ARBETSDOMSTOLEN Dom nr 38/10 Mål nr B xx/09

ARBETSDOMSTOLEN Dom nr 38/10 Mål nr B xx/09 Domen kommer inte att refereras i publikationen Arbetsdomstolens domar. Postadress Telefon Box 2018 08-617 66 00 kansliet@arbetsdomstolen.se 103 11 STOCKHOLM Telefax www.arbetsdomstolen.se Besöksadress 08-617 66 15 Stora Nygatan 2 A och B

2 ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 38/10 2010-05-12 Mål nr B xx/09 Stockholm KLAGANDE A S, Agnesberg Ombud: advokaten A K, Advokatfirman Anders Karlsson, Box 3388, 103 68 Stockholm MOTPART Finska Folkhögskolans Stiftelse, 857206-4866, Salviagatan 54, 424 40 Angered Ombud: advokaten R F, Advokaterna Melin & Fagerberg AB, Stampgatan 22 A, 411 01 Göteborg SAKEN fordran ÖVERKLAGAD DOM Göteborgs tingsrätts, avd. 13, dom den 23 januari 2009 i mål nr T 11797-07 Tingsrättens dom, se bilaga, uteslutes här. A S har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, ska bifalla hans vid tingsrätten förda talan, befria honom från skyldigheten att utge ersättning för motpartens rättegångskostnader och tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnaderna vid tingsrätten. Finska Folkhögskolans Stiftelse (stiftelsen) har bestritt ändringsyrkandena. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på A Ss begäran ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med honom själv, E A, H H, O H V, K P, A L, M O och V A spelats upp. På stiftelsens begäran har ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med S R, K R, I L och N M spelats upp. Parterna har även åberopat viss skriftlig bevisning. Som grund för och till utveckling av sin talan har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som är antecknat i tingsrättens dom.

3 Domskäl Tvisten A S var tidigare rektor och verksamhetsledare för den folkhögskola som stiftelsen driver. Parterna är överens om att stiftelsens styrelse, den 3 oktober 2007, behandlade ett önskemål från A S om att han skulle erhålla ersättning med 100 000 kr av stiftelsen och att styrelsen också fattade någon form av beslut i frågan samt att någon ersättning, med anledning av beslutet, inte har utbetalts till A S. Tvisten handlar om huruvida stiftelsen, genom dess styrelse, den 3 oktober 2007 träffade ett bindande avtal med A S om att till honom betala 100 000 kr antingen som ett engångsbelopp eller med 20 000 kr per år under fem års tid, med början år 2007. För det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att det har träffats ett avtal om ersättning om 100 000 kr till A S har stiftelsen vidhållit att avtalet är ogiltigt enligt antingen 30, 31, 33 eller 36 avtalslagen, vilket A S bestritt. Stiftelsen har sammanfattningsvis gjort gällande av avtalet är ogiltigt enligt följande. 1. A S förledde, genom svek, stiftelsen att ingå avtalet varför det är ogiltigt enligt 30 avtalslagen. A S lämnade felaktiga uppgifter till styrelsen angående sin rätt till semesterlön/semesterersättning och gav därigenom sken av att ha ett berättigat krav på ersättning. 2. A S utnyttjade stiftelsens oförstånd och beroende ställning i förhållande till honom, varför avtalet är ogiltigt enligt 31 avtalslagen. Stiftelsens styrelse hade inte tillräckliga kunskaper och agerade, på grund av A Ss starka ställning, utifrån hans önskemål. 3. Omständigheterna vid avtalets tillkomst var sådana att det strider mot tro och heder att åberopa avtalet, varför avtalet är ogiltigt enligt 33 avtalslagen. 4. Omständigheterna vid avtalets tillkomst var sådana att avtalet i vart fall ska lämnas utan avseende enligt 36 avtalslagen. A S har häremot invänt sammanfattningsvis följande. 1. A S har inte genom svek förmått stiftelsen att ingå avtalet. Han har vigt sitt liv åt stiftelsen och dess projekt och har under lång tid lagt ner ett omfattande arbete för stiftelsens räkning utan att bli fullt ekonomiskt kompenserad härför. Han ansåg sig därför berättigad till viss ersättning i samband med att han skulle gå i pension. 2. Styrelsen bestod av elva normalt kompetenta och bildade vuxna personer. Majoriteten av styrelseledamöterna var verksamma inom föreningslivet. Stiftelsens styrelse var fullt kapabel att fatta självständiga beslut. A S utnyttjade inte något oförstånd hos stiftelsen. Stiftelsens styrelse befann sig inte heller i någon beroende ställning i förhållande till honom.

