Min far Aly ben Salem

Min far Aly ben Salem Elias ben Salem Det är alltid trevligt att få träffa vännerna från Concordia. I kväll ska jag tala om min far pappa Aly ben Salem. Han föds 1910 i Tunis i en syskonskara av tre bröder och två systrar. 1914 flyttar familjen till Kalaah Kbira ett litet samhälle utanför Sousse. Farfar blir rektor för skolan och samtidigt chef för posten. Han är en av de första tvåspråkiga lärarna i Tunisien. 1871 blir Tunisien fritt men det blir kortvarigt. 10 år senare blir Tunisien ett franskt protektorat. Alys farfar var soldat i Beyens Kungens armé och stupade i kriget mot fransmännen. Min farfars mor var av turkisk härkomst, hade blont hår, blå ögon och var en de första tvåspråkiga tunisierna. Aly säger att det är här hans fäbless för blått startade. Hon fostrade farfar med fast hand. Farfar gjorde samma sak med sina barn. I denna lantliga miljö föds Alys fascination av fåglar och djur. Första världskrigets händelser sätter djupa sår. Han mindes känslan av begravningarna. Många unga tunisier fick strida för Frankrike. Vid krigsslutet 1918 flyttar familjen till Ras Djebel mellan Bizerte och Tunis. Aly blir där medveten om att tunisiern inte är fullvärdig medlem i sitt eget hemland. De är franska undersåtar men inte medborgare. Min farbror Hammadi, som studerade till läkare i Paris, nämner i sina memoarer att när fransmannen gick på trottoaren fick tunisiern kliva ut på gatan. När han med båt åkte hem från Frankrike fick fransmannen gå av först, sedan övriga européer och sist tunisiern. Sådant sätter spår. 1923 går Aly på lycée Carnot - läroverket i Tunis. Det var från början en skola för fransmän och européer men har nu även tunisier i klassen. Undervisningen är på franska. Farfar vill att pojkarna ska ha en ordentlig utbildning för att kunna få riktiga yrken. Aly ska bli ingenjör, något som han är totalt ointresserad av. Bättre lyckas min farfar med Alys bröder. En blir läkare den andre gör karriär i staten på arbetsmarknadssidan. Aly väljer att istället utbilda sig på Institut Supérieur des Beaux Arts de Tunis. Han är den förste tunisiern övriga är européer. Farfar är stolt att vara tunisier och arbetar för att Tunisien ska bli självständigt. Han gör distinktion mellan fransk överhöghet och fransk kultur. På konstskolan träffar Aly många socialister som stöttar tanken på självständighet. Tunisien är ett

protektorat till skillnad mot Algeriet som är en del av Frankrike. Under kolonialtiden har många fransmän bosatts sig i Tunisien främst inom jordbruket. Aly har en god lärare Maurice Picard - på konstskolan i Tunis. Man kan tydligt se det i en del av Alys tidigare verk. Maurice Picard Aly Vid sidan om studierna arbetar han på etnografiska museet i Tunis. Han dokumenterar en hel del klassiska yrken genom målningar. Hans verk börjar uppmärksammas och 1936 tillerkänns han tunisiska statens Grand Prix i måleri samt Nordafrikas första pris i miniatyrmålning. Skomakare Vävare Brodös Koranskola Detta leder till han får i uppdrag att dekorera den tunisiska paviljongen på Parisutställningen 1937. Samma år har han också konstutställning i Paris. Han börjar också arbeta på franska statens etnografiska museum samtidigt som han går på konstskolan. Man kan ana vem som inspirerade honom.

Entrébiljetten Den tunisiska paviljongen ligger nära den svenska. Där träffar Aly många kulturpersoner. Han nämner bland annat Harry Martinsson, Arthur Lundqvist och Evert Taube. Det är också där han träffar min mor Margaretha som är au-pairflicka. Hon har kommit till Paris för att lära sig franska efter flickskolan. Genom henne lär han känna Bengt Häger, Christer Strömholm och Fredrik Ramel. Far och mor blir förälskade och relationen djupnar. Från Frankrike går färden till Sverige. I Sverige gästar han Fredrik Ramel på Öveds kloster inte långt ifrån Sjöbo där mammas föräldrar Emil och Olga Kellgren bor. Emil är kyrkoherde i Södra Åsums församling och familjen Ramel är goda vänner till mormor och morfar. Pappa friar till mor och i september 1939 gifter de sig i Sjöbo och har bröllopsfesten hos Ramels. Aly Maurice Picard Aly Aly I slutet av 30-talet börjar måleriet gå över i mer drömsk form. En föraning av paradiset? 1939 har han utställningar på skånska konstmuséet i Lund och i Köpenhamn och en etnografisk utställning på Etnografiska muséet i Stockholm. Han har nu även en ateljé på Gärdet i Stockholm.

