.6 Sjukskrivningarnas utveckling i olika yrken 2010 2012 Försäkringskassan har tidigare i en särskild Socialförsäkringsrapport beskrivit utvecklingen från 2002-2010. 4 Här redovisas för första gången hur utvecklingen sett ut under uppgångsperioden från 2010-2012. I bilaga 3 redovisas en utförligare beskrivning av utvecklingen från 2010 till 2012 för olika yrken och sektorer. Den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan har ökat i alla yrkesgrupper och sektorer mellan år 2010 och 2012. Ökningen har varit som störst i service-, omsorgs- och försäljningsyrken (exempelvis inom vård- och omsorg) samt i arbeten utan krav på yrkesutbildning (exempelvis bland städare och renhållnings- och återvinningsarbetare). Då vård- och omsorgspersonal utgör en stor yrkesgrupp med många anställda har ökningen här 4 Socialförsäkringsrapport 2012:14.

25 (75) haft en stor inverkan på den ökade sjukfrånvaron totalt sett (oavsett yrke). Ökningen av ersatt sjukfrånvaro har också varit högre för kvinnor än för män i alla yrkesgrupper. Diagram 15. Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika yrkesgrupper, år 2002-2012 De sektorer där sjukfrånvaron har ökat mest är inom kommuner och aktiebolag. Inom aktiebolag är det särskilt bland de anställda kvinnorna som sjukfrånvaron ökar, medan det bland anställda män i aktiebolag inte ses en lika tydlig utveckling. I huvudsak tycks det vara anställda inom aktiebolag verksamma inom service-, omsorgs- och försäljningsarbeten samt arbeten utan krav på yrkesutbildning som ökat sjukfrånvaron mest. Trots ökningen ligger dock fortfarande nivån av ersatt sjukfrånvaro lägre bland anställda i aktiebolag än vad den gör för alla anställda (oavsett yrke och sektor). Skillnaderna i ersatt sjukfrånvaro har ökat mellan olika yrkesgrupper sedan år 2010. I alla yrkesgrupper har också måtten antal startade sjukskrivningar per 1 000 anställda och genomsnittligt antal sjukskrivningsdagar per sjukskriven ökat. Detta indikerar att en ökning i både inflödet och durationen har haft en betydelse för den ökade sjukfrånvaron i alla yrken.

26 (75) Diagram 16. Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika sektorer, år 2002-2012 Trots att den ersatta sjukfrånvaron ökat kraftigt mellan 2010 och 2012 så ligger fortfarande nivån av ersatt sjukfrånvaro betydligt lägre än vad den gjorde då sjukfrånvaron kulminerade år 2002. Det vill säga att trots den senaste ökningen så är antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd ännu inte i närheten av vad den var då sjukfrånvaron stod som högst i början av 2000-talet.

27 (75) 4. Årsskiftesgruppens och sjukersättningsreglernas påverkan på sjp-talet Sjukpenningtalet har sedan slutet av 2010 ökat från 6,0 ersatta nettodagar per inskriven försäkrad till 8,2 i september 2013. Vid de senaste omfattande regelförändringarna den 1 juli 2008 låg sjukpenningtalet på 9,6. Det finns åtminstone två intressanta aspekter vad gäller perioden från juli 2008 fram till i dag, markerad med en rektangel i diagrammet nedan. Dels handlar det om hur relevant lägstanivån under oktober till december 2010 är att använda vid jämförelser både före och efter den tidpunkten. Dels handlar det om hur stora effekter förändringarna av regelverket kring sjukersättningen haft för nivån på sjukskrivningarna och sjukpenningtalet. Diagram 17. Sjukpenningtalet januari 2000 september 2013. 4.1 Effekten av årsskiftesgruppen Den del av regelförändringarna som avsåg införandet av en begränsning av den tid sjukpenning kan betalas ut, den s.k. maxtiden, kom även att omfatta de sjukfall som pågick vid tidpunkten för införandet. Det ledde till att en stor grupp med långa eller mycket långa sjukfall uppnådde maxtiden vid samma tidpunkt i anslutning till årsskiftet 2009/2010. Det rörde sig om närmare 17 000 individer. Ca 16 000 av dessa lämnade också sjukpenningen. Den fulla effekten av detta med avseende på sjukpenningtalet slår igenom i december 2010 5 vilket innebär att den nivån på sjukpenningtalet till en del är en engångseffekt av förändringarnas införande. I bilaga 4 redovisas hur effekten på sjukpenningtalet beräknats. Slutsatsen är att den i december var 0,7 dagar. Det betyder att ett sjukpenningtal på ca 6,7, snarare än 6,0, utgör en mer realistisk nivå för jämförelser av utvecklingen över tid. 5 Genom att sjukpenningtalet beräknas som antalet ersatta nettodagar under den senaste 12-månadersperioden dividerat med antalet inskrivna försäkrade exklusive antalet individer med hel sjukersättning.

28 (75) Diagram 18. Sjukpenningtalet justerat för effekten av årsskiftesgruppen 4.2 Effekten av förändringarna i sjukersättningsreglerna Förändringarna i regelverket kring sjukersättningarna, avskaffandet av den tidsbegränsade ersättningen och skärpningen av reglerna för att beviljas stadigvarande ersättning har verkat i motsatt riktning. Det har inneburit fler pågående sjukskrivningar och därigenom ett högre sjukpenningtal. I bilaga 2 redovisas en promemoria som analyserar hur stor denna påverkan på sjukpenningtalet är. Slutsatserna sammanfattas i det följande. I Diagram 19 redovisas sjukpenningtalet från mitten av 2007 till mitten av 2013. I diagrammet visas även sjukpenningtalet som det enligt analysen skulle ha varit om sjukersättningen inte reformerats 2008. Det tydligaste i diagrammet är den generella trenden med en kraftigt minskande sjukfrånvaro till och med 2010, och en lite mindre kraftig ökning sedan dess. Vi kan också se att det justerade sjukpenningtalet som förväntat är lägre än det faktiska. Våra beräkningar ger att sjukpenningtalet efter ett år ökat med 0,4 per person och år på grund av reformerna av sjukersättningen. Efter två år skattar vi sjukpenningtalet till 0,8 högre per person och år på grund av reformerna. Förändringstakten avstannar över tid. Efter 4,5 år ger våra beräkningar att reformerna inneburit en ökning av sjukpenningtalet med 1,3 per person och år. Räknat i pågående sjukfall så motsvarar skillnaden i sjukpenningtal på 1,3 dagar ca 21 000 pågående sjukfall längre än 180 dagar. Vi ser alltså att reformerna av sjukersättningen har en kraftig inverkan på sjukpenningtalet och antalet pågående sjukfall.

29 (75) Diagram 19. Effekterna på sjukpenningtalet från regelförändringarna av sjukersättningarna sjukfrånvarodagar per försäkrad och år 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12-12 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Sjukpenningtalet Sjukpenningtalet justerat för reformer 4.3 En kalkyl av den sammanlagda effekten Effekten av årsskiftesgruppen på sjukpenningtalet innebär att det skulle ha varit högre från januari 2010 till december 2011. Effekterna av de förändrade sjukersättningsreglerna går i motsatt riktning. Givet de gamla reglerna skulle sjukpenningtalet varit lägre från inledningen av 2009 fram till idag. I diagram 20 presenteras den sammanlagda effekten av båda dessa faktorer. Av intresse är att vi ser en längre period, från november 2010 till april 2012, med ett relativt stabilt justerat sjukpenningtal runt 5,7-5,8. Därefter ökar det justerade sjukpenningtalet med i genomsnitt en dag fram till juni 2013. Samma ökning sker i det verkliga sjukpenningtalet men på en högre nivå. Differensen ligger precis som i skattningen av sjukersättningsreglernas effekt på ca 1,3 dagar och motsvarar i början av 2013 ca 21 000 sjukfall längre än 180 dagar. Det mest intressanta med sjukpenningtalet när det justerats för effekterna av årsskiftesgruppen och de ändrade sjukersättningsreglerna är den förändrade bilden av ökningen i sjukfrånvaron från december 2010 fram till idag. Det vi ser i det justerade sjukpenningtalet är en mindre kraftig ökning från december 2010 fram till juni 2013 (+0,9 dagar, eller +15 procent) jämfört med det officiella sjukpenningtalet (+2,0 dagar, eller +33 procent).

30 (75) Diagram 20. Den sammanlagda effekten på sjukpenningtalet från årsskiftegruppen och regelförändringarna av sjukersättningarna 5. Inflöde och diagnossammansättning påverkar pågående fall Försäkringskassan har inför den här delrapporten också analyserat effekterna på sjukpenningtal och pågående sjukfall av förändringarna i inflödet och i diagnossammansättningen. Det har skett en ökning i inflödet av anställda sjukskrivna från inledningen av 2010. Tidigare i diagram 5 har vi redovisat sjukfrånvaron under sjuklöneperioden från 2002 till 2013. Vi kan notera en stadig uppgång särskilt markerad från 2010. Uppgången sker inom alla sektorer. Det är en generell och kraftig förändring. Försäkringskassan är inte inblandad i dessa sjukskrivningar. Det är denna ökning som kommer över i Försäkringskassans verksamhet. Ökningen skapas alltså inte när sjukfallen kommit över till Försäkringskassan utan kan identifieras redan under sjuklöneperioden, däremot har ett ökat inflöde i sjuklöneperioden stor påverkan på utvecklingen av den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan. Den förskjutning i diagnossammansättningen i inflödet av nya sjukfall som skett har tidigare i rapporten illustrerats i diagram 7. Det mest uppenbara är ökningen i de psykiska diagnosernas andel, från 18 procent 2009 till 22 procent 2012. Olika diagnoser uppvisar olika varaktigheter. Vid en grov diagnosgruppering så har de psykiska diagnoserna längst varaktighet, rörelseorganen har något över ett genomsnitt för samtliga diagnoser, och övriga diagnoser sammantaget något under genomsnittet. Detta påverkar sjukfrånvarons utveckling, både i pågående fall och i sjukpenningtalet. Effekterna på antalet pågående sjukfall av inflödesökningen och förändringarna i diagnossammansättningen har analyserats till denna rapport. Den utveckling som skulle blivit givet att inflödet respektive diagnossammansättningen konstanthållits har simulerats fram till december 2012.

31 (75) I december 2010, då sjukpenningtalet var som lägst, låg det genomsnittliga antalet pågående sjukfall under de senaste 12 månaderna på 99 000 sjukfall. I december 2012 var motsvarande antal 124 000 sjukfall. Det är en ökning med 25 000 sjukfall (ca 25 procent). Den sammanlagda effekten av det ökade inflödet och den förändrade sammansättningen av diagnoserna är i storleksordningen 12 procent, vilket motsvarar en ökning med ca 12 000 sjukfall från de 99 000 sjukfallen i december 2010. Inflödesökningen har större betydelse än den förändrade diagnossammansättningen, vilket poängterar inflödets betydelse för den aktuella utvecklingen. Diagram 21. Effekterna på antalet pågående sjukfall av det ökade inflödet och den förändrade diagnossammansättningen 6. Avslutsanledningar hur avslutas sjukfallen? De allra flesta sjukfall avslutas med tillfrisknande och att arbetsförmågan därigenom återställs och individen kan gå tillbaka till sin tidigare verksamhet. Andelen som återgår i arbete, arbetslöshet, studier eller arbete i eget företag efter en sjukskrivning har över tid legat konstant på 85-89 procent. Det innebär att det sammantaget är mellan 11-15 procent som avslutas av någon annan anledning, ca 4 procent övergår till föräldra- eller graviditetspenning, knappt 2 procent avslutas numera med övergång till sjukeller aktivitetsersättning, avslagen och indragen omfattar ca 3 procent och de resterande 5 procenten har olika andra avslutsanledningar där det främst handlar om övergångar till aktivitetsstöd. Detta utgör viktiga fakta vid beskrivningar av och diskussioner om sjukförsäkringens utveckling och motiverar därigenom sin plats i denna rapportering.

32 (75) Diagram 22. Sjukfallens avslutsanledningar september 2012 juli 2013. a) Andel sjukfall som avslutas som arbetsföra b) Andel sjukfall som avslutas med avslag eller indragning, övergång till sjuk- eller aktivitetsersättning, övergång till föräldra- eller graviditetspenning samt övrigt. 7. Uppnår maxtid, lämnar ersättningen och återvänder Vid årsskiftet 2009/2010 nådde de första försäkrade maxtiden i sjukförsäkringen. Fram till den sista december 2012 kunde det maximala antalet ersättningsdagar nås från både sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning. Därefter enbart från sjukpenning eftersom den tidsbegränsade sjukersättningen fasats ut under en övergångsperiod. Fram till och med juni 2013 är det 96 200 fall som nått maxtiden, vilket motsvarar 93 100 individer. 6 Av dessa är det 73 500 fall eller 71 000 individer som också lämnat ersättningen från Försäkringskassan, vilket motsvarar ca 76 procent av de som uppnått maxtiden. Övriga har beviljats fortsatt sjukpenning eller stadigvarande sjukersättning. Det stora flertalet av de som lämnat har övergått i Arbetsförmedlingens program Arbetslivsintroduktion (ALI) med ersättning i form av aktivitetsstöd. Därefter är det 36 300 individer som efter minst tre månader åter beviljats sjukpenning. Av dessa har ca 15 000 individer pågående sjukfall idag. Tabell 1. Försäkrade som uppnått maxtiden, lämnat ersättningen från Försäkringskassan från årsskiftet 2009/10 juni 2013 och de som återvänt Uppnått maxtid Lämnat Återvänt hittills Från Sjukpenning 45 800 38 800 22 900 Från tidsbegr. Sjukersättning 50 400 34 700 15 800 Totalt 96 200 73 500 38 700 Antal unika individer 93 100 71 000 36 300 Bland de som återvänt genom att beviljas en ny period med sjukpenning är det lite fler än 3 800 personer som fram till och med april 2013 uppnått maxtiden för andra gången. Det är ca 80 procent av dessa som också lämnat sjukpenningen. Bland dessa är det betydligt 6 Ett antal individer har uppnått maxtiden i både sjukpenning och tidsbegränsad sjukersättning.

