190V. - U. B, Prop. N:o 25. Agrarutskottets betänkande N:o 2 i anledning af Hans Kejserliga Majestäts nådiga proposition till Finlands Landtdag, angående hämmande af smittosamma växt sjukdom ar och skadeinsekters härjningar inom Finland. Ofvannämnda nådiga proposition har af Landtdagen i afseende å förberedande handläggning remitterats till Agrarutskottet, som sedermera på anhållan erhållit del af särskilda vid propositionens utarbetande tillkomna handlingar. I Finland har man icke, i likhet med hvad fallet redan ofta varit uti andra kulturländer, skridit till lagstiftningsåtgärder i syfte att förekomma och hämma i ekonomiskt afseende skadliga växtsjukdomar. Syftet med den nådiga propositionen är att aflägsna denna brist i vår lagstiftning genom ett allmänt affattadt stadgande, hvilket helt enkelt skulle förplikta jordägaren att underkasta sig alla de föreskrifter, som -efter vederbörande sakkunnigas hörande på administrativ väg komme att utfärdas. Utskottet kan icke underlåta att framhålla, att lagförslaget i sin nuvarande form är i hög grad ofullständigt, enär uti detsamma icke ens något försök gjorts till angifvande af de grundprinciper, hvilka vid lagens tilllämpning borde göras gällande. Uti lagförslaget finnes
2 1907. - IT. B. - Prop. X:o 25. exempelvis icke den myndighet angifven, i hvars hand den i lagen förutsatta, nästan oinskränkta maktbefogenheten skulle läggas. Likaså namnes icke, huruvida afsikten vore att i särskilda fall medgifva någon godtgörelse för den skada den enskilde på grund af nödigbefunna åtgärder måhända kunde komma att lida, ej heller angifvas de grunder, enligt hvilka denna godtgörelse till äfventyrs skulle beviljas. Afven följderna af ett uraktlåtande att fullfölja gifna föreskrifter hafva uti lagförslaget lämnats helt och hållet outredda. På grund af dessa och andra ofullständigheter har Utskottet ej ansett sig kunna till godkännande föreslå den nådiga propositionen uti dess nuvarande form. Men äfven i principiellt hänseende anser sig Utskottet böra intaga Bn annan ståndpunkt än den nådiga propositionen. I syfte att förekomma och hämma smittosamma husdjurssjukdomar gälla redan hos oss jämförelsevis omfattande lagstadganden med afseende å vissa, mera anmärkningsvärda sjukdomar, hvilka lagstadganden kommit till stånd genom representationens medverkan. För så vidt till Utskottets kännedom kommit, torde öfverhufvud äfven utomlands en lagstiftning angående växtsjukdomar endast med hänsyn till mera framträdande enskilda fall sett dagen. Detta är också fullkomligt naturligt, ty nödiga åtgärder i syfte att hämma olika slag af sjukdomar böra själffallet vara ytterst olikartade och förutsätta äfven motsvarande föreskrifter i lagstiftningen. Utskottet är för sin del af den åsikt, att man framför allt just genom sådana kasuistiska lagstadganden också hos oss borde sträfva till att fylla den lucka uti lagstiftningen, hvarom här är fråga. Det är naturligt att beträffande växtsjukdomarna, såsom fallet varit med afseende å husdjurssjukdomarna, äfven allmänna föreskrifter stipuleras, särskildt för sådana fall, hvilka man på grund af erfarenhet ej kunnat på förhand förutsätta.
1907, U. B. Prop, N:o 25. 3 Hvad särskildt beträffar den växtsjukdom, den amerikanska krusbärsmjöldaggen, hvilken närmast föranledt ifrågavarande proposition, har Utskottet enhälligt omfattat den åsikt, att lagstadganden ovillkorligen äro af behofvet påkallade för att hämma nämnda sjukdom. Landtdagens medverkan för åstadkommandet af lagstadganden i detta syfte skulle hafva varit så mycket mera önskvärd, som man frånsedt nödvändigheten af skyndsamma åtgärder just i detta af seende härigenom skulle hafva kunnat göra början till en kasuistisk lagstiftning, hvilken antagligen äfven hos oss på växtsjukdomarnes område kunde anses nödvändig och enligt Utskottets åsikt snarast möjligt borde förverkligas. På ofvan anförda grunder får Utskottet vördsammast föreslå, att Landtdagen ville uti underdånig svarsskrifvelse hos Hans Kejserliga Majestät anmäla, att Landtdagen icke kunnat godkänna den nådiga propositionens lagförslag angående hämmande af smittosamma växtsjukdomar och skadeinsekters härjningar; men att Landtdagen anser det vara.af vikt att nödiga åtgärder snarast möjligt genom en mera i detalj gående lagstiftning påljudes i syfte att hämma i ekonomiskt afseende sjcadebringande växtsjujcdomar. I ärendets behandling hafva deltagit Utskottets viceordförande Hannes Gebhard och ledamöterna Bränder, Huttunen, Häkkinen, Kairamo, Kalliokorpi, Karlsson, Martikainen, Merinen, Paloheimo (delvis), Hannikko, Sirén, Slätis och S. Wuolijoki samt suppleanterna Eronen, Lehtinen, Pullinen, Rajala och Storbjörk. Helsingfors den l oktober 1907.
