Ett mer inkluderande Stockholm. Socialdemokraterna i Stockholms program för en funktionshinderspolitik

Ett mer inkluderande Stockholm. Socialdemokraterna i Stockholms program för en funktionshinderspolitik för framtiden.

30 november 2012 Varför ett nytt program? Politik är att vilja. Socialdemokraterna vill förändra Stockolm. Driva en politik för minskade klyftor. Skapa en stad för alla. Där alla betyder alla och inte bara somliga. Detta program är inte skrivet i ett lufttomt rum, utan ska ordnas in bland andra dokument som rör socialdemokratisk politik i Stockholms stad. Av det skälet fattas exempelvis avsnitt om äldrevård och privatiseringar. De frågorna finns utförligt behandlade på annat håll inom det socialdemokratiska partiet. Stockholms stad har också antagit ett program 2011 för funktionshindersfrågorna, Stockholm en stad för alla: Program för delaktighet för personer med funktionsnedsättning 2011-2016, som vi självklart står bakom. Perspektivet i detta program är att ta fram konkreta politiska ställningstaganden som kan utgöra en grund för politiska aktiviteter inom Stockholms stad. Från 1998 och framåt anslogs resurser inom staden för att Stockholm skulle bli mer och mer tillgängligt år för år. Målet sattes till 2010, då skulle staden vara mest tillgänglig i världen. Först beslutades att staden skulle vara just den mest tillgängliga men sedan ändrades detta till den mest tillgängliga huvudstaden i världen. Något som aldrig gjordes var att ta fram kriterier för vad som är innebörden av bäst i världen. Det vore en rimlig ambition att sätta upp fakta kring best practice inom området och därigenom skapa en praktisk checklista över vad som just är bäst i världen. 2010 var också tänkt som det stora märkesåret för hela Sverige. År 2000 antog Sveriges riksdag en handlingsplan för funktionshinderspolitiken, Från patient till medborgare, med målet att Sverige skulle göras tillgängligt för personer med olika funktionsnedsättningar. Så kallade enkelt avhjälpta hinder och hinder för en tillgänglig kollektivtrafik skulle ha varit åtgärdade 2010. Kollektivtrafiken är ett mycket centralt område där det behövs åtgärder för ökad tillgänglighet. Att detta är ett trängande problem har bland annat uppmärksammats i samband med SL:s inköp av nya bussar år 2011, som visade sig vara totalt otillgängliga för personer med rullstol eller rullator, då en av de två platserna avsedda för dessa tagits bort. Ur de flesta aspekterna är kollektivtrafik för övrigt en fråga för Stockolms läns landsting, men själva hållplatserna är kommunala. Denna detalj pekar på behovet av samarbete mellan olika politiska beslutsnivåer, något som är synnerligen viktigt just inom detta politikområde. Det råder ingen tvekan om att tillgänglighetsfrågorna generellt sett har fått ökad uppmärksamhet genom både den nationella handlingsplanen och handlingsplanerna i Stockholms stad och Stockholms läns landsting, som alla hade samma mål om att allt skulle vara tillgängligt 2010. Fler insatser har gjorts för att undanröja hinder och öka tillgängligheten. Varje sektor i samhället har fått ett utpekat ansvar för att göra sin verksamhet tillgänglig. Den ökade uppmärksamheten till trots är den faktiska situationen inte så förbättrad som den kan synas för den som enbart har hört den politiska retoriken och inte upplevt verkligheten för personer med funktionsnedsättning.

Nu befinner vi oss på andra sidan året 2010 och kan tyvärr konstatera att allt inte är åtgärdat och klart, som borde ha varit fallet om planerna implementerats fullt ut. Stockholm är inte den mest tillgängliga huvudstaden i världen, Stockholms läns landsting är inte färdiganpassat och Sverige har fortfarande betydande brister inom området. De borgerliga partierna har innehaft det politiska ansvaret i landet, länet och staden sedan 2006 och har därmed ansvaret för vad som beslutas politiskt. De har misslyckats inom detta politikområde, men istället för att erkänna sitt misslyckande anför de numer sin Vision för 2030, då staden ska vara i världsklass, vilket också ska inkludera tillgänglighetsaspekten. Socialdemokraterna i Stockholms stad pekar med detta program ut sin väg och på nödvändigheten av att gå vidare och staka ut den framtida kursen inom funktionshinderspolitiken, vägen för en politik som ska leda till ett Stockholm för alla, en väg som inte bara försvinner i ett avlägset fjärran, så snart som politiken ska leverera. 1. Vår grundsyn Vårt mål är ett Stockholm för alla. Att lyckas uppnå det handlar om politik. Vilka politiska beslut som fattas, vilka värderingar politiken styrs av och hur stor del av stadens utveckling som bestäms av politiken. Marknadskrafterna löser inga problem av sig själv genom någon osynlig hand. Samhället ska utformas så att personer med funktionsnedsättning i alla åldrar kan vara fullt delaktiga. Därför ska vi identifiera och undanröja hinder för delaktighet, förebygga och bekämpa diskriminering. Samhället måste byggas inkluderande och organiseras utifrån att alla människor har lika värde. allas kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara. alla har rätt att leva ett självständigt liv, fullt ut delta i samhällslivet och utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter. var och en ska ha rätt och möjlighet att delta i samhället utifrån egna intressen och behov. alla ska kunna ta del av information och göra sig hörda. allas insatser behövs och alla har rätt att känna sig behövda. varje människa är en tillgång för samhället. alla människor ska bemötas med samma respekt. Omgivningens förhållningssätt och samhällets tillgänglighet och förmåga att ge rätt stöd avgör om en funktionsnedsättning blir ett funktionshinder. Funktionsnedsättningar blir till funktionshinder när själva nedsättningen leder till betydande svårigheter i det dagliga livet i hemmet, skolan eller arbetslivet.