33 (75) vanligare, än bland dem som lämnat ersättningen en gång, att återigen beviljas sjukpenning efter minst tre månader med ersättning i form av aktivitetsstöd. Tabell 2. Sjukfall som uppnått maxtiden för andra gången från september 2012 april 2013 Återvänt hittills Uppnått maxtid Lämnat Antal Andel Sep 2012 - dec 2012 2 616 2 075 1 496 72% Sep 2012 - apr 2013 3 811 3 055 2 104 69% Det är viktigt att komma ihåg att sifferuppgifterna i tabell 1 och 2 kan förändras vid senare uppdateringar av informationen allt eftersom utbetalningar av olika ersättningar registreras och därefter finns tillgängligt i statistikdatabaserna. Tabell 1 och 2 representerar den aktuella bilden som kunde skapas med tillgänglig information i början av november. Av de drygt 3 800 sjukfallen som uppnådde maxtiden för andra gången från september 2012 till april 2013 så kom 72 procent från sjukpenning och 28 procent från tidsbegränsad sjukersättning den första gången de nådde maxtiden. Kvinnorna utgör 72 procent av gruppen och männen 28 procent. Åldersfördelningen var 1 procent upp till 29 år, 14 procent i åldern 30-39 år, 37 procent 40-49 år, 33 procent i åldersgruppen 50-59 år och 15 procent var 60 år eller äldre. 8. Avslag och indrag regionala variationer Andelen avslag och indrag minskar. I denna delrapport redovisas och diskuteras utvecklingen fr.o.m. 2009. Från 2010 kan man som framgår av diagrammen nedan konstatera en fallande trend. För helåret 2012 noterades 12 402 avslag (2,4 procent). Hittills under 2013 (t.o.m. september) har 7 806 avslag noterats (2,1 procent). För 2013 ligger avslagen (januariseptember) på en lägre nivå per månad både i antal och i procent vilket indikerar att helåret 2013 kommer ha färre avslag och en lägre andel avslag än 2012. Diagram 23. Antal och andel avslag och indrag 2009-2013 a) Avslag b) Indrag Andel: Avslag i relation till antalet ansökningar. Andel: Indrag i relation till ant. avslut under månaden före.

34 (75) Andelen indrag har haft en nedåtgående trend sedan 2009 och för helåret 2009 var antalet indrag 10 010 (2,4 procent), 2012 var det 6 192 (1,4 procent). Under 2013, januari till augusti, ligger indragningarna på 3 974 (1,2 procent) vilket indikerar att även indragningarna kommer att utgöra en lägre andel jämfört med 2012. I delrapport 2 kring sjukförsäkringens utveckling så var en av slutsatserna att åtminstone en del av den trendmässiga nedgången är ett resultat av förändringar i sammansättningen av sjukfall. Detta förklaras bland annat av en förändrad diagnossammansättning med en ökande andel sjukfall med psykiska diagnoser. Försäkringskassans arbete med att utveckla nya metoder för bedömning av arbetsförmåga ger exempelvis för handen att nedsättningar avseende psykisk aktivitetsförmåga i hög utstäckning leder till arbetsoförmåga. 7 Det finns också bland inblandade aktörer en osäkerhet kring hur man kan se på och värdera psykisk ohälsa ur ett arbetsförmågeperspektiv. En annan faktor som kan bidra till nedgången i avslag och indrag handlar om successiv anpassning till nya förutsättningar. Antalet indrag och avslag 2009 och 2010 låg på en högre nivå än idag. Detta kan delvis sammanhänga med de nya regler som infördes 2008. Reglerna tolkades inledningsvis med ledning av förarbetena tämligen strikt. Det är oklart om, och i vilken utsträckning, delar av detta var oönskade eller oväntade konsekvenser av de nya reglerna. För en sådan tolkning talar hur som helst det faktum att reglerna ändrats vid fem tillfällen. Syftet med ändringarna har i samtliga fall varit att i olika avseenden öppna för en mer generös tillämpning vilket rimligtvis förklarar en del av det ökade antalet bifall och minskade antalet indrag. Till detta kommer att tillämpningen numera har satt sig som en följd av att Försäkringskassan anpassat sig till de domar som kommit under perioden. Försäkringskassan har t.ex. från 2010 tills nu haft anledning att ge ut ett 50-tal Domsnytt enbart inom det här området. Oavsett om de behandlar domar där den enskilde beviljas eller nekas sjukpenning så innehåller de ställningstaganden som ringar in Försäkringskassans bedömningsutrymme och på så sätt styr mot en enhetligare tillämpning. Möjligheterna för en enhetlig och korrekt rättstillämpning tog stora steg framåt genom enmyndighetsreformen av administrationen år 2005. På flera områden inom sjukförsäkringen ser vi uttryck för detta. Främst när det gäller den minskade spridningen mellan olika regioner både vad gäller sådant vi studerat i dessa rapporter som inflöde, varaktighet eller sjukpenningtal. Men också i tidigare uppföljningar av sjukförsäkringsreformerna, t.ex. med avseende på användningen av särskilda skäl i samband med sjukpenningrättsbedömningarna. En fråga som ställs är om nedgången är ett tecken på bristande likformighet eller avsteg från en korrekt tillämpning. Om det är så borde det leda till en ökad geografisk variation. Det är orimligt att anta att sådana praxisförändringar, i form av avsteg från en korrekt tillämpning, skulle accepteras och slå igenom på samma sätt och samtidigt över hela riket. Mot bakgrund av detta har den regionala utvecklingen med avseende på indragningarna studerats. Motsvarande regionala analys kan inte göras för avslagen eftersom dessa beslut är koncentrerade till ett antal särskilda försäkringscentra. Någon sådan ökad regional variation återfinns inte i data. Utvecklingen avseende indragningarna är påfallande enhetlig sett ur ett geografiskt perspektiv. Detta talar starkt 7 Metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen slutrapport, jan 2013 (dnr 088713 2010).

35 (75) emot att någon glidande praxisförändring skulle ha en avgörande betydelse för den sjunkande indragsfrekvensen. I diagram 24 redovisas utvecklingen för de fyra verksamhetsområdena (VO) inom LFC-organisationen, och i bilaga 1 redovisas utvecklingen på länsnivå inom respektive VO. Diagram 24. Andel indrag per verksamhetsområde (VO) 2009-2013 Frågan om eventuella praxisförskjutningar bör dock tas på allvar och studeras på ett så seriöst sätt som möjligt. Försäkringskassan kommer att fortsätta analysera eventuella förändringar i hur handläggare bedömer sjukskrivningsärenden. Frågor som har med kvalitet i Försäkringskassans tillämpning av regler att göra är av så avgörande betydelse att all ny kunskap även om den måste hanteras utifrån de metodmässiga begränsningar som finns när det gäller att kunna analysera eventuella förändringar i tillämpningen över tid har ett stort värde. Försäkringskassan har därför inlett arbetet för att genomföra aktstudier av ärenden både bifall och avslag - från två olika tidpunkter för att analysera eventuella förändringar.

36 (75) 9. Avslutande diskussion Den ökning av sjukpenningtalet som vi sett från 2010 fram till idag uppvisar några väsentliga skillnader jämfört med vändningen uppåt i slutet av 90-talet. En stor del av uppgången består idag av en omflyttning av sjukfrånvaron från sjukersättning till sjukpenning samtidigt som vi har en fortsatt nedgång i den totala sjukfrånvaron uttryckt i ohälsotalet. Vi har i rapporten också visat att uppgången inte är lika stor om hänsyn tas till den engångseffekt på sjukpenningtalet som det faktum att 17 000 pågående sjukfall samtidigt nådde maxtiden vid årsskiftet 2009/10 hade. Vid vändningen i slutet av 90-talet så kombinerades en uppgång i varaktigheten med ett kraftigt ökat inflöde runt 1997/98. Dessa skillnader, framförallt att förändringen i inflödet inte är lika dramatisk nu, talar emot en återupprepning av den utveckling som vi upplevde då. Diagram 25. Inflödet i sjukskrivning 1995-2013 Summerat rullande 12-månadersperioder Det som därutöver talar emot att sjukpenningtalet riskerar samma nivåer som vid inledningen av 2000-talet är att det nuvarande regelverket tillsammans med dagens processer och aktiviteter kring sjukskrivning på ett tydligare sätt motverkar längre sjukskrivningar bland anställda. De nuvarande reglerna, med en begränsning av antalet dagar med sjukpenning, medför också att varaktigheten inte kan öka hur mycket som helst. Även det talar för att den nuvarande uppgången kommer att vara mer begränsad än i slutet av 1990-talet. En realistisk bedömning är också att en kvarstående nedsättning av arbetsförmågan under längre tid kommer att resultera i en viss uppgång i nybeviljandet av sjukersättning. Samtidigt är det viktigt att överväga hur den nuvarande uppgången i inflödet av anställda sjukskrivna som vi kunnat rapportera och som vi ser i sjuklönestatistiken tillsammans med det faktum att varaktigheten i de längre sjukfallen bland anställda uppvisar en ökning ska värderas i ljuset av det vi vet om den historiska utvecklingen. Därför kommer den avslutande diskussionen att ske med särskilt fokus på vändningarna i sjukpenningtalet runt 1997, 2003 och 2010.

37 (75) Diagram 26. Sjukpenningtalet 1997-2012 B A C Vid vändningen 1997 (A) skedde det en uppgång i inflödet av nya sjukfall samtidigt som varaktigheten fick störst betydelse för hela uppgången fram till 2002. I ett av underlagen till den förra Socialförsäkringsutredningen 8 skattas två tredjedelar av hela ökningen för anställda från 1997 till 2002 bero på varaktigheten. För de arbetslösa är ökningen i varaktighet helt avgörande. Går vi sedan till vändningen runt 2002/2003 (B) sker det inledningsvis en minskning i inflödet. Därefter fortsätter inflödet att minska både för anställda och arbetslösa. Från 2007 kommer också en nedgång i varaktigheten att bidra till den fortsatta utvecklingen. Varaktigheten minskar för både anställda och arbetslösa. Under 2010 drivs den fortsatta nedgången i sjukpenningtalet helt av varaktigheten, samtidigt som inflödet redan börjat verka i motsatt riktning. Det är framförallt inflödet av anställda som föregår vändningen i slutet av 2010 (C). Samtidigt förändras inflödet av arbetslösa mycket litet om man bortser från återflödet från de som uppnått maxtiden i sjukförsäkringen. Inflödet av anställda har fortsatt öka och nu ser vi också starkare tendenser till ökad varaktighet för de anställda samtidigt som varaktigheten för de arbetslösa lagt sig på en historiskt sett mycket hög nivå. Det mönster som framträder i samband med vändningarna både uppåt och nedåt är att inflödet tycks spela en viktig roll. Vid vändningen nedåt under 2002 förändrades inflödet först och vid senaste uppgången ökar det redan före vändningen. Efter vändningarna har sedan varaktigheten påverkats och förstärkt både upp- och nedgångar i sjukpenningtalet. Vid vändningen i slutet av 90-talet föregicks vändningen inte lika tydligt av en uppgång i inflödet. Däremot är den dramatiska förändringen i inflödet kraftig och sker snabbt. Mycket talar för att de båda faktorerna samverkade på ett sådant sätt att ökningen i sjukfrånvaron ledde till en historiskt hög nivå. 8 Socialförsäkringsutredningen (2006): Nya siffror om socialförsäkringarna, s. 40 43. Skrift nr 14 i serien Samtal om socialförsäkring.

38 (75) Även om vi idag inte har kunskap om de exakta mekanismerna bakom detta mönster så ger det ändå ett underlag för en diskussion om hur administrationen bör agera i den nuvarande uppgången. För att nå en stabil sjukfrånvaro på en låg nivå måste särskilt fokus fästas på faktorer och aktiviteter som kan påverka inflödet, eftersom det tycks spela en så central roll i sjukfrånvarons förändring. Detta betonar betydelsen av att alla aktörer i sjukskrivningsprocessen lever upp till sitt ansvar. Det gäller Försäkringskassan, hälso- och sjukvården, arbetsgivarna liksom Arbetsförmedlingen. Centrala insatser i ett sådant arbete är förstärkt dialog med hälso- och sjukvården, att hålla diskussionen utifrån det försäkringsmedicinska beslutsstödet levande, att fortsätta fokusera på sjukskrivningarnas roll i vård och behandling och betona betydelsen av en restriktiv hållning i sjukskrivningssituationen vilket betyder att behovet av sjukskrivning liksom eventuella risker med en sådan rekommendation noga övervägs av läkarna. Förnyade insatser i relation till arbetsgivarna bör också ingå i arbetet med inflödet. Betydelsen av förebyggande arbete, arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och anpassning av arbetsuppgifter vid sjukdom liksom arbetsmiljön måste betonas. Inte minst mot bakgrund av ökningen i sjukfrånvaron under sjuklöneperioden och ökningen av sjukskrivningarna i psykiska diagnoser. Det är den frånvaron som vi sedan kan följa i uppgången av den av Försäkringskassan ersatta sjukfrånvaron. Och dessa aspekter bör aktivt föras fram i det offentliga samtalet från Försäkringskassans sida, vilket troligen har större påverkan på den framtida utvecklingen än diskussioner kring antalet eller andelen avslag i sjukpenningen som aldrig legat på en sådan nivå att de spelat en avgörande roll för sjukfrånvarons utveckling. Den försäkringsmässiga bedömningen utgör alltid grunden för administrationen av sjukförsäkringen oavsett den aktuella nivån på, eller utvecklingen av, sjukfrånvaron. Insatserna, med fokus på inflödet, kan vara avgörande för att skapa det utrymme som krävs för att utveckla administrationens förmåga att bidra till att förkorta sjukskrivningarna. De olika aktörernas ansvar gäller givetvis också när det kommer till att understödja arbetsåtergång och att förkorta de sjukskrivningar där det är möjligt. Inslag i detta arbete kan vara att arbetsåtergång integreras som en parameter i uppföljningen av resultat inom medicinska behandlingar och åtgärder. Att medicinsk behandling och rehabilitering kan ske parallellt med hel eller delvis arbetsåtergång. Arbetsgivarnas insatser för att de anställdas sjukskrivningsperioder ska förkortas måste lyftas fram. På samma sätt måste effektiviteten i insatserna inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen säkerställas. Här finns det en stor potential att åstadkomma mer. Det förutsätter dock att båda myndigheterna skärper sitt arbete. Försäkringskassan måste bidra genom ett förbättrat utredningsarbete och därigenom identifiering av de försäkrade som är i behov av insatser inom ramen för samarbetet och som kan förväntas tillgodogöra sig dem. Arbetsförmedlingen måste säkra resurserna för samarbetet så att väntetiderna till de gemensamma kartläggningarna minimeras och utveckla eller förstärka de åtgärder som erbjuds så att de kan förväntas ge större effekter.

39 (75) Då ges också möjlighet att anpassa existerande eller utveckla nya insatser, hos alla de inblandade aktörerna, som också bidrar till att förkorta sjukskrivningarna. Försäkringskassans eget ansvar för att utveckla arbetssätten och verktygen vid rehabiliteringskedjans kontrollstationer bör på motsvarande sätt sättas i centrum, liksom kunskapsuppbyggnad kring effekter av administrationens förhållningssätt och ageranden i sjukskrivningsprocessen. Detta fokus på inflödet kombinerat med insatser för att korta sjukfallens varaktighet bör också utgöra centrala inslag i den framtida interna uppföljningen av administrationen.

40 (75) Bilaga 1. Tabeller och diagram Diagram B1. Sjukpenningtalet i olika åldersgrupper Diagram B2. Relativa variationsvidden* i sjukpenningtalet för rikets län * Beräknas som differensen mellan länet med det högsta och det lägsta sjukpenningtalet dividerat med rikets sjukpenningtal. Ju större värde, ju större är variationen med hänsyn taget till nivån på sjukpenningtalet.

