Rapport från FoU-Norrbotten

Rapport från FoU-Norrbotten Rapport Nr 26:1, 2005 Gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd - ett beslutsunderlag framtaget inom projekt Östra Sosam Besöksadress V.varvsgatan 11 971 28 Luleå Telefon 0920-20 54 00 Fax 0920-942 49 Hemsida www. founorrbotten.se Utredare: Benitha Eliasson Petra Wikström

SAMMANFATTNING För att underlätta arbetet med ekonomiskt bistånd har varje kommun upprättat riktlinjer för hur arbetet skall bedrivas. De används som ett stöd i arbetet, speciellt av nyanställd personal och vid bedömningar som förekommer sällan. Vid intervjuerna med handläggarna inom ekonomienheten i Östra Norrbotten framkommer att arbetet fungerar bra, men att riktlinjerna är inaktuella och behöver revideras, att en gemensam grund i arbetet saknas samt att beskeden och besluten om rätten till bistånd skiljer sig mellan kommunerna. Det som prioriteras i projektet Östra Sosam är revideringen och upprättandet av riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd. Detta har gjorts inom ramen för projektet och innebär inga andra kostnader. Respektive kommuns socialnämnd föreslås besluta att de upprättade riktlinjer införs. De bör användas gemensamt av Haparanda stad samt Kalix, Övertorneå och Överkalix kommuner. Genom att använda gemensamma riktlinjer förbättras samverkan mellan kommunerna. En gemensam kunskapsgrund och ett gemensamt arbetssätt skapas inom regionen, vilket medför högre kvalitet i arbetet. Personalen får större möjligheter att utbyta tankar och erfarenheter med kollegorna i Östra Norrbotten. Det bidrar till en mer likartad handläggning, klienterna får den hjälp de har rätt till. I ett längre tidsperspektiv kan effektivitetsvinster göras genom att resurserna samnyttjas. Dessutom får nyanställd personal ett bra hjälpmedel i arbetet.

INNEHÅLL INLEDNING... 1 PROJEKT ÖSTRA SOSAM... 2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 2 OM SAMVERKAN... 3 NULÄGE... 4 ARBETET MED RIKTLINJERNA FÖR FÖRSÖRJNINGSSTÖD... 4 PROBLEM INOM ARBETET MED FÖRSÖRJNINGSSTÖD... 4 VAD HAR GJORTS FÖR ATT LÖSA PROBLEMET?... 5 FÖRSLAG OCH EFFEKTER... 5 REFERENSER... 7 BILAGA 1: EKONOMISKT BISTÅND

INLEDNING Den kärva samhällsekonomin med stora nedskärningar har drabbat vissa grupper hårt. I synnerhet de som sedan tidigare lever med små ekonomiska marginaler. De mest utsatta grupperna utgörs av ungdomar under 25 år, ensamstående med barn, ensamstående utan barn samt av invandrare. Socialtjänstens försörjningsstöd, tidigare benämnt socialbidrag, är det yttersta skyddsnätet som träder in när socialförsäkringar och andra förmåner inte gäller eller räcker till. 1 Rätten till försörjningsstöd har människor i alla åldrar som är i behov av stöd, oavsett orsak. Det kan inte ges till människor utan deras egen vilja, då all form av bistånd bygger på frivillighet och självbestämmande. 2 Rätten till ekonomiskt bistånd regleras i socialtjänstlagen. Det har två syften; det skall ge individen en möjlighet att ha en skälig levnadsnivå och det skall utformas så att det stärker dennes möjligheter att leva ett självständigt liv genom att förbättra förutsättningarna att i framtiden klara sin försörjning och livsföring i övrigt. Det ekonomiska biståndet består av två delar. Den ena delen är riksnormen som fastställs av regeringen. Till grund för riksnormens storlek ligger Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar. Den skall täcka kostnader för bland annat livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och tv-licens. Den andra delen bestäms individuellt av kommunen och avser ersättningar för skäliga kostnader vad gäller exempelvis boende, hushållsel, hemförsäkring, medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. 3 I hela landet uppgår kostnaderna för ekonomiskt bistånd år 2003 till knappt 7 miljarder kronor (bilaga 1, tabell 1). Det är en minskning med sex procent jämfört med året innan 4. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd minskar i 18 av Sveriges 21 län, dock inte i Norrbottens län där kostnaden ökar med 12 procent jämfört med år 2002. Drygt 103 miljoner kronor betalas ut i ekonomiskt bistånd i länet. För kommunerna i Östra Norrbotten blir kostnaden drygt 11 miljoner kronor, en ökning med mellan en och sex procent, jämfört med år 2002. 5 När det gäller det första halvåret 2004 ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd i Sverige; de sex första månaderna betalas cirka fyra miljarder kronor ut (bilaga 1, tabell 2). I Norrbotten betalas närmare 60 miljoner kronor ut, varav Östra Norrbottens fyra kommuner har en kostnad på 6,5 miljoner kronor. I 20 län ökar kostnaderna det första halvåret 2004, en ökning med i genomsnitt sju procent. För Norrbotten är ökningen betydligt högre, 19 procent högre jämfört med första halvåret 2003. 6 1 Wiberg, E. och Arvidsson, K. 2001. 2 Göthson, E. och Karlström, E. 1999. 3 Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2004. 4 När jämförelser görs med föregående år används fasta priser, vilket innebär att biståndsbeloppen justerats för inflation. 5 Ekonomiskt bistånd kvartal 1-4, 2003. 6 Ekonomiskt bistånd kvartal 1-2, 2004. 1