1907. U. B. - Prop. N:o 25. Reservation. Såsom i motiveringen till den nådiga propositionen framhålles, hafva landets myndigheter i kampen mot härjande växtsjukdomar och skadeinsekter icke alltid sett sig i stånd att påbjuda nödigbefunna åtgärder, enär dessa i särskilda fall icke kunna undgå att beröra enskild egande- eller dispositionsrätt. En allmänt förpliktande lag, som medgifver möjlighet att vid behof på ett tillfredsställande sätt ordna hithörande förhållanden, har därför synts nödig. Utskottets majoritet är principielt af den åsikt, att en lagstiftning på detta område framför allt bör åstadkommas för vissa särskilda mera anmärkningsvärda växtsjukdomar. Men en sådan med de båda statsmakternas medverkan tillkommen lagstiftning motsvarar ingalunda alltid det faktiska behofvet. Den har icke den vighet och den anpassningsförmåga, som just på ifrågavarande område synes vara nödvändig. Det är ett kändt förhållande, att många växtsjukdomar och skadeinsekter ofta uppträda skenbart alldeles plötsligt och oföimodadt. Kampen mot dessa fiender till landthushållningen måste i många fall, för att hafva utsikt till framgång, föras med kraft och utan tidsutdräkt. Det torde icke kunna förnekas, att, för den händelse icke särskilda lagstadganden redan äro gällande för en viss växtsjukdom eller en viss skadeinsekt, så skall regeringen på grund af ett allmänt bemyndigande hinna på betydligt kortare tid utarbeta en Agrarutskottets betänkande N:o &.
1907. TJ. B. Prop. tf:o 25. 5 af behofvet påkallad förordning, än om ärendet i fråga skall hänskjutas till behandling af landtdagen, som måhända, då ett sådant behof yppar sig, just slutfört sin verksamhet för ifrågavarande år. Det kunde kanske invändas, att om regeringen i god tid utarbetade förslag till lagstadganden angående hvar och en af de växtsjukdomar och skadeinsekter, hvilka öfverhufvud kunde anses komma i betraktande såsom föremål för särskild lagstiftning, och dessa lagförslag hänskötes till landtdagens behandling samt eventuelt vunne dess godkännande, så borde man vid framdeles inträffande härjningar, för så vidt det gäller denna sida af saken, vara färdigt rustad att genast upptaga kampen mot dessa. Låt sä vara. Men beträffande oförutsedda sjukdomar, såsom den amerikanska krusbärsmjöldaggen, skulle regeringen fortfarande stå fullkomligt maktlös. Utskottets majoritet föreslår visserligen, att vid sidan af de speciella lagstadgandena för bestämda fall af ven allmänna föreskrifter kunde stipuleras, de där komme i fråga i sådana fall, hvilka man på grund af erfarenhet ej kunnat på förhand förutsätta. Oss synes det som om sådana allmänna föreskrifter, för att öfverhufvud kunna hafva praktisk betydelse, böra innehålla ett bemyndigande af mycket vidsträckt art. I>et förefaller sålunda som om i det af utskottets majoritet omfattade betänkandet tvenne hvarandra motsatta principer gjorde sig gällande. Men kan regeringen erhålla ett vidsträckt bemyndigande i ett fall, så kan den enligt vår åsikt också få det i andra. Det bör icke häller förbises, att vid bekämpandet af en sjukdom den därvid vunna erfarenheten kan gifva vid handen, att vissa, förut utfärdade bestämmelser kunna tarfva en modifikation eller böra i något afseende förfullständigas. Vore nu regeringen bunden af en med båda statsmakternas medverkan tillkommen lagstiftning, Agrarutakottets betänkande N:o 2.