41 (75) Diagram B3. Diagnoser i pågående sjukfall Pågående sjukfall i genomsnitt under senaste 12-månadersperioden a) Anställda - Kvinnor (exkl. återvändare) b) Anställda Män (exkl. återvändare) c) Arbetslösa - Kvinnor (exkl. återvändare) d) Arbetslösa - Män (exkl. återvändare) e) Återvändare - Kvinnor f) Återvändare - Män Diagram B4. Relativ variationsvidd mellan länen i inflödet per 1000 försäkrade

42 (75) Diagram B5. Varaktighet utifrån olika perspektiv B5a) Tredje kvartil anställda kvinnor och män B5b) Medelvärdet* för varaktigheten anställda kvinnor och män * Beräkningen av medelvärdet underskattar nivån, men ger en korrekt trend för utvecklingen. B5c) Diagnoser kvinnor (Medelvärdet för varaktigheten) B5d) Diagnoser män (Medelvärdet för varaktigheten)

43 (75) Diagram B6. Andel indrag för länen inom VO Nord Diagram B7. Andel indrag för länen inom VO Syd Diagram B8. Andel indrag för länen inom VO Väst Diagram B9. Andel indrag för länen inom VO Öst

44 (75) Bilaga 2. Effekter på sjukpenningtalet av ändringar i reglerna för sjukersättning Sjukskrivning och sjukersättning hänger ihop. Regelförändringarna i juli 2008 har haft stor effekt på övergången från långa sjukfall till sjukersättning. I det här avsnittet försöker vi skatta sjukpenningtalet som om sjukersättningsreglerna inte hade förändrats i samband med införandet av rehabiliteringskedjan. Syftet är att skatta inverkan av förändringen av reglerna för sjukersättning på sjukpenningtalet. Vi finner att reformen av sjukersättningen har påverkat sjukpenningtalet i en ökande riktning, och att inverkan ökat under en längre övergångsperiod. Skattningarna ger att sjukersättningsreformerna efter ett år inneburit en ökning av sjukpenningtalet med knappt 0.4, efter två år någonstans mellan 0.7 och 0.9, efter tre år mellan 1 och 1.3 och efter 4.5 år en ökning på mellan 1.1 och 1.6 dagar per person och år. Ökningen från tre år och framåt beror troligtvis åtminstone delvis på den generella ökningen av sjukfrånvaron. Vår punktskattning ger att ökningen efter 4.5 år, i januari 2013 ligger på 1.35 dagar per person och år, och att den kvarstår på 1.35 juni 2013. Bakgrund Vi börjar med att ge en överblick över de senaste årens förändringar i beviljande av sjukersättning. Individer som kan tänkas komma ifråga för sjukersättning kommer i hög grad att vara kvar inom sjukförsäkringen även om de inte beviljas sjukersättning. På så sätt finns det en direkt relation mellan sjukersättningen och sjukpenningtalet, genom att individer med nedsatt arbetsförmåga kommer att befinna sig i antingen den ena förmånen eller den andra. På sikt innebär därför ett mer restriktivt regelverk rörande sjukersättningen ett högre sjukpenningtal, och en mer aktiv användning av sjukersättningen innebär ett lägre sjukpenningtal. Under en övergångsperiod kan effekterna dock vara annorlunda. Figur 1 visar inflödet till sjukersättning tillsvidare och realinflödet till tidsbegränsad sjukersättning månadsvis från 2006 till mars 2013 9. Till och med maj 2008 är tidsperioden innan reformen annonserades. Inflödet till sjukersättning är relativt stabilt under den här perioden. För båda socialförsäkringarna innebär inflödet att användningen av försäkringstypen minskar något. Nybeviljandet av 2300 individer per månad till sjukersättning tillsvidare ersätter inte riktigt avgångarna från den totala mängden med sjukersättning tillsvidare och förtidspension, och det reella inflödet till tidsbegränsad sjukersättning ligger på en minskning om drygt 200 personer per månad. Juni 2008 får försäkringskassans handläggare information om att ett nytt, mer restriktivt regelverk kommer att gälla från och med juli 2008. Handläggarna reagerar på detta genom att kraftigt öka beviljandet av sjukersättning månaden före det nya regelverkets införande. Juli 2008 är beviljandet istället ovanligt lågt, till både sjukersättning tillsvidare och tidsbegränsad 9 För sjukersättning tillsvidare visar vi inflödet direkt, eftersom utflödet ur den förmånen sker genom pensionsavgångar och dödsfall och därmed inte påverkar sjukpenningtalet. Realinflödet till tillfällig sjukersättning definieras som differensen mellan inflöde (de som beviljas en ny period, oavsett sjukförsäkringshistoria) och utflöde (de som avslutar en period, oavsett eventuella nybeviljanden). En individ som när en period med tillfällig sjukersättning avslutas beviljas en ny period leder alltså till ett realinflöde på noll.

45 (75) sjukersättning. En rimlig tolkning är att beviljandet är mättat, eftersom handläggarna månaden innan i så stor omfattning beviljat enligt det gamla regelverket. Det vill säga topparna som syns i Figur 1 över månad noll motsvarar troligtvis ingen egentlig ökning av beviljandesannolikheten, utan en tidigareläggning av handläggningen. Under de påföljande månaderna ser vi ett minskat inflöde till sjukersättning tillsvidare och en kraftig minskning av realinflödet till den tidsbegränsade sjukersättningen. Tidsbegränsad sjukersättning som ska fasas ut helt och hållet omfattar vid reformens införande drygt 70,000 nettofall. Årsskiftet 2012/13 avslutas de sista kvarvarande knappt 1300 nettofallen. Figur 1: Inflödet till sjukersättning tillsvidare och realinflödet till tidsbegränsad sjukersättning, januari 2006 till juni 2013. Inflöde / Realinflöde -4000-2000 0 2000 4000-24 -12 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Sjukersättning tillsvidare Tidsbegränsad sjukersättning Tiden sammanfaller även med en minskning av antalet individer med sjukskrivning, så en mer rättvisande bild ges av Figur 2, som visar på sannolikheten att ett långt sjukfall övergår till sjukersättning tillsvidare eller tidsbegränsad sjukersättning. Vi ser att medan den tidsbegränsade sjukersättningen väldigt tydligt fasas ut i och med reformen så tar det mycket längre tid innan inflödet till sjukersättning tillsvidare minskar. Det beror på delvis på att många av de som inte längre kan beviljas en ny period med tidsbegränsad sjukersättning uppfyller villkoren för sjukersättning tillsvidare. Varje månad avslutas fall av tidsbegränsad sjukersättning för individer med varaktigt nedsatt arbetsförmåga. Med tidigare system skulle en del av dem beviljats en ny period med tidsbegränsad sjukersättning, men eftersom den reformen är stängd beviljas de istället sjukersättning tillsvidare. Denna tolkning förstärks av att de två linjerna delvis speglar varandra under övergångsperioden från januari 2009 till januari 2013 10. 10 Efter reformens införande har övergångssannolikheterna till tidsbegränsad sjukersättning och sjukersättning tillsvidare en korrelation på 0.77, p<0.001.

46 (75) Figur 2: Övergångssannolikheten från sjukpenningfall om minst 180 dagar till sjukersättning tillsvidare respektive tidsbegränsad sjukersättning, januari 2006 till juni 2013. Övergångssannolikhet -.1 -.05 0.05.1-24 -12 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Sjukersättning tillsvidare Tidsbegränsad sjukersättning Ett annat sätt att följa sjukersättningsreformen 2008 är att studera inom vilken sjukförsäkring de som hade tidsbegränsad sjukersättning befinner sig, och hur det förändrar sig över tid. De 75,000 nettofallen med tidsbegränsad sjukersättning är uppdelade på 94,000 individer. I Figur 3 följer vi hur de övergår till sjukersättning tillsvidare, sjukpenning, samt avslutar sitt sjukförsäkringsuttag. Drygt 40 procent övergår till sjukersättning tillsvidare. Nästan lika många försvinner helt ur sjukförsäkringen medan knappt 20 procent övergår till sjukpenning. Vi ser att det främst är de första två åren som övergången från tidsbegränsad sjukersättning till sjukersättning tillsvidare sker, medan övergången från tidsbegränsad sjukersättning till sjukpenning påbörjas först två år efter reformens införande och fortsätter fram till fyra år efter reformens införande.

47 (75) Figur 3: Andelen individer i olika förmåner av de som uppbar tidsbegränsad sjukersättning i juni 2008, under perioden fram till juni 2013. Andel av individer med tidsbegr. se juni 2008 0.2.4.6.8 1 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Tidsbegränsad sjukersättning Sjukpenning Sjukersättning tillsvidare Ingen sjukförmån Metod och antaganden För att försöka uppskatta inverkan av de förändrade sjukersättningsreglerna använder vi sannolikheten före reformen att ett långt sjukfall övergår till sjukersättning tillsvidare. För den tidsbegränsade sjukersättningen är tillvägagångssättet något annorlunda, vi skattar istället beståndet relativt antalet långa sjukfall. Tillvägagångssättet är dock baserat på samma princip. Det innebär att våra skattningar vad gäller sjukersättning tillsvidare bygger på antagandet att sannolikheten att ett långt sjukfall 11 skulle övergått till ett sjukersättningsfall hade varit konstant om det inte vore för regeländringen. För den tidsbegränsade sjukersättningen antar vi istället att relationen mellan antalet långa sjukfall och antalet individer med tidsbegränsad sjukersättning hade varit konstant om inte regelverket ändrats. 12 Vi ser i Figur 2 att övergångssannolikheterna har legat på en relativt stabil nivå under de två senaste åren före reformens införande. Vi kan tolka detta som att hade det inte varit några regeländringar inom vare sig sjukersättningen eller sjukpenningen hade antagandet om konstanta övergångssannolikheter varit rimligt, i alla fall på kort sikt. Givet införandet av rehabiliteringskedjan är det dock inte säkert att tidigare praxis vad gäller övergångar till sjukersättning hade kvarstått. Det är dock svårt att kvantifiera potentiella praxisförändringar. Vi justerar nettosjukfrånvaron med skillnaden mellan förväntat och faktiskt realinflöde till sjukersättningen, justerat för till hur stor andel dessa individer skulle befinna sig inom 11 För att inte rehabiliteringskedjans effekter på de långa sjukfallen ska påverka våra skattningar av övergångar från sjukskrivning till sjukersättning definierar vi långa fall som fall som uppnått minst 180 dagar. 12 Vi har också räknat med övergångssannolikheter för realinflödet till den tidsbegränsade sjukersättningen, med i stort sett identiska resultat.

48 (75) sjukpenningen om de inte hade sjukersättningen att tillgå. Den skattade skillnaden i inflöde till sjukersättning tillsvidare justeras med en avräkningsfaktor, som tar hänsyn till att individer varje månad har möjlighet att återfå sin arbetsförmåga. I övrigt antar vi att alla dessa individer skulle belasta sjukförsäkringen förutom under perioder då de lämnar försäkringen pga. uppnådd maxtid inom sjukpenningen. De individer som uppbar tidsbegränsad sjukersättning i juni 2008 justerar vi med den faktiska andelen som gått över till sjukpenning (jmf. Figur 3). Det justerade sjukpenningtalet fås sedan genom att använda den justerade nettosjukfrånvaron, summerad över de senaste 12 månaderna, som täljare. Nämnaren i sjukpenningtalet justeras med den skattade differensen mellan förväntat och faktiskt antal individer med hel sjukersättning. Detaljerade formler för skattningarna redovisas i Bilaga. Inverkan på sjukpenningtalet av reformerna inom sjukersättningen Det är nästan uteslutande individer med längre sjukfall som övergår till sjukersättning och tidsbegränsad sjukersättning. I Figur 4 redovisar vi antalet sjukfall om minst 180 dagar, samt antalet långa sjukfall utan reformer inom sjukersättningen. Direkt efter information om reformen nått Försäkringskassans handläggare minskade antalet sjukfall relativt vad de skulle gjort utan reform, på grund av tidigarelagda sjukersättningsbeslut. Detta var dock en kortsiktig effekt. Efter ett år har reformen inneburit en ökning av de långa sjukfallen om 10000 individer. Vi ser en tydlig nedgång i både det faktiska och det skattade talet efter 18 månader, som drivs av att de längsta sjukfallen uppnår maxtiden vid den här tidpunkten. Efter två år är skillnaden drygt 14000 individer. Efter 4.5 år ligger skillnaden mellan det faktiska och det skattade värdet på knappt 21000 individer. Figur 4: Långa sjukfall Sjukfall 0 25000 50000 75000 100000 125000-24 -12 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Sjukfall om minst 180 dagar Sjukfall om minst 180 dagar, justerat för reformer

49 (75) I Figur 5 redovisar vi den sammanlagda sjukfrånvaron från början av 2007 till mitten av 2013. Vi visar även sjukfrånvaron som vi tror att den skulle ha varit, hade sjukersättningen inte reformerats 2008. Figur 5: Sjukpenningdagar nettodagar (1000-tal) 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000-12 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Faktisk sjukfrånvaro Sjukfrånvaro justerat för reformer I Figur 6 redovisar vi sjukpenningtalet från mitten av 2007 till mitten av 2013. Vi visar även sjukpenningtalet som vi tror att det skulle ha varit, hade sjukersättningen inte reformerats 2008. Det tydligaste i Figur 6 är den generella trenden som vi också såg ovan, med en kraftigt minskande sjukfrånvaro till och med 2010, och en lite mindre kraftig ökning sedan dess. Vi kan också se att det justerade sjukpenningtalet som förväntat är lägre än det faktiska. 13 Våra beräkningar ger att sjukpenningtalet efter ett år ökat med 0,4 per person och år på grund av reformerna av sjukersättningen. Efter två år skattar vi sjukpenningtalet till 0,8 högre per person och år på grund av reformerna. Förändringstakten avstannar över tid. Efter 4,5 år ger våra beräkningar att reformerna inneburit en ökning av sjukpenningtalet med 1,3 per person och år. 13 Sjukpenningtalet beräknas på de 12 senaste månadernas sjukfrånvaro, vilket gör att säsongsvariationen från Figur 3 försvunnit.

50 (75) Figur 6: Sjukpenningtalet sjukfrånvarodagar per försäkrad och år 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12-12 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Sjukpenningtalet Sjukpenningtalet justerat för reformer Ett annat sätt att uppskatta storleken av reformernas inverkans storlek är relativt till det faktiska sjukpenningtalet. Detta beskrivs i Tabell 1, som ger en sammanfattning av resultaten. Vi ser den relativa inverkan på sjukpenningtalet i kolumnen längst till höger. Den största inverkan kan ha skett under de tre första åren efter reformen, och att den fortsatta ökningen av skillnaden kanske snarast beror på en uppskalning på grund av en generell ökning av sjukfrånvaron. Tabell 1. Sammanfattning av den skattade inverkan av reformerna inom sjukersättningen på sjukfrånvaron. Månad År sedan reformen Långa sjukfall Sjukfrånvaro (nettodagar) Sjukpenningtal nominellt Sjukpenningtal relativt 2008m7 0-2317 -70656-0.02-0.00 2009m7 1 10017 305533 0.36 0.05 2010m7 2 14413 439583 0.81 0.13 2011m7 3 18953 578078 1.10 0.17 2012m7 4 20966 639448 1.32 0.18 2013m1 4.5 20512 625618 1.35 0.17 Diskussion Hur stor är sannolikheten att en individ som skulle beviljats sjukersättning tillsvidare inom det gamla regelverket men inte beviljas sjukersättning tillsvidare med nuvarande regler stannar kvar inom sjukförsäkringen? Eftersom det är svårt att identifiera dessa individer, är det svårt att skatta deras arbetsförmåga 14. I ovanstående beräkningar har vi antagit att deras 14 Vi vet att de har en sgi, då de skulle beviljats sjukersättning om inte regelverket ändrats.

