Tillämpning av förordningen om ömsesidigt erkännande på artiklar av ädelmetall



Relevanta dokument
Förhållandet mellan direktiv 98/34/EG och förordningen om ömsesidigt erkännande

Tillämpning av förordningen om ömsesidigt erkännande på vapen och skjutvapen

Förhållandet mellan direktiv 2001/95/EG och förordningen om ömsesidigt erkännande

Tillämpning av förordningen om ömsesidigt erkännande på gödselmedel och växtmedier

Tillämpningen av förordningen om ömsesidigt erkännande på byggprodukter som inte är CE-märkta

Offentligt samråd om en möjlig revidering av förordning (EG) nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rådets förordning (EG) nr 1412/2006 av den 25 september 2006 om vissa restriktiva åtgärder mot Libanon

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT FRANCIS G. JACOBS föredraget den 19 februari

Offentligt samråd om en möjlig revidering av förordning (EG) nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande

L 323/34 Europeiska unionens officiella tidning

BILAGA. till ändrat förslag till. rådets beslut

För delegationerna bifogas ett dokument om ovannämnda ärende som rådet (rättsliga och inrikes frågor) enades om den 20 juli 2015.

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

Europaparlamentets sammansättning inför valet 2014

Info 15:01. Tillverkning och försäljning av. ädelmetallarbeten

Europeiska unionens officiella tidning L 59/1 FÖRORDNINGAR

Europeiska unionens officiella tidning L 373/1. (Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) / av den

EUROPEISKA RÅDET Bryssel den 31 maj 2013 (OR. en)

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION. av den

L 165 I officiella tidning

Förordning 1523/2007, päls av katt och hund [7281]

Förslag till RÅDETS BESLUT

III RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

Förslag till RÅDETS BESLUT. om Regionkommitténs sammansättning

Förslag till RÅDETS BESLUT

Förslag till RÅDETS BESLUT

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT. av den

L 201 officiella tidning

SLUTAKT. AF/CE/BA/sv 1

RESTREINT UE. Strasbourg den COM(2014) 447 final 2014/0208 (NLE) This document was downgraded/declassified Date

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

Offentligt samråd om en möjlig revidering av förordning (EG) nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande

Sidan 3: Vägledande översikt: Jämförelse mellan förslagen till artiklar om medlemskap i unionen och de befintliga fördragen

Marknadskontrollrapport Ädelmetallarbeten. Kontroll av stämplar och finhalt. %swedoc_nr%%datum%%utgava_nr%

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION. av den

ANNEX BILAGA. till. förslag till rådets beslut

Förslag till RÅDETS BESLUT. om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING. om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller säkerhetsövervakning av läkemedel

Kommittédirektiv. Särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte. Dir. 2006:4

Ädelmetallprodukter. Säkerhetsteknikcentralen

Marknadskontrollplan för Swedac Avdelningen för reglerad mätteknik 2016

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

Europeiska unionens råd Bryssel den 12 mars 2015 (OR. en) Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

FÖRORDNINGAR. EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel. (kodifierad version)

Europeiska unionens råd Bryssel den 28 april 2016 (OR. en)

Europeiska unionens råd Bryssel den 6 december 2016 (OR. en)

A8-0061/19 EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG * till kommissionens förslag

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS BESLUT

196 der Beilagen XXIV. GP - Staatsvertrag - 48 Schlussakte samt Erklärungen - Schwedisch (Normativer Teil) 1 von 10 SLUTAKT.