Samhället ska präglas av allas lika värde, solidaritet och medmänsklighet. Det som är bra för personer med funktionsnedsättning är nästan alltid bra för alla. Ett tillgängligt samhälle innebär ett samhälle med bra livskvalitet. Politikområdet funktionshinder omfattar hela fältet. Det kan aldrig reduceras till ett vård- eller annat snävt perspektiv. Ytterst handlar det om medborgarskapsfrågor som utbildning, arbete, äldreomsorg, kultur, bostäder, sociala frågor, trafik etc. De finns där från vaggan till graven. När Sverige ratificerade FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning erkändes också en rad rättigheter för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra. Staten har ansvar för att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation o.s.v., alltså till samhällets tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten. Den politiska uppgiften är att riva de hinder som finns för att personer med olika funktionsnedsättningar ska kunna bruka sin rätt att delta fullt ut i samhället, alltså en jämlikhets- och demokratifråga och inte en vårdfråga. Vi socialdemokrater sätter nu fokus på hur politiska beslut kan tas för att Stockholms insatser ska bli mobiliserande, så att personer med funktionsnedsättning får sina rättigheter och skyldigheter tillgodosedda, det stöd och den hjälp de behöver för att kunna ta sin plats och delta fullt ut i Stockholm. Ett bra samarbete med funktionshindersrörelsen är en förutsättning för förverkligandet av våra funktionshinderspolitiska mål. Funktionshindersfrågor berör stadens alla verksamheter. Vi måste motverka skillnader mellan olika delar av staden. Varje nämnd och styrelse ska ta ett helhetsansvar inom sitt verksamhetsområde. Funktionshindersaspekten måste vara en naturlig och integrerad del av det vardagliga arbetet. Vi skapar ett Stockholm för alla. Världens mest tillgängliga huvudstad. 2. Arbete Vår utgångspunkt är att personer med funktionsnedsättning ska få jobb utifrån sin kompetens och ha möjlighet att utvecklas i arbetet. Samhället ska ta till vara allas arbetsförmåga och därigenom bidra till bättre hälsa, förbättrad privatekonomi, social delaktighet och ökade möjligheter eller en faktisk anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Arbetet är grunden för den egna försörjningen. Det är en rättighet men också en skyldighet att delta efter förmåga. Alla ska vara med och hjälpas åt att upprätthålla och utveckla välfärden. Vi har inte råd med att människor bryts ned i arbetslöshet och passivitet. Vi tvingas dock konstatera att många aldrig får chansen att delta. De förhindras att få arbete efter sina kvalifikationer eller slås ut från arbetslivet, trots god utbildning. Det känns viktigt att peka på några komplikationer. Inom gruppen personer med funktionsnedsättningar finns några undergrupper: 1) De som är så svårt funktionsnedsatta att det under nästan alla omständigheter aldrig i realiteten finns någon möjlighet för förvärvsarbete.

2) Den grupp som är funktionsnedsatta i förhållande till sina arbetsuppgifter. Där det krävs anpassningar som möjliggör förvärvsarbete. 3) De som är funktionsnedsatta ur någon aspekt, men där det inte alls handlar om arbetsinsatsen. En betydande grupp som ofta diskrimineras vid anställningar. Det politiska uppdraget för rätten till arbete innefattar skapandet av möjligheter för att alla ska kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Elevers kontakter med arbetslivet behöver öka och utformas utifrån den enskilde individen. Hjälpmedel som används under utbildningstiden måste också kunna följa med individen ut i arbetslivet. Samlade offentliga insatser ska syfta till att främja möjligheten till sysselsättning utan hot om att individen ställs inför risken att förlora sjuk- eller aktivitetsersättning. Samtidigt ska formerna för ersättningarna samordnas så att det alltid lönar sig att arbeta. Det behövs en dialog med arbetsgivarna och de fackliga organisationerna om vilka åtgärder som krävs. Såväl myndigheter som arbetsmarknadens parter behöver tillsammans ta krafttag för att skapa en arbetsmarknad som kännetecknas av mångfald och respekt för olikheter. Många arbetsgivare underskattar den arbetsförmåga som människor med funktionsnedsättning har. Med rätt arbetsuppgifter och i förekommande fall rätt hjälpmedel och stöd kan detta ändras. Många arbetsgivare känner inte till de möjligheter som finns till arbetsmarknadsstöd och för att anpassa arbetsplatser efter individers arbetsförmåga. Stöd och hjälpmedel måste därför marknadsföras bättre bland arbetsgivare. Vi vill utöka och bygga vidare på OpenEyes, ett numer permanent projekt där staden i samarbete med Arbetsförmedlingen och ett antal företag tar in personer med aktivitetsersättning på praktik under en begränsad tid, och liknande projekt, se till att de omfattar flera grupper av personer med funktionsnedsättning och involvera fler arbetsgivare i såväl offentlig som privat sektor. Här kan krävas ökade resurser för att erbjuda stöd i form av individuella handlingsplaner, personlig handledning och matchning mot lediga jobb parallellt med möjligheten att exempelvis stödja en anställning med lönebidrag. Stockholms stad ska bidra till målet att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter som andra att delta i arbetslivet. Insatserna ska vara naturliga delar i sysselsättnings- och näringspolitiken och knytas till tillväxtmål och behov av arbetskrafts- och kompetensförsörjning. investera i utbildning och välfärd och bidra till att stärka anställbarheten genom att utbildningsmöjligheterna förbättras. Möjligheterna för att ta nya jobb när de kommer måste stärkas. skapa särskilda och riktade insatser för att öka sysselsättningen. skapa fler praktikmöjligheter för studerande med funktionsnedsättning.