4 3. Det kan inte mot bakgrund av vad som föregick avtalsslutandet anses strida mot tro och heder att göra avtalet gällande. 4. Omständigheterna vid avtalets tillkomst var inte heller sådana att det finns skäl att lämna avtalet utan avseende. För det fall ersättning skall utgå till A S med 100 000 kr som ett engångsbelopp är det därutöver tvistigt från vilken tidpunkt ränta ska utgå. Har stiftelsen och A S träffat ett avtal om betalning? Arbetsdomstolen kan konstatera att det finns tre olika protokollsversioner från stiftelsens styrelsemöte den 3 oktober 2007. Parterna har olika uppfattningar om vilken version som bäst återger vad som avhandlades vid styrelsemötet. Av samtliga tre protokollsversioner framgår dock att styrelsen beslutade att till A S betala ett sammanlagt belopp om 100 000 kr. Enligt två av protokollen skulle beloppet dock erläggas med 20 000 kr årligen i fem år. I frågan om vad som hände och vilket beslut som fattades på styrelsemötet har sex personer hörts som var närvarande vid styrelsemötet, nämligen styrelseledamöterna K R, I L, S R och O H V, styrelsesuppleanten H H och rektorn E A. De har samtliga uppgett att styrelsen fattade ett beslut som innebar att A S skulle erhålla ett engångsbelopp om 100 000 kr och att styrelsen därefter, genom K R, informerade A S om styrelsens beslut att betala 100 000 kr till honom. Genom förhören finner Arbetsdomstolen även utrett att beslutet hade föregåtts av att A S inför i vart fall K R föreslagit att en ersättning om 100 000 kr skulle utgå till honom och att K R framförde förslaget för styrelsen. De ovan nämnda förhörspersonerna har samtliga därutöver uppgett att det på styrelsemötet över huvud taget inte nämndes något om att beloppet skulle betalas med 20 000 kr per år eller att utbetalning skulle ske till A Ss hustru. I L, som skrivit protokollsversion A tingsrättens domsbilaga 1, har berättat att vad som anges i protokollsversion A om vad som sades och vilket beslut som fattades inte stämmer överens med vad som hände på styrelsemötet. Hon har förklarat att skälet till att hon utformade texten i protokollet på sätt som blev fallet, var att A S före styrelsemötet instruerat henne att skriva så. Detta påstående har A S bestritt. Oavsett hur det kom sig att protokollsversion A fick den utformning den fick finner Arbetsdomstolen, genom förhören, utrett att den versionen inte rätt återspeglar vad som hände på styrelsemötet.

5 Genom vad som framkommit i förhören med de som var närvarande på styrelsemötet finner Arbetsdomstolen utrett att stiftelsen, genom styrelsen, dels accepterade det av A S framförda anbudet, dels förmedlade sin accept till A S. Enligt Arbetsdomstolens mening har stiftelsen och A S därmed ingått ett avtal om ersättning till honom med 100 000 kr som ett engångsbelopp. Utredningen ger inget stöd för att ersättningen varit en gåva. Av utredningen får anses framgå att det var fråga om en ersättning för de insatser och det arbete han utfört under årens lopp och att det därmed var fråga om någon form av lön, dvs. kompensation för utfört arbete. Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att det fanns vissa oreglerade frågor mellan parterna, exempelvis vad gäller beloppets förfallodag och skatteavdrag. Dessa oklarheter leder emellertid inte, enligt Arbetsdomstolens mening, till bedömningen att ett avtal om ersättning inte har träffats. Ett avtal om betalning som saknar uppgift om förfallodag förfaller till betalning vid anfordran och, om inget annat avtalats, får ett avtal om betalning som avser lön i någon form anses avse ett belopp varifrån eventuell preliminärskatt ska dras. Arbetsdomstolens ställningstagande innebär att det är visat att stiftelsen och A S har ingått ett avtal om ersättning till A S med 100 000 kr. Arbetsdomstolen övergår därmed till frågan om avtalets giltighet. Är avtalet ogiltigt? Ogiltighet enligt 30 avtalslagen Enligt stiftelsen har A S, genom att lämna oriktiga uppgifter om att han skulle ha haft rätt till viss semesterlön/semesterersättning, svikligen förlett stiftelsen att ingå avtalet. A S har bestritt att han på något sätt förlett styrelsen. A S har berättat att ett skäl till att han ansåg att stiftelsen skulle betala honom en summa pengar var att han inte hade blivit fullt kompenserad för bl.a. det arbete han hade lagt ned för stiftelsens räkning under tid då han haft semester, dvs. han hade arbetat trots att han hade semester. Stiftelsen har, till stöd för sitt påstående att A S inte hade något berättigat krav på innestående semesterlön/semesterersättning, åberopat förhör med N M och visst skriftligt underlag. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det, genom den förebringade utredningen, inte anses klarlagt att A S inte hade någon semesterfordran. Av den muntliga bevisningen framgår därutöver att de flesta av de närvarande vid styrelsemötet inte heller uppfattade det som att A Ss anspråk och uppgifter om utebliven semesterersättning första hand avsåg semesterersättning eller semesterlön i egentlig mening, utan mera en form av kompensation för det arbete han hade utfört för stiftelsen.