Kända personer blir avporträtterade. Kanske inte så fotografiskt utan mer för att skildra personernas karaktärer. 1974 köper vi den högra tavlan på en auktion i Stockholm. Den föreställer Käbi Laretei och hennes syster berättar Aly. Krigsåren 1939-1945 Enligt min mor så har farfar börjat samla föremål som ska levereras till Etnografiska muséet i Stockholm. Mor i sjätte månaden åker ner i förväg för att hämta hem dem. Aly kommer lite senare. I juni kommer jag till världen i farfars hus i gamla stan i Tunis. Ett världskrig utbryter och fördröjer återfärden med fem år. Aly får arbete som lärare på gymnasiet i Sfax i södra Tunisien. 1943 bombas skolan så familjen tar tillflykt till Kerkenah - en ö utanför Sfax där Aly får mer tid till att måla. Här föds min bror Emil. 1944 blir Aly rektor för konstskolan i Sfax en skola han är med om att starta - med européer och tunisier. Under en kortare tid bor vi i Sidi Bou Said ett konstnärssamhälle i Kartago utanför Tunis. Aly hade redan 1937 köpt sig ett hus för de prispengar han fick när han fick tunisiska statens första pris i måleri. Slutet av 40-talet Jag har ett av mina första tydliga minnen från vår hemfärd 1945. Vi tar tåget till flygplatsen i Kartago. På flygplatsen står ett bombflygplan med luckorna nedfällda. På ömse sidor ovanför finns bockar med brädor att sitta på. Jag ser folks ben dingla i luften. Väl inne i flygplanet fälls bombluckorna in. På färden över Medelhavet kan jag titta ut genom kulhålen i flygkroppen. Färden går sedan från

Marseille med tåg över Paris till Stockholm dit mormor och mors syskon har flyttat efter min morfars bortgång tidigare under året. Ingen finns kvar i Skåne. Vi bosätter oss i Mälarhöjden en förort sydväst om Stockholm. I början har Aly ateljén i hemmet men får några år senare tag på en vindsvåning på Kaptensgatan, baksidan av Strandvägen. 1946 föds min bror Tage. Ekonomin är ansträngd. Det är inte lätt att försörja en familj med tre barn på en konstnärslön. Det blir ansträngt mellan mina föräldrar vilket leder till att Aly flyttar till sin ateljé 1947. Alys konst förändras till en dystrare ton med mörkblått som bas. Det kanske speglar familjeförhållandet. Aly flyttar ihop med Kerstin som 1952 blir hans andra fru. De bor på Gärdet. 1951 när mor och vi barn flyttar in till innerstan så börjar jag träffa honom igen. 50-talet Parallellt med konstnärskapet och utställningarna engagerar han sig med arbetet med att få Tunisien fritt. Vid sina utställningar får han lokalpressen att skriva dels om utställningen dels om frihetskampen för Tunisien. Han håller också föredrag på skolor om Tunisien. Han har nära kontakter med socialdemokratiska partiet. Aly får 1952 uppdraget av Tunisiska staten att företräda Tunisien i kontakter med myndigheter i Skandinavien. Han deltar i förstamajtåg och talar i Sveriges Radio. Han kombinerar utställningar med föredrag i skolor och andra ställen. Arbetet ger så småningom utdelning. Den internationella opinionen - där Skandinavien är en viktig länk - påverkar Frankrike och 1956 blir Tunisien fritt på fredlig väg. Algeriet - Frankrikes södra provins - får vänta ytterligare 6 år och då med ett stort antal döda och skadade. 1956 finns kungamakten fortfarande kvar i Tunisien. Ett år senare avsätts Beyen och nuvarande republik skapas. Alys bror Hammadi som är gift med en av Beyens döttrar fängslas och sätts i fängelse. Anledningen är kanske också att han var hälsominister i Beyens regering. Aly hade sina