51 (75) kvarstannandesannolikhet motsvarar medelvärdet mellan den hos de som haft ett långt sjukfall och efter att ha uppnått maxtiden en gång har återkommit till sjukförsäkringen, och de som beviljats sjukersättning tillsvidare med nuvarande regler. Det ger en kvarstannandesannolikhet på 0.9815 varje månad. I Tabell 2 och 3 nedan visar vi vad som händer med skattningarna om vi ändrar antagandet om graden av nedsatt arbetsförmåga något. Tabell 2 ger resultaten vid en kvarstannandesannolikhet som för återvändarna, 0.97. Tabell 3 resultaten vid en kvarstannandesannolikhet som för de med sjukersättning tillsvidare, 0.993. 15 Vi kan se resultaten i Tabell 2 och 3 som någorlunda robusta gränser inverkan på sjukpenningtalet av sjukersättningsreformerna ligger sannolikt mellan 1.1 och 1.6 dagar. Tabell 2. Den skattade inverkan av reformerna inom sjukersättningen på sjukfrånvaron om de som inte längre beviljas sjukersättning lämnar sjukförsäkringen med en sannolikhet på 0.97 per månad. Månad År sedan reformen Långa sjukfall Sjukfrånvaro (nettodagar) Sjukpenningtal nominellt 2008m7 0-2291 -69883-0.02-0.00 2009m7 1 9488 289391 0.35 0.05 2010m7 2 12813 390789 0.73 0.12 2011m7 3 16450 501725 0.96 0.15 2012m7 4 17870 545040 1.14 0.15 2013m1 4.5 17214 525026 1.14 0.15 Sjukpenningtal relativt Tabell 3. Den skattade inverkan av reformerna inom sjukersättningen på sjukfrånvaron om de som inte längre beviljas sjukersättning lämnar sjukförsäkringen med en sannolikhet på 0.993 per månad. Månad År sedan reformen Långa sjukfall Sjukfrånvaro (nettodagar) Sjukpenningtal nominellt 2008m7 0-2342 -71429-0.02-0.00 2009m7 1 10576 322576 0.37 0.05 2010m7 2 16291 496861 0.89 0.14 2011m7 3 22155 675735 1.27 0.19 2012m7 4 25260 770432 1.57 0.21 2013m1 4.5 25272 770783 1.63 0.21 Sjukpenningtal relativt En annan intressant fråga är i hur mycket de diskuterade förändringarna drivits av reformer inom sjukersättning tillsvidare respektive utfasningen av tidsbegränsad sjukersättning. Figur 7 ger en något osäker skattning av hur stor andel den tidsbegränsade sjukersättningen står för. Resultaten pekar på att det mer restriktiva regelverket för sjukersättning tillsvidare haft en större inverkan på sjukpenningtalet än att den tidsbegränsade sjukersättningen upphörde. 15 Kvarstannandesannolikheten ackumuleras över tid, vilket gör att skattningarna blir mycket känsliga för den exakta nivån. Även övriga antaganden har testats, och även om de inverkar är de är långt ifrån lika avgörande som kvarstannandesannolikheten.

52 (75) Figur 7: Andel av inverkan på sjukpenningtalet av reformerna inom sjukersättningen som kan tillföras utfasningen av den tidsbegränsade sjukersättningen. Inverkan på sjukpenningtalet (andel) 0.05.1.15.2 0 12 24 36 48 60 antal månader sedan maj 2008 Bilaga: Formler för skattningen Vi använder oss av tid i månader, och låter tiden t=1 representera juni 2008, då Försäkringskassans handläggare först reagerade på informationen om förändringarna i sjukförsäkringen. För att inte rehabiliteringskedjans effekter på de långa sjukfallen ska påverka våra skattningar använder vi nettofall om 180 dagar och längre som nämnare i konstruktionen av övergångssannolikheter och relativa bestånd. Ett nettofall kan motsvara en person med sjukersättning på heltid eller flera individer vars sjukersättningsgrad tillsammans summerar till ett. Vi definierar: _180 antal pågående sjukfall om minst 180 dagar under månad t _ = antal nya nettofall med sjukersättning tillsvidare under månad t = antal nettofall med tidsbegränsad sjukersättning under månad t _ = antalet nya fall med sjukersättning tillsvidare under månad t som hade tidsbegränsad sjukersättning juli 2008 Inflödet till sjukersättning tillsvidare under perioden efter rehabiliteringskedjan drevs delvis upp av utfasningen av den tidsbegränsade sjukersättningen. Vi såg i Figur 3 att drygt 40% av individerna som fasades ut ur den tidsbegränsade sjukersättningen dykit upp inom sjukersättning tillsvidare. För att få fram det underliggande inflödet till sjukersättning som behöver vi därför dra bort dessa individer. _ _ _ Vi är intresserade av den genomsnittliga övergångssannolikheten till sjukersättning tillsvidare före information om reformen gick ut. För den tidsbegränsade sjukersättningen, som har både

53 (75) ett inflöde och ett utflöde, skattar vi istället beståndet som andel av de långa sjukfallen. Termerna definieras enligt: ö_ 1 24 _ 1 24 _ _180 _180 Med hjälp av dessa tal och de aktuella långa sjukfallen kan sedan det förväntade flödet till sjukersättning beräknas. För den tidsbegränsade sjukersättningen behöver vi anta en takt som stocken förändras enligt. För att hålla de redovisade beräkningarna konservativa är de baserade på en relativt hög förändringstakt, ändring_tbg=10%. En hög förändringstakt ger en konservativ skattning eftersom de långa sjukfallen minskade under perioden. Liksom för det faktiska inflödet så behöver det skattade inflödet till sjukersättning tillsvidare rensas från inflöde från tidsbegränsad sjukersättning. Ur det faktiska flödet _ konstruerar vi övergångssannolikheter ö_ _ _ /, så att ett kontrafaktiskt flöde kan skattas 16. ä _ _ _180 1 ä _ _ ö_ _180 ö_ _ Antalet långa sjukskrivningsfall används till att beräkna nästa periods inflöde till sjukersättning. Sjukfallen justeras med förändringen i summan av inflödet till sjukersättning tillsvidare och tidsbegränsad sjukersättning, dvs. utflödet ur sjukpenningen. Den skattade skillnaden i inflöde till sjukersättning tillsvidare kan inte helt läggas på de långa sjukfallen. Hur stor är kvarstannandesannolikheten inom sjukförsäkringen för en individ som med tidigare sjukersättningsregler skulle beviljats sjukersättning, men inte beviljats efter regelförändringarna? Det beror bland annat på hur stor arbetsförmåga dessa individer har. Vi antar att deras arbetsförmåga är lägre än de som återkommit till sjukfrånvaro efter att ha uppnått maxtid en gång, och att deras kvarstannandesannolikhet är högre än de som beviljas sjukersättning med nuvarande regelverk. Det ger oss gränserna (0.97; 0.993). Vi väljer mittpunkten mellan dessa värden och definierar avräkningsfaktorn _ 0.9815. 17 Inte heller de individer som har helt nedsatt arbetsförmåga belastar helt och hållet sjukpenningen. 16 Dock under det tvivelaktiga antagandet att de som avslutar en period med tidsbegränsad sjukersättning under normala förhållanden beter sig likadant som de som avslutar en period med tidsbegränsad sjukersättning pga. att förmånen fasas ut. 17 Kvarståendesannolikheten för de som återvänt till sjukförsäkringen efter att ha uppnått maxtid en gång liknar kvarståendesannolikheten för långa sjukfall. En bättre skattning kanske kan fås från de individer som återvänt till sjukförsäkringen för andra gången. Dessa siffror är tyvärr ej tillgängliga än. Kvarståendesannolikheten inom sjukersättning tillsvidare är mindre än ett pga. pensionsavgångar och dödsfall. Faktorn på 0.993 per månad sedan inflödet baseras på det genomsnittliga utflödet ur sjukersättningen under perioden 2008 2012.

SVAR PÅ REGERINGSUPPDRAG 54 (75) Åtminstone kommer de att efter 30 månader uppnå maxtid. Vi antar att de i övrigt skulle uppbära sjukpenning konstant och definierar ä _ 0.909. Från Figur 3 vet vi även att en del av utflödet ur den tidsbegränsade sjukersättningen efter ett tag dök upp inom sjukpenningen. Andelen som gick till sjukpenningen _ definieras för respektive månad t som andelen som uppbar sjukpenning av de som uppbar tidsbegränsad sjukersättning juli 2008. För dessa individer är den reella beläggningen redan inräknad, och vi justerar därför inte ytterligare. _180 _180 ä _ _ _ _ _ Relationen mellan å ena sidan _ och och å andra sidan _180 ger en rekursiv formel för t>0. För tidsperioder före information om reformen behöver dock antalet sjukfrånvarofall inte justeras, så att _180 _180. Med hjälp av de definierade övergångssannolikheterna kan vi justera antalet sjukfrånvarodagar så att utvecklingen kan följas utan sjukersättningsreformernas inverkan. Vi gör detta genom att lägga till det faktiska flödet till sjukersättning och dra ifrån det förväntade flödet, på samma sätt som i justeringen av de långa sjukfallen _180. Vi låter _ och _ representera det faktiska respektive det justerade antalet nettodagar med sjukpenning i månad t. För att skala om till nettodagar multiplicerar vi med 30.5. _ _ 30.5 ä _ _ 30.5 _ _ _ Summan av _ under de senaste 12 månaderna (rullande 12) är täljaren i sjukpenningtalet, och för att få fram sjukpenningtalet förutan reformer inom sjukersättningen pluggar vi istället in rullande 12 av den justerade termen, _. Nämnaren i sjukpenningtalet är antalet försäkrade förutom beståndet av individer med hel sjukersättning. Vi behöver därför justera för förändringar av antalet med hel sjukersättning. Definitionerna för termerna är identiska med definitionerna för nettofallen, men för endast de som uppbar sjukersättning på heltid. Vi kallar beståndet av individer som uppbär hel sjukersättning för _ å _, och justerar det enligt samma princip som vi justerat de långa sjukfallen samt nettodagarna. Här är vi dock intresserade av sjukersättning endast, dvs. vi tar inte hänsyn till beläggningen på sjukpenningen. För att inte dubbelräkna de som gått från tidsbegränsad sjukersättning till sjukersättning tillsvidare räknas den andelen bort. _ å _ _ å _ _ _ 1 _ Slutligen kan vi definiera det justerade sjukpenningtalet. _ _ ö ä _ å _ _ _ _

55 (75) Bilaga 3. PM om sjukfrånvarons utveckling år 2010-2012 i olika yrken och sektorer Innehåll Sammanfattning... 55 Inledning... 55 Sjukfrånvarons utveckling år 2010-2012 i olika yrkesgrupper (SSYK1)... 55 Sjukfrånvarons utveckling år 2010-2012 för några enskilda yrken (SSYK3)... 57 Sjukfrånvarons utveckling år 2010-2012 i olika sektorer... 58 Sjukfrånvarons utveckling år 2010-2012 per yrkesgrupp (SSYK1) och sektor... 62 Tabellbilaga... 65 Metodbilaga... 65 Sammanfattning Den ersatta sjukfrånvaron har ökat i alla yrkesgrupper och sektorer mellan år 2010 och 2012. Ökningen har varit som störst i service, omsorgs och försäljningsyrken (exempelvis inom vård och omsorg) samt i arbeten utan krav på yrkesutbildning (exempelvis bland städare och renhållnings och återvinningsarbetare). Då exempelvis vård och omsorgspersonal utgör en stor yrkesgrupp med många anställda har ökningen här haft en stor inverkan på den ökade sjukfrånvaron totalt sett (oavsett yrke). Ökningen av ersatt sjukfrånvaro har också varit högre för kvinnor än för män i alla yrkesgrupper. De sektorer där sjukfrånvaron har ökat mest är inom kommuner och aktiebolag. Inom aktiebolag är det särskilt bland de anställda kvinnorna som sjukfrånvaron ökar, medan det bland anställda män i aktiebolag inte ses en lika tydlig utveckling. I huvudsak tycks det vara anställda inom aktiebolag verksamma inom service, omsorgs och försäljningsarbeten samt i arbeten utan krav på yrkesutbildning som har ökat sjukfrånvaron mest. Trots ökningen ligger dock fortfarande nivån av ersatt sjukfrånvaro lägre bland anställda i aktiebolag än vad den gör för alla anställda (oavsett yrke och sektor). Inledning I denna bilaga redovisas hur den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan har utvecklats bland anställda i olika yrken och sektorer, med fokus på förändringen mellan åren 2010 och 2012. Den ersatta sjukfrånvaron beskrivs i huvudsak utifrån måttet Antal sjukskrivningsdagar per anställd, men de kompletterande måtten Antal startade sjukskrivningar per 1 000 anställda och Genomsnittligt antal sjukskrivningsdagar per sjukskriven (median) används också vid behov. Dessa mått beskrivs ytterligare i metodbilagan. Eftersom registeruppgifter om yrke och sektor enbart samlas in med närmare två års eftersläpning har en teknik med lag använts för att beräkna måtten för 2012. Det innebär att 2011 års yrkes och sektortillhörighet har använts som en uppskattning för 2012. Notera att detta medför en viss osäkerhet i 2012 års resultat, vilket diskuteras närmare i metodbilagan. Som en konsekvens redovisas enbart resultat i denna bilaga som baseras på uppgifter för 5 000 anställda eller fler. Tekniken med lag innebär även i praktiken att det enbart är ett års skillnad i populationen av anställda som jämförs. Detta innebär att det inte skett några väsentliga skillnader i gruppen anställda som kan ha påverkat utvecklingen, till exempel vad gäller antal anställda eller åldersfördelningen bland de anställda.