I Östra Norrbotten arbetar personalen efter de riktlinjer för försörjningsstöd som har utformats och som utgår från socialtjänstlagen och från Socialstyrelsens allmänna råd. Socialsekreterarna upplever att arbetet med ekonomiskt bistånd fungerar bra, men att gemensamma riktlinjer skulle ge den samsyn och den gemensamma kunskapsgrund som saknas i regionen. Detta skulle gynna samverkansarbetet. Denna rapport beskriver möjligheterna att införa gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd i de fyra kommunerna. Projekt Östra Sosam Sedan februari 2004 bedrivs projektet Östra Sosam. Det är ett för Haparanda stad samt Kalix, Övertorneå och Överkalix kommuner gemensamt samverkansprojekt som riktar sig mot Individ- och familjeomsorgens frågeställningar. Det övergripande syftet är att undersöka vilka möjligheter till samverkan som finns i Östra Norrbotten som kan leda till positiva effekter för kommunerna, i första hand kvalitetsvinster men även ekonomiska vinster. Projektet initierades av socialcheferna som har fört diskussioner kring olika samverkansfrågor under ett par års tid. Projektet finansieras till hälften av kommunerna och till hälften av Finansdepartementet. En styrgrupp med en representant från varje kommun har det formella ansvaret för projektet. Tillvägagångssätt De mål som socialcheferna har satt upp och de samverkansbehov som de anställda har är vår utgångspunkt. Grundtanken i projektet är att de anställda skall vara delaktiga i projektet och i de förändringar som arbetet medför. Träffar och två seminariedagar har anordnats med dem som arbetar inom Individ- och familjeomsorgens ekonomienhet. Det område som prioriterades efter den första träffen handlar om att utforma gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd. Under våren och sommaren 2004 har gemensamma riktlinjer utformats. De har utarbetats med utgångspunkt i socialtjänstlagen och i Socialstyrelsens Ekonomiskt bistånd. Stöd för rättstillämpning och handläggning av ärenden i den kommunala socialtjänsten. Vid det andra seminarietillfället, som genomfördes under hösten, har dessa diskuterats. Därefter har de reviderats och skickats ut till berörd personal och till styrgruppen för en avslutande kommentar. Den slutliga versionen av riktlinjerna för försörjningsstöd bifogas till socialnämndernas ledamöter så att de får ta del av materialet innan beslut tas i frågan. De framtagna riktlinjerna för försörjningsstöd skall användas i samtliga kommuner. 2