tidigare tavlor förvarade hos sin bror när han flyttade till Sverige. De försvinner nu och ingen vet vart de tog vägen. Det är väl ingen vild gissning att någon bland de styrande försåg sig. Perioden med den dystrare blå färgen i hans konst börjar nu gå över i mer klara färgstarka alster. Tavlorna man idag förknippar med honom växer fram och är kanske idag det dominerande intrycket av hans konst. I sitt arbete med att få Tunisien fritt får han ett väldigt brett kontaktnät. Ett av de företagen han hjälper att komma in i Tunisien är Orrje & Co som är en konsulterande ingenjörs- och arkitektbyrå inom samhällsbyggnadssektorn. Svampen i Örebro är ett exempel på deras ingenjörskonst. Som tack ritar de Alys nya hem i Sidi Bou Said. Aly bygger ett fantastiskt hem med strålande utsikt över Medelhavet. Aly byter konst mot fönster, dörrar, köksutrustningar med mera. Husen byggs på traditionellt sätt med valv, vitkalkade väggar, marmorgolv men med svenska perspektivfönster. De senare gör att man utnyttjar den strålande utsikten. Huset är byggt på en höjd. Färgerna går i vitt med dörrar, fönster och galler för fönster i blått, nästan turkost. 1959 återkommer jag för första gången till Tunisien. Aly har kontakt med charterbolaget Transwede som i början av maj ska flyga ned till Tunisien för att ta hem charterresenärer. Det är året före min studentexamen. Jag och min bäste vän samt min bror Emil får ledigt från skolan. En DC trea tar oss till Tunis via mellanladdningar på Bulltofta och Genève. När vi landar får vi vara med om en dråplig händelse. Planet kan inte tankas då charterbolaget inte är betrott. Flygkaptenen får gå till passagerarna med håven i handen för att kunna betala bränslet! Vi bor första tiden hos min farbror Hammadi i Bizerte. Han är frigiven från fångenskapet och verkar nu som läkare i Bizerte. Vi spenderar ett par veckor i deras hem ett moriskt hem nästan som ett palats innan Aly kommer ned med min yngste bror. Frankrike har fortfarande många soldater i Tunisien. Förmodligen med tanke på oroligheterna i Algeriet. Min usla franska blir något bättre eller snarare sagt inte så bedrövlig.

Jag minns en liten episod när min då 12-årige bror skulle pussa farmor på kinden som seden är. Han tyckte verkligen inte om det och sa med en stor grimas att det var äckligt när han pussade henne. När vi påpekade att man inte säger så skrattade han och sa det ju var på svenska som hon inte förstod. Vi tillbringar resten av sommaren i Alys palats som han har byggt 60-talet Med anledning av president Habib Bourgibas statsbesök 1963 anordnar Aly en etnografisk utställning först i Stockholm sedan i Vadstena. Han börjar nu på sina utställningar göra snabbteckningar på besökare. Bland annat ritar han av mig så här när jag besökte honom i Karlskoga april 1964. 1965 tar Aly fram en kollektion glasföremål med tunisisk prägel på Rejmyres glasbruk. Man kan spåra mycket av hans intresse för etnografi i dem. Ett motiv som Aly har gjort i många olika varianter är Under havet. Jag har ett särskilt minne av detta. 1968 arbetar jag i Linköping på Centrala flygverkastaden i Malmslätt. Jag är med i konstföreningen och ordnar under december en utställning av hans tavlor i matsalen. Som tack ger Aly mig den här tavlan Under havet. Jag tror att jag inspirerade honom till detta motiv. Vi hade i skolan under teckningslektionerna gjort målningar av dykare i dykardräkter med fiskar som simmade omkring dykaren.