56 (75) Försäkringskassan redovisar längre tidsserier per yrke med antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd på sin hemsida för statistik och analys (http://www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/sjuk_rehabiliteringspenning/sjukochrehabsjukpenni ng). Det finns även tidigare Socialförsäkringsrapporter som kommenterar och diskuterar vad 18 19 20 skillnader i ersatt sjukfrånvaro mellan olika yrkesgrupper och yrken beror på. Sjukfrånvarons utveckling år 2010 2012 i olika yrkesgrupper (SSYK1) Den ersatta sjukfrånvaron har ökat i alla yrkesgrupper mellan år 2010 och 2012 (Diagram 1 och Tabell 1). Ökningstakten har varit högst i de yrkesgrupper som redan hade den högsta nivån av ersatt sjukfrånvaro, det vill säga i service, omsorgs och försäljningsarbeten samt arbeten utan krav på yrkesutbildning (där tex. städare, restaurangbiträden och garagearbetare ingår). Minst ökning mellan 2010 och 2012 har det varit i arbeten som kräver teoretisk specialkompetens (där tex. jurister, företagsekonomer och civilingenjörer ingår) samt arbeten som kräver kortare högskoleutbildning (där tex. ingenjörer och tekniker samt säljare och inköpare ingår). Sammantaget har detta inneburit att skillnaderna i ersatt sjukfrånvaro har ökat mellan olika yrkesgrupper sedan år 2010. Diagram 1 Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika yrkesgrupper, år 2002 2012 18 Försäkringskassan (2010), Sjukskrivningar i olika yrken. Antal ersatta sjukskrivningsdagar från Försäkringskassan per anställd 2008, Socialförsäkringsrapport 2010:17, Försäkringskassan 19 Försäkringskassan (2011), Sjukskrivningsdiagnoser i olika yrken. Startade sjukskrivningar (>14 dagar) per diagnos bland anställda i olika yrken år 2009, Socialförsäkringsrapport 2011:17, Försäkringskassan 20 Försäkringskassan (2012), Sjukskrivningar i olika yrken under 2000 talet. Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd år 2002 2010, Socialförsäkringsrapport 2012:14, Försäkringskassan

57 (75) I alla yrkesgrupper har också måtten antal startade sjukskrivningar per 1 000 anställda och genomsnittligt antal sjukskrivningsdagar per sjukskriven ökat (Tabell 1). Detta indikerar att en ökning i både inflödet och durationen har haft en betydelse för den ökade sjukfrånvaron i alla yrken. För de två yrkesgrupper som har uppvisat högst ökningstakt, dvs. service, omsorgs och försäljningsyrken och arbeten utan krav på yrkesutbildning, har särskilt genomsnittligt antal ersatta sjukskrivningsdagar per sjukskriven ökat mer än genomsnittet för alla yrken. Detta kan ses som en indikator på att särskilt durationen (sjukskrivningslängden) har ökat i dessa yrkesgrupper jämfört med andra, alternativt på att de som varit sjukskrivna har haft flera återkommande sjukskrivningsfall under året. Men för service, omsorgs och försäljningsyrken så har även antal startade sjukskrivningar per 1 000 anställda ökat mer än vad det har för genomsnittet för alla anställda. Sammantaget kan detta tolkas som att det särskilt i service, omsorgs och försäljningsyrken både sker en förlängning av sjukfallen samt att fler startar en sjukskrivning, vilket förklarar den ökande sjukfrånvaron i denna yrkesgrupp. Tabell 1 Ersatt sjukfrånvaro per yrkesgrupp, år 2010 och 2012 Antal anställda År 2010 Antal sjukskrivningsdagar per anställd År 2010 (2012) Ledningsarbete 247 333 3,2 (4,2) Arbete som kräver teoretisk specialkompetens Arbete som kräver kortare högskoleutbildning eller motsvarande kunskaper Kontors och kundservicearbete Service, omsorgs och försäljningsarbete Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske Hantverksarbete inom byggverksamhet och tillverkning Process och maskinoperatörsarbete, transportarbete m.m. Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning 736 854 4,2 (5,3) 771 604 4,9 (6,4) 335 861 5,7 (7,5) 826 452 7,6 (10,4) 59 497 5,4 (6,8) 376 176 5,7 (7,3) 387 690 6,1 (7,8) 238 232 8,1 (10,9) Samtliga yrken 3 990 900 5,7 (7,5) Relativ ökning 2010/2012 Antal startade sjukskrivningar per 1 000 anställda År 2010 (2012) 31% 44,9 (49,2) 26% 63,4 (66,6) 31% 78,9 (84,7) 32% 90,9 (96,2) 37% 116,3 (130,4) 26% 73,2 (78,2) 28% 89,4 (97,8) 28% 96,2 (103,5) 35% 123,0 (131,2) 32% 87,8 (95,1) Relativ ökning 2010/2012 Genomsnittligt antal sjukskrivningsdagar per sjukskriven (median) År 2010 (2012) 10% 31,0 (36,5) 5% 28,0 (32,5) 7% 27,0 (31,5) 6% 27,5 (32,0) 12% 29,0 (34,0) 7% 34,0 (39,1) 9% 29,0 (33,0) 8% 28,0 (32,0) 7% 30,5 (36,0) 8% 29,0 (33,0) Relativ ökning 2010/2012 18% 16% 17% 16% 17% 15% 14% 14% 18% 14% För alla yrkesgrupper har ökningen i ersatt sjukfrånvaro varit högre för kvinnor än för män (Tabell 2). För både kvinnor och män har ökningen varit som störst för service, omsorgs och försäljningsyrken och i arbeten utan krav på yrkesutbildning. I den stora yrkesgruppen för kvinnor med många anställda, service och omsorgsarbeten, har ökningen varit närmare 40 procent. Detta kan jämföras

58 (75) med en ökning på 30 procent bland män anställda i samma yrkesgrupp. För kvinnor har även den ersatta sjukfrånvaron ökat kraftigt inom arbeten inom jordbruk och trädgård. Dock är detta en relativt liten yrkesgrupp för kvinnor med få anställda, vilket innebär att utvecklingen här inte har haft någon större inverkan på sjukfrånvarons utveckling totalt sett. Tabell 2 Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika yrkesgrupper, fördelat på kvinnor och män Yrkesgrupp (SSYK1) Antal anställda Antal sjukskrivningsdagar per anställd Kvinnor Män Kvinnor Män År 2010 År 2010 År 2010 (2012) Relativ ökning 2010/2012 År 2010 (2012) Relativ ökning 2010/2012 Ledningsarbete 82 026 165 307 4,5 (6,0) 33% 2,6 (3,2) 23% Arbete som kräver teoretisk specialkompetens Arbete som kräver kortare högskoleutbildning 391 180 345 674 5,6 (7,2) 29% 2,5 (3,0) 20% 413 130 358 474 6,6 (8,7) 32% 3,1 (3,8) 23% Kontors och kundservicearbete 226 761 109 100 6,4 (8,5) 33% 4,3 (5,5) 28% Service, omsorgs och försäljningsarbete Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske Hantverksarbete inom byggverksamhet och tillverkning Process och maskinoperatörsarbete, transportarbete m.m. Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning 622 400 204 052 8,6 (12,0) 40% 4,4 (5,7) 30% 12 383 47 114 6,9 (10,1) 46% 5,0 (5,9) 18% 19 165 357 011 7,8 (10,6) 36% 5,6 (7,1) 27% 59 874 327 816 9,1 (12,3) 35% 5,5 (7,0) 27% 129 159 109 073 9,6 (13,3) 39% 6,4 (8,3) 30% Samtliga yrken 1 956 679 2 034 221 7,2 (9,7) 35% 4,2 (5,3) 26% Sjukfrånvarons utveckling år 2010 2012 för några enskilda yrken (SSYK3) Den ersatta sjukfrånvaron har ökat i alla enskilda yrken med fler än 5 000 anställda mellan år 2010 och 2012. Bland de enskilda yrken som haft den största relativa ökningen av sjukfrånvaron sedan år 2010 (Tabell 3) återfinns bland annat en del yrken inom service, omsorgs och försäljningsarbete (bland annat frisörer, försäljare detaljhandel och vård och omsorgspersonal) och inom arbeten utan krav på yrkesutbildning (städare samt renhållnings och återvinningsarbetare). Bland de yrken som ökat sin sjukfrånvaro återfinns även en del yrken som har en relativ låg ersatt sjukfrånvaro jämfört med genomsnittet för alla yrken. Exempel på sådana yrken är poliser, piloter och fartygsbefäl samt gymnasielärare. Då dessa yrken redan har en låg nivå av ersatt sjukfrånvaro kan små förändringar ge ett stort genomslag i yrkets relativa sjukfrånvaro. Dessa yrken har också relativt få anställda, vilket betyder att de inte har bidragit till den generella ökningen av sjukfrånvaron i någon större utsträckning. Därmed är det särskilt förändringar i de större yrkena med många anställda som särskilt bör beaktas för att förstå vad som driver den ökade sjukfrånvaron (se Tabell B1 och B2, tabellbilagan).

59 (75) Trots att den ersatta sjukfrånvaron ökat kraftigt mellan 2010 och 2012 för yrkena som presenteras i Tabell 3 så ligger fortfarande nivån av ersatt sjukfrånvaro betydligt lägre än vad den gjorde då sjukfrånvaron kulminerade år 2002. Det vill säga att trots den senaste ökningen för dessa yrken så är antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd ännu inte i närheten av vad den var då sjukfrånvaron stod som högst i början av 2000 talet. Tabell 3 De 15 enskilda yrken som ökat sin sjukfrånvaro mest mellan år 2010 och 2012 Antal Antal sjukskrivningsdagar per anställd anställda Yrke År 2010 År 2010 År 2012 Relativ ökning 2010/2012 Frisörer och annan servicepersonal, personliga tjänster 16 275 5,1 7,8 53% Slaktare, bagare, konditorer m.fl. 10 168 5,4 8,1 50% Speciallärare 7 341 6,2 9,2 48% Gymnasielärare m.fl. 59 033 4,8 7,1 48% Piloter, fartygsbefäl m.fl. 6 004 3,0 4,4 47% Kassapersonal m.fl. 22 986 5,2 7,5 44% Städare m.fl. 71 805 8,8 12,4 41% Poliser 17 415 3,5 4,9 40% Agenter, förmedlare m.fl. 22 384 5,5 7,7 40% Försäljare, detaljhandel; demonstratörer m.fl. 209 335 5,0 7,0 40% Maskinoperatörer, gummi och plastindustri 11 612 5,8 8,1 40% Övriga maskinoperatörer och montörer 30 576 5,8 8,1 40% Andra lärare och instruktörer 6 778 5,7 7,9 39% Renhållnings och återvinningsarbetare 9 288 6,8 9,4 38% Vård och omsorgspersonal 502 278 9,0 12,4 38% Samtliga yrken 3 990 900 5,7 7,5 32% Observera att enbart yrken med fler än 5 000 anställda redovisas Bland de enskilda yrken som har haft den minsta ökningen av ersatt sjukfrånvaro sedan 2010 återfinns i huvudsak tjänstemannayrken som kräver en akademisk utbildning (Tabell 4). Till exempel har hälso och sjukvårdsspecialister (läkare, tandläkare m.fl.), jurister samt fysiker och kemister inte ökat den ersatta sjukfrånvaron i någon högre utsträckning sedan år 2010. Även en del yrken av arbetar karaktär (organiserade inom LO) återfinns bland de yrken som inte har ökat sin sjukfrånvaro nämnvärt. Exempel på sådana yrken är processoperatörer i kemisk basindustri, maskinoperatörer pappersvaruindustri, smeder och verktygsmakare samt eloperatörer.

60 (75) Tabell 4 De 15 enskilda yrken som ökat sin sjukfrånvaro minst mellan år 2010 och 2012 Antal Antal sjukskrivningsdagar per anställd anställda Yrke År 2010 År 2010 År 2012 Relativ ökning 2010/2012 Administratörer i intresseorganisationer 7 281 5,0 5,2 4% Säkerhets och kvalitetsinspektörer 7 509 4,9 5,3 8% Processoperatörer, kemisk basindustri 6 207 4,9 5,4 10% Lokförare m.fl. 5 365 5,6 6,2 11% Hälso och sjukvårdsspecialister 47 336 5,0 5,6 12% Jurister 18 166 3,3 3,7 12% Maskinoperatörer, grafisk industri, pappersvaruindustri 11 242 5,9 6,7 14% Fysiker, kemister m.fl. 6 765 2,2 2,5 14% Smeder, verktygsmakare m.fl. 9 159 5,7 6,5 14% Journalister, konstnärer, skådespelare m.fl. 42 063 4,1 4,8 17% Chefer för särskilda funktioner 68 973 2,3 2,7 17% Brevbärare m.fl. 21 426 6,4 7,6 19% Ingenjörer och tekniker 120 495 3,0 3,6 20% Arkivarier, bibliotekarier m.fl. 8 886 4,9 5,9 20% Dataspecialister 94 644 2,4 2,9 21% Samtliga yrken 3 990 900 5,7 7,5 32% Observera att enbart yrken med fler än 5 000 anställda redovisas Sjukfrånvarons utveckling år 2010 2012 i olika sektorer Den ersatta sjukfrånvaron har ökat i alla sektorer sedan år 2010, då sjukfrånvaron låg på en rekordlåg nivå (Diagram 2). De sektorer som har ökat mest är kommuner och aktiebolag. Kommuner är en stor sektor med många anställda, vilket innebär att den ökande sjukfrånvaron här har bidragit stort till den totala ökningen i ersatt sjukfrånvaro. För anställda inom aktiebolag ligger dock, trots ökningen, fortfarande antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd lägre än vad den gör för anställda i de flesta andra sektorer.

61 (75) Diagram 2 Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika sektorer, år 2002 2012 Kvinnor har en högre nivå av ersatt sjukfrånvaro än män i alla sektorer (Tabell 5). I nästan alla sektorer har även den ersatta sjukfrånvaron ökat i högre takt för kvinnor än för män. Aktiebolag är den sektor bland kvinnor där sjukfrånvaron har ökat mest (39 procent sedan år 2010), vilket är högre än genomsnittet för alla anställda kvinnor (oavsett sektor). Bland män utmärker sig dock inte aktiebolag i lika hög utsträckning.

62 (75) Tabell 5 Ersatt sjukfrånvaro per sektor, år 2010 och 2012 Yrkesgrupp (SSYK1) Antal anställda Antal sjukskrivningsdagar per anställd Kvinnor Män Kvinnor Män År 2010 År 2010 År 2010 (2012) Relativ ökning 2010/2012 År 2010 (2012) Relativ ökning 2010/2012 Statlig förvaltning 112 093 104 709 6,1 (7,9) 30% 3,1 (3,7) 19% Primärkommunal förvaltning 602 692 150 689 8,6 (11,7) 36% 5,2 (6,7) 29% Landsting 188 052 46 260 8,1 (10,5) 30% 4,2 (5,5) 31% Aktiebolag, ej offentligt ägda 779 500 1 392 347 5,9 (8,2) 39% 3,9 (5,0) 28% Övriga företag, ej offentligt ägda 95 365 162 785 6,9 (9,3) 35% 4,9 (6,1) 24% Statligt ägda företag och organisationer Kommunalt ägda företag och organisationer 49 375 72 772 9,6 (13,1) 36% 35 573 42 578 7,0 (8,9) 27% 5,9 (7,0) 19% 4,9 (5,6) 14% Övriga organisationer 92 649 59 797 7,6 (10,4) 37% 5,7 (6,7) 18% Samtliga sektorer 1 956 679 2 034 221 7,2 (9,7) 35% 4,2 (5,3) 26% Observera att Statliga affärsverk och Övriga offentliga institutioner ej inkluderas i tabellen pga färre än 5 000 anställda Sjukfrånvarons utveckling år 2010 2012 per yrkesgrupp (SSYK1) och sektor När den ökande sjukfrånvaron studeras för både yrkesgrupp och sektor framträder att det har skett en kraftig ökning av ersatt sjukfrånvaro bland anställda i aktiebolag inom service och omsorgsarbeten och inom arbeten utan krav på yrkesutbildning (Tabell 6 och 7). Ökningen har också varit särskilt framträdande bland anställda kvinnor. Trots ökningen är dock fortfarande den ersatta sjukfrånvaron här lägre än vad den är för alla anställda, oavsett sektor och yrke (Tabell B3, tabellbilagan). Ett enskilt yrke som särskilt utmärker sig är anställda kvinnor inom vård och omsorg (resultaten presenteras ej i tabellform). I denna stora yrkesgrupp med många anställda kvinnor har sjukfrånvaron ökat med 43 procent bland anställda i aktiebolag, vilket kan jämföras med anställda kvinnor i samma yrke i kommunen där sjukfrånvaron ökat med 38 procent. Trots att anställda i aktiebolag fortfarande har en något lägre nivå av ersatt sjukfrånvaro bidrar den högre ökningstakten till att skillnaderna mellan kommunalt och privat anställd vård och omsorgspersonal håller på att utjämnas. 21 21 De senaste årens privatisering av offentlig sektor har inneburit att delvis samma personer som tidigare arbetade inom vård och omsorg inom kommunen numera är anställda inom aktiebolag istället. Samtidigt kan privatiseringen ha bidragit till förändrade arbetsvillkor och arbetsmiljö, vilket även kan ha påverkat utvecklingen.