6 Arbetsdomstolen har sammanfattningsvis funnit att det inte är visat att A S inte hade någon semesterfordran och utrett att A S själv ansåg sig berättigad till den ersättning han begärde på grund av det arbete ha lagt ned för stiftelsens räkning och att det var så flera av ledamöterna också uppfattade ersättningen i fråga. Mot den bakgrunden kan A S inte anses ha svikligen förlett stiftelsen på det sätt den påstått. Avtalet kan därmed inte anses ogiltigt enligt 30 avtalslagen. Ogiltighet enligt 31 avtalslagen I 31 avtalslagen anges följande. Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade. Stiftelsen har gjort gällande att A S har utnyttjat styrelsens oförstånd och beroende ställning i förhållande till honom. Enligt stiftelsen hade styrelsen inte någon kunskap om vad som gällde i fråga om utbetalning av lön och semesterersättning, utan stiftelsen hade anställt A S för att sköta den typen av administrativa frågor. Av utredningen framgår att stiftelsens styrelse bestod av elva relativt erfarna personer, att flera av styrelseledamöterna hade deltagit i stiftelsens styrelsearbete i flera år och att styrelseledamöterna dessutom hade varit yrkesverksamma under många år och hade erfarenhet från annan verksamhet. Vid dessa förhållanden är det, enligt Arbetsdomstolens bedömning, helt uteslutet att anse att stiftelsen, genom dess styrelse, på grund av oförstånd kunnat utnyttjas av A S. Den omständigheten att somliga i styrelsen kan ha haft uppfattningen att inte alla styrelseledamöter hade tillräcklig kompetens för sitt uppdrag förändrar inte Arbetsdomstolens bedömning. När det därefter gäller frågan om stiftelsen befunnit sig i en beroende ställning i förhållande till A S har det, bl.a. genom I Ls och Sinikka Rockas uppgifter, framkommit att A S genom åren haft ett starkt inflytande på styrelsearbetet i stiftelsen och att hans uppgifter som regel inte ifrågasattes. Inget i utredningen ger dock stöd för att styrelsen varit i en sådan beroende ställning i förhållande till A S som avses i aktuellt lagrum. Sammanfattningsvis leder det anförda till att avtalet inte kan anses ogiltigt enligt 31 avtalslagen.