Om samverkan Det genomgående temat i utredningsarbetet är samverkan mellan de fyra kommunerna. Samverkan är vanligt förekommande idag och många kommuner är beroende av varandra för att överleva. Förhoppningen är att samverkan i Östra Norrbotten leder till effektivitetsvinster, högre kvalitet i arbetet och att den egna verksamheten kan bedrivas på ett tillförlitligt sätt. Ingvar Nilsson (2000) förklarar de motiv som ofta finns bakom ett samverkansarbete och som till stor del överensstämmer med de tankar som fanns innan detta projekt. Effektivitetsmotivet har sin grund i att man med samverkan kan lösa uppgifterna mer kostnadseffektivt. Det etiska motivet handlar om att kvaliteten på arbetet blir bättre; individens fallande mellan stolarna och gatloppet mellan olika aktörer reduceras. Verksamhetsmotivet bygger på tanken att man är beroende av andra för att lösa sin uppgift. Vidare beskriver Nilsson att flera parter kan vinna på att samverka. För individen eller klienten kan samverkan leda till en bättre livssituation och en högre livskvalitet. Personalen kan med ett väl fungerande samverkansarbete känna att deras ambitioner och ansträngningar ger resultat och att arbetstillfredsställelsen ökar. För den enskilda myndigheten eller verksamheten kan samverkan innebära bättre resultat för mindre pengar samt att myndighetens trovärdighet ökar. Slutligen kan skattebetalarna och därmed samhället i sin helhet gynnas av samverkan, då verksamheten bedrivs billigare och effektivare. 3

NULÄGE Arbetet med ekonomiskt bistånd utgår från socialtjänstlagen och från Socialstyrelsens allmänna råd. Ett viktigt inslag i verksamheten är barnperspektivet, där det genomgående temat är att se till barnets bästa. För att underlätta arbetet har varje kommun upprättat riktlinjer för hur arbetet med ekonomiskt bistånd skall bedrivas. De används som ett stöd i arbetet, speciellt av nyanställd personal och vid bedömningar som är sällan förekommande. I detta avsnitt redovisas nuläget, det vill säga vad de anställda inom ekonomienheten har berättat, vad styrgruppen har prioriterat, vilka problem som finns i dagsläget och vilka effekter dessa kan få. Arbetet med riktlinjerna för försörjningsstöd De anställda inom ekonomienheten upplever att arbetet med ekonomiskt bistånd fungerar bra. Det som prioriteras är revidering och upprättande av de riktlinjer för försörjningsstöd som används i arbetet. Personalen föreslår att gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd införs. Vid träffarna med styrgruppen har personalens behov av samverkan presenterats. De väljer att prioritera upprättandet av riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd. Tanken är att de skall användas gemensamt i de fyra kommunerna, för att samnyttja resurser och för att öka möjligheterna till samverkan. De föreslår att ansvariga på ekonomienheten håller dem uppdaterade fortsättningsvis. Problem inom arbetet med försörjningsstöd Ett övergripande problem inom Östra Norrbotten är att samverkan mellan kommunerna behöver förbättras. Ett led i detta är att införa gemensamma riktlinjer för arbetet försörjningsstöd. I inventeringsfasen har följande problem identifierats: - Riktlinjerna för försörjningsstöd är inaktuella och behöver revideras. - En gemensam kunskapsgrund saknas i regionen. - Klienterna får olika besked och beslut om rätten till ekonomiskt bistånd, beroende på vilken kommun de vänder sig till. 4

Vad har gjorts för att lösa problemet? De socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd i de fyra kommunerna har haft nätverksträffar två gånger per år under en tvåårsperiod. Vid dessa träffar gavs tillfälle att diskutera och utbyta erfarenheter mellan varandra. Det kan handla om att få stöd och råd av andra kollegor i ett visst ärende. Detta projekt har tillsatts för att utreda vilka behov av samverkan som finns och för att öka samverkan mellan kommunerna. Bland annat har seminarier anordnats och utbildningar planeras. När det gäller ekonomienhetens personal har möjligheten att införa gemensamma riktlinjer för försörjningsstöd varit ett område som har diskuterats vid samtliga träffar och seminarier. Förslag och effekter Respektive kommuns socialnämnd föreslås besluta att gemensamma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd införs. Dessa bör vara gemensamma för Haparanda stad samt Kalix, Övertorneå och Överkalix kommuner. De upprättade riktlinjerna för försörjningsstöd bifogas till socialnämndens ledamöter. Upprättandet av riktlinjerna har gjorts inom ramen för projekt Östra Sosam och innebär inga andra kostnader. Ovanstående förslag leder till: - att samverkan mellan kommunerna förbättras. Till stor del handlar införandet av gemensamma riktlinjer om att öka samverkan mellan kommunerna. Det är inte alltid ett samverkansarbete leder till vinster för alla parter men nödvändigheten av att samverka är stor i samtliga kommuner, även om den är tydligare i de mindre kommunerna. - att en gemensam kunskapsgrund och ett gemensamt arbetssätt skapas inom regionen, vilket medför högre kvalitet i arbetet. Införandet av gemensamma riktlinjer för arbetet med ekonomiskt bistånd handlar även om att skapa en kunskapsgrund som kan ligga till grund för samverkan. Ett informellt nätverk kan skapas där de anställda får möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter med kollegor från andra kommuner. De känner en större säkerhet när de kan vända sig till socialsekreterarna i de andra kommunerna för att få råd och stöd. Det bidrar även till en mer likartad handläggning och att servicenivån höjs för klienterna. 5