63 (75) Tabell 6 Relativ ökning (%) av antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd mellan år 2010 och 2012 för kvinnor, per yrkesgrupp och sektor Statlig förvaltning Kommuner Landsting Aktiebolag Övriga företag Statligt ägda företag och organ. Kommunalt ägda företag och organ. Övriga organ. Samtliga sektorer Ledningsarbete 31% 48% 34% 33% Arbete som kräver teoretisk specialkompetens Arbete som kräver kortare högskoleutbildning Kontors och kundservicearbete Service, omsorgs och försäljningsarbete Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske Hantverksarbete inom byggverksamhet och tillverkning Process och maskinoperatörsarb., transportarbete m.m. Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning 27% 36% 22% 25% 31% 40% 25% 33% 29% 35% 35% 28% 31% 20% 46% 19% 41% 32% 17% 26% 40% 33% 45% 33% 18% 36% 33% 37% 35% 43% 35% 20% 31% 37% 40% 46% 30% 36% 33% 35% 26% 49% 37% 38% 39% Samtliga yrken 30% 36% 30% 39% 35% 36% 27% 37% 35% Observera att enbart yrken med fler än 5 000 anställda redovisas Anställda inom ledningspositioner i aktiebolag uppvisar även en intressant utveckling. För både kvinnor och män har sjukfrånvaron ökat mer än vad den har för andra yrkesgrupper med jämförbara arbetsvillkor anställda inom aktiebolag (tex. arbeten som kräver teoretisk specialkompetens). Nivån av ersatt sjukfrånvaro är dock fortfarande låg i ledningsarbeten.

64 (75) Tabell 7 Relativ ökning (%) av antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd mellan år 2010 och 2012 för män, per yrkesgrupp och sektor Statlig förvaltning Kommuner Landsting Aktiebolag Övriga företag Statligt ägda företag och organ. Kommunalt ägda företag och organ. Övriga organ. Samtliga sektorer Ledningsarbete 18% 29% 17% 58% 23% Arbete som kräver teoretisk specialkompetens Arbete som kräver kortare högskoleutbildning Kontors och kundservicearbete Service, omsorgs och försäljningsarbete Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske Hantverksarbete inom byggverksamhet och tillverkning Process och maskinoperatörsarb., transportarbete m.m. Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning 8% 30% 17% 16% 20% 42% 13% 18% 20% 22% 28% 53% 27% 18% 3% 6% 26% 23% 33% 36% 2% 28% 56% 31% 32% 33% 28% 13% 30% 22% 17% 18% 40% 28% 34% 24% 17% 8% 27% 14% 30% 20% 10% 9% 27% 33% 30% 26% 30% Samtliga yrken 7% 23% 20% 23% 28% 30% 18% 27% 26% Observera att enbart yrken med fler än 5 000 anställda redovisas Metodbilaga Resultaten baseras på en sambearbetning mellan Försäkringskassans analysdatabas MiDAS och Statistiska Centralbyråns yrkesregister resp. sysselsättningsregister. Måtten som presenteras är Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i en yrkesgrupp, yrke eller sektor. För att ge ytterligare information om dels inflödet till sjukskrivning samt dels hur många ersatta sjukskrivningsdagar varje sjukskriven i genomsnitt har haft under respektive år presenteras även i vissa fall de kompletterande måtten Antal startade sjukskrivningar per 1 000 anställda samt Genomsnittligt antal ersatta sjukskrivningsdagar per sjukskriven (median). Även måttet Relativ spridning från genomsnittet presenteras. Detta är ett mått på hur mycket de olika yrkenas ersatta sjukfrånvaro varierar i förhållande till den ersatta sjukfrånvaron för alla anställda. Måttet beräknas genom att varje yrkes procentuella avvikelse från genomsnittet för alla anställda (oavsett yrke) tas fram. Därefter beräknas medianen av alla yrkens procentuella avvikelser för att få ett mått på den relativa spridningen. Med sjukskrivning avses genomgående ersättningar i form av sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. som betalas ut av Försäkringskassan. Antal sjukskrivningsdagar mäts genomgående som nettodagar, det vill säga två dagar med halv ersättning räknas som en heldag och så vidare. Enbart resultat för anställda i åldrarna 18 64 år presenteras.

65 (75) Eftersom uppgifter om yrke och sektor samlas in med närmare två års eftersläpning finns vid detta regeringsuppdrags inlämnande enbart uppgifter fram till år 2011. För att ändå kunna följa sjukfrånvarons utveckling längre fram i tiden har därför en teknik med lag använts, dvs. att för de beräknade resultaten för 2012 har 2011 års yrkes och sektorsuppgift använts som en uppskattning. Generellt har analyser visat att särskilt yrken och sektorer med få anställda är extra känsliga för denna teknik, varvid enbart resultat för yrken och sektorer med fler än 5 000 anställda presenteras i detta regeringsuppdrag. 22 Yrkesgruppen militärer uppvisar också en känslighet för tekniken med lag och redovisas därför inte heller i detta uppdrag. Tabellbilaga Tabell B1 Sjukfrånvarons utveckling för de 5 yrken bland kvinnor med flest anställda Antal anställda Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd SSYK3 År 2010 År 2010 År 2012 Relativ ökning 2010/2012 Vård och omsorgspersonal 432 053 9,6 13,3 39% Försäljare, detaljhandel; demonstratörer m.fl. 129 511 6,0 8,6 43% Förskollärare och fritidspedagoger 78 136 7,9 10,8 37% Säljare, inköpare, mäklare m.fl. 70 347 5,2 6,5 25% Övrig kontorspersonal 66 847 6,5 8,5 31% Samtliga yrken 1 956 679 7,2 9,7 35% Observera att enbart yrken med fler än 5 000 anställda redovisas Tabell B2 Sjukfrånvarons utveckling för de 5 yrken bland män med flest anställda Antal anställda Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd SSYK3 År 2010 År 2010 År 2012 Relativ ökning 2010/2012 Säljare, inköpare, mäklare m.fl. 113 720 2,7 3,1 15% Byggnads och anläggningsarbetare 100 896 5,9 7,9 34% Ingenjörer och tekniker 99 270 2,7 3,2 19% Fordonsförare 95 155 7,1 8,9 25% Byggnadshantverkare 92 659 5,8 7,4 28% Samtliga yrken 2 034 221 4,2 5,3 26% Observera att enbart yrken med fler än 5 000 anställda redovisas 22 För enskilda yrken har analyser visat att tekniken med lag kan innebära en differens med ca 0 10 % i antal ersatta dagar jämfört med om aktuella yrkesuppgifter användes. Störst differenser uppstod i yrken med få anställda, varvid dessa inte redovisas i detta uppdrag. Generellt gäller även med denna teknik att yngre personer som flödat in på arbetsmarkanden det aktuella året inte inkluderas i beräkningarna med lag, vilket kan ha påverkat resultaten för 2012 då dessa vanligtvis är friskare. Som en konsekvens av detta inkluderas också fler äldre i analysen som potentiellt lämnat arbetsmarknaden än om faktiska uppgifter används.

66 (75) Tabell B3 Antal ersatta sjukskrivningsdagar per anställd i olika yrkesgrupper och sektorer, fördelat på kön Antal anställda år 2010 Antal sjukskrivningsdagar per anställd Kvinnor Män Samtliga Kvinnor Män Samtliga 2010 2012 2010 2012 2010 2012 1 Ledningsarbete 11 Statlig förvaltning 2 804 3 799 6 603 2,2 2,5 2 Arbete som kräver teoretisk specialkompetens 3 Arbete som kräver kortare högskoleutbildning eller motsvarande kunskaper 4 Kontors och kundservicearbete 13 Primärkommunal förvaltning 19 548 10 085 29 633 5,2 6,8 3,3 3,9 4,6 5,8 14 Landsting 5 972 2 358 8 330 3,3 4,9 3 4,2 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 41 702 126 823 168 525 4,4 5,9 2,4 3,1 2,9 3,8 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 3 098 8 531 11 629 4,7 5,5 5 6,1 23 Statligt ägda företag och 2 748 5 715 8 463 1,9 3 2,7 4,3 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 1 615 3 041 4 656 organisationer 25 Övriga organisationer 4 500 4 818 9 318 4,2 5,2 11 Statlig förvaltning 52 631 46 378 99009 4,9 6,2 2,5 2,7 3,8 4,6 13 Primärkommunal förvaltning 132 224 48 366 180 590 6,1 8,3 4 5,2 5,5 7,5 14 Landsting 48 825 22 137 70 962 7,4 9 3,5 4,1 6,2 7,5 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 107 684 181 635 289 319 4,4 5,5 1,9 2,2 2,8 3,5 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 12 935 15 833 28 768 5,9 7,7 3 3,6 4,3 5,5 23 Statligt ägda företag och 8 510 10 915 19 425 4,8 6,7 1,9 2,7 3,2 4,4 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 8 082 6 080 14162 6,5 8,1 3,1 3,5 5,1 6,1 organisationer 25 Övriga organisationer 19 907 13 740 33 647 6,4 8,5 4 4,7 5,4 7 11 Statlig förvaltning 40 755 29 171 69 926 6,9 9,3 3,7 4,5 5,6 7,3 13 Primärkommunal förvaltning 105 705 22 083 127 788 8,1 10,9 5 6,4 7,6 10,1 14 Landsting 62 534 9 168 71 702 7,4 9,5 3,6 5,5 6,9 9 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 150 268 246 392 396 660 5,1 6,7 2,6 3,3 3,6 4,6 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 17 417 21 144 38561 6,5 7,8 3,8 4,5 5 6 23 Statligt ägda företag och 8 468 9 937 18405 5,4 7,9 3,6 3,7 4,5 5,6 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 7 302 7 390 14 692 6,2 7,4 3,5 3,7 4,9 5,6 organisationer 25 Övriga organisationer 20 078 12 253 32 331 6,9 9,7 5 6,3 6,2 8,4 11 Statlig förvaltning 7 933 3 041 10 974 7,8 9,1 6,7 8 13 Primärkommunal förvaltning 20 293 3 115 23408 8,6 10,8 8,3 10,6 14 Landsting 20 533 1 064 21597 8,2 11,5 8 11,1

67 (75) 5 Service, omsorgs och försäljningsarbete 6 Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske 7 Hantverksarbete inom byggverksamhet och tillverkning Antal anställda år 2010 Antal sjukskrivningsdagar per anställd Kvinnor Män Samtliga Kvinnor Män Samtliga 2010 2012 2010 2012 2010 2012 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 136 296 77 391 213 687 5,4 7,2 3,9 5,2 4,9 6,5 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 10 835 5 458 16 293 6,4 9,3 4,7 6,4 5,8 8,3 23 Statligt ägda företag och 11 412 13 330 24 742 8 10,6 6,4 6,3 7,2 8,3 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 6 659 1 654 8 313 6,5 7,7 5,9 7,2 organisationer 25 Övriga organisationer 12 539 3 923 16 462 8 10,9 7,4 10,1 11 Statlig förvaltning 4 411 5 980 10 391 5 7,8 6,7 10,6 13 Primärkommunal förvaltning 293 807 39 980 333 787 9,9 13,6 5,4 7,1 9,3 12,8 14 Landsting 44 369 7 226 51 595 10 13,5 7,2 9,5 9,6 13 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 205 471 119 649 325 120 6,7 9,6 3,6 4,8 5,5 7,8 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 33 459 16 933 50392 7,7 10,4 4,6 5,9 6,6 8,9 23 Statligt ägda företag och 7 244 3 042 10 286 9,1 10,9 7,8 9,2 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 6 699 4 537 11 236 9,4 12,3 7,9 9,7 organisationer 25 Övriga organisationer 26 903 6 662 33 565 8,9 12,2 6 6,8 8,3 11,1 11 Statlig förvaltning 349 283 632 13 Primärkommunal förvaltning 1 097 4 056 5 153 9,2 11,1 14 Landsting 129 126 255 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 4 088 11 516 15 604 4,5 5,5 4,8 6,4 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 4 531 26 017 30 548 4,7 5,5 5 6,1 23 Statligt ägda företag och 121 300 421 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 134 352 486 organisationer 25 Övriga organisationer 1 926 4 422 6 348 6 7,5 11 Statlig förvaltning 211 2 823 3 034 13 Primärkommunal förvaltning 1 438 13 811 15249 7,8 10,9 8,2 11,9 14 Landsting 476 2 304 2 780 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 11 979 276 856 288 835 7,3 9,5 5,3 6,8 5,4 7 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 1839 33 886 35 725 5,6 7,5 5,6 7,6 23 Statligt ägda företag och 490 9 031 9 521 4,5 5,6 4,6 5,6 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 1132 9 429 10 561 6,3 7,4 6,5 7,8 organisationer

68 (75) Antal anställda år 2010 Antal sjukskrivningsdagar per anställd Kvinnor Män Samtliga Kvinnor Män Samtliga 2010 2012 2010 2012 2010 2012 25 Övriga organisationer 1 598 8 783 10 381 9,5 10,3 9,3 10,4 8 Process och 11 Statlig förvaltning 114 870 984 maskinoperatörsarbete, 13 Primärkommunal förvaltning 857 5 130 5 987 6,6 7,5 7 8,6 transportarbete m.m. 14 Landsting 415 1 219 1 634 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 53 613 279 468 333 081 9,1 12,1 5,3 6,9 5,9 7,8 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 2 090 23 156 25246 6,4 7,7 6,6 8,1 23 Statligt ägda företag och 1 307 9 862 11 169 6 6,6 6,1 7,2 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 815 5 396 6 211 6,6 7,2 7,1 8,2 organisationer 25 Övriga organisationer 648 2 442 3 090 9 Arbete utan krav på särskild 11 Statlig förvaltning 2 307 2 431 4 738 yrkesutbildning 13 Primärkommunal förvaltning 27 723 4 021 31744 11,2 14,1 10,7 13,6 14 Landsting 4 796 652 5 448 10,7 13,4 21 Aktiebolag, ej offentligt ägda 68 391 72 390 140 781 7,5 11,2 5,1 6,8 6,3 8,9 22 Övriga företag, ej offentligt ägda 9 154 11 522 20 676 7,5 10,3 5,3 6,9 6,3 8,4 23 Statligt ägda företag och 9 075 10 624 19 699 22,4 30,8 15,1 19,1 18,4 24,4 organisationer 24 Kommunalt ägda företag och 3 133 4 681 7 814 6,7 8,3 organisationer 25 Övriga organisationer 4 549 2 709 7 258 8,6 12,1 Observera att Statliga affärsverk och Övriga offentliga institutioner ej inkluderas i tabellen pga färre än 5 000 anställda