ta fram ett åtgärdsprogram för att underlätta övergången från utbildning till arbete för ungdomar. skapa möjligheter för tidsbegränsade utvecklingsanställningar inom staden för unga med funktionsnedsättning som inte inom rimlig tid har kunnat erbjudas någon annan form av anställning, anställningar som kan ge värdefull arbetslivserfarenhet för att stimulera till övergång till ordinarie arbetsmarknad. pröva att utveckla fler lönebidragsanställningar i utkanten av den ordinarie arbetsmarknaden. Försöksverksamheten skulle kunna avse dels arbete inom staden och i ideell sektor som idag inte utförs, dels uthyrningsverksamhet till hela arbetsmarknaden till marknadsmässig lön. skapa tillgängliga arbetsplatser, ge tydliga ägardirektiv och som ägare se till att verksamheter för människor med funktionsnedsättning inom staden får tillräckliga resurser och tydliga riktlinjer för sitt samhällsuppdrag. stimulera fler aktörer att ta ansvar. skapa insatser för att genom bland annat individuellt utformad arbetsträning skapa bryggor mellan daglig verksamhet och arbetslivet och undvika att det uppstår inlåsningseffekter, där den som deltar i dagliga verksamheter därmed döms att aldrig komma vidare. skapa former för att stärka arbetet med att utveckla fler sociala arbetskooperativ och andra lösningar inom den sociala ekonomin. stärka samordningen mellan staden, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. bekämpa den diskriminering som förekommer med kraft. driva en attitydpåverkande verksamhet och förändra synen hos arbetsgivare. skapa system för att underlätta tillgången till hjälpmedel och personligt stöd. göra riktade investeringar för att fler ska få tillgång till mentorsstöd och traineeprogram, samt en förstärkning av kompetensen om funktionsnedsättningar inom studie- och yrkesvägledning och Arbetsförmedlingen. påverka utvecklingen genom att använda möjligheterna i lagen om offentlig upphandling för att ställa krav om tillgänglighet och kunna beakta om leverantörer anställer personer med funktionsnedsättning samt använda upphandlingsinstrumentet till att skapa fler arbetsmöjligheter. utöka OpenEyes. göra konsekvensanalyser när staden genomför regelförändringar eller förändrar sin verksamhet, kring hur den föreslagna åtgärden kan förbättra och öka möjligheterna för människor med funktionsnedsättning att komma in i arbetslivet. ge utbildning åt stadens personal så att de får ökad kunskap om levnadsförhållanden för personer med olika funktionsnedsättningar i samverkan med funktionshindersrörelsen.

erbjuda sysselsättning som är anpassad efter personer med psykiska funktionsnedsättningar och/eller utvecklingsstörning och som passar den enskilde individen oavsett var man bor. överväga positiv särbehandling och kvotering för att peka på det mervärde som kan skapas genom deltagande i arbestslivet av människor med funktionsnedsättning generellt och på specifika arbetsplatser. inleda ett arbete med uppföljning inom området genom indikatorer för antalet skapade arbetstillfällen för personer med funktionsnedsättningar av olika slag. överväga att skapa en kommunal fond för de insatser som krävs för att skapa olika möjligheter för personer med funktionsnedsättning, samt tillgängliggöra arbetslivet inom stadens verksamheter. 3. Tillgänglighet, bemötande och arbete mot diskriminering Målet för det politiska tillgänglighetsarbetet ska vara att personer med funktionsnedsättning får tillgång, på samma villkor som andra, till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) och system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten. Begreppet tillgänglighet anspelar oftast på övergripande fysisk planering eller anpassning av lokaler, alltså att motverka fysiska funktionshinder men begreppet tillgänglighet kan också handla om att tillgodogöra sig information, exempelvis webbsidor, ta del av kultur eller media, alltså att motverka konsekvenserna av olika kommunikativa funktionsnedsättningar, nedsatt syn, hörsel eller förståelse. Ordet tillgänglighet används dock ofta, utanför funktionshinderspolitiska sammanhang, om andra saker såsom möjligheten att få tag i människor via telefon, öppettider eller annat. Bra bemötande är en viktig del av tillgängligheten. Hur man bemöter personer med olika funktionsnedsättningar har avgörande betydelse för hur delaktigheten och tillgängligheten uppfattas. Med ett bra bemötande kan man temporärt i någon mån kompensera vissa brister i tillgänglighet i miljön. Dåligt bemötande kan däremot aldrig vägas upp av god tillgänglighet. Dåligt bemötande är detsamma som diskriminering och brist på respekt. För personer med psykiska funktionsnedsättningar, med utvecklingsstörning eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är bra bemötande en av de viktigaste aspekterna av delaktighet och tillgänglighet. I Stockholms stads verksamheter får ingen diskriminering i form av negativ särbehandling förekomma. Ingen medborgare ska uteslutas från att delta i aktiviteter, kunna söka jobb eller få tag i all information som staden erbjuder sina invånare. Inom staden ska det även vara möjligt att bo var man vill. Enligt den av riksdagen ratificerade FN-konventionen ska staten höja medvetandet i hela samhället, - - - om personer med funktionsnedsättning och för att främja respekten för deras rättigheter och värdighet, för att bekämpa stereotypa uppfattningar, fördomar och skadliga sedvänjor med avseende på personer med funktionsnedsättning, däribland sådana som grundas på kön och ålder, inom alla livets områden, samt för att höja

medvetandet om kapaciteten hos och bidrag från personer med funktionsnedsättning (artikel 8). Staden ska föregå med gott exempel. Även om den nuvarande borgerliga regeringen inte kommit sig för att föreslå någon svensk antidiskrimineringslag, så hindrar inget att Stockolm inspireras av den norska lagstiftningen. Enligt den norska lagen stipuleras rätt till tillgänglighet enligt principen om universell utformning, till de väsentligaste delarna av en verksamhet, huvudingången till skolor, restauranger, arbetsplatser och andra offentliga lokaler. På en skola ska t.ex. gymnastiksal och musiklokal vara tillgängliga. Staden kan på egen hand anta en policy som innebär att det inte är tillåtet att missgynna en person med funktionsnedsättning genom att underlåta att vidta sådana skäliga åtgärder som skulle kunna leda till att denne skulle kunna ta del av en av staden tillhandahållen vara eller tjänst, på lika villkor som personer utan funktionsnedsättning. Diskriminering inom staden är givetvis när svensk lagstiftning, t.ex. Plan- och bygglagen, inte följs. Alla ska kunna ta del av det utbud av kultur, idrott och andra fritidsaktiviteter som staden erbjuder. Särskilt viktigt är detta för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att använda sin kreativitet och sina konstnärliga och intellektuella färdigheter. De bör få denna möjlighet, inte bara för sin egen skull, utan också för att berika omgivningen med dans, musik, litteratur, målning och skulptur. Minst en lekplats i varje stadsdel ska vara anpassad och användbar för barn med funktionsnedsättning och alla nya lekplatser ska utformas så att barn och medföljare med funktionsnedsättning kan ta sig till dem och använda dem. Kulturutbudet är begränsat för den som har nedsatt hörsel. Biografer, teatrar och museer saknar ofta hörselteknisk utrustning. För att kunna gå med på visningar, ta del av filmer och annan information på utställningar krävs anpassad utrustning som också måste underhållas. Kunskapen om hur den används måste spridas. I en del miljöer, t.ex. på vissa biografer, är ljudnivån så hög att den skapar otrivsel även för normalhörande personer och orsakar att ljudöverkänsliga inte alls kan besöka en biograf. Stockholms stadsteater och Dramaten har vissa textade föreställningar, ett lovvärt initiativ som tyvärr inte förtar helhetsbilden av bristande tillgänglighet för gruppen hörselskadade. T.ex. använder inte skådespelarna bärbara myggor. Mikrofonerna som hänger över scenen är otillräckliga. Stockholms stad ska påskynda arbetet för att bli världens mest tillgängliga huvudstad och ta fram en genomförandeplan för detta. I denna ska beskrivas när och hur samt vilka konkreta krav som ska ställas på olika aktörer. kräva tillgänglighet som förutsättning för bidrag till verksamhet från kommunen. arbeta för att tillgänglighet ska bli en förutsättning för utskänkningstillstånd. ta initiativ (med information, nya regler, stimulanser, sanktioner och tillsyn etc.).