7 Ogiltighet enligt 33 avtalslagen I 33 avtalslagen anges följande. Rättshandling, som eljest vore att såsom giltig anse, må ej göras gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt sådan vetskap. 33 avtalslagen kan sägas utgöra ett komplement till de lagrum (28 31 ) i avtalslagen som behandlar vissa typfall av obehörig påverkan eller icke godtagbart utnyttjande av medkontrahentens underläge i samband med ett avtals tillkomst. Rekvisitet "tro och heder" får anses ange att det ska vara fråga om klart illojala förfaranden. För att lagrummet ska kunna tillämpas ska parten ha haft vetskap, insikt, om de omständigheter vid avtalets tillkomst som medför att det strider mot tro och heder att åberopa avtalet mot den andre. Som Arbetsdomstolen uppfattat stiftelsens talan åberopas även i denna del omständigheterna att A S lämnat oriktiga uppgifter om sin rätt till ersättning samt att A S har utnyttjat stiftelsens oförstånd och beroende ställning i förhållande till honom. Som redan anförts är annat inte visat än att A S ansett sig berättigad till viss ersättning. A S har med andra ord inte haft kännedom om att han på något sätt skulle ha förmått stiftelsen att fatta sitt beslut på oriktiga grunder. Av det tidigare anförda framgår vidare att det inte är visat att stiftelsen har haft sådant oförstånd eller befunnit sig i sådan beroende ställning att A S kunnat utnyttja stiftelsen. Redan härav följer att avtalet, på de av stiftelsen åberopade grunderna, inte kan anses ogiltigt enligt 33 avtalslagen. Ogiltighet enligt 36 avtalslagen Stiftelsen har slutligen gjort gällande att avtalet, med stöd av 36 avtalslagen, ska lämnas utan avseende med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst och med hänsyn till att avtalet får anses strida mot stiftelsens ändamål, som A S känt till. Stiftelsen representerades, vid avtalets ingående, av sin styrelse. Den kan knappast anses ha intagit en underlägsen ställning i förhållande till A S. Det har på intet sätt framkommit att A S utövat några påtryckningar på stiftelsens styrelse att fatta det aktuella beslutet eller att fatta beslutet vid just det aktuella styrelsemötet. Inte desto mindre valde stiftelsen att omedelbart utan närmare utredning, underlag eller överväganden besluta om ersättning i enlighet med A Ss begäran. Beslutet fattades trots att styrelsen rimligen haft möjlighet att utan större svårighet bordlägga frågan till nästa styrelsemöte. Mot denna bakgrund och med beaktande av vad som har anförts under ovanstående rubriker finner Arbetsdomstolen inte att det har förelegat några omständigheter vid avtalets ingående som ger anledning att lämna avtalet

8 utan avseende. Vad som har framkommit om stiftelsens verksamhet, ändamål och finansiering förändrar inte den bedömningen. Sammanfattande bedömning Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att stiftelsen och A S har ingått ett avtal och att stiftelsen inte har förmått visa att det träffade avtalet är ogiltigt. Ränta A S har som grund för sitt i första hand framställda ränteyrkande åberopat att beloppet förföll till betalning den 3 oktober 2007. Stiftelsen har bestritt att ränta ska utgå från den tidpunkten och som skäl för bestridandet anfört att beloppet inte förföll till betalning då. Enligt stiftelsen hade parterna inte avtalat om någon förfallodag. A S har inte åberopat någon bevisning till stöd för påståendet att beloppet förföll till betalning den 3 oktober 2007. Det kan därmed inte anses visat att beloppet förföll till betalning redan då, varför inte heller ränta kan utgå från den tidpunkten. Ränta på beloppet ska i stället utgå från dagen för delgivning av stämning, dvs. den 29 januari 2008 (se 4 fjärde stycket räntelagen). Sammanfattning och rättegångskostnader Arbetsdomstolens ställningstaganden innebär att tingsrättens dom ska ändras. A Ss talan ska bifallas. Vid denna utgång ska stiftelsen som förlorande part förpliktas ersätta A Ss rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen. A S har yrkat ersättning för sina kostnader vid tingsrätten med 288 717 kr, varav 272 500 kr för ombudsarvode (80 timmar arvode á 2 750 kr och 21 timmar tidsspillan á 2 500 kr), och för sina kostnader i Arbetsdomstolen med, rätt räknat, sammanlagt 109 004 kr, varav 107 100 kr för ombudsarvode (38 timmar arvode á 2 750 kr och två timmar tidsspillan á 1 300 kr). Stiftelsen har vitsordat yrkad ersättning såvitt avser nedlagd tid, men har ifrågasatt skäligheten av yrkad timkostnad. Arbetsdomstolen finner att yrkad ersättning får anses skälig även vad avser yrkad timkostnad. A S ska därmed tillerkännas ersättning för rättegångskostnader med yrkat belopp.

9 Domslut 1. Med ändring av tingsrättens domslut, punkten a), förpliktar Arbetsdomstolen Finska Folkhögskolans Stiftelse att till A S betala etthundratusen (100 000) kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 29 januari 2008 till dess betalning sker. 2. Med ändring av tingsrättens domslut, punkten b), förpliktar Arbetsdomstolen Finska Folkhögskolans Stiftelse att ersätta A Ss rättegångskostnader vid tingsrätten med tvåhundraåttioåttatusensjuhundrasjutton (288 717) kr, varav 272 00 för ombudsarvode, med ränta enligt 6 räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 23 januari 2009 till dess betalning sker. 3. Finska Folkhögskolans Stiftelse förpliktas ersätta A Ss rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med etthundraniotusenfyra (109 004) kr, varav 107 100 kr för ombudsarvode, med ränta enligt 6 räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Ledamöter: C H, D E, K E, C R, H T, B R och I E. Enhälligt. Sekreterare: C H