69 (75) Bilaga 4. Årsskiftesgruppens påverkan på sjp-talet Kalkylen har gjorts på följande sätt. Vid årsskiftet 2009/2010 var det 16 755 sjukfall som vid ett och samma tillfälle nådde maxtiden i sjukpenning. Av dessa var det ca 600 som beviljades någon form av fortsatt sjukpenning och ca 2 600 beviljades sjuk- eller aktivitetsersättning. Beräkningarna baseras därför på de drygt 16 000 försäkrade som lämnade ersättningen från sjukpenning eller rehabiliteringspenning. Full effekt på sjukpenningtalet av årsskiftesgruppen nåddes i december 2010 med ett sjukpenningtal på 6,0. Kalkylen bygger på att beräkna hur stort antal ersatta dagar i sjukpenningtalet som de 16 000 individerna representerade, lägga det till de ersatta nettodagarna i december månads sjukpenningtal, och beräkna vilken nivå på sjukpenningtalet i december detta gett. Under första kvartalet fick ingen av de 16 000 individerna någon sjukpenning. Det ger: 16000 personer x 90 dagar x 100% = 1 440 000 nettodagar. Under kvartal 2 återkom ca 40 procent av individerna i sjukpenning: 16000 personer x 91 dagar x 60% = 874 000 nettodagar. För kvartal 3 kan motsvarande beräkning göras, 16000 personer x 92 dagar x 55 procent = 810 000 nettodagar, och för kvartal 4 blir det 16000 x 92 x 0,5 = 736 000 nettodagar. För helåret 2010 summerar detta till ca 3,9 miljoner nettodagar. Dessa har lagts till de 33,2 miljoner nettodagar som december månads sjukpenningtal innehåller. Ökningen i nettodagar, när årsskiftesgruppens bidrag läggs till, blir ca 11,5 procent. Det leder till en effekt på sjukpenningtalet på 0,7 dagar. Det innebär att ett sjukpenningtal på 6,7 dagar per individ utgör en mer relevant referenspunkt vid jämförelser av sjukpenningtalets nivåer.

70 (75) Bilaga 5. Logistisk regression av relativ risk för sjukskrivning År 2012 2009 2006 Relativ risk* (Konfidensintervall, 95%) Kön Män 1 1 1 Kvinnor 1,21 (1,2 1,21) 1,18 (1,17 1,18) 1,18 (1,17 1,18) Ålder 16 19 0,71 (0,69 0,73) 0,68 (0,66 0,7) 0,69 (0,67 0,7) 20 29 0,94 (0,93 0,95) 0,96 (0,96 0,97) 0,96 (0,95 0,97) 30 39 0,98 (0,98 0,99) 1 (0,99 1,01) 0,98 (0,98 0,99) 40 49 1 1 1 50 59 1,07 (1,07 1,08) 1,08 (1,07 1,08) 1,08 (1,08 1,09) 60+ 0,95 (0,94 0,96) 1 (0,99 1,01) 1 (0,99 1,01) Utländsk bakgrund Nej 1 1 1 Ja 1,03 (1,02 1,03) 1,04 (1,04 1,05) 1,08 (1,07 1,08) Civilstånd Gift/Parter 1 1 1 Ogift 0,99 (0,98 0,99) 0,98 (0,98 0,99) 0,99 (0,98 0,99) Skild/ Skild partner 1,07 (1,07 1,08) 1,07 (1,06 1,07) 1,07 (1,06 1,07) Efterlevande 0,93 (0,91 0,95) 0,94 (0,92 0,95) 0,94 (0,92 0,95) Saknas/ Ej tillämlig 0,63 (0,45 0,85) 1,33 (1,22 1,44) 1,1 (1,01 1,19) Högsta utbildningsnivå Gymnasial 1 1 1 Eftergymnasial 0,93 (0,92 0,93) 0,94 (0,93 0,94) 0,91 (0,91 0,92) Förgymnasial 1,05 (1,04 1,05) 1,04 (1,03 1,05) 1,04 (1,04 1,05) Saknas 0,85 (0,82 0,88) 0,98 (0,96 1,01) 1,09 (1,06 1,11) Partiell SA Nej 1 1 1 Ja 1,07 (1,06 1,07) 1,06 (1,05 1,07) 0,92 (0,91 0,93) Sjukhistorik Ingen historik 1 1 1 Ett fall 1,39 (1,39 1,4) 1,38 (1,37 1,38) 1,37 (1,37 1,38) Två eller fler fall 1,64 (1,64 1,64) 1,62 (1,62 1,63) 1,62 (1,61 1,62) Län Hallands län 1 1 1 Blekinge län 0,98 (0,96 0,99) 1,01 (0,99 1,02) 1,02 (1 1,03) Dalarnas län 0,99 (0,98 1,01) 0,98 (0,96 0,99) 1 (0,99 1,02) Gotlands län 0,99 (0,96 1,02) 1,04 (1,02 1,07) 1,02 (0,99 1,04) Gävleborgs län 1 (0,99 1,02) 1 (0,99 1,02) 0,99 (0,98 1,01) Jämtlands län 1,03 (1,01 1,04) 1,02 (1 1,04) 1,05 (1,03 1,06) Jönköpings län 0,99 (0,97 1) 1,02 (1 1,03) 0,92 (0,91 0,94) Kalmar län 0,97 (0,95 0,98) 0,98 (0,97 1) 0,99 (0,98 1,01) Kronobergs län 0,99 (0,98 1,01) 1,02 (1,01 1,04) 0,99 (0,98 1,01) Norrbottens län 0,98 (0,97 1) 0,97 (0,96 0,99) 0,96 (0,95 0,98) Skåne län 0,99 (0,97 1) 1,01 (1 1,02) 1 (0,99 1,01) Stockholms län 1,02 (1,01 1,03) 1,05 (1,03 1,06) 0,99 (0,98 1) Södermanlands län 1,01 (0,99 1,02) 1 (0,99 1,02) 1,01 (1 1,03) Uppsala län 1,03 (1,01 1,04) 1,04 (1,02 1,05) 1 (0,99 1,01) Värmlands län 0,99 (0,98 1,01) 0,95 (0,93 0,97) 1 (0,98 1,01) Västerbottens län 0,99 (0,98 1) 1,01 (0,99 1,02) 0,95 (0,93 0,96) Västernorrlands län 1,01 (0,99 1,02) 1 (0,98 1,01) 1,01 (0,99 1,02) Västmanlands län 1,02 (1 1,03) 1,04 (1,03 1,06) 1,06 (1,05 1,07) Västra Götalands län 1,02 (1,01 1,03) 1 (0,99 1,01) 1,01 (1 1,02) Örebro län 1,02 (1 1,03) 1,04 (1,02 1,05) 1,01 (1 1,03) Östergötlands län 0,98 (0,97 0,99) 0,98 (0,97 1) 0,94 (0,93 0,95)

71 (75) 2012 2009 2006 Relativ risk* (Konfidensintervall, 95%) SKL Kommungruppindelning (enl. 2005 och 2011) Större städer 1 1 1 Storstäder 0,99 (0,98 1) 1,01 (1,01 1,02) 1 (1 1,01) Pendlingskommuner 1,01 (1,01 1,02) 1,02 (1,01 1,03) 1,02 (1,01 1,02) Glesbygdskommuner 1,01 (1 1,03) 1 (0,99 1,02) 1 (0,99 1,01) Varuproducerande kommuner 1 (1 1,01) 0,99 (0,98 1) 1 (0,99 1,01) Förortskommuner 1,02 (1,01 1,02) 1,01 (1,01 1,02) Förortskommuner till storstäderna 1 (0,99 1,01) Förortskommuner till större städer 1,03 (1,02 1,04) Övriga kommuner, 12 500 25 000 inv. 1 (0,99 1,01) 1,01 (1 1,02) Övriga kommuner, mer än 25 000 inv. 1,01 (1,01 1,02) 1,01 (1 1,01) Övriga kommuner, mindre än 12 500 inv. 1 (0,99 1,01) 1,01 (1 1,02) Kommuner i glesbefolkad region 1,01 (1 1,02) Kommuner i tätbefolkad region 1 (1 1,01) Turism och besöksnäringskommuner 1 (0,98 1,01) Sysselsättning Förvärvsarbetande 1 1 1 Ej förvärvsarbetande 0,69 (0,68 0,7) 0,56 (0,55 0,57) 0,73 (0,73 0,74) Saknas 0,72 (0,7 0,74) 0,27 (0,25 0,29) 0,44 (0,42 0,47) Sektor Privata företag 1 1 1 Kommun 1,07 (1,06 1,07) 1,06 (1,05 1,06) 1,07 (1,07 1,08) Landsting 1,06 (1,06 1,07) 1,06 (1,05 1,07) 1,07 (1,06 1,08) Stat (inkl. affärsdrivande verk) 1,03 (1,02 1,04) 1,03 (1,02 1,04) 1,03 (1,02 1,04) Statliga och kommunala bolag 1,08 (1,07 1,08) 1,07 (1,06 1,08) 1,08 (1,07 1,09) Övriga organisationer 1,03 (1,02 1,04) 1,01 (1 1,02) 1,03 (1,02 1,04) Saknas/ Okänd 1,15 (1,13 1,16) 1,1 (1,07 1,12) 1,01 (1 1,02) SSYK2 00 Saknas 1 1 1 01 Militärt arbete 0,8 (0,75 0,85) 0,72 (0,66 0,78) 0,69 (0,64 0,75) 11 Politiskt arbete m.m. 0,77 (0,69 0,86) 0,71 (0,63 0,79) 0,81 (0,71 0,91) 12 Ledningsarbete i stora och medelstora företag, myndigheter m.m. 0,91 (0,89 0,92) 0,83 (0,81 0,85) 0,85 (0,84 0,87) 13 Ledningsarbete i mindre företag, myndigheter m.m. 0,94 (0,93 0,96) 0,88 (0,86 0,9) 0,92 (0,91 0,94) 21 Arbete som kräver teoret. Specialistkomp.inom teknik och datavetenskap mm. 0,89 (0,87 0,9) 0,83 (0,81 0,84) 0,87 (0,86 0,88) 22 Arbete som kräver teo. specialistkomp. inom biologi, hälso o sjukvård 1,05 (1,04 1,07) 1 (0,99 1,02) 1,04 (1,02 1,05) 23 Lärararbete inom universitet, gymnasie och grundskola 0,98 (0,96 0,99) 0,91 (0,9 0,93) 0,96 (0,95 0,97) 24 Annat arbete som kräver teoretisk specialistkompetens 0,96 (0,95 0,97) 0,9 (0,88 0,91) 0,95 (0,94 0,96) 31 Tekniker och ingenjörsarbete m.m. 0,97 (0,95 0,98) 0,91 (0,89 0,92) 0,94 (0,93 0,95) 32 Arbete inom biologi, hälso och sjukvård som kräver kortare högskoleutbildn. 1,08 (1,07 1,1) 1,03 (1,01 1,04) 1,06 (1,05 1,08) 33 Lärararbete som kräver kortare högskoleutbildning 1,12 (1,11 1,13) 1,07 (1,05 1,09) 1,08 (1,06 1,09) 34 Annat arbete som kräver kortare högskoleutbildning 0,98 (0,97 0,99) 0,92 (0,91 0,94) 0,95 (0,95 0,96) 41 Kontorsarbete m.m. 1 (0,99 1,01) 0,94 (0,93 0,95) 0,97 (0,97 0,98) 42 Kundservicearbete 1,03 (1,01 1,04) 0,99 (0,98 1,01) 1,02 (1,01 1,03) 51 Service, omsorgs och säkerhetsarbete 1,11 (1,1 1,12) 1,06 (1,05 1,07) 1,06 (1,05 1,07) 52 Försäljningsarbete inom detaljhandel m.m. 1,04 (1,03 1,05) 1 (0,99 1,02) 1 (0,99 1,01) 61 Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske 1,05 (1,04 1,07) 1,04 (1,02 1,06) 1,03 (1,01 1,05) 71 Gruv, bygg och anläggningsarbete 1,2 (1,19 1,21) 1,14 (1,13 1,15) 1,12 (1,11 1,13) 72 Metallhantverk, reparatörsarbete m.m. 1,15 (1,13 1,16) 1,1 (1,08 1,11) 1,1 (1,09 1,11) 73 Finmekaniskt och grafiskt hantverk, konsthantverk m.m. 1,01 (0,97 1,05) 0,96 (0,92 1) 1,01 (0,98 1,04) 74 Annat hantverksarbete 1,11 (1,08 1,14) 1,05 (1,01 1,08) 1,12 (1,1 1,15) 81 Processoperatörsarbete 1,13 (1,11 1,15) 1,06 (1,04 1,08) 1,12 (1,1 1,13) 82 Maskinoperatörs och monteringsarbete 1,13 (1,12 1,15) 1,04 (1,03 1,06) 1,14 (1,13 1,15) 83 Transport och maskinförararbete 1,16 (1,15 1,18) 1,12 (1,11 1,14) 1,12 (1,11 1,13) 91 Servicearbete utan krav på särskild yrkesutbildning 1,13 (1,12 1,14) 1,1 (1,08 1,11) 1,12 (1,11 1,13) 92 Arbete inom lantbruk m.m. utan krav på särskild yrkesutbildning 1,11 (1,05 1,17) 1,11 (1,04 1,18) 1,03 (0,96 1,1) 93 Annat arbete utan krav på särskild yrkesutbildning 1,16 (1,14 1,18) 1,09 (1,08 1,11) 1,14 (1,13 1,16)

72 (75) Inkomst** År 2012 2009 2006 Relativ risk* (Konfidensintervall, 95%) 1:a Kvintilen 0,77 (0,76 0,77) 0,78 (0,77 0,79) 0,79 (0,79 0,8) 2:a Kvintilen 0,99 (0,98 0,99) 0,98 (0,97 0,99) 0,99 (0,99 1) 3:e Kvintilen 1 1 1 4:e Kvintilen 0,95 (0,95 0,96) 0,98 (0,97 0,98) 0,97 (0,96 0,97) 5:e Kvintilen 0,83 (0,82 0,84) 0,88 (0,87 0,89) 0,87 (0,87 0,88) * De relativa riskerna är omräknade från skattningarna av oddskvoter. **Inkomst är definierad som justerad pensionsgrundande inkomst (PGI). PGI utgörs i praktiken av taxerad förvärvsinkomst. Här ingår även förvärvsrelaterade sociala ersättningar som sjukpenning och föräldrapenning. Den pensionsgrundande inkomsten har justerats för att motsvara den faktiska förvärvsinkomsten. Per år är kvintilerna indelade enligt nedan. 2006: 0-139014 kr, 139014-215309 kr, 215309-261645 kr, 261645-327896 kr, 327896+ kr. 2009: 0-143242 kr, 143242-236202 kr, 236202-291846 kr, 291846-366996 kr, 366996+ kr. 2012: 0-142266 kr, 142266-249070 kr, 249070-312431 kr, 312431-395596 kr, 395596+ kr.