skapa ett centralt organ som är ansvarigt för tillgänglighetsfrågor med en egen tillsyn av tillgängligheten i staden, för att på ett bättre sätt samordna och intensifiera arbetet. kräva att samtliga förvaltningar utser kontaktpersoner i frågorna. ta fram en samlad kunskaps- och informationsstrategi. Resurser ska ställas till förfogande för att öka medvetenheten och höja kunskapen om verkligheten för personer med funktionsnedsättnings och deras möjligheter till ökad delaktighet i samhälls- och arbetsliv. De öar av framgångsrika exempel som hittas behöver systematiskt kartläggas för att grundlägga ett samlat kunskapsstöd till stadens verksamheter. inventera de så kallade enkelt avhjälpta hindren och fortsätta att åtgärda dem. tillsammans med landstinget, näringslivet och funktionshinderrörelsen stadsdelsvis utarbeta handlingsplaner för hur enkelt avhjälpta hinder ska avlägsnas i stadens egna lokaler, men även i restauranger, affärer och andra kommersiella lokaler. Begreppet enkelt avhjälpta hinder ska även i rimlig utsträckning omfatta hörseltekniska åtgärder. informera allmänheten om innebörden av begreppet enkelt avhjälpta hinder. skapa rutiner för att ta emot synpunkter från allmänheten om bristande tillgänglighet. genom upphandlingar bidra till att öka satsningen på att göra produkter och tjänster mer tillgängliga genom att kräva att principer utvecklade av design för alla ska iakttas. använda tillgänglighetsarbetet och samarbetet med funktionshinderrörelsen i det internationella arbetet som en profilfråga. göra Stadshuset fullt tillgängligt för alla. tillgängliggöra all grundläggande information som produceras av staden genom att publicera den i flera olika format i tryck inklusive punktskrift, på webben och som Daisy-skivor. publicera grundläggande information från stadens förvaltningar på lättläst svenska (LL) och teckenspråk. hålla samtliga öppna möten inom staden i sådana former att alla kan delta. tillse att kontakt med stadens förvaltningar och service av olika slag kan ske på flera sätt via telefon, där man kan ringa ett telefonnummer, som leder direkt till personlig service, via alternativ telefoni (texttelefon, SMS etc.), samt via e-post och fax. anpassa kommunens hemsidor för synskadade och andra läshandikappade, enligt den internationella standarden för hemsidor (WAI). Utbilda de som arbetar med hemsidorna, så att de arbetar enligt antagna riktlinjer. tillse att hörselteknisk utrustning finns att tillgå i allmänna lokaler. Om rumsslinga är installerad ska den kunna sektioneras, så att en del av lokalen kan göras opåverkad av slingans magnetfält. Den hörseltekniska utrustningen ska kontinuerligt underhållas.

tillse att den som behöver personligt stöd i sin kommunikation eller behöver tolk för att tillgodogöra sig information ska få det efter behov. Vid kultur- och idrottsevenemang ska möjligheter skapas för tolkning till teckenspråk och för synskadade. tillse att systemet för avfallshantering tillgodoser krav från såväl personer med funktionsnedsättning som hämtningspersonal, rörande god tillgänglighet och arbetsmiljö. formulera och implementera tydliga krav på utformningen av utrymningen i nya tunnlar och andra underjordiska utrymmen. utreda hur bidrags- och tillståndsgivning ytterligare kan användas som styrinstrument för att åstadkomma en god fysisk, kommunikativ och psykosocial tillgänglighet. kräva att byggreglerna tillämpas vid nyproduktion och vid ombyggnad, minimera antalet undantag och tillse att byggreglerna följs. Detta ska även gälla uteserveringar och andra tillfälliga byggnationer. utöka antalet tillgängliga toaletter i staden och förbättra underhållet samt publicera en förteckning över dem, som kontinuerligt hålls ajour. tillse att det på varje sjukhus, större varuhus, nöjesanläggning, i terminaler och andra större centrala byggnader finns extra stora toaletter i en sådan omfattning att vuxna med funktionsnedsättning som behöver assistans vid toalettbesök och eventuellt byte av olika inkontinensskydd har en faktisk möjlighet att resa och delta i kultur- och fritidsaktiviteter på lika villkor som andra. tillse att allmänna lokaler, verksamheter och andra byggnader dit allmänheten har tillträde är fullt tillgängliga och användbara. Det gäller även den yttre miljön och entréer. tillse att lokaler är utformade så att det är möjligt att delta i verksamheten oavsett funktionsnedsättning. göra en inventering av tillgängligheten i stadens samtliga lokaler. Vid förverkligandet av stadens bostadsbyggnadsprogram får inte kraven på tillgänglighet eftersättas. ge direktiv till samtliga förvaltningar och bolag att förlägga konferenser, seminarier och andra arrangemang i lokaler som är tillgängliga för alla. tillgängliggöra stadens skollokaler. Skolorna måste vid behov aktivt beställa insatserna från Sisab. i stadens verksamhet bara använda sådana material i byggnader och inredning samt produkter för hygien som har minsta möjliga påverkan på människor med överkänslighet, t.ex. oparfymerade tvålar, inga textilgolv. sträva mot att bevara lågstrålande områden för elöverkänsliga. tillse att särskild kost finns för personer med överkänslighet mot olika födoämnen, liksom förbättrad information om detta i matsalar i skolor, särskilda boenden, omsorgslokaler samt på förvaltningarna.