Förordning (2011:443) om Europeiska unionens punktskatteområde

Europeiska unionens officiella tidning L 331/13

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET. Om övervakning av koldioxidutsläpp från nya personbilar i EU: uppgifter för 2008

EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden FÖRSLAG TILL YTTRANDE

Enmansbolag med begränsat ansvar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS OFFICIELLA TIDNING Nr L 24/ 1 RÅDETS DIREKTIV. av den 18 december 1975

BILAGA. Medlemsstaternas svar om genomförandet av kommissionens rekommendationer för valen till Europaparlamentet. till

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 700) 1,

FÖRSLAG TILL YTTRANDE

Flytt av ett bolags säte till ett annat EU-land samråd från GD MARKT

7566/17 gh/aw/np,chs 1 DGG 3B

Europeiska unionens råd Bryssel den 18 maj 2017 (OR. en) Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

Bryssel den COM(2016) 85 final ANNEX 4 BILAGA. till

Europeiska unionens officiella tidning

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad gäller införandet av euron i Litauen

Riktlinjer för fastställande och anmälan av. tillämpning av direktiv 98/34/EG

Europeiska unionens råd Bryssel den 24 november 2016 (OR. en)

Marknadskontrollplan för Swedac Avdelningen för reglerad mätteknik 2015

III RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

Förslag till RÅDETS BESLUT

(6) Kommissionen vidarebefordrade de mottagna meddelandena till de övriga medlemsstaterna senast den 15 mars 2017.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR INRE MARKNADEN, INDUSTRI, ENTREPRENÖRSKAP SAMT SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

Marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn (DS 2013:12) Remiss från Utrikesdepartementet

BILAGA. till. förslaget till rådets beslut

Datum: Dnr Marknadskontrollrapport Ädelmetallarbeten. Kontroll av stämplar och finhalt

PM om ändringsföreskrift KIFS 2019:1 samt information om anstånd för vissa biocidprodukter

KOMMISSIONENS ARBETSDOKUMENT. Vägledande dokument. Begreppet lagligen saluförd i förordning (EG) nr 764/ (Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING

Marknadskontrollrapport 2011 Ädelmetallarbeten

KOMMISSIONENS YTTRANDE. av den

Ädelmetallprodukter. tillverkning, import och försäljning. guide. ädelmetallprodukter tillverkning, import och försäljning

Elsäkerhetsverkets författningssamling

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 11 mars 2013 (OR. en) 7141/13 ENV 174 ENT 71 FÖLJENOT. Europeiska kommissionen. mottagen den: 4 mars 2013

RP 50/ / /2016 rd

Förslag till RÅDETS BESLUT

Förfarandet för utnämning av Regionkommitténs ledamöter. Utnämningsförfaranden i de olika medlemsstaterna

En praktisk vägledning. Europeiskt Rättsligt Nätverk på privaträttens område

Svensk författningssamling

Förslag till RÅDETS BESLUT

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 15 november 2004 (OR. en) 12062/3/04 REV 3 ADD 1. Interinstitutionellt ärende: 2003/0184 (COD) SOC 382 CODEC 968

C 326/266 Europeiska unionens officiella tidning PROTOKOLL (nr 7) OM EUROPEISKA UNIONENS IMMUNITET OCH PRIVILEGIER

L 314/28 Europeiska unionens officiella tidning (Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk) RÅDET

Förslag till RÅDETS BESLUT

Hälsa: är du redo för semestern? Res inte utan ditt europeiska sjukförsäkringskort!

BILAGA. till. förslag till rådets beslut

Transkript:

EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR NÄRINGSLIV Vägledning 1 Bryssel den 1 februari 2010 - Tillämpning av förordningen om ömsesidigt erkännande på artiklar av ädelmetall 1. INLEDNING Syftet med denna vägledning är att klargöra tillämpningen av förordning (EG) nr 764/2008 2 (nedan kallad förordningen om ömsesidigt erkännande eller förordningen) på saluföring av artiklar av ädelmetaller inom EU. Vägledningen är under utveckling och kommer att uppdateras för att ta hänsyn till medlemsstaters, behöriga myndigheters och företags erfarenheter och information. 2. FÖRORDNING (EG) NR 764/2008 OM ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE Förordningen tillämpas på administrativa beslut som riktar sig till ekonomiska aktörer och som fattas på grundval av en teknisk regel avseende alla produkter som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, om beslutet har en direkt eller indirekt verkan i form av förbud, ändring, ytterligare provning eller återkallande av produkten (artikel 2.1). Den behöriga myndighet som avser att fatta ett sådant beslut måste följa de förfarandemässiga krav som fastställs i förordningen. Förordningen gäller när följande villkor är uppfyllda: 2.1. Det (planerade) administrativa beslutet måste gälla en produkt som lagligen saluförs i en annan medlemsstat Principen om ömsesidigt erkännande gäller när en produkt som lagligen saluförs i en medlemsstat släpps ut på marknaden i en annan medlemsstat. Enligt förordningen får en medlemsstat inte förbjuda försäljning på sitt territorium av produkter som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, även om de har tillverkats enligt andra tekniska 1 2 Detta dokument är inte rättsligt bindande. Varken Europeiska kommissionen eller någon person som agerar på kommissionens vägnar kan hållas ansvarig för hur informationen i denna publikation används, eller för eventuella fel som kan finnas trots att dokumentet har utarbetats och granskats noggrant. Denna vägledning avspeglar inte nödvändigtvis Europeiska kommissionens åsikter eller ståndpunkter. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 21).

regler. Både aktuella och möjliga avslag av ömsesidigt erkännande regleras av förordningen. Följaktligen bör alla medlemsstater som avser att förbjuda tillträde till sin marknad följa förfarandet i artikel 6. 2.2. Det (planerade) administrativa beslutet måste röra en produkt som inte är föremål för harmoniserad EU-lagstiftning Förordningen tillämpas på det icke-harmoniserade området, och gäller antingen för produkter som inte omfattas av harmoniserad lagstiftning på EU-nivå eller för aspekter som faller utanför delvis harmonisering. 2.3. Det (planerade) administrativa beslutet måste riktas till en ekonomisk aktör Alla restriktiva beslut som fattas av en behörig nationell myndighet och som riktar sig till en fysisk eller juridisk person som inte är en ekonomisk aktör faller utanför förordningens tillämpningsområde. 2.4. Det (planerade) administrativa beslutet måste fattas på grundval av en teknisk regel Enligt förordningen 3 är en teknisk regel en bestämmelse i en medlemsstats lagar eller andra författningar som inte är föremål för harmonisering på EU-nivå och 1) som förbjuder saluföring av en produkt (eller produkttyp) på den medlemsstatens territorium som lagligen saluförs på marknaden i en annan medlemsstat, eller som det är obligatoriskt att följa när en produkt eller produkttyp saluförs på den medlemsstatens territorium där det administrativa beslutet ska fattas, och 2) som anger de egenskaper som krävs av en produkt (eller produkttyp), såsom krav på kvalitet, prestanda, säkerhet eller dimensioner, inbegripet krav på produkten eller produkttypen med avseende på varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning eller etikettering, eller 3) som ålägger en produkt (eller produkttyp) andra krav i konsument- eller miljöskyddssyfte som påverkar produktens livscykel efter det att den har släppts ut på marknaden, såsom villkor för användning, återvinning, återanvändning eller omhändertagande, om sådana villkor på ett väsentligt sätt kan påverka produktens eller produkttypens sammansättning, natur eller saluföring. 2.5. Det (planerade) administrativa beslutet måste ha någon av följande direkta eller indirekta verkningar: a) Förbud mot att produkten eller produkttypen släpps ut på marknaden. b) Ändring eller ytterligare provning av produkten eller produkttypen innan den kan släppas ut på eller vara kvar på marknaden. c) Produkten eller produkttypen avlägsnas från marknaden. 3 Artikel 2.2 i förordningen.