73 (75) Bilaga 6. Cox regression - Sannolikheten för avslut År 2012 2009 2006 Estimat* (Konfidensintervall, 95%) Kön Män 1 1 1 Kvinnor 1,02 (1,01 1,03) 1,05 (1,05 1,06) 1 (0,99 1,01) Åldersklass 1 1 1 0 19 1,39 (1,33 1,45) 1,21 (1,16 1,27) 1,28 (1,23 1,33) 20 29 1,15 (1,13 1,16) 1,05 (1,03 1,06) 1,12 (1,11 1,13) 30 39 1,05 (1,04 1,06) 1,01 (1 1,02) 1,04 (1,03 1,05) 40 49 1 1 1 50 59 0,95 (0,94 0,96) 0,93 (0,92 0,94) 0,92 (0,92 0,93) 60 64 0,91 (0,9 0,92) 0,86 (0,85 0,87) 0,88 (0,87 0,89) 65 1,01 (0,98 1,04) 0,97 (0,94 1,01) 1,09 (1,05 1,14) Utländsk bakgrund Nej 1 1 1 Ja 0,98 (0,97 0,99) 0,96 (0,95 0,97) 0,96 (0,96 0,97) Civilstånd Gift/Partner 1 1 1 Efterlevande 1,03 (1 1,06) 1,03 (1 1,06) 1,03 (1 1,05) Ogift 1 (0,99 1,01) 1 (0,99 1) 1,02 (1,01 1,03) Saknas 1,19 (1,08 1,3) 0,94 (0,86 1,04) 1,05 (0,98 1,12) Skild/Skild partner 1 (0,99 1) 0,99 (0,98 1) 1,01 (1 1,02) Högsta utbildningsnivå Eftergymnasial utbildning 1 (0,99 1,01) 0,99 (0,99 1) 1 (0,99 1,01) Gymnasial utbildning 1 1 1 Förgymnasial utbildning 0,96 (0,95 0,97) 0,97 (0,96 0,98) 0,96 (0,96 0,97) Saknas 0,99 (0,94 1,04) 1,08 (1,03 1,13) 1,05 (1,01 1,09) Diagnos Psykisk 0,57 (0,56 0,57) 0,64 (0,63 0,64) 0,62 (0,62 0,63) Rörelse 0,8 (0,8 0,81) 0,86 (0,85 0,87) 0,81 (0,8 0,81) Saknas 1,05 (1,02 1,08) 1,36 (1,33 1,39) 1,47 (1,45 1,49) Skador 0,92 (0,91 0,93) 0,94 (0,93 0,95) 0,96 (0,95 0,97) Övriga 1 1 1 Partiell SA Nej 1 1 1 Ja 0,99 (0,98 1,01) 0,99 (0,97 1) 1,05 (1,04 1,06) Sjukhistorik Ingen historik 1 1 1 15 30 dagars genomsnitt 1,04 (1,03 1,05) 1,07 (1,06 1,08) 1,06 (1,05 1,07) 31 180 dagars genomsnitt 0,87 (0,87 0,88) 0,91 (0,91 0,92) 0,89 (0,88 0,9) 181 + dagars genomsnitt 0,63 (0,62 0,64) 0,78 (0,77 0,79) 0,76 (0,76 0,77) Sektor Privata företag 1 1 1 Kommun 1,09 (1,08 1,1) 1,08 (1,07 1,1) 1,05 (1,04 1,06) Landsting 1,06 (1,04 1,07) 1,08 (1,06 1,09) 1,05 (1,03 1,06) Saknas 0,8 (0,79 0,81) 0,88 (0,86 0,9) 0,9 (0,88 0,91) Stat (inkl. affärsdrivande verk) 1,08 (1,06 1,1) 1,07 (1,05 1,09) 1,07 (1,05 1,09) Statliga och kommunala bolag 1,07 (1,06 1,09) 1,09 (1,08 1,11) 1,05 (1,04 1,07) Övriga organisationer 1,02 (1,01 1,04) 1,01 (0,99 1,02) 1 (0,98 1,01) Sysselsättningsstatus (Karensdagstyp) Anställda med sjuklön 1 1 1 Anställda utan sjuklön 0,87 (0,85 0,9) 1,01 (0,98 1,04) 0,97 (0,95 1) Arbetslösa 0,59 (0,59 0,6) 0,74 (0,73 0,76) 0,77 (0,76 0,78) Övriga 0,96 (0,95 0,98) 0,98 (0,97 1) 0,98 (0,97 1)

74 (75) År 2012 2009 2006 Estimat* (Konfidensintervall, 95%) Län 01 Stockholms län 1 (0,98 1,02) 0,98 (0,96 1,01) 0,98 (0,96 1) 03 Uppsala län 0,99 (0,97 1,02) 0,99 (0,96 1,01) 0,96 (0,94 0,98) 04 Södermanlands län 1 (0,97 1,02) 1,03 (1,01 1,06) 0,98 (0,96 1) 05 Östergötlands län 1 (0,98 1,02) 0,99 (0,97 1,02) 0,95 (0,93 0,97) 06 Jönköpings län 0,97 (0,95 0,99) 0,93 (0,9 0,95) 0,99 (0,97 1,01) 07 Kronobergs län 0,98 (0,95 1) 0,97 (0,94 1) 0,99 (0,96 1,02) 08 Kalmar län 0,97 (0,94 1) 0,97 (0,95 1) 0,98 (0,95 1) 09 Gotlands län 1,05 (1 1,1) 1,06 (1,01 1,11) 1,1 (1,06 1,15) 10 Blekinge län 1,07 (1,04 1,11) 1,02 (0,99 1,05) 1,01 (0,98 1,04) 12 Skåne län 1,01 (0,99 1,03) 1 (0,98 1,02) 0,97 (0,96 0,99) 13 Hallands län 1 1 1 14 Västra Götalands län 0,97 (0,95 0,99) 1,02 (1 1,04) 1,01 (0,99 1,03) 17 Värmlands län 1 (0,98 1,03) 1,03 (1 1,06) 0,92 (0,9 0,94) 18 Örebro län 1,03 (1 1,05) 1,02 (1 1,05) 0,99 (0,96 1,01) 19 Västmanlands län 1,05 (1,02 1,07) 1,06 (1,03 1,08) 1,03 (1 1,05) 20 Dalarnas län 1,01 (0,99 1,04) 1 (0,98 1,03) 0,99 (0,97 1,02) 21 Gävleborgs län 0,98 (0,95 1) 1,04 (1,02 1,07) 1,03 (1,01 1,06) 22 Västernorrlands län 0,96 (0,93 0,98) 0,97 (0,95 1) 0,93 (0,91 0,95) 23 Jämtlands län 0,9 (0,88 0,93) 0,91 (0,88 0,94) 0,86 (0,83 0,88) 24 Västerbottens län 0,92 (0,89 0,94) 0,94 (0,91 0,96) 0,9 (0,88 0,92) 25 Norrbottens län 1 (0,98 1,03) 1,03 (1 1,06) 1,03 (1,01 1,06) SA Saknas/Felaktigt 0,85 (0,76 0,94) 1,29 (1,17 1,42) 1,51 (1,37 1,66) SSYK2 00 Saknas 1 1 1 01 Militärt arbete 1,11 (1 1,22) 1,03 (0,92 1,16) 1,07 (0,96 1,18) 11 Politiskt arbete m.m. 1,14 (0,97 1,34) 0,98 (0,83 1,16) 0,99 (0,82 1,21) 12 Ledningsarbete i stora och medelstora företag, myndigheter m.m. 1,01 (0,98 1,04) 0,92 (0,89 0,95) 0,93 (0,91 0,95) 13 Ledningsarbete i mindre företag, myndigheter m.m. 0,89 (0,86 0,93) 0,84 (0,81 0,87) 0,82 (0,79 0,84) 21 Arbete som kräver teor. specialistkomp. inom teknik och datavetenskap m.m. 1,08 (1,05 1,12) 0,97 (0,94 1) 0,99 (0,97 1,02) 22 Arbete som kräver teoretisk specialistkomp. inom biologi, hälso och sjukvård 1,04 (1,01 1,07) 0,94 (0,91 0,97) 0,94 (0,92 0,97) 23 Lärararbete inom universitet, gymnasie och grundskola 1,02 (0,99 1,04) 0,96 (0,94 0,99) 0,95 (0,93 0,97) 24 Annat arbete som kräver teoretisk specialistkompetens 1,04 (1,01 1,06) 0,96 (0,94 0,98) 0,97 (0,95 0,99) 31 Tekniker och ingenjörsarbete m.m. 1,09 (1,07 1,12) 1,04 (1,01 1,07) 1,06 (1,04 1,08) 32 Arbete inom biologi, hälso och sjukvård m. kortare högskoleutbildning 1,08 (1,05 1,11) 1 (0,98 1,03) 0,99 (0,97 1,01) 33 Lärararbete som kräver kortare högskoleutbildning 1,12 (1,09 1,15) 1,04 (1,01 1,07) 1,03 (1 1,05) 34 Annat arbete som kräver kortare högskoleutbildning 1,08 (1,06 1,1) 0,99 (0,97 1,02) 0,99 (0,97 1) 41 Kontorsarbete m.m. 1,15 (1,13 1,18) 1,05 (1,03 1,08) 1,05 (1,04 1,07) 42 Kundservicearbete 1,17 (1,13 1,2) 1,08 (1,05 1,11) 1,09 (1,06 1,11) 51 Service, omsorgs och säkerhetsarbete 1,13 (1,11 1,15) 1,05 (1,03 1,06) 1,04 (1,03 1,05) 52 Försäljningsarbete inom detaljhandel m.m. 1,1 (1,08 1,12) 1,02 (1 1,05) 1,02 (1 1,03) 61 Arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske 1,07 (1,03 1,1) 0,99 (0,96 1,02) 1 (0,97 1,03) 71 Gruv, bygg och anläggningsarbete 1,1 (1,08 1,13) 1,05 (1,03 1,07) 1,05 (1,03 1,06) 72 Metallhantverk, reparatörsarbete m.m. 1,17 (1,14 1,2) 1,07 (1,04 1,09) 1,08 (1,06 1,11) 73 Finmekaniskt och grafiskt hantverk, konsthantverk m.m. 1,09 (1,02 1,17) 1,05 (0,99 1,13) 1,01 (0,96 1,07) 74 Annat hantverksarbete 1,09 (1,03 1,15) 1,02 (0,96 1,07) 1,02 (0,98 1,07) 81 Processoperatörsarbete 1,21 (1,17 1,25) 1,11 (1,07 1,15) 1,1 (1,07 1,13) 82 Maskinoperatörs och monteringsarbete 1,22 (1,2 1,25) 1,13 (1,1 1,15) 1,12 (1,1 1,13) 83 Transport och maskinförararbete 1,08 (1,06 1,11) 1,01 (0,99 1,04) 1,02 (1 1,04) 91 Servicearbete utan krav på särskild yrkesutbildning 1,14 (1,12 1,16) 1,07 (1,05 1,1) 1,06 (1,04 1,07) 92 Arbete inom lantbruk m.m. utan krav på särskild yrkesutbildning 1,13 (1,02 1,26) 0,94 (0,84 1,06) 0,98 (0,86 1,11) 93 Annat arbete utan krav på särskild yrkesutbildning 1,2 (1,17 1,24) 1,13 (1,09 1,17) 1,1 (1,07 1,12)

75 (75) SKL Kommungruppindelning (enl. 2005 och 2011) År 2012 2009 2006 Estimat* (Konfidensintervall, 95%) Större städer 1 1 1 Storstäder 0,99 (0,98 1,01) 0,99 (0,98 1,01) 0,99 (0,98 1) Glesbygdskommuner 1 (0,98 1,03) 0,99 (0,96 1,01) 0,97 (0,95 0,99) Pendlingskommuner 0,99 (0,97 1) 0,98 (0,97 1) 0,99 (0,97 1) Varuproducerande kommuner 0,97 (0,96 0,99) 1 (0,98 1,01) 0,99 (0,97 1) Turism och besöksnäringskommuner 1 (0,98 1,02) 1,01 (0,99 1,03) Kommuner i glesbefolkad region 0,97 (0,95 0,99) 0,97 (0,95 0,99) Kommuner i tätbefolkad region 0,98 (0,97 0,99) 0,98 (0,97 0,99) Förortskommuner till storstäderna 0,99 (0,98 1) 0,99 (0,98 1,01) Förortskommuner till större städer 0,99 (0,97 1) 0,99 (0,97 1,01) Förortskommuner 0,99 (0,98 1,01) Övriga kommuner, 12 500 25 000 inv 0,98 (0,96 0,99) Övriga kommuner, mer än 25 000 inv 0,97 (0,96 0,98) Övriga kommuner, mindre än 12 500 0,98 (0,96 1) Ingen uppgift 0,86 (0,8 0,92) Inkomst** 1:a kvintilen 0,92 (0,91 0,93) 0,94 (0,93 0,95) 0,98 (0,97 0,99) 2:a kvintilen 0,96 (0,95 0,97) 0,97 (0,96 0,98) 0,99 (0,98 1) 3:e kvintilen 1 1 1 4:e kvintilen 1,02 (1,01 1,03) 1,02 (1,01 1,03) 1,02 (1,01 1,03) 5:e kvintilen 1,04 (1,03 1,05) 1,03 (1,01 1,04) 1,03 (1,02 1,04) Ingen uppgift 0,94 (0,9 0,98) 0,86 (0,82 0,9) 0,92 (0,88 0,95) * Estimaten utgörs av hasardkvoterna vid Cox proportional hazard regression. **Inkomst är definierad som justerad pensionsgrundande inkomst (PGI). PGI utgörs i praktiken av taxerad förvärvsinkomst. Här ingår även förvärvsrelaterade sociala ersättningar som sjukpenning och föräldrapenning. Den pensionsgrundande inkomsten har justerats för att motsvara den faktiska förvärvsinkomsten. Per år är kvintilerna indelade enligt nedan. 2006: 1-171217 kr, 171217 213320 kr, 213320-246643 kr, 246643-295767 kr, 295767+ kr. 2009: 1-189954 kr, 189954-237645 kr, 237645 277144 kr, 277144 332112 kr, 332112+ kr. 2012: 1-201959 kr, 201959-254258 kr, 254258-296901 kr, 296901-353381 kr, 353381+ kr.