4. Barn och ungdomars villkor Staden ska bidra till att alla barn med funktionsnedsättning har samma rättigheter och lika villkor som andra barn. I alla åtgärder som rör barn med funktionsnedsättning ska barnets bästa komma i främsta rummet (artikel 7). Med barn avses alla barn och ungdomar fram till att de blir myndiga. Villkoren under barnaåren och ungdomstiden har stor betydelse för hur människor utvecklas och vilken framtid som vuxna de vågar drömma om. Staden ska ge så likvärdiga chanser och förutsättningar som möjligt för alla barn och ungdomar, som grund för att varje ung människa ska ha möjlighet att göra sina egna livsval och prioriteringar. Staden ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning (artikel 24). Tillgång och faktiska möjligheter till utbildning för unga med funktionsnedsättning måste vara likvärdig alla andra elevers. Staden har ett särskilt ansvar för att elever med olika funktionsnedsättningar har tillgång till skolor som är tillgängliga, både fysiskt och för undervisningens genomförande. Grund- och gymnasieskolor ska vara tillgängliga för elever med funktionsnedsättning. Detta gäller också sidoutrymmen för grupparbete och social samvaro, aulor, bibliotek, uppehållsrum, gymnastik- och matsalar o.s.v. Elever och föräldrar måste ges möjligheter att vara delaktiga i utformningen av det stöd som elever kan behöva för att genomföra utbildningen. Barn och unga ska tillsammans med föräldrar kunna välja mellan förskola och skola som bedrivs i traditionella elevgrupper eller sker i särskilda elevgrupper med personal som har specialkompetens. Elever med funktionsnedsättning måste få möjlighet att tillgodogöra sig utbildning på en nivå och i en sådan form som passar dem bäst som individer. Ingen som inte är i behov av att genomgå sin utbildning i någon form av sär- eller specialskola ska behöva göra det. Istället ska insatser läggas på ökad tillgänglighet i skolans lokaler samt anpassning av lokaler och interiör. Tillsammans med eventuell assistans leder dessa åtgärder till en mer accepterande skola och i förlängningen en större acceptans och förståelse för personer med funktionsnedsättning redan från tidiga år. I de fall där sär- eller specialklasser förekommer ska ambitionen vara att dessa förläggs i anslutning till den vanliga skolan, också detta för en ökad förståelse och acceptans. Det är inte acceptabelt att särskoleelever utbildas till livslång arbetslöshet. Den kanske viktigaste frågan för barnen är tidigt insatta habiliteringsåtgärder och skolgången inklusive förskolan. Viktigt är också att det finns reella möjligheter att välja skola efter behov, att de särskolor som finns uppfyller tydliga kvalitetskrav och att största möjliga integrering äger rum mellan elever i särskolan och den vanliga grund- och gymnasieskolan, liksom att alla barn med funktionsnedsättning som är integrerade i den vanliga skolan får reella möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. Vi vill att alla elever ska få möjlighet till bra betyg, vilket idag inte alltid är fallet. Om staten inte kräver, eller ens förväntar sig, högre betyg än godkänt av elever med funktionsnedsättning, så ska världens mest tillgängliga stad ha högre ambitioner.

En förutsättning för att kunna välja skola är att skolbyggnaden och rast- eller lekplatsen är tillgänglig och användbar. Fritiden är en annan viktig del av livet. Lekplatser på allmän mark och idrottsanläggningar ska vara tillgängliga. Verksamheter ska vara anpassade så att alla kan delta. Detsamma gäller ungdomsgårdar och bibliotek. Det behövs både särskilda och vanliga ungdomsgårdar, både föreningsdrivna och kommunala. För en del kan bryggan mot integrering vara aktivitet i mer avskilda grupper. Handlingsplaner krävs för att samtliga skollokaler ska vara tillgängliga, de måste också inkludera bibliotek och lekeller rastplatser. Även brister på idrottsanläggningar måste åtgärdas. Ett hinder för många unga människors möjligheter att kunna leva ett självständigt liv är bristen på tillgång till egna anpassade bostäder. Staden har ett ansvar för att agera för att möta behoven av bostäder och förena detta med individuellt anpassat stöd och service. Det personliga stödet ska ge likvärdiga levnadsförhållanden, oavsett var i Stockholm man bor. Bristen på bostäder försvårar övergången till vuxenlivet för många unga med funktionsnedsättning. Unga människor med funktionsnedsättning behöver ibland stöd för att kunna ta steget över till vuxenlivet och kunna leva ett självständigt liv. Det handlar om tillgång till rådgivning och utvecklade former för individuella insatser för att möta varje enskild ungdoms önskningar om att studera, arbeta och klara det dagliga livet. Barn och ungdomar med funktionsnedsättning är en grupp som har litet genomslag i arbetet med delaktighet och tillgänglighet i staden. Nästan allt arbete inom tillgänglighetsområdet handlar om och riktar sig till vuxna. Minst lika viktigt måste vara att tillgodose de behov som barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar har och att analysera konsekvenserna av de beslut som tas. När det gäller personer utan funktionsnedsättning riktas uppmärksamhet mot olikheterna i vilka möjligheter och resurser som tilldelas flickor respektive pojkar. Denna diskrepans gäller också för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Det handlar då om vilka som får hjälpmedel, resurser till olika aktiviteter o.s.v. Stockholms stad ska tillse allas rätt till utbildning på alla nivåer, från förskola till gymnasium och vuxenutbildning, med möjlighet att välja skolform och skola oberoende av funktionsnedsättning. tillse att samtliga lokaler i vilka undervisning bedrivs är tillgängliga och användbara, har inredning och utrustning samt en god ljud- och ljusmiljö, så att alla kan delta i verksamheten fullt ut. genom avtal förbinda friskolor att uppfylla samma krav på tillgänglighet som kommunalt drivna skolor. ställa samma krav på förskolor och fritidshem som på skolor.

