Berättelsen om Dāḥis av al-kalbī حديث داحس عن الكلبي Al-Kalbī har berättat, han sade: I berättelsen om Dāḥis var det så att hans mor var ett sto som tillhörde Qirwāsh ibn ʿAwf ibn ʿĀṣim ibn ʿUbayd ibn Thaʿlaba ibn Yarbūʿ. Man kallade henne Jalwā. Hans fader var Dhū l-ʿuqqāl och han tillhörde Ḥawṭ ibn Abī Jābir ibn Aws ibn Ḥimiyārī ibn Riyāḥ. Och han gavs namnet Dāḥis emedan Banū Yarbūʿ tog sig för att en dag ströva omkring för att söka foder och Dhū l-ʿuqqāl var med Ḥawṭ ibn Abī Jābirs två döttrar som gick på var sida om honom. Och Jalwā, Qirwāshs häst passerade honom (hingsten Dhū l-ʿuqqāl) och när han såg stoet blev han upphetsad och några ynglingar från stammen skrattade. De hade sett honom. De båda flickorna blev generade och satte honom fri och då hoppade han upp på Jalwā och betäckningen mottogs och hon blev dräktig. Sedan förde några från stammen honom (Dhū l-ʿuqqāl) till de båda (flickorna) och Ḥawt anslöt sig till dem. Han var en elak och ondsint man och när han såg in i hästens ögon sade han: Vid Gud, min häst har betäckt, tala om för mig hur det är med honom. Så de båda (flickorna) berättade för honom vad som inträffat. Han sade: O, Riyāḥs folk (Ḥawṭ är av släkten Riyāḥ), nej vid Gud, jag skall aldrig nöja mig med mindre än att jag tar (tillbaka) min hästs säd. Då sade Banū Thaʿlaba till honom: Vid Gud, vi tvingade inte din häst, det var han som slet sig. Det onda fortsatte mellan dem tills det
blev synnerligen allvarligt. När Banū Thaʿlaba såg detta sade de: Er hästs säd finns inför er. Då kastade sig Ḥawt över henne (stoet) och stack in sin hand i vatten och stoft. Sedan förde han in den i hennes moderliv tills han trodde att han hade fått ut säden. Men moderlivet slöt sig om det som fanns där inne och Qirwāsh hjälpte henne med fölet och gav det namnet Dāḥis. Därför framgår han som att hans fader är Dhū l-ʿuqqāl. Om honom säger Jarīr: Hästarna som tillbringar natten vid våra tält, är av Aʿwajs släkt eller efter Dhū l-ʿuqqāl إ ن الج ياد ي ب تن ح ول ق ب اب ن ا م ن آل أ عو ج أ و ل ذي الع ق ا ل Aʿwaj var en häst som tillhörde Banū Hilāl. När fölet börjat röra sig självständigt var han ute och spatserade med sin moder. Han var då ett litet föl och Banū Thaʿlaba var ute och strövade. Då såg Ḥawt honom och tog honom. Då sade Banū Thaʿlaba: O, Banū Riyāḥ (Ḥawt är av Banū Riyāḥ), har ni inte redan gjort det ni skulle göra med honom första gången? Sedan (gör ni) det här nu? Och de sade vidare: Han är vår häst och vi lämnar er inte förrän vi stridit med er över honom eller, lämna över honom till oss! När Banū Thaʿlaba såg situationen sade de: I så fall så strider vi inte med er över honom. Ni är oss kärare än han. Han är er vinst och så räckte de honom (Dāḥis) till dem. När Banū Riyāḥ såg detta sade de: Vid Gud, vi har gjort illa mot våra bröder två gånger och de var överseende och hedersamma. Och de sände honom (det vill säga Dāḥis) till dem (Banū Thaʿlaba) med två dräktiga kameler. Fölet stannade hos Qirwāsh (som tillhör Banū Thaʿlaba) så länge som Gud ville att han skulle stanna. Och han visade sig vara den snabbaste av arabernas hästar. Sedan var det så att Qays ibn Zuhayr ibn Jadhīma ibn Rawāḥa al-ʿabsī överföll Banū Yarbūʿ och han tog ingen 2
förutom Qirwāshs ibn ʿAws två döttrar och etthundra av Qirwāshs kameler. Han slog till mot stammen när deras män var borta och ingen av dess män var närvarande utom två gossar av Banū Aznam ibn ʿUbayd ibn Thaʿlaba ibn Yarbūʿ. De for omkring på hästens rygg, båda två ridande på honom och han hade ihopbundna fötter. Följet tryckte på för att de skyndsamt skulle lossa hästens bojor och följde efter de två gossarna alltmedan hästen haltade, hoppandes på två ben, för att rädda den. En av de båda flickorna ropade till de båda gossarna: Bojans nyckel är begravd i hästens krubba, på den och den platsen och de tävlade om att komma först dit för att sätta honom fri. När Qays ibn Zuhayr såg detta ville han ha hästen och sade till de två: Nämn ert pris, enligt er bedömning och räck mig hästen. De sade: Gör du verkligen det då? Han sade: Ja. De fick hans ord på att han skulle ge tillbaka det som de hade tagit (i anfallet), alltihopa. Sedan skulle han låta allt vara som det varit från början, sätta de två flickorna fria, ge upp kamelerna och lämna dem och återvända hem. Sålunda gjorde Qays och de räckte honom hästen. När Qays följe såg detta sade de: Vi kommer aldrig att förlåta dig. Vi tog etthundra kameler och två kvinnor. Och du tog vårt byte och lade det på en häst för dig själv som du tar inför oss. Detta orsakade stor illvilja mellan dem ända tills han köpte deras byte för etthundra kameler. När Qirwāsh kom sade han till de båda gossarna av Aznam: Var är min häst? De berättade då saken för honom. Han vägrade att låta nöja sig med mindre än att hans häst gavs tillbaka till honom. Detta orsakade mycket ont, till den grad att de började strida om honom och det beslutades dem emellan att de två kvinnorna och kamelerna skulle återföras till Qays ibn Zuhayr och hästen skulle återföras till honom. När Qirwāsh väl sett detta sakernas förlopp ändrade han sig (han blev nöjd efter det onda) och Qays ibn Zuhayr gav sig iväg och Dāḥis var med honom och förblev hos honom så länge som Gud önskade. 3
Textens huvudpersoner Dāḥis, efter Dhū l-ʿuqqāl, undan Jalwā Qirwāsh av banū Thaʿlaba ibn Yarbūʿ Ḥawṭ av banū Riyāḥ Qays al-ʿabsī 4
Efter The Nakā id of Jarīr and al-farazdak (A. A. Bevan, ed.), Vol. I, Leiden: Brill, 1905, s. 83-85, i tolkning från arabiska till svenska av Gail Ramsay, 2007. Foton: wikimedia 2007-11-23 5