Alla sådana (planerade) beslut måste fattas i enlighet med förordningen 4. 3. ARTIKLAR AV ÄDELMETALL TYPER AV HANDELSHINDER Artiklar av ädelmetall är vanligen tillverkade av guld, silver, platina (i vissa medlemsstater även palladium) och vissa legeringar. De nationella bestämmelserna för artiklar av ädelmetall varierar avsevärt. Generellt sett kan ädelmetallarbeten som lagligen saluförs i en medlemsstat möta tre huvudkategorier av handelshinder innan de kan saluföras i en annan medlemsstat: 2) Ett förfarande för att kontrollera produkten innan den släpps ut på den nationella marknaden. I flera medlemsstater utförs dessa kontroller av ett auktoriserat provningsorgan (se punkt 4). 3) Obligatorisk stämpling på produkten av det auktoriserade provningsorganet för att visa att den har provats med tillfredsställande resultat, eller av tillverkaren eller en tredje part för att ange tillverkare, typ av metall och angivelser av finhalt för metallen (se punkt 5). 4) Den obligatoriska angivelsen av finhalt, som är renhetsmåttet för guld, silver och platina (se punkt 6). 4. VILLKOREN I FÖRORDNINGEN OM ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE: EVENTUELLA NATIONELLA KONTROLLFÖRFARANDEN FALLER UTANFÖR FÖRORDNINGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE I enlighet med artikel 2.1. i förordningen gäller den för (planerade) administrativa beslut som fattas på grundval av en teknisk regel i den mening som avses i artikel 2.2. i förordningen. När det gäller artiklar av ädelmetall är en teknisk regel varje rättslig eller administrativ bestämmelse i en medlemsstat som 1) förbjuder saluföring av artiklar av ädelmetall som lagligen saluförs i en annan medlemsstat på den medlemsstats territorium där det administrativa beslutet fattas eller kommer att fattas eller som det är obligatoriskt att följa när artiklar av ädelmetall saluförs på den medlemsstatens territorium, och 2) fastställer de egenskaper som krävs av en artikel av ädelmetall, såsom krav på kvalitet, prestanda, säkerhet eller dimensioner, inbegripet krav med avseende på varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning eller etikettering. Dessa tekniska regler kan innehålla krav på obligatorisk märkning av produkten (se punkt 5 nedan) och/eller obligatoriska angivelser av finhalt (se punkt 6 nedan). Förfarandemässigt sett är det viktigt att skilja mellan två olika typer av åtgärder som de behöriga myndigheterna kan vidta när medlemsstaterna kräver att artiklar av ädelmetall ska ha godkänts av ett 4 Artikel 2.1 i förordningen.