anpassa lek- och rastplatser på förskolor och skolor så att barn och ungdomar med funktionsnedsättning kan använda dem och delta. Alla ska kunna vara delaktiga. skapa möjligheter för elever med funktionsnedsättning som är i behov av specialundervisning och undervisning i mindre grupper att få det. tillse hörselskadade elevers tillgång till hörselteknisk utrustning. tillse att döva elever ska få tillgång till tolk. erbjuda kontakt med skolor och förvaltningar och service av olika slag på flera sätt, t.ex. via telefon där man kan ringa ett telefonnummer som leder direkt till personlig service, via alternativ telefoni (texttelefon, SMS etc.), samt via e-post och fax. tillgodose att kosthållningen i skolmatsalar möter behoven hos dem som har överkänslighet mot vissa födoämnen. ta fram en strategi för att motverka att särskoleelever de facto utbildas till livslång arbetslöshet. Istället ska eleverna förberedas för arbetslivet. ta ett tydligt ansvar för att elever med funktionsnedsättning ska ges samma villkor och förutsättningar som andra att nå målen. Brist på rätt stödinsatser får inte göra att elever med funktionsnedsättning får sämre resultat i skolan. inte acceptera en inskränkt rätt att välja skola därför att skolor inte vill ta emot elever med funktionsnedsättning. Alla skolor ska vara tillgängliga för elever med olika funktionsnedsättningar. markera att ambitionen är att elever med funktionsnedsättning inte ska inskränka sina ambitioner till att bara bli godkända, utan liksom andra elever, arbeta för att bli så framgångsrika som möjligt. pröva att ge varje ung människa med funktionsnedsättning upp till 30 års ålder rätt till en personlig coach/handledare, samordnade resurser och en individuellt anpassad handlingsplan för deltagande i arbetslivet. pröva möjligheten att ha en personlig samordnare för familjer med familjemedlemmar med omfattande funktionsnedsättning och behov av stöd. formulera mål och kvalitetskrav för särskolan, göra uppföljning och samverka i största möjliga mån för att integrering ska ske mellan särskolans elever och andra elever. upprätta åtgärdsprogram för samtliga elever med funktionsnedsättning i samarbete med föräldrarna och eleverna själva. Programmen ska fokusera möjligheter och följas upp regelbundet och systematiskt. tillhandahålla lämpliga hjälpmedel, anpassade läromedel och assistenter i tid. tillsammans med andra primär- eller sekundärkommuner eller staten lösa uppkommande transportproblem. Skolresor ska vara ett problem för myndigheter och inte den enskilda familjen.

följa upp vad som händer med statligt anslagna pengar inom området. All personal ska utbildas i hur man bemöter elever med funktionsnedsättning och deras föräldrar, även föräldrar med funktionsnedsättning, på bästa sätt. Utbildningen ska ske i samverkan med funktionshindersrörelsen. Det ska finnas en kontinuerlig dialog mellan personal, elever/förskolebarn och föräldrar (på föräldramöten) om skolans gemensamma värdegrund, etikfrågor och alla människors lika värde, oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund, sexuell tillhörighet och funktionsnedsättning. Föreläsningar om hur det är att leva med olika funktionshinder och prova på-aktiviteter, t.ex. att köra rullstol och spela goalboll, ska ges både för elever och personal minst en gång per år. Detta ska ske i samverkan med funktionshindersrörelsen. Staden bör i samverkan med funktionshindersrörelsen och Barnombudsmannen finna nya former för att öka delaktigheten i stadens verksamhet för barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar. 5. Rehabilitering Ordet rehabilitering betyder att någon åter ska lära sig att göra saker som han eller hon gjort tidigare. Ibland görs inte skillnad mot begreppet habilitering, som innebär att någon lär sig något från början. En väl fungerande rehabilitering för personer med funktionsnedsättning minskar risken för att nedsättningen ska förvandlas till ett bestående funktionshinder. I vissa fall reduceras funktionsnedsättningen vad arbetet anbelangar till ett minimun. Rehabilitering kan innebära förbättringar av livskvaliteten utan att fullt ut kunna kompensera för erhållen nedsättning. I dessa fall är en så bra rehabilitering som möjligt av yttersta vikt för livskvaliteten. När det fungerar fullt ut, möjliggörs en snabb återgång till ett fungerande vardags- och arbetsliv. I det borgerligt styrda Sverige, Stockholms läns landsting och Stockholms stad har ansvaret för rehabilitering i stor utsträckning förts över på den enskilde. För en fungerande rehabilitering krävs dock att arbetsgivaren, landstinget, kommunen, Försäkringskassan och ibland även Arbetsförmedlingen samarbetar på ett bra sätt med syftet att så tidigt som möjligt tillgodose behoven av effektiva insatser, medicinska såväl som andra. Nu handlar mycket om att skyffla ansvaret mellan olika instanser istället för att i samverkan lösa problemen. Vidare finns en tydlig tendens att flytta rehabilitering, likaväl som sjukvård, från landstinget till primärkommunen. Det får inte innebära att graden av kompetens och proffessionalitet minskar. Stockholms stad ska tillsammans med funktionshindersrörelsen ta fram handlingsplaner för att förbättra möjligheten för personer med funktionsnedsättning att få ta del av den rehabilitering som kommunen kommer att ansvara för inom hälso- och sjukvården, liksom andra former av rehabilitering. effektivt samverka med Stockolms läns landsting för att uppnå bästa möjliga rehabilitering.

