Svar på motion från Emil Broberg (V) Ge alla barn rätt till glasögon (LiÖ 2011-2822) Motionären föreslår i sin motion att Landstinget i Östergötland ändrar reglerna för glasögonbidrag så att alla barn upp till 18 år har rätt till glasögon och att bidraget utformas så att kostnaden för glasögon blir så låg att ingen ska behöva avstå glasögon av ekonomiska skäl. Landstinget ansvarar för att länets invånare erbjuds en god hälso- och sjukvård på lika villkor efter behov. Hälso- och sjukvårdsnämnden har huvudansvaret för att östgötarnas behov av hälso- och sjukvårdsinsatser tillgodoses på bästa sätt inom de ekonomiska ramar som landstingsfullmäktige ställer till förfogande. För hjälpmedel avgränsas dock landstingets ansvar till den typ av hjälpmedel som är individuellt utprovade och kräver hälso- och sjukvårdens särskilda kompetens för bedömning och utprovning. Produkterna skall vara nödvändiga ur medicinska, rehabiliterings- eller habiliteringsmässiga aspekter. En del hjälpmedel ligger utanför landstingets ansvar, bland annat där den enskilde brukaren själv kan bedöma nyttan av hjälpmedlet och hjälpmedlet finns tillgängligt i handeln. För dessa hjälpmedel har brukaren ett personligt ansvar, att vid behov införskaffa och bekosta. Egenvård/egenansvar är åtgärder som den enskilde själv kan besluta om utan att det behöver föregås av professionell bedömning och utprovning. Det finns hjälpmedel som har karaktären av egenansvarsprodukter i en persons vardag. Med egenansvarsprodukter menas i detta sammanhang produkter/hjälpmedel som går att köpa i handeln, till exempel i affär, per postorder eller på apotek och som inte kräver sjukvårdens specialkunskap Glasögonbidrag är ett bidrag som finns ute på klinikerna och som klinikerna anser ingår i den ersättning man får från Hälso- och sjukvårdsnämnden. Glasögonbidrag har funnits sedan 1981. År 1989 ändrades bidraget på grund av svårigheterna att tillämpa tidigare regler på ett riktigt sätt. Att bidraget bara är för barn i åldern 0-8 år beror på medicinska skäl då synen slutar att utvecklas efter 8 års ålder. Efter 8 års ålder sker ingen mer utveckling av själva synen och därefter handlar det om att korrigera för dålig syn, d.v.s. medicinska skäl saknas, och personerna får stå för hela kostnaden för glasögon själv. Glasögonbidraget är till för att barnet med säkerhet ska kunna utveckla sin syn. Bidraget på 450 kr respektive 900 kr har varit detsamma sedan 1989. Från 2003 till 2011 har bidraget årligen betalats ut från ögonklinikerna vid US och ViN med ca 300 000-430 000 kr. Reglerna för glasögonbidrag ser ut på följande sätt; För barn som är 0-8 år utgår bidrag för glasögon. I de fall glasen är slitna, borttappade eller trasiga utgår bidrag högst en gång per år. Om brytningsfelet ändrats kan bidrag dock utgå oftare än en gång per år av medicinska skäl. Bidraget är enkelt (450 kr) eller dubbelt (900 kr). Normalt utgår enkelt bidrag. Dubbelt bidrag utfärdas på bifokalglas och på glas med hög styrka. De barn som har en styrka mer än 6 D i den mest brytande meridianen är således berättigade till högbrytande glas och dubbelt glasögonbidrag. Den mest brytande meridianen är den del av glaset, som är tjockast och som har mest brytning. Eftersom man använder minuscylindrar innebär detta att man vid hyperopi går efter den sfäriska styrkan och vid myopi adderar den sfäriska och den cylindriska styrkan. Exempel: A. +5,50 sf -1,00 cyl i 145 Den mest brytande meridianen är +5,50 D (och den minst brytande är +4,50 D). Patienten är inte berättigad till dubbelt bidrag. B. - 5,50 sf -1,00 cyl i 145 Den mest brytande meridianen är -5,50-1,00= -6,50 D (och den minst brytande är -5,50 D). Patienten är berättigad till dubbelt bidrag.
Sammanfattningsvis följer principerna för glasögonbidrag de generella principer som finns kring hjälpmedel inom landstinget. Bidraget hanteras helt och hållet av berörd och för ändamålet kompetent professionen vid ögonklinikerna i länet. Bidraget är också behovsstyrt, där patienter med behov av mer avancerade (och därmed dyrare) glas får större bidrag. Hanteringen av glasögonbidrag sker alltså helt i enlighet med landstingets principer för behovsstyrning. En ändring av reglerna enligt motionärernas önskemål skulle alltså strida mot både grundläggande principer för hjälpmedelshantering och behovsstyrning. Det kan också konstateras att de olika stöd och skyddsnät som finns i välfärdsstaten Sverige redan idag garanterar att ingen behöver avstå från glasögon av ekonomiska skäl. Emellertid finns det anledning att säkerställa att bidragsnivåerna inom befintligt regelverk är på en rimlig nivå, särskilt med tanke på att bidragsnivåerna varit oförändrade sedan 1989. Landstingsfullmäktige föreslås med hänvisning till ovanstående a t t a t t uppdra till hälso- och sjukvårdsnämnden att se över landstingets glasögonbidrag, samt därmed anse motionen besvarad.