Konsten blir mer dekorativ. Kanske inspireras han av Bruno Liljefors som i sina tidiga verk målade räven i naturen först, för att sedan övergå till att måla omgivningen först och sedan fråga vilket motiv köparen ville ha. Eller som Clas Thor sa om konstnären Axel Borg att hans mest kända motiv och samtidigt en förbannelse för hans konstnärliga skapande blev med tiden älgar. I Örebro hade de också en strykande åtgång. Aly förnyar sig i dock nya uttrycksformer. I Tunisien finns ett av de finaste muséer med mosaik från den gamla romerska storhetstiden. Han börjar göra mosaiker. 1975 gör Aly en tavla med en tjur som jag tror inspirerades av Picassos Guernica från det spanska inbördeskriget. Kerstin, hans fru som är textilkonstnär gör en vävnad med det motivet. Den blir tyvärr stulen på en utställning i Philadelphia 1982. Kerstin gör många flamska vävnader baserade på motiv från Aly. Mitten av 70-talet börjar han tröttna på att president Bourgibas hustru besöker hemmet i Sidi Bou Said när han inte är där och tar med sig saker från hemmet gamla historiska föremål. Presidentpalatset har byggts i närheten och det är inte längre lika ostört som det var när Aly byggde sitt hus. Han beslutar att sälja det och börja om på ny kula. Han köper en lärarbostad i Hammamet som närmast kan jämföras med Hamburgsund på västkusten. Det är lantligt med mycket stor trädgård men ligger nära stadens centrum. Huset idag går inte att känna igen med alla tillbyggnader. Hela tomten är inramad av hus och höga stenmurar. Staden har vuxit runt huset.

I mitten av 80-talet tar han initiativet att bilda en Rotaryklubb i Hammamet. Han ritar deras bordsvimpel med duvan som symbol. Hammamet kallas också för duvornas stad. På 90-talet får han en stor beställning att göra mosaiker för ett hotell i norra Tunisien. Han låter också göra mosaiker på sina gamla verk från konstskolan i Tunis. Han verkar som konstnär ända in i det sista. Han blev alltid förgrymmad när han fick frågan om han fortfarande målade. Mot slutet blev tavlorna allt dystrare.

På hösten 1999 åker Aly och Kerstin till sin lägenhet på Artillerigatan i Stockholm. Han blir allt tröttare och tas in på Danderyds sjukhus i början januari. Han känner att krafterna börjar tyna. Anden är stark men kroppen svag. Jag arbetade i Portugal vid den tiden och var orolig för hans hälsa. I februari 2001 frågade jag hans läkare hur läget var och fick egentligen inget svar. Jag frågade då läkaren Skulle du åka hem om det var din far. Svaret blev ja. Jag tar första flyg hem och besöker honom på sjukhuset. Han verkar förvirrad. Han tittar upp i taket och verkar ha en konversation med någon däruppe. Jag åker hem till Fellingsbro. Två dagar senare avlider han den 20 februari vid tretiden på morgonen. Jag får beskedet och åker direkt till sjukhuset. Efter att ha sagt farväl till Aly ringer jag hans gode vän doktor Nouira för att informera honom om att Aly har dött. Vid samtalet nämner jag att vi har tänkt jordfästa Aly i Stockholm för att hustrun Kerstin ska ha nära till hans grav. Först när vi är på begravningsbyrån talar Kerstin om att Aly önskade bli begravd i Tunisien. Jag får samtidigt samtal från Tunisiska ambassaden. Presidenten Ben Ali säger att det är helt otänkbart att Aly ska begravas i Sverige. Ibland kan saker gå oerhört snabbt. Fredag samma vecka sitter vi på flyget till Tunisien med Aly i sin kista. Efter en natt i hemmet i Hammamet med böneläsare och mycket folk samlade kring kistan så begravs han i Hammamet. Han finns på en vacker plats mellan ortsborna och övriga. Han ligger på sin högra sida och blickar över det blå turkosa medelhavet mot Mecka. Hans motiv kom också på frimärken efter hans död.

70-talet 1970 Entografisk utställning i Stockholm. 1971 Entografisk utställning i Helsingfors Tatihalli muséet. Entografisk utställning i Vadstena. 1973 Konstutställning i Paris. 1974 Entografisk utställning i Oslo Etnografiska muséet 80-talet 1982 Konstutställning i Paris inbjuden av franska staten. 1982 Konstutställning i Strasbourg. Galerie de la Ville. Konstutställning i Detmold Tyskland. 1983 Konstutställning i USA Civic Center Philadelphia, Världsbanken Washington, African-American Institute Washington och Utställning i New York Makart International Gallery 1984 Konstutställning UNESCO i Paris. 1985 Konstutställning Cherif Fine Art Tunis. 1986 Konstutställning Galerie des Art Tunis. 1988 Konstutställning l Espace Sophonisbe Kartago.med fem år. 90-talet 1992 Konstutställning Galerie Yahya Tunis. Konstutställning Culture National de Hammamet