6. Stöd och service Lagen om stöd och service till vissa personer med funktionsnedsättning (LSS) har inneburit en enorm förbättring av levnadsvillkoren för många människor. Den innebär en frihetsreform för dem som omfattas av lagen. LSS-verksamheten har expanderat år för år, både räknat i antal personer som får del av LSS-insatser och antalet timmar per person. Socialdemokraterna slår vakt om LSS-reformen. Givetvis är vi emot felaktig hantering av assistansersättning. För att värna och skydda LSS är det viktigt att göra de regelförändringar och utöva den tillsyn som behövs för att hindra att delar av assistansersättningen missbrukas. Det bör påminnas om att nekad personlig assistans för människor som drabbas av hjärnskada medförande bortfall av minne, motivation och kommunikationsförmåga innebär att samhället blir totalt otillgängligt för dem. Många i den situationen blir isolerade och helt socialt utestängda. Det bör framhållas att i stadens centrala och stadsdelarnas budgetprocesser bör inte ett mål vara att skapa intrycket av att stöd och service, eller andra verksamheter för människor med olika funktionsnedsättningar, alltid går med underskott. Dessutom måste begrepp som tillgänglighet, aktivitet och mångfald i sammanhanget användas som benämningar för just dessa företeelser och inte som i den borgerliga vokabulären för privat drift. När aktiv är lika med privat utförd, mångfald lika med privat drift och tillgänlgighet lika med privat drift, vad ska då exempelvis privat driven verksamhet kallas? Tolkningen av stadens riktlinjer för tillämpningen av socialtjänstlagen (SoL) och LSS är enligt Socialdemokraternas mening snäv och begränsande. Begränsningarna har ökat de senaste åren. Det finns skillnader mellan olika stadsdelar och tendensen är att använda domstolsutslag som förevändning för snävare bedömningar. På många håll finns det inte resurser för en uppsökande verksamhet värd namnet. Detta är särskilt allvarligt för personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Personer med psykiska funktionsnedsättningar och flertalet av dem som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får endast i undantagsfall stöd enligt LSS, trots att många av dem torde motsvara de krav som ställs för att tillhöra personkrets 3. Inte heller dövblinda får personlig assistans, detsamma gäller personer med förvärvade hjärnskador. För en del personer med psykiska funktionsnedsättningar är behovet av ledsagarservice extra viktigt. För personer med svår fobi kan det vara svårt att ge sig iväg ut i dagliga ärenden, då det är svårt eller rent av omöjligt att åka kollektivt p.g.a. rädsla inför öppna platser (torgskräck, agorafobi). Det finns också andra liknande hinder för att själv, utan ledsagare, kunna ta sig ur sin bostad. En del löper stor risk att blir utslagna därför att de inte får behålla sina lägenheter. Bostadsföretagen måste göras mer medvetna om detta och inte låta vräka personer med psykiska funktionsnedsättningar enbart p.g.a. konstigt beteende. Samverkan mellan socialtjänsten och bostadsföretagen måste ske för att vräkningar ska kunna undvikas. Problem med tillämpningen av SoL och LSS ger understundom behov av en god man. Den gode mannen ska sörja för att den som behöver stöd och service får de insatser som denne har rätt till och att insatserna håller god kvalitet. Tyvärr fungerar de gode männen inte alltid så bra som de borde. En del saknar ordentlig kunskap om sina huvudmäns funktionsnedsättningar och

konsekvenserna av dessa. Alla håller inte heller den kontakt som är nödvändig för att eventuella brister i omvårdnaden ska upptäckas. När det gäller tillgängligheten för bl.a. personer med psykiska funktionsnedsättningar spelar personliga ombud en viktig roll. Dessa kan ibland också utgöra ett alternativ till personlig assistans för denna grupp. Stöd i form av personlig assistans minskas eller dras ibland in helt och hållet, trots att inga ändringar i behovet kan konstateras. Likabehandlingsprincipen inom staden är ofta i praktiken satt ur spel. Stadsdelsarrest är ett namn på en företeelse, som trots fullmäktiges tydliga besked, i realiteten tillämpas av stadsdelsförvaltningar. Bostäder enligt LSS och SoL reserveras för stadsdelens egna invånare. Personer med utvecklingsstörning hänvisas till en daglig verksamhet i den stadsdel där man bor, även om man önskar delta i en verksamhet, som man är särskilt intresserad av och kanske har fått utbildning för under sin gymnasietid. Inskränkningar i valfriheten kan drabba personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det är i detta sammanhang inte fysiska hinder utan fördomar, brist på empati och okunskap som utgör det stora problemet. Mötet och kommunikationen med myndigheterna förutsätter ett bra bemötande från dessa. Rätt bemötande är avgörande för delaktighet för bland andra personer med psykiska funktionsnedsättningar och andra osynliga funktionsnedsättningar som t.ex. överkänslighet mot vissa födoämnen och behov av särskild kost. Dåligt bemötande är fortfarande något många upplever i sin kontakt med stadens förvaltningar. Socialnämnden ska enligt SoL genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden samt svara för bistånd till familjer och enskilda individer i behov av mer omfattande stöd, service och gemenskap. I detta ingår rätten till anpassad bostad. Personkretsen enligt LSS har rätt till bostad med särskild service (service- eller gruppbostad) eller annan särskilt anpassad bostad. Gruppbostäder ska inte omfatta fler lägenheter än fem. För särskilt känsliga personer ska antalet vara lägre. Individuell anpassning ska göras efter behov. Ingen som inte uttryckligen önskar det ska behöva leva ett kollektivt liv. De privata delarna av en gruppbostad ska därför bestå av fullvärdiga bostäder, där stödet och servicen ges individuellt. Det vore bra med tydligt utpekad personal för uppsökande verksamhet, liksom indikatorer för effekten av den uppsökande verksamheten. En egen, bra bostad är ett grundläggande livsvillkor för varje människa. Alla ska kunna välja vilken kommun eller del av densamma man vill bo i och kunna flytta inom kommunen på samma sätt som andra. De som behöver stöd i sitt boende ska kunna få det där de bor. Att bygga bostäder för personer med psykiska funktionsnedsättningar eller med utvecklingsstörning i befintliga bostadsområden möter ofta motstånd från grannar. Detta försenar den angelägna utbyggnaden. Förvaltningarna viker sig ofta för svårigheterna istället för att ge saklig information. Elmiljön i Stockholm gör det svårt för allt fler invånare att vistas i sina bostäder. Överkänsliga som inte kan bo kvar i sina bostäder ska erbjudas tillfälligt eller permanent boende i elsanerad eller elfri bostad i lågstrålande område.