kontrollorgan (t.ex. ett auktoriserat provningsorgan) innan de lagligen kan saluföras som artiklar av ädelmetall på deras territorier. 4.1. Tillämpning av förfaranden för förhandsgodkännande på artiklar av ädelmetall Om det finns ett system för förhandsgodkännande är provningsorganets huvudsakliga uppgift att kontrollera att inlämnade artiklar av ädelmetall uppfyller de nationella tekniska reglerna. Om de uppfyller reglerna beviljas tillstånd. När ett auktoriserat provningsorgan har behörighet att stämpla produkten och/eller bevilja eller avslå tillträde till den nationella marknaden för en artikel av ädelmetall på grundval av en teknisk regel, agerar provningsorganet å ena sidan som behörig myndighet och fattar ett administrativt beslut i enlighet med artikel 2.1 i förordningen. Detta innebär att provningsorganet måste tillämpa förordningen (se andra meningen i skäl 12). Å andra sidan kan produkter utestängas från marknaden enligt ett system för förhandsgodkännande om ansökan om förhandsgodkännande för produkterna inte har inlämnats, eller om förhandsgodkännandet har avslagits. Om en behörig myndighet utestänger en artikel av ädelmetall från sin marknad av det enda skälet att produkten i fråga inte har beviljats ett giltigt förhandsgodkännande fattar myndigheten inte ett beslut på grundval av en teknisk regel enligt förordningen (se första meningen i skäl 12). 4.2. Slutsats tillämpning av förordningen på artiklar av ädelmetall Eftersom skyldigheten att inlämna artiklar av ädelmetall till ett provningsorgan i sig inte omfattar en angivelse av de egenskaper som krävs för ädelmetallarbeten enligt artikel 2.2 b fattas inget beslut i den mening som avses i artikel 2.1 när sådana artiklar utesluts från en nationell marknad av det enda skälet att de inte har inlämnats till provningsorganet. Den behöriga myndighetens agerande i sådana fall omfattas därför inte av förordningens tillämpningsområde. Varaktigheten för förfarandet för förhandsgodkännande, kostnad och andra rent förfarandemässiga krav undantas också från förordningens tillämpningsområde. Förfaranden för förhandsgodkännande måste emellertid följa artiklarna 34 36 i EUF-fördraget (artiklarna 28 30 i EG-fördraget) (skäl 11), och om en behörig myndighet avlägsnar artiklar av ädelmetall från marknaden på grund av att de inte uppfyller de obligatoriska angivelserna av finhalt för att saluföras som artiklar av ädelmetall, grundas myndighetens beslut på en teknisk regel och omfattas därför av förordningen. 4.3. EU-domstolens rättspraxis I målet Houtwipper (C-293/93) 5, förklarade EU-domstolen att medlemsstaterna i avsaknad av EU-regler har en omfattande handlingsfrihet, och att det är upp till dem att välja lämpliga åtgärder för att hantera risken för bedrägeri. Domstolen anser att valet mellan förhandskontroll av ett oberoende organ och ett kontrollstämplingssystem av tillverkare, som stöds av kvalitetsregler, påföljder och 5 EU-domstolens dom av den 15 september 1994, brottmål mot Ludomira Neeltje Barbara Houtwipper, mål C-293/93, punkt 27.

utbildning, är en fråga för medlemsstaternas lagstiftningspolitik, och den granskar endast sådana val om det har förekommit en uppenbart oriktig bedömning. 5. OBLIGATORISK MÄRKNING AV PRODUKTEN 5.1. Inledning: Typer av stämplar för ädelmetaller Det finns för närvarande flera olika typer av stämplar för ädelmetaller inom EU. Följande fyra stämplar är de vanligaste: Provningsorganets stämpel, dvs. det märke som präglas in för att ange att artiklar av ädelmetall har provats av ett visst auktoriserat provningsorgan. Tillverkarens ansvarstämpel (eller sponsormärke). Ansvarsstämplar måste vanligtvis registreras i det land där artikeln av ädelmetall kontrolleras, och i många fall i det land som tillämpar den gemensamma kontrollstämpeln (CCM-stämpel). Finhalt (eller metallstämpeln), som visar metallens art och angivelse av finhalt. CCM-stämpeln inrättades genom konventionen om märkning och kontroll av arbeten av ädel metall eller Wienkonventionen 6, som trädde i kraft 1975. Konventionen har undertecknats av Österrike, Finland, Norge, Portugal, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Ungern, Irland, Israel, Lettland, Litauen, Nederländerna, Slovakien och Polen (15 EU-medlemsstater). Slovenien kommer sannolikt att ansluta sig inom kort. CCM anger vilken ädelmetall det rör sig om och dess finhalt. Enligt villkoren i konventionen får endast utsedda nationella provningsorgan stämpla artiklar av guld, silver och platina efter att ha provat metallernas finhalt enligt överenskomna provningsmetoder. Varje avtalsslutande part tillåter import av varor som bär CCM-stämpel utan ytterligare provning och stämpling (om artiklarna kvalificerar sig för den inhemska marknaden). I sådana fall delegerar den importerande medlemsstaten processen att bevilja förhandstillstånd till provningsorganet i det exporterande landet. CCM-stämplingen av artiklar av ädelmetaller genomförs på frivillig basis. Obligatorisk kontrollstämpling krävs inte av de avtalsslutande parterna till konventionen. I praktiken innebär detta att en exportör kan välja mellan att be det inhemska provningsorganet att prägla in CCM-stämpeln eller att skicka varorna utan CCM-stämpel till den importerande staten. I det senare fallet kan den importerande staten kräva att de berörda ädelmetallarbetena uppfyller de krav som gäller i den staten. Dessutom måste ansvarsstämpeln registreras i det importerande landet. Artiklar som bär konventionens fyra stämplar (CCM, provningsorganets stämpel, ansvarsstämpeln och finhaltsstämpeln) godtas utan ytterligare provning eller stämpling av de avtalsslutande parterna till Wienkonventionen. 6 Konventionen om kontroll och märkning av arbeten av ädel metall, undertecknad i Wien den 15 november 1972 och ändrad den 18 maj 1988. Se http://www.hallmarkingconvention.org/.