6 1907. U. B. Prop. N:o 25. så kan en ändring i antydt afseende icke företagas utan en ny lagstiftningsakt. Vi tro oss härmed tillräckligt hafva motiverat hvad of van sagts beträffande en detaljerad, kasuistisk lagstiftnings brist på vighet och anpassningsförmåga, äfvensom beträffande nödvändigheten i förevarande fall af förhandenvaron af just dessa egenskaper. Vid sidan af hvad Utskottets betänkande anför i f råga om i utlandet gällande lagstiftningsåtgärder angående växtsjukdomar och skadeinsekters härjningar, förtjänar framhållas den engelska lagen af den 4 juli detta år (»The Destructive Tnsects and Pests Act, 1907 J ), hvilken gifver jordbruksdepartementet (The Board of Agriculture and Fisheries) ett mycket vidsträckt bemyndigande att, där detsamma så finner nödigt, utfärda förordningar om utrotande af skadeinsekter och växtsjukdomar, som hemsöka landtbruks- och trädgårdsväxter. På grund af denna lag utfärdade nämnda departement redan den 12 juli en förordning angående den amerikanska krusbärsmjöldaggen, således samma växtsjukdom, som gifvit äfven vår regering den närmaste anledningen till den nådiga propositionen. Denna lagstiftning, som är den allra nyaste på förevarande område, bryter sålunda helt och hållet med den tidigare i en del länder omfattade principen att stifta särskilda lagar för vissa bestämda växtsjukdomar och skadeinsekter. Ytterligare förtjänar beaktas ett af föreståndaren för afdelningen för landtbruksbotanik vid Centralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet i Sverige, professor Jakob Eriksson, en af nutidens förnämste fackmän på växtsjukdomarnas område, i den mycket kända och ansedda tyska landtbrukstidskriften,,deutsche Landwirtschaftliche Presse" helt nyligen publiceradt uttalande, hvarur vi tillåta oss anföra följande utdrag: wskall öfverhufvudtaget kampen mot växtsjukdomarna kunna såsom en staternas angelägenhet fullföljas med någon utsikt till
1907. U. B. Prop. N:o 26. 7 framgång, så blir det en nödvändighet, att of riga stater ordna och rusta sig på samma sätt som England nu gjort. Ett lands högsta landtbruksmyndighet, och ensamt denna, bör af landets regering och riksdag erhålla bemyndigande, så vidsträckt som möjligt, att träffa de anordningar och utfärda de påbud, som i hvarje fall synas af behofvet påkallade. Den högsta landtbruksmyndighetens ansvarsfulla ställning och dess rätt att af underordnade sakkunniga infordra nödiga förberedande upplysningar och utredningar erbjuda full garanti därför, att det allmännas intresse blir genom en sådan organisation bäst och säkrast tillgodosedt." Äfven detta uttalande vittnar om att för närvarande på mer än ett håll en riktning gör sig gällande att i fråga om lagstiftningsåtgärder på nu anförda område inslå en helt annan princip än den af utskottets majoritet omfattade. Det framgår vidare, att såväl den nyss antagna engelska lagen som professor Erikssons uttalande i princip fullkomligt motsvara innehållet i den nådiga propositionen. På grund af hvad ofvan framhållits kunna vi icke finna något vägande skäl för den uppfattning, som af utskottets majoritet gjorts gällande, utan synas oss tvärtom alla skäl tala för ett godkännande af den nådiga propositionen. En mindre ändring vore vi dock böjda för att föreslå. Då i likhet med jordägare af ven arrendatorer, torpare, växt- och fröhandlande m. fl. böra vara underkastade lagens bestämmelser, föreslå vi att i propositionen uttrycket jordägare skulle ersättas med orden»ägare eller innehafvare af jord, eller näringsidkare". För att återigen regeringens påbud icke i något af seende måtte baseras på enbart teoretisk grund, hålla vi före, att utom sakkunnige äfven vederbörande fackmyndighet, exempelvis Landtbruksstyrelsen eller å orten verkande
8 1907. U. B. Prop. N:o 25. landtbrukssällskap blefve åtsporda, innan de nödiga föreskrifterna utfärdades. På grund af hvad vi ofvan framhållit få vi därför föreslå att Landtdagen måtte godkänna det i nådiga propositionen ingående lagförslaget i följande förändrade lydelse: Lag angående hämmande af smittosamma växtsjukdomar och skadeinsekters härjningar. Då behof uppstår af åtgärder till utrotande af insekter, som äro skadliga för landtbruket, samt till hämmande af dessas härjningar och smittosamma växtsjukdomar, vare ägare eller innehafvare af jord eller näringsidkare skyldige att underkasta sig de föreskrifter i ämnet, som med hänsikt till de olika sjukdomarnas art och beskaffenhet varda, efter vederbörande sakkunniges och fackmyndighets hörande, i administrativ väg utfärdade. Helsingfors, den l oktober 1907. K. J. Karlsson. Johan Storbjörk. Helsingfors, 1907. Hufvudstadsbladets Nya Tryckeri.