- att effektivitetsvinster kan göras, exempelvis genom samnyttjande av resurser. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd har ökat i många av länets kommuner. I ett längre tidsperspektiv bidrar samverkan till ett effektivare arbete då resurserna samnyttjas inom regionen, det blir enklare för kommunerna att hjälpas åt vid en utredning. I en arbetssituation där socialsekreterarna känner stor säkerhet kan arbetet bedrivas effektivare, speciellt i de mindre kommunerna där vissa ärenden är sällan förekommande. Dessutom får nyrekryterad och oerfaren personal ett bra hjälpmedel i arbetet, vilket gör att de lättare lär sig arbetsrutinerna. 6

REFERENSER Litteratur Ekonomiskt bistånd. Stöd för rättstillämpning och handläggning av ärenden i den kommunala socialtjänsten. (2003). Utgiven av Socialstyrelsen. ISBN 91-7201-819-4. Göthson, E. och Karlström, E. (1999). Socialt arbete. Socialt behandlingsarbete. Stockholm: Liber AB. ISBN 91-47-04894-8. Wiberg, E och Arvidsson, K. Huvudförfattare: Wiberg, E. (2001). Social omsorg 2000. Tågarp: Utbildningslitteratur. ISBN 91-7812- 076-4. Elektroniska källor Ekonomiskt bistånd kvartal 1-4, 2003. Läns- och kommunvis redovisning av utbetalt ekonomiskt bistånd. Utgiven av Socialstyrelsen. URL: http://www.socialstyrelsen.se/nr/rdonlyres/d5e40b9a-7b42-47f8-b661-ecbe29e3b51d/2569/20044412.pdf (2004-09-29). Ekonomiskt bistånd kvartal 1-2, 2004. Läns- och kommunvis redovisning av utbetalt ekonomiskt bistånd. Utgiven av Socialstyrelsen. URL: http://www.socialstyrelsen.se/nr/rdonlyres/03d548f0-a1ed- 4A04-88F8-24C50DDE7D9F/2059/2004441.pdf (2004-09-29). Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2004. Utgiven av Socialstyrelsen. URL: http://www.socialstyrelsen.se/nr/rdonlyres/c85f2fdb-2405-4078-b359-a3d446c9dc0b/3132/20051315.pdf (050309). Nilsson, I. (2000). Framgång i samverkan. En problematisering. URL: http://www.seeab.se (2004-03-10). 7

EKONOMISKT BISTÅND Bilaga 1 Tabell 1: Hela året 2003. Ekonomiskt bistånd till biståndsmottagare som inte är flyktingar samt procentuella förändringar i fasta priser jämfört med hela året 2002. Ekonomiskt bistånd till biståndsmottagare Tusental kronor Förändringar jämfört med hela året 2002 Procent Hela riket 6 986 774-6 Norrbottens län 103 248 12 Kalix 6 062 1 Haparanda 2 795 6 Övertorneå 1 411 1 Överkalix 934 5 Tabell 2: Första halvåret 2004. Ekonomiskt bistånd till biståndsmottagare som inte är flyktingar samt procentuella förändringar i fasta priser jämfört med första halvåret 2003. Ekonomiskt bistånd till biståndsmottagare Tusental kronor Förändringar jämfört med första halvåret 2003 Procent Hela riket 3 765 750 7 Norrbottens län 59 921 19 Kalix 3 675 34 Haparanda 1 670 13 Övertorneå 652-25 Överkalix 474 7