GEMENSAM KONTROLLSTÄMPEL PROVNINGSORGA NETS STÄMPEL ANARSSTÄMPEL FINHALTSSTÄMP EL 5.2. Provningsorganets stämpel När ett auktoriserat provningsorgan märker en artikel av ädelmetall med provningsorganets stämpel anger detta att artikeln har provats med tillfredsställande resultat, och normalt anges även metallens art och finhalt. Obligatorisk märkning är ett krav för ändring av produkten eller produkttypen innan den kan släppas ut på eller vara kvar på marknaden (artikel 2.1 b i förordningen). Förordningen gäller följaktligen i detta fall. Om ett auktoriserat provningsorgan vägrar att tillämpa provningsorganets stämpel utgör detta ett förbud mot att produkten eller produkttypen släpps ut på marknaden på grundval av en teknisk regel enligt artikel 2.1 a i förordningen. När ett auktoriserat provningsorgan vägrar att anbringa provningsorganets stämpel på en artikel av ädelmetall som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, måste det följaktligen alltid tillämpa artiklarna 4 6 i förordningen. 5.3. Den obligatoriska ansvarsstämpeln En nationell regel om att en artikel av ädelmetall måste bära en ansvarsstämpel utgör en teknisk regel enligt artikel 2.2. i förordningen. Ett beslut att vägra saluföring av en artikel av ädelmetall på grund av den inte bär en ansvarsstämpel utgör en vägran i enlighet med artikel 2.1 b i förordningen. Under förfarandet för förhandsgodkännande måste det auktoriserade provningsorganet alltid tillämpa artiklarna 4 6 i förordningen på artiklar av ädelmetall som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, men som inte bär en ansvarsstämpel. 5.4. Den obligatoriska finhaltsstämpeln En nationell regel om att en artikel av ädelmetall måste bära en finhaltsstämpel utgör en teknisk regel enligt artikel 2.2 i förordningen. Ett beslut att vägra saluföring av en artikel av ädelmetall på grund av den inte bär en finhaltsstämpel utgör en vägran i enlighet med artikel 2.1 b i förordningen. I det fallet måste det auktoriserade provningsorganet alltid tillämpa artiklarna 4 6 i förordningen på artiklar av ädelmetall som lagligen saluförs i en annan medlemsstat, men som inte bär en finhaltsstämpel.