Närstående som ger stöd och vård behöver ha tillgång till eget stöd från staden. Erfarenheten visar att kvinnor med olika funktionsnedsättningar ofta riskerar att utsättas för våld och övergrepp. Stadens stöd till tillgängliga tjej- och kvinnojourer är i detta sammanhang av central betydelse. Personer med olika funktionsnedsättningar ska kunna verka i vardagen på samma villkor som personer utan funktionsnedsättning. Detta kräver ofta att olika hjälpmedel ingår som en del av det dagliga livet och inte bara inom vården och rehabiliteringen. Alla ska ha rätt till hjälpmedel efter behov och dessutom rätt att få sitt hjälpmedelsbehov utrett av lämplig instans. Kommunen och landstinget ska samverka och inte strida om vem som har ansvaret för den enskildes behov. Målet ska vara individens möjligheter att leva ett självständigt liv i trygghet och värdighet. Allt detta sammantaget får naturligtvis följder för förmågan till ett socialt liv och möjligheten att vara delaktig som medborgare. Det krävs en central övervakning med tydliga befogenheter att rätta till missförhållanden. Stockolms stad ska avskaffa alla skillnader utifrån tillhörighet till olika stadsdelar inom stadens verksamheter för personer med funktionsnedsättning. utveckla översiktsplanen till ett effektivt styrinstrument, som tydligt redovisar stadens ambitioner att integrera bostäder för personer med olika funktionsnedsättningar i alla bostadsområden. bedriva en aktiv tillsyn av byggnadsverksamheten, så att det som byggs nytt eller byggs om blir fullt tillgängligt och användbart. ge möjligheter också åt dem som behöver kommunens stöd, att få en bostad och som andra ha möjlighet att välja storlek, standard, läge m.m. Detta måste även gälla personer som får bostäder enligt SoL och LSS. inte påtvinga människor standardlösningar som inte motsvarar deras faktiska behov. Ingen ska behöva godta en permanentbostad som är mindre än ett rum och kök. upprätta en aktivt uppsökande verksamhet som ska bedrivas av stadsdelsnämnderna för att kartlägga bostadsbehovet bland stadsdelens invånare med olika funktionsnedsättningar. bilda ett centralt organ i staden med uppgift att sammanställa stadsdelsnämndernas redovisningar och se till att de bostadsprojekt som planeras i staden inrymmer bostäder och bostadsformer som lämpar sig för personer med olika funktionsnedsättningar. När så låter sig göras, kan staden införskaffa bostadsrätter för andrahandsuthyrning. ta fram en för staden heltäckande plan för att snarast tillgodose de eftersatta bostadsbehoven. i samarbete med funktionshindersrörelsen lämna information om tillkomsten av särskilda boendeformer för personer med olika funktionsnedsättningar till blivande grannar för att motverka fördomar och negativa attityder.

genomföra samrådsmöten bl.a. i samband med bostadsbyggande, i lokaler tillgängliga för alla. erbjuda en individuell plan som klargör önskemål och behov av bostad och stöd i boendet genom vilken de bostadsbehov som den enskilde har kan samordnas med andra insatser. skapa tillgång till äldreboende där all kommunikation sker på teckenspråk för teckenspråkiga personer, döva och gravt hörselskadade. skapa tillgång till en bra bostad i den stadsdel där den sökande vill bo. arbeta för rätten till en egen bostad för personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. ge tillgång till god man, förvaltare eller personligt ombud för de som behöver och ge ställföreträdarna relevant utbildning som innefattar kunskaper om aktuella funktionsnedsättningar. ställa resurser till förfogande för Överförmyndarnämnden för utbildning av gode män i samverkan med funktionshindersrörelsen. utbilda all relevant personal för yrket/uppdraget med möjligheter till återkommande fortbildning. investera i personals kunskap och medvetenhet inom den av Stockholms stad finansierade verksamheten för att kunna förebygga övergrepp och ge stöd när det behövs. erbjuda personlig assistans och annat stöd för ökad delaktighet och ge personer med psykiska funktionsnedsättningar rätt till personlig assistans enligt LSS. garantera vissa personer med psykiska funktionsnedsättningar med speciella problem rätt till ledsagarservice. arbeta för att rätten till personlig assistans utvidgas till att omfatta också gruppen dövblinda och personer med förvärvade hjärnskador. ge boende i gruppbostäder rätt till ledsagarservice och personlig assistans. ge personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar coachning som stöd i vardagslivet och för att delta i olika kultur- och fritidsaktiviteter. behandla alla ansökningar om ledsagarservice och personlig assistans skriftligt med möjlighet att överklaga. arbeta för att rätten till ledsagning och personlig assistans inte upphör när mottagaren fyller 65 år. ge personer som bor i gruppbostäder enligt LSS ledsagarservice för att de ska kunna delta i fritids- och kulturaktiviteter utifrån egna intressen och för att vidga sitt sociala nätverk utanför personalgruppen. skapa nya verksamheter riktade till unga personer med psykiska funktionsnedsättningar.

skapa sysselsättning för utvecklingsstörda och personer med psykiska funktionsnedsättningar med full valfrihet att delta oavsett var den bedrivs i staden. ta fram en strategi för hur den resursmässigt och organisatoriskt ska klara av att möta ett växande hjälpmedelsbehov. bidra till att ett tekniskt innovationsprogram för att utveckla och kommersialisera produkter som ökar personer med olika funktionsnedsättningars möjligheter till delaktighet i vardags- och arbetsliv. 7. Hjälpmedel Alla ska ha rätt till hjälpmedel efter behov, men också rätt att få sitt hjälpmedelsbehov utrett av lämplig instans. Kommunen och landstinget ska samverka och inte strida om vem som har ansvaret för den enskildes behov. Målet ska vara individens möjligheter att leva ett självständigt liv i trygghet och värdighet. Personer med olika funktionsnedsättningar ska ha samma möjligheter att verka i vardagen på villkor som personer utan funktionsnedsättning. För att detta ska bli möjligt, krävs ofta att olika former av hjälpmedel ingår som en del av det dagliga livet och inte bara som en del av vården och rehabiliteringen. Stockholms stad ska i sina verksamheter för personer med olika funktionsnedsättningar avskaffa alla skillnader utifrån tillhörighet till olika stadsdelar. ta fram en strategi för hur den resursmässigt och organisatoriskt ska klara att möta ett växande hjälpmedelsbehov. bidra till att ett tekniskt innovationsprogram för att utveckla och kommersialisera produkter som ökar personer med funktionsnedsättningars möjligheter till delaktighet i vardags- och arbetsliv. 8. Delaktighet och påverkan Inom Stockholms stad finns politiskt tillsatta nämnder, både lokala i stadsdelarna och centrala, som har ansvar för de verksamheter som kommunen bedriver. Nämnderna kan exempelvis arbeta med utbildning, exploatering eller verksamheter i olika delar av staden. Ett funktionshindersråd finns knutet till varje nämnd. Centrala funktionshindersråd inom kultur, stadsbyggnad och arbetsmarknad o.s.v. Stadsdelsnämnderna har sina motsvarande råd. I råden företräds grupperna av personer med funktionsnedsättning av sina organisationer. Det handlar om SRF, DHR och HSO. Genom HSO representeras alla de övriga grupperna, utöver synskadade från SRF och rörelsehindrade från DHR. Rådens roll är att vara rådgivande. De politiska nämnderna ställer frågor till råden och får sedan tillbaka underlag och svar som de har nytta av för sina beslut.