6. DEN OBLIGATORISKA ANGIVELSEN AV FINHALT 6.1. Angivelser av finhalt Karat har varit ett mått för renheten för guld- och platinalegeringar, där renheten anges i vikt. En karat är 1/24 renhet i vikt. Följaktligen är 24 karat guld rent guld (100 procent Au w/w), 18 karat guld är 75 procent guld, 12 karat guld är 50 procent guld och så vidare. Karatsystemet kompletteras eller ersätts i allt större utsträckning av ett system där ädelmetallhalten mäts i tusendelar. Renheten hos ädelmetaller anges då i tusendelar av ren metall i legeringen. En legering som innehåller 75 procent guld anges t.ex. som 750. Nedan anges vanliga finhalter i karat och tusendelar för guld i ädelmetaller. KARAT ÄDELMETALLHALT I TUSENDELAR 24 999 22 916 20 833 18 750 15 625 14 585 10 417 9 375 Inom EU finns för närvarande följande 18 olika angivelser av finhalt för guld: 333, 375, 417, 500, 583, 585, 750, 800, 833, 835, 840, 900, 916, 958, 960, 986, 990 och 999. Endast två angivelser är gemensamma för samtliga medlemsstater (585 och 750). De angivelser för finhalt som tillämpas enligt Wienkonventionen är 999, 916, 750, 585 och 375. För silver finns det 15 olika nationella angivelser av finhalt i EU. Endast 800 och 925 godtas i alla medlemsstater. De angivelser av finhalt som tillämpas enligt Wienkonventionen är 999, 925, 830, 830 och 800. Det finns fem olika angivelser av finhalt för platina i EU. De angivelser av finhalt som tillämpas enligt Wienkonventionen är 999, 950, 900 eller 850. Enligt vår information inbegriper Bulgarien, Cypern och Tyskland inte platina bland ädelmetallerna. Dessutom finns det nationella skillnader i lödningsmetoder, tillåtna toleransvärden i angivelser av finhalt och metoder för att fastställa finhalten.

6.2. Den obligatoriska angivelsen av finhalt omfattas av förordningens tillämpningsområde I de nationella tekniska reglerna anges i de flesta fall vilka angivelser av finhalt som ska uppfyllas av en artikel av ädelmetall innan den kan släppas ut på marknaden. Enligt Wienkonventionen står det varje avtalsslutande part fritt att bestämma vilka angivelser en artikel av ädelmetall måste bära för att kunna tillverkas eller saluföras inom landets gränser. En nationell regel om att en artikel av ädelmetall måste uppfylla en viss angivelse av finhalt utgör en teknisk regel i enlighet med artikel 2.2 a i förordningen. Ett beslut att vägra saluföring av en artikel av ädelmetall på grund av den inte uppfyller en nationell angivelse av finhalt utgör en vägran i enlighet med artikel 2.1 b i förordningen. Wienkonventionens angivelser av finhalt: 999-916-750-585-375 Wienkonventionens angivelser av finhalt: 999-925-830-800 Wienkonventionens angivelser av finhalt: 999-950-900-850 7. EU-DOMSTOLENS RÄTTSPRAXIS OM ARTIKLARNA 34 36 I EUF-FÖRDRAGET (ARTIKLARNA 28 30 I EG-FÖRDRAGET) Förordningen påverkar inte EU-domstolens rättspraxis om artiklar av ädelmetall i förhållande till artiklarna 34 36 i EUF-fördraget (artiklarna 28 30 i EG-fördraget). Denna rättspraxis avspeglar skillnaderna mellan de olika nationella lagstiftningarna och kan sammanfattas på följande sätt: 7.1. Rättspraxis om provningsorganets stämpel När en artikel av ädelmetall inte bär en stämpel som präglats av ett oberoende organ i en annan medlemsstat, och som motsvarar den stämpel som föreskrivs av den importerande medlemsstaten, och som är förståelig för konsumenter i den staten, har EU-domstolen angett att när det enligt de nationella reglerna krävs att en stämpel ska präglas av ett oberoende organ får försäljning av artiklar av ädelmetall som importerats från andra medlemsstater inte förbjudas om dessa artiklar verkligen har stämplats av ett oberoende organ i den exporterande medlemsstaten 7. 7 EU-domstolens dom av den 15 september 1994, brottmål mot Ludomira Neeltje Barbara Houtwipper, mål C-293/93, punkt 27.

Om en artikel av ädelmetall redan bär en kontrollstämpel som anbringats av ett oberoende organ i en annan medlemsstat som är likvärdig med dem som föreskrivs i den importerande medlemsstaten och begripliga för konsumenterna i den staten, är obligatorisk stämpling med provningsorgantes stämpel av det auktoriserade provningsorganet inte motiverad. 8 7.2. Rättspraxis om ansvarsstämpeln Domstolen har medgett att skyldigheten för tillverkaren eller importören att anbringa stämplar på ädelmetallarbeten som anger vem som tillverkat det i princip kan säkerställa ett verksamt konsumentskydd och främja gott handelsskick. 9 Enligt domstolen finns det dock inget behov av ett sådant skydd när artiklar av ädelmetall importeras från en annan medlemsstat där de lagligen har saluförts, om de redan är stämplade i enlighet med den statens lagstiftning, dock på villkor att de angivelser som stämplarna innehåller, i vilken form det än är, omfattar uppgifter som inbegriper angivelser som motsvarar de uppgifter som lämnas i de stämplar som föreskrivs av den importerande medlemsstaten och är förståeliga för konsumenterna i den staten 10. Kravet att registrera ansvarsstämpeln i destinationsmedlemsstaten är inte motiverat i de flesta fall. Det är endast motiverat om ädelmetallarbeten från andra medlemsstater inte redan har försetts med stämplar som fyller samma syfte, nämligen att identifiera en ansvarig person. 11 7.3. Rättspraxis om finhaltsstämpeln EU-domstolen har godtagit att finhaltsstämpeln i princip kan säkerställa ett verksamt konsumentskydd och främja gott handelsskick. Eftersom konsumenten inte kan avgöra den exakta graden av renhet hos ädelmetallarbeten genom att röra vid eller se på produkten, kan konsumenten, i avsaknad av kontrollstämpel, lätt vilseledas vid inköp av en sådan artikel. 12 En medlemsstat kan dock inte kräva att varor som importerats från en annan medlemsstat, i vilken de lagligen saluförs och kontrollstämplats i enlighet med den statens lagstiftning, kontrollstämplas på nytt, om de uppgifter som framgår av originalstämpeln, hur den än ser ut, är likvärdiga med dem som föreskrivs i den importerande medlemsstaten och begripliga för konsumenterna i den staten. 13 8 9 10 11 12 13 EU-domstolens dom av den 21 juni 2001 i mål C-30/99, kommissionen mot Irland, punkterna 69 och 70. EU-domstolens dom av den 21 juni 2001 i mål C-30/99, kommissionen mot Irland, punkt 49, domstolens dom av den 22 juni 1982, brottmål mot Timothy Frederick Robertson och andra, mål 220/81, punkt 11. EU-domstolens dom av den 22 juni 1982, brottmål mot Timothy Frederick Robertson och andra, mål 220/81, punkt 12. EU-domstolens dom av den 21 juni 2001 i mål C-30/99, kommissionen mot Irland, punkt 50. EU-domstolens dom av den 15 september 1994 i brottmål mot Ludomira Neeltje Barbara Houtwipper, mål C-293/93, punkt 14, EU-domstolens dom av den 22 juni 1982, brottmål mot Timothy Frederick Robertson och andra, mål 220/81, punkt 11. EU-domstolens dom av den 21 juni 2001 i mål C-30/99, kommissionen mot Irland, punkterna 29 och 30.

7.4. Rättspraxis om de obligatoriska angivelserna av finhalt Att reservera beteckningen guld för arbeten som har en finhalt av 750 tusendelar guld samt beteckna guldlegering som arbeten som har en finhalt av 375 eller 585 promille strider enligt EU-domstolen mot artikel 34 i EUF-fördraget (artikel 28 i EG-fördraget). 14 Ett nationellt förbud mot att sälja ädelmetallarbeten som lagligen saluförs i andra medlemsstater med den beskrivning och angivelse av finhalt som de bär i ursprungsmedlemsstaten, men som inte uppfyller bestämmelserna om angivelser av finhalt i destinationsmedlemsstaten, kan mycket sannolikt utgöra en överträdelse av artikel 34 i EUF-fördraget (artikel 28 i EG-fördraget). 14 EU-domstolens dom av den 8 juli 2004, mål C-166/03, kommissionen mot Frankrike. Se även dom av den 14 juni 2001, mål C-84/00, kommissionen mot Frankrike.